Riksdagens skrivelse Nr 313.
1
tfr 313.
Godkänd av första kammaren den 6 juni 1934.
Godkänd av andra kammaren den 6 juni 1934.
Riksdagens skrivelse till Konungen i anledning av Kungl.
Maj:ts proposition med anhållan om riksdagens yttrande
i fråga örn ytterligare understöd från statens
sida för fullbordande av järnvägsanläggningen Ulricehamn—Jönköping
jämte i ämnet väckta motioner.
(Statsutskottets utlåtande nr 126.)
Till Konungen.
I en till riksdagen den 20 april 1934 avlåten proposition, nr 263, har ,
Kungl. Maj:t under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet
över soeialärenden för samma dag anhållit örn riksdagens yttrande
rörande en av Borås—Jönköpings järnvägsaktiebolag gjord framställning
örn ytterligare understöd från statens sida för fullbordande av
järnvägsanläggningen Ulricehamn—Jönköping.
I anledning av Kungl. Maj:ts förevarande proposition har i två likalydande
motioner, I: 363 och II: 640, hemställts, att riksdagen med anledning
av Kungl. Maj:ts proposition nr 263 ville uttala sig för att järnvägsanläggningen
Ulricehamn—Jönköping skall färdigställas samt besluta,
att härför erforderliga medel skola anvisas på sätt i propositionen angives.
Inledningsvis må erinras örn att de tidigare besluten örn statens medverkan
till förevarande järnvägsanläggning fattats, utan att riksdagens hörande
då ansetts påkallat.
Enligt senast uppgjorda ekonomiska plan beräknas anläggningskostnaderna
(inberäknat viss rullande materiel) för ifrågavarande sex mil långa normalspåriga
järnvägsanläggning Ulricehamn—Jönköping till 10,660,000 kronor,
fördelade på följande sätt:
Aktiekapital ......................... 3,100,000
Anvisat till statens arbetslöshetskommission enligt Kungl. Maj:ts
beslut 16/i2 1927 och i/i 1932 ........................................................ 5,300,000
Återstående erforderliga medel............................................................ 2,260,000
Summa kronor 10,660,000.
Bihang till riksdagens protokoll 1934. 14 sami. Nr 313.
1183 34
2
Riksdagens skrivelse Nr 313.
Av de medel som hittills stått till förfogande för banbygget ha cirka 6.5
miljoner kronor redan nedlagts å detsamma.
Banbygget Ulricehamn—Jönköping, å vilket arbetet för närvarande genom
arbetslöshetskommissionens försorg pågår med en arbetsstyrka av cirka 300
man, utgör en direkt fortsättning av den av Borås—Jönköpings järnvägsaktiebolag
jämväl ägda och år 1917 för trafik öppnade 4 mil långa järnvägen
Borås—Ulricehamn. Att kunna genom en direkt järnväg, dragen över
Ulricehamn1), sammanknyta de båda städerna Borås och Jönköping är en
gammal tanke, som dock ej tidigare förverkligats.
U nderskattas bör visserligen icke ifrågavarande banas värde som en direkt
transportled mellan de stora handelsstäderna Borås och Jönköping med
deras folkmängd av 40,000 respektive 32,000 innevånare. En år 1927 verkställd
trafikekonomisk utredning har också givit som resultat, att man å en
direkt bana Jönköping—Ulricehamn skulle kunna påräkna en avsevärd såväl
person- som godstrafik samt att järnvägen skulle kunna ej endast bära sina
egna drift-, underhålls- och förnyelsekostnader, utan även till stor del förränta
det nedlagda anläggningskapitalet. Då skogstillgången inom trafikområdet
vore synnerligen god, medan utdrivningsförkållandena vore mycket
ogynnsamma, antogs en järnväg Ulricehamn—Jönköping kunna bliva av stor
betydelse för skogsbrukets utveckling, bland annat genom de ökade möjligheter
till uppkomsten av en träförädlingsindustri, som bananläggningen skulle
öppna.
