RIKSDAGENS REVISORERS

BERÄTTELSE

OM DEN ÅR 1933 AV DEM VERKSTÄLLDA GRANSKNING

AV

S TA TS VERKE TS

JÄMTE DÄRTILL HÖRANDE FONDERS TILLSTÅND,
STYRELSE OCH FÖRVALTNING

FÖR TIDEN 1 JULI 1932—30 JUNI 1933

DEL I

REVISORERNAS UTTALANDEN

STOCKHOLM 1933
ISAAC. MARCUS BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG

lil

INNEHÅLLSFÖRTECKNING.

Sid.

Översikt av statens finansiella ställning den 30 juni 1933 2

Andra huvudtiteln .......................................................................................... 4

Justitiedepartementet ................................................................................ 4

Fångvårdsanstalten^ ........................................................................ 4

Centralfängelset i Mariestad ............................................................. 8

Tredje huvudtiteln ............................................................................................ 12

Utrikesdepartementet ................................................................................ 12

Utrikesdepartementet: osäkra fordringar hos konsuler................ 12

Fjärde huvudtiteln ........................................................................................... 13

Försvarsdepartementet ............................................................................ 13

Reservstat för furirer vid Gotlands trupper ................................ 13

Vidgat samarbete mellan militära och andra sjukhus................ 16

Marinförvaltningens räkenskaper ................................................... 17

Femte huvudtiteln ............................................................................................ 19

Socialdepartementet.................................................................................. 19

Gådeå sjukhus i Härnösand ............................................................ 19

Utfärdandet av vissa intyg vid Restads sjukhus ........................ 19

Vissa leveranser till Ryhovs och Umedalens sjukhus ................ 20

För statstjänare m. fl. avsedda vårdplatser å vissa sanatorier 21
Viss handläggning i länsstyrelserna av ärenden rörande yrkesmässig
automobiltrafik m. m....................................................... 26

Uppbördsborgen för polis- och fjärdingsman ................................ 29

Sjätte huvudtiteln.............................................................................................. 35

Kommunikationsdepartementet................................................................ 35

Statens förråd av gatsten ............................................................... 35

Väghållningsdistriktens bokföring.................................................. 50

Revision och förvaltning av vägkassa............................................ 52

Vissa kostnader för ombyggnad av väg påförda vägunderhållet 53
Förbehållen rätt till gruskörning för vägdistrikt 53

Rese- och traktamentsersättningar i Norra Tjusts vägdistrikt 55

Vägsyn i Marks härad .................................................................... 55

Kåkinds härads vägstyrelse............................................................. 56

Bro över Kolbäcksån vid Söderbärke kyrka 56

Statens hyreskostnader i Stockholm .............................................. 58

Centralvärmeanläggning i pensionsstyrelsens lokaler vid Engelbrektsgatan
i Stockholm .............................................................. 60

IV

Sid.

Djurgårdskommissionens verksamhet ........................................... 62

Statistiska uppgifter rörande tjänstledighet vid kommunikationsverken
................................................................................... 67

Sjunde huvudtiteln ............................................................................................ 69

Finansdepartementet ............................................................................... 69

Tullkammaren i örebro .................................. 69

Tullkammaren i Härnösand ........................................................... 69

Tullkammaren i Strömstad............................................................. 70

Tullkammaren i Söderhamn ......................................................... 70

Tullkammaren i Visby..................................................................... 70

Tullkammaren i Uppsala................................................................. 71

Granskning av vissa avkortningslängder å kronorestantier i

Stockholm ................................................................................... 73

Debiteringen av resor, verkställda med taxeautomobil ............ 79

Inköp av glödlampor för statsförvaltningens behov .................. 80

Arbetsförhållandena inom vissa ämbetsverk i Stockholm beträffande
städnings- och rengöringsarbete ................................ 81

Ersättning för övertidsarbete...................... 85

Dyrtidstillägg på vissa arvoden...................................................... 86

Vissa överskridna avlöningsanslag ............................................... 92

Utanördnandet av statsmedel............................................................ 94

Vissa förenklingar ifråga örn utanordnandet av medel inom

statsförvaltningen ............................................................................ 100

Statstjänstemännens bisysslor.......................................................... 103

Förenande av visst uppdrag med befattning i statens tjänst ... 116

Attonde huvudtiteln........................................................................................... 127

Ecklesiastikdepartementet ........................................................................ 127

Kungl, biblioteket ............................................................................. 127

Akademiska sjukhuset i Uppsala .................................................. 127

Terminsavgifter vid de allmänna läroverken.............................. 128

Samrealskolan i Lysekil ................................................................ 142

Kommunala mellanskola!! i Karlsborg ....................................... 143

Tillfällig löneförbättring till vissa lärare vid privatläroverken 143
Avlöningsförmåner åt folkskollärare m. fl. under tjänstledighet 145
Dövstumskolan i Härnösand .......................................................... 148

Nionde huvudtiteln ............................................................................................ 149

Jordbruksdepartementet ............................................................................ 149

Resekostnads- och traktamentsersättning till befattningshavare

hos hushållningssällskapen .......................................................... 149

Upprensning av kanalerna i Mästermyr på Gotland ............... 159

Ökat utbyte genom utarrendering m. m. av kronans fiskevatten 163

Spannmåls lagerhuset i Halmstad ............................................ 165

Förvaltningsbidrag till centralkassor för jordbrukskredit ........ 168

Resekostnads- och traktamentsersättning till befattningshavare

hos skogsvårdsstyrelserna ................................................... 171

Svenska mejeriernas riksförening u. p. a. ................................. 173

V

Sid.

Elfte huvudtiteln .............................................................................................. 174

Pensions- och indragning sstaterna ...................................................... 174

Pensionering i statens pensionsanstalt av viss lärarpersonal 174
Vissa iakttagelser beträffande utbetalande av s. k. uppskjuten

pension ....................................................................................... 178

Dyrtidstillägg av statsmedel till barn efter befattningshavare

i statens tjänst m. fl. .................................................................. 181

Pensionstillägg av statsmedel till barn efter befattningshavare

i statens tjänst m. fl. ............................................................... 183

Dyrtidstillägg till pensionärer vid prästerskapets änke- och

pupillkassa ............................................................................ 186

Dyrtidstillägg till familjepensionstagare, som samtidigt åtnjuter
dyrtidstillägg av statsmedel å avlöning eller tjänstepension 195
Allmänt uttalande beträffande av revisorerna föreslagna ändringar
i gällande bestämmelser ifråga örn pensionstillägg och
dyrtidstillägg åt pensionärer hos vissa pensionskassor............ 198

Statens affärsverksamhet .............................................................................. 199

Tjänsteläkare vid de a fia rsd rivande verken 199

Poststationen i Kappelshamn.................................................................. 200

Forsmobron................................................................................................. 200

Av statens järnvägar utbetalad ersättning för en förkommen koffert 205
Utnyttjandet för enskild tjänstemans privata resor av statens järnvägars
materiel ..................................................................................... 208

Upprensning av norra inloppet till Fårösund 209

Köpings hamn .......................................................................................... 220

Kraftstationen vid Sillre ......................................................................... 224

Särskilt uttalande beträffande de affärsdrivande verken m. m............ 227

Av revisorerna avlagda besök ........................................................................ 231

Riksdagens revisorer, vilka nedannämnda dag fullbordat den granskning
av statsverkets jämte därtill hörande fonders tillstånd, styrelse och förvaltning
för tiden 1 juli 1932—30 juni 1933 samt, beträffande vissa verk,
kalenderåret 1932, som jämlikt § 72 riksdagsordningen och § 1 av instruktionen
för riksdagens revisorer tagit sin början den 16 sistlidne september,
få härmed avgiva berättelse över den sålunda verkställda granskningen.

i

a a » o 7 a

Ilev.-beriittelse ang. statsverket för är 1933. I.

— 2 —

Översikt

av statens finansiella ställning den 30 juni 1933.

§ l.

Beträffande statens finansiella ställning den 30 juni 1933 få revisorerna
meddela följande.

Enligt den på sid. 2 del I av 1932 års revisorers berättelse om den av
dem verkställda granskning av statsverkets jämte därtill hörande fonders
tillstånd, styrelse och förvaltning för tiden 1 juli 1931—30 juni 1932 intagna
översikten uppgick värdet av samtliga statsverkets tillgångar den

30 juni 1932 till netto........................................................ kr. 2,193,055,040: 84.

Enligt den på sid. 6 i statsutskottets memorial nr 131
år 1929 intagna tablån över ungefärliga värdet den
30 juni 1928 av statens under olika myndigheter redovisade
fasta och lösa egendom utgjorde sistnämnda dag
statens i rikshuvudboken icke redovisade nettotillgångar

i runt tal tillhopa........................... kr. 850,600,000: —

Örn härtill läggas tillgångarna
den 30 juni 1933 enligt det tryckta
utdraget ur rikshuvudboken, sid.

9.................... kr. 3,611,515,058:5 5

minskade
med skulderna
vid samma
tidpunkt » 2,358,532,306: so » 1,252,982,751:7 5,

visar sig, att värdet av samtliga tillgångar den 30 juni

1933 utgjorde netto ............................................................ » 2,103,582,751: 75,

i vilken summa dock i betydande omfattning icke ingå
värden å staten tillhörande förråd och inventarier m. m.,
såsom värdet av de till försvars väsendet hörande
förråd av olika slag, fartyg och inventarier, till administrativa
verk, undervisningsanstalter och de kungl,
teatrarna hörande inventarier och förråd, statens bokoch
konstsamlingar, historiska och vetenskapliga samlingar
m. m., ävensom värdet å staten tillhöriga gruvor
samt aktier i Mertainens gruvaktiebolag.

Den 30 juni 1933 har alltså uppstått en kapitalminskning
av ........................................................................ » 89,472,289:09.

3 —

Sagda kapitalminskning ilar i stort sett uppkommit därigenom, att för
finansieringen av riksstaten oell tilläggsstaten för budgetåret 1932/1933
kapitaltillgångar till synnerligen stora belopp tagits i anspråk av fonden
för statsskuldens amortering och statsverkets fond av rusdrycksmedel,
ävensom på grund därav, att den i statsregleringsfonden ingående statsverkets
kassafond måst täcka en större brist i statsregleringen för samma
budgetår. Att sistnämnda fond det oaktat den 30 juni 1933 hade att uppvisa
en behållning av omkring 59 miljoner kronor, beror därpå, att fonden
genom anslag å omförmälda tilläggsstat erhållit en ansenlig kapitalförstärkning.

Till ovan angivna kapitalminskning hava ock bidragit de betydande
avskrivningar av statens kapital- och räntefordringar hos vissa enskilda
järnvägsföretag, som måst företagas å allmänna järnvägslånefonden och
bibanelånefonden, samt den omständigheten, att enlig! riksdagens beslut
av fonden för mötande av förluster å aktiebolaget Kreditkassan av år
1922 tagits i anspråk ett större belopp för gäldande av kassans skuld till
riksbanken jämte därå upplupen ränta. Beträffande sistnämnda fond är
dessutom att märka, att fonden utöver berörda numera betalda skuld till
riksbanken är belastad med skulder, som icke upptagits i rikshuvudboken,
till belopp vida överstigande de å fonden bokförda tillgångarna.

Att nedgången i statsverkets tillgångar stannat vid förutnämnda belopp
å i runt tal 89.5 miljoner kronor, beror i främsta rummet på den betydande
ökning i behållningarna å de av riksdagen beviljade reservationsanslagen,
som uppkommit under budgetåret 1932/1933. Vidare hava härtill bidragit
de stora tillgångsökningar, som kunna konstateras å vissa av statens
affärs- och utlåningsfonder, såsom telegrafverkets, statens järnvägars
och statens vattenfallsverks fonder samt egnahemslånefonden, ävensom
å fonden för statens aktier, fonden för förlag till statsverket och postsparbankens
fond. Härtill har ock i betydande mån medverkat upptagandet i
rikshuvudboken bland statens utlåningsfonder av statens bostadslånefond.

Att märka är emellertid, att de å statens affärs- och utlåningsfonder,
fonden för statens aktier och fonden för förlag till statsverket nytillkomna
kapitaltillgångarna till största delen motvägas av den ökade upplåning,
som staten måst företaga för kapitalinvestering i sagda fonder.

Till statens kapitalökning hava slutligen bidragit de avsättningar till
statsverkets fond av rusdrycksmedel och fonden för mötande av förluster
å aktiebolaget Kreditkassan av år 1922 ävensom den avbetalning å av
staten upptagna och övertagna lån samt avsättning till fonden för statsskuldens
amortering, varför anslag anvisats av riksdagen.

— 4 —

Fångvårdaana
tal terna

ANDRA HUVUDTITELN.

Justitiedepartementet.

§ 2.

Nettokostnaderna för fångvården i riket uppgingo för nedan angivna
budgetår till följande belopp:

budgetåret 1927/1928 kronor 4,302,406 budgetåret 1930/1931 kronor 3,937,228
» 1928/1929 » 3,796,673 » 1931/1932 » 3,982,475

» 1929/1930 » 3,852,206 » 1932/1933 » 3,825,963.

Revisorerna hava inhämtat uppgifter, avseende tiden den 1 januari 1915
—1 januari 1933 rörande sammanlagda antalet fångar vid fångvårdsanstalterna
samt den vid anstalterna anställda vaktpersonalen. Uppgifterna
återfinnas i nedanstående tablå I:

Tablå I.

Ar och dag	Fångantal			P c	son	a 1
Män	Kvin- nor	Summa	Upp-synings-män och yrkes-mästare av 1. klass	Över- kon- staplar och yrkes- mästare av 2. klass	Vakt- kon- staplar och yrkes- ledare	Första vakt- fruar	Vakt- fruar	Ko- kerskor	Summa
1	januari	1915 ...	2,106	152	2,258	10	49	357	2	45	14	477
1		1916 ...	2,109	167	2,276	10	48	355	2	44	13	472
1	»	1917 ...	2,084	159	2,243	10	51	360	2	46	13	482
1	»	1918 ...	2,562	194	2,756	11	53	387	2	44	13	510
1	>	1919 ...	3,770	226	3,996	12	61	485	4	52	13	627
1	»	1920 ...	2,223	170	2,393	16	77	484	4	50	13	644
1	»	1921 ...	1,869	135	2,004	18	72	475	4	47	13	629
1	»	1922 ...	1,867	125	1,992	17	78	471	4	47	13	-630
1	oktober 1922 ...	1,580	100	1,680	18	75	453	4	47	10	607
1	januari	1923 ...	1,669	84	1,753	18	75	453	4	47	10	607
1	»	1924 •••	1,580	78	1,658	18	79	452	4	46	13	612
1	»	1925 ...	1,554	77	1,631	18	79	417	4	45	8	571
1	>	1926 ...	1,684	85	1,769	18	79	417	4	45	8	571
1	»	1927 ...	1,847	88	1,935	18	79	427	4	47	8	583
1	»	1928 ...	1,846	101	1,947	18	79	437	6	47	6	593
1	»	1929 ...	1,951	84	2,035	18	79	437	6	48	4	592
1		1930 ...	2,107	97	2,204	21	82	431	6	48	4	592
1	»	1931 ...	2,004	93	2,097	22	85	455	5	49	4	620
1	»	1932 ...	2,029	90	2,119	22	88	455	5	49	4	623
1	»	1933 ...	2,134	87	2,221	22	89	455	5	51	4	626

— 5 —

Tablå 11.

Fång vårdsanstalt ''	Antalet befattningshavare den 1 oktober 19331	Medeltalet fångar under år 1932	Högsta antalet fångar under år 1932
| ordinarie |	i icke-ordinarie j	summa
Centralfängelset	1 å Långholmen .........!	140	12	152	541	600
»	i Malmö ..................	41	4	45	184	214
»	å Härlanda...............	44	2	46	161	189
»	i Härnösand ............	34	4	38	131	160
	i Mariestad...............	31	5	36	73	82
	i Norrköping............	12	17	29	61	70
»	i Växjö ..................	21	4	25	OD -4	103
Straffängelset	i Uppsala ...............	13	1	14	51	63
»	i Linköping ............	9	4	13	67	84
»	i Jönköping ............	11	8	19	79	86
»	i Kalmar..................	7	1	8	38	51
	i Karlskrona ............	9	—	9	28	39
	i Kristianstad .........	14	—	14	71	88
»	i Vänersborg............	12	1	13	65	93
»	i Karlstad ...............	15	3	00	52	70
»	i Örebro..................	13	—	13	54	75
»	i Västerås ...............	10	1	11	55	68
»	i Falun ..................	10		1 10	54	71
»	i Gävle .................	13	3	16	79	108
Kronohäktet	i Norrtälje ...............	2	1	3	8	18
»	i Nyköping..............	o	—	(i	40	50
	i Västervik...............	9	9	18	45	50
	i Visby, ..................	2	1	3	10	19
»	i Karlshamn ............	2	1	3	2	10
	i Ängelholm ............	i	1	2	i	10
»	i Y stad ..................	7	6	13	41	52
>	i Halmstad...............	4	—	4	10	20
	i Uddevalla ............	4	—	4	11	! 22
X>	i Hudiksvall ............	5	1	6	25	46
	i Sundsvall...............	7	1	8	29	60
»	i Östersund ............	0	1	ti	14	28
	i Umeå ..................	5	2	7	24	56
»	i Luleå .................	7	—	7	| 26	52
»	i Haparanda ...........	i	1	2	7	27
Fångkolonien	i Singeshult ...........	6	1 -	<;	i 25	28
Summa	532	95	627	1

1 Avser antalet bevakningspersonnl och arbetsledare. (Befattningshavare tillhörande 1 10

lönegraderna.)

— 6 —

Revisorerna hava jämväl införskaffat uppgifter angående antalet befattningshavare
vid de särskilda fångvårdsanstalten^ den 1 oktober 1933
samt medeltalet och högsta antalet fångar vid en var av dessa anstalter
är 1932. Uppgifterna hava sammanställts i förestående tablå II.

Av 1922 års revisorer verkställdes en undersökning rörande möjligheterna
att begränsa personalen vid fångvårdsanstalterna. Av nämnda undersökning
framgick, bland annat, att fångantalet, som den 1 januari 1915
utgjort 2,258, den 1 oktober 1922 nedgått till 1,680, under det att vaktpersonalen
under samma tid ökats från 477 till 607. I samband med berörda
undersökning hade fångvårdsstyrelsen i en till revisorerna ingiven promemoria
anfört bland annat, att den möjlighet att begränsa vaktpersonalen
vid fångvårdsanstalterna, som syntes föreligga på grund av minskningen
i antalet fångar, beskurits dels genom tillämpningen vid anstalterna
av åttatimmarslagen, dels genom den rätt till utsträckt semester, som
genom 1921 års avlöningsreglemente tillerkänts personalen, dels ock genom
den vidgade yrkesdriften vid fängelserna, som nödvändiggjort anställandet
av allt flera arbetsledare. Styrelsen erinrade vidare örn att under de
senare åren åtskilliga anstalter indragits eller föreslagits till indragning
samt att andra anstalter delvis utrymts eller på annat sätt reducerats. Revisorerna
uttalade för sin del, att de av fångvårdsstyrelsen åberopade omständigheterna,
som enligt styrelsens mening begränsade möjligheterna
till en personalindragning, måhända förhindrade en indragning av vaktpersonalen,
som fullt motsvarade sänkningen av antalet fångar. Det syntes
likväl revisorerna, som örn minskningen i fångantalet under den avsedda
tiden varit så stor, att, oaktat de av styrelsen förebragta skälen, en
ytterligare reducering av personalen borde kunnat äga rum antingen genom
ett fortsättande på den redan inslagna vägen med indragning av vissa
anstalter eller ock genom andra åtgärder.

Jämväl 1928 års revisorer verkställde en undersökning i ämnet och framliöllo
därvid angelägenheten av att frågan örn kostnadernas nedbringande
på ovan angivna vägar eller annorledes ägnades fortsatt uppmärksamhet.
Vad särskilt anginge kronoliäktena, där befattningshavarnas antal
vore i förhållande till fångantalet mycket stort, syntes det revisorerna
i hög grad påkallat, att personalkostnaderna genom åtgärder, som kunde
befinnas lämpliga och möjliga, väsentligt begränsades.

Enligt från fångvårdsstyrelsen lämnade upplysningar hava härefter
kronoliäktena i Norrköping och Varberg indragits samt ett nytt centralfängelse
i Norrköping inrättats. Vad antalet av de i tablå II upptagna
befattningshavarna angår, uppgick detta den 1 oktober 1928, enligt vad
i 1928 års revisionsberättelse uppgives, till 600, varav 527 ordinarie och
73 icke-ordinarie. Den 1 oktober 1933 var såsom av tablå II framgår antalet
befattningshavare 627, varav 532 ordinarie och 93 icke-ordinarie.

I enlighet med av Kungl. Majit den 14 februari 1930 lämnat bemyndigande
uppdrog dåvarande chefen för justitiedepartementet åt landsliöv -

— 7 —

dingen S. Hagströmer att i egenskap av sakkunnig biträda inom departementet
vid utredning rörande möjligheten att åstadkomma större koncentration
i fångvårdsväsendet och därmed sammanhängande spörsmål.
Den 16 juli 1931 avlämnade Hagströmer betänkande, innefattande den sålunda
begärda utredningen (statens offentliga utredningar 1931:16).

Genom beslut den 21 augusti 1931 uppdrog härefter Kungl. Majit åt
statens organisationsnämnd att framlägga utredning och förslag angående
fångvårdens framtida ordnande och vad därmed ägde samband. I anslutning
härtill överlämnade Kungl. Majit till nämnden det av Hagströmer
avgivna betänkandet. Nämnden har den 11 oktober 1933 avlämnat utredning
och förslag i ämnet och därvid gjort framställning om bland annat
nedläggande av vissa anstalter.

Vårt fångvårdsväsende har, såsom känt, i stort sett erhållit sin nuvarande
organisation under en tid, då kommunikations- och andra förhållanden
gjorde det nödvändigt att starkt decentralisera fångvården. I allmänhet
förlädes då fängelsebyggnaderna till platser utanför städernas
bebyggda delar. Numera hava dessa byggnader på grund av städernas
utveckling fått en mera central belägenhet. Den tomtmark, som för ändamålet
tagits i anspråk och till vilken staten är ägare, representerar på
grund härav ett betydande värde. Revisorerna vilja ock framhålla, att
vårt lands fängelsebyggnader i allmänhet äro omoderna eller eljest för
sitt ändamål mindre tillfredsställande. Inom en icke allt för långt avlägsen
framtid torde, därest den nuvarande decentralisationen i fångvårdens
anstaltsväsende bibehålies, stora utgifter bliva ofrånkomliga till
nybyggnader eller ombyggnad av de nuvarande anstalterna.

Att kostnaderna för fångvårdsväsendet genom den nuvarande organisationen
torde bliva väsentligt högre än om fångvården koncentrerades
till ett fåtal anstalter torde vara otvivelaktigt. Då det synes kunna förväntas,
att de förslag i ämnet, som enligt vad ovan sagts föreligga, snarast
möjligt bliva föremål för vederbörlig omprövning, hava revisorerna
för närvarande ej ansett sig böra närmare ingå på organisationsfrågan.

Revisorerna hava även uppmärksammat de höga kostnader, införpassandet
av till förhållandevis obetydliga böter dömda personer i en mängd
fall draga. Till belysande härav vilja revisorerna meddela en i efterföljande
bilaga upptagen sammanställning.

Revisorerna vilja slutligen framhålla vikten av att vederbörande låta
sig angeläget vara, att i större utsträckning än vad hittills skett söka nedbringa
utgifterna för fångvårdsanstalterna.

Revisorernas

uttalande.

Centralfängelset
i
Mariestad.

— 8 —

Bilaga.

Vissa kostnader för forsling av bötesfångar.

forsling från, till	Kostnader för fors-lingen Kr.	Bötes- beloppet Kr.
Lavvikka—kronohäktet i Haparanda ..............................	91	70	20
Huuki— » » »	85	30	10
Kengis » * » (två bötesfångar) .....................	54	SO	5 + 5
j Hengis—kronohäktet i Haparanda................................................	46	—	5
| Parakhavara—kronohäktet i Luleå ............................................	143	90	20
j Hortlax— » » » ...............................	46	95	5
1 Svalgonäs » » Östersund.................................	143	22	15
■ Elsassbränna— » » » .......................................	146	70	20
» — » » » .......................................	149	80	10
nästansjö— » » »	103	20	20
Björkvattnet— » » » .......................	95	75	12
Anundsjö—centralfängelset i Härnösand......................................	101	16	5
Graninge— » » » ...................................	50	88	15
* * (två bötesfångar) ...............	49	31	5 + 5 1
Trehörningsjö—centralfängelset i Härnösand.................................	55	80	15
| Nordmaling—kronohäktet i Umeå ...................	30	28	5
Stora Skedvi—straffängelset i Falun.............................................	36	90	10
Älvdalen— > » » ...............................	34	65	15
Mora— » » » ..............................	22	70	10
Fryksände— » » Karlstad .......................................	30	55	10

§ 3.

Revisorerna hava avlagt besök vid. centralfängelset i Mariestad.

Vid nämnda fängelse sysselsättas fångarna uteslutande med jordbruksarbete.
Jordbruksdriften är förlagd till en del av Marieholms kungsgård.

I fråga örn urval av fångar för hänvisning till jordbruksfängelse stadgas
i § 249 av den för fångvårdsstaten den 9 april 1923 fastställda arbetsordningen,
bland annat, att, oavsett den yrkesskicklighet fånge kunde äga
i visst hantverk eller industrigren, skulle enligt verkställighetslagen tillses,
att fånge, som ägde arbete i gemensamhet, under sista delen av strafftiden
sysselsattes med friluftsarbete. För detta ändamål skulle till fångvårdsstyrelsen
månatligen insändas uppgift på dylika manliga fångar,
i främsta rummet med avtjänad tid av minst ett år, vilka ådagalagt sådan
pålitlighet, att de kunde uttagas i arbete utom ett fängelses slutna område,
och vilka med hänsyn till kroppskonstitution, hälsotillstånd och vana eller
duglighet för lantbrukssysslor funnes lämpade för avsedda ändamålet.

— 9 —

I § 250 av nämnda arbetsordning stadgas, bland annat, att för varje fånge,
vars förflyttning till jordbruksfängelse ifrågasattes, skulle av fängelsets
föreståndare utfärdas intyg rörande fångens användbarhet i utearbete
samt hans villighet och förmåga att underkasta sig gällande ordningsföreskrifter.
Vid detta intyg skulle fogas utlåtande av vederbörande läkare
rörande fångens hälsotillstånd och sinnesbeskaffenhet med. hänsyn
å ena sidan till hans behov av vistelse i fria luften och å andra sidan till
hans förmåga av kroppsligt arbete. Tillika skulle bifogas dels vederbörandes
yttranden örn behovet och lämpligheten av fångens försändande
till jordbruksfängelse, dels ock utdrag av fängelsets rulla i vad fången
anginge.

De fångar vid Mariestadsfängelset, som anses böra bliva föremål för
kolonivård, överflyttas, med hänsynstagande till individuell läggning och
tidigare förtrogenhet med jordbruksarbete, till de under centralfängelset
sorterande jordbrukskolonierna Rödjan och Singeshult för att under
friare former, skilda från det vanliga fängelsetvånget, prövas för en eventuell
frigivning. Denna överflyttning sker i regel något år före strafftidens
slut.

I nedanstående tablå I lämnas uppgift å antalet till centralfängelset vid
Mariestad från annat fängelse under tioårsperioden 1923—1932 förflyttade
fångar. Därvid hava i kol. 2 upptagits antalet fångar, som tidigare varit
verksamma i jordbruksarbete, och i kol. 3 antalet övriga fångar. I

Tablå I.

Kol. 1 Å r	Kol. 2	Kol. 3	Kol. 4 Summa
3923...........................	12	51	63
1924...........................	9	22	31
1925...........................	33	63	96
1926 ..........................	20	33	53
1927 .........................	12	44	56
1928...........................	19	60	79
1929...........................	17	41	58
1930...........................	27	57	84
1931...........................	21	55	76
1932...........................	28	48	76

I omstående tablå II lämnas uppgift å antalet till centralfängelset i
Mariestad från annat fängelse under år 1932 förflyttade fångar med angivande
av yrke, brottets beskaffenhet och strafftiden.

Tablå 11

												Bro	t t								S t r a f f 11	d
Y r k e	An-			Stöld:	resor					Förtal sk-	Otukts-			Våld-	Miss-				Antal	år
tal												Men-	Mord	Mord-								Livs-
											Dråp	ning och bedrägeri	ban- del
		l	2	3	4	5	6	7	8	9	10	brott	ed	E&n	täkt	brand	t. 0. ra. 1	1 —2|2 —3	3—4	4—5	5—8	8—12	tid
Jordbruksarbetare	12 ]	—	-	i	—	1	—	—	—	—	—	3	2 1	2	i	—	i	—	i	i	2	3 1	—	2	2	2
Statkarl ...........	3					_					—	—		2	—	—	—	—	1	—	—		1	—	—	2	—
	1																									i
Bilreparatör ......	3	1	—	—	—	—	—	—		—	—	—	j		—	—	—	—	1		1	i	—	—	i	—
Fjärdingsman......	2	1										—	i	—	—	—	—	—	—	_	—	2	—	—	—	—	—
	5 5	1										9	2								1 1	9			i i	1 2
Fabriksarbetare • • •	i	—	i	_	—	—	—	—	—		—	2	_	_	_	1	_	_	i	_	_	_
Diversearbetare •••	11	4	—	—	2	1	1	—	—	—	—	—	i	2	—	—	—	—	—	—	4	3	3	—	—	1	—
Skogsarbetare......	4	1	—	—	—	—	—	—	—	—	-	—	—	—	—	—	i	1	1	i	1	—	—	1	i	—	—
Grovarbetare ......	7	1	—	—	1	—	—	i	—	—	—	i	i	i	—	—	—	—	1	—	1	3	2	—	i	—	—
	i					1																		1
Bageriarbetare ...	i	1	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	1	—		—	—	—
Kontorist .........	2	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	2	—	—	—	—	—	—	i	1	—	—	—	—	—	—
Lantbrukare ------	3	1	—	—	—	—	—	—	—	—	—	i	—	i	—	—	—	—	—	—	—	—	2	—	—	1	—
Bankdirektör......	1	—	—	—	-	—	—	—	—	—	—	—	1												i	—	—
Inspektor .........	2	—	—	—								—	2	—	—	—	—	—	—	—	1	—	1	—	—		—
Ladugårdskarl ...	3					—							i	i	—-	—	—	—	1	—	—	1	—	1	—	1	—
Skomakare.........	1	—	—	—				—				—	—	i	—	—	—	—	—	—	—	—	—	1	—	_	—
Sjöman ............	1	—	i										—	—	—	—	—	—	—	i	—	—	—	—	—	—	—
Brevbärare.........	3	1						-				—	2		—	—	—	—	—	i	1	1	—	—	—	—	—
Snickare ............	1						—		—	—	—	—	1		—	—	—	—	—	—	1	—	—	—	—	—	—
Skräddare .........	1	—	_	_	1		—	_	—	—	—	—	—	—	_	—	__	_	_	_	1	—	_	—	—	—	—
Typograf............	1			i								—	—	—	—	—	—	—	—	—	1	—	—	—	—	—	_
Måleriarbetare	1										-		—	i	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	i	—	—
	,76	12	2	2	5	3	1	i		—	7	18	14	i,	—	2	2	6	5	17	19	9	6	9	11	—

20 501

Av dessa vörö 7 återfallsförbrytare och 43 förstagångsförbrytare

—11 —

Av de i förestående tablåer lämnade uppgifterna framgår att fångar,
som icke hava vana vid eller duglighet för lantbrukssysslor, i stor utsträckning
hänvisats till ifrågavarande jordbruksfängelse. Vid bedömandet
av spörsmålet örn vilka fångar som lämpligen kunna hänvisas till
denna straffanstalt torde böra uppmärksammas, att sådana fångar, som
tidigare deltagit i jordbruksarbete, i första hand böra beredas tillfälle att
i fängelset erhålla arbete i sitt forna yrke samt därtill att fängelsets jordbruksdrift
ställer sig dyrbarare, därest den bedrives av fångar utan någon
förtrogenhet med eller intresse för jordbruk. Det lärer dock icke kunna
bestridas, att åtskilliga skäl torde tala för att jämväl andra fångar kunna
hänvisas till denna straffanstalt.

Av tablå II framgår dessutom, att under år 1932 icke mindre än 21 återfallsförbrytare
hänvisats till ifrågavarande fängelse. Då emellertid, enligt
vad erfarenheten lärer hava visat, återfallsförbrytare mera sällan
äro mottagliga för den fostran, som vid ett jordbruksfängelse erbjudes, och
ofta ogynnsamt påverka sina medfångar, vilja revisorerna påpeka vikten
av att till jordbruksfängelse hänvisas huvudsakligen sådana fångar, som
kunna förutsättas hava vilja och förmåga att efter strafftidens slut följa
samhällets lagar.

Iteviaorernas

uttalande.

Utrikesdepartementet:

osäkra fordringar
hos
konsuler.

Revisorernas

uttalande.

— 12 —

TREDJE HUVUDTITELN.

Utrikesdepartementet.

§ 4.

Vid granskningen av utrikesdepartementets räkenskaper för budgetåret
1932/1933 kava revisorerna funnit, att å ett konto, benämnt »Osäkra fordringar
hos konsuler» balanseras inom linjen ett belopp av 37,267 kronor
31 öre, utgörande svenska statens fordran hos förre konsuln i New York
K. Woxen. Denna fordran har uppkommit genom de förskingringar av
konsulat- och expeditionsavgifter, vartill Woxen, bland annat, gjort sig
skyldig under år 1898. Genom beslut av Kungl. Majit den 22 mars 1901
förordnades, dels att ifrågavarande fordran skulle tills vidare i utrikesdepartementets
räkenskaper såsom osäker tillgång föras inom linjen, dels
ock att fordringsbeloppet skulle anmälas till ersättande i Woxens bo. Vid
utredningen av nämnda bo, som avslutades under år 1907, erhöll statsverket
endast en mindre utdelning. Sedermera hava vederbörliga anmälningar
till brytande av preskriptionen av berörda fordran gjorts genom
norska utrikesdepartementets förmedling den 24 maj 1911, den 17 juni 1920
och den 27 februari 1930.

Då någon utsikt att erhålla ytterligare likvid för omhandlade fordran
näppeligen torde förefinnas, synes det revisorerna tämligen meningslöst
att fortfarande balansera densamma i utrikesdepartementets räkenskaper,
vadan revisorerna vilja förorda, att åtgärder måtte vidtagas för avskrivning
i räkenskaperna av meranämnda fordran. Skulle mot förmodan något
belopp av densamma komma att inflyta, bör beloppet ifråga redovisas
å riksstatsinkomsttiteln »Diverse inkomster».

— 13 —

FJÄRDE HUVUDTITELN.

Försvarsdepartementet.

§ 5.

Med bifall till Kungl. Maj:ts i proposition, nr 51, till 1928 års riksdag Reservstat för
därom gjorda framställning medgav riksdagen, att en reservstat för fu- ,“ri5,er/ld

. (jrotlands

rirer vid Gotlands trupper finge organiseras i huvudsaklig överensstäm- trupper,
melse med i propositionen angivna grunder.

Genom förordning den 18 juli 3928 (nr 323) Ilar Kungl. Maj:t, i
överensstämmelse med riksdagens beslut i ämnet, utfärdat bestämmelser
angående ifrågavarande reservstat. Enligt dessa bestämmelser må på
reservstaten årligen anställas sammanlagt tio furirer, varav högst åtta
med egnahemskontrakt och återstoden med penningkontrakt. Anställningstiden
på reservstaten är beräknad till 15 år. Furir, anställd med
egnahemskontrakt, erhåller en egnahemspremie av 6,000 kronor och furir,
anställd med penningkontrakt, en årlig lön av 300 kronor samt, efter fullgjord
15 års tjänst, en engångspremie av 600 kronor. Fredstjänstgöringen
för personalen är bestämd till 25 dagar, förutom in- och utryckningsdagar,
att fullgöras under vartdera av två år för varje period av tre år. Under
tjänstgöringen utgår särskilt dagarvode å 4 kronor ävensom underhåll
in natura, varjämte vederbörande för inställelse till och återfärd från
tjänstgöring äger åtnjuta resekostnads- och traktamentsersättning enligt
allmänna resereglementet. Ansökan örn anställning för reservstaten skall
göras före den 1 maj det år, under vilket anställningen önskas.

För bestridande av kostnaderna för ifrågavarande reservstatsorganisation
har riksdagen för nedanstående budgetår anvisat följande belopp:

1928/1929 .................................................................... 50,000

1929/1930 ................................................................... 51,000

1930/1931 .................................................................... 30,000

1931/1932 .................................................................. 30,000

1932/1933 .................................................................... 25,000

1933/1934 .................................................................... 21,000

Den omfattning, vari anställning å reservstaten under åren 1928—1933
ägt rum, framgår av nedanstående sammanställning.

14

1 Å r	Egnahems- kontrakt	Penning- kontrakt	Summa
1928 ..............................	4	i	5
1929 ..............................	4	—	4
1930 ..............................	3		3
1931 ............................	3	i	4
1932 .............................	—	—	—
1933 ..............................	5	i	6
Summa	19	3	22

Härav framgår att medeltalet anställda furirer per kalenderår uppgår
till ej fullt 4.

Av nu angivna reservstatsfurirer Ilar en innehavare av jordbruksfastighet
begärt och erhållit avsked, då han erbjudits annan anställning.
Vidare har en furir på reservstat övergivit sitt egnahemsbruk, varför
vederbörande egnahemsnämnd hemställt örn fastighetens försäljning å
exekutiv auktion.

För närvarande äro alltså sammanlagt 20 furirer anställda å reservstat
vid Gotlands trupper.

Då enligt ovanberörda kungörelse den 18 juli 1928 (nr 323) högst 10
furirer årligen finge anställas å reservstat, skulle för närvarande antalet
furirer utgöra omkring 60.

I en år 1931 upprättat P. M., som under liand tillställts revisorerna hava
orsakerna till att reservstaten för furirer vid Gotlands infanterikår icke
kunnat uppbringas till avsedd numerär angivits på följande sätt.

Anställning med egnahemskontrakt.

Jordbruksfastighet.

1. Förutsätter kunskaper i jordbruk. Flertalet av kårens furirer besitta
icke dessa kunskaper.

2. Beloppet — 6,000 kronor — är för litet för att förvärva så stor jordbruksfastighet
att denna, utan andra inkomster, kan föda en familj.

