Bevillningsutskottets betänkande Nr 3.

1

Nr 3.

Ankom till riksdagens kansli den 12 februari 1935 kl. 12 m.

Bevillningsutskottets betänkande, i anledning av Kungl, Maj:ts proposition
med förslag till förordning om ändrad lydelse av
1 § 2 morn. och 3 § förordningen den 28 september 1928
(nr 376) örn särskild skatt å vissa lotterivinster.

I en den 16 januari 1935 dagteclmad, till bevillningsutskottet hänvisad
proposition, nr 43, har Kungl Maj :t, under åberopande av propositionen
bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag,
föreslagit riksdagen att antaga följande, vid propositionen fogade

Förslag

till

F örordning

om ändrad lydelse av 1 § 2 mom. och 3 § förordningen den 28

september 1928 (nr 376) örn särskild skatt å vissa lotterivinster.

Härigenom förordnas, att 1 § 2 mom. och 3 § förordningen den 28 september
1928 örn särskild skatt å vissa lotterivinster skola erhålla ändrad
lydelse på sätt nedan angives:

1 i

2 mom. Under penninglotteri inbegripes i denna förordning vadhållning,
som enligt Kungl. Majlis tillstånd anordnas för allmänheten i
samband med idrottstävlingar, dock ej vadhållning medelst totalisator
vid hästtävlingar.

3 §.

Det åligger —--eller obligationer.

Därest lotteriets--— denna vinst.

Med vinstdragning avses i fråga örn vadhållning det förfarande, varigenom
vinsterna bestämmas.

Bihang till riksdagens protokoll 1935. 7 sami Nr 3.

1

2 Bevillningsutskottets betänkande Nr 3.

Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt
därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling,
men skall ej äga tillämpning å vinster, vilka därefter utbetalas
på grund av tidigare vinstdragning.

Vad i kommunalskattelagen stadgas örn vinst i lotteri av den beskaffenhet,
att för vinster i lotteriet skall erläggas skatt jämlikt förordningen
örn särskild skatt å vissa lotterivinster, och örn kostnad för inköp
av lottsedlar i sådant lotteri, skall vad angår vadhållning avse allenast
vinst, som hänför sig till vinstdragning efter ikraftträdandet av denna
förordning och kostnad för inköp av lottsedlar till sådan vinstdragning.

Till utskottets behandling har jämväl överlämnats en i anledning av
propositionen väckt motion nr 484 i andra kammaren av herr Lundell,
däri hemställts, »att riksdagen måtte avslå Kungl. Maj:ts proposition nr
43 eller också i skrivelse till Kungl. Majit föreslå sådana förändringar
inom den legaliserade tippningen, att tippningsspelare ej komma i ett
sämre läge än spelare i de svenska penninglotterierna».

I förordningen den 28 september 1928 (nr 376) örn särskild skatt å vissa
lotterivinster är föreskrivet, att å vinst i svenska penninglotteri och å
vinst vid vinstdragning på här i riket utfärdade premieobligationer skall,
därest vinsten överstiger 25 kronor, till staten erläggas en särskild skatt
utgörande 10 procent av vinstens belopp. På grund av uttryckligt stadgande
inbegripes i förordningen under penninglotteri icke vadhållning medelst
totalisator. Av skatten skall hälften användas till utjämning av
skatteti’ycket olika kommuner eller andra menigheter emellan. Förordningen
äger ej tillämpning i fråga örn vinst, som utfallit vid vinstdragning
å premieobligationer, vilka utfärdats före den 1 januari 1929. Rörande
skattens uppbörd och redovisning hava givits bestämmelser i kungörelse
den 21 december 1928 (nr 486).

Vinster i lotteri av den beskaffenhet, att för vinster i lotteriet skatt
skall erläggas jämlikt nyssnämnda förordning, äro i gengäld frikallade
från vanlig inkomstbeskattning. I 19 § kommunalskattelagen stadgas
nämligen, att dylika vinster icke räknas till skattepliktig inkomst; detsamma
gäller i fråga örn andra lotterivinster, därest deras sammanlagda
belopp under beskattningsåret understigit 100 kronor. I anvisningarna
till 19 § har i punkt 2 erinrats örn förordningens innehåll. — Enligt 35 §
nyssnämnda lag hänföres till intäkt av tillfällig förvärvsverksamhet
bland annat lotterivinst, därest densamma icke jämlikt 19 § är frikallad
från beskattning. Beträffande rätten att från bruttointäkt av tillfällig
förvärvsverksamhet göra avdrag för omkostnader stadgas i andra punkten
av anvisningarna till 36 §, såvitt här är i fråga, att avdrag är medgivet
för alla de utgifter, som den skattskyldige under beskattningsåret
haft för inköp av lottsedlar, dock med undantag för lottsedlar i lotteri av

Bevillningsutskottets betänkande Nr 3. 3

deri beskaffenhet att för vinst i detsamma skall erläggas skatt enligt
förordningen om särskild skatt å vissa lotterivinster. Har den skattskyldige
haft annan lotterivinst än nyss sagts till så litet sammanlagt
belopp, att densamma enligt 19 § icke är skattepliktig, få utgifterna för
lottköp avdragas från realisationsvinst endast i den mån de överstigit
lotterivinsten.

