Riksdagens skrivelse Nr 223.

1

Nr 223.

Godkänd av första kammaren den 8 maj 1934.

Godkänd av andra kammaren den 8 maj 1934.

Riksdagens skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts
i statsverkspropositionen under tredje huvudtiteln gjorda
framställning i fråga om anslag till beredande av viss gottgörelse
åt förut i Ryssland bosatta svenska undersåtar.

(Statsutskottets utlåtande nr 101.)

Till Konungen.

Uti den till riksdagen avlåtna, den 3 januari 1934 dagtecknade propositionen
angående statsverkets tillstånd och behov för budgetåret 1934/1935 har Kungl.
Majit under tredje huvudtiteln (punkt 23 av det vid propositionen fogade utdrag
av statsrådsprotokollet över utrikesdepartementsärenden för samma dag)
föreslagit riksdagen att för viss gottgörelse åt förut i Ryssland bosatta svenska
undersåtar för budgetåret 1934/1935 anvisa ett extra reservationsanslag av
1,000,000 kronor.

Riksdagen vill till en början lämna en på införskaffade uppgifter grundad
redogörelse för den hittills bedrivna hjälpverksamheten till förmån för rysslandssvenskarna.

Under åren 1920—1922 omhänderhades nämnda verksamhet av statens kommitté
för hjälp åt rysslandssvenskar. För bestridande av de med densamma
förenade utgifter anvisade riksdagen under nämnda tre år inalles 392,000 kronor.
Vid sidan härav anvisade riksdagen under åren 1921 och 1922 till lån åt
svenska undersåtar, som i Ryssland berövats sin egendom, 330,000 kronor. Under
förenämnda tid hava alltså tillhopa anvisats 722,000 kronor.

Efter det nämnda kommitté upphört med sin verksamhet utövades densamma
först av Drottningens centralkommitté och därefter av nämnden för hjälp bland
rysslandssvenskar. Under tiden 1923—1932 har Kungl. Majit vid olika tillfällen
för ändamålet av lotterimedel anvisat sammanlagt 951,300 kronor. Av
stats- och lotterimedel hava sålunda hittills anvisats sammanlagt 1,673,300 kronor
eller, i runt tal, 1.7 miljoner kronor.

De registrerade rysslandssvenskar, som erhållit hjälp sedan år 1923, hava
utgjort 325 personer, representerande 660 familjemedlemmar. Under år 1933
uppgick motsvarande antal till 69 personer, representerande 107 familjemedlemmar.

Under årens lopp hava ingivits ett flertal framställningar till Kungl. Majit
i syfte att åvägabringa en lösning av rysslandssvenskarnas ersättningsfråga.
Ävenledes hava på initiativ av statsmakterna verkställts vissa utredningar rörande
rysslandssvenskarnas fordringsanspråk.

Vid 1933 år riksdag förelåg ett av Kungl. Majit framlagt förslag rörande
vissa uppgörelser dels mellan svenska staten och Sovjetunionens regering, dels
ock mellan staten och Stockholms enskilda bank angående ett år 1917 av en
rysk bankinrättning här i landet deponerat guldparti till ett värde av omkring
5 miljoner rubel. Enligt de träffade uppgörelserna, för vilka grunderna god Bihang

till riksdagens protokoll 1934. 14 sami. Nr 223—231.

o

Riksdagens skrivelse Nr 223.

kändes av riksdagen, uppgår den på svenska staten fallande delen av guldpartiets
värde till 5,203,365 kronor 21 öre. Efter täckandet av vissa förskott och
fordringar m. m., vilka ansetts böra likvideras med anlitande av ifrågavarande
medel, skulle av svenska statens andel i valutan för guldpartiet återstå ett belopp
av 3,849,933 kronor 91 öre.

Med anledning av förenämnda uppgörelser hava rysslandssvenskarna ånyo
hänvänt sig till Kungl. Majit med anhållan, att förslag till lösning av ersättningsfrågan
måtte föreläggas nu pågående riksdag.

Det förslag, som Kungl. Majit nu förelagt riksdagen, innebär, att ett belopp
av 1,000,000 kronor skulle anvisas till fördelning bland sådana svenska medborgare,
vilka under någon mera avsevärd tid före revolutionen varit bosatta
i Ryssland och som åsamkats förlust genom nationaliseringen av deras egendom.

Enligt riksdagens åsikt kan staten icke anses hava någon på rättslig grund
vilande skyldighet att ersätta rysslandssvenskarna de förluster, som i samband
med omvälvningen i Ryssland drabbat dem, varav följer, att någon förpliktelse
för staten ej heller föreligger att till rysslandssvenskarna avstå det belopp, som
enligt förenämnda uppgörelser tillfaller staten, eller del därav.

Då riksdagen emellertid anser sig böra medgiva, att staten ändock vidtager
ytterligare åtgärder för att bereda rysslandssvenskar och deras familjer lättnad
i den svåra ställning, i vilken de kommit till följd av de lidna förlusterna,
kan riksdagen alltså icke grunda detta på annat än humanitära och billighetsskäl.

