Bevillningsutskottets betänkande Nr 34.

7

Nr 34.

Ankom till riksdagens kansli den 29 mars 1935 kl. 1 e. m.

s „ /,Bevillningsutskottets betänkande, i anledning av väckt motion om
viss ändring i förordningen örn arvsskatt och skatt för
gåva.

(2:a avd.)

I en inom andra kammaren av kerr Bengtsson i Norup vackt, till bevillningsutskottet
hänvisad motion, nr 4o, har hemställts, att § 19 tariffen,
klass lil, förordningen den 30 juni 1933 örn arvsskatt och skatt för
gåva måtte erhålla följande lydelse eller annan, som utskottet finner
lämpligare:

»För andel, som tillkommer kyrka eller religiöst samfund och missionssällskap,
landsting, kommun eller hushållningssällskap.»

Enligt förordningen den 18 september 1908 angående stämpelavgiften utgick
bouppteckningsstämpel för testamentslott, som tillkom annan än fysisk
person, enligt högsta i författningen föreskrivna skattetariff eller
klass III. Lindring i arvsbeskattningen åtnjöts sålunda icke av vare sig
fromma stiftelser eller andra inrättningar. Genom proposition nr 22 till
1910 års riksdag framlade Kungl. Maj:t förslag till ändringar i stämpelförordningen,
innebärande bland annat väsentliga höjningar i progressionen
för sistnämnda skatteklass. Med anledning härav föreslogs i propositionen
reduktion av skatten för vissa institutioner och stiftelser. Såsom
skäl för att icke medgiva skattelindring för alla sådana donationer,
som gjordes för allmännyttigt eller välgörande ändamål, anförde föredragande
departementschefen, att det mindre väl överensstämde med här i
riket rådande praxis att överlämna åt myndigheter att pröva, huruvida
donation i ena eller andra fallet kunde anses uppfylla betingelser för medgivande
av undantag från skattskyldighet. Hellre syntes det departementschefen
lämpligt att i likhet med vad som föreskrivits i inkomstskatteförordningen
omedelbarligen angiva, vilka testamentstagare borde komma
i åtnjutande av skattelindringen. Av dem, som vore från inkomstskatt
frikallade, ansåg departementschefen till skattelindring böra ifrågakomma
kyrkor, landsting, kommuner, hushållningssällskap, akademier och
vetenskapliga samfund, allmänna undervisningsverk, stipendiefonder, pensionsanstalter,
sjuk- och fattigvårdsinrättningar jämte andra fromma stiftelser.
Donationer gjorda till någon av dessa kategorier avsåge enligt de -

8 Bevillningsutskottets betänkande Nr 34.

partementschefens mening i stort sett allenast allmännyttiga eller välgörande
ändamål.

Sedan riksdagen i huvudsak antagit förenämnda proposition, utfärdades
den 23 april 1910 förordning örn ändrad lydelse av 3, 8, 41 och 58 §§ av
förordningen den 18 september 1908 angående stämpelavgiften.

Då genom 1914 års lagstiftning bestämmelserna rörande bouppteckningsstämpel
utbrötos ur den allmänna stämpelförordningen, bibehölls
den förenämnda institutioner genom 1910 års förordning tillerkända skattelindringen.
Enligt 19 § i förordningen den 19 november 1914 örn arvsskatt
och skatt för gåva skall sålunda andel, som på grund av testamente
eller gåva tillkommer akademi, vetenskapligt samfund, allmänt undervisningsverk,
stipendiefond, pensionsanstalt, sjuk- och fattigvårdsinrättning
eller annan from stiftelse, stämpelbeläggas enligt klass II. Andel,
som tillkommer kyrka eller religiöst samfund, landsting, kommun eller
hushållningssällskap, skall stämpelbeläggas enligt klass III. I övrigt har
skattelindring icke medgivits några juridiska personer, utan utgår stämpelavgift
för andel, som tillkommer sådana personer, enligt den högsta
skattetariffen eller klass IV. Frihet från gåvoskatt åtnjutes dock jämlikt
32 § nämnda förordning av bland andra förening och annan sammanslutning,
som, utan att hava till ändamål att genom ekonomisk verksamhet
tillgodose medlemmarnas ekonomiska intressen, fullfölja övervägande
religiösa, välgörande, politiska, sociala, vetenskapliga, konstnärliga eller
eljest kulturella syften eller avse att främja handel, industri eller övriga
näringar inom landet. Frihet från skatt äger likväl icke rum, där gåva
är gjord under villkor, att givaren skall under sin livstid eller under viss
tid äga behålla egendomen i sin besittning eller uppbära avkastning därav,
eller om och i den mån avkastningen av den givna egendomen är
för all framtid eller viss tid förbehållen vissa familjer eller bestämda personer.