3. Ett jordbruk av så ringa omfattning, som det här är fråga örn, medgiver
icke att lejd arbetskraft anlitas för dess skötsel. Det är därför så
gott som nödvändigt att innehavaren är gift. Flertalet av furirerna äro
ogifta och icke hågade att bilda familj på de ovissa villkor, som här
bjudas.

4. Depressionen inom jordbruket i allmänhet avskräcker för att inom
denna näringsgren söka sin utkomst.

— 15 —

En undersökning av förhållandena hos furirerna på reservstat av denna
kategori (3 st.) giver följande resultat.

a) En har lyckats förvärva en jämförelsevis god gård, på vilken födas
två hästar och 4 ä 5 nötkreatur. Innehavaren är en kunnig jordbrukare
och såväl han själv som hans hustru synnerligen arbetssamma. Trots
detta är det med största svårighet som familjen kan livnära sig av densamma.
Skötseln av jorden medgiver icke att extra arbete, även örn sådant
stöde att få, utföres.

b) De båda övriga innehava mindre jordbruksfastighet, torp, vilka endast
föda en ko, gris och höns. De ha beräknat att inkomsten av dessa torp
i medeltal är 1 krona å 1 krona 20 öre per dag. För sin existens äro de sålunda
hänvisade till annat arbete, vilket är svårt att erhålla här på Gotland.
Båda befinna sig i dåliga ekonomiska omständigheter.

Bostadsfastighet.

För sitt uppehälle är innehavaren hänvisad till inkomster från annat
håll, antingen genom bedrivande av rörelse, hantverk eller dylikt eller genom
anställning i statens, kommunens eller enskild tjänst. Sådan anställning
är här på orten svårt att erhålla.

Av fyra på dessa villkor anställda furirer hava tvenne det jämförelsevis
bra ställt; den ene som vaktmästare vid Systemaktiebolaget i Visby och
den andre som innehavare av en för närvarande lönande möbelaffär. De
båda återstående äro grovarbetare och hava det ekonomiskt bekymmersamt.

Anställning med pennängekontrakt.

Lönen utgår med 25 kronor i månaden. En furir är anställd mot dylikt
kontrakt. Denne är grovarbetare. För honom gäller enahanda förhållanden
som ovan anförts beträffande de tvenne grovarbetarna. I

I allmänhet vill det synas som om de furirer, som uppfylla villkoren för
anställning på reservstat, icke äro hågade att förbinda sig att vara bosatta
på Gotland under 15 år. Detta gäller i synnerhet dem, som icke till
börden äro gotlänningar (en stor del av kårens manskap rekryteras från
fastlandet), men har sin tillämpning även å sådana, som äro födda på ön.

En jämförelse mellan levnadsvillkoren för furirer på reservstat och för
de furirer, som de tvenne senaste åren lämnat kåren och erhållit andra
anställningar (5 vid polisen i Stockholm och Visby, en vägmästare och en
vid försvarsväsendet — förrådsman—), utfaller till de förras nackdel.

Det kan måhända få framhållas i detta sammanhang, att det förefaller
som örn meningen inom furirltåren vore den, att rekryteringen av reservstaten
för furirer skulle visa ett betydligt bättre resultat, åtminstone under
de nu rådande tryckta förhållandena inom jordbruk och arbetsmark -

— 16 —

Revisorernas

uttalande.

Vidgat samarbete
mellan
militära och
andra sjukhus.

nåd, om den som toge anställning på reservstat erliölle en ordinarie befattning
i statens eller kommunens tjänst, tillräckligt avlönad för att föda en
familj och. med tillförsäkrad ledighet under den tid, de äro skyldiga fullgöra
militärtjänstgöring.

Såsom av propositionen nr 51 till 1928 års riksdag angående organiserande
av en reservstat för furirer vid Gotlands trupper närmare framgår,
har avsikten med upprättandet av en dylik reservstat varit att i händelse
av mobilisering erhålla en förstärkning av befälstillgången för de å Gotland
förlagda truppförbanden. Den här ovan lämnade redogörelsen ger
emellertid vid handen, att rekryteringen av reservstaten icke skett i den
omfattning, som från början varit avsedd. Utan att närmare ingå på
frågan örn lämpligheten av nuvarande system för anställning av underbefäl
å reservstaten hava emellertid revisorerna — vid det förhållande att
ifrågavarande spörsmål torde vara av beskaffenhet att böra upptagas till
behandling av försvarskommissionen — allenast velat fästa riksdagens
uppmärksamhet på vad sålunda förekommit.

§ 6.

På åtskilliga platser inom landet finnas jämsides med varandra sjukvårdsanstalter,
ursprungligen avsedda uteslutande för militärt behov, och
andra allmänna sjukhus. I samband med tidigare reformer, innefattande
ökning av antalet värnpliktiga samt förlängd tjänstgöringstid, blevo
de militära sjukhusen i många fall avsevärt förbättrade, såväl i avseende
å byggnader som utrustningar. Under de senaste åren har åter utvecklingen
inom försvarsväsendet gått i motsatt riktning, så att de flesta
militärsjukhusen numera torde vara belagda i en omfattning, som svarar
mot endast en ringa del av deras kapacitet och som ofta endast i mindre
grad bereder sysselsättning åt där anställd personal. Att senast omför -mälda förhållande måste betraktas som mindre lyckligt för alla parter,
lärer ligga i öppen dag. Samtidigt kämpa åtskilliga landsting, städer
o. s. v. med betydliga svårigheter att finansiera den civila sjukvården
med dess alltmer stegrade krav på tidsenlig utrustning. Den med tiden
alltmera tilltagande trångboddheten, åtminstone i städerna, har också
medfört en ökad tillströmning av patienter till de allmänna sjukhusen.
Många av dessa äro överbelagda på ett sätt, som äventyrar god ordning
och hygien. Ett anskaffande av tidsenlig utrustning (exempelvis röntgenapparater)
ställer sig ofta vanskligare då det gäller ett flertal smärre
sjukhus, som ej lyda linder gemensam ledning eller eljest etablerat samarbete.

De allmänna sjukhusen i Stockholm äga, utom gemensam överstyrelse,
jämväl en gemensam »sjukhuscentral», som på begäran biträder vårdsökande
med anvisning på det sjukhus, som för vederbörande bäst lämpar

— 17 —

sig eller där plats lättast kan beredas. Samarbete torde även finnas i
andra avseenden (exempelvis gemensam läkare för vissa specialundersökningar).
Numera har även Garnisonssjukhuset åtminstone i viss grad
anslutits till detta samarbete. Jämlikt Kungl. Maj:ts brev den 14 mars
1924 står detta sjukhus till förfogande för Stockholms stad i viss utsträckning.
Genom Kungl. Maj:ts brev den 2 juni 1933 utsträcktes detta att
gälla jämväl Stockholms län. Redan tidigare hade genom Kungl. Maj:ts
brev den 23 februari 1923 militärsjukhusen i Eksjö, Linköping och Sollefteå
öppnats för civil sjukvård.

Revisorerna finna den utveckling, som sålunda skett, vara ur olika synpunkter
lycklig och vilja uttrycka en förhoppning, att det samarbete mellan
de skilda slagen av sjukvårdsanstalter, som sålunda etablerats, måtte
ytterligare utvecklas. Att åtskilligt ännu återstår att i förevarande hänseende
uträtta, hava revisorerna haft tillfälle att under höstens resor
övertyga sig örn. Revisorerna tänka därvid närmast på militärsjukhusen
vid Norrlands trängkår i Sollefteå och för Gotlands trupper å Visborgs
slätt, vilka vid tidpunkten för revisorernas besök endast voro i ringa utsträckning
belagda.

Revisorerna, som med tillfredsställelse skulle se, att ett närmare samarbete
ordnades för bättre och rationellare utnyttjande av tillgängliga
vårdplatser å landets samtliga, för allmän sjukvård avsedda anstalter,
såväl militära som civila, hava ansett sig böra bringa ovanberörda erfarenheter
till riksdagens kännedom.

§ 7.

Vid sin granskning av marinförvaltningens huvudbok för budgetåret
1932/1933 hava revisorerna uppmärksammat, att ett stort antal äldre förskott
förekomma, vilka icke blivit slutligt redovisade vid utgången av
nämnda budgetår. Ett dylikt förskott har ännu icke redovisats i trots
av att det utlämnats redan år 1913. Från åren 1916—1919 förekomma åtskilliga
sådana förskott. Marinförvaltningen har i en huvudboken bifogad
skrivelse till riksräkenskapsverket meddelat, att de ingående balanserna
å förskotts-, levererings- och deponerade medels titlar, icke överensstämma
med dessa titlars verkliga ställning vid budgetskiftet 1931/
1932. Då utredningar härom igångsatts, men ännu icke blivit slutförda,
har marinförvaltningen vid uppgörande av huvudboken för budgetåret
1932/1933 icke kunnat åstadkomma vederbörliga rättelser. Marinförvaltningen
avsåg emellertid att, sedan nämnda utredningar avslutats, vilket
beräknades komma att ske under innevarande budgetår, vidtaga sådana
åtgärder, att rättelser i omförmälda förhållanden kunde komma till stånd
och inflyta i huvudboken för budgetåret 1933/1934.

2 — 838078. Rev.-bcrättetse ang. statsverket för dr 0)33. I.

Marintörvaltningens
räkenskaper.

— 18 —

KeYiBorernas

uttalande.

Då de allvarliga missförhållanden, som kommit till synes vid redovisningen
av bland annat förskottsmedel hos marinförvaltningen och vissa
underlydande förvaltningar, numera blivit föremål för noggrann undersökning
och i vissa fall överlämnats till behandling av krigsrätt, hava
revisorerna icke ansett sig böra närmare ingå på dessa frågor. Dock
kunna revisorerna icke underlåta att såsom sin mening framhålla, att
det måste betraktas såsom i hög grad anmärkningsvärt att först efter
mycket lång tid effektiva åtgärder synas hava vidtagits för erhållande
av slutlig redovisning av de till betydande belopp uppgående förskottsmedel,
som redovisas hos marinförvaltningen och dess underlydande myndigheter.

/

— 19 —

FEMTE HUVUDTITELN.

Socialdepartementet.

§ 8.

Revisorerna hava avlagt besök vid Gådeå sjukhus (sinnessjukhus) i
Härnösand.

Det fastställda platsantalet år 1932 å nämnda sjukhus utgjorde 279. Medeltalet
vårdade per dag uppgick samma år till 343 och antalet underhållsdagar
till 125,333. Dagskostnaden för sjukhusvården utgjorde samma
år 3 kronor 51 öre. Sedan sjukhuset under åren 1908—1909 undergått
en omfattande restaurering, hava några större reparationer å detsamma
icke ägt rum.

Revisorerna funno vid sitt besök, att sjukhusets lokaler i flera olika
hänseenden befunno sig i ett synnerligen otillfredsställande skick. Då
bristen på lämpliga, modernt utrustade lokaler för sjukvårdsverksamheten
vid ifrågavarande sjukhus kan anses inverka menligt å sjukvården och
bidraga till att höja vårdkostnaderna, synes det revisorerna angeläget,
att åtgärder vidtagas för sjukhusets försättande i mera sjukvårdsmässigt
skick. Enligt vad revisorerna erfarit föreligga också i detta hänseende
flera olika förslag. Vid prövningen av dessa förslag synes det enligt
revisorernas mening önskvärt att ett nedbringande av kostnaderna för
verksamheten vid sjukhuset eftersträvas.

§ 9.

Enligt vad revisorerna funnit hava fall förekommit, då vederbörande
befattningshavare vid Restads sjukhus betingat sig särskild ersättning
för utfärdande till kommunala myndigheter av intyg angående vårdtid
och erlagda vårdavgifter för patienter vid sjukhuset, vilka intyg avsetts
att användas vid rekvisition av sjukvårdsersättning från landsting. Sjukhusets
chef, tillika överläkare å kvinnoavdelningen, har därvid enligt
egen uppgift tillämpat en taxa av två kronor jämte portoavgifter. Överläkaren
å mansa vdelningen synes hava betingat sig en något högre ersättning.
Den vid sjukhuset tjänstgörande bokhållaren slutligen har utfärdat
dylika intyg mot en ersättning varierande mellan 30 öre och två kronor
för intyg. Den sistnämnde har uppgivit att utfärdandet av dessa
intyg skett å fritid.

Gådeå sjukhus
i Härnösand.

Revisorernas

uttalande.

Utfärdandet av
vissa intyg vid
Restads sjukhus.

— 20 —

Bevisorernas

uttalande.

Vissa leveranser
till
Byhovs och
Umedalens
sjukhus.

Bevisorernas

uttalande.

Revisorerna vilja med anledning av vad sålunda förekommit framhålla,
att vederbörande vid sinnessjukhusen måste anses skyldiga lämna intyg
av ifrågavarande slag och icke torde äga att för utfärdandet därav betinga
sig ersättning. Yad i förevarande hänseende förekommit måste
revisorerna beteckna såsom anmärkningsvärt.

§ 10.

Revisorerna hava verkställt en undersökning rörande vissa leveranser
till Ryhovs och Umedalens sjukhus.

Genom annons i Tidning för leveranser till staten m. m. den 25 november
1932 erbjödos tillverkare av belysningsarmatur att inkomma med anbud
å för Ryhovs sjukhus, Jönköping, och Umedalens sjukhus, Umeå,
erforderlig elektrisk armatur, varvid ritningar och specifikationer skulle
erhållas efter hänvändelse till arkitekten V. E. Rieger, Stockholm. Anbuden
skulle vara inlämnade till medicinalstyrelsens hospitalsbyrå senast
den 20 december 1932. Vid anbudstidens utgång hade anbud avgivits av
nio firmor.

Den 23 januari 1933 avgav arkitekten Rieger yttrande i ärendet och
föreslog därvid odelad beställning till båda sjukhusen från lägsta anbudsgivaren,
aktiebolaget Arvid Böhlmarks lampfabrik, Stockholm, med en
leveranssumma av 32,792 kronor 5 öre. Den 7 februari 1933 beslöt medicinalstyrelsen
i enlighet med arkitekten Riegers förslag antaga nämnda
bolags anbud.

Uppmärksammas må, att ovannämnda ritningar, upptagande ett femtiotal
modelltyper, hava upprättats av arkitekten Rieger och enligt vad
revisorerna från medicinalstyrelsens kameralbyrå inhämtat icke granskats
och godkänts av styrelsen.

Enligt vad revisorerna kunnat utröna äro de å ifrågavarande ritningar
upptagna modelltyperna med några få undantag hämtade ur de av aktiebolaget
Arvid Böhlmarks lampfabrik utgivna kataloger över hos bolaget
saluhållen belysningsarmatur. Även örn medicinalstyrelsen vid prövning
av inkomna anbud ansett sig oförhindrad att upphandla även sådan armatur,
som icke helt anslöte sig till de å ritningarna upptagna modelltyperna,
synes arkitekten Riegers nyssnämnda förfaringssätt innebära ett
otillbörligt gynnande av omförmälda bolag, som vid nu ifrågavarande
upphandlingar måste förutsättas hava ägt möjlighet att till billigare pris
offerera sina varor än anbudsgivare, vilka saluhålla belysningsarmatur,
som till typen mer eller mindre avviker från de ur nämnda bolags kataloger
hämtade modellerna.

Såsom nyss nämnts har medicinalstyrelsen icke granskat de av arkitekten
Rieger upprättade ritningarna. Beträffande nu ifrågavarande
upphandlingar har medicinalstyrelsen därigenom betagit sig möjligheten

— 21 —

förhindra att en viss anbudsgivare ensidigt gynnats. Med hänsyn till
denna och andra möjliga konsekvenser av en dylik uraktlåtenhet finna
sig revisorerna föranlåtna framhålla vikten av att medicinalstyrelsen för
framtiden ägnar ärenden av förevarande slag en omsorgsfullare handläggning.

§ 11.

I skrivelse den 12 maj 1909 (nr 116) anmälde riksdagen, att riksdagen,
med anledning av Kungl. Maj:ts i proposition den 19 mars 1909 (nr 131) i
ämnet gjorda framställning, dels beslutit uppförande av ett för 110 manliga
patienter avsett tuberkulossanatorium å Spenshults kronopark i Hallands
län samt av en paviljong för 10 manliga patienter vid Österåsens
sanatorium, dels ock medgivit, att nämnda båda sjukvårdsanläggningar
finge ställas under överstyrelsens för Konung Oscar II:s jubileumsfond
förvaltning för att upplåtas åt sjuka efter samma grunder, som gällde
för de äldre folksanatorierna, under förutsättning att från överstyrelsen
lämnades förbindelse, att å de under överstyrelsens förvaltning stående
sanatorierna mot full ersättning av statsverket hölles sammanlagt 120
vårdplatser ständigt tillgängliga för tuberkulossjuka bland underofficerare,
stamanställda av manskapsklassen och värnpliktiga vid armén och
marinen ävensom bland den till kostnadsfri läkarvård berättigade personal
vid post- och telegrafverken samt statens järnvägar.

Genom brev den 22 mars 1912 meddelade Kungl. Majit bestämmelser i
ämnet och föreskrev därvid, bland annat, att intagning och utskrivning
av ifrågavarande statstjänare och värnpliktige skulle ankomma på de
särskilda sanatoriernas styrelse och överläkare, att ersättning för vård
och underhåll av förenämnda patienter skulle utgå med verkliga kostnaden
och utbetalas av de särskilda myndigheter, under vilka de lydde
enligt följande grunder. Vart tredje år skulle överstyrelsen med ledning
av den erfarenhet örn sjukvårdskostnaden vid folksanatorierna, som under
de tre närmast föregående åren vunnits, till Kungl. Majit inkomma
med förslag till dagavgift, varefter densamma skulle av Kungl. Majit
bestämmas att tillämpas under en tid av tre år. Efter den sålunda bestämda
dagavgiften ägde de särskilda sanatorierna att debitera vederbörande
myndighet ersättning för vård och underhåll av de sjuka, som
hörde under samma myndighet. Sedan jubileumsfondens räkenskaper för
året blivit avslutade skulle överstyrelsen hava att föranstalta örn avräkning
med vederbörande myndigheter, varvid skillnaden mellan jubileumsfondens
verkliga kostnader för de sjuka och den under det förflutna årets
lopp erlagda ersättningen skulle av vederbörande myndigheter gäldas, om
de förut erlagt för låga avgifter, eller av överstyrelsen återbäras, örn för
höga avgifter bekommits. Slutligen fastställde Kungl. Majit dagavgiften
vid sanatorierna för ifrågavarande patienter under åren 1912-—1914 till
tre kronor.

För statstjänare
m. fl.
avsedda vårdplatser
å vissa
sanatorier.

— 22 —

Genom särskilda beslut den 28 april 1916, den 20 maj 1921 och den 7
juli 1922 medgav Kungl. Majit, att de i Kungl. Majits brev den 22 mars
1912 omförmälda 120 vårdplatserna skulle hållas tillgängliga jämväl för
tuberkulossjuka bland den till kostnadsfri läkarvård berättigade personalen
vid statens vattenfallsverk, respektive domänverket och statens anstalter
för sinnesslöa.

Ovannämnda för statstjänare och värnpliktiga avsedda 120 platser äro
numera fördelade med 30 platser vid vart och ett av Spensliults sanatorium
och de tre folksanatorierna. Dagavgiften är för närvarande bestämd
till fem kronor, vilket belopp obetydligt överstiger den verkliga kostnaden.

På sätt framgår av 1919 års statsverksproposition, fjärde huvudtiteln,
sid. 422, föreslog Kungl. Majit riksdagen sådan ändring av gällande bestämmelser
angående kostnadsfri sanatorievård åt viss personal vid armén,
att dylik vård finge lämnas icke blott å jubileumsfondens sanatorier
utan jämväl vid länssanatorierna och andra allmänna tuberkulossjukvårdsinrättningar.
Föredragande departementschefen anförde därvid,
bland annat, följande:

Då riksdagen på sin tid, såsom ett led i kampen mot tuberkulosen, beslöt
kostnadsfri sanatorievård åt förut omförmälda kategorier statstjänare,
rådde inom landet synnerligen stor brist på erforderligt antal vårdplatser.
För att i någon mån avhjälpa denna brist ävensom i syfte att
i möjligaste mån nedbringa vårdkostnaderna ansågs saken lämpligast
böra, på sätt förut nämnts, ordnas genom ett samarbete med Konung
Oscar Ilis jubileumsfonds sanatorier. Förutsättningen för den kostnadsfria
sanatorievården åt statstjänare var således, att denna skulle äga rum
å jubileumsfondens sanatorier. Under den tid, som förflutit, sedan riksdagens
förenämnda beslut fattades, har emellertid tuberkolussjukvården
i landet högst avsevärt utvecklats. Landstingen och de större städerna
hava sålunda i och för tillgodoseende av det stora behovet av vårdplatser
låtit uppföra särskilda tuberkulossanatorier, vilka, i olikhet med vad förhållandet
är med jubileumsfondens sanatorier, emottaga icke blott patienter
i sjukdomens första stadium utan jämväl mera framskridna fall. Tillfälle
till erforderlig anstaltsvård förefinnes sålunda för närvarande för
samtliga sådana patienter, där utsikt till hälsa eller möjlighet till förbättring
föreligger. Med hänsyn till den stora betydelse tuberkulosens
bekämpande innebär ur såväl samhällshygienisk som social ekon omi sk synpunkt,
ligger det givetvis vikt uppå, att nödig anstaltsvård städse kan
vid behov beredas den till kostnadsfri sanatorievård berättigade personalen
vid armén. Då nu, enligt vad arméförvaltningen meddelat, svårigheter
möta för vissa patienters intagande å jubileumsfondens sanatorier.
under det att desamma skulle kunna emottagas å länssanatorierna, synes
denna utväg böra så långt möjligt är anlitas. Jag finner mig därför
böra tillstyrka, att sådan ändring vidtages i nu gällande bestämmelser
angående kostnadsfri sanatorievård åt viss personal vid armén, att dylik
vård må lämnas icke blott å jubileumsfondens sanatorier utan jämväl
vid länssanatorierna och andra allmänna tuberkulossjukvårdsinrättningar.

— 23 —

Kungl. Majits ifrågavarande förslag blev av riksdagen godkänt.

I en den 24 maj 1923 till Kungl. Majit avlåten skrivelse gjorde marinförvaltningen
framställning i enahanda syfte, i vad anginge värnpliktige
m. fl. vid marinen. Efter att hava erinrat örn 1909 års riksdags ovannämnda
beslut anförde marinförvaltningen därvid, bland annat, följande: Skälet

för medgivande av den utvidgning i rätten till fri sjukhusvård,
som härigenom kom till stånd, torde framgå av ovannämnda riksdags i
dess skrivelse nr 116 gjorda uttalande, att det föreliggande förslaget att
genom uppförande av ännu ett tuberkulossanatorium för beredande av
vård åt patienter tillhörande krigsmakten och kommunikationsverken,
utgjorde ett ytterligare steg på den under de senare åren inslagna vägen
till åstadkommande från statens och kommunernas sida av vård i största
möjliga utsträckning å för ändamålet särskilt upprättade anstalter av
personer, som tede av den sjukdom, vilken framför alla andra med goda
skäl kunde benämnas folksjukdomen inom vårt land. Jämlikt nådigt
brev den 22 mars 1912 till överstyrelsen för de under Konung Oscar Ilis
jubileumsfonds förvaltning stående tuberkulossanatorierna förordnade
Eders Kungl. Majit sedermera, att 120 platser skulle hållas där tillgängliga
för, bland andra, tuberkulossjuka bland underofficerare, stamanställda
av manskapsklass och värnpliktiga vid armén och marinen. Enligt
nådigt brev till samma överstyrelse den 20 maj 1921 är dagavgiften för
därstädes vårdade tuberkulossjuka från marinen för åren 1921—1923 fastställd
till sju kronor. Sådan sanatorievård anlitas i stor utsträckning av
marinens tuberkulossjuka, och därav föranledda utgifter hava under de
senare åren i runt tal uppgått till 50,000 kronor per år.

Under de 25 år, som förflutit efter det första inrättandet av jubileumsfondens
sanatorier, hava mer än ett tjugotal under landstings och kommuners
förvaltning stående tuberkulossanatorier, i utrustning fullt jämförliga
med jubileumsfondens, så småningom tillkommit över hela riket.
Sådana sanatorier, som kunna ifrågakomma för vård av marinens personal,
äro Söderby sjukhus, Uttran, tillhörande Stockholms stad, Löwenströmska
lasarettets tuberkulosavdelning, Väsby, och Stockholms läns
tuberkulossjukhus vid Lindliov, tillhörande Stockholms län, Blekinge länstuberkulossjukhus
i Fur, tillhörande Blekinge län, samt Svenshögens länssanatorium,
tillhörigt Göteborgs och Bohus län. Vid dessa sanatorier är
dagavgiften avsevärt lägre, och för intagning å sagda anstalter fordras
endast hemortsrätt i respektive län eller kommun.

Dagavgifterna å sistnämnda anstalter enligt för ämbetsverket i mars

detta år tillgängliga uppgifter framgå	av följande Allmän sal	tablå: Dela! rum	Enskilt ruin
Söderby sjukhus............................................	... li-	6: —	12: —
Löwenströmska lasarettet ............................	li—	3: —	4: —
Tuberkulossjukhuset i Fur ........................	li-	3: 50	6: —
Svenshögens sanatorium ...........................	li—	4: -	6: —

Ämbetsverket har åtskilliga gånger medgivit, att tuberkulossjuka fått
ersättning för utlagda kostnader för vård å länssanatoriet i Fur, när plats
för dem ej funnits å jubileumsfondens sanatorier.

— 24 —

Enligt nådiga kungörelsen den 7 juli 1921, angående ändrad lydelse av
§§ 1 och 2 i kungörelsen den 28 juni 1918 angående statsbidrag till driftkostnaderna
vid tuberkulossjukvårdsanstalter, har Eders Kungl. Majit,
i enlighet med de riksdagens beslut, som torde utgöra en fortsättning för
den ovanberörda av 1909 års riksdag inslagna vägen, förordnat, bland
annat, att statsbidrag må utgå allenast till sådan anstalt, som prövas
vara på tillfredsställande sätt anordnad och där avgiften för vårdplats
i allmän sjuksal icke utgår med högre belopp för dag än: vid tuberkulossjukhus
två kronor, vid tuberkulossjukstuga och tuberkulosavdelning å
lasarett 1 krona 50 öre. Statsbidraget utgår med motsvarande belopp
per person och dag. Enligt vad ämbetsverket inhämtat är det förstnämnda
beloppet genom 1923 års riksdags beslut sänkt till 1 krona 85 öre från
och med 1 januari 1924.

I följd av skillnaden i dagavgift å jubileumsfondens och övriga sanatorier
skulle, även örn statsbidraget frånräknas, en avsevärd besparing
för statsverket kunna utvinnas, därest så många som möjligt av marinens
tuberkulossjuka vårdades å de läns- eller kommunala tuberkulossanatorier,
där dessa sjuka hava hemortsrätt. Detta behöver icke utesluta, att
sådana sjuka i vissa fall, t. ex. då plats å sistnämnda sanatorier ej kan
beredas, fortfarande vårdas å jubileumsfondens sanatorier.

Av 1909 års riksdags skrivelse i ämnet synes enligt marinförvaltningens
åsikt ej kunna dragas den slutsatsen, att medgivandet örn sanatorievård
på statsverkets bekostnad vore så förbundet med denna vårds lämnande
å jubileumsfondens sanatorier, att binder skulle möta att, örn möjlighet
yppade sig, ordna vården på annat lika tillfredsställande men billigare
sätt. Tvärtom synes riksdagens ovannämnda medgivande vara
dikterat av allmän omsorg örn att sanatorievård i största möjliga utsträckning
beredes statstjänare.

Marinförvaltningens skrivelse utmynnade i en hemställan örn medgivande,
att tuberkulossjuka bland underofficerare, stamanställda av manskapsklass
och värnpliktiga vid marinen, där så lämpligen kunde ske„
finge på kronans bekostnad vårdas å allmän sal å sådant, statsbidrag åtnjutande
och landsting eller kommun tillhörande tuberkulossjukhus,
varest ifrågavarande sjuka ägde hemortsrätt, mot erläggande av den avgift,
som för respektive sanatorier vore fastställd.

Kungl. Majit biföll marinförvaltningens hemställan.

Under budgetåret 1932/1933 hava 1,946 lungsjuka sökt vinna vård vid
ifrågavarande fyra sanatorier. Plats bar kunnat beredas åt 845 patienter,
i regel dock först efter någon väntetid. Underhållsdagarnas antal
under sagda budgetår uppgår till 182,161.

Antalet vårddagar för statstjänare m. fl. vid dessa sanatorier utgjorde
under nämnda budgetår 20,213, fördelande sig sålunda:

— 25 —

Arméförvaltningen..................... Marinförvaltningen ................. Järnvägsstyrelsen ..................... Telegrafstyrelsen ..................... Generalpoststyrelsen.................. Medicinalstyrelsen................... Vattenfallsstyrelsen ..................	Hålahult	Österåsen	Hessleby	Spenshult	Summa
2,842 170 1,774 527 184	2,306 159 656 1,570 716 365 74	479 2,556 329 1,378	1,238 603 46 1,041 1,006 194	6,865 762 872 6,941 2,051 2,464 258
	5,497 5,846 | 4,742 | 4,128 | 20,213

I berättelsen om »Hälso- och sjukvård vid armén» för år 1931 finnes 96
fall av lungtuberkulos angivna. Enligt uppgift vårdades samma år 64
värnpliktige m. fl. från armén vid ifrågavarande sanatorier. Högst 32
militärer från armén hava således nämnda år vårdats på statsunderstödda
sanatorier. För år 1932 hava enligt nämnda berättelse 82 fall av lungtuberkulos
anmälts. Då enligt vad som för revisorerna uppgivits 49 militärer
från armén sistnämnda år vårdats å ifrågavarande fyra sanatorier
hava således samma år högst 33 vårdats å statsunderstödda sanatorier.

Enligt vad revisorerna inhämtat har, ehuru mera sporadiskt, förekommit,
att statstjänare, som icke tillhöra armén eller flottan, men på sätt
ovan nämnts, varit berättigade till vårdplatser vid här ifrågavarande
sanatorier, sänts till länssanatorier eller andra statsunderstödda tuberkulossjukhus.

Genom hänvisandet av ifrågavarande statstjänare och värnpliktige till
länssanatorier och andra statsunderstödda tuberkulossjukhus vinnes såsom
av det sagda framgår en minskning av statens kostnader för ifrågavarande
ändamål. Därigenom kan emellertid föranledas en ökning av
vederbörande landstings och kommuners kostnader för sanatorievården.
Spenshults sanatorium och jubileumssanatorierna få i sin tur genom
nyssberörda förfarande minskade inkomster, då ju för statstjänare och
värnpliktige såsom ovan nämnts ersättningen till överstyrelsen beräknas
efter självkostnaderna och således i allmänhet efter ett högre pris än förandra
patienter. Enligt revisorernas mening äro nu berörda förhållanden
ur olika synpunkter mindre tillfredsställande. I varje fall kan det
konstateras, att den tanke, som låg bakom riksdagens beslut år 1909, icke
fullföljts. Detta har bidragit till att överstyrelsen för jubileumsfonden,
som under helt andra förutsättningar och villkor mottog Spenshults sanatorium
och paviljongen vid österåsens sanatorium, blivit försatt i ett ekonomiskt
läge, som efter vad för revisorerna upplysts mäste betecknas såsom
bekymmersamt.

Revisorernas
atta] ande.

— 26 —

Enär enligt vad för revisorerna är bekant nu berörda spörsmål är föremål
för sjukhuskommissionens uppmärksamhet hava revisorerna icke ansett
sig böra närmare ingå på frågan, huru denna sak lämpligen bör ordnas,
men vilja uttala önskvärdheten av att de förslag, som i ämnet må
från nämnda kommission avges, måtte, med beaktande av nyss anmärkta
förhållanden, snarast möjligt bringas till lösning.

§ 12.

Viss handlägg- Revisorerna hava från samtliga länsstyrelser i riket infordrat uppgift
styreLerlia^äv huruvida å landskansliet tjänstgörande landskanslister eller andra tjänärenden
röran- stemän mot ersättning tillhandagå allmänheten med uppsättande av and\utomobii-lg
sökningar rörande tillstånd till bedrivande av yrkesmässig automobiltrafik
m. m. trafik eller eljest i därmed sammanhängande frågor samt för sådant fall,
huruvida vederbörande tjänsteman samtidigt har att å tjänstens vägnar
föredraga eller till föredragning bereda ärenden av nu angivet slag.

Med undantag för Göteborgs och Bohus län samt Blekinge län, från
vilka uppgifter icke inkommit, redogöres här nedan i korthet för svaren
å de sålunda gjorda förfrågningarna.

Stockholms län. Ingen annan än kommissionären för automobilärenden
tillhandagå!'' mot ersättning allmänheten med uppsättande av ansökningshandlingar
och har denne icke att föredraga eller till föredragning
bereda ärenden av ifrågavarande slag.

Uppsala län. En av landskansliets kommissionärer som är landskanslist,
och någon gång tjänsteman i liknande ställning tillhandagår
mot ersättning med uppsättande av ansökningshandlingar. I intet fall
har vederbörande tjänsteman samtidigt haft att föredraga eller till föredragning
bereda ärenden angående yrkesmässig automobiltrafik.

Södermanlands län. Förutom kommissionären å landskansliet hava två
ordinarie landskanslister mot ersättning tillhandagått med uppsättande
av ansökningar rörande yrkesmässig automobiltrafik. Ingendera av
dessa tjänstemän hava emellertid haft att föredraga eller till föredragning
bereda hithörande ärenden.

Östergötlands län. Ingen å landskansliet tjänstgörande landskanslist
eller annan tjänsteman, som mot ersättning tillhandagår med uppsättande
av ansökningar angående yrkesmässig automobiltrafik har samtidigt
haft att föredraga eller till föredragning bereda ärenden av angivet slag.

Jönköpings län. Kommissionären har i obetydlig utsträckning mot arvode
plägat tillhandagå allmänheten med uppsättande av ansökningar
rörande yrkesmässig automobiltrafik. Understundom har någon å automobilavdelningen
anställd tjänsteman, efter särskild framställning från
enskild part eller vederbörande föredragande, tillhandagått med att tillrättalägga
en framställning, som på grund av ofullständighet i ett eller
annat avseende eljest varit avsedd att skola avslås och har för sådant fall
gottgörelse lämnats. Ifrågavarande tjänstemän hava icke haft att föredraga
eller till föredragning bereda hithörande ärenden.

Kronobergs län. Endast kommissionären tillhandagår mot ersättning
allmänheten med uppsättande av ansökningar rörande yrkesmässig auto -

— 27 —

mobiltrafik. Denne har icke att föredraga eller till föredragning bereda
ärenden av ifrågavarande slag.

Kalmar län. Utom i enstaka fall liava endast de officiellt anställda
kommissionärerna tillliandagått med uppsättande av ansökningar angående
yrkesmässig automobiltrafik. Något inflytande å dylika ärendens
föredragning eller beredning har ingen av ifrågavarande tjänstemän.

Gotlands län. Ingen å landskansliet anställd tjänsteman tillhandagå!1
mot ersättning allmänheten med uppsättande av ansökningar rörande yrkesmässig
automobiltrafik. Ärenden av detta slag föredragas av landsfogden
i länet. Formulär till ansökningar, innehållande jämväl erforderliga
anvisningar, finnas till salu hos bokhandlare i länet.

Kristianstads län. Länsstyrelsens officiella kommissionär (extra länsnotarie)
samt tre tjänstemän i landskanslists ställning tillhandagå mot
ersättning allmänheten med uppsättande av ansökningshandlingar rörande
yrkesmässig automobiltrafik. Ingen av dessa föredraga ärenden av
angivet slag, varemot en av landskanslisterna i viss mån förbereder dylika
ärenden.

Malmöhus län. Två landskanslister, varav en är kommissionär, tillhandagå
mot ersättning allmänheten med uppsättande av ansökningar
rörande yrkesmässig automobiltrafik. Ingen av dessa tjänstemän föredraga
eller bereda till föredragning ärenden av ifrågavarande slag.

Hallands län. En å automobilavdelningen tjänstgörande extra befattningshavare
tillhandagå!1 mot ersättning allmänheten med uppsättande
av ansökningar rörande yrkesmässig automobiltrafik. Till dennes tjänst
hör icke att föredraga men väl att bereda till föredragning ärenden av
nu angivet slag.

Älvsborgs län. »I någon mån» förekommer att landskanslister mot ersättning
tillhandagå allmänheten med uppsättande av ansökningar angående
yrkesmässig automobiltrafik. Det förekommer även att vederbörande
tjänsteman samtidigt har att till föredragning bereda ärenden
av nu ifrågavarande slag.

Skaraborgs län. Med undantag för vederbörande kommissionär, har
endast i ett ringa antal fall förekommit, att landskanslister mot ersättning
tillliandagått med uppsättande av ansökningar angående yrkesmässig
automobiltrafik. Ifrågavarande landskanslister hava icke haft att
föredraga eller till föredragning bereda hithörande ärenden.

Värmlands län. Den å landskansliet tjänstgörande kommissionären
har, ehuru i ringa omfattning, tillliandagått med uppsättande av ansökningar
angående yrkesmässig automobiltrafik. Därjämte har förekommit
att fem befattningshavare å landskansliet — enligt egen utsago dock
endast i enstaka fall — mot ersättning varit behjälpliga med uppsättande
av ansökningar. Dessa befattningshavare hava uppmärksamgjorts
därpå, att sådant biträde under tjänstetid må lämnas allenast avgiftsfritt.
Ingen av ifrågavarande tjänstemän har haft att föredraga eller
till föredragning bereda ärenden av angivet slag.

Örebro län. Endast kommissionären å landskansliet tillhandagå!1 allmänheten
med uppsättande av ansökningar rörande yrkesmässig automobiltrafik.
Denne har emellertid ej att föredraga eller till föredragning
bereda ärenden av angivet slag.

Västmanlands län. Tre befattningshavare å landskansliet pläga understundom
mot en mindre gottgörelse — i regel 1 krona — tillhandagå med
uppsättande av ansökningar angående yrkesmässig automobiltrafik.

— 28 —

Kevisorernas

uttalande.

Nämnda befattningshavare ombestyra handlingarnas registrering och
förberedande handläggning samt uppsätta även i regel förslag till beslut.
Föredragningen ankommer däremot på vederbörande avdelningschef.