Riksdagen finner sig därför icke kunna godkänna det i propositionen framställda
förslaget, i vad det avser, att det belopp, som finnes böra disponeras för
ovan angivna ändamål, skulle fördelas icke uteslutande efter behovsprincipen,
utan jämväl avse att ersätta uppkomna förluster, och detta desto mindre, som
en fördelning efter sistnämnda grund icke torde vara möjlig att verkställa på
sådant sätt, att densamma komme att tillfredsställa rimliga anspråk på objektivitet
och rättvisa, och vid en sådan fördelning av den relativt obetydliga summa,
som för ändamålet skulle kunna disponeras, skulle de belopp, som komme
att utbetalas såsom engångsersättningar, i regel bliva så ringa, att någon
mera effektiv eller varaktig hjälp icke därigenom komme att beredas vederbörande
mottagare.

Enligt riksdagens mening böra därför statens åtgärder uti ifrågavarande hänseende
lämpligen inriktas på att fortfarande, såsom hittills skett, efter prövning
i de individuella fallen utgiva periodiska understöd åt sådana rysslandssvenskar
och deras familjer, som till följd av lidna förluster av nu ifrågavarande
slag äro i behov av hjälp. Örn så sker, förefinnes ingen anledning, att
staten avstår något av det staten enligt förenämnda överenskommelser tillfallna
beloppet, utan synes i stället viss del därav böra avsättas till en fond, vars
avkastning skall användas för omförmälda ändamål, och anser sig riksdagen
böra för avsättning till en sådan fond anslå 2,000,000 kronor. Den årliga avkastningen
därav torde kunna beräknas till omkring 75,000 kronor, vilket belopp
således för varje år skulle bliva disponibelt för hjälpverksamheten.

Förvaltningen av fonden synes lämpligen böra anförtros åt statskontoret.
Det torde böra ankomma på Kungl. Majit att lämna närmare direktiv för hjälpverksamhetens
ordnande. Riksdagen vill dock uttala, att, såsom redan ovan
framhållits, behovsprincipen uteslutande bör komma till tillämpning. I vissa
fall torde, örn tillgängliga medel därtill finnas, även örn direkt nödläge icke
föreligger, understöd kunna givas till påbörjande av verksamhet och dylikt i

Riksdagens skrivelse Nr 223—224.

3

syfte att bereda vederbörande möjlighet att skaffa sig försörjning. Hjälpverksamhetens
omfattning synes icke böra inskränkas till det antal registrerade
nödlidande rysslandssvenskar, som nn finnes, utan, sedan vederbörande avlidit,
komma, därest behov föreligger, efterlevande maka ävensom oförsörjda barn till
godo. Hinder bör dock icke föreligga för Kungl. Majit att utsträcka hjälpverksamheten
även till andra rysslandssvenskar och deras efterlevande än sådana,
som nu äro registrerade, och detta även örn de icke äro bosatta i Sverige.
När sådana förhållanden inträda, att fondens avkastning icke behöver helt
tagas i anspråk för det avsedda ändamålet, bör fonden successivt minskas genom
att kapitalet begränsas och överskjutande belopp tillföres inkomsttiteln
”Diverse inkomster”. Riksdagen förutsätter, att Kungl. Majit i sinom tid vidtager
åtgärder i detta syfte.

Riksdagen vill giva uttryck åt den uppfattningen, att med vad riksdagen nu
beslutat frågan örn ersättning eller understöd från svenska statens sida till
rysslandssvenskarna i anledning av deras ovannämnda förluster måste anses
vara slutligt avgjord.

Under åberopande av det anförda får riksdagen anmäla, att riksdagen i anledning
av Kungl. Majits förslag såsom avsättning till en fond för lämnande
av understöd åt förut i Ryssland bosatta svenska undersåtar för budgetåret
1934/1935 anvisat under tredje huvudtiteln ett extra anslag av 2,000,000 kronor.

Stockholm den 8 maj 1934.

Med undersåtlig vördnad.

Nr 224.

Godkänd av första kammaren den 4 maj 1934.

Godkänd av andra kammaren den 4 maj 1934.

Riksdagens skrivelse till Konungen i anledning av väckta motioner
angående vissa■ ändringar i lagen örn fattigvården.

(Andra lagutskottets utlåtande nr 23.)

Till Konungen.

I anledning av två inom riksdagen väckta motioner får riksdagen, under
åberopande av vad som anförts i andra lagutskottets av riksdagen godkända
utlåtande nr 23, varav ett tryckt exemplar härvid fogas, anhålla att Eders
Kungl. Majit efter återupptagandet av den under åren 1932 och 1933 inom
socialdepartementet i syfte att söka nedbringa statens kostnader för fattigvården
verkställda undersökningen angående lämpligheten av ändringar i, bland
annat, fattigvårdslagens bestämmelser örn hemsändning av understödstagare,
ville, efter ytterligare utredning, med beaktande, utan att berättigade humanitära
hänsyn åsidosättas, jämväl av kommunernas intresse, att berörda be -