De kommittérade, som utarbetade förslag till nu gällande förordning
örn arvsskatt och skatt för gåva, anförde till stöd för sistnämnda bestämmelser
i huvudsak följande:

Ur rent praktisk synpunkt hade framhållits, att gåvor till allmännyttiga
och välgörande ändamål icke borde beskattas. Det läge, sade man, i
statens intresse, att företag, som arbetade för dylika ändamål, bleve tillgodosedda
med frivilligt understöd, men en beskattning härav kunde med
skäl befaras avhålla mången från att skänka till sådana ändamål.

De sålunda anförda invändningarna kunde icke frånkännas betydelse,
och det gällde sålunda att se till i vad mån dessa borde föranleda
inskränkning i gåvobeskattningen. Därvid måste man emellertid i främsta
rummet se till, att icke det syfte förfelades, vars förverkligande närmast
avsetts med den kommitterade anbefallda revisionen av gåvostämpeln,
nämligen syftet att förebygga arvsskattens kringgående. Dessa invändningar
kunde utan svårighet avvärjas genom att från skattskyldig -

Bevillningsutskottets betänkande Nr 34.

9

liet undantaga vissa samfund, inrättningar, föreningar och andra juridiska
personer, vilka verkade i välgörande syfte eller ock för ändamål, som
för den kulturella utvecklingen inom landet, vare sig den ideella eller den
materiella, kunde anses vara av allmännare betydelse. De kommitterade
framhöllo vidare, hurusom det kunde bliva föremål för tvekan, huruvida
icke andra institutioner och sammanslutningar än de föreslagna kunde
vara berättigade att komma i åtnjutande av enahanda skattefrihet som
för dessa blivit föreslagen. De kommitterade hyste dock den uppfattningen,
att med den lydelse paragrafen erhållit ramen för skattefrihet gjorts
så vid, att alla gåvor, som avsåge främjande av ett för samhället såsom
helhet behjärtansvärt ändamål bleve undantagna från ifrågavarande
skattskyldighet, och holle före, att då i tvivelaktiga fall prövning av rätten
till skattefrihet skulle äga rum, den prövande myndigheten med ledning
av de angivna allmänna synpunkterna skulle komma till ett resultat,
som överensstämde med förslagets anda. Därest vid en gåva till institution
eller sammanslutning av ifrågavarande slag knutits sådana villkor,
att gåvan i själva verket komme att främja enskilda intressen, eller
gåvan givits under förbehåll örn rätt för givaren att under bestämd tid
eller under sin livstid draga nytta av den givna egendomen, kunde av lätt
förklarliga skäl skattefrihet icke medgivas.

I en vid 1929 års riksdag väckt motion hemställdes, att andel, som på
grund av testamente tillkommer stiftelse eller sammanslutning för religiöst-sedligt
ändamål, måtte stämpelbeläggas enligt klass II. 1929 års bevillningsutskott
hemställde i sitt betänkande nr 19, att sistnämnda motion
icke måtte föranleda någon åtgärd, och denna hemställan bifölls av riksdagen.