Kopparbergs län. Vederbörande kommissionär samt undantagsvis
även tjänstemän å automobilavdelningen tillhandagå mot ersättning med
uppsättande av ansökningar rörande yrkesmässig automobiltrafik. Ingen
av dessa tjänstemän har till åliggande att föredraga eller till föredragning
bereda dylika ärenden.

Gävleborgs län. Det förekommer att å landskansliet tjänstgörande
landskanslister eller andra extra tjänstemän mot ersättning tillhandagå
allmänheten med uppsättande av ansökningar angående yrkesmässig
automobiltrafik. Vissa av dessa tjänstemän hava att efter anvisning av
föredraganden (länsassessorn) uppsätta förslag till beslut i dylika ärenden,
men hava däremot icke att föredraga eller till föredragning bereda
sådana ärenden.

Västernorrlands län. Tvenne landskanslister, vilka äro kommissionärer,
pläga tillhandagå med uppsättande av ansökningar rörande yrkesmässig
automobiltrafik. Berörda tjänstemän hava icke i någon mån att
föredraga eller till föredragning bereda ärenden av nu angivet slag.

Jämtlands län. Ej sällan förekommer att å landskansliet tjänstgörande
landskanslister mot ersättning tillhandagå med uppsättande av ansökningar
angående yrkesmässig automobiltrafik. Dessa tjänstemän hava
icke att föredraga eller till föredragning bereda dylika ärenden.

Västerbottens län. Kommissionären samt den å automobilavdelningen
tjänstgörande landskanslisten tillhandagå mot ersättning allmänheten
med uppsättande av ansökningar rörande yrkesmässig automobiltrafik.
Ingen av dessa tjänstemän har att föredraga eller till föredragning bereda
sådana ärenden.

Norrbottens län. Frånsett den vid länsstyrelsen anställde kommissionären,
vilken är landskanslist med tjänstgöring vid automobilavdelningen
och i denna egenskap har att förebereda trafikärenden, har allenast i
ringa utsträckning förekommit att tjänstemän å landskansliet mot ersättning
tillhandagått allmänheten med uppsättande av ansökningar angående
yrkesmässig automobiltrafik.

Av de ingångna svaren framgår till en början, att — med få undantag
— även andra tjänstemän å respektive kanslier än där anställda kommissionärer
mot ersättning tillhandagått allmänheten med uppsättande
av ansökningar i sådana ärenden varom här är fråga.

Bevisorerna finna visserligen angivna förhållande anmärkningsvärt,
men då från statsmakternas sida, närmast med föranledande av en av
1932 års revisorer i ett denna fråga närstående spörsmål framställd anmärkning,
numera vidtagits åtgärder, vilka torde kunna förväntas medföra
rättelse i detta avseende, hava revisorerna ansett sig böra allenast
omförmäla vad sålunda förekommit.

Som redan nämnts har utredningen närmast skett i syfte att utröna
huruvida tjänsteman, som mot vederlag är allmänheten behjälplig med
uppsättande av ansökningar angående yrkesmässig automobiltrafik m. m.,

— 29 —

samtidigt har att föredraga eller till föredragning bereda sådana ärenden.

Av de inkomna uppgifterna framgår, att i intet fall här berörda tjänstemän
i egenskap av föredragande haft att taga befattning med ärenden av
förevarande slag.

Däremot visar det sig, att i åtminstone fem länsstyrelser, de tjänstemän
som där utöva kommissionärsverksamhet — officiell eller privat —
samtidigt haft att å tjänstens vägnar till föredragning bereda av dem
mottagna ansökningar tillhörande ifrågavarande grupp av ärenden.

Eevisorerna finna ett sådant system ur skilda synpunkter olämpligt.

Utan att vilja göra gällande att så kan hava i något fall inträffat, anse
sig revisorerna dock höra framhålla, att det ligger inom möjligheternas
gräns, att en tjänsteman, som har att förbereda ärende till föredragning,
kan så tillrättalägga detta, att objektiviteten får stå i efterhand för uppdragsgivarens
och därmed även kommissionärens intressen. Häremot
kan visserligen invändas, att den slutliga föredragningen verkställes av
annan tjänsteman, och att därigenom en viss garanti vinnes för att inga
andra synpunkter än de strängt sakliga få utöva inflytande på beslutet.
Då emellertid föredraganden givetvis bör kunna lita på riktigheten och
fullständigheten av den av underordnad tjänsteman verkställda utredningen
och för övrigt mängden av hithörande ärenden i de flesta fall
torde omöjliggöra att föredraganden själv fullständigt kan hinna genomgå
och kontrollera varje detalj av ärendet, kommer ofta länsstyrelsens
beslut att bliva beroende av den underordnade tjänstemannens utredning
och förslag till beslut i ärendet.

Då det synes revisorerna angeläget att det sålunda vid åtskilliga länsstyrelser
förekommande systemet, som principiellt sett torde få betecknas
som olämpligt och som därjämte hos allmänheten lätteligen kan giva
rum för misstanken att andra skäl än de rent sakliga kunna inverka vid
ärendenas avgörande, bringas att upphöra och att åtgärder i sådant syfte
vidtagas, hava revisorerna velat bringa ärendet till riksdagens kännedom.

§ 13.

I sin år 1929 avgivna berättelse, § 20, hade revisorerna upptagit frågan
örn tillämpningen av föreskrifterna örn ställande av uppbördsborgen enligt
14 § i polisreglementet. I sådant avseende hade revisorerna till en
början erinrat örn, att enligt nämnda författningsrum polisman, på vilken
sådan handräckningsverksamhet ankommer, som avses i 1 § 2 mom. andra
stycket i lagen örn polisväsendet i riket (biträde vid åtgärd i utsökningsmål,
vid indrivning av utskylder eller böter och vid annan handräckning)
skall vara pliktig att för de av befattningshavaren i tjänsten omhänderhavda
medlen ställa uppbördsborgen av svensk försäkringsanstalt eller
av kommun eller av polisdistrikt till det belopp, som av länsstyrelsen för

Uppbördsborgen
för
polis- och
fjärdingsman.

— 30 —

varje särskilt fall bestämmes. Vill befattningshavaren i stället avlämna
inteckning i fast egendom inom 6/i» av fastighetens taxeringsvärde eller
pant i fullgoda värdepapper, må det ock tillåtas. Säkerhet, som nu nämnts,
skall ställas hos länsstyrelsen.

För att utröna huru dessa bestämmelser tillämpats, hade 1929 års revisorer
från samtliga länsstyrelser beträffande de polisdistrikt, i vilka
polislagen den 6 juni 1925 trätt i tillämpning, infordrat uppgifter, när
polis- och fjärdingsman tillsattes i dessa distrikt, samt tidpunkten, då
uppbördsborgen för nämnda polis- och fjärdingsman avlämnats till vederbörande
länsstyrelse. Efter redogörelse för innehållet i dessa uppgifter
anförde revisorerna följande:

Revisorernas ovanberörda utredning visar, att bestämmelserna i § 14
av polisreglementet angående ställandet av uppbördsborgen i anmärkningsvärt
många fall icke vederbörligen efterlevts. De risker för ekonomisk
förlust, som genom de långa dröjsmålen med borgenssäkerheternas
avlämnande uppkomma för statsverket, synas så pass allvarliga, att det
förefaller revisorerna angeläget, att omedelbara åtgärder till vinnande
av rättelse i påtalade hänseende vidtagas. Revisorerna anse sig böra i
detta sammanhang nämna, att en länsstyrelse plägat i förordnanden för
polismän intaga det förbehållet, att vederbörande icke må befatta sig med
indrivningsverksamhet, förrän borgen för omhänderhavda medel blivit
ställd och av länsstyrelsen godkänd. Det synes revisorerna kunna ifrågasättas,
örn ej detta villkor borde stadgas såsom en allmän regel vid förordnanden
av här ifrågavarande slag, eventuellt genom ett tillägg till
polisreglementets ovanberörda bestämmelse.

Förklaringar hade avgivits av samtliga länsstyrelser.

I skrivelse nr 175, punkt 2:o), i anledning av revisorernas berättelse,
framhöll riksdagen bland annat, att revisorernas nyssnämnda förslag visserligen
syntes kunna vara förtjänt av övervägande. Det kunde dock
ifrågasättas, örn några större praktiska fördelar kunde förväntas medelst
genomförande av detta förslag, och örn icke i stället i polisreglementet
borde intagas en bestämmelse därom, att länsstyrelserna skulle fastställa
uppbördssäkerhetens storlek, innan fjärdings- eller polismännen förordnades,
samt att i kungörelsen örn tjänsten skulle tillkännagivas, att den utsedde
skulle vara pliktig att före tillträdet ställa föreskriven säkerhet till
fastställda beloppet. Genom ett sådant förfaringssätt skulle nämligen
aspiranter till respektive tjänster i förväg få kännedom örn, huru stor
uppbördssäkerhet det ålåge dem att prestera, vilket nu i regel ej vore
fallet.

Åtskilliga länsstyrelser hade i samband härmed även framhållit vissa
olägenheter, som vore förenade med den nu vanliga avfattningen av försäkringsbrev,
utfärdade av svensk försäkringsanstalt.

På grund av vad sålunda anförts, ansåge riksdagen önskvärt, att samtliga
med förevarande fråga om uppbördssäkerhet sammanhängande spörsmål
gjordes till föremål för närmare utredning i ändamål att vinna så

— 31 —

enkla och praktiska anordningar som möjligt samtidigt med att åt bestämmelserna
i ämnet gåves den effektivitet, som måste anses erforderlig
för skyddandet av statsverkets intressen. Därefter syntes erforderliga
föreskrifter böra av Kungl. Majit utfärdas.

Genom beslut den 23 juli 1930 anbefallde Kungl. Majit statskontoret att
avgiva yttrande i anledning av vad riksdagens revisorer, länsstyrelserna
i avgivna förklaringar samt riksdagen anfört i frågan rörande ändrad
anordning i nu omförmält hänseende.

I utlåtande den 26 mars 1931 anförde statskontoret bland annat följande!

De missförhållanden, som av revisorerna berörts, torde till väsentlig
del hava sin grund däruti, att viss tid icke föreskrivits, inom vilken uppbördssäkerhet
skulle vara ställd. Såsom av en del länsstyrelser framhållits,
hade ofta åtskillig tid förflutit, innan länsstyrelsen efter vederbörandes
hörande kunnat fastställa uppbördssäkerhetens storlek och från
vederbörande tjänstinnehavare därefter införskaffa dylik säkerhet. Riksdagen
hade i sin skrivelse ifrågasatt, örn icke i polisreglementet borde intagas
en bestämmelse därom, att länsstyrelserna skulle fastställa uppbördssäkerhetens
storlek, innan fjärdings- eller polismännen förordnades,
samt att i kungörelsen örn tjänster skulle tillkännagivas, att den utsedde
skulle vara pliktig att före tillträdet ställa föreskriven säkerhet till fastställda
beloppet. En dylik anordning syntes statskontoret vara att föredraga
framför den av revisorerna föreslagna, då därigenom länsstyrelsernas
kontroll med avseende å fjärdings- och polismännens uppbördssäkerhet
skulle komma att i hög grad underlättas. Då fråga vore örn garantiförsäkring,
torde det i allmänhet icke erbjuda några större svårigheter
för en sökande till tjänst av nu omförmält slag att redan på förhand
vidtaga sådana åtgärder, att han vid eventuellt tillträde av tjänsten
kunde omedelbart prestera en dylik säkerhet. Borgen av kommun eller
polisdistrikt torde däremot för en sökande vara svårare att åstadkomma,
då härför erfordrades medgivande av vederbörande beslutande myndighet.

Ehuru statskontoret funne vad riksdagen sålunda ifrågasatt vara ägnat
att medföra ökad effektivitet åt polisreglementets bestämmelser örn uppbördssäkerhet,
hade statskontoret emellertid ansett sig böra undersöka,
huruvida icke ytterligare åtgärder skulle kunna vidtagas i samma riktning.
Då garantiförsäkringen torde erbjuda en mycket lämplig form av
uppbördssäkerhet, mot vilken hittills i stort sett icke några erinringar
kunnat göras, ville statskontoret ifrågasätta, huruvida icke polisreglementets
nu omförmälda bestämmelser borde helt eller till huvudsaklig del
bygga på en dylik försäkring. I stället för att såsom för närvarande
vore fallet, vederbörande befattningshavare själv hos försäkringsbolag
skaffade sig garantiförsäkring till föreskrivet belopp, skulle varje länsstyrelse
kunna åläggas att låta ombesörja sådan försäkring av samtliga
fjärdings- och polismän inom länet, som vore sysselsatta med uppbördsoch
indrivningsverksamhet. En lämplig form härför utgjorde den s. k.
gruppförsäkringen, vilken kommit till användning utom vid enskilda företag,
jämväl beträffande hos Stockholms stad anställda exekutionsbetjänter.
Försäkringsgivaren vore härvid ansvarsskyldig för högst det belopp,
som för varje i försäkringsbrevet upptagen person angivits.

Då statskontoret sålunda velat ifrågasätta huruvida man icke i polis
reglementet borde helt gå in för obligatorisk försäkring av omförmälda

fjärdings- och polismän, hade statskontoret icke funnit skäl föreligga att
i sådant fall bibehålla möjligheten för befattningshavare att som säkerhet
avlämna exempelvis inteckning eller annan godtagbar realsäkerhet,
vilket vederbörande länsstyrelse enligt nu gällande bestämmelser ägde
befogenhet medgiva. För åstadkommande av större enkelhet och reda
i fråga örn länsstyrelsernas kontroll över uppbördssäkerheten, hade statskontoret
funnit, att ej heller borgen av kommun eller polisdistrikt vidare
borde förekomma.

Givetvis borde försäkringen avse samtliga av uppbördsmannen i tjänsten
omhänderhavda medel, som alltså borde inbegripas i den av försäkringsanstalten
ställda garantien.

En anordning, på sätt nu föreslagits, torde enligt statskontorets mening
komma att medföra väsentliga fördelar framför hittills tillämpat förfaringssätt.

Länsstyrelsen i Västmanlands län hade framhållit, att länsstyrelsen vore
skyldig att godkänna försäkringshrev av svensk försäkringsanstalt. Nu
ifrågavarande försäkringar, som i regel vore avslutade å viss tid, gällde
icke, såvitt ej ny premie erlades, för tid utöver den i försäkringsbrevet
stipulerade. Länsstyrelsen hade alltså att kontrollera, huruvida förnyelsebevis
inkomme. Detta kunde medföra mycken tidsspillan särskilt på grund
av den noggrannhet, varmed denna tillsyn borde ske.

Genom nu föreslagna åtgärder komme nämnda olägenheter att bortfalla.
Länsstyrelsen torde nämligen i regel komma att hava tillsyn över allenast
en säkerhetsförbindelse, nämligen garantiförsäkringsbrevet, vilket skulle
omfatta samtliga fjärdings- och polismän. Då detta kunde utställas för
kalenderår, syntes länsstyrelsen i god tid före försäkringstidens utgång
kunna vidtaga erforderliga åtgärder för brevets förnyelse. Någon risk
för att befattningshavare komme att handhava indrivningsverksamhet,
utan att vederbörlig säkerhet vore ställd, förefunnes sålunda icke. Därest
befattningshavare skulle komma att avgå från tjänsten före försäkringstidens
utgång, torde efter anmälan till vederbörande försäkringsbolag den
nytillträdande kunna i den avgångnes ställe upptagas i försäkringsbrevet
för återstående del av försäkringstiden.

Beträffande uppbördssäkerhet för vikarie för fjärdings- och polismän,
anför statskontoret vidare, hade vissa länsstyrelser framhållit, att de med
hänsyn till den korta tid, förordnandet i regel omfattade, icke ansett sig
kunna påfordra ställande av dylik säkerhet. Statskontoret föreställde
sig att, därest indrivningsverksamheten ej utan olägenhet kunde ligga
nere under nämnda tid, saken på många håll torde kunna ordnas så, att
fjärdingsmän (polismän) vikarierade för varandra. Den lämnade säkerheten
torde utan vidare avse jämväl medel, som sådan befattningshavare
uppbure under vikariatförordnandet å annan tjänst. Vid mera långvariga
förordnanden torde emellertid särskilda vikarier erfordras. Enligt vad
statskontoret inhämtat, torde det icke möta några hinder, att uppbördssäkerhet
för dessa ställdes i form av s. k. tilläggsförsäkring till förut
omförmälda garantiförsäkring för vederbörande läns-, fjärdings- och polismän
på de villkor, som omförmäldes i samma försäkringshrev. Vid
kortvariga förordnanden hade i vissa fall vederbörande försäkringsanstalt,
sedan länsstyrelsen genom protokollsutdrag lämnat dem meddelande
om vikariatet, förklarat, att den för viss befattningshavare tagna försäkringen
skulle gälla jämväl vikarie å tjänsten.

En enskild garantiförsäkring ställde sig förhållandevis dyrbar. Vid för -

— 33 —

säkring av en stor grupp befattningshavare, yå satt här ovan föreslagits,
syntes kostnaderna kunna väsentligt nedbringas. Premien för försäkringen
torde lämpligen böra förskotteras av länsstyrelsen, som därefter hade
att fördela densamma på de olika befattningshavarna i förhållande till de
i försäkringsbrevet angivna beloppen. Statskontoret ansåge sig i detta
sammanhang icke närmare böra ingå på frågan, huruvida utgiften för
ifrågavarande försäkring slutligen skulle stanna å vederbörande kommun
eller polisdistrikt eller å befattningshavaren själv. Enligt statskontorets
mening torde emellertid statsverket icke böra drabbas av några kostnader
för nu nämnda ändamål.

Enligt hittills för garantiförsäkring tillämpade villkor skulle sådan försäkring
ställas på viss eller vissa i försäkringsbrevet angivna personer.
Ställandet av uppbördssäkerhet skulle emellertid kunna ytterligare förenklas,
därest försäkringen kunde anknytas icke till viss angiven person
utan till innehavaren av viss tjänst. Vikarie för fjärdings- och polisman
skulle härigenom utan vidare komma att inbegripas i en dylik försäkring.
Statskontoret ansåge det icke uteslutet, att en ändring av försäkringsvillkoren
i nu angiven riktning efter förhandling med vederbörande försäkringsbolag
skulle kunna ernås.

Länsstyrelsen i Örebro län hade mot den av försäkringsbolagen ställda
uppbördsborgen gjort den erinran, att denna försäkringsform visat sig
mindre tillfredsställande så tillvida, som enligt därför allmänt tillämpade
villkor försäkringsgivare icke ansvarade för brist, som uppstått tidigare
än 15 månader, innan den av garantiinnehavaren upptäcktes. Enligt 9 §
av Kungl. Maj:ts kungörelse den 18 december 1925 med vissa bestämmelser
angående exekutionsbiträden ålåge det utmätningsman att minst en
gång örn året verkställa inventering hos varje honom underställt exekutionsbiträde.
Med hänsyn till denna bestämmelses avfattning kunde givetvis
mer än 15 månader förflyta, utan att under denna tid någon sådan
inventering ägde rum. Därjämte kunde naturligen en förefintlig brist vid
inventering förbises, och detta särskilt örn vederbörande underlåtit att
uppdebitera influtna medel och å dessa icke lämnas föreskrivet uppbördskvitto.

Statskontoret funne, att nämnda fråga liksom övriga här ovan berörda
spörsmål bordo bliva föremål för förhandlingar med vederbörande försäkringsbolag
för ordnande av garantiförsäkringen på ändamålsenligaste
sätt.

Det av statskontoret framlagda förslaget till ändring av bestämmelserna
rörande ställande av uppbördsborgen har ännu icke föranlett något
Kungl. Maj:ts beslut.

Revisorerna anse sig i detta sammanhang böra omnämna vissa iakttagelser
beträffande uppbördsborgen. Sålunda synes i en del fall tvekan
hava uppstått, vem som skall vara att anse som rätt garantiinnehavare.
Såsom regel torde gälla, att försäkringen ställes på länsstyrelsen. Fall
hava dock förekommit, då försäkringen ställts på vederbörande myndigheter.
Ovisshet synes även hava varit rådande därom, vilka medel som
skola genom garantiförsäkringen täckas. I cn del fall har hela garanti
summan inbetalats till vederbörande länsstyrelse, som sedermera fördelat
densamma proportionellt på samtliga rättsägare. I andra fall åter har

.‘i iso;.".. Hen.-berättelse (ilin. statsverket flir är t

I.

Ke?isoreruas

uttalande.

— 34 —

av garantibeloppet inbetalts allenast så mycket som erfordrats för täckande
av de förluster, som åsamkats statsverket dels genom förskingring
av kronomedel, dels genom statsverket åliggande ersättningsskyldighet
jämlikt lagen den 10 juli 1899. På grund härav hava kommuner, som icke
inom föreskriven tid gjort framställning örn ersättning av statsmedel enligt
1899 års lag, även gått förlustiga av på dem belöpande medel av försäkringssumman.

Av den lämnade redogörelsen framgår, att frågan örn ställande av uppbördssäkerhet
icke kan anses vara på ett tillfredsställande sätt slutligt
ordnad. Det synes nämligen uppenbart, att genom nu rådande osäkerhet
på hithörande område garantiförsäkringens ansvarsbelopp icke kunnat utnyttjas
i den omfattning, som torde hava varit avsedd. Härigenom hava,
på sätt ovan anförts, kommuner gått miste örn andel i försäkringsbeloppet,
oaktat detsamma kunnat för deras del helt eller delvis täcka den uppkomna
förlusten. Det förefaller revisorerna, som örn de åtgärder, vilka
av statskontoret föreslagits beträffande ordnandet av garantiförsäkringen
skulle vara ägnade att giva ökad effektivitet åt bestämmelserna örn ställande
av uppbördssäkerhet.

Revisorerna finna angeläget, att nu ifrågavarande spörsmål snarast
vinner sin lösning.

— 35 —

SJÄTTE HUVUDTITELN.

Kommunikationsdepartementet.

§ 14.

Vid 1931 års riksdag väcktes i båda kamrarna motion örn anslag till lindrande
av krisen inom stenindustrien.

Vid frågans behandling i statsutskottet anförde utskottet följande.

Den svenska stenindustrien hade hittills så gott som helt varit inriktad
på export. Avsättningsmöjligheterna på den inhemska marknaden syntes
däremot, enligt vad industriens utövare själva vitsordade, endast i mycket
begränsad utsträckning hava kommit att utnyttjas. En viktig synpunkt,
som ej heller tillfullo heaktats, vore, att gatstensbeläggningarna
måste utföras på ett tekniskt riktigt sätt.

På stenindustriens nedgångsperiod under själva krigsåren med därav
följande exportsvårigheter följde en del år, som kännetecknades av expansion.
Totalproduktionen av gatsten, smågatsten och kantsten, som år
1924 utgjorde 670,000 ton, hade år 1929 stegrats till 960,000 ton. Det nu inträdda
hastiga avbrottet i denna industriens uppblomstring efter kriget
vore att härleda ej endast från den allmänna depressionen utan minst i
lika hög grad från en, låt vara delvis därav framkallad men också genom
mer eller mindre klart framträdande utländska statsingripanden understödd
konkurrens från exportländernas egna stenindustrier. Från stenbrott
i mellersta Tyskland försigginge sålunda en genom starkt nedsatta
järnvägsfrakter gynnad försäljning på den nordtyska marknaden, som tidigare
varit till största delen förbehållen den svenska graniten. En liknande
hård konkurrens bedreves ock av Tyskland på Frankrike och andra
grannländer. Belgien, Frankrike och England hade även betydande stenindustrier,
som i olika avseenden numera lämnades företräde vid inhemska
leveranser. Även på Argentina och den sydamerikanska marknaden i
övrigt hade avsättningsmöjligheterna starkt kringskurits genom valutaförhållandena
och senaste tidens oroliga politiska förhållanden ävensom
vidtagna skyddsåtgärder i form av tullar.

Dessa industriens starkt förminskade avsättningsmöjligheter hade medfört
en arbetslöshet inom stenindustrien, som vore lika svårartad som
påtaglig. År 1929 sysselsattes vid landets gatstenshuggerier cirka 8,000—

9,000 arbetare; motsvarande antal arbetare för maj 1931 vore cirka 2,000
—3,000, mestadels familjeförsörjare, vilka arbetade med begränsad ar -

Statens iörråd
av gatsten.

36

betstid och en därav följande nedsättning av deras även under normala
förhållanden rätt blygsamt tillmätta arbetsförtjänst. Den nuvarande inkomsten
uppginge sålunda för familjeförsörjare i genomsnitt till 80 kronor
för månad. För arbetare utan familj uppginge inkomsten — i de fall
då dessa överhuvud kunde beredas arbete — till högst 45 kronor för
månad.

Krisen försvårades ytterligare genom granitbrottens starka lokalisering
till Västkustens och Blekinge mest karga kusttrakter. För därvarando
redan förut ekonomiskt hårt beträngda kommuner måste läget te sig synnerligen
bekymmersamt.

Vid bedömandet av stenindustriens allmänna framtidsutsikter, enkannerligen
dess möjligheter att uthärda dåvarande synnerligen hårda kris.
hade man självfallet främst att lita till företagens egna inneboende kraft
till anpassning och återhämtning. I den mån de utländska marknaderna
genom statsingripande eller på annat sätt alltjämt stängdes, borde ansträngningarna
i första hand inriktas på att söka åstadkomma en bättre
avsättning inom det egna landet. I denna sin strävan måste företagen
anses förtjänta av allt stöd från det allmännas sida. I sådant avseende
vore att märka en från socialdepartementet i cirkulärskrivelse den 16 mars
1931 till rikets samtliga länsstyrelser riktad anmaning att verka för en
utsträckt användning av gatsten vid förekommande vägarbeten. Vissa
förhoppningar kunde måhända hysas att på detta sätt gatstenen skall
kunna vinna ökat insteg på hemmamarknaden. Uppenbart vore dock att
detta endast kunde ske så småningom, allteftersom planer för olika vägsträckors
permanentbeläggning med gatsten efter hand hunne utarbetas
och fastställas samt på grundval härav beställningar kunde äga rum.

Vid bedömandet av möjligheterna att bringa en mera omedelbar statlig
undsättning i denna situation vore att märka riksdagens tidigare fattade
beslut rörande igångsättning av ett farledsföretag Ramsvikskilen—Ålstenshamn,
vid vilket nödhjälpsarbete lämplig sysselsättning skulle kunna beredas
vissa stenarbetare. Man syntes dock hava att räkna med att därutöver
under alla förhållanden skulle krävas omfattande och kapitalkrävande
hjälpåtgärder för de av stenindustrikrisen berörda arbetarna och
kommunerna.

Vid den ingående prövning, utskottet ägnat föreliggande ärende, hade
utskottet för sin del kommit till den uppfattningen, att det effektivaste och
snabbaste sättet att bringa lättnad i den genom stenindustriens kris uppkomna
bekymmersamma situationen vore en omedelbar större statlig beställning
av gatsten. Utskottet hade ingalunda förbisett de stora vanskligheter,
som härmed kunna vara förbundna. Ett dylikt statligt ingripande
kunde ej bliva annat än rent tillfälligt, då, såsom utskottet redan
antytt, möjligheterna till stenindustriens fortsatta bestånd självklart
måste byggas på andra mera varaktiga förutsättningar. Uppmärksammas
måste ock, att flen levererade stenens användning vore begränsad till

— 37

allenast vissa trakter av landet, nämligen i huvudsak vägföretag, sa belägna
att sjötransport dit kunde förekomma eller att en järnvägstransport

ej ställde sig alltför dyr. „ , ,, ....

För en dylik utomordentlig hjälpaktion talade dock, att pa detta satt
lämpligt arbete kunde beredas ett stort antal stenarbetare. Den tillverkade
varan skulle ock med all sannolikhet kunna erhållas för ett billigare
pris än vid skeende inköp från olika vägdistrikt var för sig. Då staten,
ehuru ej direkt företagare, hade att till övervägande del bestrida kostnaderna
för vägbyggnaderna, förelåge ett statligt ekonomiskt intresse
av att inköpskostnaderna på detta sätt kunde begränsas. Erinras hnge
att liknande statsinköp redan tidigare förekommit vid stenindustriens
tidigare nedgångsperiod under krigsåren.

I avseende å en dylik stenleverans omfattning och organisation hnge
utskottet anföra följande. Beträffande föreliggande behov av gatsten
för redan planerade gatstensbeläggningar inom olika vägdistrikt hade utskottet
inhämtat, att detta behov kunde beräknas till 500,000 kvadratmeter
(100 kilometer väg med en antagen medelbredd av 5 meter). Det torde
vara att förvänta, att, om stenens inköpspris ytterligare sanktes, detta
behov skulle stegras, i all synnerhet örn, såsom under förhandenvarande
förhållanden rimligt torde vara, något högre statsbidrag utöver normalt
utgående 75 procent kunde påräknas, därest gatsten valdes såsom permanentbeläggningsmaterial.
Även från vissa städer torde kunna räknas med
efterfrågan på den sålunda statligt inköpta stenen. Med utgångspunkt
härifrån och med hänsyn till stenindustriens ur arbetslöshetssynpunkt
synnerligen vanskliga situation borde en beställning av inemot 1,000,000
kvadratmeter sten ej kunna anses för stort tilltagen. Enligt vad utskottet
inhämtat skulle vederbörande firmor vara villiga att försälja nämnda sten
till självkostnadspris, högst 3 kronor 50 öre per kvadratmeter for Blekinge
samt syd- och ostkusten i övrigt. Det totalbelopp det alltså rörde sig örn
vore det av motionärerna angivna, 3.5 miljoner kronor. Sänkningen i förhållande
till det normala priset belöpte sig till cirka en krona för kvadratmeter.
Härvid hade avsetts att utjämna föreliggande skillnad i anläggningspris
mellan en smågatstenväg och en väg belagd nied cementbetong,
nämligen cirka 11 ä 12 kronor för den förstnämnda och 10 å 11 kronor for
den sistnämnda. Förekommande lagringskostnader skulle falla på de
säljande stenhuggerifirmorna.

Det beräknas, att de nuvarande arbetare, som sysselsattes moni stenindustrien
— däri inberäknat alla permitterade arbetare, som ej erhållit
nödhjälpsarbete eller annan sysselsättning — på detta siitt skulle kunna
beredas arbete under en tid av sex månader. Viktigt vore naturligtvis,
att beställningens utförande förlädes till de ur arbetslöshetssynpunkt svåraste
delarna av året.

Enligt vad utskottet inhämtat syntes ej hinder möta mot att uppdraga
handhavandet av beställningen åt väg oell vattenbyggnadsstyrelsen, som

— 38 —

för erforderlig tillsyn och kontroll förfogade över sina befattningshavare i
länen. Inköpen skulle begränsas till allenast smågatsten, varigenom en
eljest besvärlig kvalitetskontroll bortfölle.

I anslutning till motionärernas förslag ville utskottet alltså tillstyrka,
att ett anslag av 3,500,000 kronor ställdes till förfogande för lindrande av
krisen inom stenindustrien genom inköp av smågatsten efter i huvudsak
följande grunder:

1. Smågatstenen, som skulle vara av prima beskaffenhet, skulle nytillverkas,
. upplagras och levereras vid kaj eller utlastningsplats till stenhuggerifirmornas
självkostnadspris, dock för Bohuslän och Halland högst
3 kronor 50 öre samt för ost- och sydkusten högst 3 kronor 85 öre per kvadratmeter.

2. Vid beställningarnas utförande skulle tillses att arbetstillfällena fördelades
på ett ur arbetslöshetssynpunkt lämpligt sätt.

3. För fördelning av statsbeställningen å olika stenhuggerifirmor och
därmed sammanhängande ärenden skulle bildas en kommitté, bestående
av en av Kungl. Maj:t förordnad ordförande samt två representanter för
företagare och två för arbetare.

4. Firmorna skulle ansvara för de staten tillhöriga lagren och ställa
häiför godkänd säkerhet; lagringen borde ske kostnadsfritt.

5. Det slutliga godkännandet av den inköpta smågatstenen skulle ske vid
leveransen av densamma till förbrukarna.

6. Utformningen av de närmare grunderna för användningen av förevarande
anslag skulle ankomma på Kungl. Majit.

Under åberopande av vad utskottet sålunda anfört hemställde utskottet,
att riksdagen måtte under »Utgifter för kapitalökning» samt rubrik: »Fonden
för förlag till statsverket» till förlag för inköp av smågatsten anvisa
ett reservationsanslag av 3,500,000 kronor.

Utskottets hemställan bifölls av riksdagen.

1932 års riksdag anvisade sedermera för budgetåret 1932/1933 under utgifter
för kapitalökning och rubrik »Fonden för förlag till statsverket»
till förlag för inköp av gatsten ett reservationsanslag av 4,000,000 kronor,
att utgå av lånemedel och användas i huvudsaklig överensstämmelse med
av departementschefen förordade grunder, samt medgav, att de medel,
vilka inflöte vid försäljning av sten från statens med för budgetåret 1931/
1932 anvisat anslag inköpta förråd av gatsten, finge under budgetåren
1931/1932 och 1932/1933 användas för fortsatta beställningar av gatsten,
likaledes i huvudsaklig överensstämmelse med de av departementschefen
förordade grunderna. I samband härmed framhöll riksdagen bland annat
angelägenheten av att i möjligaste mån tillförlitliga kalkyler rörande firmornas
självkostnadspris lades till grund för bestämmandet av inköpspriset
förestenen. Slutligen anhöll riksdagen i anledning av väckta motioner,
att Kungl. Majit ville låta verkställa en undersökning till klarläg -

— 39 —

gaude av möjligheterna för åstadkommande av en ökad hemmamarknad
för svensk gatsten.

I enlighet med ovanberörda medgivande av 1932 års riksdag har enligt
vad revisorerna inhämtat under våren 1933 inköpts smågatsten och storgatsten
till ett värde av 416,288 kronor 8 öre.

1933 års riksdag slutligen anförde i skrivelse nr 147 följande.

Visserligen hade vid beviljandet tidigare av anslag till stenbeställmngar
förutsatts, att ett dylikt statsingripande icke kunde Wiva annat^ än
rent tillfälligt, i det att stenindustriens fortbestånd genom krisen måste
grundas på mera varaktiga förutsättningar, främst företagens egen kraft
till anpassning och återhämtning.

Riksdagen hade dock ej velat motsätta sig Kungl. Maj:ts förslag att ett
ytterligare belopp av högst 1,130,000 kronor finge användas för ytterligare
statsbeställningar. Härigenom skulle de statliga stentillverknmgarna
kunna fortgå ytterligare två månader och fortsatt arbete kunna beredas
de 3,000—4,000 personer, som hittills sysselsatts med beställningar, till framemot
sommaren med dess i allmänhet gynnsammare arbetstillgång.

I enlighet med Kungl. Maj:ts förslag torde det erforderliga beloppet,
högst 1,130,000 kronor, kunna beredas från det å tilläggsstaten för innevarande
budgetår anvisade anslaget å 42,000,000 kronor för bekämpande
av arbetslösheten. Att, på sätt departementschefen jämväl förutsatt, detta
anslag skulle av inflytande stenförsäljningsmedel framdeles gottgöras för
vad som av anslaget tagits i anspråk för stenbeställningarna, syntes riksdagen
dock ej påkallat.

För dessa nya stenbeställningar skulle i huvudsak gälla de tidigare av
riksdagen angivna normerna, innebärande bland annat, att stenen skulle
levereras till stenhuggerifirmornas självkostnadspris.

De föga gynnsamma utsikterna att vinna avsättning för de statsbeställda
stenlagren krävde i detta sammanhang viss uppmärksamhet; av den
redan tillverkade stenen, motsvarande ett värde av omkring 7.75 miljoner
kronor, hade dittills allenast omkring en tiondel kunnat försäljas. Såsom
i väckta motioner och jämväl av departementschefen framhållits, torde
åtgärder bliva påkallade för en ändring härutinnan. Med avseende å
möjligheterna till en önskvärd snabbare försäljning av stenen ansåge riksdagen,
att köpevillkoren borde anpassas efter det allmänna marknadsläget
och vid varje tidpunkt i övrigt rådande förhållanden.

Mot den motionsvis framförda tanken att — med anlitande av hädanefter
inflytande stenförsäljningsmedel — utsträcka de statliga stenbeställningarna
jämväl till tiden efter den 1 juli 1933 kunde enligt riksdagens
mening betänkligheter hysas. Någon definitiv ståndpunkt till frågan
torde dock ej kunna eller böra tagas, utan detta spörsmål borde bedömas
allt efter förhållandenas utveckling inom stenindustrien samt pa

— 40 —

arbetsmarknaden i övrigt och med tillämpning av de allmänna normer,
som kunde komma att gälla för övriga statliga arbetslöshetsåtgärder.

Under åberopande av vad riksdagen sålunda anfört anmälde riksdagen,
att riksdagen medgivit, att av det av riksdagen å tilläggsstat till riksstaten
för budgetåret 1932/1933 anvisade reservationsanslaget å 42,000,000 kronor
till bekämpande av arbetslösheten finge under samma budgetår användas
ett belopp av högst 1,130,000 kronor för fortsatt inköp av gatsten i huvudsaklig
överensstämmelse med de av departementschefen i statsrådsprotokollet
över kommunikationsärenden den 17 mars 1933 förordade grunder.

Sedermera hava vissa åtgärder till ytterligare underlättande av försäljningsmöjligheterna
vidtagits.

Riksdagens revisorer, som under sina resor besiktigat åtskilliga av statens
gatstensförråd, hava ansett det vara av intresse att undersöka vilka
mängder av olika slag av gatsten, som tillverkats för statens räkning,
samt den omfattning i vilken försäljning av dylik sten kunnat äga rum. I
sådant syfte hava revisorerna infordrat uppgifter i dessa hänseenden från
väg- och vattenbyggnadsstyrelsen. Nedanstående framställning är grundad
på de från styrelsen i anledning härav inkomna uppgifterna.

För de av riksdagen anvisade anslagsmedlen har smågatsten, storgatsten
och kantsten inköpts till ett sammanlagt värde av 9,046,288 kronor
8 öre, varav 4,000,000 kronor utgått av lånemedel och återstående 5,046,288
kronor 8 öre av andra statsinkomster än lånemedel.

Den för statens räkning tillverkade och i statens förråd upplagrade stenkvantiteten
uppgår till

2,345,744 kvm. smågatsten,

78,446 » storgatsten samt

19,133 lpm. kantsten.

Dessa stenkvantiteter fördela sig på de olika län, där tillverkning och
upplagring förekommit, på följande sätt:

Smågatsten.

