Bevillningsutskottets betänkande Nr 21.
1
Nr 21.
Ankom tili riksdagens kansli den 8 mars 1935 kl. 4 e. m.
Bevillningsutskottets betänkande, i anledning av väckt motion om
befrielse från viss skattskyldighet för Davidssonska donationen
för jordbrukets främjande i Västbo härad.
(2:a avd.)
I en inom första kammaren av kerr Bernhard Nilsson väckt, till bevillningsutskottet
hänvisad motion, nr 45, har hemställts, »att riksdagen må
besluta, att Davidssonska donationen för jordbrukets främjande i Västbo
Härad befrias från skattskyldighet till staten».
Beträffande motiveringen för detta förslag, i den mån redogörelse härför
ej lämnas i det följande, får utskottet hänvisa till motionen.
I motionen har framhållits, att handlanden Johan Petter Davidsson,
vilken avled i början av år 1930, genom testamente förordnat, att största
delen av hans efterlämnade förmögenhet skulle under namn av Davidssonska
donationen för jordbrukets främjande i Västbo härad bilda en
fond. Enligt bouppteckning den 8 mars 1930 utgjorde nettobehållningen
i dödsboet 1,196,979 kronor 24 öre. Sedan testamentet klandrats av den
avlidnes arvingar, hade detsamma på våren 1934 vunnit laga kraft. Till
följd av vikande aktievärden hade fondens kapitalvärde vid årsskiftet
1933—1934 sjunkit till 1,013,837 kronor 13 öre. I motionen har vidare erinrats
örn, att enligt testamentet skall, sedan av fondens årliga avkastning
visst belopp avsatts och lagts till kapitalet, återstoden av räntan
årligen fördelas mellan samtliga socknar i förenämnda härad i förhållande
till deras jordareal. Räntemedlen, som skola användas till understödjande
av jordbruksförbättringar, såsom betesförbättringar, odling och
stenröjning eller dylikt samt utdikning av försumpade marker, skola
inom respektive socknar fördelas till de jordbrukare, som därav gjort sig
förtjänta, varvid de ekonomiskt svagare böra äga företräde. Fondens avkastning
vore sålunda ämnad att i dess helhet användas till ändamål,
som vore i högsta grad allmännyttiga och som staten genom årliga bidrag
på sitt sätt uppmuntrade. I regel vore jordbrukarna inom häradet
mindre bemedlade och i stort behov av bidrag för de ändamål, som
avsåges i testamentet. För år 1934 hade fondens kronoutskylder utgjort
8,227 kronor 89 öre. Beräknades fondens årsinkomst till 3.5 procent ä
en miljon kronor, utgjorde nämnda kronoskatt 23.5 procent av berörda
inkomst. Med hänsyn till det nära nog obegränsade behovet av bidrag
inom häradet för det i testamentet avsedda ändamålet samt fondens all
-
Iiihang till riksdagens protokoll 10.15. 7 sami. Nr 21.
1
2
Bevillningsutskottets betänkande Nr 21.
XJlskottet.
männyttiga natur, har motionären ansett, att fonden borde vara befriad
från skattskyldighet till staten.
Enligt vad utskottet inhämtat, laar Johan Petter Davidsson dödsbo år
1934 taxerats till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt för ett taxerat:
oell beskattningsbart belopp av 47,710 kronor, varjämte dödsboets beskattningsbara
förmögenhet bestämts till 1,023,900 kronor. I anledning av denna
taxering har dödsboet nämnda år påförts inkomst- och förmögenhetsskatt,
extra inkomst- och förmögenhetsskatt samt särskild skatt å förmögenhet
ävensom utjämningsskatt med det av motionären uppgivna beloppet
eller sammanlagt 8,227 kronor 89 öre. Härjämte har dödsboet påförts
kommunal progressivskatt. Därest dödsboet vid 1934 års taxering
varit skiftat samt fonden i denna sin egenskap samma år taxerats till
statlig inkomst- och förmögenhetsskatt för samma belopp som dödsboet,
skulle fonden i följd härav hava påförts sådan skatt med ett belopp av
2,433 kronor 21 öre, varjämte fonden varit befriad från skyldighet att erlägga
de övriga progressiva skatter, som dödsboet för nämnda år påförts.
Av vad utskottet anfört framgår, att medan utskyldsbeloppen för ifrågavarande
tillgångar och därav härflytande avkastning under den tid,
dödsboet varit skattskyldig^ voro relativt stora, kommer, sedan medlen
överflyttats å fonden samt denna blir skattskyldig, statsskatten att bliva
högst avsevärt lägre än vad hittills varit fallet.
Då även örn fondens ändamål måste anses tjäna ett allmännyttigt intresse
— vilket jämväl är fallet med ett flertal andra fonder av liknande
natur, vilka äro underkastade beskattning — det ur principiell synpunkt
icke bör ifrågakomma att frikalla en viss sådan skattskyldig från direkt
beskattning till staten, har utskottet icke kunnat biträda motionen.
Under åberopande av vad sålunda anförts, får utskottet hemställa,
att motionen I: 45 av herr Bernhard Nilsson, örn befrielse
från viss skattskyldighet för Davidssonska donationen
för jordbrukets främjande i Västbo härad,
icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.
Stockholm den 8 mars 1935.
På bevillningsutskottets vägnar:
JOH. NILSSON.
3
Bevillningsutskottets betänkande Nr 21.
Närvarande: herrar Nilsson i Kristianstad, Björnsson, Jönsson, Åström, Nilsson i Landeryd,
Wahlmark, friherre Lagerfelt, Lithander, Lövgren i Boden, Olsson i Närlinge,
Björklund, Olsson i Gävle, Olsson i Ramsta, Ericson i Boxholm, Anderson i
Norrköping, Sjödahl, Löfvander, Larsson i Örbyhus, Werner i Hultsfred och.
Brännström i Skellefteå.
Reservation
av herr Nilsson i Landeryd, vilken ansett, att utskottets yttrande bort
hava följande lydelse:
»Av utskottets redogörelse angående fondens ändamål framgår att dess
årliga avkastning skall användas till understödjande av jordbruksförbättringar,
såsom betesförbättringar, odling och stenröjning eller dylikt samt
utdikning av försumpade marker, varvid ekonomiskt svagare jordbrukare
böra äga företräde. Fonden tjänar sålunda på sin ort ändamål, vilka staten
för närvarande befrämjar genom anslag av skattemedel. Detta medför så
småningom ökning av jordbrukets bärighet och värde på orten samt jämväl
ökat beskattningsunderlag för det allmänna.
Då fonden i sistnämnda avseende torde intaga en särställning i jämförelse
med andra fonder som äro avsedda att befrämja ändamål, vilka stödjas eller
uppehållas genom statsmedel, synes ett bifall till motionen icke böra möta
principiella betänkligheter. Örn likartade anspråk på skattefrihet likväl
skulle uppstå efter bifall till den nu förevarande motionen, bör frågan örn
fondens ställning i beskattningshänseende upptagas till förnyad prövning.
Slutligen vill utskottet framhålla att å de medel varifrån fonden härflyter
utgått stämpelskatt år 1924 och därefter år 1930 med sammanlagt
550,000 kronor, vartill kommer fondens årliga skatter.
Under åberopande av vad sålunda anförts, får utskottet hemställa,
att motionen 1:45 av herr Bernhard Nilsson, om
befrielse från viss skattskyldighet för Davidssonska
donationen för jordbrukets främjande i Västbo härad,
må vinna riksdagens bifall.»