Bevillningsutskottets betänkande Nr 31.

1

Nr 31.

Ankom till riksdagens kansli den 28 mars 1935 kl. 3 e. m.

Bevillningsutskottets betänkande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition
med förslag till förordning angående skatt å vissa
för drivande av automobil använda brännoljor.

I en den 15 februari 1935 dagtecknad, till bevillningsutskottet hänvisad
proposition, nr 143, har Kungl. Majit, under åberopande av propositionen
bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma
dag, föreslagit riksdagen att antaga följande, vid propositionen fogade

Förslag

till

förordning angående skatt å vissa för drivande av automobil
använda brännoljor.

Härigenom förordnas som följer:

1 §•

För sådan petroleumprodukt (brännolja), som användes för drivande av
automobil och för vilken icke utgår skatt enligt 1 § förordningen den 3 maj
1929 (nr 62) örn särskild skatt å bensin och motorsprit, skall, enligt vad
nedan stadgas, erläggas skatt av sju öre för liter.]

Med automobil förstås i denna förordning fordon, som enligt motorfordonsförordningen
den 20 juni 1930^(nr 284) är att anse såsom automobil.

2 §.

Envar, som har för avsikt att använda brännolja för drivande av automobil,
vilken enligt vad stadgas i motorfordonsförordningen har sin hemort
här i riket, åligger att, innan så sker, örn förhållandet göra anmälan till
länsstyrelsen i det län, där automobilen har sin hemort vid den tidpunkt,
då förbrukningen är avsedd att äga rum. Är automobilen i automobilregister
inskriven, skall anmälan tillika innehålla uppgift örn automobilens
registreringsnummer.

3

Det åligger länsstyrelse att övervaka, att envar, som skall verkställa anmälan
enligt 2 §, fullgör denna skyldighet.

Bihang till riksdagens protokoll 193!>. 7 samt. Nr SI—32.

1

2

Bevillningsutskottets betänkande Nr 31.

Länsstyrelsen utfärdar bevis om verkställd anmälan. Sådant bevis bör
medföras under färdj med automobilen för att på tillsägelse av polisman
för denne uppvisas.

4 §.

Envar, som använder brännolja för drivande av automobil, åligger att
inom åtta dagar efter utgången av varje kalenderhalvår avgiva deklaration
angående den myckenhet sådan olja, som för nämnda ändamål under halvåret
förbrukats. Är automobil, för vars drivande förbrukats brännolja, inskriven
i automobilregister, skall tillika angivas automobilens registreringsnummer.

Deklaration skall avgivas på heder och samvete samt avlämnas i Stockholm
till Överståthållarämbetet, i övriga städer till magistraten, stadsstyrelsen
eller kommunalborgmästaren samt på landet till landsfiskalen.

Deklaration skall avgivas till myndigheten i den ort, där automobilen
har sin hemort.

Det åligger i andra stycket omförmälda myndigheter att övervaka, att
deklarationer inkomma från samtliga uppgiftsskyldiga samt att avlämnade
deklarationer äro fullständiga och riktiga. Den, som icke avgivit deklaration
men kan antagas vara uppgiftspliktig eller som avgivit ofullständig
deklaration, må föreläggas att inom viss tid inkomma med deklaration eller
erforderliga uppgifter.

5 %.

Inkomna deklarationer och övriga uppgifter skola av de i 4 § omförmälda
myndigheter, utom för Stockholm, senast den 15 i månaden näst efter utgången
av det kalenderhalvår deklarationen avser, översändas till länsstyrelsen.

6 §.

Det åligger länsstyrelse att granska inkomna deklarationer och i särskild
längd förteckna dem, som avgivit deklaration eller för vilka uppgifter eljest
inkommit, samt fastställa de myckenheter av brännolja, för vilka skatt skall
erläggas, ävensom därå belöpande skatt. I fall, där den under kalenderhalvåret
för drivande av automobil förbrukade brännoljan icke uppgår till
femtio liter, påföres dock ej skatt.

Där så finnes erforderligt, må länsstyrelsen infordra felande uppgifter.

Finner länsstyrelse för behörig påföring av skatt nödigt att granskning
av den uppgiftsskyldiges bokföring verkställes eller att undersökning av dennes
inneliggande lager av brännoljor äger rum, bör länsstyrelsen föranstalta örn
sådan granskning eller undersökning, och äger länsstyrelsen därvid i mån
av behov anlita biträde av sakkunnig.