I 42 § taxeringsförordningen stadgas skyldighet för envar, som vid vinstdragning
å här i riket utfärdade premieobligationer erhållit vinst, vilken
uppgått till minst 1,000 kronor och för vilken icke skall utgöras skatt
enligt förordningen örn särskild skatt å vissa lotterivinster, att vid vinstmedlens
lyftande till ledning för egen taxering örn vinsten lämna särskild
uppgift, vilken sedermera av obligationernas utfärdare överlämnas till
taxeringsmyndigheterna.

Enligt förordningen örn stämpelavgiften skall lottsedel för deltagande
i lotteri, som med Kungl. Maj:ts tillstånd anordnats, av lotteriets anordnare
före utlämnandet förses med stämpel, då lotteriet avser penningar,
av 20 öre för varje hel krona av det belopp, varå lottsedeln lyder, och,
då lotteriet avser andra värdeföremål, av 10 öre för varje lottsedel.

I fråga örn beskattning av vinster å lotterier och vid vadhållning gäller
för närvarande i huvudsak följande:

Vinster i svenskt penninglotteri beskattas uteslutande enligt förordningen
örn särskild skatt å vissa lotteri vinster; vinster å högst 25 kronor
äro dock helt fria. Detsamma gäller beträffande vinster å premieobligationer,
utfärdade efter den 1 januari 1929, d. v. s. i fråga örn de nu
löpande emissionerna av år 1931 och år 1933. Vinster å premieobligationer
av äldre emissioner — 1889 års och 1893 års teaterobligationer —, å
utländska lotterier, varulotterier, tombolor o. dyl. samt vid vadhållning
medelst totalisator eller eljest beskattas däremot som vanlig inkomst (av
tillfällig förvärvsverksamhet), allt i den mån vinsternas sammanlagda belopp
under beskattningsåret ej understiger 100 kronor.

Beträffande vadhållning medelst totalisator gäller, att den väl enligt
sin natur hänföres till lotteri i skatteavseende, men att sådan vadhållning
däremot på grund av uttryckligt stadgande ej hänföres till penninglotteri
enligt förordningen örn särskild skatt å vissa lotterivinster.
Vid sistnämnda förordnings avfattning har hänsyn ej tagits till annan
organiserad vadhållning än medelst totalisator. Det torde emellertid få
anses, att vad som gäller vadhållning medelst totalisator jämväl gäller
annan organiserad vadhållning.

I fråga örn kontrollen över att vinster, vilka skola beskattas såsom vanlig
inkomst, verkligen tagas till beskattning finnes intet annat stadgande
än det förut omförmälda i taxeringsförordningen. Detta har numera en
mycket begränsad räckvidd och avser blott 14 vinster örn året i de båda
teaterobligationslotterierna samt ej uttagna vinster i 1921 och 1923 års
premieobligationsemissioner.

4 Bevillningsutskottets betänkande Nr 3.

Genom förordningen den 4 maj 1923 angående anordnande av vadhållning
medelst så kallad totalisator infördes möjlighet för förening eller
annan sammanslutning, som har till ändamål att för hästavelns befrämjande
hålla offentliga kapplöpningar eller travtävlingar, att av Kungl.
Maj:t erhålla tillstånd till anordnande vid kapplöpning eller annan tävlan
av vadhållning för allmänheten medelst s. k. totalisator eller på annat
därmed jämförligt sätt. Sådant tillstånd har av Kungl. Majit årligen
meddelats ett antal organisationer av antydd art.

Efter riksdagens hörande har Kungl. Maj :t den 7 juni 1934 — med upphävande
av förordningen den 4 maj 1923 — utfärdat ny förordning (nr
237) angående vadhållning i samband med tävlingar, att gälla från och
med den 1 juli 1934. Förordningen skiljer sig från den äldre förordningen
bland annat därutinnan, att begränsningen för erhållande av Kungl.
Majits tillstånd till vadhållning att avse allenast vissa hästsportorganisationer
bortfallit.