Trots dessa gynnsamma beräkningar och förutsägelser lära dock numera
ej stora förväntningar kunna hysas örn företagets allmänna bärighet. Sedan
ifrågavarande trafikekonomiska utredningar gjordes har motortrafikens konkurrenskraft
gentemot järnvägarna och denna trafiks neddragande inflytande
på deras ekonomi ytterligare skärpts. Detta gäller bland annat lastbilarnas
användning för skogstransporter. Vägnätet inom trafikområdet har också ytterligare
utvecklats. Härtill kommer den förstärkta transportförmåga, som omkringliggande
statsbanenät uppnått genom Jönköping—Falköping—Göteborgslinjernas
elektrifiering. Därest nu till bedömande förelåge frågan örn
banföretagets igångsättning skulle någon statens ekonomiska medverkan härtill
näppeligen kunna komma ifråga.
I själva verket hava dock arbetena å banan redan fortskridit så långt att
berättigade förväntningar på deras slutförande kunna hysas från de av banan
berörda orterna. Av de numera beräknade totalkostnaderna för banan,
10,660,000 kronor, ha, såsom nämnts, inemot 6.5 miljoner kronor redan nedlagts
å densamma. Enligt vad som framgår av handlingarna är banvallen
färdigställd och terasserad längs nästan hela sträckan. På grund av de
ogynnsamma terrängförhållandena ha utförda schaktnings- och sprängningsarbeten
samt banvallar måst bliva av ett osedvanligt stort omfång. Stationshusen
äro byggda. Även bangårdarna och erforderliga tillfartsvägar stå till
en stor del färdiga.
t) Avståndet Jönköping—Borås förkortas från 145 till 104 km., Jönköping—Ulricehamn
från 116 till 59 km.
3
Riksdagens skrivelse Nr 313.
Tvivelsutan skulle ett inställande av banbygget, sedan nu arbetena under
statens direkta medverkan i så stor omfattning utförts, innebära stor missräkning
för bygdens befolkning. Ett dylikt uppgivande av planerna på arbetenas
fullbordan skulle vara desto kännbarare som de lokala uppoffringarna
i vissa fall varit högst avsevärda. För exempelvis Bottnaryds och
Strängsereds socknar, som med upplånat kapital tecknat aktier till belopp
av 125,000 respektive 75,000 kronor, innebära utgifterna för det sålunda upplånade
kapitalets förräntning och amortering en ökad utdebitering av över
3 kronor respektive 5 kronor per skattekrona. Den sammanlagda insatsen
från kommuner och enskilda för banbyggets tillkomst uppgår till 3,100,000
kronor. I jämförelse med de ofta nog obetydliga bidrag som från lokalt
håll i liknande fall påfordrats måste dessa ekonomiska uppoffringar betraktas
som avsevärda.
Beaktas måste också att ett nedläggande av arbetena ej utan vidare kan
äga rum. Företaget kan ej definitivt från arbetslöshetskommissionens sida
uppges utan en viss ytterligare kapitalförbrukning för slutförande av en del
påbörjade schaktnings-, bank- och vägportsarbeten eller för undanröjande
av de olägenheter som dessa medföra. Bland dessa märkes särskilt den påbörjade
omgrävningen intill Jönköping av Tabergsån jämte därmed sammanhängande
arbeten för framförande av landsvägstrafiken och trafiken å Yaggerydsbanan.
Banarbetenas nyttiggörande som väganläggning anses ej kunna
ifrågakomma.
Vid den prövning riksdagen ägnat ärendet, har riksdagen kommit till den
uppfattningen att staten nu nödgas medverka till banbyggets slutförande, och
hinder bör sålunda icke möta för att statens arbetslöshetskommission fortsätter
ur dess synpunkt lämpliga arbeten å anläggningen. Riksdagen förutsätter
också att en ytterligare utredning kommer till stånd såväl angående
statens medverkan beträffande banans iordningsställande som under vilka
villkor trafiken skall skötas. I sistnämnda hänseende finner riksdagen förtjänt
av övervägande, huruvida ej banan Borås—Jönköping bör övertagas och
trafikeras av statens järnvägar. Genom en dylik anknytning med statens
järnvägar skulle, såsom järnvägsstyrelsen framhållit, minskas det omedelbara
behovet av kapital för anskaffning av rullande materiel samt minskas
olägenheterna av konkurrensen med de redan befintliga statsbanelinjerna.
Riksdagen får alltså till Kungl. Maj:ts kännedom meddela vad här ovan
blivit anfört beträffande den riksdagen underställda frågan örn fullbordande
av järnvägsanläggningen Ulricehamn—Jönköping.
Stockholm den 6 juni 1934.
Med undersåtlig vördnad.