Till stöd för nämnda hemställan anförde bevillningsutskottet bland annat
följande:

Den höga progression, efter vilken stiftelser med religiöst-sedligt ändamål
hava att erlägga skatt för testamentslott och gåva, kan obestridligen i
många fall medföra obilliga verkningar. Enahanda förhållande gäller dock
i fråga örn åtskilliga andra sammanslutningar och stiftelser, vilka i måhända
lika hög grad som stiftelser med uteslutande religiöst-sedligt ändamål
kunna anses förtjänta av det allmännas uppmuntran. Därest en utvidgning
av bestämmelserna rörande skattelindring anses böra komma till
stånd, synes densamma därför icke böra begränsas till sistnämnda stiftelser
utan omfatta även andra institutioner och sammanslutningar, som
uteslutande avse att främja rent ideella syften, såsom fosterländska, kulturella,
välgörande och andra allmännyttiga ändamål. Mot en dylik utvidgning
av ifrågavarande undantagsbestämmelser tala dock flera skäl.
Säkerligen skulle betydande svårigheter uppkomma att uppdraga en tillfredsställande
gräns mellan de sammanslutningar och inrättningar, som
borde äga åtnjuta skattelindring, och andra. Härtill kommer att en viss
varsamhet synes böra iakttagas beträffande medgivande av dylika skattelindringar.
Oaktat gällande skattebestämmelser torde nämligen under
de senare åren stiftelsernas förmögenheter hava avsevärt ökats till följd
av donationer. Sådan till stiftelsen överlämnad egendom förblir i regel
för all framtid i dennas ägo. I följd härav kommer egendomen icke att
framdeles underkastas den förmögenhetsbeskattning, som drabbar annan
Bihang till riksdagens protokoll 1035. 7 samt. Nr 33 —3b.

2

Utskottet.

10 Bevillningsutskottets betänkande Nr 34.

förmögenhet vid övergång genom arv eller gåva från en enskild till en
annan.

I vart fall synes det icke befogat att, på sätt motionärerna föreslagit,
stiftelse med religiöst-sedligt ändamål försättes i ett ur skattesynpunkt
gynnsammare läge än kyrka.

Medan religiöst samfund tidigare hänförts till fjärde arvsklassen beslöt
1933 års riksdag med anledning av en utav herr Bengtsson i Norup
väckt motion, att sådana samfund skulle hänföras till tredje arvsklassen.
Till motivering härför anförde särskilda utskottet vid 1933 års riksdag att,
liksom religiöst samfund enligt 32 § arvsskatteförordningen jämställes
med kyrka såsom fritaget från gåvoskatt, sådant samfund borde i fråga
örn arvsskatt hänföras till klass III i den i 19 § förordningen intagna tariffen.

I motionen har erinrats örn berörda år 1933 verkställda författningsändring.
Emellertid hade vid tillämpning av förordningen en strängare
tolkning av ordet samfund givits än den vanliga och allmänna. Sålunda
hade Stockholms rådhusrätt ansett Svenska missionsförbundet och Svea
hovrätt Svenska missionen i Kina hänförliga till klass TV i skattetariffen,
medan åter Falköpings rådhusrätt betraktat nämnda förbund såsom
religiöst samfund. För att vinna en lika behandling av dylika ärenden
och uppnå syftet med den av motionären år 1933 väckta motionen hade
han föreslagit, att i tariffen under klass III infördes missionssällskap. I

I överensstämmelse med den uppfattning, åt vilken 1929 års bevillningsutskott
gav uttryck, finner utskottet den höga progression, efter vilken
missionssällskap hava att erlägga skatt för testamentslott, kunna medföra
obilliga verkningar. Enahanda förhållande gäller även i fråga örn åtskilliga
andra sammanslutningar och stiftelser. Nu nämnda förhållande
har ytterligare skärpts genom de år 1933 vidtagna avsevärda förhöjningarna
av arvsskattetarifferna, ej minst för de i klass IV upptagna rättssubjekten.

