Riksdagens skrivelse Nr 303.

13

Nr 303.

Godkänd av första kammaren den 5 juni 1934.

Godkänd av andra kammaren den 5 juni 1934.

Riksdagens skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. May.ts
''proposition angående anslag för beredande av ersättning
för förlorad lösen i följd av inteckningsförnyelsernas avskaffande.

(Statsutskottets utlåtande nr 118.)

Till Konungen.

I den till riksdagen den 3 januari 1934 avlåtna propositionen (nr 1) angående
statsverkets tillstånd och behov för budgetåret 1934/1935 har
Kungl. Majit under andra huvudtiteln (punkt 31 av det vid propositionen
fogade statsrådsprotokollet över justitiedepartementsärenden för samma
dag) föreslagit riksdagen att, i avbidan på särskild proposition i ämnet,
till ersättning för förlorad lösen i följd av inteckningsförnyelsernas avskaffande
för budgetåret 1934/1935 beräkna ett extra anslag å 270,000
kronor.

Sedermera har Kungl. Majit i en till riksdagen avlåten, den 9 februari
1934 dagtecknad proposition, nr 101, under åberopande av bilagt utdrag av
statsrådsprotokollet över justitiedepartementsärenden för samma dag, föreslagit
riksdagen att under andra huvudtiteln till ersättning för förlorad
lösen i följd av inteckningsförnyelsernas avskaffande anvisa ett extra
anslag för budgetåret 1934/1935 å 270,000 kronor.

Riksdagen har i skrivelse den 24 maj 1934, nr 270, anmält, att riksdagen
i huvudsak icke haft anledning till erinran mot utformningen av Kungl.
Majits proposition, nr 100, med förslag till lag angående upphävande av
gällande bestämmelser örn förnyelse av inteckning m. m.

Såsom i nu föreliggande proposition, nr 101, framhållits, kommer inteckningsförnyelsernas
avskaffande att för vederbörande befattningshavare
vid underdomstolarna medföra minskning av deras i form av lösen
utgående inkomster. Det framgår sålunda, att, i stort sett, enighet
förefinnes därom, att gottgörelse bör beredas de sportelberättigade för
den genom inteckningsförnyelsernas avskaffande uppkommande inkomstminskningen.
För egen del har ock departementschefen, i likhet med de
i ärendet hörda sakkunniga och nära nog alla, som särskilt yttrade sig i
denna fråga, kommit till den slutsatsen, att den ändamålsenligaste formen
för gottgörelse i detta fall är kontanta bidrag av statsmedel.

Uihang till riksdagens protokoll 193i. 14 sami. Nr 300—303.

8

14

Riksdagens skrivelse Nr 303.

Beträffande spörsmålet under luiru lång tid ersättning bör tillkomma
vederbörande, delar riksdagen departementschefens uppfattning därom,
att sådan i princip bör utgå så länge nuvarande löneregleringen för häradshövdingarna
är gällande. Sedan någon tid — förslagsvis fem år —
förflutit, lärer emellertid, såsom departementschefen framhållit, frågan
huruvida med hänsyn till då rådande förhållanden jämkning i de nu
föreslagna ersättningsbeloppen kan finnas påkallad böra upptagas till
övervägande. Dessutom synes få förutsättas att vid blivande domsagoregleringar
tages under omprövning, huruvida ersättningsbeloppet för
domsaga, som sammanslås med annan domsaga eller uppdelas å angränsande
domsagor, lämpligen bör reduceras eller helt indragas.

Såsom motivering för anslagets beräknande har departementschefen anfört,
att det torde vara obestridligt att, på sätt särskilt häradshövdingföreningen
och stadsdomarföreningen framhållit, antagandet av den föreslagna
lagstiftningen rörande inteckningsförnyelsernas avskaffande
komme att förorsaka nedgång i antalet inteckningsförnyelser redan innan
lagstiftningen trätt i kraft. Den minskning i löseninkomsten, som härigenom
uppstode, syntes icke för närvarande kunna bliva föremål för
uppskattning. Emellertid förelåge anledning räkna med en minskning av
icke oväsentlig omfattning. Det kunde därför ur billighetssynpunkt förefalla
motiverat att, åtminstone i viss mån, bereda gottgörelse för sagda
inkomstminskning. Frågan härom syntes emellertid icke böra upptagas
till slutlig omprövning förrän det genom noggrann statistik blivit ådagalagt,
i vad mån löseninkomsten av förnyelser under det ifrågavarande
året understigit det för vederbörande domstol fastställda kontanta ersättningsbeloppet.
Under förutsättning att den föreslagna lagstiftningen
trädde i kraft den 1 januari 1935, syntes dylik statistik kunna föreligga
färdig mot. slutet av samma år. Vid denna tidpunkt borde även kunna
någorlunda bedömas, i vad mån en starkare tillströmning av anmälningsärenden
under år 1935 kunde anses uppväga den nyssnämnda lösenminskningen.

Riksdagen, som delar departementschefens mening i denna fråga, får
alltså ansluta sig till Kungl. Maj:ts förslag.

Under åberopande av vad sålunda anförts, får riksdagen anmäla, att
riksdagen under andra huvudtiteln till ersättning för förlorad lösen i
följd av inteckningsförnyelsernas avskaffande anvisat ett extra anslag
för budgetåret 1934/1935 å 270,000 kronor.

Stockholm den 5 juni 1934.

«

Med undersåtlig vördnad.

341716. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1934.