Göteborgs och Bohus län............		l,778,153.oi	kvm.
Hallands » ............		154,779.77	»
Kristianstads » ............		2,560.oo
Blekinge » ............		302,317.30
Kalmar » ............		107,934.io	»
	Total	2,345.744.18	kvm.
btorgatsten.
Blekinge län ................................		78,445.98	kvm.
	Total	78.445.98	kvm.
Kantsten.
Göteborgs och Bohus län............		11,399.12	lpm.
Blekinge » ............		7,733.95

Total 19,133.07 lpm.

— 41 —

I fråga om fördelningen av ifrågavarande stenmängder å olika leveransperioder
och firmor hänvisas till nedan intagna tablåer. (Bil. A. och B.).
Försäljning ur statens stenförråd har intill den 1 november 1933 ägt rum

i nedan angivna omfattning.	Smågatsten	Storgatsten	Kantsten
	kvm.	krin.	lpm.
År 1932 ...........................................	................. 188,524	1,807	—
1 januari—30 juni 1933 ...............	................. 94,855	3,772	2,675
1 juli—31 oktober 1933 ...............	................. 155,012	764	1,875
	Total 438,391	6,343	4,550

Av ovanstående siffror beträffande försäljningarna äro de, som avse
tiden 1 juli—31 oktober 1933, endast preliminära.

Specifikation över de kvantiteter smågatsten, storgatsten och kantsten,
som intill den 1 oktober 1933 avlastats, d. v. s. levererats ur de inom vederbörande
län av respektive firmor förvaltade statliga lagren, återfinnas i
nedanstående, såsom bilaga intagna tablå. (Bil. 0.).

Nedanstående sammanställning av uppgifterna beträffande tillverk -

ningen och försäljningarna utvisar	vilka kvantiteter	sten, som	ännu äro
osålda.	Smågatsten	Storgatsten	Kantsten
	kvm.	kvm.	lpm.
Tillverkning	.... 2,345,744	78,446	19,133
Försäljning ............................................	438,391	6,343	4,550
Osåld sten..............................................	1,907,353	72,103	14,583

Lagerbehållningen i statens stenlager den 1 oktober 1933 dels per firma
och län räknat och dels enbart per län räknat framgår av nedan intagna
tablåer. (Bil. D. och E.).

Såsom av ovanstående uppgifter framgår återstå ännu betydande kvantiteter
osåld gatsten i statens förråd. Med en beräknad årsförbrukning
av cirka 200,000 kvadratmeter smågatsten inom landet — vilken siffra
beräknats av kommerskollegium gemensamt med väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
— skulle statens stenlager komma att räcka i 9 å 10 år,
därest vid stenbeläggningar endast sten från statens förråd komme till användning.
Då emellertid i landet dessutom förefinnas många smärre privata
stenhuggerier, som förse den inhemska marknaden med icke obetydliga
kvantiteter gatsten, samtidigt som de tidigare på export arbetande
stora stenhuggerierna i och med den praktiskt taget inställda exporten
börjat märkbart konkurrera på den inhemska marknaden, torde statens
förråd, såvitt det för närvarande är möjligt bedöma, komma att räcka
i mer än tio är framåt.

Inför utsikterna att statens sten ännu måste ligga upplagrad under en
så lång tidrymd, innan all stenen är slutsåld, uppstår ett tvingande
krav på en relativt snabb avveckling av ifrågavarande stenförråd. Statens

Jle vi so re mas
uttalande.

42 —

sten ligger nämligen upplagrad å av de med statens stenbeställningar
sysselsatta stenindustriföretagen förhyrda eller arrenderade lagerplatser,
som kostnadsfritt stå till statens förfogande allenast under en tid av cirka
5 år, räknat från den tidpunkt, då stenen tillverkades. Sålunda upphör
vederbörande firmors skyldighet att utan kostnad för statsverket hålla
lagerplatser för upplagringen av statens smågatsten och storgatsten vid
tidpunkter, som angivas i nedanstående tablå, nämligen för sten producerad
under

leveransperiod A (oktober 1931—april 1932) den 1 juli 1935

statsrådsleveransen (april 1932) .................... » » » 1935

leveransperiod B (maj—juni 1932)................ » » » 1936

» C (juli 1932)............................ » » » 1936

» D (oktober—december 1932).. » » » 1937

» F (januari—mars 1933) ........ » » » 1937

samt beträffande kantsten, tillverkad under

leveransperiod D (november 1932—februari 1933) den 1 juli 1937
» E (januari—mars 1933).................... » » » 1937.

Efter nämnda tidpunkter har man att räkna med en avsevärd årlig utgift
för staten i form av lagerhyra, då nämligen statens sten huvudsakligen
är upplagrad å stenfirmornas privata områden och kajer eller å centralt
belägna platser exempelvis hamnområden, lastageplatser och järnvägsstationer.

Den framtida årliga utgiften för statsverket i form av lagerhyra för statens
sten torde enligt av revisorerna inhämtade uppgifter kunna för åren
1935—1943 beräknas bliva ungefärligen följande:

för år 1935 ........................................ cirka kronor 10,000

» » 1936 » » 20,000

» » 1937 » » 50,000

» » 1938 » » 60,000

» » 1939 » » 50,000

» » 1940 » » 40,000

» » 1941 » » 30,000

» » 1942 » » 20,000

» » 1943 * » 10,000,

Dessa beräkningar bygga på förutsättningen att försäljningarna av sten
från statens förråd komma att uppgå till cirka 200,000 kvadratmeter smågatsten
och cirka 2,000 kvadratmeter storgatsten årligen.

Bevisorerna hava övervägt olika sätt att vinna en snabb avyttring av
statens stenlager. Man torde härvid kunna utgå från att huvudparten av
statens stenförråd bör kunna finna användning å hårt trafikerade infartsvägar
till städer eller å någon eller några delar av de mera viktiga huvudvägarna,
företrädesvis sådana i närheten av stenförråden, exempelvis
kustlandsvägen i Blekinge, någon del av huvudvägen Malmö

— 43 —

—Göteborg—Strömstad eller huvudvägen genom Östergötland och
andra dylika vägar, dit gatsten kan fraktas sjöledes. Då man
torde kunna räkna med att i öppna marknaden under de närmaste
fyra åren kunna vinna avsättning för cirka 700,000 kvadratmeter smågatsten,
skulle cirka 1,200,000 kvadratmeter smågatsten kunna disponeras för
nyssnämnda huvudvägar. Vid en beräknad bredd för dessa vägar av
minst 6 meter, torde ifrågavarande kvantitet på 1,200,000 kvadratmeter
smågatsten motsvara en väglängd av i runt tal 20 mil.

Med denna utgångspunkt äro olika lösningar tänkbara, vilka emellertid
samtliga bottna däri, att vägdistrikt och städer kraftigt stimuleras att begagna
sig av den för statens räkning upplagrade gatstenen. Ett sätt vore
att försälja densamma till ett pris, som är så väsentligt lägre än allmänna
marknadens, att en snabb utförsäljning vinnes, ett annat att generellt
medgiva större statsbidrag i sådana fall där statens sten kommer till användning.
Ett tredje sätt, som dock torde finna användning endast för
vägdistriktens del, vore att låta försälja sten till sådant pris, att beläggningens
kostnad ej överstege kostnaden för annat beläggningsämne av
permanent karaktär, och samtidigt ordna finansieringen av företagen så,
att vederbörande vägdistrikt finge upptaga lån, i fråga örn vilka skulle
gälla, att annuiteten å lånen skulle i vanlig ordning få inräknas i kostnaden
för vägunderhållet utan hänsyn i förekommande fall till det i
Kungl. Maj:ts kungörelse nr 165 av den 16 maj 1930 med bestämmelser angående
bidrag av till vägunderhåll avsedda statsmedel förekommande villkoret,
att »de årliga kostnaderna för underhåll av vägen medelst gräsning
eller makadamisering prövas vara lika stor eller större än den annuitet,
som erfordras för gäldande av ränta och amortering å för beläggningens
utförande erforderligt lån under en amorteringstid för lånet, som icke
överstiger beläggningens beräknade livslängd, jämte den uppskattade
årliga kostnaden för vägens underhåll under samma lid efter utförande av
beläggningen». I fråga örn gatstensbeläggning av de ifrågasatta vägarna
skulle sålunda enligt sistberörda alternativ dispens från förordningens bestämmelser
medgivas. Även andra alternativ och kombinationer av dylika
äro givetvis tänkbara.

Revisorerna, som i sakens nuvarande läge icke vilja giva förord åt något
visst av de ovan angivna alternativen, hava ansett sig böra fästa riksdagens
uppmärksamhet å angelägenheten av ett snabbt realiserande av statens
stenförråd, en åtgärd som förestavas icke allenast av statens intresse
att undvika framtida kostnader för markupplåtelser utan även av angelägenheten
av att gatstensmarknaden till såväl do privata stenhuggerifirmornas
som dessas arbetares bästa snarast möjligt åter bringas in i normala
förhållanden, något som torde vara omöjligt så länge förefintligheten av
ifrågavarande kolossala stenlager omöjliggöra säkra avsättningsberäkningar
och ogynnsamt påverka den naturliga marknaden för stenförsäljarna.

44 —

F irma

Göteborgs och Bohus län.

Granit Aktiebolaget C. A. Kullgrens Enka ..............

Fjällbacka Stenhuggeri Aktiebolag .........................

Skandinaviska Granit Aktiebolaget.........................

AB. A. K. Fornströms Granitindustrier....................

AB. Förenade Granitindustrier................................

AB. Lysekils Stenindustri......................................

Granit Aktiebolaget Svea ....................................

N. S. Beer & Co...................................................

AB. Bohuslänska Granit Kompaniet .......................

Eliasson & Johansson...........................................

Karl O. Mattsson.................................................

Andersson & Svensson .........................................

Vilhelm Andersson ...............................................

Andelsföreningen Bohusläns Kööp. Stenindustri.......

Hunnebostrand Kööp. Stenindustri .......................

A. W. Lundqvist.................................................

Hallands län.

Granit Aktiebolaget C. A. Kullgrens Enka ..............

AB. Karlshälls Granitindustri Nr 4.........................

Eliasson & Johansson...........................................

Hallands Kööp. Stenhuggeriförening »Fram» ...........

Alfred Johansson, Stenexport ................................

C. A. Johansson, Stenexport..................................

.1. A. Thronell .....................................................

AB. Karlshälls Granitindustri (maskinhuggen) Nr 13..

Kristianstads län.

Aug. Lundgren..................................................

Simrislunds Stenhuggeri, Thure Olsson....................

Blekinge län.

AB. Karlshälls Granitindustri Nr 16 ........

AB. A. K. Fernströms Granitindustrier.....

Torkö Granitindustri ............................

Kalmar län.

AB. A. K. Fernströms Granitindustrier ■ ■
AB. Förenade Granitindustrier..............

A

Smågat -

Total

125,081.40

27,364.50

159.680.00
41,599.60

139.520.00
59,088.7 7

4.800.00
52,800.00
34,239.95

2.891.00

8,000.oo

3.200.00
6,400. oo

9.600.00
4,399.6 2
4,800.eo

683,464.7* i

3.073.00
39,680.00

2.229.00 j
3,200. oo

1.920.00

1.920.00

6.720.00

Total

Total

68,742.oo

l,280.oo

1.280.00

2.560.00

37.760.00
63,040. oo

17.280.00

Total

118,080.oo

11,520 o o
30,379.03

Total 41,899.03
Total 904,745.7 7

Storgat Blekinge

län.

AB. Karlshäll Granitindustri ............

AB. A. 1\. Fernströms Granitindustrier

Total! 30,000.oo |

j 7,200.oo
22,800. oo

Littreringen angiver beträffande smågatsten och storgatsten:
A leveransperioden oktober 1931 —april 1932
Statsrådsleveransen perioden april 1932
B leveransperioden maj—juni 1932

— 45 —

Bilaga A.

	Lever	a n s p e r	i o d e r
; Statsrlda-	B	c	1)	F	(i	Total
j leveransen				i
sten.				!
18,747.80	23,005.8 0	15,638.00	62,718.00	4l,317.oo	40.447.oo	326,954.50
| 5^325.00	5,878.00	3,641.oo	14,562.00	10.198.oo	11,068.00	78,036.50
25,722.88	29,838.00	19,892.00	77.120.oo	51,410.oo	51.410.oo	415,072.88 ,
6,524.00	7,759.60	5,173.00	20,800. oo	13,865.00	13,865.00	109,586.00
j 19,854.15	26,157.7 5	16,887.50	69,752.11	46.505.oo	46,461.00	365,137.51
	11,119.00	7,403.0 2	32.320.oo	21,543.54	21,545.00	153,019.33 |
243.00	846.5 5	620.45	2,400. oo	1,600. oo	1,600.0 o	12,110.00 |
762.50	9,919.00	6,598.50	26,400.oo	17,478.2 5	17,600.oo	131,558.2 5 i
1,536.75	6,210.50	4,127.75	16,759.0 0	11,612.50	11,625.00	86,111.45 |
i 551.00 :	700. oo	544. o o	l,600.oo	l,065.oo	1,065.00	8,416.00
	1,519.00	l,013.oo	5,600. oo	3,730.00	3,730.00	24,915.64
	479.00	373.00	—	—	—	4,052.oo
_	1,200. oo	800. oo	3,163.oo	2,130.00	2,130.00	15,823.0 0
_	1,759.00	1,166.29	4,799.9S	3,176.00	3,199.86	23,701.13 i
_	960.00	595.50	2,216.70	1,810.00	l,810.oo	11,791.8 2
—	880. oo	587.00	2,400. oo	l,600.oo	l,600.oo	11,867.00
80,590.72	128,230.60	85,060.oi	342,610.79	229,040.29	229,155.86	1,778,153.01
550.oo	715.00	453.00	2,400. oo	1,600. oo	1,600. oo	10,391.00
6,613.3 8	7,219.67	4,971.56	12,084.05	8,210.7 9	8,342.56	87,121.96 |
302. oo	260. oo	96.00	960. oo	640.oo	640.00	5,127.00 |
1	559.00	373.00	1,600. oo	1,065.00	l,065.oo	7,862.0 0
J _	319.00	213.00	960.00	640. oo	640.00	4,692.00
_	399.00	266.00	960. oo	640. oo	640. oo	4,825.00 :
_	1,279.00	853.0 0	3,360. oo	2,450.oo	2,450.oo	17,112.00
i —	—	—	7,752.20	5,014.21	4,882.40	17,648.81
| 7,465.3.1	10,750.67	7,225.66	30,076.25	20,260.oo	20,259.96	154,779.77
\ _		_			_	l,280.oo
! -	_		—	—	—	l,280.oo
—	_	—		—		2,560.oo
4,371.oo	6,656.2 5	5,075.76	18,878.05	12,585.00	! 12,584.95	97,911.00
7,419.18	11,601.55	7,298.7 7	30,474.48	20,890.37	20,910. oo	161.634.so
—	3,199.00	2,133.00	8,640.oo	5,760.oo	5,760.00	42,772.00
11,790.13	21,456.so	14,507.02	57,992.63	39,235.3 7	39,254.90	302,317.30
1,048.52	2,397.4 5	2,034 23	6,805.5 2	3,959.0 3	3,940.oo	31,705.86
—	5,726.0 2	3,925.80	15,509.oo	10,345.00	10,344.40	76,228.7 5
1,048-02	8,123.4 7	5,959.03	22,314.02	14.304.63	, 14,284.40	107,934.to
100,894.70	168,661 54	112,762.62	462,994oe	302,840.2»	302,955.17	2,345,744 18
sten.	:
l,200.oo	1,274.70	962.8 7	3,600.oo	j 2,400. oo	2,400.4 0	19,037.9 7
2,883.oo	4,275.00	2,850.02	11,399.9»	7,600.0 o	7,600.00	59,408.01
4,083.oo	5,549.70	3,812.80	14,999.00	10.000.oo	10,000.40	78,445.98
C leveransperioden juli 1932
D »	oktober—december	1932
	F	januari —mars 1933
	(i »	april—	juni 1933

— 46 —

Bilaga B.

Firma	Lev eransperioder
D	E	Total
Kantsten. Göteborgs och Bohus län.			: 1
Granit Aktiebolaget G. A. Kullgrens Enka ............	2,000.00	—	0 0 ö 8 Cl
Skandinaviska Granit Aktiebolaget ........................	2,700.oo	_	2,700.oo
AB. Förenade Granitindustrier..............................	4,399.12	_	4,399.12
AB. Lysekils Stenindustri ...................................	800.00	_	800.00
N. S. Beer & Co.................................................	l,500.oo	-	1,500.00
Total Blekinge län.	11,399.12		11,399.12
AB. Karlshälls Granitindustri ..............................	800.00	l,100.oo	l,900.oo
AB. A. K. Fernströms Granitindustrier..................	599.6 0	799.9 5
E. Jeppson .........................................................	700.00	984.40	1,684.40
Aug. Abrahamsson .............................................	800.00	l,200.oo	2,OOO.o 0
Olof Jönsson ......................................................	—	750.00	750.00 j
Total	2,899.60	4,834-35	7,733 95

Littreringen angiver beträffande kantsten:

D leveransperioden november 1931—februari 1933
E » januari—mars 1933

Bilaga C.

Avlastning av smågatsten.

Göteborgs och Bohus län.

Granit AB. C. A. Kullgrens Enka ........................................ 86,221.41 kvm.

Fjällbacka Stenhuggeri AB. ................................................... 1,787.19 »

Skandinaviska Granit AB......................................................... 49,377.81 »

AB. A. K. Fernströms Granitindustrier............................... 15,700.oo »

AB. Förenade Granitindustrier................................................ 45,523.50 »

AB. Lysekils Stenindustri ........................................................ 12,962.8 0 »

Bohuslänska Granit Kompaniet................................................ 3,003. o o »

Bohusläns Kööp. Stenindustri ............................................... 7,706. o o »

Hunnebostrands Kööp. Stenindustri........................................ 9,651.52 »

Total 231,933.23 kvm.

Hallands län.

Granit AB. C. A. Kullgrens Enka ........................................ 6,800. o o »

AB. Karlshäll Granitindustri ................................................ 37,595.9 7 »

Eliasson & Johansson ............................................................... 4,752.00 »

Hallands Kööp. Stenhuggeriför. »Fram»................................ 4,244.oo »

J. A. Thronell .......................................................................... 3,380.00 »

Total 56,771.9 7 kvm.

Kristianstads län.

Simrislunds Stenhuggeri, Th. Olsson .................................... 140.oo »

Total

140.00 kvm.

47 —

Blekinge län.

AB. Karlshälls Granitindustri .....................................		2,920.82	kvm.
AB. A. K. Fernströms Granitindustrier		1,087.30	»
Torkö Granitindustri		15,700.oo	»
	Total	19,708.12	kvm.
Kalmar län.
AB. A. K. Fernströms Granitindustrier		14,699.oo	»
AB. Förenade Granitindustrier .....................................		36,969.95	»
	Total	51,668.9 5	kvm.
Avlastning av storgatsten. Göteborgs och Bohus län.
Skandinaviska Granit AB..............................................		2,003.50	»
	Total	2,003.50	kvm.1
Hallands län.
AB. Karlshäll Granitindustri ....................................		120.oo	»
	Total	120.oo	kvm.1
Blekinge län.
AB. Karlshälls Granitindustri ....................................		619.68	»
AB. A. K. Fernströms Granitindustrier.....................		3,504.46	»
	Total	4.124.14	kvm.
Avlastning av kantsten. Göteborgs och Bohus län.
Skandinaviska Granit AB..............................................		1,000.5o lpm.
AB. Förenade Granitindustrier .....................................		500.04	»
	Total	1,500.54	lpm.
Blekinge län.
AB. A. K. Fernströms Granitindustrier.....................		8OO.00	»
E. Jeppson.........................................................................		l,601.oo	»
Olof Jönsson ...................................................................		754.58	»
Total Sammandrag över avlastningarna.	3,155,58	lpm.
Smågatsten.
Göteborgs och Bohus län.................................................		231,933.23	kvm.
Hallands » .................................................		56,771.9 7	»
Kristianstads » .................................................		140.oo	»
Blekinge » .................................................		19,708.12
Kalmar » .................................................		51,668.95	»
	Total	360,222.27	kvm.

1 Ifrågavarande partier, som lånats ur firmorna Skandinaviska Granit Aktiebolagets oell
AB. Karlshälls Granitindustris privata lager i Bohuslän och Halland, lia avräknats mot de
av AB. Karlshälls Granitindustri förvaltade statliga lagren i Blekinge. Se bilaga D, storgatsten,
Blekinge län. AB. Karlshälls Granitindustri är dotterbolag till Skandinaviska Granit
Aktiebolaget, Göteborg.

— 48 —

Storgatsten.
Göteborgs och Bohus län
Hallands »

Blekinge »

Kantsten.

Göteborgs och Bolms » .

Blekinge » .

2,003.50 kvm.

.......... 120.oo »

.......... 4,124.14 »

Total 6,247.64 kvm.

.......... 1,500.54 lpm.

.......... 3,155.5 8 »

Total 4,656.12 lpm.

Bilaga D

Lagerbehållning.

Smågatsten.

Göteborgs och Bohus län

F i r m a	Upplagrat	Avlastat	Saldo
Granit AB. C. A. Kullgrens Enka........	326,954.50	86,221.41	240,733.09
Fjällbacka Stenhuggeri AB.................	78,036.50	1,787.19	76.249.3i
Skandinaviska Granit AB....................	415,072.8 8	49,377.81	365,695.0 7
AB. A. K. Fernströms Granitindustrier	109,586.oo	15,700.oo	93,886.00
AB. Förenade Granitindustrier............	365,137.51	45,523.5 0	3l9,614.oi
AB. Lysekils Stenindustri....................	153,019. s 3	12,962.8 0	140,056.53
Granit AB. Svea....................................	12,110.oo	—	12.110.oo
N. S. Beer & C:o....................................	131,558.2 5	—	131,558.25
Bohuslänska Granit Kompaniet ........	86,111.45	3,003.oo	83,108.4 5
Eliasson & Johansson............................	8,416.oo	—	8,416.oo
Karl 0. Mattson ....................................	24,915.64	—	24,915.64
Andersson & Svensson ........................	4,052.oo	—	4,052.oo
Vilh. Andersson ....................................	15,823.oo	—	15,823.oo
Andelsför. Bohusläns Kööp. Stenind.	23,701.13	7,706.oo	15,995.13
Hunnebostrands Kööp. Stenindustri...	11,791.8 2	9,651.52	2,140.30
A. W. Lundqvist....................................	ll,867.oo	—	ll,867.oo
Total	l,778,153.oi	231,933.2 8	1,546,219.78
Hallands län.
Granit AB. C. A. Kullgrens Enka ....	10,391.oo	6,800.oo	3,591.oo
AB. Karlshälls Granitindustri Nr 4 ...	87,121.96	37,595.9 7	49,525.9 9
Eliasson & Johansson............................	5,127.oo	4,752.oo	375.00
Hallands Kööp. Stenh. för. »Fram»....	7,862.oo	4,244.oo	3,618.oo
Alfred Johansson, Stenexport ............	4,692,oo	—	4,692.oo
C. A. Johansson, Stenexport................	4,825.oo	—	4,825.oo
J. A. Thronell ........................................	17,112.oo	3,380.oo	13,732.oo
Karlshälls Granitind./maskinhugg. Nr
13............................................................	17,648.81	—	17,648.81
Total	154,779.7?	56.771.9?	98,007.8 0

49 —

Kristianstads län.

Au g. Lundgren........................................	l,280.oo	—	l,280.oo
Simrislunds Stenh., Th. Olsson...........	l,280.oo	140.oo	l,140.oo
Total	2,560.oo	140.oo	2,420.oo
Blekinge län.
Virma	Upplagrat	Avlastat	Saldo
AB. Karlshälls Granitindustri	97,911.00	2,920.82	94,990.18
AB. A. K. Femströms Granitindustrier	161,634.30	1,087.30	160,547.oo
Torkö Granitindustri ..........................	42,772.oo	15,700.oo	27,072.oo
Total	302,317.30	19,708.12	282,609.18
Kalmar län.
AB. A. K. Fernströms Granitindustrier	31,705.35	14,699.oo	17,006.35
AB. Förenade Granitindustrier	76,228.75	36,969.95	39,258.80
Total	107,934.10	51,668.95	56,265.15
Storgatsten.
Blekinge län.
AB. Karlshälls Granitindustri............	19,037.9 7	2,743.18	16,294.79
AB. A. K. Fernströms Granitindustrier	59,408.oi	3,504.46	55,903.55
Total	78,445.98	6,247.64	72,198.34
Kantsten.
Göteborgs och Bohus län.
Granit AB. C. A. Kullgrens Enka	2,000.oo	—	2,000.oo
Skandinaviska Granit AB.....................	2,700.oo	1,000.50	1,699.50
AB. Förenade Granitindustrier............	4,399.12	500.04	3,899.08
AB. Lysekils Stenindustri....................	8OO.00	—	8OO.00
N. S. Beer & Co ....................................	l,500.oo	—	l,500.oo
Total	11,399.12	1,500.54	9,898.5 8
Blekinge län.
AB. Karlshäll Granitindustri............	l,900.oo	—	l,900.oo
AB. A. K. Fernströms Granitindustrier	1,399.55	8OO.00	599.55
E. Jeppson ...............................................	1,684.40	l,601.oo	83,4 o
Aug. Abrahamsson	2,000.oo	—	2,000.oo
Olof Jönsson ............................................	750.oo	754.581
Total	7,733.95	3,155.58	4,582.95

1 Korrigering har verkställts med 4.58 lpm. för den vinst, som uppkommit vid utlästningen
ur det av Jönsson förvaltade statliga kantstenslagret.

4 — 883078. Rev.-berättelse ang. statsverket för år 1933. I.

— 50 —

Väghållnings distriktens bokföring.

Revisorernas

uttalande.

Bilaga E.

Slutsammandrag över lagerbeh&llningen per den 1 oktober 1933.

Smågatsten.
Göteborgs och Bohus län

Hallands »

Kristianstads »

Blekinge »

Kalmar »

Storgatsten.

Blekinge län

Kantsten.

Göteborgs och Bohus »
Blekinge »

.......... 1,546,219.7 8 kvm.

........... 98,007.80 »

.......... 2,420.oo »

.......... 282,609.18 »

.......... 56,265.15 »

Total 1,985,521.91 kvm.

......._ 72,198.3 4 kvm.

Total 72,198.3 4 kvm.

.......... 9,898.5 8 lpm.

.......... 4,582.9 5 »

Total 14,481.5 3 lpm.

§ 15.

Revisorerna hava genomgått räkenskaperna för sexton vägdistrikt.

Genom kungl, kungörelser den 26 november 1926 (nr 477) och den 22
oktober 1927 (nr 385) hava utfärdats bestämmelser angående väghållningsdistriktens
bokföring. De förstnämnda kungörelse bifogade formulären
torde med vissa modifikationer följas av de flesta väghållningsdistrikt.
Jämlikt § 2 i samma kungörelse äger väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
medgiva distrikt att använda fullständigare bokföring än som föreskrives.

Sedan denna bokföring numera varit i allmänt bruk i snart åtta år, har
erfarenheten visat, att en omarbetning av i första rummet formuläret för
den i kassaboken ingående utgiftsboken är av behovet påkallad.

Utgiftsboken upptager nu i fråga örn förvaltningskostnader endast en
huvudrubrik med underrubrik för arvoden m. m. samt vägsynekostnader.
Då emellertid till väg- och brobyggnader hörande förvaltningskostnader
skola föras under rubriken vägbyggnad, uppdelad på underrubrikerna
nyanläggning, förbättring samt broar och färjor, kunna de verkliga förvaltningskostnaderna
icke komma till synes i kassaboken. För att samtliga
förvaltningskostnader skola kunna där återfinnas, bör jämväl under
huvudrubriken vägbyggnader införas en kolumn för förvaltningskostnader.

Den i utgiftsboken redan förefintliga kolumnen »förvaltningskostnader»
bör — sedan efter den nya vägorganisationens genomförande vägsynekostnader
numera ytterst sällan förekomma — i sin tur uppdelas i underrubriker
för arvoden, resekostnader och övriga förvaltningskostnader.

Under rubriken arvoden bör införas års- och dagarvoden för vägstyrelsens
ledamöter och revisorer, arvoden till övrig för förvaltningen anställd

— 51 —

personal såsom siffergranskare, skrivbiträden, särskilt anställd kassaförvaltare,
sakkunnigt biträde vid rättegångar och avtalsförhandlingar m. fl.
Under resekostnader böra upptagas rese- och traktamentsersättningar för
vägstyrelsens ledamöter och revisorer m. fl. samt under rubriken övriga
förvaltningskostnader kostnader för kontors- och skrivmaterialier, porton,
telefon, trycksaker, annonser, lokalhyror m. m.

Yägdistriktens förvaltningskostnader torde för närvarande uppgå till
ett så betydande belopp som cirka 2 miljoner kronor. I denna utgiftssumma
ingå resekostnads- och traktamentsersättningar till vägstyrelsernas
ledamöter och revisorer med en väsentlig anpart. Enligt inhämtade
uppgifter uppgingo dessa ersättningar för 1932 till 663,979 kronor 29 öre,
medan motsvarande kostnader för anställd personal vid vägdistrikten utgjorde
287,172 kronor. De sammanlagda kostnaderna för resor och traktamenten
utgöra således nära en miljon kronor. I vissa fall hava rese- och
traktamentskostnaderna för vägstyrelsens ledamöter uppgått till högst
avsevärda belopp. Så har beträffande Södra Vadsbro vägdistrikt ifrågavarande
ersättningsbelopp för styrelsens fem ledamöter uppgått till 9,109
kronor 5 öre, varav ordföranden ensamt uppburit 5,433 kronor 15 öre. Revisorerna
hava vidare iakttagit att vägstyrelsens ordförande och ledamöter
ibland företaga resor som icke synes vara oundgängligen påkallade.
Så har till exempel ordföranden i Marks härads väghållningsdistrikt företagit
en resa Kinnehult—Borghult och åter i och för justering av ett protokoll,
vilken justering lika väl kunnat ske medelst försändning av protokollsboken
per post.

I detta sammanhang anse sig revisorerna vidare böra fästa uppmärksamheten
på föreskriften att kassaboken skall avslutas månadsvis och att
månadssummorna skola hopsummeras successivt till summor för den vid
en månads slut förflutna delen av året (januari—februari, januari—mars
o. s. v.). Detta har på flera håll, bland annat i Kåkinds vägdistrikt, icke
iakttagits. En del distrikt göra månadsavslut och införa i slutet av året
ett årssammandrag. Hos andra distrikt föres kassaboken i en följd från
1 januari till 31 december så att, med bortseende från transporterna, något
sammandrag icke återfinnes förrän vid årets slut.

Revisorerna anse det vara av vikt, att vägstyrelserna vid en viss tidpunkt
av det löpande året kunna jämföra kostnaderna med kostnaderna
vid samma tidpunkt under föregående år, varigenom styrelserna beredas
tillfälle vidtaga åtgärder för att nedbringa utgifterna för vägunderhållet,
örn dessa skulle visa sig högre än motsvarande utgifter under föregående
år.

I betraktande av de betydande utgiftssummor, man i fråga örn vägväsendet
har att röra sig med, finna revisorerna det synnerligen angeläget
att givna bestämmelser noggrant efterlevas samt att bokföringschemat
ytterligare utformas, så att möjligheter ernås till större överskådlighet
och effektivare kontroll än vad hittills synes hava varit förhållandet.

— 52 —

Revision och
förvaltning av
vägkassa.

Revisorernas

uttalande.

§ 16.

I lagen angående väghållningsbesvärets utgörande på landet den 23 oktober
1891 föreskrives att å vägstämma skall årligen utses tre revisorer för
granskning av vägstyrelsens räkenskaper och förvaltning. På grund av
denna bestämmelse väljas å ordinarie vägstämma i augusti månad revisorer
för löpande räkenskapsår. Vid samma stämma beviljas även ansvarsfrihet
åt vägstyrelsen och beslutas angående de åtgärder, som i anledning
av anmärkningar böra vidtagas.

Det torde få anses uteslutet att denna ordning överensstämmer med vad
som numera fordras av en effektiv revision, vilken först och främst kräver,
att revisorerna utses icke för löpande räkenskapsår utan för nästkommande,
så att revisorerna när som helst under räkenskapsåret kunna
inventera kassan och övriga tillgångar samt taga del av räkenskaper och
andra handlingar, som beröra förvaltningen.

Det synes revisorerna angeläget, att föreskrifterna rörande val av vägdistriktens
revisorer ändras på sådant sätt, att å vägstämma årligen utses
tre revisorer för granskning av nästkommande års räkenskaper och
förvaltning samt att dessa revisorer skola äga att när helst de önska inventera
vägdistriktets kassa och övriga tillgångar ävensom taga del av
räkenskaper och andra handlingar, som beröra förvaltningen. Genom
denna ändring skulle väglagens bestämmelse i detta avseende komma att
överensstämma med vad som enligt lagen den 6 juni 1930 örn kommunalstyrelse
på landet föreskrives för kommunerna.

I samband härmed torde vidare i överensstämmelse med 58 § i sistberörda
lag böra i väglagen föreskrivas att penningar eller värdehandlingar,
som för vägdistriktets räkning innehavas av vägstyrelsen, skola så förvaras,
att de icke sammanblandas med andra penningar eller värdehandlingar
samt att penningmedel, som icke erfordras för verkställande av nära förestående
utbetalningar, skola för vägdistriktets räkning insättas hos bank
eller å postgirokonto.

Då numera vägförvaltningen fått en betydligt större omslutning än vad
tidigare varit fallet, torde slutligen behov föreligga av hållandet av mera
än en ordinarie vägstämma örn året. Då ordinarie vägstämma enligt nu gällande
ordning hålles först under augusti månad, förflyter alltför lång tid
innan vägstämma ingår i prövning av revisionsberättelsen och fattar beslut
rörande ansvarsfrihet. Revisorerna anse det lämpligt att även i detta
avseende större överensstämmelse vinnes med motsvarande bestämmelser
i lagen örn kommunalstyrelse på landet, enligt vilken en kommunalstämma
för besluts fattande i anledning av berättelsen angående föregående års
räkenskaper och förvaltning skall hållas under tiden 16 mars—30 april.

— 53 —

§ 17.

Revisorerna hava vid granskning av vägdistriktens räkenskaper funnit, vissa kostau
vissa kostnader för nybyggnad eller ombyggnad av väg påförts under- tyggnad av
hållskostnaderna. Så bar bland annat skett i fråga om kostnaderna för väg påförda
ombyggnad och förbättring av landsvägen Skövde Mariestad på delen "hillet,
mellan Aspa gård vid Skövde och Södra Vadsbo härads gräns vid Lunnahult
inom Kåkinds vägdistrikt. Å en vägsträcka av cirka 50 meter sjönk
vägbanken varvid 5,800 kubikmeter fyllningsmassa erfordrades för att fa
vägen i fullgott skick. Da vägstyrelsen ansåg att kostnaden icke borde
bäras av entreprenören för vägarbetet, tillerkändes denne ett tillägg av
9,236 kronor fördelat på tvenne kvitton lydande å 2,771 kronor och 6,465
kronor, varav räkningen å 2,771 kronor påförts rubriken »Vägförbättringar
med bidrag av automobilskattemedel», medan räkningen å 6,465 kronor påförts
rubriken »Underhåll av broar och färjor». Kostnaden för vägomläggningen
var beräknad till 82,100 kronor, medan de verkliga, företaget
påförda kostnaderna uppgått till 82,101 kronor. Då här underhållet påförts
vissa kostnader, som rätteligen bade bort påföras omläggningsarbetena,
bar statsbidrag med 75 procent erhållits, vilket, därest utgiften bokförts
under rätt rubrik, endast kunnat ske efter särskild framställning till
länsstyrelsen örn erhållande av tilläggsanslag. Det bör bemärkas att örn
en statlig myndighet prövar behörigheten av tilläggsanslag garantier vinnas
för, att prövningen kommer att omfatta även frågan örn förhållandet
mellan entreprenörer och vägdistrikt rörande räckvidden och innebörden
av ingånget entreprenadkontrakt. I det här föreliggande fallet borde sålunda
länsstyrelsen liava beretts tillfälle att undersöka, huruvida ej den
genom vägbanans sjunkande föranledda kostnaden bort bäras av entreprenören.
En sträng åtskillnad i fråga örn utgifternas fördelning å ena
sidan mellan ny- och ombyggnader samt å den andra underhåll, är nödvändig.
Från de övervakande myndigheternas sida böra ändamålsenliga
kontrollåtgärder för vinnande av detta syfte vidtagas.

Revisorerna finna vägingenjörens åtgärd att godkänna överförandet av
ovanberörda 6,465 kronor till vägunderhållet anmärkningsvärd.

§ 18.

Vid vägstämma den 14 augusti 1932 med Söderbärke bergslags härads Förbehållen
väghållningsdistrikt beslöt stämman bland annat »att all gruskörning upp rä“8r“gg,™
till 15 kilometer från grustag överlämnas till hästägare, oavsett örn priset vägdistrikt.
på körning ställde sig 20 å 25 procent dyrare än med biltransport, samt att
körningen överlämnas till Söderbärke!öreningen av R. L. F.»

Stämmans ifrågavarande beslut överensstämmer i huvudsak med ett yrkande,
som i skrivelse till vägstyrelsen framställts av vissa medlemmar i
R, L. F.1

1 Riksförbundet Landsbygdens Folk.

— 54 —

Revisorernas

uttalande.

Mot stämmans beslut reserverade sig vägstyrelsens ledamöter och beslutet
överklagades sedermera.

I avgivet yttrande över besvären anförde vägstyrelsen bland annat följande: stämmans

beslut att överlämna en del grustransporter till en oan,
..ri®.. oremnS> pa de villkor beslutet innebär, finner vägstyrelsen ytterst
olämpligt och skulle i framtiden säkerligen komma att medföra mycket
egendomliga förhållanden. Då vägstyrelsen gent emot vägdistriktet, enuppbär
ansvar för förvaltningen bör styrelsen även lämnas rätt att
leda och fördela arbetet samt frihet till prövning av kostnaderna för det h™de

av Sutet. yrelSGn instämmer 1 klagandens yrkande örn upp -

Enligt från vägstyrelsen ingånget meddelande har vägstämmans beslut
sedermera blivit av länsstyrelsen upphävt. Länsstyrelsens beslut har vunnit
laga kraft. Huruvida detsamma skulle hava stått sig i högsta instans
ar emellertid ovisst med hänsyn till den i detta hänseende ej fullt klara
innebörden av ett av regeringsrätten avgjort, i viss mån liknande mål.
(Jamfor regeringsrättens årsbok 1932. Not K. 146.)

Redan föregående års revisorer hava till anmärkning upptagit ett liknande
fall (§ 16) rörande Tuhundra härads vägdistrikt.

