8

Bevillningsutskottets betänkande Nr 10.

Kr 10.

Ankom till riksdagens kansli den 21 februari 1935 kl. 12 m.

Bevillningsutskottets betänkande, i anledning av väckt motion angående
uppförandet å kronodebetsedel av vissa försäkringspremier.

"''"7 ; • " (2:a avd.)

I en inom andra kammaren väckt, till bevillningsutskottet hänvisad
motion, nr 424, har herr Elmroth hemställt, att riksdagen måtte i skrivelse
till Kungl. Majit anhålla örn utredning och förslag i sådant avseende som
i motionen lämnad framställning kan giva anledning till.

Beträffande motiveringen för detta förslag, i den mån redogörelse här
för ej lämnas i det följande, får utskottet hänvisa till motionen.

Stadgandena örn uppbörd av kronoutskylder återfinnas i uppbördsreglementet
den 14 december 1917 och reglementet för uppbördsverket i Stockholms
stad den 1 april 1921 med i dessa författningar gjorda ändringar.
Till kronoutskylder hänföras enligt § 1 i förstnämnda reglemente årliga
utskylder och avgifter till kronan samt sådana utskylder och avgifter,
som enligt allmän författning eller med tillämpning av särskilda av
Kungl. Majit meddelade stadganden uppbäras och redovisas i sammanhang
med kronouppbörden.

Enligt 1 .§ kungl, kungörelsen den 22 oktober 1886 angående uppbörd av
avgifter till vissa på ömsesidighet grundade försäkringsanstalter kan på
ömsesidighet grundad brand-, hagelskade- eller kreatursförsäkringsanstalt,
vars reglemente blivit fastställt av Kungl. Majit eller Konungens befallningshavande
och vars verksamhet omfattar minst ett härad, få delägarnas
på landet avgifter till anstalten debiterade, indrivna och redovisade
i sammanhang med kronouppbörden. Såsom villkor härför är stadgat,
att det vid prövning befinnes, att anstaltens reglemente innehåller nödiga
bestämmelser med avseende å uttaxering av delägarnas avgifter. Prövningen
tillhör Kungl. Majit, örn bolagets verksamhet omfattar mer än
ett län, men eljest Konungens befallningshavande.

Såsom arvode härför åtnjuta vederbörande tjänstemän enligt 2 § i nämnda
kungörelse för hagelskade- och kreatursförsäkringsanstalternas uppbörd
tre procent å det debiterade beloppet samt för brandförsäkringsanstalternas
uppbörd tre procent å debiterat belopp till och med 1,500 kronor,
två procent å belopp därutöver till och med 3,000 kronor samt å vad som
ytterligare debiteras en procent.

I motionen har framhållits, att dylika den avgiftsskyldige påförda avgifter
för frivillig försäkring i hög grad påverkade debetsedelns slutsum -

Bevillningsutskottets betänkande Nr 10. 9

ma, medan åter de allmänna ntskylderna m. m. obetydligt inverkade pa
nämnda summa. Berörda förhållande medförde ej sällan, att den avgiftsskyldige
förmenade, att debetsedelns slutsumma icke överensstämde med
den deklarerade och taxerade inkomsten. Enligt motionärens mening förhindrades
och försvårades inbetalningen i rätt tid av i laga ordning debiterade
utskylder m. m. därav, att förenämnda försäkringsavgifter ökade
debetsedelns slutsumma. Därest de debiterade utskylderna jämte ifrågavarande
avgifter icke erlades i rätt tid utan måste uppföras på restlängd,
förorsakade en sådan försummelse icke blott ökat arbete och besvär för
indrivningsmyndigheterna utan även att uppbördsresultatet av vederbörliga
kronoutskylder och andra skatter betydligt försämrades. Motionären
ansåge det ej vara riktigt, att vederbörande myndigheter nödgades
att utöver tjänsten på sådant sätt engageras i olika privata företags
tjänst. Ur det allmännas synpunkt vore riktigare, att dylika privata försäkringar
i likhet med andra sådana gäldades på privat väg.

Enligt vad för utskottet upplysts, hava sådana försäkringsanstalter,
vilka äro berättigade att erhålla sina försäkringsavgifter debiterade å
kronodebetsedeln och indrivna i sammanhang med upphörden av kronoutskylderna,
i stor utsträckning övergått till att själva inkassera nämnda
avgifter. Numera torde därför i betydligt mindre omfattning än tidigare
förekomma, att dylika avgifter debiteras å kronodebetsedeln. Vad angår
de avgifter av ifrågavarande slag, vilka fortfarande debiteras och indrivas
i sammanhang med kronouppbörden, erlägga vederbörande försäkringsanstalter
särskild ersättning för de med debiteringen och indrivningen
förenade kostnaderna. Vid sådant förhållande och då det torde
kunna antagas, att ifrågavarande spörsmål kommer att tagas under övervägande
i samband med en blivande reform av uppbördsväsendet, har
utskottet icke ansett sig böra föreslå någon åtgärd i anledning av motionen.

Utskottet hemställer därför,

att motionen II: 424 av herr Elmroth, angående
uppförandet å kronodebetsedeln av vissa försäkringspremier,
icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 21 februari 1935.

På bevillningsutskottets vägnar:

JOH. NILSSON.

Närvarande: se linder betänkandet nr 9.

Utskottet.

niliana lill riksdagens protokoll 19.15. 7 sami. Nr 7—10.

2