4 Riksdagens skrivelse Nr 262—263.
Mot Kungl. Maj:ts förslag har riksdagen icke funnit anledning till erinran.
Riksdagen får anmäla, att riksdagen, i likhet med vad som för innevarande
budgetår ägt rum, till redigering och utgivning av tidskriften
iTjuder rättelser för sjöfarande» för budgetåret 1934/1935 anvisat ett extra
reservationsanslag av 38,000 kronor.
Stockholm den 25 maj 1934.
Med undersåtlig vördnad.
Nr 263.
Godkänd av första kammaren den 23 maj 1934.
Godkänd av andra kammaren den 23 maj 1934.
Riksdagens skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Majlis
propositioti med förslag till tilläggsstat för budgetåret
1933/1934, i vad den rör anslag till statliga och statskommunala
reservarbeten samt till främjande av bostadsbyggande.
(Statsutskottets utlåtande nr lil.)
Till Konungen.
1:°) Statliga och statskommunala reservarbeten. I den till riksdagen
den 2 mars 1934 avlåtna propositionen (nr 230) med förslag till tilläggsstat
till riksstaten för budgetåret 1933/1934 har Kungl. Majit under avdelning
Utgifterna, IV. 6., Statliga och statskommunala reservarbeten, föreslagit
riksdagen att dels, med ändring av vad 1933 års riksdag enligt
skrivelse nr 356 därutinnan förklarat, besluta, att den vid ingången av
budgetåret 1933/1934 å reservationsanslaget till bekämpande av arbetslösheten
förefintliga reservationen i sin helhet skall kvarstå å sagda anslag,
dels ock å tilläggsstat till riksstaten för budgetåret 1933/1934 till statliga
och statskommunala reservarbeten anvisa ett reservationsanslag av
15,000,000 kronor, att utgå av lånemedel.
I överensstämmelse med vad Kungl. Maj:t föreslagit har riksdagen ansett
sig böra medgiva, att den vid ingången av budgetåret 1933/1934 å reservationsanslaget
till bekämpande av arbetslösheten förefintliga reservationen
i sin helhet må kvarstå å sagda anslag.
Vad angår anslagsbehovet å tilläggsstat för löpande budgetår har, såsom
nämnts, Kungl. Maj:t upptagit det erforderliga anslaget till statliga
och statskommunala arbeten till 15,000,000 kronor.
5
Riksdagens skrivelse Nr 263.
Vid den prövning, riksdagen ägnat frågan härom i det läge, vari den nu
befinner sig, har från arbetslöshetskommissionen inhämtats, att enligt
föreliggande uppgifter de för kommissionens verksamhet disponibla
behållningarna å reservationsanslaget till statliga och statskommunala
reservarbeten den 31 mars 1934 uppgingo till omkring 15,600,000 kronor
samt att behållningen å reservationsanslaget till bekämpande av arbetslösheten
samma dag utgjorde cirka 9,800,000 kronor. Sammanlagt uppgå
sålunda dessa behållningar till omkring 25,400,000 kronor. Enligt vad
kommissionen för närvarande ansåge sig kunna bedöma, skulle medelsåtgången
under återstående delen av innevarande budgetår å anslaget
till statliga och statskommunala reservarbeten kunna uppskattas till
20,150,000 kronor. Härvid vore emellertid att märka, att beräkningen —
särskilt vad beträffade statskommunala reservarbeten — måste bliva
synnerligen osäker, enär icke med större säkerhet kunde på förband beräknas,
i vilken omfattning kommunerna komme att framställa anspråk
på förskott till beviljade arbeten eller i vilken utsträckning statsbidrag
till materialkostnader komme att utgå. Omöjligt vore sålunda icke, att
medelsåtgången för dessa arbeten kunde komma att bliva större än vad
kommissionen beräknat, c linder antagande emellertid att kommissionens
beräkningar visade sig riktiga, skulle å anslaget till statliga och statskommunala
reservarbeten uppkomma ett underskott å 4,538,000 kronor.
Vad medelsåtgången å anslaget till bekämpande av arbetslösheten beträffade,
syntes denna böra beräknas under återstoden av innevarande budgetår
till i runt tal 5,000,000 kronor. Härigenom skulle å detta anslag uppkomma
ett överskott på 4,819,000 kronor. Därest detta överskott finge
disponeras för täckande av bristen å förstnämnda anslag, skulle sålunda
redan beviljade medel komma att räcka för innevarande budgetår. Emellertid
uppkomme bär en marginal å endast 300,000 kronor. Kommissionen
ville erinra örn att i ovan angivna belopp avseende disponibla medel jämväl
inräknats utestående fordringar till ett belopp överstigande 1,000,000
kronor, vilka alla icke kunde beräknas med säkerhet inflyta under budgetåret.