I sitt utlåtande över den då framställda anmärkningen har statsutskottet
(nr 105/1933, punkt 6:o) gjort följande uttalande:

Även utskottet måste finna det fattade beslutet synnerligen anmärkmngsvart,
men då utskottet förutsätter, att väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
har sm uppmärksamhet riktad på att i möjligaste mån förhindra monopolstrayanden
av denna art, har utskottet allenast velat vad i ärendet
iorekommit för riksdagen omförmäla.

Även örn i det nu föreliggande fallet rättelse redan vunnits, hava revisorerna
dock ansett sig böra omnämna detsamma, därför att liknande anordningar
kunnat förekomma även inom andra vägdistrikt och någon garanti
mot ett återupprepande icke förefinnes.

Genom vägingenjörens ingripande kan visserligen merkostnad för statsverket
undvikas men de väghållningsskyldiga kunna icke på nämnda sätt
skyddas.

Överlåtandet av gruskörningen till medlemmar av ifrågavarande förening
i avsikt att bereda dessa ökade förtjänstmöjligheter utan hänsynstagande
till den ökade kostnaden är enligt revisorernas mening, även örn
detsamma icke skulle vara rent olagligt, under alla förhållanden icke försvarligt.
Enligt revisorernas mening är det av vikt att i samband med avfattandet
av en blivande ny väglag sådana bestämmelser införas, att ett
upprepande inom andra vägdistrikt av de ovan påtalade i Tuhundra och
Söderbärke vägdistrikt vidtagna åtgärderna omöjliggöres.

— 55 —

§ 19.

I Norra Tjusts vägdistrikt kava kostnaderna för rese- ock traktamentsersättningar
år 1932 uppgått till 4,267 kronor 6o öre. Denna kostnad synes erSättningar i
kög nied känsyn till att vägunderkållet i distriktet under året varit ut- No^aj^usts
lämnat på entreprenad till aktiekolaget Vägförkättringar ock någon fort- vag 13 n
löpande övervakning av underhållsarbetena alitsa icke varit kekövlig.

En jämförelse med Marks kärads vägdistrikt, där vägunderkållet likaledes
ombesörjts av förenämnda bolag, ger också vid handen, att, ehuru
detta vägdistrikt med avseende å den sammanlagda väglängden är större
än Norra Tjusts, rese- ock traktamentsersättningarna dock icke uppgått
till mera än 2,623 kronor 94 öre.

När vägunderkållet såsom i Norra Tjusts väghållningsdistrikt överlåtes Revisorernas
åt en firma sådan som aktiebolaget Vägforbattnngar, ingar i den firman
tillkommande ersättningen jämväl viss kostnad för uppsikten över underkållsarketena.
Därest vägstyrelserna fortsätta att i samma utsträckning
som tidigare själva besiktiga arbetena, kommer i viss mån en onödig duhbelkesiktning
med åtföljande kostnad att ske. Det är av vikt att vägstyrelserna
observera detta förhållande ock utnyttja den möjlighet till besparing
å distriktets egna förvaltningskostnader, som varit avsedd med
underhållets överlämnande till dylik firma.

§ 20.

Enligt lagen den 21 maj 1931 (nr 224) örn ändrad lydelse av 35 § forsta Vägsyn i
stycket lagen den 23 oktober 1891 angående väghållningskesvärets utgö- Mark8 häradrande
på landet skall beträffande väg, som övertagits till underhåll medelst
vägkassa, vägsyn hållas allenast örn och i den utsträckning Konungens
befallningskavande på given anledning därom för visst år förordnar.

Vid granskning av Marks härads vägdistrikts räkenskaper kava revisorerna
funnit att för vägsyn utbetalats 1,611 kronor 66 öre utan att Konungens
befallningshavande förordnat örn sådan syn.

Ehuru vederbörande vägingenjör uppmärksammat, att länsstyrelsens Revisorernas
förordnande örn förrättningen ifråga saknats och till följd härav något
statens bidrag till ifrågavarande vägsynekostnader icke utgått, hava revisorerna
likväl funnit sig köra fästa uppmärksamheten å fallet ifråga,
då de väghållningsskyldiga här fått bära en kostnad, som, därest vägsynefrågan
blivit i vederbörlig ordning prövad, sannolikt icke skulle hava
ifrågakommit.

— 56 —

Kåkinds
härads vägstyrelse.

Revisorernas

uttalande.

Bro över Kolbäcksån
vid
Söderbärke
kyrka.

§ 21.

Vid granskning av Kåkinds härads i Skaraborgs län vägstyrelses räkenskaper
och protokoll hava revisorerna konstaterat, att vägunderhållet
inom väghållningsdistriktet, med undantag av maskinellt sådant, uppdragits
åt ej mindre än 123 entreprenörer.

En uppdelning av underhållet på ett så betydande antal smålotter kan
enligt revisorernas mening icke vara förenlig med en rationell hushållning
och torde ej heller från vägteknisk synpunkt vara lämplig.

Att systemet icke är ekonomiskt, synes framgå därav, att, medan den
genomsnittliga kostnaden för sommarunderhållet för Skaraborgs län under
1932 uppgick till 53 öre per längdmeter, utgjorde motsvarande kostnad
för Kåkinds härad 62 öre. I den mån som entreprenörerna åsidosätta
vägunderhållet, komma med hänsyn till att kontrakten ej innefatta allt
vägunderhåll givetvis ökade kostnader att åsamkas vederbörande vägdistrikt.

Revisorerna hava ansett sig höra fästa uppmärksamheten på fallet i
fråga ej blott med hänsyn till ovan angivna förhållanden utan även av
rent principiella skäl, då ju systemet, långt drivet, kan innebära maskerat
naturaunderhåll och därmed ett kringgående av bestämmelsen i kungl,
förordningen den 16 maj 1930 (nr 161) med däri den 21 maj 1931 (nr 226)
gjorda ändringar, att bidrag med 45 procent av den verkliga kostnaden
för vägunderhåll och vinterväghållning skall utgå allenast till sådant vägdistrikt,
vars samtliga vägar övertagits till underhåll medelst vägkassan.

§ 22.

Vid vägstämma den 30 oktober 1931 med Söderbärke bergslags härads
väghållningsdistrikt beslöt stämman bland annat godkänna ett av vägingenjören
P. T. Norlin i Falun upprättat förslag till bro över Kolbäcksån
vid Söderbärke jämte tillfartsvägar.

Sedan vägstyrelsen genom vägingenjören infordrat anbud å brobyggnaden,
hade till styrelsen inkommit ett flertal anbud. Det lägsta av dessa,
avseende järnbro med betongdäck, slutade å 69,500 kronor och hade avgivits
av ingenjörsfirman Paul Andersson i Västerås.

Av vägstyrelsens protokoll den 23 januari 1932 framgår, att efter företagen
granskning av inkomna anbud, vägingenjören Norlin förklarat sig
icke kunnat förorda till antagande det av förenämnde Paul Andersson avgivna
anbudet, »enär entreprenadsumman 69,500 kronor vore allt för låg i
förhållande till den beräknade kostnaden och övriga avlämnade anbud».

Sedan vägingenjören tillstyrkt till antagande av aktiebolaget Betong
och Järn i Stockholm inlämnat anbud å 109,000 kronor, som var det näst
lägsta bland inkomna anbud, mot vilket anbuds antagande väg- och vat -

— 57 —

tenbyggnadsstyrelsen intet hade att erinra, beslöt styrelsen att som entreprenör
för brobyggnaden antaga ifrågavarande bolag mot en entreprenadsumma
av 109,000 kronor.

Vagstyrelsens beslut att i stället för det lägsta anbudet antaga det nära

40,000 kronor högre anbudet bar föranlett vederbörande revisorer för
granskning av väghållningsdistriktets räkenskaper för år 1932 att i den
av dem avgivna revisionsberättelsen, göra följande uttalande.

Under året har ny bro uppförts över Kolbäcksån vid Söderbärke kyrka,
i huvudsak i enlighet med av vägingenjör P. Tore Norlin upprättat förslag.

I samband härmed kan revisionen icke underlåta omnämna det från sparsamketssynpunkt
sett egendomliga förhållandet, att det för byggandet av
ifrågavarande bro inkomna lägsta anbudet förbigåtts, varefter uppdraget
att bygga bron givits den firma, som med sin anbudssiffra låg, visserligen
närmast det lägsta anbudet, men dock cirka 40,000 kronor över detta.

Vi citera vägstyrelsens protokoll av den 23 januari 1932 däri det heter,
att vägingenjör Norlin »icke kunnat förorda lägsta anbudet, som avlämnats
av Paul Andersson, Västerås, enär entreprenadsumman 69,500 vore
allt för låg i förhållande till den beräknade kostnaden och övriga avlämnade
anbud. Aktiebolaget Betong & Järn hade därefter det lägsta anbudet
å 109,000 kronor. Vägingenjören tillstyrkte detta till antagande». Vägstyrelsen
antog därefter anbudet å 109,000 kronor.

Enligt vår mening är vägingenjör Norlins motivering för avslag av det
lägsta anbudet synnerligen vag. Det synes oss, som örn det borde fått vara
anbudsgivarens ensak, örn kostnadsberäkningen varit för låg, blott han
lämnat erforderlig godkänd borgen. För arbetets utförande tekniskt sett
torde väl inga risker för funnits, då ju intet brobyggnadsföretag får utföras
med mindre detsamma underställes såväl Kungl, väg- och vattenbyggnadsstyrelsens
som vägingenjörens och därför särskilt utsedd byggnadskontiollants
godkännande.

I trots av här ovan gjorda påpekanden angående brobyggnaden, vilken
fråga ju i realiteten icke avgöres av vägstyrelsen ensam, tillstyrka vi att
ansvarsfrihet beviljas vägstyrelsen för år 1932.

Av vad ovan anförts framgår, att förkastandet av det lägsta anbudet
skett på grund av anbudssummans läge i förhållande till den av vägingenjören
beräknade kostnaden och övriga anbudsgivares kostnadsberäkningar.
Enligt vad revisorerna inhämtat, har därjämte i viss mån medverkat, att
Anderssons kapacitet som brobyggare icke varit känd av de granskande
myndigheterna.

Enligt gällande upphandlingsförordning (Svensk författningssamling nilo
år 1920) må anbud icke ifrågakomma vid den slutliga prövningen om
det begärda priset står i sådant missförhållande till godset eller arbetet,
att av priset ensamt att döma ett nöjaktigt fullgörande av avtalet icke
kan påräknas, och anbudsgivaren icke är särskilt känd lör pålitlighet eller
orsaken till det låga priset icke på tillfredsställande sätt förklaras. Den
omständigheten, att ett anbud innefattar det lägsta priset, ina i och för
sig icke vara avgörande för anbudets antagande.

Revisorernas

uttalande.

— 58 —

Statens hyreskostnader
i
Stockholm,

Anbudssumman måste emellertid ses i belysning av, huruvida anbudsgivaren
äger förutsättningar för att på ett fullgott sätt färdigställa arbetet,
ett förhållande, som är beroende av anbudsgivarens tekniska förutsättningar,
ekonomiska bärkraft samt vederhäftigheten av den ställda borgen.
Att såsom här skett, utan prövning förkasta ett anbud endast därför, att
det synes för lågt beräknat, kan icke gärna innebära en riktig tillämpning
av förordningens bestämmelser. Dessa måste anses mera taga sikte på
att utgöra ett skydd för det allmännas intresse än att skydda den enskilde
för egna misstag och försummelser.

I betraktande av den betydande kostnadsbesparing, som kunnat ernås
genom antagande av det lägsta anbudet, förefaller det som man vid anbudsprövningen
bort närmare undersöka, huruvida icke Anderssons anbud
erbjöde garantier för brobyggets verkställande på fullgott sätt. En närmare
undersökning av Anderssons förmåga att tillfredsställande fullgöra
ett arbete av här ifrågavarande slag samt huruvida han varit i tillfälle
att lämna godtagbar borgen för sitt åtagande, skulle då hava klargjort,
att ett antagande av Andersson som entreprenör icke gärna kunnat innebära
någon risk.

Revisorerna hava nämligen av ledande personer i offentlig och enskild
verksamhet i Västerås inhämtat, att Andersson med obestridlig framgång
bedrivit en mångårig byggnadsteknisk verksamhet — bland annat har han
utfört kraftverkshyggnader för A. S. E. A. — och att hans ekonomiska
ställning är synnerligen god. Några mera omfattande brobyggnadsarbeten
har han visserligen icke haft att utföra, men någon som helst anledning
att betvivla hans förmåga att verkställa ifrågavarande rätt enkla
brobygge anses icke föreligga. Det har vidare framhållits, att Anderssons
anbud beträffande Söderbärkebron, bör ses mot bakgrunden av hans önskan
att göra sig mera känd inom brohyggnadsfacket. Vidare lär han hava
varit angelägen att få utföra ifrågavarande broföretag av den anledning,
att han eljest bleve nödsakad att avskeda en del arbetare, som han håde
för deras och för egen skull önskade behålla i sin tjänst. Att han vid
angivna förhållanden vid anbudet å bron i fråga kalkylerat med ingen
eller en ytterst snäv vinstmarginal kan således förklara, att hans anbud
så avsevärt understigit det av vägstyrelsen antagna.

Revisorerna finna anmärkningsvärt, att de, som haft att handlägga föreliggande
brobyggnadsärende, icke gjort sig närmare underrättade angående
nu relaterade förhållanden. Genom denna underlåtenhet har det allmänna
tillskyndats en avsevärd merkostnad, som genom en noggrannare och mera
ingående prövning borde hava kunnat undvikas.

§ 23.

Revisorerna hava ansett det äga intresse att något närmare undersöka
de frågor, som äga samband med anskaffande av lokaler för statens he -

— 59 —

Förhyrningar avslutade genom Kungl. Byggnadsstyrelsen och gällande från
1 oktober 1933 eller senare tidpunkt.

Institution och adress	Antal rum	Golv- yta kvm.	Årshyra	Vär- me	Hyrestid	Anmärkningar
Arméförvaltningens sjukvårdsstyrelse S:t Eriksplan nr 6....................		1,100	12,000	i	l/io 1934	Förråd
Kaplansbacken nr 4—6 ............	—	330	8,000	i	Vio 1936	Apotek
Arbetsdomstolen Drottninggatan nr 50—52 .........	4	119	4,000	i	Vio 1934
Bank- och fondinspektionen Sturegatan nr 16 .....................	15	397	12,000	i	V''io 1934
Biografbyrån Kungsgatan nr 38 .....................	8	233	9,500	i	Vio 1934
Party gsinspektörerna Slussplan nr 5 ........................	7	107	4,200	i	Vio 1934
Försäkring sinspektionen Kardellgatan nr 1 .....................	12	336	12,500	i	Vio 1936
Lantbruksstyrelsen agrikulturtek-niska byrå Munkbron nr 11 .....................	9	259	5,200	i	1/it 1936
Lantmäleristyrelsen Brunkebergstorg nr 15...............	11	465	14,500	i	Vio 1937
Västra trädgårdsgatan nr 4 ......	10	282	12,000	i	Vio 1937
Medicinalstyrelsen Norrtullsgatan nr 40..................	—		6,960		tillsv.	Stallar
Vasagatan nr 15—17 .................	—	736	21,300	e	Vio 1935	Lab. exp. o. lager
Birgerjarlsgatan nr 131...............	9	172	4,500	—	Vio 1934	Vet. bakt. labor.
Socialstyrelsens värmetekniska av-delning Hantverkaregatan nr 21 ...........	7	214	4,900	i	Vio 1934
Statens reproduktionsanstalt Hudiksvallsgatan nr 4 ...............	—	1,333	23,000	i	l/i 1941	Grafisk anst. m. m.
[ Statistiska centralbyrån Drottninggatan nr 71 C ............	13	585	10,500	i	Vio 1936	Folkräkningen
Stora Nygatan nr 10—12............	14	346	7,000	i	Vt 1934	Jordbruksräk-
Söderbygdens och Österbygdens vat-tendomstolar Vasagatan nr 1—3.....................	12	377	10,000	i	V* 1934	ningen
Östasiatiska samlingarna Sveavägen nr 65........................	—	895	18,000	e	Vt 1934	U tställningslokal
Auditorium Vasagatan nr 23 — 25..................	58	1,846	40,000	i	Vi 1935	Statens arbetslös-
» » » .................. » » » ..................	16 46	369 kronor	7,000 24,500 271,560			hetskommission hyr dessa lokaler

Anm. i betyder att värme ingår i hyra.

e » » » betalas utom hyran.

— 60 —

Revisorernas

uttalande.

Centralvärmeanläggning
i
pensionsstyrelsens

lokaler vid
Engelbrektsgatan
i Stockholm.

hov i Stockholm och därvid framför allt i vilken utsträckning lokaler
för närvarande måste förhyras för ämbetsverks och andra statliga institutioners
räkning därstädes.

Revisorerna hava från byggnadsstyrelsen inhämtat förestående uppgift
å de förhyrningar av lokaler i Stockholm, som avslutats genom styrelsens
försorg och som gälla från och med den 1 oktober 1933.

Förutom genom byggnadsstyrelsens försorg förhyr staten genom
andra ämbetsverk lokaler på skilda ställen i Stockholm. Sålunda förhyras
av aktiebolaget Huvudstaden i fastigheten Mäster Samuelsgatan 6 lokaler
för marinförvaltningen för en årlig hyra av 66,300 kronor. Medräknas
samtliga de lokaler, som staten för olika ändamål förhyr i Stockholm,
torde sammanlagda årliga hyresbeloppet uppgå till ungefär 350,000
kronor. I detta belopp ingå då icke hyror, som betalas av de affärsdrivande
verken.

Revisorerna, som från byggnadsstyrelsen inhämtat, att i samband med
färdigställandet av det nya kanslihuset vissa förändringar av i övrigt
tillgängligt utrymme, användbart till tjänstelokaler, planlagts, varigenom
uthyrningskostnaderna skulle komma att framdeles nedgå, hava ansett
sig böra meddela ovanstående uppgifter i sin berättelse, då det torde
vara av intresse för riksdagen att därom erhålla kännedom.

§ 24.

Revisorerna hava avlagt besök i pensionsstyrelsens ämbetslokaler i
Stockholm.

I enlighet med beslut av 1917 års riksdag har statsverket för en köpeskilling
av sammanlagt 1,000,000 kronor förvärvat fastigheterna nr 5 och
7 vid Engelbrektsgatan, avsedda till ämbetslokaler åt pensionsstyrelsen.
Åren 1921 och 1922 utfördes enligt riksdagens beslut påbyggnad av fastigheterna
med en våning samt vissa ändringsarbeten i övrigt för en sammanlagd
kostnad av 478,866 kronor. Fastigheterna, som förvaltas av
byggnadsstyrelsen, äro till större delen upplåtna till pensionsstyrelsen,
som för närvarande där disponerar 143 rum m. fl. utrymmen. Därjämte
hava 18 rum upplåtits åt försäkringsrådet. Ett fåtal butiks- och lagerlokaler
i bottenvåningarna äro uthyrda till enskilda, varjämte i fastigheterna
finnas inrymda bostäder för en förste expeditionsvakt, en maskinist
och en portvakt. I samband med ovannämnda påbyggnad infördes
delvis centraluppvärmning i fastigheterna.

Vid upprepade tillfällen har pensionsstyrelsen framhållit önskvärdheten
av att fullständig centraluppvärmning bleve anordnad. Senast i skrivelse
till byggnadsstyrelsen den 21 mars 1929 anhöll pensionsstyrelsen,
att byggnadsstyrelsen ville taga under övervägande, huruvida den i
fastigheterna redan befintliga centralvärmeanläggningen kunde utvid -

61 —

gas till att omfatta däri befintliga lokaler i deras helhet. Pensionsstyrelsen
beräknade, att kostnaden per kubikmeter lokalutrymme under budgetåret
1927/1928 uppgått till omkring 45 öre mera för uppvärmning medelst
kakelugnar och vedeldning än medelst centraluppvärmning och kokseldning.
I tjänstememorial den 5 juni 1929 beräknade vederbörande intendent
i byggnadsstyrelsen helhetskostnaden för värmeledningens utvidgning
till 67,000 kronor.

I skrivelse den 25 juni 1929 förklarade sig pensionsstyrelsen icke hava
någon erinran att göra mot byggnadsstyrelsens förslag till utökning avvärmeanläggningen.
Pensionsstyrelsen påpekade, att de i husens källarvåningar
till vedkällare använda utrymmena efter förslagets utförande
icke längre skulle vara erforderliga för deras dittillsvarande ändamål.
Dessa källarlokaler torde i en framtid komma till användning såsom arkivlokaler.
En av förutsättningarna för deras lämplighet därtill vore
emellertid, att de kunde uppvärmas. Uppvärmningen torde i sådant fall
böra ske från centralvärmeanläggningen.

Byggnadsstyrelsen avlät den 14 augusti 1929 skrivelse till Kungl.
Majit med hemställan, att Kungl. Majit måtte avlåta proposition till 1930
års riksdag örn anvisande av 68,000 kronor för nu ifrågavarande ändamål.
Någon proposition i ärendet avläts emellertid icke.

I skrivelse till Kungl. Majit den 11 juni 1930 förnyade byggnadsstyrelsen
sin framställning örn anvisande av medel för samma ändamål.
Till följd av höjda priser beräknades utvidgningen då komma att draga
en sammanlagd kostnad av 73,000 kronor. Kungl. Majit har den 24 mars
1933 funnit framställningarna icke föranleda någon Kungl. Majits åtgärd.

Enligt vad handlingarna i dessa ärenden utvisa voro år 1929 uti fastigheterna
71 rum och 13 korridorer, tamburer och dylikt centraluppvärmda
samt 131 rum och 22 korridorer, tamburer och dylikt uppvärmda med
kakelugnar. Av fastigheternas hela lokalutrymme, 17,700 kubikmeter,
uppvärmdes omkring 5,600 kubikmeter genom centraluppvärmning och
12.100 kubikmeter medelst kakelugnar. Av det utav pensionsstyrelsen
disponerade lokalutrymmet, 13,200 kubikmeter, uppvärmdes omkring 5,250
kubikmeter medelst centralvärme och omkring 7,950 kubikmeter medelst
kakelugnar. För pensionsstyrelsens del skulle med hänsyn till bränslepriserna
budgetåret 1927/1928 besparingen i värmekostnaden vid fullständig
centraluppvärmning utgöra 3,600 kronor (0.45 X 7,950). Återstående
del av fastigheterna, 4,500 kubikmeter, disponerades av försäkringsrådet.
I lokalutrymmet hade husens källarlokaler ej inräknats.

Efter år 1929 hava 2 rum försetts med värmeelement, varför det genom
centraluppvärmning uppvärmda lokalutrymmet nu beräknas utgöra omkring
5,750 kubikmeter och det genom kakelugnseldning uppvärmda utrymmet
11,950 kubikmeter. Under budgetåret 1932/1933 hava kostnaderna
för centraluppvärmning uppgått till 3,894 kronor eller till cirka 68

— 62 —

Revisorernas

uttalande.

Djurgårdskom missionens verksamhet.

öre per kubikmeter (5,750 kubikmeter) samt pensionsstyrelseus kostnader
för kakelugnseldningen — häri inberäknat kostnaden för arbetet med
eldningen i kakelugnarna — till 7,605 kronor eller till cirka 97 öre per kubikmeter
(7,800 kubikmeter). Det bör bemärkas, att i kostnaden för centraluppvärmningen
inräknats 1,700 kronor som avlöning till maskinist,
vilken avlöning givetvis icke torde behöva beräknas högre, om värmeanläggningen
utvidgades.

Vid sitt besök i pensionsstyrelsens lokaler uppmärksammade revisorerna,
att en del av lokalerna voro mindre lämpade för användning såsom
tjänsterum. Anledningen härtill var, att bostadslägenheter inom
fastigheterna tagits i anspråk för pensionsstyrelsens räkning, varvid
några större förändringar icke ansetts böra komma till stånd. Enligt
vad revisorerna erfarit, har det också varit föremål för utredning, huruvida
pensionsstyrelsen i framtiden bör hava sina ämbetslokaler förlagda
till ifrågavarande fastigheter. Det synes revisorerna önskvärt, att
detta spörsmål snarast möjligt bringas till sin lösning. För den händelse
pensionsstyrelsen därvid anses böra kvarligga å nuvarande plats, synas
med hänsyn till såväl de praktiska fördelarna och den ökade tryggheten
. ur eldfaresynpunkt som den minskning av kostnaderna för uppvärmning,
som enligt vad ovan nämnts, skulle kunna vinnas, därest den
nuvarande centralvärmeanläggningen utvidgades till att avse samtliga
lokaler uti ifrågavarande fastigheter, åtgärder snarast böra vidtagas
for att fullständig centraluppvärmning av nämnda lokaler må komma till
stånd. Härvid torde sådana anordningar kunna vidtagas, att värmeanläggningen
avses för användning av såväl kol- som vedbränsle.

I övrigt har besöket icke föranlett särskilt uttalande från revisorernas
sida.

§ 25.

Under § 19 av sin berättelse lämnade 1923 års revisorer en redogörelse
för Djurgårdskommissionens verksamhet under åren 1912—1922 samt
meddelade samtidigt vissa uppgifter rörande kommissionens tillkomst
och uppdrag.

Då Djurgårdskommissionens verksamhet under de senaste åren på
grund av med Stockholms stad träffade avtal i hög grad utökats, hava
revisorerna ansett sig böra här redogöra för kommissionens verksamhet
under den senaste tioårsperioden.

Den för kommissionen gällande instruktionen är utfärdad den 12 juni
1931 (nr 236), och enligt denna har kommissionen till huvuduppgift handhavandet
av statens exploateringsverksamhet å norra Djurgården i
Stockholm. Utöver denna huvuduppgift har Kungl. Maj:t uppdragit åt
kommissionen att slutföra vissa uppgifter och åligganden i fråga örn ex -

— 63 —

ploateringen av vissa områden vid Karlaplan, förutvarande veterinärinstitutets
område, det s. k. Fredrikshovsområdet samt förutvarande skogsinstitutets
område. Enligt Kungl. Maurts brev den 28 maj 1926 har kommissionen
därjämte fått i uppdrag att ombesörja förvaltningen av de
från 1 mantal Enskede nr 1 avsöndrade lägenheterna Johanneshov och
Kvarnängen.

Vidare har Kungl. Majit den 2 december 1932 bland annat förklarat
dels att de utredningar och underhandlingar, som av Kungl. Majit tidigare
uppdragits åt kronans fastighetskommission av år 1925 och som icke
slutförts, skola, räknat från och med 1933 års början, ombesörjas av Djurgårdskommissionen,
dels att Djurgårdskommissionen må vid ifrågavarande
förhandlingar till behandling upptaga även andra mellanhavanden
och förslag, som stå i samband med kommissionens här åsyftade uppdrag
eller som lämpligen kunna göras till föremål för förhandling i
sammanhang med dessa uppdrag, dels ock att Djurgårdskommissionen
må i samband med sina förhandlingar med Stockholms stad örn vissa
kronans och stadens mellanhavanden, i den mån så visar sig erforderligt
eller lämpligt, upptaga förhandlingar jämväl med ägare till enskild
tillhörig fastighet, som angränsar sådan kronans mark, örn vars reglering
förhandlingar föras mellan kronan och staden.

Beträffande det ekonomiska utfallet av kommissionens hittillsvarande
verksamhet alltifrån år 1912, då den egentliga exploateringsverksamheten
tog sin början, vilja revisorerna hänvisa till nedanstående tablå.

Å r	Antal för-sålda tomter	Tomtarealer i m2	Köpeskillingar kr.	Medelpris pr m! kr.
1912—1923 ..........................................	115	96,576.7	12,412,518	10	128	52
1924 ...................................................	11	6,649.5	1,076,578	—	161	90
1925 ..................................................	4	1,997.9	323,000	—	161	67
1926 ..................................................	2	1,446.1	242,514	—	161	70
1927 ..................................................	2	571.0	37,280	—	65	2 2
1928 ..................................................	7	4,183.0	833,205	—	199	19
1929 ...................................................	0	—	—	—
Vi-8% 1930 .......................................	2	1,228.2	243,200	—	198	01
Vt 1930—so/e 1931 .................................	0	—	—	—	—	—
Vt 1931 — so/s 1932 .................................	33	32,077.3	6,141,465	—	191	—
''/T 1932-37e 1933 .................................	5	2,640.8	448,450	—	170	—
1912—1933 Summa	1 161	147,371.1	21,758,21o| i o	147	64

Av de försålda tomterna hava vid utgången av budgetåret 1932/1933
färdigbyggts 156, och framgår av nedanstående tablå sammanlagda taxeringsvärdet
av de färdigbyggda tomterna ävensom antalet eldstäder i de
uppförda byggnaderna. 1

1 Två hava återgått, 8 st. äro s. k. tilläggstomter.

64 —

Å r	Antal färdig- byggda tomter	Sammanlagda taxeringsvärdet för pr år färdig-byggda tomter kr.	Antalet eldstäder
1912-1923...........................................................	71	47,157,000	4,889
1924 .....................................................................	12	13,440,000	1,559
1925 .....................................................................	20	14,450,000	1,537
1926...................................................................	9	8 040 000	734
1927 .....................................................................	3	3,120,000	306
1928 .....................................................................	2		211
1929 ...................................................................	6	3,730,000	368
Vi—''% 1930 .........................................................	1	1,200,000	87
1/t 1930—so/e 1931.....................................	2	1,100 000	90
Vt 1931—so/6 1932...................................................	i	900,000	23
Vt 1932-30/e 1933..................................................	29	26,145,000	2,866
1912—1933 Summa	156	121,947,000	12,670

Kommissionens förvaltningskostnader under tiden från och med år
1910 till och med utgången av budgetåret 1932/1933 hava uppgått till sammanlagt
1,240,778 kronor 96 öre, vilket belopp fördelar sig på följande
poster:

Expedition och avlöningar .................................................... kronor 709,288: 3 o

Stadsplanearbete och kartläggning ....................................... » 194,368: is

Byggnadskonst^........................................................................ » 18,200: —

Provision .................................................................................... » 59,634: 2 o

Tillsyn, renhållning, vägunderhållning m. m................. » 158,596: 9 5

Skatter ........................................................................................ » 100,691: 3 6

Dessa förvaltningskostnader hava intill ett belopp av 964,203 kronor

51 öre kunnat täckas av sådana inkomster från de av kommissionen disponerade
områdena, som uppstått genom uthyrning, försäljning av matjord
m. m., vadan följaktligen allenast ett belopp av 276,575 kronor 45 öre
behövt tagas i anspråk av tomtförsäljningsmedel för bestridande av direkta
förvaltningskostnader. I detta sammanhang torde höra omnämnas,
att kostnaderna för gatuarbeten på de olika exploateringsområdena
uppgått till 4,066,113 kronor 58 öre, varav 1,121,496 kronor 73 öre komma
på det sist till försäljning upplåtna området på Ladugårdsgärde.

De genom Djurgårdskommissionens hittillsvarande verksamhet influtna
försäljningsmedlens disposition framgår av nedanstående sammanställning.

— 65 —

Karlaplansområdet.

Förvaltning ................................................................................ kr. 8,673: 02

Gottgörelse till Djurgårdsfonden för avträdda områden .... » 243,500: —

D:o till arrendatorn av hovjägarebostället............................ » 133: 3 3

Uppförande av nytt ammnnitionslaboratorium ................ » 23,961: 33

Nytt garnisonsbadhus (bidrag)................................................ * 2,900:

Kungl, byggnadsstyrelsen för stadsplanearbete................ » 8,092:4 6

För lantförsvarets byggnader och andra försvarsändamål » 1,035,915:12

Järvafältets inköp .................................................................... * 4,013,669: —

Gatuarbeten .............................................................................. » 1,308,803: 79

Odisponerade försäljningsmedel ............................................ * 800,769: 41

Summa kronor 7,446,417: 4 6

Skogsinstitutsområdet.

Förvaltning'' ................................................................................ kr. 3,429:14

Skogshögskolans nybyggnad.................................................... » 739,900: —

Staket kring Nobelparken........................................................ » 930: —

Gatuarbeten ................................................................................ * 846,028: 84

Odisponerade försäljningsmedel ............................................*___ 1,175,441: 28

Summa kronor 2,765,729: 2 6

Fredrikshovsområdet.

Förvaltning ................................................................................ kr. 4,564:7 4

Flyttning av exercishus.......................................................... » 4,800:

» och rivning av äldre hus .................................... » 425: —

Ny förrådsbyggnad vid Göta livgarde ................................ » 80,569:5 0

Till arméförvaltningen för flyttning av delar av arméns

intendenturförråd.................................................................... Ä 105,500:

Ombyggnad av Fredriksbovs slottsbyggnad ........................ » 50,049: 7 8

Utanordn. till etablissement å Karlsborg och i Boden .... » 1,217,150:

Till lantförsvarets fond för byggnader och andra försvarsändamål
................................................................................... » 700,000: —

Gatuarbeten .............................................................................. * 293,683: 8 9

Odisponerade försäljningsmedel ...................... *________451,402: 35

Summa kronor 2,908,145: 2 6

Veterinärinstitutsområdet.

Förvaltning ................................................................................ kr. 6,390: 6 4

Ersättning åt arrendatorn av Tegeludden............................ » 66:6 7

För förande av Kungl. Maj:ts och Kronans talan vid

rättegång ................................................................................ * 3,249: 95

Till fonden för anordnandet av lokaler för statens ämbetsverk
i huvudstaden ....................................................... » 400,000:

5 — 833078. tiel).-berättelse äng. statsverket för år 1933. I

Revisorernas

uttalande.

— 66 —

Nytt veterinärinstitut................

Gatuarbeten ................................

Odisponerade försäljningsmedel

................... kr. 2,335,540: —

................... » 407,883:8 9

................... » 89,854:13

Summa kronor 3,242,985:2 8

Ladugårdsgärdet.

Inkomster:

Köpeskillingar från försäljning av tomter kr. 16,230,415: —

Räntor å köpeskillingsreverser................ » 185,680: 9 5 kr. 6,416,095: 95,

Utgifter:

Förvaltning från den */5 1931—s% 1933 kr. 192,489: 70

Gottgörelse till Djurgårdsfonden ............ » 59,687: 50

Gatuarbeten från den 1/6 1931—30/6 1933 » 1,121,496: 73

Konservering av Gustaf Adolfskyrkan » 20,402: 91

Stadsplanearbeten........................................ » 189,702: 15 kr. 1,583,778: 99

Odisponerade försäljningsmedel:

Kontant och i köpeskillingsreverser .................................... kr. 1 4,832,316: 9 6

Summa kronor 6,416,095: 95

För Johanneshov och Kvarnängen hava från och med år 1927 till och
med utgången av budgetåret 1932/1933 redovisats inkomster med 63,972
kronor 13 öre och utgifter med 21,259 kronor 53 öre, vadan alltså återstår
en nettoinkomst av 42,712 kronor 60 öre.

Vad särskilt beträffar budgetåret 1932/1933, då försäljningarna avolika
anledningar varit relativt obetydliga, hava utgifterna för kommissionens
verksamhet uppgått till 845,234 kronor 7 öre, varav ett belopp av
725,795 kronor 99 öre belöper å utförda gatuarbeten.

Revisorerna vilja erinra örn, att de genom Djurgårdskommissionens
verksamhet inflytande tomtförsäljningsmedlen skola i första hand tagas
i anspråk för täckandet av de betydande förskott, som särskilt för försvarsändamål
under en följd av år tid efter annan lämnats, och tillsvidare
täckts genom anslag av lånemedel. Av den lämnade redogörelsen
framgår, att av försäljningsmedlen inemot 7,000,000 kronor hittills kunnat
disponeras för täckandet av dylika förskott, vilka i allmänhet reglerats
över lantförsvarets fond för byggnader och andra försvarsändamål.
Härtill kommer, att ett belopp av 400,000 kronor, som av försäljningsmedel
från veterinärinstitutets område tillförts fonden för ordnandet av
lokaler för statens ämbetsverk i huvudstaden, kunnat disponeras för byggnadsföretag
därstädes. De odisponerade försäljningsmedlen uppgå till

1 Härav inbetalas 425,410 kronor först den 15 november 1933.

— 67 —

mellan 7,000,000 och 8,000,000 kronor och äro till avsevärd del icke likvida
utan bundna i köpeskillingsreverser, vilka skola betalas successivt under
vissa år. Av den likvida behållningen av kommissionens verksamhet
erfordras betydande belopp tillsvidare såsom kassaförlag för kommissionens
arbeten för ordnandet av gator och ledningar å det nya stadsplaneområdet
på Ladugårdsgärde. Då emellertid årligen genom avbetalningar
å köpeskillingsreverserna medel bliva likvida, kan avbetalning å
de av lånemedel lämnade anslagen verkställas, så att den betydande skuld,
som för närvarande av riksgäldskontoret redovisas för att framdeles
täckas genom de inflytande tomtförsäljningsmedlen, kan successivt nedbringas.

§ 26.

I postverkets såväl som telegrafverkets förvaltningsberättelser ingå
vissa uppgifter angående av personalen under året åtnjuten tjänstledighet.
Motsvarande uppgifter saknas i statens järnvägars berättelse men
återfinnas i stället i de av verket utgivna specialberättelserna för ban-,
maskin-, trafik- och förrådsavdelningarna samt huvudverkstäderna.
Vattenfalls verket publicerar icke några uppgifter av ifrågavarande slag.

Statistikens omfattning och uppställning förete väsentliga olikheter.
Som exempel härpå må anföras:

1. Av statistiken berörda personalgrupper.

Postverkets statistik omfattar ordinarie och extra ordinarie personal.

Telegrafverkets statistik berör endast ordinarie tjänstemän. Härav
följer, att den betydande gruppen icke ordinarie tjänstemän (för år 1932
till antalet större än den ordinarie) liksom den ävenledes betydande gruppen
arbetare äro uteslutna.

Statens järnvägars statistik (i specialberättelserna) avser all vid verket
anställd personal — tjänstemän och arbetare — med mera stadigvarande
anställning. Trafikavdelningen synes emellertid icke redovisa
extra ordinarie personal.

2. 1 statistiken ingående detaljuppgifter.

a) Åldersfördelning förekommer i postverkets statistik, men ej i de
övriga verkens.

b) Fördelning efter lönegrader är genomförd i postverkets och statens
järnvägars statistik, men däremot ej i telegrafverkets, där annan indelning
förekommer. Lönegradsfördelningen i de förstnämnda båda verkens
statistik är icke lika.

c) Olika slag av ledighet.