Det åligger uppgiftsskyldig att för sådan undersökning bereda länsstyrelse
eller av länsstyrelse förordnad person tillträde till upplagslokal samt att för
granskning tillhandahålla sin bokföring och därtill hörande handlingar.

Bevillningsutskottets betänkande Nr 31.

3

Arvode till sakkunnig bestämmes av länsstyrelsen och skall jämte annan
kostnad för granskning eller undersökning, som i denna paragraf sägs, bestridas
av medel, som enligt denna förordning inflyta.

7 %.

Så snart ske kan skall till envar skattskyldig i rekommenderat brev med
allmänna posten översändas utdrag av längden, så vitt honom angår, tilllika
med underrättelse örn tid och sätt för skattens erläggande samt vad
den skattskyldige har att iakttaga, örn han vill överklaga länsstyrelsens beslut
eller eljest söka befrielse från påförd skatt.

8 §.

Har någon i deklaration eller annan uppgift, som enligt denna förordning
avgivits, lämnat oriktigt meddelande, eller har uppgiftspliktig underlåtit
avlämna deklaration eller infordrad upplysning, och har därav föranletts,
att skatt icke blivit honom påförd eller blivit påförd till för lågt belopp,
skall skatt påföras den skattskyldige till belopp, som genom berörda förfarande
undandragits.

9 §■

1 mom. Förmenas länsstyrelse hava vid påförande av skatt förfarit oriktigt,
må besvär anföras hos kammarrätten.

Hen, som vill anföra besvär över honom enligt denna förordning påförd
skatt, åligger att inom tre månader efter det skatten blivit honom avfordrad,
ingiva eller på eget äventyr, i betalt brev med allmänna posten insända
besvären till länsstyrelsen i det län, där skatten påförts, vid påföljd, om
den tid försittes, att besvären icke varda till prövning upptagna; dock må
icke den omständigheten, att besvären i stället för till länsstyrelsen ingivits
eller avsänts till kammarrätten, utgöra hinder för deras upptagande till
prövning, därest besvären dit inkommit före utgången av den stadgade
besvärstiden. I sådant fall skola besvären av kammarrätten omedelbart
överlämnas till länsstyrelsen för vidare behandling på sätt i 2 mom. sägs.

2 mom. Sedan vid besvären fogats de handlingar, på vilka överklagade
beslutet grundats, ävensom utdrag av längden, i vad den klagande angår,
översänder länsstyrelsen skyndsamt till kammarrätten samtliga handlingar
med de upplysningar och erinringar besvären anses påkalla.

10 §.

Granskning av deklarationer, som enligt denna förordning avgivits, må
ej ske av annan än myndighet, som i 4 § sägs, av länsstyrelse eller av
länsstyrelse enligt 6 § förordnad person. Deklarationerna skola tillhandahållas
dem, som i och för sin befattning böra erhålla del därav. I övrigt
må deklaration icke vara för någon tillgänglig, utan att den, som avgivit
deklarationen, medgivit! dennas offentliggörande; dock må deklarationer på

4 Bevillningsutskottets betänkande Nr 31.

sätt Kungl. Majit förordnar, för statistisk bearbetning utlämnas till ämbetsmyndighet
eller tjänsteman, åt vilken Kungl. Majit uppdrager utförandet
av sådan bearbetning.

11 §.

Den, som underlåter att inom föreskriven tid avgiva anmälan eller deklaration
enligt denna förordning, bote från och med tjugofem till och med, trehundra
kronor; och må länsstyrelsen förelägga uppgiftspliktig, som underlåtit
att inkomma med erforderlig uppgift, lämpligt vite.

12 $.

Har någon i deklaration mot bättre vetande lämnat oriktig uppgift, som
är ägnad att leda till frihet från skatt eller för låg skatt, bote högst fem
gånger det belopp, som genom det oriktiga förfarandet undandragits eller
kunnat komma att undandragas, dock minst tjugofem kronor.