Med stöd av nämnda förordning den 7 juni 1934 har Kungl. Majit den
24 september 1934 medgivit, att ett då under bildning varande aktiebolag
— sedermera benämnt aktiebolaget Tipstjänst — skulle äga att intill den
1 juli 1936 för allmänheten anordna vadhållning i samband med idrottstävlingar,
dock ej hästtävlingar. Av Kungl. Majit den 5 oktober 1934
för bolaget stadfäst bolagsordning innehåller bland annat följande bestämmelser.
Bolagets aktiekapital utgör minst 15,000 kronor och högst
45,000 kronor. Av bolagets styrelse, som består av fem personer, utser
Kungl. Majit två, av bolagets två revisorer en. Av årsvinsten skola 10
procent avsättas till reservfond tills denna uppgår till 50,000 kronor. Av
de vid vadhållning influtna insatsbeloppen skola 50 procent användas
såsom vinstutdelning till de i vadhållningen deltagande och högst 30 procent
disponeras för bolagets omkostnader. Av till utdelning tillgängliga
vinstmedel må årligen till aktieägarna utdelas högst 5 procent å aktiebeloppet
(kumulerad utdelning). Vad som återstår av bolagets årsvinst
efter avsättning till reservfond och utdelning till aktieägare skall användas
till idrottens främjande på sätt Kungl. Majit framdeles bestämmer.
Chefen för handelsdepartementet skall utse en eller flera kontrollanter
för fortlöpande tillsyn å och kontroll av bolagets verksamhet.

Bolaget, vars aktiekapital är 45,000 kronor, började sin verksamhet i
slutet av oktober 1934.

Efter att närmare hava redogjort för bolagets verksamhet samt för
innehållet dels i en inom finansdepartementet i december 1934 utarbetad
promemoria angående beskattning av tippningsvinster jämte utkast till
ändring av förordningen örn särskild skatt å vissa lotterivinster, dels ock
i de över författningsutkastet och promemorian avgivna yttrandena, till
vilkén redogörelse i propositionen utskottet tillåter sig hänvisa, har före -

Bevillningsutskottets betänkande Nr 3. 5

dragande departementschefen till stöd för det med propositionen framlagda
förslaget anfört i huvudsak följande:

För egen del vill jag förorda det i förenämnda promemoria framlagda
förslaget att beskatta tippningsvinster i samma ordning som vinster i
penninglotteriet och vinster å premieobligationer samt att sålunda undantaga
dem från den vanliga inkomstbeskattningen. I samtliga de avgivna
yttrandena har också en sådan anordning tillstyrkts. I fråga örn
skattesatsen har Överståthållarämbetet, liksom även aktiebolaget Tipstjänst,
uttalat betänkligheter mot att för tippningsvinsterna bestämma
en så hög allmän skattesats som 20 procent samt särskilt framhållit, att
anledning saknades att beskatta tippningsvinster hårdare än vanliga
lotterivinster. Jag kan för min del ansluta mig till den meningen, att
det är lämpligast lia samma skattesats för dessa olika slag av lotterivinster,
men kan å andra sidan icke bortse från att en skattesats å 10
procent numera är väl låg för att någorlunda motsvara den genomsnittliga
vanliga inkomstbeskattningen till stat och kommun. En höjning
av skattesatsen i fråga örn alla slagen av lotterivinster torde därför böra
övervägas, och därvid synes även böra beaktas ett av Överståthållarämbetet
i dess yttrande framfört förslag örn differentiering av skattesatsen.
Då jag emellertid icke för närvarande är beredd framlägga
något förslag härutinnan, anser jag skattesatsen för tippningsvinsterna
nu böra bestämmas till 10 procent.

I likhet med departementschefen Ilar utskottet ansett sig böra förorda,
att tippningsvinster beskattas i samina ordning som vinster i penninglotteriet
och vinster å premieobligationer samt att desamma därför undantagas
från den vanliga inkomstbeskattningen. Då en sådan anordning
icke kan anses medföra någon försämring i beskattningshänseende
för dem, som åtnjuta tippningsvinster, samt vid sådant förhållande frågan
örn en höjning av vinnarnas andel i lotterimedlen saknar samband
med nu förevarande spörsmål, har utskottet icke ansett sig böra biträda
motionärens förslag. På grund härav och då propositionen icke givit utskottet
anledning till erinran, får utskottet hemställa,

att riksdagen måtte, med bifall till Kungl. Maj:ts
förevarande proposition nr 43 samt med avslag å motionen
11:484 av herr Lundell, antaga det vid propositionen
fogade förslaget till förordning örn ändrad
lydelse av 1 § 2 mom. och 3 § förordningen den 28 september
1928 (nr 376) örn särskild skatt å vissa lotterivinster.

Stockholm den 12 februari 1935.

På bevillningsutskottets vägnar:

JOH. NILSSON.

Bihang till riksdagen:; protokoll 19,15. 7 sami. Nr 3. -

Utskottet.

® Bevillningsutskottets betänkande Nr 3.

Närvarande: herrar Nilsson i Kristianstad, Björnsson, Jönsson, Åström*, Nilsson i Landeryd
Wahlmark, friherre Lagerfelt, Lithander, Lövgren i Boden, Björklund, Olsson i
Gävle, Olsson i Ramsta, Ericson i Boxholm*, Anderson i Norrköping, Sjödahl,
Löfvander*, Larsson i Örbyhus*, Werner i Hultsfred, Heiding och Brännström
i Skellefteå.

* Icke närvarit vid justeringen av betänkandet.

Reservation

av herr Lithander.

850468. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1935.