Postverket och statens järnvägar redovisa ledighet för sjukdom, olycksfall
och semester. Sistnämnda verks statistik upptar därjämte ytterligare
slag av ledighet.

Statistiska
uppgifter
rörande tjänstledighet
vid
kommunikationsyerken.

— 68 —

Revisorernas

uttalande.

Telegrafverket redovisar ledighet på grund, av sjukdom, som styrkts
genom läkarintyg, men däremot icke för andra förekommande slag av
ledighet.

De ovan påvisade olikformigheterna medföra, att jämförelser verken
emellan rörande de förhållanden, statistiken är avsedd att belysa, svårligen
låter sig göra. Möjlighet att verkställa sådana jämförelser bör
emellertid enligt revisorernas mening finnas, och förutsättningar härför
torde även föreligga då ju för kommunikationsverkens tjänstemän icke
blott lönesystemet utan även, åtminstone beträffande stora personalgrupper,
tjänstgöringsförhållandena äro väsentligen likartade.

Revisorerna anse sig icke böra ingå på frågan vilka personalgrupper
statistiken hör omfatta eller vilka detaljdata densamma bör innehålla,
utan hava endast velat framhålla, att den på nu ifrågavarande område
förekommande statistiken skulle avsevärt vinna i användbarhet, örn den
gjordes så vitt möjligt likformig, vilket torde vara jämförelsevis lätt att
uppnå, örn samarbete emellan de särskilda affärsverken i detta hänseende
anordnades.

— 69 —

SJUNDE HUVUDTITELN.

Finansdepartementet.

§ 27.

Revisorerna hava avlagt besök vid tullkammaren i Örebro.

Tullhuset, som äges av Örebro stad, är beläget i omedelbar närhet av
statens järnvägars godsmagasin. Byggnaden reparerades och omändrades
för erhållande av större expeditionslokaler år 1924. Samtidigt uppfördes
en flygelbyggnad avsedd för ankommande tullgods med nederlagsmagasin
i källarvåningen. Lokalerna äro försedda med centraluppvärmning
med undantag av nyssnämnda nybyggnad, i vilken endast en
mindre expeditionskur uppvärmes genom elektrisk värmeanordning.

Tullkammaren besöktes av revisorerna senast år 1929. I sin berättelse
i anledning av besöket framböllo revisorerna, bland annat, att den för
ankommande tullgods avsedda flygelbyggnaden torde böra förses med
lämplig värmeanordning.

Totala debiterade uppbörden år 1932 uppgick till 1,493,474 kronor. Tolagsersättning
utgår icke.

Revisorerna funno vid sitt besök, att nämnda flygelbyggnad alltjämt
saknade värmeledning. Enligt vad revisorerna inhämtat har ej heller
någon åtgärd vidtagits för avhjälpande av denna brist. Med anledning
härav vilja revisorerna ånyo framhålla angelägenheten av att värmeledning
snarast möjligt anordnas i berörda flygelbyggnad.

§ 28.

Revisorerna hava avlagt besök vid tullkammaren i Härnösand.

Totala debiterade uppbörden år 1932 vid nämnda tullkammare utgjorde
310,719 kronor. Ersättningen till staden för mistad tolag belöpte sig
för räkenskapsåret 1931/1932 till 17,931 kronor 97 öre.

Revisorerna funno vid sitt besök, att lokalernas uppvärmning, vilken
skedde medelst kakelugnar och kaminer, var mindre tillfredsställande.
Enligt revisorernas mening kan därför ifrågasättas, huruvida icke centralvärmeanläggning
bör anordnas. Då, enligt vad revisorerna kunde
konstatera, särskild lokal för förvaring av för köld ömtåligt gods saknades,
torde åtgärder böra vidtagas för avhjälpande av denna brist.

Tullkammaren
i Örebro.

Revisorernas

uttalande.

Tullkammaren
i Härnösand.

Revisorernas

uttalande.

70 —

§ 29.

TiUst“dn -Revisorerna hava avlagt besök vid tullkammaren i Strömstad.

Totala debiterade uppbörden år 1932 vid nämnda tullkammare utgjorde
42,413 kronor. Ersättningen till staden för mistad tolag uppgick räkenskapsåret
1931/1932 till 1,422 kronor 67 öre.

R“aS TuUkammarens lokaler voro 1 åtskilliga hänseenden mindre tillfredsställande.
Bland annat konstaterade revisorerna sålunda, att uppvärmmngsanordningarna
icke fungerade på ett effektivt sätt, att vaktrum för
personalen saknades, samt att lokalerna i allmänhet befunno sig i ett
mindre gott skick.

§ 30.

fSSSZT Eevisorerna hava avlafft besök vid tullkammaren i Söderhamn.

Totala debiterade uppbörden år 1932 vid nämnda tullkammare utgjorde
126,842 kronor. Ersättningen till staden för mistad tolag belöpte sig
för räkenskapsåret 1931/1932 till 6,472 kronor 17 öre.

EuItåi°arndeaS . Eeviforerna konstaterade vid sitt besök, att de särskilda lokalerna voro

i. förhållande till varandra olämpligt belägna. Vatten- och avloppsledningar
samt värmeledning saknades. För personalen fanns intet särskilt
överliggningsrum, varför vaktrummet måste användas till såväl sovrum
som vaktrum. Anordningarna för varornas transportering voro omoderna
och även i övrigt otillfredsställande. Det synes revisorerna angeläget,
att de brister, som sålunda anmärkts, snarast bliva i största möjliga
utsträckning avhjälpta.

§ 31.

T"f— Revisorerna hava avlagt besök vid tullkammaren i Visby.

18 y> Totala debiterade uppbörden år 1932 vid nämnda tullkammare utgjorde
58,319 kronor. Tolagsersättningen till staden belöpte sig för räkenskapsåret
1931/1932 till 1,545 kronor 85 öre.

Euttåiandeas Eevisorerna uppmärksammade vid sitt besök, att tullkammarens värdeu
a an e- handlingar förvarades i ett kassaskåp av äldre typ. Då detta kassaskåp
icke syntes lämna tillräcklig säkerhet vid inträffande eldsvåda och ej
heller rymde alla de värdepapper m. m., som där borde förvaras, vilja revisorerna
framhålla angelägenheten av att åtgärder vidtagas för avhjälpande
av denna brist.

— 71 —

§ 32.

Eevisorerna hava besökt tullkammaren i Uppsala.

Totala debiterade uppbörden därstädes år 1932 utgjorde 886,965 kronor.

Enligt bestämmelserna i Kungl. Maurts brev den 25 februari 1887 angående
staden Uppsala beviljad stapelstads-, nederlags- och tiansitoupplagsrätt
tillkommer tolagsersättning icke Uppsala. Staden skall åt tullverket
anskaffa och underhålla godkända, för tullförvaltningen erforderliga
lägenheter jämte nödiga inventarier och möbler samt till förvarande
av nederlags- och transitoupplagsgods lämpliga och författningsenligt
inrättade magasin.

I de nuvarande lokalerna har tullkammaren varit inrymd alltsedan
den år 1889 öppnades.

Tullkammaren besöktes åren 1925 och 1931 av riksdagens revisorer. 1925
års revisorer framhöllo i sin berättelse i anledning av besöket, att såväl
magasinen som expeditionslokalerna voro trånga. Till följd härav hade
utrymme icke kunnat beredas för någon särskild arkivlokal, utan arkivalierna
förvarades i lådor i ett av magasinen. Likaså saknades brandfritt
kassavalv. Toalettanordningarna voro otillfredsställande. Eevisorerna
ansågo det påkallat, att Uppsala stad snarast vidtoge åtgärder för
tillhandahållande av fullt tillfredsställande lokaler åt tullverket.

Med anledning av vad sålunda av revisorerna anmärkts anhöll gene*
raltullstyrelsen i skrivelse till stadsfullmäktige i Uppsala den 5 januari
1926, att stadsfullmäktige ville snarast vidtaga åtgärder för tillhandahållande
av fullt tillfredsställande lokaler åt nämnda tullkammare.

Med skrivelse den 13 mars 1928 överlämnade drätselkammaren i Uppsala
till generaltullstyrelsen ett preliminärt förslag, avseende tillbyggnad
av och ändringar i tullhuset.

Enligt beslut den 26 februari 1929 förklarade sig generaltullstyrelsen
på anförda skäl ej kunna godkänna det sålunda framlagda förslaget.
Styrelsen anhöll i samma skrivelse, att frågan måtte göras till föremål
för förnyad utredning, varvid styrelsen särskilt betonade angelägenheten
av att frågan snarast bringades till en tillfredsställande lösning.

Sedan drätselkammaren överlämnat ärendet till stadsarkitekten i Uppsala
G. Leche för erhållande av förnyat förslag till ändrings- och tilläggsarbeten
å tullhuset samt denne med en till generaltullstyrelsen ställd skrift
av den 30 juli 1930 överlämnat ett av honom i två alternativ utarbetat
förslag till ifrågavarande byggnadsarbeten, förklarade sig styrelsen i skrivelse
till drätselkammaren den 26 september 1930 föredraga det såsom alternativ
II betecknade förslaget, dock med vissa närmare angivna ändringar.
Styrelsen anhöll tillika, att drätselkammaren måtte, med beaktande
av styrelsens sålunda angivna ställning till de föreliggande förslagen,
snarast möjligt vidtaga de på drätselkammaren ankommande åtgärder
för bringande av förevarande byggnadsfråga till slutlig lösning.

Tullkammaren
i Uppsala.

— 72 —

Revisorernas

uttalande.

I skrivelse till drätselkammaren den 10 juli 1931 anliöll generaltullstyrelsen,
att, enär styrelsen icke fått mottaga något meddelande från drätselkammaren
i anledning av styrelsens ovannämnda skrivelse den 26 september
1930, drätselkammaren måtte lämna styrelsen upplysning örn I
vilket läge berörda fråga för det dåvarande befunne sig. Vid tiden för
revisorernas besök år 1931 hade generaltullstyrelsens sistnämnda skrivelse
icke av drätselkammaren besvarats.

I sin berättelse i anledning av besöket år 1931 framhöllo revisorerna angelägenheten
av att Uppsala stad utan ytterligare dröjsmål bragte förevarande
byggnadsfråga till slutlig lösning.

I en den 7 december 1931 dagtecknad skrivelse avlät drätselkammaren i
Uppsala svar å generaltullstyrelsens ovannämnda skrivelse den 26 september
1930, och kom denna drätselkammarens skrivelse styrelsen tillhanda
den 30 december 1931.

Drätselkammaren anhöll därvid dels örn generaltullstyrelsens yttrandeöver
ett av stadsarkitekten Leche i januari 1931 signerat förslag till ändrings-
och tilläggsarbeten i tullhuset, dels ock örn styrelsens medverkan till
en utredning i fråga örn uppförande av ett nytt tullhus å annan plats, än
där det nuvarande är beläget. Till svar härå anförde styrelse i skrivelse den
26 februari 1932, att styrelsen så mycket mindre funne anledning till erinran
mot det insända förslaget till ombyggnadsarbeten å det nuvarande
tullhuset, som förslaget syntes i allt väsentligt överensstämma med det
av styrelsen i ovannämnda skrivelse den 26 september 1930 förordade
alternativet, ävensom att styrelsen endast under den förutsättningen ansåge
sig kunna medverka till att frågan örn uppförande av ett nytt tullhus
i stället för ombyggnad av det nuvarande tullhuset bomme under utredning,
att definitivt beslut örn igångsättande av byggnadsarbetena för
åstadkommande av fullt tillfredsställande lokaler åt tullkammaren förelåge
inom allra närmaste tiden.

Med skrivelse den 24 maj 1933 överlämnade drätselkammaren till generaltullstyrelsen
ritningar till nybyggnad av tullhuset. Sedan dessa handlingar
den 17 juni 1933 remitterats till tullkammaren för yttrande inkom
tullkammaren den 28 juli 1933 med sådant yttrande. Härefter överlämnades
ärendet till arkitekten P. Benson för granskning av ritningarna.
Enligt av honom till generaltullstyrelsen under hand lämnad uppgift syntes
förslaget ur tullverkets synpunkt icke kunna utan genomgående omarbetning
godtagas.

Såsom av det anförda framgår, hava de av revisorerna tidigare anmärkta
missförhållandena icke avhjälpts, vilket revisorerna vid sitt besök kunde
konstatera. Revisorerna, som måste beteckna denna uraktlåtenhet såsom
synnerligen anmärkningsvärd, vilja uttala en bestämd förväntan,
att frågan örn anskaffande av tillfredsställande lokaler åt förevarande
tullkammare icke ytterligare förhalas, utan med största möjliga skyndsamhet
bringas till slutlig lösning.

— 73 —

Revisorerna hava även i §§ 27—31 yttrat sig rörande tullokaler i åtskilliga
städer och i vissa fall framställt erinringar mot lokalernas beskaffenhet.

Med hänsyn till vad sålunda i fråga örn denna tullkammare förekommit
och vad revisorerna anfört under nyss nämnda paragrafer, hava de ansett
nödvändigt att också mera allmänt erinra örn de skyldigheter städerna
uti ifrågavarande hänseende hava och att det synes nödvändigt, att vederbörande
myndigheter tillse, att dessa skyldigheter också uppfyllas.

§ 33.

Revisorerna hava granskat vissa avkortningslängder å kronorestantier Granskning ai
i Stockholm i avsikt att erhålla kännedom örn tillämpningen av gällande

föreskrifter å detta område. \>r°^°stockn"

Innan revisorerna ingå på de erfarenheter, revisorerna därvid vunnit, holm
hava de ansett sig höra lämna en redogörelse för de föreskrifter, enligt
vilka avkortning av kronoutskylder i Stockholm äger rum.

Enligt § 22 i uppbörd sreglementet den 14 december 1917, sådan denna
paragraf lyder enligt kungörelse den 1 mars 1929, ma avkortning av kronoutskylder
äga rum,

då, enligt vad uppenbart är, utskyld påförts annan person än som vederbort;
skolande, så framt icke den rätteligen skattskyldige på grund
av stadgandet i § 29 är från betalningsskyldighet fri, i sammanhang med
beslut örn avkortning förordnas örn det avkortade beloppets uttagande hos
denne;

därest utskyld påförts skattskyldig dubbelt eller med för högt belopp,
dock ej örn debiteringen skett i överensstämmelse med den skattskyldige
av beskattningsmyndighet åsatt taxering; samt

då den skattskyldige saknar utmätningsbara tillgångar till utskyldernas
gäldande och införsel i honom tillkommande avlöning, pension eller
livränta enligt gällande bestämmelser icke kan äga rum, dock att avkortning
icke må ske för utskyld eller avgift, för vilken fast egendom svarar,
med mindre utrett blivit, att betalning för utskylden eller avgiften icke
kunnat erhållas ur egendomen.

Har till kronoutskylders gäldande införsel beviljats och befinnes arbetsgivaren
sakna utmätningsbara tillgångar till betalning av innehållet belopp,
må vad som mot sagda belopp svarar avkortas.

Mantalspenningar och sjukvårdsavgift må dessutom för den, som avlider
före den 1 maj, avkortas för samma år.

Dessutom stadgas i reglementet för uppbördsverket i Stockholms stud
den 1 april 1921 (nr 219), § 22, (jfr kungörelsen den 13 november 1931, nr
383), att kronorestantier för vilka avkortning finge ske, skola upptagas av
vederbörande uppbördskommissarie i en särskild avkortningslängd, vilken
skulle vara underskriven av uppbördskommissarien och åtföljd av de hand -

Gällande bestämmelser -

— 74

lingar, å vilka han stödde sin uppfattning om de skattskyldigas bristande
tillgång till utskyldernas gäldande. Sådan längd skulle upprättas i sammanhang
med årsredovisningen samt därförinnan å tid, som Överståthållarämbetet
ägde bestämma. Längden skulle, i vad densamma avsåge restskyldiga
inom Stockholm, granskas och med intyg därom förses av ordföranden
i vederbörande taxeringsnämnd och den av Överståthållarämbetet
förordnade ledamoten i nämnden. Överståthållarämbetets beslut rörande
beviljande av avkortning borde enligt stadgande i samma paragraf
meddelas så tidigt, att beloppen kunde i den sista månadsredovisningen
för året upptagas såsom avkortade (jämför ändring i reglementet den 22
december 1922 § 590).

I den för Stockholms stads uppbördskontor fastställda arbetsordningen
återfinnas vidare beträffande indrivning och avkortning av kronorestantier
följande föreskrifter.

I § 7 stadgas sålunda, att samtliga i restlängd efter första kronouppbördsstämman
antecknade, skola på uppbördskontor förtecknas å särskilt indrivningskort
enligt fastställt formulär.

§ 8 i arbetsordningen innehåller vissa föreskrifter rörande handräckning
för indrivning av restförda utskylder hos personer, som enligt anteckning
å indrivningskortet avflyttat till ort utom Stockholm ävensom
rörande restskyldiga, som enligt inkomna uppgifter vistas å känd ort utom
riket. Beträffande sistnämnda personer skall vederbörande uppbördskommissarie,
då utskyldernas belopp överstiga 15 kronor, före den 15 i varje
månad avlämna förteckning till Överståthållarämbetet, som, såvitt ske
kan, vidtager anstalt för att den skattskyldige genom vederbörande beskickning
eller konsulat eller ock i vissa fall genom utrikesdepartementet,
erhåller anmaning att erlägga utskylderna.

I § 12 föreskrives, att restposter, för vilkas gäldande restskyldige saknar
utmätnings- eller införselbara tillgångar, skola av uppbördsmannen redovisas
i enahanda ordning som gäller för betalda poster. Redovisningen sker
genom inlämnande av vederbörandes indrivningskort, varpå skall finnas
fullständig uppgift örn hindrets art (utfattig, boskillnad, äktenskapsförord,
avbetalningskontrakt, sjuk, arbetslös etc.) samt övriga anteckningar,
som kunna vara av betydelse för vidare åtgärder i ärendet. Beviset skall
vara av uppbördsmannen undertecknat.

Enligt arbetsordningens § 13 skall vid redovisning av restposter, där den
restskyldige saknat utmätningsbara tillgångar, uppbördsmannen för uppbördskommissarien
anmäla, huruvida utsikt finnes till utskyldernas utfående
genom den restskyldiges försättande i konkurs. Framställning örn
den restfördes försättande i konkurs kan därefter ske, men må dock icke
göras för restpost, som understiger 50 kronor, med mindre i det föreliggande
fallet synnerliga skäl därtill äro.

I §§ 19 och 20 återfinnas bestämmelser örn införsel och utmätning

— 75 —

för skatt samt i §§ 22 och 23 örn bevakning, om exekutiv auktion och i
konkurs.

I § 30 i arbetsordningen förekommer slutligen vissa särskilda bestämmelser
rörande kronorestantierna av följande innehåll.

Kronorestantier, som på grund av fattigdom eller av annan anledning
böra föreslås till avkortning, skola av uppbördskommissarien upptagas å
särskild längd, en för varje taxeringsdistrikt. Sådana längder skola upprättas
två gånger årligen, den 1 juli och 15 november, samt avlämnas till
revisorn såsom förslag till avkortningslängder. Samtliga poster, för vilka
avkortning begäras, skola upptagas i längden årsvis i debetnummerföljd
(en serie) och vara fördelade på utskyldstitlar. Vidare skall i längden
upptagas den restskyldiges fullständiga namn jämte titel med undantag
för poster, som endast avse tilläggsavgifter och indrivningsavgift.

Beträffande sådana restposter, som varit på handräckning å annan ort
skall iakttagas:

att restlängdsutdragen, åtecknade i vederbörlig ordning utfärdade hindersbevis,
skola vara bilagda;

att restlängdsutdragen skola vara ordnade och numrerade i för hela
uppbördsdistriktet fortlöpande nummerföljd;

samt att numret skall vara antecknat i längden i kolumnen för verifikationer.

Beträffande övriga restposter skola indrivningskorten utgöra de verifikationer,
varå uppbördskommissarien stöder sin begäran örn avkortning.
I sådant syfte skola indrivningskorten innehålla fidlständiga och tydliga
uppgifter örn hindrets art samt vara åtecknade vederbörliga av uppbördsman
utfärdade bevis. I längden utmärkes verifikation av nu angiven
beskaffenhet genom beteckningen »i» uti verifikationskolumnen. Indrivningskorten
skola förvaras å uppbördskontoret och vara ordnade på sådant
sätt, att de vid fall av efterfrågan från revisorn i och för granskning äro
lätt åtkomliga.

Sedan längderna blivit granskade av såväl revisorn som vederbörande
kronoombud och taxeringsnämndsordförande samt däri upptagna poster
blivit godkända för avkortning, återställas längderna till uppbördskontoret,
För samtliga längder göres ett generalsammandrag. Uppbördskommissarien
tecknar därunder enligt särskilt formulär bevis, att samtliga
i längden upptagna restskyldiga sakna utmätningsbara tillgångar.
Slutligen tecknar uppbördsassistenten intyg att längderna av honom kontrollerats.

Efter det att avkortningsresolution meddelats, skola åtgärder för utskyldernas
indrivning icke vidare äga rum. Skulle avkortade kronoutskylder
frivilligt erläggas skola de i räkenskaperna ånyo uppföras och behörigen
redovisas.

Beträffande den uppbördsassistenterna åliggande inspektionsverksamheten
över av uppbördsmännen verkställda redovisningar hava utfärdats
särskilda föreskrifter.

Vid sin granskning av restlängderna inom vissa uppbördsdistrikt i
Stockholm hava revisorerna i fråga örn verkställda avkortningar av utskylder
gjort följande iakttagelser.

Gjorda iakttagelser.

— 76

De belopp, som årligen i Stockholms stad avkortas av debiterade kronoutskylder
äro i och för sig ganska avsevärda, men de avkortade skatterna
motsvara dock en relativt låg procent av de debiterade.

Av nedanstående tabell framgår summan av de under åren 1928—1932
debiterade kronoutskylderna och samma år avkortade belopp:

Ä r

1928 ........

1929 ........

1930 ........

1931 ........

1932 ........

Uppdebiterade kronoutskylder

kr.

64,867,409: 8 6
64,681,926: 02
70,768,926: 9 6
73,673,362: 81
63,694,750: 24

Avkortade kronoutskylder

kr.

1,396,891: 38
1,307,269: 95
1,361,170: 82
1,441,415: ee
2,632,578: 4 7

I samband med ovan intagna sifferuppgifter bör framhållas, att i såväl
de debiterade som de avkortade beloppen ingå utskylder för sådana personer,
vilka av vederbörande beskattningsnämnder påförts s. k. »ansedd
inkomst», enär på grund av bristande uppgifter utredning icke kunnat
åstadkommas rörande deras verkliga inkomst.

Det torde förtjäna anmärkas, att just utskylder på grund av dylik taxering
i synnerlig stor omfattning bliva föremål för avkortning.

Vid tillämpningen av de allmänna grunderna för avkortningen av kronoutskylder
i Stockholm, påförda ensamstående personer och familjeförsörjare,
synes man utgå från, att det existensminimum, som skall förbehållas
den skattskyldige, alltjämt beräknas med hänsyn till levnadskostnaderna
vid en tidpunkt, som ligger ganska långt tillbaka i tiden. Avkortning
har sålunda under vissa förhållanden ansetts kunna ske ifråga örn
samtliga kronoutskylder för män, tillhörande kategorien »tjänstemän och
likställda», vid en inkomst av ungefär 2,500 kronor för år, då vederbörande
saknat försörjningsskyldighet mot annan, samt under samma förutsättning
vid en inkomst av ungefär 2,100 kronor inom kategorien »kontorister,
butiksanställda m. fl.». Dör kvinnor inom motsvarande kategorier hava
beloppen varit ungefär 2,300 kronor och 2,000 kronor. För ensamstående
personer utan försörjningsplikt inom kategorien »arbetare och likställda»
har existensminimum ansetts böra sättas vid en årsinkomst av för man
ungefär 1,500 kronor och för kvinna ungefär 1,250 kronor. I detta sammanhang
torde förtjäna ytterligare omnämnas, att för familjeförsörjare,
som har hustru och två harn att försörja, inkomstgränsen, under vilken avkortning
medgivits, utgjort inom kategorien »tjänstemän och likställda»
3,350 kronor, inom kategorien »kontorister, butiksanställda m. fl.» 3,200
kronor och inom kategorien »arbetare och likställda» ungefär 2,750 kronor.

Revisorerna vilja emellertid framhålla, att i ganska stor omfattning utskylderna
indrivits även hos personer, vilkas årsinkomst understigit de
sålunda angivna beloppen.

— 77 —

Med stöd av 23 § i förordningen den 28 september 1928 om statlig inkomst-
och förmögenhetsskatt har beslut örn befrielse från ntskylder meddelats
av vederbörande beskattningsnämnd, då behållningen i boet efter
avliden skattskyldig, som vid dödsfallet varit här i riket bosatt, ej överstigit
20,000 kronor, örn den avlidne efterlämnat make, oförsörjda barn
eller annan bodelägare, som vid hans frånfälle varit beroende av honom
för sin försörjning. Det förefaller revisorerna, som örn denna bestämmelse,
vilken vid innevarande års riksdag utsträckts att — örn en avliden
efterlämnat två bodelägare, som vid hans frånfälle varit beroende av honom
för sin försörjning — avse behållning, ej överstigande 30,000 kronor,
i allmänhet tillämpats på sådant sätt, att prövningen varit mycket summarisk
och befrielsen i regel medgivits i alla förekommande fall och fått
avse hela skattebeloppet, utan att någon skälighetsprövning i det speciella
fallet ägt rum.

Revisorerna hava vidare lagt märke till, att ganska ofta efter resultatlöst
försök till utmätning avkortning plägat ske av utskylder, påförda
personer, som driva rörelse eller åtnjuta sådan inkomst, som är att hänföra
till försäljningsprovision. Det förefaller också revisorerna, som örn
ifråga örn skattskyldiga tillhörande vissa rörelse- eller näringsgrenar det
rentav kan betraktas såsom ganska vanligt, att avkortning av utskylder
äger rum. Detta gäller särskilt, då de redskap eller fortskaffningsmedel,
som erfordras för rörelsens bedrivande, förvärvats genom avbetalningsköp.
och alltså utmätning därav icke är möjlig enligt gällande bestämmelser.
Revisorerna hava särskilt uppmärksammat, att ofta hela familjer,
som gemensamt driva rörelse eller näring och därav hava sitt uppehälle,
på grund härav erhållit avkortning för de utskylder, som påförts
dem.

Den jämförelsevis stora rörlighet, som utmärker befolkningen i Stockholm
och dess grannsamhällen, vilka senare lyda under annan administrativ
myndighet, återverkar i ganska stor utsträckning i fråga örn utskyldsbetalningen
på sådant sätt, att icke sällan avskrivning måst äga rum av
utskylderna. Därest restskyldig sökes hos den arbetsgivare, där han enligt
senast erhållna uppgifterna haft arbete, visar det sig ofta nog, att han
redan lämnat denna arbetsplats och att arbetsgivaren saknar uppgift örn den
plats, där han senare kan hava erhållit arbete. En anledning till detta
missförhållande är, att indrivningen av utskylderna sker relativt lång
tid efter det inkomsten förvärvats och arbetsanställningen, där inkomsten
erhållits, innehafts av vederbörande. Här torde också böra omnämnas, att
icke så sällan fastighets- eller andra bolag, bildade för ett visst begränsat
syfte, exempelvis för att snabbt förvärva och realisera vissa värden, upplösas,
innan skatten skall inbetalas. Möjligheten att senare utfå skatten är
ringa, och avkortning av dylik skatt har måst ske i stor utsträckning.

Enligt gällande föreskrifter kunna kronoutskylder och restantier icke
avfordras de skattskyldiga efter tre års förlopp, räknade från utgången av

— 78 —

Allmänt uttalande.

det år, under vilket utskylderna skolat erläggas. Det kar också vid av
revisorerna i vissa speciella fall verkställd undersökning visat sig, att personer,
som ett år fått utskylderna avkortade på grund av bristande tillgångar
eller på grund av konkurs, ett kommande år haft anställning med
ganska goda inkomster. På grund av gällande bestämmelser kunna emellertid
utskylderna icke vid nämnda tillfällen avfordras dem, då avkortning
på grund av den korta preskriptionstiden redan ägt rum.

Vid bedömandet av frågan, huruvida i visst fall avkortning av utskylder
bör äga rum, kunna givetvis olika synpunkter göras gällande. Å ena
sidan har avkortningsförfarandet tillkommit i syfte att från erläggandet
av utskylder befria personer, vilka icke liava sådana tillgångar, att de
kunna betala utskylderna, utan att samtidigt stora svårigheter uppstå lör
dem att bereda sig och sin familj nödtorftigt uppehälle. Å andra sidan är
det klart, att, därest avkortning av utskylder sker i alltför stor utsträckning
sådana personer åter, som ordentligt fullgöra sin skattskyldighet,
komma att få betala högre skatter än som skulle hava utgått, därest avkortningar
icke ägt rum eller verkställts efter strängare grunder. Vid
behandlingen av dessa spörsmål har det emellertid för revisorerna framstått
såsom ett önskemål, att de författningsbestämmelser, som meddelats
beträffande skattskyldigs taxering till beskattning, skola så nära som
möjligt ansluta sig till de bestämmelser, som gälla uppbörd och indrivning
av skatter och utskylder. För närvarande kan man dock konstatera, att
det skattebelopp, som enligt föreskrifterna i gällande taxeringsförordning
påföres en skattskyldig i relativt stor utsträckning icke kan indrivas hos
vederbörande enligt uppbördsförfattningarnas och utsökningslagens nuvarande
lydelse samt numera tillämpade praxis. Det vill därför förefalla
revisorerna, som örn bättre överensstämmelse mellan dessa olika författningsbestämmelser
bör genomföras och att det ligger i statens intresse
att i sitt förhållande till de skattskyldiga tillse, att dylika ojämnheter i
görligaste mån försvinna. Eevisorerna hava i detta sammanhang särskilt
fäst sig vid, att skilda existensminima för olika befolkningsgrupper tilllämpas
i Stockholm.

Vad därefter beträffar den gjorda iakttagelsen att personer, som driva
rörelse eller åtnjuta sin inkomst i form av provision i jämförelsevis stor
utsträckning underlåta att fullgöra sin skattskyldighet, varefter dem påförda
utskylder måste avkortas, vilja revisorerna framhålla, att detta
missförhållande har sin grund däruti, att införsellagen icke kan å sådan
skattskyldig tillämpas i någon större utsträckning. Utan att ingå på huru
en rättelse i berörda hänseende skall kunna åstadkommas, vilja revisorerna
framhålla önskvärdheten av att en undersökning verkställes, vilka åtgärder,
som härutinnan kunna vara påkallade. Under alla förhållanden
synes det vara i hög grad otillfredsställande, att icke i dylika fall ett utmätningsförfarande
synes kunna leda till önskat resultat, enär denna ka -

— 79 —

tegori av skattskyldiga i allmänhet kan visa, att den endast har sådana tillgångar,
som icke nn kunna göras till föremål för utmätning.

Vidkommande därefter frågan örn vilka åtgärder, som skulle kunna vidtagas
till förhindrande av att avskrivning av utskylder i så stor utsträckning
måste ske, hava revisorerna bemärkt, att detta skulle kunna i viss.
mån förhindras därigenom, att vederbörande arbetsgivare ålades utvidgad
skyldighet att till mantalsskrivningsmyndigheterna lämna alla erforderliga
uppgifter rörande hos arbetsgivaren anställda vid varje tillfälle,
då sådan anställning, som icke är av rent tillfällig art, äger rum.

Vad revisorerna här ovan anfört, synes vara av den betydelse, att de ansett
sig höra föreslå, att en närmare utredning rörande dessa förhållanden
verkställes med syfte att sedermera skola kunna vidtagas erforderliga förändringar
i de författningar, som ovan berörts. I samband med en utredning
på detta område, lärer även kunna till granskning upptagas behovet
av kompletterande bestämmelser i fråga örn heskattningsnämnds rätt att
medgiva befrielse från utskylder under vissa förhållanden, då boets tillgångar
icke uppgå till mera än 20,000 respektive 30,000 kronor. Revisorerna
vilja i detta sammanhang även fästa uppmärksamheten på, huruvida
icke enhetliga preskriptionsbestämmelser böra införas för såväl kronosom
kommunalutskylder.

Revisorerna anse sig till slut böra som sin mening uttala, att behovet
av den sålunda ifrågasatta utredningen till stor del synes bottna i den
vid flera tillfällen påtalade olägenheten av att vårt nuvarande skattesystem
medför, att skatt å en inkomst uttages först lång tid efter det inkomsten
förvärvats.

De iakttagelser och erinringar, som av revisorerna gjorts, beröra visserligen
förhållandena i huvudstaden, men i åtskilliga hänseenden torde de
av revisorerna gjorda påpekandena få anses äga betydelse även beträffande
landet i övrigt.

§ 34.

Enligt 2 § i allmänna resereglemente! äger vederbörande förrättningsman
vid färd med taxeautomobil åtnjuta ersättning, beräknad efter avgift
för en person, ävensom därutöver 5 öre per kilometer. Hava vid förrättningsresa
två eller flera i samma förrättning deltagande personer att färdas
samma väg, skall, då fråga är örn taxeautomobil, den främste bland
förrättningsmännen, där så låter sig göra och befinnes ägnat att nedbringa
resekostnaden, anskaffa för samtliga förrättningsmän erforderliga
fortskaffningsmedel. Resekostnaden utgår i dylikt fall med vad som verkligen
utgivits, däri inbegripet styrkta utgifter för hämtning av resande,
beställningspenningar och väntpenningar. Vid dylik resa äger envar
förrättningsmän uppbära en ersättning av 5 öro per kilometer.

Revisorerna hava vid sin räkenskapsgranskning funnit, att i allmänhet

Debiteringen
av resor, verkställda
med
taxeautomobil*

— 80 —

iievisorernas

uttalande.

Inköp av glödlampor
för
statsförvaltningens
behov.

förrättningsman, som ensam företager resa, uttager ersättning i enlighet
med högsta gällande automobiltaxa, vilken i allmänhet medgiver en ersättning
av 45 öre per kilometer förutom kilometerpenningarna. Emellertid
hava revisorerna erfarit, att icke så sällan den verkliga resekostnaden
varit avsevärt lägre än den debiterade, i det att förrättningsmannen
lyckats träffa avtal örn lägre gottgörelse än som nyss nämnts. Skillnaden
mellan den verkliga och den debiterade kostnaden kommer i så fall tjänstemannen
själv till godo. I fråga örn längre resor kan nämnda skillnad
bliva högst betydande.

De sålunda gjorda iakttagelserna hava givit revisorerna anledning
framhålla önskvärdheten av att berörda förhållanden komma under bedömande
vid den slutliga översyn av bestämmelserna i allmänna resereglementet,
som begärts av 1933 års riksdag, och vars resultat avsetts att
framläggas för nästkommande års riksdag. Det synes därvid kunna ifrågasättas,
huruvida antingen bestämmelser, motsvarande dem, som nu förekomma
i 8 § och innefatta att reseersättningen skall utgå med vad som
verkligen utgivits, böra införas i fråga örn längre resor eller ock att vid
dylika resor åtminstone kilometerpenningar icke må utgå för längre väglängd,
än exempelvis 10 mil under en och samma resa.

§ 35.

Revisorerna hava verkställt en undersökning rörande de priser, som av
vissa myndigheter betalas för glödlampor. Av de infordrade uppgifterna
framgår, att inköp av glödlampor för vissa grenar av statsförvaltningen
skett centralt genom anbud, medan däremot andra myndigheter verkställt
sina uppköp i mån av behov. Av dessa uppgifter framgår, att för samma vara
vid central upphandling genom anbud erhållits en rabatt av cirka 45 procent,
medan vid inköp av mindre poster en rabatt erhållits från 10 procent
till 30 procent.

1927 års statsrevisorer, som verkställde en omfattande undersökning i
denna fråga, anförde beträffande statsverkets upphandling av glödlampor
följande:

Vad angår det slag av belysningsmateriel, glödlampor, som jämväl ingått
i den av revisorerna företagna undersökningen, är det uppenbart, att
även i fråga örn utgifterna för denna vara mycket kunde vinnas, därest
verken vid sina inköp beaktade prisfrågan mera än som skett, och tillika
i möjligaste mån undveke inköp i småposter hos spridda leverantörer. En
åtgärd, som för statsverket säkerligen skulle bliva ur ekonomisk synpunkt
mycket fördelaktig, vore örn någon av de större förbrukarna bland verken,
vilka, på sätt av det föregående inhämtats, vetat att betinga sig särskilt
förmånliga villkor vid sina inköp, kunde, i likhet med vad som redan ägt
rum i fråga örn järnvägsstyrelsen och vissa andra myndigheter, bereda
övriga verk tillfälle att ansluta sig till dess avtal. En sådan anordning bör
vara så mycket lättare att åstadkomma, som för dess genomförande icke

— 81 —

kräves vidtagande av några som helst särskilda organisatoriska anstalter
utan allenast förutsattes samförstånd och samarbete mellan de olika myndigheterna.

De priser, de olika myndigheterna fått erlägga för glödlampor av samma
typ, hava enligt vad de infordrade uppgifterna utvisa, varit synnerligen
växlande. Dessa växlingar hava givetvis sin förklaring i det tillämpade
upphandlingssättet och omfattningen av den verkställda upphandlingen.
De myndigheter, som efter infordrande av anbud verkställt upphandling
av ett större parti glödlampor på en gång, hava kunnat betinga sig de förmånligaste
priserna.

1927 års statsrevisorer förordade, att någon av de större förbrukarna
bland verken, vilken vetat att betinga sig särskilt förmånliga villkor vid
sina inköp, skulle, i likhet med vad som redan i vissa fall ägt rum, bereda
övriga verk tillfälle att ansluta sig till dess avtal. Revisorerna vilja erinra
örn, att upphandlingen av normalpapper samt vissa slag av papper,
kuvert och läskpapper för statens behov från och med år 1931 anförtrotts
generalpoststyrelsen samt att förslag föreligger, att samma myndighet
även skall handhava statsverkets inköp av skriv- och räknemaskiner. Det
synes revisorerna höra tagas under övervägande, örn ej ett liknande upphandlingssätt
kunde komma till stånd även beträffande statsverkets behov
av glödlampor.

§ 36.

I anledning av väckt motion anhöll 1918 års riksdag i skrivelse (nr 124),
att Kungl. Maj:t ville låta verkställa utredning beträffande de inom de
centrala ämbetsverken med avseende å städnings- och rengöringsarbete
m. m. förefintliga arbetsförhållandenas omfattning och art i avsikt att utröna,
huruvida ändring borde vidtagas i sättet för anställandet av de
personer, som utföra berörda arbete, eller örn vissa förmåner utöver de då
utgående borde dem beredas.