Har den oriktiga uppgiften icke lämnats mot bättre vetande, men halden,
som lämnat uppgiften, vid dess avgivande gjort sig skyldig till grov
vårdslöshet, vare straffet böter, högst två gånger det belopp, som genom
den oriktiga uppgiften undandragits eller kunnat komma att undandragas,
dock minst tjugofem kronor.!

Den, som dömes till straff enligt denna paragraf, skall jämväl förpliktas
utgiva den skatt, som genom det oriktiga förfarandet undandragits.

Straff för förseelse, varom i denna paragraf förmäles, inträder icke, därest
den uppgiftspliktige, innan tiden för avgiftens inbetalande gått till ända, av
egen drift rättat den oriktiga uppgiften.

13 §.

Tjänsteman, vilken på grund av sin befattning med ärende, som i denna
förordning avses, erhållit del av deklaration eller uppgiftsskyldigs bokföring,
må ej i vidare mån än hans tjänsteutövning fordrar yppa vare sig innehållet
av sådan deklaration eller uppgiftsskyldigs affärsförhållande, varom han
därvid erhållit kännedom. Den häremot bryter vare underkastad ansvar
såsom för tjänstefel. Gör annan än tjänsteman sig skyldig till förseelse
som nu sagts, straffes med dagsböter, dock ej under fem.

Den, som på grund av sådant förordnande örn statistisk bearbetning av
deklarationer, som i 10 § sägs, erhållit del av deklaration, må ej utom
tjänsten yppa något av deklarationens innehåll. Vid överträdelse härav
vare den skyldige underkastad ansvar såsom för tjänstefel.

14 §.

Länsstyrelse äger ådöma böter eller fälla till utgivande av vite enligt
11 >

Åtal för förseelse, som i 12 eller 13 § omförmäles, skall anhängiggöras
vid allmän domstol.

5

Bevillningsutskottets betänkande Nr 31.

Förseelse, som omförmäles i 12 §, är föremål för allmänt åtal. Förseelse,
varom i 13 § sägs, må ej åtalas av allmän åklagare, där den ej av målsägande
angives till sådant åtal.

15 §.

Böter och vitén, som utdömas enligt denna förordning, tillfalla kronan.
Saknas tillgång till deras gäldande, skola de förvandlas efter allmän strafflag.

16 §.

Bestämmelser rörande uppbörd av skatt, som i denna förordning avses,
så ock de närmare föreskrifter, som eljest för tillämpning av denna förordning
må kunna erfordras, meddelas av Kungl. Maj:t.

17 §.

Angående fördelning av influten skatt gäller vad som är stadgat angående
fördelning av de jämlikt förordningen örn särskild skatt å bensin och motorsprit
influtna skattemedel.

18 *.

Örn och i vad mån skatt skall utgå för brännolja, vilken användes för
drivande av automobil, som för tillfälligt brukande i riket införts från
utlandet, bestämmes av Kungl. Majit.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1937, därvid iakttages, att
den, som har för avsikt att förbruka brännolja för drivande av automobil
efter det denna förordning trätt i kraft men innan anmälan, varom i förordningen
stadgas, under sagda år kan ske, skall före den 1 januari 1937
därom hava verkställt sådan anmälan.

I det vid propositionen fogade statsrådsprotokollet har föredragande
departementschefen erinrat örn, att i proposition till 1933 års riksdag (nr
172) angående fortsatt skattefrihet för motorsprit samt vissa ändringar
i bensinskatteförordningen chefen för finansdepartementet rörande nu
föreliggande beskattningsfråga anfört följande:

Man torde sannolikt hava att räkna med, att utvecklingen komme att
medföra ökad förbrukning inom automobiltrafiken av för närvarande icke
skattepliktiga motorbränslen. Enär skattefria motorbränslen, råolja, fotogen
och bensol, för närvarande funne användning huvudsakligen för andra ändamål
än för automobildrift, torde en skatt, lagd å all förekommande import
och inhemsk produktion av dylika varuslag, främst komma att drabba förbrukningen
av dessa bränslen för andra ändamål än för framförandet av
motorfordon. Att, på sätt skett beträffande bensin, bevilja skatterestitution
åt förbrukning för annat ändamål än automobildrift torde, åtminstone vad
råolja och fotogen beträffar, knappast låta sig göra med hänsyn till det
stora antal förbrukare i mindre omfattning, som i dylikt fall skulle komma
i åtnjutande av restitution.

