Bevillningsutskottets betänkande Nr 22.
1
Nr 22.
Ankom till riksdagens kansli den 14 mars 1935 kl. 2 e. m.
Bevillningsutskottets betänkande, i anledning av Kungl. Mårds proposition
med förslag till förordning om ändrad lydelse av
3 § förordningen den 23 oktober 1908 angående bevillningsavgifter
för särskilda förmåner och rättigheter.
I en den 1 mars 1935 dagteeknad, till bevillningsutskottet hänvisad
propostion, nr 133, har Kungl. Majit, under åberopande av propositionen
bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma
dag, föreslagit ''riksdagen att antaga följande, vid propositionen
fogade
Förslag
till
förordning om ändrad lydelse av 3 § förordningen den 23 oktober
1908 (nr 128) angående bevillningsavgifter för särskilda förmåner
och rättigheter.1
Härigenom förordnas, att 3 § förordningen den 23 oktober 1908 angående
bevillningsavgifter för särskilda förmåner och rättigheter skall erhålla
ändrad lydelse på sätt nedan angives:
3 i
Utlänning eller---handel stadga.
Den utlänning---blivit begången.
Där i fråga örn nu nämnd avgift andra grunder än de här ovan stadgade
finnas böra gälla i förhållande till viss främmande stat, ankommer
på Kungl. Majit att utfärda i anledning härav erforderliga föreskrifter.
Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1935.
1 Senaste lydelse av 3 §, -se 1917: 296, 1926: 133 och 1928: 402.
Bihang till riksdagens protokoll 19115. 7 sami. Nr 22.
1
2 Bevillningsutskottets betänkande Nr 22.
Enligt 3 § förordningen angående bevillningsavgifter för särskilda förmåner
och rättigheter skall bevillningsavgift för rätt att idka handel erläggas
av utlänning, som reser omkring i landet oell för egen eller, såsom
utskickad, för annans räkning till inledande av handel, med eller
utan varuprov, bjuder ut eller slutar handel örn utländska varor att framdeles
från utlandet levereras. Motsvarande skyldighet åvilar jämväl i utlandet
bosatt svensk undersåte, som bedriver sådan verksamhet som nyss
angivits och som icke för det år, varför uppbörd av kommunal inkomstskatt
senast ägt rum, erlagt dylik skatt. Avgift skall utgå med 100 kronor
för den första tidrymden av 30 på varandra följande dagar —• oavsett
örn verksamheten skall utövas under hela denna tidrymd eller blott en
del därav — och, örn verksamheten fortsättes utöver de första 30 dagarna,
med 50 kronor för varje i omedelbar anslutning därtill kommande tidrymd
av 15 dagar. Emellertid gäller enligt paragrafens sista stycke, att
där till följd av överenskommelse med främmande stat i fråga örn nu
nämnd avgift andra grunder än de i paragrafen stadgade skola gälla beträffande
den främmande statens undersåtar, Kungl. Maj:t äger utfärda
de för överenskommelsens tillämpning erforderliga föreskrifter, varvid
Kungl. Majit tillika må förordna, att motsvarande föreskrifter skola äga
tillämpning jämväl å sådan svensk undersåte, som avses i paragrafen.
Enligt det med propositionen framlagda förslaget till ändrad lydelse
av 3 § sista stycket ifrågavarande förordning skulle detta författnings:''um
endast innehålla, att där i fråga örn i paragrafen nämnd avgift
andra grunder än de förut stadgade finnas böra gälla i förhållande till
viss främmande stat, ankommer det på Kungl. Majit att utfärda i anledning
härav erforderliga föreskrifter.
Till stöd för förslaget har i en inom finansdepartementet upprättad
promemoria anförts bland annat följande.
Det lärer kunna ifrågasättas, huruvida bestämmelserna i 3 § sista stycket
av 1908 ^års förordning på ett i allo tillfredsställande sätt öppna möjlighet
för Kungl. Majit att fastställa särskilda grunder i avseende å de
avgifter, varom nu är fråga. Härutinnan må erinras örn den motsättning,
som — intill dess en författningsändring må komma till stånd —
alltid måste förefinnas mellan, å ena sidan, av Kungl. Majit med stöd av
nämnda författningsrum meddelade föreskrifter samt, å andra sidan,
vissa på tullagstiftningens område genomförda bestämmelser, vilka tillkommit
i syfte att underlätta den internationella handeln.
I sistnämnda hänseende föreskriver den i Genéve den 3 november 1923
undertecknade, av Sverige den 22 januari 1926 ratificerade internationella
konventionen rörande förenkling av tullformaliteterna i artikel 10 första
stycket, att varuprov och mönster, som äro underkastade tull och vilkas
införsel icke är förbjuden, skola, då de införas av fabriksidkare eller
köpmän, etablerade i någon av de iordragsslutande staterna, antingen
personligen eller genom förmedling av handelsresande, åtnjuta temporär
tullfrihet inom varje fördragsslutande stats område mot det att tullen
deponeras eller säkerhet ställes för dess eventuella gäldande. Häremot
svarande närmare föreskrifter återfinnas, såvitt angår den svenska tull
-
Bevillningsutskottets betänkande Nr 22. 3
lagstiftningen, i 66—69 §§ kungörelsen den 29 november 1929 (nr 373) med
tillämpningsföreskrifter till tulltaxeförordningen.
Under det att alltså lättnader i fråga örn förberörda bevillningsavgifter
kunna medgivas allenast till förmån för medborgare i viss främmande
stat, förutsatt jämväl att sådant medgivande är betingat av överenskommelse
med denna stat, samt därutöver för svenska medborgare, uppställes
såsom villkor för tillämpning i visst fall av de i tullförenklingskonventionen
avsedda förmånerna, att det företag, handelsresanden företräder,
är etablerat i något av konventionsländerna. Frågan örn handelsresandens
nationalitet är sålunda i sistnämnda fall helt utan betydelse.
För att nu berörda motsättning i den mån så finnes önskvärt må kunna
utjämnas, synes 3 § sista stycket av 1908 års förordning böra underkastas
jämkning av innebörd, att där andra grunder i fråga örn bevillningsavgifter
än de i paragrafen stadgade finnas böra gälla i förhållande till
viss främmande stat, Kungl. Majit tillerkännes befogenhet att utfärda i
anledning härav erforderliga föreskrifter. Dylika föreskrifter, gällande
i förhållande till viss främmande stat, skulle tydligen, därest någon begränsning
ej stadgas, komma att avse jämväl i denna stat etablerade
svenska undersåtar, som i egenskap av handelsresande företräda i samma
stat befintliga företag.
Utskottet, som icke funnit anledning till erinran mot föreliggande förslag,
får hemställa,
att riksdagen måtte, med bifall till Kungl. Maj:ts
förevarande proposition nr 133, antaga det vid propositionen
fogade förslaget till förordning örn ändrad
lydelse av 3 § förordningen den 23 oktober 1908
(nr 128) angående bevillningsavgifter för särskilda
förmåner och rättigheter.
Stockholm den 14 mars 1935.
På bevillningsutskottets vägnar:
JOH. NILSSON.
Närvarande: herrar Nilsson i Kristianstad, Bärg i Katrineholm, .iönsson, Larson i Lerdala,
Wahlmark, Månsson, Lithander, Lövgren i Boden, Olsson i Närlinge, Björklund,
Nylander i Stockholm, Olsson i Gävle, Olsson i Kamsta, Ericson i
Boxholm, Hjalmarsson, Sjödahl, Löfvander, Arvedson och Brännström i
Skellefteå.
Utskottet.