I denna skrivelse uttalade riksdagen bland annat, att den dittills mångenstädes
i statens verk tillämpade ordningen för städningsarbetets utförande
innebure i viss mån ett entreprenadsystem, örn vars lämplighet riksdagen
icke kände sig övertygad. Den begärda utredningen motiverades
därför jämväl av önskvärdheten av enhetligt förfarande beträffande anställningsvillkor
och dylikt.

Enligt remiss den 20 september 1919 anmodade Kungl. Maj:t 1902 års
löneregleringskommitté att verkställa den av riksdagen i berörda skrivelse
begärda utredningen samt därmed ävensom med det förslag, vartill utredningen
kunde föranleda, till Kungl. Majit inkomma.

Kommittén avgav utlåtande i ärendet den 2 december 1920, och framhöll
däri, att förhållandena i avseende å städnings- och rengöringsarbetet inom

(i — n a o 7 a. Rev .-berättelse ang. statsverket för år 1933. I

Revisorernas

uttalande.

Arbetsförhållandena
inom
vissa ämbetsverk
i Stockholm
beträffande
städnings-
oell
rengöringsarbete.

de olika ämbetsverken företedde mycket stora skiljaktigheter med avseende
bland annat å kostnaderna för städningsarbetets utförande. Förhållandevis
stor likhet förefanns inom olika ämbetsverk med hänsyn till de
personer, som utföra ifrågavarande arbete, dock att antalet personer ställt
i relation till arbetsmängden syntes vara ganska varierande. Vanligast
syntes vara, att hos vederbörande ämbetsverk anställd vaktmästare ombesörjde
städnings- och renhållningsarbetet. Ibland anlitades för ändamålet
en eller flera andra personer, ofta då någon dylik vaktmästares
hustru. Dessa så att säga huvudstädare eller huvudstäderskor, vilka svarade
för arbetet inför ämbetsverket, hade i regel biträden vid arbetets utförande
(vaktmästarna oftast hustru, andra familjemedlemmar eller annat
husfolk). Därutöver användas i stor utsträckning tillfälliga biträden vid
de periodiska rengöringsarbetena. En viss grad av likhet företedde även
på det hela taget förfarandena vid ifrågavarande personals anställning.
Huvudstädarna eller huvudstäderskorna syntes oftast anställas av respektive
verk, mindre ofta av någon vederbörande tjänsteman inom verket t. ex.
expeditionschef, byråchef, registrator. Den för städnings- och rengöringsarbetet
utgående ersättningen uppbars som regel — i överensstämmelse
med det brukliga sättet för ifrågavarande personals anställning — av huvudstädarna,
vilka i sin ordning avlönade de av dem anställda biträdena. I
ett eller annat verk tycktes dock förekomma, att även biträdena uppburo
sin ersättning direkt av verket eller åtminstone att från verkets sida
övas tillsyn däröver, att biträdena erhöllo vad dem tillkom.

Efter att hava redogjort för resultatet av utredningen, framhöll kommittén
för egen del bland annat, att, även örn enligt kommitténs mening någon
genomgripande förändring beträffande ifrågavarande personals ställning
icke torde kunna vidtagas, anledning syntes likväl ej saknas att i
vissa särskilda avseenden ägna personalens förhållanden uppmärksamhet.
Detta gällde i främsta rummet den av riksdagen påpekade förekomsten av
entreprenadsystem på förevarande område. Visserligen syntes, att döma
av de inkomna svaren å en kommitténs cirkulärskrivelse den 12 december
1919, denna företeelse ej vara så utbredd, som det torde hava antagits,
och näppeligen syntes densamma, åtminstone till sina hittillsvarande verkningar,
hava i stort sett medfört några mera avsevärda olägenheter. Tvivelsutan
ägde systemet att uppvisa påtagliga fördelar. Därför syntes det
emellertid vara angeläget att tillse, att garantier vunnes för att detsamma
bleve på ett för därav intresserade parter tillfredsställande sätt tillämpat.
I sådant syfte borde det enligt kommitténs uppfattning vara lämpligt, att
en hos vederbörande ämbetsverk anställd tjänsteman — i regel registrator
eller redogörare eller ock annan befattningshavare, vilken lämpligen kunde
få sig ett dylikt uppdrag anförtrott — holle sig underrättad örn den
med ifrågavarande göromål sysselsatta personalen och tillsåge, att en
var erhölle vad honom eller henne skäligen borde tillkomma och att alltså
den, som svarade för arbetets utförande, ej för egen del bibehölle mer

än varmed han eller hon skäligen kunde anses vara tillgodosedd. Till sist
uttalades, att, därest de antydningar, som kommittén lämnat, skulle vinna
beaktande, Kungl. Maj:t lämpligen borde genom cirkulärskrivelser till
vederbörande ämbetsverk meddela anvisningar i ämnet.

Sedan detta utlåtande avgavs har någon vidare åtgärd icke vidtagits
i ärendet, utan är detsamma alltjämt beroende på Kungl. Maj:ts prövning.

I enlighet med erhållna direktiv har sedermera 1927 års besparingsnämnd
igångsatt en omfattande utredning angående kostnaderna för städning
och övrig rengöring vid vissa ämbetsverk i Stockholm, vilken utredning
efter det besparingsnämndens verksamhet upphört fortsatt och fullföljts
av generaldirektören E. Stridsberg såsom inom finansdepartementet tillkallad
ekonomisakkunnig. Även i denna utredning, vars syfte dock närmast
var att undersöka möjligheterna att åstadkomma besparing å ifrågavarande
område, berördes frågan örn entreprenadsystemet. Visserligen
uttalades däri, att entreprenadsystemet i många fall torde visa sig vara
det för staten fördelaktigaste. Samtidigt behandlades emellertid även
spörsmålet örn ämbetsverkens skyldighet som arbetsgivare att tillse, att
arbetspersonal som anlitades av entreprenör inom den givna kostnadsramen
tillförsäkrades rimliga villkor. Sålunda syntes hinder icke möta, att
i de fall, då entreprenad användes, i avtalet med denne intaga föreskrift,
att de av honom anlitade städerskorna skulle komma i åtnjutande av sjukersättning
och semester, i den mån dessa förmåner kunde anses skäliga.
Genom den i utredningen föreslagna anordningen med byggnadsstyrelsen
såsom centralorgan för ordnandet av ifrågavarande göromål, skulle man
kunna säkerställa en sådan översyn beträffande städningspersonalens arbetsförhållanden,
som lönekommittén på sin tid föreslagit skola uppdragas
åt särskild befattningshavare inom varje ämbetsverk. Härigenom skulle
man även vinna den grad av enhetlighet med hänsyn till utmätandet av
städningspersonalens olika förmåner, som kunde anses önsklig.

Sedan byggnadsstyrelsen den 25 februari 1931 avgivit utlåtande över
sistnämnda utredning, har ej heller denna föranlett någon Kungl. Maj:ts
ytterligare åtgärd.

Enligt vad revisorerna inhämtat, användes entreprenadsystemet i synnerligen
stor omfattning beträffande städning och renhållning av ämbetsverkens
lokaler i Stockholm.

Såsom redan antytts hava några åtgärder ännu icke vidtagits i syfte
att åstadkomma bättre anställningsförhållanden för ifrågavarande personal.
Ej heller hava några garantier skapats för att av entreprenör anställda
biträden erhålla vad dem »skäligen borde tillkomma och att alltså
den, som svarade för arbetets utförande, ej för egen del får bibehålla mer
än varmed han eller hon skäligen kunde anses voro tillgodosedd». I
gällande entreprenadavtal saknas bestämmelser om avlönings- och anställningsvillkor
för biträden.

Då entreprenörerna icke kanna åläggas skyldighet att uppgiva sina

— 84 —

Revisorernas

uttalande.

kostnader på städningsarbetets utförande, är det givetvis icke möjligt
att avgöra om och i vilken utsträckning missförhållanden förefinnas på
detta område. Att det i vissa fall kan uppstå en icke obetydlig nettovinst
för vederbörande entreprenör torde framgå av följande exempel.

Ett centralt ämbetsverk har till och med år 1930 lämnat förste expeditionsvakten
i uppdrag att som entreprenör handhava städningen av ämbetsverkets
lokaler mot en årlig ersättning av 10,387 kronor 80 öre. Från och
med år 1931 frångick ämbetsverket i fråga entreprenadsystemet och anställde
direkt hos verket erforderlig städningspersonal. Denna personal
erhöll därvid något högre ersättning än vad de tidigare erhållit av
entreprenören. Icke desto mindre kunde kostnaderna för städningen
nedbringas från nyssnämnda belopp, 10,387 kronor 80 öre, med icke mindre
än 3,607 kronor 80 öre till 6,780 kronor eller sålunda med nära 35 procent.

I förbigående torde få nämnas, att ersättningsbeloppet till entreprenören
i nyssnämnda fall beräknats efter samma grunder, som alltjämt
tillämpas i fråga örn ersättning för städningsarbete av andra ämbetsverk
i samma hus. I ovanherörda utredningar har också framhållits, att
högst avsevärda skiljaktigheter förefinnas de olika verken emellan i fråga
örn storleken av utgående ersättning för städning och rengöring.

Utan att närmare ingå på det i och för sig svårbedömliga spörsmålet,
huruvida det i det följande antydda systemet ur olika synpunkter sett kan
anses vara den lämpligaste formen för städningsarbetets utförande, hava
revisorerna ansett sig böra ifrågasätta, örn icke åtgärder böra vidtagas
för att i möjligaste mån sådana behövande personer, gentemot vilka det
allmänna kan sägas hava vissa förpliktelser, finge åtaga sig städning och
rengöring av ämhetslokalerna. Revisorerna åsyfta härvid f. d. löntagare
och arbetare i statens tjänst eller befattningshavares änkor, vilka
vid avskedet icke kommit i åtnjutande av någon pension eller en mycket
ringa sådan. Därest sådana personer finge åtaga sig städningsuppdrag,
skulle det för dem kunna innebära en möjlighet till självförsörjning.
Särskilt torde ovan anförda synpunkter kunna anföras beträffande änkorna.

Det vill under sådana förhållanden synas vara med rättvisa och billighet
överensstämmande, att nu nämnda personer och deras familjemedlemmar
åtminstone beredas tillfälle, att i öppen konkurrens få anmäla
sig till erhållande av städningsuppdrag hos statens verk och myndigheter.
Möjlighet härtill skulle förefinnas, därest de olika ämbetsverken
direkt anställde städningspersonalen och därvid på lämpligt sätt kungjorde
ledigblivna platser. Vid entreprenadsystem är denna möjlighet
däremot helt utesluten, därest vederbörande entreprenör såsom för närvarande
är oförhindrad att efter gottfinnande anställa erforderliga biträden.
Revisorerna utgå givetvis från, att den av dem förordade an -

— 85 —

ordningen tillämpas på sådant sätt att nr ämbetsverkens synpunkt fullt
lämplig personal erliålles.

Revisorerna hava ansett denna fråga äga den betydelse, att de velat
för riksdagen framföra ovannämnda synpunkter.

§ 37.

Under granskningen av räkenskaperna hava revisorerna konstaterat, att
inom en del verk numera endast i ytterst ringa grad förekommer betalning
för övertidsarbete till befattningshavarna. I andra verk förekommer
däremot sådan övertidsbetalning i en något större utsträckning.

Revisorerna hava inhämtat, att i de förstnämnda verken ersättningsfrågan
för övertidsarbete i allmänhet ordnats på det sättet, att vederbörande
befattningshavare, då de arbetat å övertid, i stället för övertidsersättning
vid lämpligt tillfälle beretts ledighet motsvarande den tid,
som övertidsarbetet omfattat.

Med avseende på de verk, där övertidsersättning mera allmänt utgått,
hava revisorerna genom en skedd utredning —- omfattande utrikes-, justitie-,
finans-, social-, ecklesiastik-, kommunikations- och jordbruksdepartementen
samt Svea hovrätt — konstaterat, att inom nämnda verk under
budgetåret 1932/1933 tillsammans utbetalts omkring 13,000 kronor i övertidsersättning
till befattningshavarna, varjämte ytterligare cirka 15,000
kronor utbetalts för sådant arbete, som utförts av arbetskraft utom verket.

Revisorerna, som finna det fullt naturligt, dels att övertidsarbete understundom
måste tillgripas inom statens verksamhet samt dels att undantagsvis
även personal utom verket måste användas för en del skrivarbete.
m. m., hava likväl ansett sig böra för riksdagen omförmäla här
ovan nämnda förhållande och främst den omständigheten, att olika principer
tillämpas i respektive verk med avseende på övertidsersättningen.
Revisorerna vilja därför ifrågasätta, örn ej den här förut omnämnda inom
vissa verk praktiserade metoden — d. v. s. erhållande av ledighet som
kompensation för övertidsarbete — åtminstone som regel — borde komma
till användning även inom de verk, där utbetalande av särskild övertidsersättning
nu synes äga rum.

Revisorerna, som i samband med behandlingen av frågan örn statstjänstemännens
bisysslor yttrat sig även rörande övertidsersättningar
hos verk och myndigheter, hava ansett sig böra för riksdagen framhålla
angelägenheten av att de spörsmål, som här berörts, bliva föremål för
övervägande.

Ersättning för
övertidsarbete.

Revisorernas

uttalande.

— 86 —

§ 38.

S , Enl!gt. * 1 1 kuuö''örelsen den 15 Juni 1923 med allmänna grunder folden.
dyrtidstillägg åt befattningshavare i statens tjänst äga befattningshavare
i statens tjänst, vilkas avlöning blivit av Konung och riksdag till
siffran bestämd eller eljest utgår efter av riksdagen prövade grunder, där
ej bestämmelser i annan ordning äro eller varda meddelade, med i’ författningen
angivna begränsningar och undantag uppbära dyrtidstillägg
å vissa i kungörelsen uppräknade avlöningsförmåner, till vilka bland annat
hör arvode.

I § 6 i samma kungörelse stadgas vidare, att till befattningshavare i
statens tjänst, vilkas avlöning till siffran bestämts av Kungl. Majit, utbetalas
dyrtidstillägg under iakttagande i tillämpliga delar av i kungörelsen
meddelade bestämmelser.

Till innehavare av sådan befattning i statens tjänst, för vilken avlöningen
icke till siffran bestämts av Konung och riksdag eller av Kungl.
Majit och ej heller utgår efter av riksdagen prövade grunder, skall jämlikt
§ 7 i kungörelsen den myndighet, som äger bestämma avlöningen,
lämna dyrtidstillägg, örn och i den mån sådant finnes påkallat, därvid
ovan meddelade bestämmelser skola äga motsvarande tillämpning, med
iakttagande dels att dyrtidstillägg icke skall utgå å sådan del av avlöning,
som må vara föranledd av efter ingången av augusti månad 1914
inträdd ökning i levnadskostnaderna, och att det å avlöningen i övrigt
belöpande dyrtidstillägget minskas med belopp, motsvarande sagda del
av avlöningen, dels ock att i intet fall till sådana icke-ordinarie befattningshavare,
som för sitt arbete i statens tjänst åtnjuta så kallade gratifikationer
eller flitpenningar, dyrtidstillägg må utgå med mera än hälften
av vad dyrtidstillägg å dem tilldelade belopp enligt berörda bestämmelser
skolat utgöra.

Revisorerna, som ansett det vara av intresse att något närmare undersöka,
i vilken omfattning dyrtidstillägg utgår å arvoden, hava härvid
gjort följande iakttagelsen

Från andra huvudtitelns anslag till departementschefens ombud för
tillsyn å tryckta skrifters allmängörande utgå arvoden till 180 sådana
ombud i städer och köpingar m. m. med ett sammanlagt belopp av 15,625
kronor. För 164 ombud är arvodet fastställt till 75 kronor för år, medan
årsarvodet till övriga ombud utgår med i ett fall 800 kronor, i ett fall
400 kronor, i tva fall 300 kronor, i fem fall 200 kronor, i fyra fall 100 kronor,
i två fall 50 kronor samt i ett fall 25 kronor. A ifrågavarande arvoden
utgår dyrtidstillägg efter oreglerade grunder, vilket för ett årligt arvode
å 75 kronor belöper sig till 12 kronor, eller 1 krona för månad. Härtill
kan komma barntillägg, därest underhållsskyldighet föreligger för
barn under 16 år, med högst samma belopp som det procentuella dyrtidstillägget.
För det fall att ombudet är befattningshavare i statens

— 87 —

tjänst och i denna egenskap redan uppbär högsta medgivna dyrtidstilllägg,
kommer han givetvis icke i åtnjutande av något dyrtidstillägg å
ifrågavarande arvode. Ej heller utgår barntillägg å detsamma i det fall
att ombudet i egenskap av befattningshavare eller f. d. befattningshavare
i statens tjänst redan uppburit barntillägg, varemot ombud, som icke är
sådan befattningshavare (omkring 100), alltid kommer i åtnjutande av
nämnda förmån, därest angivna underhållsplikt föreligger.

Till krigsdomare, auditörer och krigsfiskaler utgå vissa ersättningar
med tillhopa 107,175 kronor från det under andra huvudtiteln uppförda
anslaget till civil personal vid regements- och stationskrigsrätterna. Av
nämnda belopp utgöra 25,800 kronor arvoden åt de tjugufyra krigsdomarna,
vilkas förmåner av detta slag således utgå med i medeltal 1,075
kronor för år. Av krigsdomarna innehava tio ordinarie befattning i
statens tjänst (i regel häradshövdingämbete), medan de övriga icke äro
statsanställda (i regel tjänst såsom borgmästare eller rådmän). En häradshövding,
som redan i denna egenskap uppbär högsta stadgade dyrtidstillägg,
åtnjuter icke något dyrtidstillägg å sitt arvode som krigsdomare,
medan däremot de krigsdomare, som tillhöra den sistnämnda kategorien,
få å arvodet uppbära oreglerat dyrtidstillägg. Beträffande auditörer
och krigsfiskaler är förhållandet enahanda i ovan angivna hänseenden.

Från anslag under fjärde huvudtiteln gäldas ett stort antal arvodesbelopp,
varå utgår dyrtidstillägg efter reglerade grunder. Såsom exempel
å arvodestagare må anföras följande:

Tillsyningstnän för lantförsvaret tillhöriga byggnader och jordområden,
skogvaktare för biträde vid skötseln å skogen vid vissa övningsfält,
vilka uppbära arvoden, växlande mellan 50 och 720 kronor för år.

Landstormsområdesbefälhavare med årsarvoden i regel mellan 600 och
800 kronor, utgörande tillhopa 108,366 kronor.

Landstormsområdesförvaltare med arvoden, vanligen mellan 400 och
500 kronor för år, å tillhopa 46,980 kronor.

Ifrågavarande arvodesbefattningar innehavas i de flesta fall av pensionerade
militärer, men förekommer det även att, åtminstone vad angår
landstormsområdesbefälhavare och landstormsområdesförvaltare, andra
yrken, såsom jägmästare, ingenjörer, skogstjänstemän i enskild tjänst
och folkskollärare, äro representerade.

Under femte huvudtiteln äro anvisade årsarvoden åt bland andra socialstyrelsens
ombud (högst 18,000 kronor), förlikningsmän i arbetstvister
(47,000 kronor), pensionsstyrelsens ombud (förslagsvis 90.000 kronor) samt
riksförsäkringsanstaltens ombud. Å nämnda arvoden utgår icke dyrtidstillägg.

Från sjunde huvudtitelns anslag till kontroll å tillverkningsavgifter
utgå vissa arvoden till tjänstemän vid kontrollen över såväl maltdryckstillverkning
som brännvinstillverkning. Sålunda utgår till kontrollom -

— 88 —

bud vid maltdryckstillverkningskoutrollen under tjänstgöringstiden arvode
med 1 krona för dag för varje bryggeri. Kontrollstyrelsen äger
dock i särskilda fall bestämma lägre arvode. Å detta arvode utgår enligt
kontrollstyrelsens beslut dyrtidstillägg, motsvarande hälften av vad
i sådant fall skolat utgå, därest dyrtidstillägg beräknas enligt oreglerade
grunder. Kontrollör vid brännvinstillverkningskontrollen åtnjuter
under tjänstgöringstiden ersättning i förhållande till det antal brännerier,
som finnes inom hans tjänstgöringsdistrikt. Finnes inom distriktet
endast ett bränneri, erhåller kontrollör dagarvode med 9 kronor 50
öre. Finnas inom distriktet flera brännerier, äger kontrollstyrelsen bestämma
högre arvode, dock ej mera än 13 kronor för dag. I detta dagarvode
ingår ersättning för resor inom tjänstgöringsdistriktet. Tillsyningsman
vid brännerimagasin, där brännvin förvaras efter tillverkningens
upphörande vid bränneriet, erhåller 10 kronor för varje förrättning,
vartill han kallas av tillverkaren, dock minst 30 kronor i månaden. Där
Kungl. Maj:t så prövar erforderligt, må sistnämnda ersättning i särskilda
fall höjas till högst 75 kronor i månaden. Med förrättning förstås
tjänstgöring vid brännerimagasinet under högst 6 timmar en och samma
dag. Tillsyningsman vid brännvinsnederlag, tillhörigt partihandlare
med rusdrycker, erhåller dagarvode, som kontrollstyrelsen i varje särskilt
fall bestämmer, dock högst 15 kronor. Å ifrågavarande arvoden under
sjunde huvudtiteln utgår dyrtidstillägg enligt oreglerade grunder.

Av det under åttonde huvudtiteln uppförda reservationsanslaget till
allmänna läroverken utgå arvoden till dels bibliotekarierna vid de allmänna
läroverken med 62,000 kronor, dels biträden å rektorsexpeditionerna
med 48,500 kronor, dels ock skolläkare med 48,950 kronor. Av dessa
komma bibliotekarierna och biträdena i åtnjutande av dyrtidstillägg enligt
oreglerade grunder, medan däremot arvodena till skolläkarna utgå
helt utan dyrtidstillägg.

Från anslag under nionde huvudtiteln gäldas arvoden till ordförande i
premieringsnämnder för nötboskap, å vilka belopp dyrtidstillägg icke utgår,
medan däremot å de från anslag under samma huvudtitel utgående
arvodena till ordförande i hästpremieringsnämnder utbetalas oreglerat
dyrtidstillägg intill den 1 juli 1933.

Dyrtidstillägg utgår icke å arvoden örn tillhopa 80,000 kronor till statens
meteorologisk-hydrografiska anstalts observatörer.

Till ytterligare belysande av ifrågavarande spörsmål meddelas här nedan
en sammanställning av dels vissa arvoden inom statsförvaltningen,
dels ock de bestämmelser, som gälla i fråga örn dyrtidstillägg å dessa arvoden.
Framhållas må dock, att den gjorda sammanställningen icke på
långt när upptager alla statliga arvodesbefattningar.

89 —

Befattning	Arvode	Dyrtids- tillägg	Anmärkning
Justitiedepartementet
Tingstolkar................................................	4,000	ej	anslagssumma
Fångvårdsstyrelsen
Sekreterare hos interneringsnämnden............	2,400 pr år	ej
Biträdande läkare.......................................	1,200 » »	regi.
Biträdande arkitekt....................................	6,000 » »	regi.
Jordbrukstekniskt biträde...........................	1,000 » »	ei	|
Socialdepartementet
Socialstyrelsen
Sakkunnig i hygieniska frågor .....................	2,000 pr år	ej
Sakkunniga för ärenden rörande alkoholist-
vård......................................................	3,600 » »	oregi.	.
Expert beträffande ärenden rörande levnads-
kostnader .............................................	300 pernån.	ej
Socialstyrelsens ombud ..............................	18,000	»	anslagssumma
Förlikningsman förmedling i arbetstvister ■	47,000	»	anslagssumma
Riks försäkring sanstalten
Ortsombud................................................	225,000	ej	anslagssumma
Pensionssty reisen
Biträdande läkare.......................................	7,000 pr år	regi.
d:o ......................................	3,500 » »	ei
Pensionsstyrelsens ombud...........................	90,000	»	anslagssumma
Tvångsarbetsanstalten i Svartsjö
Läkare .....................................................	5,000 pr år	regi.
Tvångsarbetsanstalten i Landskrona
Könsläkare................................................	3,600 pr år	ej
Rådgivande psykiatriker..............................	500 » »
Predikant ...............................................	1,200 » >	»
Sekreterare ................................................	900 » »	»
Statens alkoholistanstalt å Venngarn
Husläkare ................................................	2,000 pr år	regi.
Rådgivande psykiatriker .............................	800 » »	»
Predikant ...............................................	1,200 » »	»
Medicinalstyrelsen
Byggnadstekniskt biträde ..........................	2,200	ei
Granskare av medikamentsräkningar ............	1,500 pr år	regi.
Inspektör för sinnesslövården .....................	1,500 » »	»
Sekreterare hos sinnessjuknämnden...............	4,200 » »	»
Statens sinnessjukhus
Sekreterare............................t .................	600- 1,200 pr år	regi.
Predikanter...............................................	1,008 1,980 » »	»
Järvsö sjukhus för spetälska
Läkare.....................................................	750	oregl-
Predikant ................................................	800	»
Syssloman ...... .........................................	650	»
Sekreterare ..............................................	200	»
F in an sdepartementet
Tullverket
Ombudsman .............................................	2,000 pr år	regi.
Kontrollstyrelsen
Juridiskt biträde hos kontrollstyrelsen .........	3,000 pr ar	regi.

90 —

Befattning	Arvode	Dyrtids- tillägg	Anmärkning
Ecklesiastikdepartem entet
Konstakademien
Sekreterare ................................................	2,400 pr år	ej
Bibliotekarie .............................................	1,500 » »	regi.
Kamrerare ...............................................	1,500 » »	»
Lärare i perspektiv....................................	1,800 » »	ej
eko » konsthistoria ..............................	2,700 » »	regi.
d:o » dekorativ konst ..........................	3,000 » »	»
Eldarebiträde............................................	1,100 » »	ej
Chalmers tekniska institut
Sekreterare..............................................	1,800 pr år	ej
Bibliotekarie .............................................	1,800 » »	regi.
Kamrerare ...............................................	2,500 » »	»
i Allmänna läroverken
Bibliotekarier.............................................	62,000	oregl.	anslagssumma
Biträden å rektorsexpeditionerna..................	48,500	»	»
Skolläkare (fast arvode) ..............................	48,950	ej
j Seminarierna
Seminarieläkare..........................................	19,275	ej	anslagssumma
Seminariebibliotekarie................................	9,900	orest	»
Biträden å rektorsexpeditionerna..................	6,900	»	»
Småskoleseminariet i Haparanda
Läkare.....................................................	500 pr år	ej
Bibliotekarie .............................................	200 » »	oregl.
| Småskoleseminariet i Murjek
Läkare....................................................	500 pr år	ej
Bibliotekarie .............................................	200 » »	oregl.
Jordbruksdepartementet
Stuteriöverstyrelsen
Läkare vid Strömsholms hingstdepå ............	700	oregl.
Veterinärhögskolan
Bibliotekarie .............................................	500	ej
Sekreterare i lärarkollegiet ........................	800	regi.
Biblioteksbiträde .......................................	1,300
Skogshögskolan
Sekreterare................................................	1,440	regi.
Bibliotekarie .............................................	400
Vetenskapsakademien	•
Vakt vid nationalpark (Abisko) ....................	200	ej
(Vaddetjåkko) ............	200
(Päljekaise) ...............	200	»
(Stora Sjöfallet) .........	400	»
(Blå Jungfrun)............	700	>
Handelsdepartementet
Kommerskollegium
Sjöåklagare................................................	4,000
Statens provningsanstalt
Inspektör ................................................j	1,000	regi.	1

— 91 —

Såsom den lämnade redogörelsen giver vid handen förekommer inom Revisorernas
statsförvaltningen i betydande omfattning s. k. arvodesbefattningar, som uttalande,
hava karaktären av bisysslor. Av utredningen framgår jämväl, att ifråga
örn dyrtidstillägget å här avsedda arvoden mycket växlande grunder tilllämpas.
Detta torde hava sin grund i att dyrtidstillägget i vissa fall
redan inarbetats i arvodet samt att i andra fall dyrtidstilläggets utgående
blivit beroende på huruvida och i vad mån vederbörande arvodestagare
uppbär dyrtidstillägg i övrigt av statlig tjänst.

Enligt gällande dyrtidstilläggsbestämmelser är rätten till dyrtidstilllägg
i regel icke bunden vid beskaffenheten av anställningen. Framför
allt med hänsyn till nuvarande finansiella förhållanden vilja revisorerna
dock ifrågasätta, huruvida icke beträffande här avsedda arvoden bör
göras ett avsteg från nämnda regel. Det synes nämligen revisorerna
rättvist, att vid dyrtidstilläggets utmätande någon skillnad bör göras
mellan befattningar, som äro avsedda att vara innehavarens huvudsakliga
verksamhet och helt taga hans tid i anspråk, och sådana befattningar,
som hava karaktären av bisysslor.

Härtill kommer, att dessa arvodesbefattningar i många fall innehavas
av tjänstemän, som hava sin huvudsakliga verksamhet utom statens
tjänst. Ofta hava dessa redan å sin egentliga anställning beretts kompensation
för dyrtiden.

Ett belysande exempel, huru de nuvarande bestämmelserna i ämnet
verka, framgår av följande. En befattningshavare i utom^tatlig tjänst
med en avlöning av 20,000 kronor har dessutom å ett statligt arvode örn
1,200 kronor för år fått uppbära både oreglerat dyrtidstillägg och barntillägg,
medan däremot en statens befattningshavare, som i denna egenskap
uppbär en oreglerad avlöning å 7,200 kronor, icke kommer i åtnjutande
av vare sig dyrtidstillägg eller barntillägg å en motsvarande arvodestjänst.

Framhållas må även, att riksdagen vid ett tillfälle i samband med fastställande
av arvoden åt skolläkare vid de allmänna läroverken, statens
folkskoleseminarier och de tekniska läroverken uttalat, att dyrtidstillläggen
utfölle synnerligen ojämnt, i det att de bleve avsevärt högre för
läkare, som icke innehade annan statstjänst, än för de läkare, som vore
innehavare av sådan, samt med hänsyn härtill bestämt, att å nämnda
arvoden icke finge utgå dyrtidstillägg.

På grund av vad sålunda anförts synes enligt revisorernas mening en
sådan ändring i gällande bestämmelser rörande dyrtidstillägg åt befattningshavare
i statens tjänst böra vidtagas, att dyrtidstillägg framdeles
icke må utgå å här avsedda arvoden.

— 92 —

§ 39.

"Vissa överskridna
avlö
ningsansl&g.

Vid sin granskning av räkenskaperna för budgetåret 1932/1933 hava
revisorerna uppmärksammat, att i ett mycket stort antal fall de förslagsanslag,
som ställts till förfogande för avlöningar hos särskilda ämbetsverk
och myndigheter, överskridits och att överskridandena ofta belöpt å
i förhållande till anslagen relativt avsevärda belopp.

Av nedanstående sammanställning framgå de belopp, som ifråga örn
vissa ämbetsverks och myndigheters anslag måst ersättas av statsverkets
kassafond.

Andra huvudtiteln.

Justitiedepartementet ..............................................

Justitiekanslersexpeditionen ..................................

Nedre Justitierevisionen..........................................

Tredje huvudtiteln.
Utrikesdepartementet ...............................................

Fjärde huvudtiteln.

Försvarsdepartementet...............................................

Arméförvaltningen ..................................................

Marinförvaltningen ...................................................

Femte huvudtiteln.

Socialdepartementet ...................................................

Pensionsstyrelsen ......................................................

Överståthållarämbetet ...............................................

Befattningshavare vid länsstyrelserna...................

Sjätte huvudtiteln.
Byggnadsstyrelsen ..................................................

Sjunde huvudtiteln.

Finansdepartementet..................................................

Kommerskollegium ...................................................

Statskontoret ...............................................................

Kammarrätten ...........................................................

Statistiska centralbyrån .........................................

Riksräkenskapsverket ...............................................

Kontrollstyrelsen .......................................................

Åttonde huvudtiteln.

Riksarkivet.................................................................

Landsarkiven m. m..................................................

Skolöverstyrelsen .......................................................

Merutgifter,
som ersatts av
kassafonden,
kronor

5,259: 46

6,166: 50

5,613: 91

17,469: 6 7

10,799: 6 7
8,768: ii
8,317: 7 5

2,373: 3 3
12,418: se
1,443: 91
203,100: 5 0

9,137: 9 8

637: 3 6
15,575: 35
15,072: 40
1,381: 47
14,808:31
45,371: 5 9
797: 22

12,803: 6 9
687:19
5,124: 8 8

— 93 —

Merutgiiter,
som ersatts a t

kassafonden.

kronor

Kungl. Biblioteket ............................................................................ 7,118:7 0

Nationalmuseet .................................................................................... 4,079:7 5

Naturhistoriska museet ................................................. 22,033:15

Tionde huvudtiteln.

Kommerskollegium ............................................................................ 17,977:43

Bergsstaten.............................................................................. -............6,569: 9 3

Summa kronor 460,907: 77

Revisorerna hava jämväl uppmärksammat, att betydande överskridanden
förekommit under budgetåret 1932/1933 å nedannämnda förslagsanslag
under fjärde huvudtiteln, från vilka utgifterna för avlöning av försvarsväsendets
personal utgå.

Merutgifter,
som ersatts av
kassafonden,
kronor

Lantförsvaret:

Avlöning till personal vid staber och truppförband m. fl..... 417,194: 6 4

Avlöning till personal å övergångsstat vid armén ................ 9,697: 59

Arméns personal över stat ............................................................ 131,197:07

Sjöförsvaret:

Avlöning till personal vid kårer och staber ............................ 209,865: 3 8

Flygvapnet:

Avlöning, rekrytering, resekostnader........................................ 13,698: 8 2

Summa kronor 781,653: 50

Med hänsyn till de ganska betydande belopp, vilka måst ersättas av Revisorernas
kassafonden för täckande av merkostnaderna å ovan upptagna förslags- uttalande,
anslag, hava revisorerna, som funnit, att merkostnaderna i allmänhet
hänfört sig till den under vederbörande anslag ingående posten till avlöningar
åt ordinarie befattningshavare, velat erinra örn grunderna för
beräkningen av ifrågavarande anslagsposter. Utgångspunkten vid beräkningen
av posten har varit, att avlöningen vid en befattning upptages
i den för vederbörande lönegrad fastställda näst högsta löneklassen.

Det sålunda beräknade beloppet avses emellertid för att täcka icke blott
utgifterna för de avlöningsförliöjningar, som kunna tillkomma innehavaren
av befattningen utan även de särskilda förmåner, som kunna tillkomma
honom enligt avlöningsreglementet såsom läkarvård i vissa fall
sjukvård, begravningshjälp m. m. Därjämte skall numera från nämnda
anslagspost i allmänhet bestridas avlöningslcostnaden till vikarie för befattningshavare
under ledighet, varvid posten belastas med kostnaderna

— 94 —

iör icke blott utgående vikariatsersättning utan även vikariens hela avlöning
under den tid, vikariatet varar.

Det förefaller revisorerna, som om de hittills tillämpade beräkningsgrunderna
föranleda därtill, att anslagsposten till avlöningar åt ordinarie
befattningshavare upptages med belopp, som understiger de verkliga
utgifterna. På grund härav anse revisorerna önskvärt, att en undersökning
sker, i vad mån ifrågavarande grunder behöva revideras.

§ 40.

utanordnandet Revisorerna hava verkställt undersökning rörande förfarandet i all av

statsmedel. , , . ... . , ,

mandet inom olika verk och myndigheter vid utanordnandet av statsmedel.

De verk och myndigheter, som jämlikt Kungl. Maj:ts därtill givna bemyndigande
äga rätt att å statsverkets giroräkning i riksbanken utställa
checker, intaga i fråga örn gällande ordning för utbetalning av statsmedel
en särställning. För dessa verk och myndigheter — till vilka för närvarande
äro att hänföra samtliga verk och myndigheter med särskilda
konton i rikshuvudboken utom de affärsdrivande verken och arméförvaltningen,
flygstyrelsen, generaltullstyrelsen och statens provningsanstalt
— äro i förevarande avseende utförliga bestämmelser av i stort sett
likartad karaktär givna i särskilda för varje verk eller myndighet utfärdade
kungörelser med föreskrifter angående verkens och myndigheternas
kassarörelse m. m. De sålunda meddelade bestämmelserna, som reglera
icke blott ordningen för meddelande av anordningsbeslut utan även
förfarandet vid utställande av checker, gå i huvudsak ut’på, att beslut
örn utbetalningar, vilka i regel skola ske genom utlämnande av check,
utställd å riksbanken, fattas av vederbörande verk eller myndighet på
föredragning inför dess styrelse eller annat motsvarande organ.

I fråga örn exempelvis länsstyrelserna får således utbetalning av medel
för länsstyrelses räkning ske endast efter anordningsbeslut, som fattas
på föredragning av landssekreteraren, då fråga är örn utbetalning
från landskansliets expeditionsmedel, och, efter länsstyrelsens beprövande,
undantagsvis i andra fall, samt eljest på föredragning av landskamreraren.
Då anordningsbeslutet grundas på skriftlig framställning, skall
länsbokhållaren granska handlingarna och därå teckna bevis, i vad mån
anordning till- eller avstyrkes, dock att detta icke gäller för anordningar,
som avse landskansliets expeditionsmedel, eller övriga ärenden, föredragna
av landssekreteraren. Anordningsbeslutet, som, där så befinnes lämpligt,
får tecknas å själva akten, därvid jämväl stämpel får komma till
användning, undertecknas av länsstyrelsen på sätt som örn utgående expedition
är stadgat, d. v. s. av landshövdingen och föredraganden eller,
i landshövdingens frånvaro, av båda avdelningscheferna. Checkerna

— 95 —

underskrivas däremot endast av landskamreraren med kontrasignation
av länsbokhållaren.

För statskontoret, det verk, som jämte länsstyrelserna har att verkställa
den ojämförligt största delen av förekommande utbetalningar av
statsmedel, är, med tillämpning av enahanda grundsatser, stadgat, att
granskningen av de till utbetalningsärendet hörande handlingar skall
verkställas av vederbörande revisor, varefter och sedan akten — försedd
med påskrift örn i vad mån anordning till- eller avstyrkes — överlämnats
till föredragande statskommissarien, denne föredrar ärendet inför verkets
styrelse. Anordningsbeslutet, som även här får tecknas å själva
akten med användande av stämpel, underskrives av generaldirektören
och föredraganden med vederbörande revisor som kontrasignant. Däremot
åligger det varken styrelsen eller någon ledamot därav att taga
befattning med utställandet av checkerna, utan skola dessa underskrivas
endast av räntmästaren samt kamreraren å räntekammaren.

