Bevillningsutskottets betänkande Nr 44.
13
Nr 44.
Ankom till riksdagens kansli den 10 maj 1935 kl. 4 e- m.
Bevillningsutskottets betänkande, i anledning av väckta motioner
om inskränkning i rätten att använda rabarber vid vintillverkning.
(2:a avd.)
I två likalydande, till bevillningsutskottet hänvisade motioner, nr 26
i första kammaren av herr Verner Andersson och nr 64 i andra kammaren
av herr Pettersson i Dahl m. fl., har hemställts, »att riksdagen måtte
besluta, dels att rabarber inte får ingå till mer än förslagsvis 10 procent
av råvaran till vin, dels att förordningen angående märkning av kärl,
innehållande söta läskedrycker, ändras så att å respektive kärl skall angivas
vad detsamma innehåller».
Beträffande motiveringen för detta förslag, i den mån redogörelse härför
ej lämnas i det följande, får utskottet hänvisa till motionerna.
I motionerna har framhållits bland annat, att den svenska frukten fullt
ut kunde mäta sig med den utländska i såväl utseende som smak och
arom. Det borde vara ett nationellt intresse att skapa sådana betingelser
eller avsättningsmöjligheter för densamma, att den dyrare utländska
frukten till stor del utestängdes. En viktig faktor i denna strävan vore,
att den sämre frukten nyttiggjordes till vin, cider, mos etc. Hedan nu
ginge visserligen en hel del mindervärdig frukt till vinberedning. Medelst
koncessionsförfarandet torde för närvarande tillverkarna innehava
en viss monopolställning på så sätt, att vid råvaruprisets sättande produktionspriset
icke kunde göra sig gällande utan det pris, som gällde för
importerad vara. Vid koncessions beviljande till ny vintillverkning borde
mera än för närvarande hänsyn tagas till, att respektive anläggningar
placerades i de olika fruktodlingsdistrikten för att härigenom möjliggöra
billigare transport- och fraktkostnader på råvaran samt högre
pris på densamma ävensom ett bättre utnyttjande av frukten. Därest
den mindervärdiga äppelskörden mera än nu toges till vara för vinberedning,
kunde rabarber möjligen helt undvaras såsom råvara för detta
ändamål. Mot användande av rabarber kunde anföras dels dess stora
mängd oxalsyra, vilken möjligen kunde anses vara hälsovådlig, dels
ock att rabarber i fråga om aromatiska egenskaper icke kunde mäta sig
med äpplen eller vinbär. Från berörda synpunkt skulle vintillverknin
-
14 Bevillningsutskottets betänkande Nr 44.
gen erhålla en väsentligt ökad betydelse, därest densamma mera systematiskt
ställdes i frukt- och bärodlingens tjänst. De råvaror, som i första
hand borde komma till användning vid vintillverkning, syntes vara
äpplen samt vinbär och skogsbär, särskilt blåbär. Det vore att förvänta,
att den nyligen påbörjade tillverkningen av ren natursaft skulle få en
omfattning, som öppnade avsättningen för betydande myckenbeter utsorterade
äpplen. Under senare år hade avsevärda kvantiteter dylika
äpplen kommit till användning vid vintillverkningen. Ett övergivande
av rabarbern annat än som smaksättningsmedel vid denna tillverkning
skulle säkerligen medföra en väsentligt ökad förbrukning av
äpplen för nämnda ändamål liksom även ökad användning av andra
frukter och bär. Gentemot rabarberns användning vid vinframställning
bade även invänts, att en förjäsning av rabarbersaft icke gåve till
resultat en dryck, som fyllde de av lagstiftningen uppställda kraven på
vin. Rabarberns sockerhalt vore därtill alltför ringa. Det som förjästes
vid användningen av rabarber för vinframställning vore i huvudsak
icke växtsaften utan det socker, som utifrån tillsattes denna. För att
vin i lagstiftningens mening skulle kunna anses föreligga måste krävas,
att den använda växtsaften utan tillsats av främmande ämne vid förjäsning
lämnade en alkoholbalt av lägst 2 % volymprocent. I jämförelse
med betydelsen av ökade avsättningsmöjligheter för exempelvis äpplen
samt trädgårds- och skogsbär framstode angelägenheten av en ökad rabarberodling
som tämligen oväsentlig. Något ekonomiskt intresse av
större räckvidd torde rabarberodlingens främjande näppeligen kunna
anses utgöra. Rabarber i tillräcklig myckenhet för att lämna råvara till
bela 1933 års konsumtion av svenska viner skulle enligt motionärerna
kunna odlas på en areal av cirka 10 tunnland. Då det för rabarberodling
erforderliga kapitalbehovet vore synnerligen ringa, torde inga avsevärda
förluster behöva inträffa i de fall, då en övergång till annan
råvara vid vinframställning möjligen skulle medföra sådan odlings upphörande
eller begränsning. Dessa detaljer i fråga örn rabarberns lämplighet
såsom råvara till vinberedning gjorde, att användningen av densamma
borde örn icke belt förbjudas så åtminstone till stor del inskränkas.