Kommissionen bar vidare reserverat cirka 1,000,000 kronor till väglånefonden
samt för vissa andra av statsmakterna beslutade utgifter avseende
Aktiebolaget Kreditkassan m. m. jämväl reserverat ett belopp å 1,000,000
kronor. Ehuru dessa sistnämnda belopp icke syntes komma att tagas
helt i anspråk före utgången av innevarande budgetår, kunde dock dels
med hänsyn till svårigheterna att beräkna den omfattning, i vilken utestående
fordringar komme att inflyta, dels med hänsyn till den ovisshet,
som kännetecknade kalkylerna beträffande medelsåtgången till statskommunala
reservarbeten, de redan beviljade medlen icke med säkerhet kunna
antagas vara tillfyllest till budgetårets slut. För mötande av oförutsedda
utgifter syntes därför ett belopp å 5,000,000 kronor böra upptagas å tillläggsstaten
för innevarande budgetår. Enär detta belopp närmast av
-
6
Riksdagens skrivelse Nr 263.
såge att täcka ett underskott, uppkommet å anslaget till statliga och
statskommunala reservarbeten, vilket anslag utginge av lånemedel, syntes
omnämnda tilläggsanslag jämväl böra utgå av dylika medel.
Riksdagen, som funnit sig kunna godtaga arbetslöshetskommissionens
senaste beräkningar av det för innevarande budgetår erforderliga förstärkningsanslaget
till statliga och statskommunala reservarbeten, får sålunda
under hänvisning till det anförda anmäla, att riksdagen i anledning
av Kungl. Maj:ts förevarande förslag
dels, med ändring av vad 1933 års riksdag enligt skrivelse nr 356 förklarat,
beslutat, att den vid ingången av budgetåret 1933/1934 å reservationsanslaget
till bekämpande av arbetslösheten förefintliga reservationen
i sin helhet skall kvarstå å sagda anslag'';
dels ock å tilläggsstat till riksstaten för budgetåret 1933/1934 till statliga
och statskommunala reservarbeten anvisat ett reservationsanslag av
5,000,000 kronor.
Beträffande sättet för medlens anskaffande anmäler riksdagen framdeles
sitt beslut.
2:o) Främjande av bostadsbyggande. Kungli Majit har i den under
punkt 1 omförmälda propositionen linder avdelning Utgifterna, IV. 9.,
Främjande av bostadsbyggande, föreslagit riksdagen att å tilläggsstat till
riksstaten för budgetåret 1933/1934 till främjande av bostadsbyggande, att
utgå enligt i statsrådsprotokollet angivna grunder, anvisa ett reservationsanslag
av 10,000,000 kronor, att utgå av lånemedel.
Enligt vad riksdagen erfarit hava ansökningar gjorts örn lån från
det belopp å 5,000,000 kronor, som enligt 1933 års riksdags beslut i första
hand skulle avses till bostadsbyggnadsverksamhet i städer och stadsliknande
samhällen, till ett sammanlagt belopp överstigande 8,000,000 kronor,
och det tillgängliga anslagsbeloppet har redan till sin huvudsakliga
del — 4,600,000 kronor — disponerats. Överskott, vilket skulle kunna användas
för bostadsförbättringsverksamheten på landsbygden, uppkommer
tydligen icke å dessa medel.
Med hänsyn till det stora antalet ansökningar örn förbättringsbidrag
och nybyggnadslån, som ej kunna tillgodoses genom det för innevarande
budgetår anvisade anslaget, torde det sålunda — även örn en mera skärpt
gallring av ansökningarna kan befinnas nödig — vara lämpligt, att verksamheten
med dylika bidrag och lån tillsvidare fortsättes.
Riksdagen har härvid velat framhålla följande.
Verksamheten med förbättringsbidrag och nybyggnadslån är icferd''degränsad
till någon viss grupp av landsbygdsbefolkningen. Garantier hava
dock dels genom maximering av bidrags- och lånebeloppen och dels genom
krav på bostadslägenheternas behövlighet för framtiden skapats för
att verksamheten må komma att avse huvudsakligen smärre lägenheter.
Vidare gäller beträffande förbättringsbidrag, att dylikt må beviljas alle
-
Riksdagens skrivelse Nr 263.
