Riksdagens skrivelse Nr 203.

1

Nr 203.

Godkänd av första kammaren den 24 april 1934.
Godkänd av andra kammaren den 24 april 1934.

Riksdagens skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående uppställningen av riksstatens utgiftssida
m. m.

(Statsutskottets utlåtande nr 79.)

Till Konungen.

I en till riksdagen avlåten, den 9 mars 1934 dagtecknad proposition, nr
220, har Kungl. Majit under åberopande av bilagt utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för nämnda dag begärt riksdagens yttrande
angående vissa av departementschefen i statsrådsprotokollet förordade
grunder för uppställningen av riksstatens utgiftssida m. m.

I anledning av Kungl. Maj:ts proposition hava inom riksdagen väckts
bland annat två likalydande motioner, I: 327 och II: 586, i vilka hemställts,
att riksdagen måtte vid avgivandet av det i Kungl. Maj:ts proposition
nr 220 angående uppställningen av riksstatens utgiftssida m. m. begärda
yttrandet uttala sig för att automobilskattemedlen och totalisatormedlen
även i fortsättningen skola i riksstaten redovisas å särskilda specialbudgeter.

Riksdagen har till en början ansett sig böra upptaga till behandling frågan,
huruvida en revision av riksstatens utgiftssida kan anses nödvändig
och med hänsyn till nuvarande uppställning av behovet påkallad ur formell
synpunkt. I detta hänseende må fästas uppmärksamheten på,
att redan 1933 års riksdag i sin skrivelse nr 78 tillkännagivit den uppfattningen,
att den nu tillämpade uppställningen av riksstatens utgiftssida
gåve anledning till berättigad erinran. Den mening, som sålunda framfördes
vid föregående års riksdag, synes riksdagen vara fullt riktig, och riksdagen
vill för sin del därutöver framhålla, att den nu verkställda granskningen
inom såväl ämbetsverken som finansdepartementet och de undersökningar
i ärendet, som riksdagens vederbörande utskott gjort, givit till
resultat, att sådana brister måste anses vidlåda det nuvarande uppställningssättet
ifråga örn utgiftssidan i riksstaten, att det är önskvärt, att en
rationalisering och en tillämpning för de särskilda huvudtitlarnas del av

Bihang lill riksdagens protokoll 193A. H sami. Nr 203. 1

2 Riksdagens skrivelse Nr 203.

någorlunda enhetliga grundsatser genomföres. Riksdagen ansluter sig till
departementschefens uppfattning, att det av ämbetsverken framlagda, med
A betecknade alternativet är att föredraga samt att de allvarligaste olägenheterna
i fråga örn utgiftssidans uppställning torde få anses hävda genom
ett antagande av detta alternativ. I ett avseende lärer visserligen det med
B betecknade alternativet kunna anses äga något företräde, nämligen ifråga
örn sammanförandet av statsbidrag och statsunderstöd, vilka enligt detta
alternativ skulle upptagas i riksstaten under särskilda huvudrubriker
samt för sig redovisas. Emellertid har riksdagen uppmärksammat, att ämbetsverken
och departementschefen förordat, att i särskilda tabeller, avsedda
att utarbetas inom riksräkenskapsverket, skulle komma att i allt
fall lämnas årliga redogörelser för dessa bidrag och understöd. Vid sådant
förhållande torde den fördel, som sålunda skulle kunna vinnas genom alternativ
B, på annat sätt ernås. Riksdagen har därför icke av denna eller
annan anledning eller med hänsyn till de i allmänhet mindre väsentliga
skiljaktigheter, som nu förefinnas mellan fjärde huvudtiteln och övriga
huvudtitlar, funnit skäl föreligga att föreslå vidtagande av någon jämkning
i det uppställningssätt i fråga örn riksstatens utgiftssida, som av departementschefen
förordats.

En följd av den förändrade uppställningen och sammanförandet av en
ämbetsmyndighets nu på ett stort antal anslag fördelade utgifter till i
huvudsak tvenne särskilda anslag, av vilka det ena är avsett för avlöningar
och det andra för omkostnader, skulle bliva, att den hittillsvarande uppdelningen
av anslagen å ordinarie och extra skulle försvinna. Riksdagen
vill då framhålla, att vid behandlingen av de särskilda riksstatsanslagen
under de senaste åren hänsyn i allt mindre grad tagits till anslagens karaktär
av ordinarie eller extra samt att i själva verket de flesta ordinarie
anslagen pläga årligen i ett eller annat avseende underkastas jämkning.
Att märka är även, att i de ordinarie anslagen till avlöningar numera i
regel ingå anslagsposter till avlönande av icke-ordinarie personal (exempelvis
riksräkenskapsverket och statistiska centralbyrån), samt att de ordinarie
anslagen även i övrigt mångenstädes innehålla poster, som icke
kunna anses vara av mera fast natur (exempelvis flottans underhållsanslag
och anslaget till veterinärhögskolan). Följden har också blivit, att
de ordinarie anslagen måst underkastas en lika noggrann, årlig prövning
vid budgetbehandlingen hos Kungl. Majit och riksdagen som de extra anslagen,
vilka senare ofta nog avse sådana kostnader, vilka lämpligen ansetts
böra fördelas på ett visst antal år. En närmare undersökning av det sätt,
på vilket medel anvisats under ordinarie och extra anslag på de särskilda
huvudtitlarna, giver också till resultat, att skilda principer här vunnit
tillämpning. Riksdagen kan därför icke finna annat än, att det med hänsyn
till budgetbehandlingen måste vara en fördel, att riksstatsuppställningen
göres överskådlig och att samtidigt i möjligaste mån enhetliga
grundsatser kunna vinna tillämpning, även örn därmed skulle följa, att den

Riksdagens skrivelse Nr 203.