Till sist hava motionärerna framhållit att, örn fruktsaft komme
till användning, i den mån detta vore möjligt, i stället för såsom för
närvarande stora mängder importerade essenser och kemikalier, mycket
skulle vara vunnet i denna avsättningsfråga. Med nuvarande rikliga
tillgång på svenska frukter vore det säkerligen möjligt stipulera, att
viss procent fruktsaft skulle ingå i läskedryckerna, men måhända kunde
samma resultat nås, örn bestämmelser infördes att å etiketten uppgift
skulle lämnas örn innehållet. Medelst reklam och etikettering bibringades
allmänheten nu den uppfattningen, att respektive läskedrycker
innehölle fruktsaft. En rimlig begäran torde vara, att förordningen örn
Bevillningsutskottets betänkande Nr 44. 15
läskedryckstillverkningen ändrades så, att den etikett, vilken omslöte
respektive flaska, angåve den produkt densamma inuehölle.
Önskemålet örn ett bättre tillgodogörande av svensk frukt och svenska
bär har under de senaste åren vid olika tillfällen varit föremål för riksdagens
prövning. På grund av ett motionsvis framställt yrkande i ämnet
hemställde 1932 års riksdag hos Kungl. Majit i skrivelse nr ITC örn
åtgärder, åsyftande att bland annat aktiebolaget Vin- och spriteentralen
i sina tillverkningar måtte i största möjliga utsträckning gynna inhemsk
produktion. I anledning härav beslöt Kungl. Majit den 8 juli 1932, att
vad riksdagen i sin berörda skrivelse anfört skulle meddelas bolaget till
kännedom och beaktande. Vid 1934 års riksdag var denna fråga föremål
för behandling i anledning av väckta motioner, vari hemställdes bland
annat, att riksdagen ville hos Kungl. Majit begära allsidig utredning och
förslag rörande tillverkning och avsättning av vin av svenska frukter
och bär. Huvudsyftet med sistnämnda motioner rönte odelat gillande
vid behandlingen inom vederbörande utskott. Motionerna avstyrktes
emellertid, då de i dessa gjorda yrkanden enbart toge sikte på vinberedning
och en särskild utredning redan igångsatts inom finansdepartementet
rörande bland annat tillverkning av svenska viner.
I anledning av en vid årets riksdag inom andra kammaren väckt motion,
nr 14, har riksdagen i skrivelse, nr 75, hos Kungl. Majit hemställt
örn en allsidig utredning rörande ett rationellt tillgodogörande av svenska
frukter och bär.
I en den 16 februari 1935 dagtecknad, till bevillningsutskottet överlämnad
skrivelse har styrelsen för Sveriges vattenfabrikanters riksförbund
i anledning av nu förevarande motioner framhållit bland annat följande.
Frukt- och bärsafter, i den form tekniken hittills kunnat framställa
dem, hade av skilda orsaker (bristande bakteriologisk och kemisk hållbarhet
samt svag syra- och aromhalt) icke kunnat ensamma användassom
smakämnen vid lemonadtillverkning. Däremot hade man genom
förjäsning, extraktion eller destillering tillgodogjort sig de i frukterna
ingående aromatiska beståndsdelarna. Intet av de halvfabrikat, smakämnena
utgjorde, framställdes annat än undantagsvis av läskedrycksfabrikerna
själva utan tillhandahölles av för ändamålet bildade hjälpindustrier.
Den allmänna tendensen inom essensindustrien ginge mot
ett ökat användande av frukter och bär som råmaterial för smakämnesframställningen.