Då utskottet sålunda ansett hillighetsskäl tala till förmån för motionärens
förslag, har utskottet haft att överväga, vilka andra juridiska
personer än missionssällskap, som böra komma i åtnjutande av motsvarande
skattelindring. De skäl nämnda kommitterade, som utarbetat
förslag till gällande författning örn arvsskatt och skatt på gåva,
anfört till förmån för att vissa sammanslutningar och stiftelser frikallades
från gåvoskatt, utom i särskilt angivna fall, synas utskottet kunna åberopas
jämväl för att dessa juridiska personer, i den mån de ej
redan nu upptagas i II eller III klassen, böra överföras från IV till III
klassen. Med hänsyn härtill och då de statsfinansiella verkningarna av
en sådan anordning synas bliva jämförelsevis obetydliga, har utskottet
föreslagit en lindring i beskattningen för dessa rättssubjekt, nämligen

11

Bevillningsutskottets betänkande Nr 34.

registrerade sjukkassor, registrerade understödsföreningar samt föreningar
och andra sammanslutningar, som, utan att hava till ändamål att
genom ekonomisk verksamhet tillgodose medlemmarnas ekonomiska intressen,
fullfölja övervägande religiösa, välgörande, politiska, sociala, vetenskapliga,
konstnärliga eller eljest kulturella syften eller avse att
främja handel, industri eller övriga näringar inom landet. Genom
att skattelindringen skulle avse allenast i 32 § upptagna rättssubjekt
komme den fördelen att vinnas, att särskilda svårigheter knappast torde
uppkomma att draga en gränslinje mellan till klass III och klass IV
hänförliga juridiska personer, då genom tillämpning av nämnda paragraf
en praxis i ämnet redan stadgats. Utskottet har emellertid velat
framhålla, att den nu föreslagna skattelindringen bör avse allenast
arvs- och gåvobeskattningen, medan vid prövning av frågan örn lindring
i eller frihet från den skatt för inkomst och förmögenhet, som skall utgöras
enligt kommunalskattelagen och förordningen örn statlig inkomstoch
förmögenhetsskatt, andra synpunkter måste göra sig gällande.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att riksdagen måtte, i anledning av förevarande motion
11:45 av herr Bengtsson i Norup, örn viss ändring
i förordningen örn arvsskatt och skatt för gåva, antaga
följande

Förslag

till

förordning om ändrad lydelse av 19 § förordningen den 19 november
1914 (nr 381) örn arvsskatt och skatt för gåva1.

Härigenom förordnas, att 19 § förordningen den 19 november 1914 örn
arvsskatt och skatt för gåva skall i nedan angiven del erhålla följande
ändrade lydelse:

19 §.

Klass lil. För andel, som tillkommer kyrka eller religiöst samfund,
landsting, kommun, hushållningssällskap, registrerad sjukkassa, registrerad
understödsförening eller ock sådan förening eller annan sammanslutning,
som, utan att hava till ändamål att genom ekonomisk verksamhet
tillgodose medlemmarnas ekonomiska intressen, fullföljer övervägande
religiösa, välgörande, politiska, sociala, vetenskapliga, konstnärliga eller 1

1 Senaste lydelse se 1933:381.

12

Bevillningsutskottets betänkande Nr 34.

eljest kulturella syften eller avser att främja handel, industri eller övriga
näringar inom landet, utgör skatten, där ej fråga är örn sammanslutning,
som är att hänföra till klass II:
när värdet å andelen utgör 200 kronor: 4 kronor;
när värdet å andelen överstiger

---30 procent av återstoden.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1935. Beträffande testamentslott
efter person, som avlidit före förordningens ikraftträdande, och,
såvitt angår gåvoskatt, sådan gåva, som dessförinnan skett, skola dock
äldre bestämmelser äga tillämpning.

Stockholm den 29 mars 1935.

På bevillningsutskottets vägnar:
JOH. NILSSON.

Närvarande: se under betänkandet nr 33.

851088. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1935.