Bevillningsutskottets betänkande Nr 20.
13
Nr 20.
Ankom till riksdagens kansli den 8 mars 1935 kl. 4 e. m.
r Bevillningsutskottets betänkande, i anledning av väckta motioner
om rätt för Kungl. Maj:t att förordna örn införselmonopol
å kasern.
(Ira avd.)
I två likalydande, till bevillningsutskottet hänvisade motioner, nr 244
i första kammaren av herr David Pettersson m. fl. och nr 473 i andra
kammaren av herr Andersson i Dunker, har hemställts, »att riksdagen
ville besluta att i förordningen angående bestämmelser örn införselmonopol
å mjölk och mejeriprodukter bemyndiga Kungl. Majit att införa ett
tillägg, åsyftande att även kasein måtte hänföras till de varuslag, beträffande
vilka Kungl. Majit skall på angivet sätt äga att bestämma örn införselmonopol».
Vid behandlingen av motionerna har utskottet anlitat byråchefen i generaltullstyrelsen
T. Alsén såsom sakkunnig.
För vinnande av det med upptagande av mjölkavgift avsedda syftet
föreläde Kungl. Majit riksdagen genom proposition den 13 januari 1933,
nr 40, förslag till förordning med bestämmelser örn införselmonopol å
mjölk och mejeriprodukter, enligt vilket författningsförslag Kungl. Majit
skulle äga rätt att meddela förbud mot införsel till riket av mjölk, grädde,
smör och ost utan särskilt tillstånd. I anledning av denna proposition
framställdes i två likalydande motioner I: 219 och lii 384 enhanda förslag
som i de nu föreliggande motionerna örn rätt för Kungl. Majit att
förordna örn införselmonopol jämväl beträffande kasein. Bevillningsutskottet
vid 1933 års riksdag tillstyrkte propositionen men avstyrkte
bifall till de i ämnet väckta motionerna (betänkande nr 2). Den av riksdagen
antagna förordningen utfärdades den 10 februari 1933 (nr 29). I
samband med omläggningen av mjölkavgiftssystemet beslöt sedermera
samma års riksdag, på förslag av Kungl. Majit, en mindre ändring i 1 §
av förordningen. Med stöd av det givna bemyndigandet förordnade
Kungl. Majit genom kungörelse den 20 oktober 1933 (nr 575), att mjölk,
grädde, smör och ost ej finge till riket införas utan tillstånd av statens
mjölknämnd, men stadgade samtidigt vissa undantag härifrån.
Förordningen örn införselmonopol liksom även omförmälda kungörelse
gällde till och med den 30 juni 1934. Enligt beslut av 1934 års riksdag har
emellertid förordningen förlänats fortsatt giltighet till och med den 30
juni 1937. Omförmälda kungörelse har ersatts av en ny kungörelse, ut
-
Vtskotttt.
14 Bevillningsutskottets betänkande Nr 20.
färdad den 30 juni 1934 (nr 377) och gällande för tiden 1 juli 1934—30
juni 1935.
I de nu föreliggande motionerna har — efter erinran om frågans behandling
vid 1933 års riksdag — anförts i huvudsak följande.
Avsättningen av den svenska mejerihanteringens produkter, å främmande
marknader hade under de senaste åren i hög grad försvårats.
Möjligheterna att genom export av ost och fläsk få användning för skummjölk
hade sålunda starkt beskurits. Vid sådant förhållande vore det av
vikt att tillvarataga de möjligheter för skummjölkens användning, som
förefunnos genom framställning av kasern. På grund av ogynnsamma
prisförhållanden hade denna tillverkning i Sverige hittills varit av ringa
omfattning. Däremot uppginge importen, som huvudsakligen förskreve
sig från Argentina, till avsevärda kvantiteter. Så infördes år 1933 cirka
800 ton av nämnda varuslag. Vår handelsbalans gentemot detta land vore
ej av beskaffenhet att ingiva handelspolitiska betänkligheter gentemot en
importbegränsning i fråga örn kasein. Denna vara användes företrädesvis
för tillverkning av vissa slag av papper, för framställning av s. k.
kallim samt inom vissa mindre plywoodfabriker, vilka icke dreve någon
export. De större exporterande plywoodfabrikerna använde däremot s. k.
Lauxeinlim. Ett bifall till motionen skulle sålunda icke hava några
ogynnsamma verkningar för vår export. De av bevillningsutskottet vid
1933 års riksdag uttalade farhågorna för att det svenska kaseinet ej skulle
vara tillfredsställande i kvalitativt hänseende vore ogrundade, enär
svenskt kasein använts för tillverkningar, som ställde utomordentligt höga
fordringar på kaseinets kvalitet.