6 Bevillningsutskottets betänkande Nr 31.

Ville man med särskild skatt träffa förbrukningen för automobildrift jämväl
av nu ifrågavarande bränslen, torde man i stället bliva hänvisad till att
genom särskilda åtgärder uttaga skatt endast å den bränslekvantitet, som
förbrukades i motor fordonstrafiken. För närvarande torde dock, med hänsyn
till den rådande jämförelsevis ringa förbrukningen av dessa bränslen för
nu angivna ändamål, vidtagande av dylika särskilda beskattningsåtgärder
icke vara av behovet påkallade.

Sedan till finansdepartementet under sistlidet år inkomna meddelanden
häntytt på att skattefria brännoljor såsom drivmedel för automobiler
under senare tid fått ökad användning, har frågan örn beskattning av
dylika brännoljor inom departementet upptagits till förnyad behandling,
varefter viss utredning verkställts i frågan. Resultatet av denna utredning
har sammanfattats i en promemoria angående ifrågasatt beskattning
av vissa för drivande av automobil använda brännoljor, vilken promemoria
innefattade förslag örn skatt å dylika oljor. Över denna promemoria,
för vilken redogörelse lämnas i propositionen och till vilken
redogörelse utskottet tillåter sig hänvisa, hava yttranden infordrats från
länsstyrelserna, generaltullstyrelsen och riksräkenskapsverket jämte vissa
av ärendet berörda sammanslutningar bland andra Svenska teknologföreningen.

Enligt det vid promemorian fogade utkastet till förordning angående
skatt å vissa för drivande av automobil använda brännoljor skulle för
sådan petroleumprodukt (brännolja), som användes för drivande av
automobil, och för vilken icke utginge skatt enligt 1 § förordningen
örn särskild skatt å bensin och motorsprit, erläggas skatt av
7 öre för liter. Det skulle åligga envar, som för drivande av automobil
förbrukade brännolja, att därom göra anmälan till länsstyrelsen i det
län, där automobilen vore registrerad. Envar som förbrukade brännolja
för drivande av automobil skulle vidare åligga att inom åtta dagar
efter utgången av varje kalenderkvartal på heder och samvete avgiva deklaration
angående av honom för dylikt ändamål förbrukad mängd olja.
Deklaration skulle avgivas i Stockholm till Överståthållarämbetet, i övriga
städer till magistraten, stadsstyrelsen eller kommunalborgmästaren samt på
landet till landsfiskalen. Det skulle än vidare åligga nu nämnda myndigheter
att övervaka, att deklaration inkomme från samtliga uppgiftsskyldiga
samt att avlämnade deklarationer vore fullständiga och riktiga.
Inkomna deklarationer och övriga uppgifter skulle senast den 15 i månaden
näst efter utgången av det kalenderkvartal deklarationen avsåge, översändas
till länsstyrelsen. Länsstyrelsen skulle därefter granska inkomna deklarationer,
i särskild längd förteckna dem, som avgivit deklaration eller för
vilka uppgifter eljest inkommit, samt fastställa den myckenhet brännolja
för vilken skatt skulle erläggas ävensom därå belöpande skatt. Till envar
skattskyldig skulle, så snart ske kunde, i rekommenderat brev med allmänna

Bevillningsutskottets betänkande Nr 31. 7

posten översändas utdrag av längden, såvitt honom anginge, tillika med
underrättelse örn tid och sätt för skal tens erläggande. För underlåtenhet
att inom föreskriven tid avgiva anmälan eller deklaration stadgades böter
fr. o. m. 25 t. o. m. 300 kronor. Vidare stadgades straff för oriktig uppgift
i deklaration jämte vissa andra förseelser.

Till stöd för förevarande förslag har föredragande departementschefen
anfört följande:

»Såsom framgår av den verkställda utredningen, kan frågan örn användandet
av svårflyktiga bränslen såsom drivmedel för motorer anses ha lämnat
experimentstadiet. Brännolja användes för närvarande för drivande av
dieselmotorer, för drivande av Hesselman-motorer samt för drivande av
vanliga automobilmotorer, därvid dessa förses med särskild förgasaranordning,
s. k. fotogenförgasare. Slutligen användes blandning av bensin och
brännolja såsom drivmedel för motorer.