7
nast, om sökanden prövas vara i behov av ekonomiskt bistånd för byggnadsföretagets
genomförande inom den närmare tiden. Med dessa begränsningar
står emellertid, inom ramen av tillgängliga medel, verksamheten
öppen för landsbygdens samtliga befolkningskategorier, och verksamheten
avser, bland annat, att bereda möjligheter till upprustning av
lantarbetarnas ej sällan bristfälliga lönebostäder. Såsom framgår av den
redogörelse, som lämnats i Kungl. Maj:ts proposition nr 234, hava emellertid
ansökningar örn bidrag och lån för förbättring av lönebostäderna
endast gjorts i relativt ringa omfattning, och av de 33,435 lägenheter,
vilka egnahemsnämnderna vid preliminär granskning av ansökningarna
ansett böra ifrågakomma till erhållande av bidrag och lån, utgöra ej
fler än 837 eller alltså endast omkring 2.3 procent lönebostäder. Då
landsbygdens befolkningsgrupper enligt riksdagens mening böra på ett
sins emellan så långt möjligt rättvist sätt tillgodonjuta ifrågavarande
statshjälp, vill riksdagen uttala, att vid fördelningen av ifrågavarande
förstärkningsanslag de ansökningar, som avse lönebostäderna, böra i
större mån än hittills skett beaktas.
Den ifrågavarande verksamheten tjänar framför allt två, var för sig
betydelsefulla ändamål, nämligen, å ena sidan, att bereda arbetstillfällen
samt, å andra sidan, att åstadkomma förbättringar av bostadsförhållandena
på landsbygden. Synnerligen angeläget är ej mindre att genom
ifrågavarande statshjälp i första hand sådana bostäder förbättras, där
förbättringsbehovet är som störst, än även att de förbättringsarbeten, som
utföras, ur hygieniska och ekonomiska synpunkter äro ändamålsenliga.
En maktpåliggande uppgift påvilar med hänsyn härtill egnahemsnämnderna,
vilka också nedlagt ett betydande arbete vid de utredningar i anledning
av inkomna ansökningar, som nämnderna enligt gällande bestämmelser
hava att företaga. Svårigheterna att erhålla en likformig behandling
av ifrågavarande ärenden synas emellertid icke hava kunnat övervinnas.
På grund härav får riksdagen framhålla nödvändigheten av, att
egnahemsnämnderna — med biträde, då så kräves, av sakkunniga personer
— före det slutliga beslut meddelas i erforderlig mån till förnyad
prövning upptaga sådana ansökningar, som anses vara av beskaffenhet
att kunna bifallas.
Mot förslaget örn framflyttning av tidpunkten, då byggnadsföretagen
skola vara fullbordade, har riksdagen icke funnit skäl till erinran liksom
ej heller mot att i övrigt hittills tillämpade regler skola gälla för användningen
av förstärkningsanslaget.
Vad slutligen angår det belopp, som bör anvisas såsom förstärkningsanslag,
har riksdagen med hänsyn till det anförda funnit anslaget kunna
begränsas till 8,000,000 kronor.
Under åberopande härav får riksdagen anmäla, att riksdagen å tilläggsstat
till riksstaten för budgetåret 1933/1934 till främjande av bostadsbyg
-
8
Riksdagens skrivelse Nr 263—264.
gande, att utgå i överensstämmelse med vad riksdagen i det föregående
förordat, anvisat ett reservationsanslag av 8,000,000 kronor.
Beträffande sättet för medlens anskaffande anmäler riksdagen framdeles
sitt beslut.
Stockholm den 28 maj 1934. i >;
Med undersåtlig vördnad:
—
Nr 264.
Godkänd av {Örsta kammaren den 23 maj 1934.
Godkänd av andra kammaren den 23 maj 1934.
Riksdagens skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj.-ts
proposition med förslag till förordning angående grunder
för förvaltningen av viss kronoegendom.
(Jordbruksutskottets utlåtande nr 76.)
:i. ; • '' ■ i , v ..{l>v
Till Konungen.
I en den 23 februari 1934 avlåten proposition, nr 174, har Eders Kungl.
Maj:t, under åberopande av bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över
jordbruksärenden för samma dag, föreslagit riksdagen att antaga vid propositionen
fogat förslag till förordning angående grunder för förvaltningen
av viss kronoegendom.
Under åberopande av jordbruksutskottets bifogade, av riksdagen godkända
utlåtande, nr 76, får riksdagen anmäla, att riksdagen, med förklaring
att ifrågavarande proposition icke kunnat i oförändrat skick antagas,
för sin del antagit i jordbruksutskottets ovannämnda utlåtande
tillstyrkta förslag till förordning angående grunder för förvaltningen av
viss kronoegendom.
Stockholm den 23 maj 1934. , , f
Med undersåtlig vördnad.