Sveriges in- och utförsel av kasein har under de senare åren uppgått
till nedan angivna kvantiteter och värden:
Införsel |
Utförsel |
|||||
Å r |
ton |
1,000 kr. |
värde kr. |
ton |
1,000 kr. |
värde kr. |
1930................... |
.................. 601 |
490 |
0: 81 |
196 |
169 |
0: 86 |
1931..................... |
.................. 700 |
308 |
0: 4 4 |
83 |
47 |
0: 66 |
1932..................... |
.................. 647 |
194 |
0: 80 |
52 |
27 |
0: 53 |
1933 ..................... 1934 ..................... |
.................. 802 .................. 626 |
372 434 |
0: 4 6 0: 6 9 |
86 |
50 |
0: 68 |
Den inhemska tillverkningen av det slag av kasein, varom här är fråga
— torkat kasein —, har utgjort:
Å r |
ton |
1,000 kr. |
Tärde kr. |
1930........................... |
55 |
0: 60 |
|
1931........................... |
....................... 13.6 |
6.7 |
0: 50 |
1932........................... |
........................ 23 |
9 |
0: 89 |
1933........................... |
29 |
0: 66 |
Såsom av handelsstatistikens uppgifter framgår har kaseinpriset varit
Hacket varierande. Sålunda sjönk medelvärdet för importen från 81 öre
per kilogram år 1930 till 30 öre per kilogram år 1932, och noteringar lära
Bevillningsutskottets betänkande Nr 20. 15
hava förekommit ned till 22 öre per kilogram. Enligt uppgift skulle dessa
låga priser hava berott på, att den argentinska exporten av kasein till
Amerikas Förenta Stater genom detta lands tullpolitik blivit avstängd.
Efter sistnämnda år har emellertid priset stigit och lär för närvarande
uppgå till 65 å 70 öre per kilogram. Enligt vad för utskottet blivit upplyst
är kaseintillverkningen av enkel natur, varför tillverkningskostnaderna
ställa sig relativt låga. Även örn dessa hos oss äro större än i Argentina,
torde de vid en efter våra förhållanden avpassad tillverkningskvantitet
dock icke böra uppskattas högre än till omkring 15 öre per kilogram,
priset å skummjölk häri ej inberäknat. Då till ett kilogram kasein
åtgår omkring 33 kilogram skummjölk, synes tillverkningen i vårt land
vid normalt prisläge kunna vara ekonomiskt lönande. Beträffande verkningarna
av en importreglering i fråga örn kasein skulle visserligen, såsom
motionärerna anföra, våra större plywoodfabriker icke beröras därav, enär
de för sin tillverkning använda sig av ett lim, vid vars tillverkning
kasein icke kommer till användning, men avsevärda kvantiteter
kasein åtgå för framställning av kallim till våra fabriker, som tillverka
dörrar och andra trävaror för export. Ett fördyrande av denna för deras
fabrikation viktiga förbrukningsartikel måste helt naturligt ingiva betänkligheter.
Det torde även kunna ifrågasättas, huruvida en ökad inhemsk
kaseintillverkning kan bliva av större betydelse för det svenska
jordbruket. I varje fall skulle tillverkningen bliva såväl över huvud taget
som i lokalt avseende av tämligen begränsad omfattning. Det är vidare
att märka, att handhavandet av en av införselmonopol betingad importreglering
icke kan undgå att möta praktiska svårigheter. Vid
en jämförelse mellan å ena sidan de fördelar, vilka kunde vara att vinna
av ett bifall till förslaget, och å andra sidan de med dess genomförande
obestridligen förenade olägenheterna har utskottet funnit övervägande
skäl tala för att någon åtgärd i anledning av motionerna icke vidtages.
Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att de likalydande motionerna I: 244 av herr David
Pettersson m. fl. samt II: 473 av herr Andersson i Dunker,
örn rätt för Kungl. Majit att förordna örn införselmonopol
å kasein, icke måtte föranleda någon riksdagens
åtgärd.
Stockholm den 8 mars 1935.
På bevillningsutskottets vägnar:
JOH. NILSSON.
16
Bevillningsutskottets betänkande Nr 20.
Närvarande: herrar Nilsson i Kristianstad, Björnsson, Jönsson, Nilsson i Landeryd, Wahlmark,
friherre Lagerfelt, Lithander, Lövgren i Boden, Björklund, Olsson i
Gävle, Olsson i Ramsta, Ericson i Boxholm, Sjödahl, Löfvander, Larsson i Örbyhus,
Heuman, Werner i Hultsfred, Johansson i Krogstorp, Andersson i Dunker
och Nilsson i Karlstad.