För vårt lands vidkommande har Hesselman-motorn fått förhållandevis
betydande användning för drivande av personomnibussar och lastautomobiler.
Beträffande nämnda två slag av fordon försiggår en utveckling mot
en allt mer ökad användning av Hesselman-motorn. Enär denna motor för
drift fordrar mindre mängd drivmedel än de vanliga automobilmotorema
och då den för sagda ändamål nyttjade brännoljan tillika är billigare än bensin
och motorsprit, kunna med nämnda motor försedda fordon bedriva trafik
med lägre omkostnader än de bensindrivna fordonen, detta trots att Hesselman-motorn
betingar högre anskaffningskostnad än de vanliga automobilinotorerna.

Det kan emellertid icke vara med billighet förenligt att, medan den
bensindrivna motorfordonstrafiken har att bära en förhållandevis tung beskattning
av drivmedlet, man genom vidmakthållandet av skattefrihet för
svårflyktiga motorbränslen i konkurrenshänseende bereder de för drift med
sådant bränsle inrättade fordonen en gynnad ställning.

Skattefrihet å brännolja använd för drivande av automobil kan vara försvarlig
under en kortare övergångstid till dess utvecklingen beträffande
användningen av brännolja för motordrift något så när stabiliserats. Uppenbart
torde emellertid vara, att ju längre tid den brännoljedrivna motortrafiken
får utvecklas under skattefrihetens hägn, desto svårare kommer det
att bliva att genomföra den beskattning av brännoljorna, om vars riktighet
i princip någon meningsskiljaktighet knappast råder.

Den verkställda utredningen har enligt min mening ådagalagt, att en
beskattning av brännolja använd för drivande av automobil icke behöver
bliva oskäligt betungande för den yrkesmässigt bedrivna omnibuss- och lastautomobiltrafiken.

Svenska teknologföreningen har framhållit bland annat, att utvecklingen
ginge mot att introducera brännoljedrift å mindre och mindre motorer.

s Bevillningsutskottets betänkande Nr 31.

Det kan ifrågasättas, om beträffande personautomobiler brännoljedrift kan
med framgång upptaga tävlan med bensindrift. I den mån naturliga förutsättningar
finnas för brännoljedrift vid personautomobil trafiken, bör emellertid
dylik drift kunna komma till stånd jämväl vid en måttlig beskattning
av brännoljan.

Jag finner mig alitsa böra tillstyrka, att brännolja använd för drivande
av motorfordon göres till föremål för beskattning.

För att emellertid underlätta den inhemska industriens för tillverkning av
brännoljedrivna motorer ytterligare utveckling och i syfte tillika att bereda
lättnad för sådana fordonsägare, som redan anskaffat motorfordon inrättade
för brännoljedrift och måhända kalkylerat räntabiliteten av driften på
grundval av skattefrihet för drivmedlet, förordar jag, att den ifrågavarande
beskattningen skall träda i kraft först den 1 januari 1937.

Att jag ändock anser mig böra redan för innevarande års riksdag framlägga
förslag i ämnet, beror därpå att jag, av hänsyn till såväl den inhemska
motor- och automobilindustrien som den yrkesmässigt bedrivna automobiltrafiken,
finner angeläget, att klarhet tidigast möjligt vinnes angående vilka
betingelser i beskattningshänseende den brännoljedrivna automobiltrafiken
har att räkna med.

Jag förordar att skatten tillsvidare bestämmes att utgå med 7 öre per
liter. Vid en dylik skattesats synes, efter avdrag av skälig kostnad för
amortering och underhåll, likväl, under förutsättning av skälig utnyttjning
av fordonen, uppkomma så stor besparing vid brännoljedrift jämfört med
bensindrift, att brännoljedrift fortfarande kommer att innefatta en verklig
ekonomisk fördel.

Beträffande den av mig förordade tidpunkten för beskattningens ikraftträdande
— den 1 januari 1937 — vill jag framhålla att en längre övergångstid
knappast skulle varit lämplig, örn den icke förenats med skyldighet
att erlägga en lägre skatt än 7 öre per liter under hela övergångstiden,
alltså från lämplig tidpunkt innevarande år. Den av mig föreslagna lösningen,
innefattande en fullständig skattefrihet under en mera begränsad
tid, har emellertid synts mig vara att föredraga.