Särskilt gällde detta extrakterna. Samtidigt med att
man kunde konstatera en allt mer ökad omsättning inom läskedrycksindustrien
av extraktdrycker, hade en alltfort pågående förskjutning
skett inom denna industri från den gamla tidens essensläskedrycker till
läskedrycker beredda av extrakter och naturella essenser, vilka härleda
sig ur frukter och bär. — Riksförbundet uppskattade omsättningen av
16 Bevillningsutskottets betänkande Nr 44.
kolsyrade drycker i landet under de senaste åren till cirka 100 miljoner
flaskor per år, därav cirka 60 miljoner flaskor kolsyrat vatten oell 40 miljoner
flaskor söta läskedrycker. Av de sistnämnda folie 20 miljoner flaskor
på läskedrycker utan fruktsmak, 6 miljoner flaskor på läskedrycker med
smak av utländsk frukt, 4 miljoner flaskor på läskedrycker med smak
av svensk frukt samt 10 miljoner flaskor på läskedrycker med smak sammansatt
av både svensk och utländsk frukt. Dessa siffror gåve möjlighet
att något så när bedöma de värden, som skulle kunna vinnas åt
svenska frukt- och bärodlare genom ökad användniug av svenska bär
och frukter vid läskedryckstillverkning främst genom upptagande av tillverkningen
av rena fruktsaftlemonader. Då genomsnittskostnaden för
smaktillsatsen för en vanlig lemonad uppginge till cirka 4 öre per flaska,
representerade det erforderliga halvfabrikatet för framställning av läskedrycker
med smak av svenska bär och frukter ett värde av cirka 160,000
kronor samt för dylik framställning av läskedrycker med smak av blandade
svenska och utländska bär och frukter ett värde av 400,000 kronor.
Nämnda belopp måste emellertid reduceras dels med hänsyn till att de
gamla lemonadtyperna sannolikt ej komrne att helt undanträngas av
fruktsaftlemonaderna dels ock med värdet av de svenska bär och frukter,
som skulle åtgått för framställning av de extrakter och naturella
essenser, vilka skulle kommit till användning för de drycker av äldre
typ, som skulle få vika för fruktsaftlemonaderna. — Sistnämnda lemonader
vore ett problem av första ordningen för läskedrycksindustrien, vilken
med allra största intresse följde de experiment, som på olika håll
påginge, att av svenska bär och frukter framställa råsafter för tillverkning
av fruktsaftlemonader. Sedan metoder för dylik tillverkning blivit
utexperimenterade, krävdes för ifrågavarande industri viss tid för att
hinna anpassa sig därefter. Då nämnda industri vore färdig att upptaga
tillverkningen av fruktsaftlemonader, torde denna industri hava intresse
av att få till stånd positiva bestämmelser till skydd för fruktsaftlemonaderna
antingen genom deklaration av liknande slag, som motionen åsyftade,
därest lämplig forin härför kunde utfinnas, eller ock att nämnda
lemonader bereddes ett skydd liknande det, som vore lämnat safttillverkningen
i 1917 års förordning örn förbud mot vilseledande varubeteckning
vid handel med födoämnen. Mot de i motionen ifrågasatta formerna för
deklaration erinrade riksförbundet, att eftersom läskedrycksfabrikerna
själva icke tillverkade de bär- och fruktsafter, extrakter och essenser, vilka
användes som smakämnen, kunde nämnda fabriker helt naturligt ej heller
påtaga sig ansvaret för en av dessa smakämnens sammansättning avhängig
deklaration. Deklarationsplikten måste därför, i varje fall primärt,
överföras på tillverkarna av dessa halvfabrikat. Införande av
deklarationsplikt sådan som den ifrågasatta förutsatte vidare ett samtidigt
fastställande av exempelvis begreppen fruktsaft och essens, vilka
begrepp nu icke vore lagligen fixerade. Svårigheterna härför vore be
-
17
Bevillningsutskottets betänkande Nr 44.
tydande och. möjligheterna till effektiv kontroll för närvarande minimala.
Då man ännu ej kände tillfredsställande metoder för industrimässig
framställning av svenska bär- och fruktsaftlemonader och ej
heller kände exakta metoder för kontrollen av den ifrågasatta lagstiftningens
efterlevnad, kunde riksförbundet för sin del ej finna att för det
närvarande förutsättningar kunde anses vara förhanden för att genomföra
en lagstiftning sådan som den ifrågasatta. Styrelsen hemställde
därför, att utskottet måtte avstyrka motionen i den del densamma avsåge
ändring av förordningen örn märkning av kärl, innehållande söta läskedrycker.
Beträffande frågan örn inskränkning i användningen av rabarber såsom
råvara vid vintillverkning i syfte att därigenom vinna ökad avsättning
för svenska frukter och bär har utskottet inhämtat, att Kungl.