Reservation
av herrar Johan Nilsson i Kristianstad, Jönsson, Nilsson i Landeryd, friherre
Lagerfelt, Löfvander, Johansson i Krogstorp, Andersson i Dunker
och Nilsson i Karlstad, vilka ansett, att utskottets yttrande och hemställan
hort hava följande lydelse:
»Särskilt med hänsyn till de under senare år ökade svårigheterna att på
exportmarknaden vinna en tillfredsställande avsättning för fläsk måste
det anses vara ett ingalunda oviktigt intresse att befrämja strävandena
att finna användning för skummjölk inom annan inhemsk produktion
eller, såvitt nu är fråga, såsom råvara för framställning av kasein.
Av ovan återgivna, ur handelsstatistiken hämtade uppgifter framgår,
att kaseinpriset varit mycket varierande. Sålunda sjönk medelvärdet för
importen från 81 öre per kilogram år 1930 till 30 öre per kilogram år 1932,
och noteringar lära hava förekommit ned till 22 öre per kilogram. Enligt
uppgift skulle dessa låga priser hava berott på, att den argentinska
exporten av kasein till Amerikas Förenta Stater genom detta lands tullpolitik
blivit avstängd. Efter sistnämnda år har emellertid priset stigit
och lär för närvarande uppgå till 65 å 70 öre per kilogram.
Enligt vad för utskottet blivit upplyst är kaseintillverkningen av tämligen
enkel natur, varför tillverkningskostnaderna ställa sig relativt låga. Även
örn dessa hos oss äro större än i Argentina, torde de vid en efter våra förhållanden
avpassad tillverkningskvantitet dock icke böra uppskattas högre
än till omkring 15 öre per kilogram, priset å skummjölk häri ej inberäknat.
Då till ett kilogram kasein åtgår omkring 33 kilogram skummjölk,
synes tillverkningen i vårt land vid normalt prisläge kunna vara ekonomiskt
lönande. Att stora svårigheter skola föreligga för en dylik tillverkning
under perioder med så låga priser på den importerade varan,
som enligt vad ovan sagts förekommit, är emellertid tydligt. Med hänsyn
härtill och då priset å världsmarknaden uppenbarligen kan påverkas
av förhållandena i länder, där vid prissättningen skummjölkens värde
knappast behöver tagas i betraktande, synes den nu helt oskyddade tillverkningen
— kasein är nämligen tullfritt — vara i behov av ett marknadsskydd,
vilket i enlighet med motionärernas förslag lämpligen torde
böra ordnas på enahanda sätt som nu gäller beträffande mjölk och vissa
Bevillningsutskottets betänkande Nr 20. 17
mejeriprodukter. Med ett dylikt skydd bör tillverkning av kasein kunna
upptagas även inom andra delar av landet än där sådan nu bedrives. I
anslutning härtill må framhållas, att efter ovan angivna beräkningsgrund
— 33 liter skummjölk per kilogram kasein — motsvara de åren 1933 och
1934 införda kvantiteterna kasein omkring 26.5 respektive 20.6 miljoner
liter skummjölk. Örn än dessa siffror äro små vid jämförelse med den
totala mjölkproduktionen inom landet, bör dock en dylik sammanlagd ökning
i förbrukningen av skummjölk kunna på sina håll, där mjölktillförseln
är stor, vara av icke ringa värde för mjölkhanteringen.
Beträffande verkningarna av en importreglering i fråga örn kasein må
anföras, att, såsom i motionerna framhållits, våra på export arbetande
plywoodfabriker icke skulle beröras därav, enär de för sin tillverkning
använda ett lim, vid vars tillverkning kasein icke kommer till användning.
Vad angår de fabriker, som tillverka dörrar och andra trävaror
för export, använda dessa fabriker visserligen av kasein framställt kallim,
men då det visat sig, att priset på kallim under olika priser på kasein
varit tämligen konstant, kan den fördyring av kallim, som eventuellt
skulle bliva följden av en importreglering beträffande kasein, icke vara av
nämnvärd betydelse.
Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att riksdagen måtte, med bifall till de likalydande
motionerna I: 244 av herr David Pettersson m. fl. och
II: 473 av herr Andersson i Dunker, besluta, att 1 § i förordningen
den 10 februari 1933 med bestämmelser örn
införselmonopol å mjölk och mejeriprodukter skall från
och med dag, som Kungl. Majit bestämmer, hava följande
ändrade lydelse:
1 §.
För tid, varunder upptages mjölkavgift jämlikt förordningen
angående mjölkavgift äger Kungl. Majit,
där så finnes erforderligt för vinnande av det med avgiftens
upptagande avsedda syftet, förordna, att mjölk
och grädde (tulltaxenummer 20—22), smör (tulltaxenummer
23), ost (tulltaxenummer 24) och kasein (ur
tulltaxenummer 217) eller någon av nämnda varor icke
må till riket införas av annan än, staten eller den, åt
vilken Kungl. Majit eller av Kungl. Majit utsedd myndighet
lämnar tillstånd till införsel (förordnande örn
införselmonopol).»
lutning till riksdagens protokoll 10.1 !>. 7 sami. Nr 19—20.
2