3

numera i realiteten icke alltför betydelsefulla skillnaden mellan ordinarie
och extra anslag upphör. Ur riksdagens synpunkt har det varit av vikt
att tillse, att även framdeles komma att erhållas så fullständiga uppgifter
örn anslagens blivande användning, som erfordras för bedömandet av det
årliga medelsbehovet, och att anslagen så uppställas, att man i statsverkspropositionen
kan av de framlagda beräkningarna omedelbart utläsa, vilken
personal som är ordinarie och vilken som placerats på extra stat eller
som icke-ordinarie i övrigt. I detta hänseende torde någon anmärkning
icke kunna göras mot det framlagda förslaget. Jämväl å omkostnadsstaterna
lära emellertid speciella medelsbehov, vilka icke äro av mera stadigvarande
art, böra upptagas under särskilda poster för att därigenom
utmärka den skillnad mellan utgifter av mera stadigvarande och av tillfällig
art, vilken uppdelning numera torde hava i viss mån ersatt anslagens
indelning i ordinarie och extra.

Av det anförda framgår, att riksdagen anser praktiska skäl tala för genomförandet
av de synpunkter i fråga örn riksstatens uppställning, som
gjorts gällande av departementschefen. Härigenom fullföljes i stort sett
allenast det tillvägagångssätt, som riksdagen under de senaste åren i allt
vidare utsträckning tillämpat. Riksdagen har emellertid velat betona, att
vid genomförandet av den nya uppställningen och anslagsredovisningen
i detalj försiktighet bör iakttagas särskilt i sådana fall, där en omläggning
skulle kunna föra med sig jämkningar även i sakligt hänseende såsom
exempelvis beträffande redovisningen av universitetens tillgångar
och anslagsmedel.

Vad därefter beträffar frågan örn uppställningen av avlönings- och omkostnadsstaterna
för myndigheter och institutioner har det framlagda förslaget
icke givit riksdagen anledning till erinran, och vill riksdagen jämväl
framhålla, att riksdagen, som i detta sammanhang uppmärksammat vad
1933 års statsrevisorer anfört rörande sättet för beräkningen av vissa avlöningsanslag,
funnit sig böra godkänna, att avlöningarna till ordinarie
befattningshavare och befattningshavare å extra stat framdeles beräknas
med utgångspunkt från högsta tillämpliga löneklassen inom den lönegrad,
i vilken befattningshavaren enligt avlöningsreglementet blivit placerad.
Genom den föreslagna anslagsuppdelningen möjliggöres att i anslutning
till riksboksföringen åvägabringa en fullständig redovisning av vissa
statsutgifter, vilka äga särskilt intresse. Riksdagen är av den uppfattningen,
att de tabeller, som skola inom riksräkenskapsverket uppgöras och
tillhandhahållas riksdagen och statsrevisorerna, komma att underlätta riksdagsutskottens
budgetbehandling samt vara till betydande värde för statsrevisorerna
vid deras arbete.

Slutligen har riksdagen uppmärksammat att departementschefen i fråga
örn de s. k. specialbudgeterua framhållit, att vissa därmed sammanhängande
frågor icke nu borde upptagas till slutligt avgörande, utan prövas i
samband med förberedelserna till statsverkspropositionen till nästa års

4

Riksdagens skrivelse Nr 203.

riksdag. I motionerna I: 327 och II: 586 har gjorts framställning örn att
riksdagen skulle uttala sig för, att automobilskattemedel och totalisatormedel
även i fortsättningen skulle i riksstaten redovisas å särskilda specialbudgeter.
Riksdagen, som erfarit, att departementschefen icke haft för
avsikt att vidtaga någon omläggning i sistnämnda hänseende, utan att frågan
först i princip underställts riksdagen, har därför ansett sig kunna
uttala sin anslutning till det motionsvis framställda förslaget.

Riksdagen har sålunda ansett sig kunna godkänna de av departementschefen
framlagda grunderna beträffande ändrad uppställning av riksstatens
utgiftssida. Även örn förslagets genomförande i detalj måhända kan komma
att medföra vissa svårigheter, är det dock ett viktigt önskemål, att den
rationalisering och förenkling, som i stort sett torde vinnas genom den nu
föreslagna förändringen i fråga örn uppställningen av statens utgiftssida,
snarast möjligt blir genomförd och kommer budgetarbetet inom departementen
och riksdagen till nytta.

Riksdagen får alltså för Kungl. Maj :t giva till känna sin ovan uttalade
uppfattning rörande ändrade grunder för uppställningen av riksstatens utgiftssida
m. m.

Stockholm den 24 april 1934.

Med undersåtlig vördnad.

341806. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1934.