Majit — i samband med att Kungl. Majit under innevarande år beviljat
vissa firmor tillstånd att till avsalu tillverka vin — såsom villkor för
nämnda tillverkning föreskrivit bland annat, att endast svenska frukter,
bär och andra växtdelar, de sistnämnda dock allenast i en myckenhet,
som motsvarar högst 15 procent av de vid tillverkningen invägda myckenheterna
råämnen av samtliga angivna slag, må användas såsom råmaterial
vid ifrågavarande tillverkning. Vad motionärerna i nu förevarande
hänseende hemställt har sålunda genom berörda föreskrift redan
blivit i huvudsak beaktat.
I enahanda syfte, som förut berörts, har i motionerna framlagts förslag
örn sådan ändring i förordningen angående märkning av kärl, innehållande
söta läskedrycker, att å dylikt kärl skall angivas dess innehåll
En bestämmelse av denna innebörd skulle måhända kunna bidraga till.
att efterfrågan å läskedrycker innehållande fruktsaft komme att ökas
samt att därigenom svenska frukter och bär erhölie en ökad avsättning
såsom råvara vid tillverkningen av dylika drycker. Av den ovan lämnade
redogörelsen för vattenfabrikanternas riksförbunds skrivelse framgår,
att under de senaste åren en förskjutning ägt rum i tillverkningen av läskedrycker
från sådana med kemikalisk essens såsom smakämne till dylika
beredda av extrakter och naturella essenser, härledda av frukter och bär,
ävensom att tillverkarna av läskedrycker med intresse följa de experiment,
som pågå på detta område i syfte att söka av svenska frukter och
bär, framställa råsafter för tillverkning av fruktsaftlemonader. Tillförlitliga
metoder för sådan tillverkning uppgivas emellertid ännu icke föreligga
och givet är, att viss tid torde krävas för läskedrycksfabrikanterna
att, sedan experimentstadiet på detta område övervunnits, anpassa sin
tillverkning efter de nya förhållandena. Med hänsyn härtill och då, på
sätt i ovannämnda skrivelse erinrats, läskedrycksfabrikerna själva icke
tillverka de bär- och fruktsafter, extrakter och essenser, vilka användas
snm smakämnen vid ifrågavarande tillverkning, kan det ifrågasättas, örn
Utskott**.
Bihang till riksdagens protokoll 19:15. 7 sand. Nr 42—4:7
2
18
Bevillningsutskottets betänkande Nr 44.
innehavarna av läskedrycksfabrikerna lämpligen kanna åläggas ansvar för
en av dessa smakämnens sammansättning avhängig deklaration i enlighet
med motionärernas förslag. För att en effektiv kontroll på ifrågavarande
område skall kunna åstadkommas erfordras jämväl, att begreppen fruktsaft
och essens bliva fastställda. Då nämnda begrepp för närvarande
icke äro lagligen fixerade och då det torde kunna förväntas, att läskedrycksfabrikanterna,
sedan tillfredsställande metoder för industrimässig
framställning av svenska frukt- och bärsafter erhållits, skola hava intresse
av att få till stånd erforderliga bestämmelser till skydd för drycker
av dylik beskaffenhet, anser sig utskottet icke kunna biträda motionärernas
förslag i nu förevarande hänseende. I detta sammanhang får
utskottet erinra, att Kungl. Maj:t på därom av årets riksdag i skrivelse
nr 75 gjord hemställan igångsatt utredning rörande ett rationellt tillgodogörande
av svenska frukter och bär. Utskottet förväntar, att vid nämnda
utredning jämväl kommer att tagas under övervägande, örn och i vad
mån åtgärder i nu förevarande hänseende kunna vara av behovet påkallade.
Under åberopande av vad utskottet sålunda anfört, får utskottet hemställa,
att de likalydande motionerna I: 26 av herr Verner
Andersson och II: 64 av herr Pettersson i Dahl m. fl.,
örn inskränkning i rätten att använda rabarber vid
vintillverkning, icke måtte föranleda någon riksdagens
åtgärd.
Stockholm den 10 maj 1935.
På bevillningsutskottets vägnar:
JOH. NILSSON.
Närvarande: herrar Nilsson i Kristianstad, Bärg i Katrineholm, Jönsson, Larson i Lerdala,
friherre Lagerfelt, Lithander, Lövgren i Boden, Björklund, Olsson i Gävle,
Olsson i Ramsta, Ericson i Boxholm, Hjalmarsson, Sjödahl, Löfvander, berg
i Karlskrona, Hagström, Heiding, Blomquist, Brännström i Skellefteå och Hagberg
i Malmö.