Generaltullstyrelsen har ifrågasatt, att den tilltänkta beskattningen borde
omfatta över huvud de slag av flytande motorbränslen, som icke äro underkastade
beskattning enligt förordningen örn särskild skatt å bensin och
motorsprit. Enligt min uppfattning böra emellertid flytande bränslen,
använda för drivande av motorfordon, bliva föremål för särskild beskattning
allenast i den mån deras användning för sagda ändamål nått större
omfattning. Enär detta för närvarande icke kan anses vara fallet beträffande
andra flytande bränslen, som ej falla under förenämnda förordning,
än sådana som äro att hänföra till petroleumprodukter, förordar jag, att
den nu ifrågasätta beskattningen skall omfatta allenast bränslen av sist
angiven beskaffenhet.

Bevillningsutskottets betänkande Nr 31. 9

Då användandet av brännolja för drivande av motorfordon för närvarande
kan anses begränsat till automobiltrafiken, torde tillika skatten
tillsvidare böra omfatta allenast brännolja använd för drivande av automobil
och sålunda icke drabba sådan olja använd för drivande av annat motorfordon
än automobil.

I fråga örn sättet för anordnande av beskattningen finner jag, på sätt i
den remitterade promemorian föreslagits, skatten böra uttagas i form av
avgift å brännolja, som förbrukas för drivande av automobil, och böra
grundas å deklaration av förbrukaren örn myckenheten sådan förbrukning.

Jag har härvid icke förbisett, att anmärkningar kunna riktas mot att
grunda en dylik beskattning å deklaration av förbrukaren. Emellertid finnes
enligt min uppfattning icke någon annan form för anordnandet av
denna beskattning, som tillfredsställer de anspråk man i vårt land ställer i
det avseendet, att ett skattesystem skall verka rättvist.

Det av riksräkenskapsverket och ett antal länsstyrelser framförda förslaget
örn att deklarationer skola avgivas och uppbörd av skatt skall äga
rum för kalenderhalvår i stället för kvartalsvis, såsom i promemorian föreslagits,
anser jag mig böra förorda.

Vidare förordar jag, i anslutning till ett av en länsstyrelse framfört förslag,
att skattskyldighet skall inträda först, där förbrukning av brännolja
under den tid avgiven deklaration avser, uppgår till 50 liter.

Det torde ankomma på Kungl. Majit att bestämma huruvida och i vad
mån skatt skall utgå för brännolja, vilken användes för drivande av automobil,
som för tillfälligt brukande i riket från utlandet införts.

En länsstyrelse har ifrågasatt att, i syfte att åstadkomma en mera effektiv
kontroll beträffande förbrukningen för nu berört ändamål av brännolja,
ålägga den, som driver handel med eldfarlig olja, att efter anmaning av
länsstyrelse lämna uppgift beträffande namngiven förbrukare örn den kvantitet
brännolja, som till honom försålts, samt örn tid, då leverans skett.
Med hänsyn till de förhållanden, under vilka handel med motorbränslen
bedrives, torde dylik uppgiftsskyldighet icke skäligen böra föreskrivas.»

Utskottet, som icke funnit anledning till erinran mot föreliggande förslag,
får hemställa,

att riksdagen måtte, med bifall till Kungl. Maj:ts
förevarande proposition nr 143, antaga det vid propositionen
fogade förslaget till förordning angående
skatt å vissa för drivande av automobil använda
brännoljor.

Stockholm den 28 mars 1935.

Utskottet.

På bevillningsutskottets vägnar:
JOH. NILSSON.

10

Bevillningsutskottets betänkande Nr 31.

Närvarande: herrar Nilsson i Kristianstad, Bärg i Katrineholm, Jönsson*, Ericson"i Gilberga*,
Larson i Lerdala, Wahlmark*, friherre Lagerfelt, Månsson*, Lövgren i Boden,
Olsson i Närlinge, Nylander i Stockholm, Olsson i Ramsta*, Ericson i Boxholm,
Anderson i Norrköping*, Sjödahl, Berg i Karlskrona, Arvedson*, Werner i Hultsfred,
Blomquist och Brännström i Skellefteå.

* Icke närvarit vid justeringen av betänkandet.