I förevarande avseende meddelade bestämmelser för övriga med dragningsrätt
å statsverkets giroräkning utrustade centrala verk och myndigheter
— av vilka åtskilliga, såsom fångvårdsstyrelsen, marinförvaltningen,
medicinalstyrelsen, väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, byggnadsstyrelsen,
kommerskollegium och lotsstyrelsen, i likhet med statskontoret,
hava att verkställa omfattande utbetalningar av statsmedel för andra
än egna behov — äro, såsom redan antytts, av liknande innebörd, dock
att reglerna i de särskilda fallen på grund av olikheter i organisationen
växla något i fråga örn dels undertecknandet av anordningsbesluten dels
ock förfarandet vid utställandet av checkerna, vartill kommer, att för
frenne av ifrågavarande verk, nämligen fångvårdsstyrelsen, marinförvaltningen
och mynt- och justeringsverket, saknas stadgande örn att
tjänsteman skall, efter granskning av de till utbetalningsärendet hörande
handlingar, genom påskrift på akten eller å särskild handling findler
avstyrka utbetalning. Härjämte kan framhållas, att i de fall, där
sådant stadgande finnes, merendels även är föreskrivet, att den tjänsteman,
som verkställer granskningen, jämväl har att tillse, att attest, där
så befinnes erforderligt, lämnas av vederbörande.

Vad särskilt angår undertecknandet av anordningsbesluten, skola dessa
underskrivas

hos fångvårdsstyrelsen av överdirektören med kontrasignation av kamreraren,

hos medicinalstyrelsen av generaldirektören och kameralbyråchefen
eller av nämnda byråchef ensam, i båda fallen med kontrasignation av
kamreraren,

hos väg- och vattenbyggnadsstyrelsen på sätt i allmänhet örn utgående
expedition är stadgat,

hos byggnadsstyrelsen av generaldirektören med kontrasignation av
kamreraren,

— 96 —

hos mynt- och justerings ver ket av myntdirektör en och kamreraren,
hos statistiska centralbyrån på sätt i allmänhet örn utgående expedition
är stadgat,

hos kommerskollegium av generaldirektören med kontrasignation av
kassören,

hos lotsstyrelsen av generaldirektören och kanslibyråchefen,
hos patent- och registreringsverket på sätt i allmänhet örn utgående
expedition är stadgat och

hos marinförvaltningen av föredraganden med kontrasignation av kamreraren.

Checkerna åter skola undertecknas

hos fångvårdsstyrelsen av överdirektören och av kameralbyråchefen
eller av bägge byråcheferna, i båda fallen med kontrasignation av kamreraren,

hos medicinalstyrelsen av föredraganden med kamreraren som kontrasignant,

hos väg- och vattenbyggnadsstyrelsen av överdirektören och chefen för
administrativa byrån,

hos byggnadsstyrelsen av generaldirektören och chefen för administrativa
byrån,

hos mynt- och justerings ver ket av myntdirektören och annan av verket
därtill förordnad tjänsteman än kassören,

hos statistiska centralbyrån av överdirektören med kontrasignation av
registrator,

hos kommerskollegium av generaldirektören eller ledamot med kontrasignation
av tjänsteman hos kollegiet,

hos lotsstyrelsen av generaldirektören och kanslibyråchefen eller av
nämnda byråchef och annan ledamot, i båda fallen med kontrasignation
av kamreraren,

hos patent- och registreringsverket av generaldirektören och chefen
för administrativa byrån och

hos marinförvaltningen av föredraganden med kontrasignation av kamreraren.

Vidkommande nationalmuseum, universiteten, karolinska mediko-kirurgiska
institutet, institutet och förskolan för blinda å Tomteboda och veterinärhögskolan,
vilka institutioner i fråga örn såväl organisation som
uppgifter väsentligt skilja sig från övriga verk och myndigheter med
dragningsrätt å statsverkets giroräkning i riksbanken, gäller, att anordningsbesluten
skola undertecknas

vid nationalmuseum av överintendenten med kontrasignation av kamreraren,

vid universiteten av inom drätselnämnden därtill utsedd ledamot med
kontrasignation av kamreraren,

vid karolinska mediko-kirurgiska institutet av rektor och den ledamot

— 97 —

inom förvaltningsnämnden, som därtill utses, med kontrasignation av
kamreraren,

vid blindinstitutet av den ledamot av anstaltens direktion, som direktionen
därtill utser, med kontrasignation av kamreraren och

vid veterinärhögskolan av rektor med kontrasignation av sysslomannen.

Checkerna skola underskrivas på enahanda sätt utom ifråga örn karolinska
mediko-kirurgiska institutet, där checkerna undertecknas av rektor
eller dekanus (prodekanus) jämte kamreraren, varjämte hos nationalmuseum
checkerna kunna undertecknas förutom av överintendenten jämväl
av intendent, som därtill förordnas, i båda fallen med kontrasignation
av kamreraren. I fråga örn universiteten är ingen föreskrift given
örn att anordningsbeslutet får tecknas å akten med användande av stämpel.
För såväl universiteten som veterinärhögskolan saknas bestämmelse
örn påskrift av viss tjänsteman örn i vad mån utbetalning till- eller avstyrkes.

För samtliga ovan omförmälda verk och myndigheter med undantag
av statskontoret har, till modifiering av de nu återgivna bestämmelserna
angående verkens och myndigheternas medelsutbetalning, föreskrivits,
att för utbetalning av mindre belopp, som lämpligen böra lyftas kontant
direkt hos respektive verks eller myndighets vederbörande tjänsteman,
denne skall äga att vid varje års ingång uppbära ett förskott, ävensom
att han för varje månad samt eljest, då behov föreligger, skall beredas
ersättning för de från förskottet gjorda utbetalningar genom ^anordning
av en till honom ställd check å deras sammanlagda belopp. Dessutom
åvägabringas vissa arbetsbesparande förenklingar av förfarandet
även sålunda, att jämväl i de fall, där utbetalning sker först efter anordningsbeslut,
flera utbetalningar innefattas under ett och samma anordningsbeslut.

Till skillnad från hitintills berörda utbetalningsföreskrifter torde motsvarande
för centrala verk och myndigheter utan dragningsrätt å statsverkets
giroräkning meddelade bestämmelser — vilka i regel återfinnas
i verkens och myndigheternas instruktioner samt ej sällan kompletteras
av föreskrifter i av verken och myndigheterna utfärdade arbetsordningar
eller av praxis — kunna sägas vara både knapphändigare och, framför
allt, av mera heterogen innebörd.

För vissa av dessa verk, såsom socialstyrelsen, riksförsäkringsanstalten,
pensionsstyrelsen och lantbruksstyrelsen, vilka fyra verk samtliga
hava att verkställa omfattande utbetalningar av statsmedel för andra
än egna behov, ävensom riksräkenskapsverket, kontrollstyrelsen och riksarkivet,
gäller, att utbetalning även här sker endast efter anordningsbeslut,
som fattas av vederbörande verk på föredragning inför dess styrelse
samt undertecknas hos socialstyrelsen, riksförsäkringsanstalten och
pensionsstyrelsen av generaldirektören eller vederbörande ledamot med

7 — 888078. Rev.-berättelse ang. statsverket för år i933. I.

— 98 —

kontrasignation av tjänsteman i verket, hos lantbruksstyrelsen av generaldirektören
och chefen för administrativa byrån, hos riksräkenskapsverket
av generaldirektören och båda byråcheferna, hos kontrollstyrelsen
av generaldirektören och den till redogörare förordnade sekreteraren och
hos riksarkivet av riksarkivarien och föredraganden. I arbetsbesparande
syfte förfares härvid ofta så, att flera räkningar sparas ihop för en och
samma föredragning samt göras till föremål för gemensamt anordningsbeslut.
Så sker exempelvis hos riksräkenskapsverket och kontrollstyrelsen,
där utbetalningsärenden föredragas allenast en gång varje vecka
respektive en å två gånger i månaden.

I fråga örn en del andra av hithörande verk och myndigheter, däribland
justitiekanslersämbetet, nedre justitierevisionen, Svea hovrätt och kammarrätten,
tillämpas däremot ett vida enklare förfarande, ity att det hos
dessa verk och myndigheter åligger registrator eller annan vederbörande
tjänsteman att utan föregående anordningsbeslut (på eget ansvar)
verkställa alla förekommande utbetalningar, dock att frågor örn företagande
av vissa större inköp i regel underställas vederbörande verks
prövning.

Verk och myndigheter, sådana som lantmäteristyrelsen, skolöverstyrelsen,
statsdepartementen och kammarkollegium åter intaga, var på sitt
sätt, ett slags mellanställning.

I lantmäteristyrelsens instruktion stadgas således, att den befattningshavare,
åt vilken styrelsen anförtror kassagöromålen, äger att utan särskilt
beslut av styrelsen verkställa de utbetalningar, som innebära en
omedelbar tillämpning av gällande föreskrifter. Dock åligger det styrelsen
att meddela beslut, då olika meningar yppa sig ifråga örn tolkningen
av meddelade föreskrifter eller då redogöraren det eljest begär
med hänsyn till uppkommen tveksamhet rörande rätta innebörden av
sådana föreskrifter.

I viss mån liknande bestämmelser tillämpas även hos skolöverstyrelsen.
I den av skolöverstyrelsen för dess redogörare utfärdade instruktionen heter
det nämligen, att det åligger denne att verkställa och ansvara för de
inom överstyrelsen förekommande utbetalningar, vilka grunda sig på
fastställda stater, gällande avlöningsbestämmelser och andra allmänna
författningar, Kungl. Maj:ts särskilda föreskrifter samt beslut av överstyrelsen,
ävensom att ombesörja övriga inom överstyrelsen förekommande
utbetalningar, med skyldighet för redogöraren att, när det gäller tilllämpning
av nya eller ändrade bestämmelser samt för övrigt i tveksamma
fall, underställa ärendet överstyrelsens prövning. Härjämte föreskrives
emellertid också, att redogöraren har att till siffran granska
samt — i förekommande fall med eget yttrande — varje vecka för överstyrelsens
chef eller av honom i hans ställe utsedd avdelningschef för
godkännande anmäla de utbetalningar, som påkallas under nästföljande

— 99 —

vecka, vilken föreskrift, åtminstone till avfattningen, synes i viss mån
strida mot det först återgivna stadgandet.

Vidkommande därefter statsdepartementen äro föreskrifter i förevarande
hänseende givna i Kungl. Marits brev den 29 juni 1928. De sålunda
utfärdade bestämmelserna, som avse samtliga departement med
undantag av utrikes- och försvarsdepartementen, innehålla bland annat,
att sådan medelsdisposition, vilken icke avser avlöningsmedel, skall grunda
sig på anordningsbeslut av den befattningshavare, som departementschefen
förordnat att hava överinseendet över medelsförvaltningen, ävensom
att anordningsbeslutet, som —• där så befinnes lämpligt — må tecknas
å akten (räkningen) medelst användande av stämpel, skall underskrivas
av nämnda befattningshavare och kontrasigneras av registrator,
vilken senare, därest han avstyrker medelsdisposition, skall göra anteckning
härom å anordningshandlingen. Avlöningar däremot har registrator,
jämlikt instruktionen för befattningshavarna vid statsdepartement,
att utbetala utan föregående anordningsbeslut.

Enahanda åtskillnad mellan avlöningsmedel och övriga medel göres
även bos kammarkollegiet. Utbetalning, avseende de senare medlen, får
således ske endast efter av kollegiet fattat anordningsbeslut, vilket underskrives
av generaldirektören med kontrasignation av vederbörande
sekreterare, medan avlöningar utbetalas av registrator utan föregående
anordningsbeslut.

Av de här ovan meddelade uppgifterna rörande förfaringssättet vid
utanordnandet av statsmedel bos olika verk och myndigheter framgår,
att skilda metoder i detta hänseende vunnit tillämpning. Under sin räkenskapsgranskning
hava revisorerna också funnit, att det genom de återgivna
och övriga hithörande bestämmelser föreskrivna förfarandet i
många fall är alltför omständligt och att härigenom i synnerhet vederbörande
verks chefer och andra mera kvalificerade tjänstemäns arbetstid
ej sällan kommit att i onödigt stor utsträckning tagas i anspråk för
handläggning av de ofta merendels enkla utanordningsärenden, varom i
allmänhet är fråga inom statsförvaltningen. Såvitt revisorerna kunna
finna, äro nämligen de utanordningar, som kräva en mera ingående prövning,
åtminstone hos det övervägande antalet verk och myndigheter
m. fl., relativt få. I varje fall torde förfarandet vid utanordnandet av
medel, då det gäller i Kungl. Maj:ts brev eller särskilda beslut fastställda
belopp eller avlöningsförmåner, som utbetalas enligt gällande bestämmelser
och fastställda stater, böra ske på enklast möjliga sätt och synes kunna
anförtros åt mera underordnade befattningshavare hos verk och myndigheter.
Detta tillvägagångssätt äger redan nu i vissa fall tillämpning
och några olägenheter härav synas icke hava framträtt. Revisorerna
förbise icke, att, därest en omläggning av utanordningsväsendet på sålunda
ifrågasatt sätt äger rum, också ansvarigheten för utanordningar -

Revisorernas

uttalande.

— 100 —

nas riktighet, som nu i regel åvilar samtliga de personer, som underskrivit
en anordning, härigenom kommer att förändras. Med revisorernas
utgångspunkt är emellertid detta icke någon mera betydande olägenhet,
då i själva verket cheferna och de mera kvalificerade tjänstemän,
som nu underskriva mindre betydelsefulla anordningar, i stort sett icke
torde underkasta dem en mera ingående granskning. Vid en omläggning
av utanordningsväsendet och i samband därmed en förändring i fråga
örn ansvarsfördelningen vill det synas revisorerna, som örn de nu gällande
bestämmelserna, även med tillbörligt beaktande av de olika förhållanden,
som råda i skilda fall, skulle kunna givas en mera enhetlig
och konsekvent utformning än som nu skett.

På grund av vad sålunda anförts, hava revisorerna ansett en närmare
utredning påkallad i vad mån ifrågavarande bestämmelser kunna, utan
eftersättande av kravet på erforderlig kontroll och säkerhet, förenklas
samt givas en inbördes mera enhetlig karaktär. I samband med den av
revisorerna sålunda ifrågasatta utredningen lärer givetvis frågan örn ansvarighet
för verkställda utbetalningar böra göras till föremål för särskild
prövning.

§ 41.

Vissa förenklingar
ifråga
om utanordnandet
av
medel inom
statsförvaltningen.

I sin berättelse, § 31, framhöllo 1932 års revisorer, att de under sin
räkenskapsgranskning iakttagit, att flera myndigheter vid utbetalande
av medel begagnade sig av särskilda anordningsblanketter, även när anordningsbeslutet
kunnat tecknas å vederbörande rekvisition av medel
eller å annat underlag för anordningen. Det sålunda tillämpade förfaringssättet
medförde enligt revisorernas mening obehövliga kostnader för
papper, samtidigt som räkenskaperna därigenom blevo onödigt skrymmande
och krävde större arkivutrymme. Det syntes därför revisorerna
vara lämpligt, att genom en cirkulärskrivelse vederbörande myndigheters
uppmärksamhet fästes på berörda förhållande, samt att de anmodades
att, därest så utan olägenhet kunde ske, teckna ifrågavarande beslut å
själva underlaget för anordningen.

I anledning av revisorernas uttalande anförde riksräkenskapsverket i
utlåtande den 9 januari 1933 följande.

Enligt § 33 i kungörelsen den 13 november 1931 (nr 396) med föreskrifter
angående medelsförvaltningen i länen må anordningsbeslut, där så befinnes
lämpligt, tecknas å själva akten och må stämpel därvid jämväl
komma till användning. Liknande föreskrifter äro intagna i motsvarande
kungörelser rörande andra myndigheter.

Riksräkenskapsverket har för egen del funnit det vara ändamålsenligt
att å särskild blankett teckna beslut örn utanordningen, varvid å blankettens
baksida förtecknas samtliga räkningar, som likvideras genom
anordningen. Härigenom undvikes att de i beslutet deltagandes namnteckningar
måste upprepas å varje räkning.

— 101 —

Även om den av revisorerna väckta frågan är av ringa betydelse, anser
sig riksräkenskapsverket icke böra uttala någon erinran mot den av
revisorerna föreslagna åtgärden.

Vid behandlingen av 1932 års revisionsberättelse gjorde statsutskottet
icke något särskilt uttalande i nu berörda fråga.

Även under sin nu verkställda räkenskapsgranskning hava revisorerna
funnit, att man vid utanordnandet av medel i stor utsträckning skriver
anordningsbeslutet på särskild blankett, även örn utan olägenhet beslutet
kunnat tecknas å insänd räkning eller annan handling. Detta tillvägagångssätt
är särskilt framträdande inom fångvårdsstyrelsen och vissa
länsstyrelser, varvid jämväl förekommer, att räkningens innehåll delvis
upprepas på anordningsblanketten.

Riksräkenskapsverket har i sitt ovan angivna yttrande ansett det ändamålsenligt
att å särskild blankett teckna beslut örn utanordningen samt
å blankettens baksida förteckna de räkningar, som likvideras genom anordningen.
Revisorerna, som givetvis ansluta sig till denna uppfattning,
hava dock vid sin granskning funnit, att, även örn allenast en räkning
ifrågakommer till utanordning å vilken beslut härom kan tecknas, i allt
fall särskild blankett för anordningsbeslutet kommer till användning i
tämligen stor utsträckning. För belysande av ovan nämnda förhållanden
ha revisorerna funnit sig böra här bifoga följande å särskilda blad
upptagna anordningsbeslut respektive reseräkning, hämtad ur fångvårdsstyrelsens
räkenskaper (bilagor 1 och 2).

Revisorerna hava vidare vid sin granskning av räkenskapsverifikationerna
lagt märke till, att i åtskilliga fall vid betalning för leverans av
varor eller för utfört arbete, attest, utvisande att varan levererats eller
arbetet utförts, tecknats å räkenskapsverifikationen av befattningshavande
inom verket, som mottagit varorna eller beställt arbetet, medan åter
i andra fall dylik attestering icke ägt rum.

Slutligen hava revisorerna uppmärksammat, att, då medel avsänts genom
postanvisning, man icke ansett tillräckligt att erhålla postverkets
kvitto å försändelsen, utan även begärt särskilt kvitto från den, som mottagit
de översända medlen.

Då även innevarande års revisorer äro av den uppfattningen, att det
mångenstädes tillämpade förfaringssättet att använda särskild blankett
vid tecknande av utanordningsbeslut i de fall, då detta kunnat tecknas å
ingiven räkning eller annat underlag för anordningen, medför obehövliga
kostnader för statsverket samt gör räkenskaperna onödigt skrymmande,
hava revisorerna velat ånyo fästa uppmärksamheten å berörda förhållande.
Örn också denna fråga, såsom riksräkenskapsverket anfört, skulle
kunna anses vara av förhållandevis ringa betydelse, hava revisorerna —
som äro av den uppfattningen, att förenklingar och besparingar inom

Revisorernas

uttalande.

— 102 —

Avskrift.

Bilaga 1.

Fångvårdsstyrelsens Anordningsbeslut Nr 602.

I enlighet med ^tyrelsens^ beslut utanordnas till överdirektören Gustaf

Masreliez, för en tjänsteresa till straffängelset i Uppsala, Tjuguen kronor
65 öre, enligt bilagda räkning, att vederbörande tillhandahållas kontant.
Beloppet avföres å titel:

II F. 1 B. Omkostnadsstaten:

Rese- och traktamentspenningar.

Säger (21) kronor 65 öre.

Stockholm den 13 Juni 1933.
Gustaf Masreliez.

T. Sidenbladh. Eric Wijkmark.

M. Rhudin.

Check nr 390.

Inf. i U. J. pag. 88/S. T. vall

Ovanstående belopp å tjuguen kronor 65 öre kvitteras

Gustaf Masreliez.

Avskrift.

Bilaga 2.

Reseräkning.

Lönegrad A. 2. Rese- och traktamentsklass: B.

Resans ändamål: Tillsammans med organisationsnämnden undersöka möjligheterna
att förlägga ett nytt ungdomsfängelse vid Uppsala ävensom besök
vid fängelset i Uppsala.

Resan verkställd på grund av:

Tid Färdsätt, förrättningsställen (understrukna) m. m.

Juni 9. Resan anträdd kl. 10. Tur och retur

Sthlm—Uppsala....................................

Resan avslutad kl. 17 ............................

21: 6 5

Reseersätt- Traktaning
mente

7:65 —

—_14: —

7:65 14: —

Stockholm den 10 juni 1933.
Gustaf Masreliez.

Granskad:

M. Rhudin.

— 103 —

statsförvaltningen, även om de av vederbörande betecknas såsom varande
av ringa betydelse, i allt fall böra vinna beaktande — dock funnit sig
böra ånyo göra framställning örn vidtagandet av sådana åtgärder, att vederbörande
myndigheters uppmärksamhet fästes på denna besparingsmöjlighet.

Jämväl i övriga av revisorerna här ovan herörda hänseenden synes det
önskvärt, att i största möjliga mån enhetligt förfaringssätt vinner tilllämpning
inom statsförvaltningen. Ur denna synpunkt sett torde också
dessa frågor förtjäna att uppmärksammas.

§ 42.

Revisorerna hava funnit anledning till skärskådande upptaga det redan
vid skilda tillfällen dryftade spörsmålet örn statstjänstemännens bisysslor.
Då riksdagen eller dess revisorer tidigare haft anledning syssla med
denna fråga, har intresset huvudsakligen varit inriktat på att utröna huruvida
och i vilken omfattning sådana sysslor kunde verka hindrande
på en tjänstemans behöriga utövande av hans befattning i statens tjänst.
Syftet var med andra ord att utröna, huruvida staten kunde anses av
vederbörande tjänsteman erhålla skälig valuta för lönen. Revisorerna
vilja i detta sammanhang erinra örn vad som härutinnan åtgjorts alltifrån
1856 till och med riksdagen 1926 och hänvisa till den närmare redogörelse
härför, som återfinnes i statsrevisorernas berättelse för år 1925,
sid. 212 (§ 137). Revisorerna påkallade en ingående och allsidig utredning
beträffande frågan örn statstjänstemännens bisysslor i hela dess vidd.
Detta krav upptogs därefter av 1926 års riksdag (se riksdagens skrivelse
nr 293). Sedan Kungl. Maj:t i anslutning till riksdagens hemställan föranstaltat
örn en särskild utredning, framlades resultatet härav år 1929 i
»Betänkande med utredning och förslag angående statstjänstemännens
bisysslor» (St. off. utredn. 1928:14).

Efter framläggandet av nu senast omförmälda utredning hava emellertid
i åtskilliga hänseenden ändrade förhållanden inträtt, som kunna anses
motivera en förnyad undersökning i ämnet, ehuru efter delvis andra
linjer och i annat syfte. Revisorerna hava ansett sig böra bland de utvägar,
som undersökts för att finna lindring i rådande arbetslöshet bland
tjänstemän och därmed likställda, ånyo pröva frågan örn bisysslorna för
att bland annat utröna, huruvida inom detta område något vore att vinna.
Revisorerna vilja dock här förutskicka, att revisorerna hava sig bekant,
att statstjänstemännen själva under den senaste tiden på grund av rådande
ekonomiska depression i icke ringa utsträckning fått vidkännas
minskning ifråga om förut innehavda bisysslor och därmed följande inkomster.

Revisorerna hava därför till statsministern riktat en skrivelse av följande
lydelse.

Statstjänstemännens
bisysslor.

— 104 —

Med hänsyn till den rådande arbetslösheten bland tjänstemännen och
med dem likställda hava riksdagens nu församlade revisorer ansett sig
höra verkställa en undersökning i syfte att utröna, huruvida och i vad
män statens befattningshavare vid sidan av ordinarie eller annan befattning
i statens tjänst av karaktär att utgöra vederbörandes huvudsakliga
sysselsättning innehava befattningar och uppdrag eller bedriva annan
sysselsättning i förvärvssyfte.

I anledning härav får jag med stöd av § 15 i den för riksdagens revisorer
gällande instruktionen i egenskap av revisorernas vice ordförande
härigenom begära, att Eders Excellens behagade dels utverka Kungl.
Maj :ts befallning till vederbörande verk och myndigheter att beträffande
nedan upptagna grupper av befattningshavare införskaffa och före
den 10 november 1933 till revisorerna inkomma med uppgifter i de uti
bifogade formulär angivna hänseenden, dels ock bereda nämnda verk och
myndigheter tillfälle att, därest de därtill finna anledning, i anslutning
till de sålunda införskaffade uppgifterna meddela upplysningar huruvida
de arbetsuppgifter, som av ifrågavarande befattningshavare fullgöras
vid sidan av deras huvudsakliga sysselsättning, lämpligen kunna
anförtros åt personer, vilka för närvarande sakna anställning, varvid
även torde böra beaktas möjligheten av att sammanföra flera befattningshavares
bisysslor och därigenom bereda arbetslös med för ändamålet
lämpliga kvalifikationer sysselsättning och utkomstmöjligheter.

De av revisorerna sålunda önskade uppgifterna avse befattningshavare
vid följande verk och inrättningar:

Socialstyrelsen,

Pensionsstyrelsen,

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen,

Bank- och fondinspektionen,

Skolöverstyrelsen, ifråga örn lärarpersonalen vid de allmänna läroverken
i Stockholm,

Patent- och registreringsverket,

Statens provningsanstalt,

Överståthållarämbetet,

Länsstyrelserna i Malmöhus, Göteborgs- och Bohus, Värmlands, Kopparbergs
och Jämtlands län med underlydande fögderiförvaltningar,
Postverket, ifråga örn personalen i Stockholm,

Domänstyrelsen (ej skogsstaten).

Formuläret hade nedan angiven uppställning:

1	2	1 3	4	5	6
Befattnings-	Ordinarie el-	Uppgift å un-	Uppgift å under	Uppgift å	Makas el-
havarens	ler annan be-	der tiden 1 juli	tiden 1 juli 1932—	annat under	ler makes
namn.	fattning i statens tjänst av karak-tär att hava ut-gjort vederbö-randes huvud-sakliga syssel-sättning under tiden 1 juli 1932 —30 juni 1933.	1932—30 juni 1933 vid sidan av den i kolumn 2 avsedda tjäns-ten innehavd be-fattning eller uppdrag, avlö-nat av statsme-del, eller eljest av offentlig na-tur.	30 juni 1933 inne-havd befattning så-som tjänsteman i verk eller bolag, som är försett med Kungl. Maj:ts oktroj eller blivit registre-rat såsom aktiebo-lag, eller annan tjänstebefattning av vad slag det vara må.	tiden 1 juli 1932—30 ju-ni 1933 ut-övat för-värvsarbete (frivillig uppgift).	anställning i statens eller annan ali-! män tjänst ! (frivillig uppgift).

— 105

Genom beslut den 27 oktober 1933 förordnade Kungl. Maj :t att de ovan
upptagna myndigheterna skulle i fråga örn de befattningshavare, som i
revisorernas framställning avsåges, genom utdrag av statsrådsprotokollet
anbefallas dels att avgiva uppgifter i de uti kolumnerna 1—4 av formuläret
omförmälda hänseenden, dels att lämna vederbörande befattningshavare
tillfälle att avgiva uppgifter, som avsåges uti kolumnerna 5 och 6
av formuläret, dels ock att, därest nämnda ämbetsverk och myndigheter
därtill funne anledning, i anslutning till de sålunda införskaffade uppgifterna,
meddela av revisorerna härutinnan ifrågasatta upplysningar.

Äskade upplysningar hava sedermera inkommit till revisorerna, i vissa
fall åtföljda av särskilt yttrande från vederbörande verk och myndigheter.

Av de uttalanden, vilka av vederbörande verk gjorts i anslutning till
de överlämnade upplysningarna, vilja revisorerna här i korthet återgiva
följande.

Pensionsstyrelsen: Nämnda bisysslor synas så gott som uteslutande

vara av sådan beskaffenhet, att de icke lämpligen kunna anförtros åt
personer, vilka för närvarande sakna anställning.

Skolöverstyrelsen: Överstyrelsen anser sig i detta sammanhang böra
tillägga, att överstyrelsen i anslutning till de sålunda införskaffade uppgifterna
endast kan som sin mening uttala, att de arbetsuppgifter, som
av här ifrågavarande befattningshavare fullgöras vid sidan av deras
huvudsakliga sysselsättning i stort sett icke äro av natur att lämpligen
kunna anförtros åt personer, vilka för närvarande sakna anställning.

Överståthållarämbetet: De s. k. bisysslor, som upptagits i förteckningen,
äro, såsom däri meddelade uppgifter utvisa, så gott som undantagslöst
att anse såsom förtroendeuppdrag, icke lämpade för andra än i ett eller
annat avseende särskilt kvalificerade personer, och lära därför ej heller
vara av beskaffenhet att kunna betraktas såsom inkomstkällor, disponibla
för lindrande av arbetslösheten. Härtill kommer, att härvarande
befattningshavare ingalunda kunna anses vara genom innehavet av ifrågavarande
sysslor orättmätigt gynnade. I jämförelse med t. ex. länsstyrelserna
äro nämligen överståthållarämbetets statliga befattningshavare
— samtliga med undantag av underståthållaren anställda å ämbetets
kansli — otvivelaktigt över hövan arbetstyngda, samtidigt som de
åtnjuta sämre avlöningsförmåner och, vad de lägre tjänstemännen angår,
sämre befordringsmöjligheter än länsstyrelsernas tjänstemän. För
tillfredsställande rekrytering och för bibehållande av redan anställda
tjänstemän är det därför av synnerlig vikt, att tjänstemännen hos ämbetet,
i den mån sådant för tjänsteåliggandenas utförande är möjligt, beredas
sådana förmåner vid sidan av tjänsten, att de få en i förhållande
till deras ställning och åligganden någorlunda tillfredsställande ekonomi.
Enligt vad erfarenheten giver vid handen, har vad hittills här kunnat i
sådant hänseende åstadkommas, visat sig i allmänhet vara, i jämförelse
med förhållandena på andra jämförliga områden, snarare för litet än för
mycket.

Länsstyrelsen i Malmöhus län: I anslutning till denna granskning finner
sig länsstyrelsen böra uttala som sin bestämda uppfattning, att de
vid sidan av huvudtjänsten innehavda tjänster eller uppdrag äro nästan

106 —

samtliga så beskaffade, att för ett tillfredsställande utförande kräves juridiska
insikter eller en grundlig administrativ skolning. Få av de personer,
som för närvarande sakna sysselsättning, torde uppfylla nämnda
krav. Därtill kommer, att ifrågavarande tjänster eller uppdrag icke
lämpligen kunna anförtros andra personer än sådana, som äga vederbörandes
fulla förtroende. Vad här sagts gäller i stort sett jämväl övrig
utom tjänsten bedriven förvärvsverksamhet, sådan den ter sig enligt nu
överlämnade uppgifter. Vidare synes ur principiell synpunkt böra framhållas,
att det ej torde vara lämpligt eller rimligt att företaga åtgärder
till minskning av driftiga manliga familjeförsörjares inkomster, förrän
frågan örn gift kvinnas anställning i allmän tjänst blivit slutligen prövad.
Familjen är att betrakta såsom en ekonomisk enhet, och från synpunkten
av en bättre fördelning av arbetstillfällena synes det icke vara
någon väsentlig skillnad mellan det fall, att mannen utför allt det förvärvsarbete,
som kommer familjen till godo, och det fall, att båda makarna
deltaga i sådant arbete. Därtill kommer, att de anställningar, som
nu innehavas av gifta kvinnor i allmän tjänst, i regel äro av sådan karaktär,
att många arbetslösa män och kvinnor äga för dessa tjänster erforderliga
förutsättningar.

Länsstyrelsen i Kopparbergs län: Såsom yttrande i ovanberörda hänseende
får länsstyrelsen anföra, att, som de av befattningshavarna innehavda
bisysslorna äro av den beskaffenhet, att särskilda kvalifikationer
för innehavarna härav äro nödvändiga, en överflyttning av dessa uppdrag
åt för närvarande arbetslösa personer icke lämpligen torde låta sig
göra.

Länsstyrelsen i Jämtlands län: De flesta av statsmedel avlönade uppdrag,
som uppgifterna innehålla, äro taxeringsuppdrag. De härför utgående
arvodena hava under de senaste åren så kraftigt beskurits, att
stora svårigheter numera möta för länsstyrelsen att erhålla för uppdragen
kvalificerade innehavare. Ett flertal avsägelse!'' hava på senare tid
inkommit. Att för dessa uppdrag använda arbetslösa personer torde
knappast vara möjligt, då endast i undantagsfall sådana personer torde
besitta erforderliga kvalifikationer härför. En förening av taxeringsuppdrag
i sådan omfattning, att därigenom skulle kunna beredas försörjning,
torde, med hänsyn till dessa uppdrags säsongmässiga karaktär och
den svaga ersättningen, svårligen kunna genomföras. De fåtaliga tjänsteuppdrag
av icke offentlig natur, som förekomma, torde i detta sammanhang
kunna lämnas ur räkningen, då staten icke har möjlighet att inverka
vid personvalet — åtminstone icke i positiv riktning — samt dessa
uppdrag i regel torde förutsätta vissa rent personliga egenskaper hos
befattningshavaren. De arbetsuppgifter, som av vissa av nu ifrågavarande
befattningshavare fullgöras vid sidan av deras huvudsakliga sysselsättning,
synas alltså länsstyrelsen i allt väsentligt icke vara av den
beskaffenhet att de, örn ock i den mån de kunna överlämnas åt personer,
som för närvarande sakna arbetsanställning, skulle kunna bereda dessa
utkomstmöjligheter.

Innan revisorerna övergå till att lämna en detaljerad redogörelse i tabellarisk
form för de uppgifter, som kommit revisorerna till handa, må
här framhållas, att uppgifterna snarare giva en allmän bild av bisysslornas
karaktär och fördelning än en i detalj exakt uppgift därutinnan örn
varje befattningshavares förhållanden. En viss osäkerhet och bristande

— 107 —

enhetlighet vid ifyllandet av frågeformulären har vallat, att vissa uppdrag
— om ock detta skett i mycket begränsad omfattning — kommit att
hänföras till en grupp av den ena, till en annan grupp av den andra befattningshavaren
o. s. v. Den för revisorernas undersökning synnerligen
begränsade tiden (uppgifterna inkommo i mitten av november och hava i
åtskilliga fall måst kompletteras) har ej medgivit, att i full utsträckning
angiva i vilken omfattning redovisade uppdrag äro avlönade eller ej, utan
i tabellerna torde hava i viss utsträckning även influtit uppdrag, för
vilka ersättning ej utgår. Särskilt torde så vara fallet i fråga örn vissa
befattningshavare i de högsta lönegraderna, och i all synnerhet lärer detta
gälla cheferna, närmast landshövdingarna.

Revisorerna hava i nedanstående tabeller sammanfattat de uppgifter
rörande bisysslorna, som av dem införskaffats.

Vid studiet av dessa tabeller torde böra uppmärksammas följande

Förklaringar till tabellerna.

K. 3 avser uppgift å under tiden 1 juli 1932—30 juni 1933 vid sidan av
tjänsten innehavd befattning eller erhållet uppdrag, avlönat av statsmedel,
eller eljest av offentlig natur.

K. 4 avser uppgift å under samma tid innehavd befattning i verk eller
bolag, sorn är försett med Kungl. Maj:ts oktroj eller blivit registrerat såsom
aktiebolag, eller annan tjänstebefattning av vad slag det vara må.

K. 5 avser uppgift å under samma tid utövat förvärvsarbete (frivillig
uppgift).

K. 6 avser makas eller makes anställning i statens eller annan allmän
tjänst (frivillig uppgift).

Under rubriken »Uppdrag per befattningshavare» redovisas antal uppdrag
för de befattningshavare, som hava bisysslor.

Den av revisorerna verkställda undersökningen rörande bisysslor har
denna gång omfattat allenast några grupper av befattningshavare inom
statsförvaltningen samt vissa särskilda verk och myndigheter, varjämte
den till en del avsett att erhålla utredning i vissa ovan berörda speciella
hänseenden. Undersökningen giver vid handen, att ett jämförelsevis stort
antal befattningshavare innehava bisysslor och att detta särskilt är
förhållandet inom länsstyrelserna och fögderiförvaltningarna, där bisysslor
allmänt förekomma. Beträffande övriga undersökta tjänstemannagrupper
synes innehavet av bisysslor vara av proportionsvis mindre omfattning.
Rådande förhållanden på det ekonomiska området synas här
hava i viss mån föranlett, att en minskning ifråga om innehavet av bisysslor
inträtt.

Detta revisorernas allmänna omdöme grundas givetvis på de uppgifter,
som av befattningshavarna själva lämnats, och revisorerna hava icke ansett
sig böra eller kunna ingå på en undersökning, huruvida de lämnade

Revisorernas

uttalande.

— 108 —

uppgifterna äro med verkligheten överensstämmande. Det må dock uppmärksammas,
att lämnandet av de uppgifter, som avse förvärvsarbete i allmänhet
(K 5), varit frivilligt för befattningshavarna. Då de alltså icke
varit skyldiga att i detta hänseende lämna några uppgifter, måste de i
berörda avseenden redovisade, i tabellerna upptagna siffrornas värde vara i
hög grad osäkert, även örn i allt fall de begärda upplysningarna i ganska
stor omfattning erhållits. En viss osäkerhet vidlåder för övrigt helt naturligt
det siffermaterial, som revisorerna införskaffat och i sina tabeller
här ovan meddelat, något som också inledningsvis berörts.

De iakttagelser, som revisorerna gjort, sammanfalla i viss mån med de
uttalanden i denna fråga, som gjorts av 1925 års statsrevisorer å sid. 237
och följande i deras berättelse, där revisorerna anföra, att särskilt inom
länsstyrelserna och fögderiförvaltningen samt även, ehuru i mindre grad,
inom statsdepartementen och de centrala ämbetsverken antalet av dem,
som med sin tjänst förena flera bisysslor i och för sig är avsevärt högt.

Inom länsstyrelserna och fögderiförvaltningen innehava i det närmaste
70 procent av alla befattningshavare — i såväl högre som lägre grad därvid
medräknade — bisysslor, och antalet dylika för varje befattningshavare,
som har sådana sysslor, uppgår i medeltal till 3. Det förefaller revisorerna,
som örn dessa siffror äro oproportionerligt höga. Inom de undersökta
ämbetsverken är innehavet av bisysslor visserligen ganska allmänt,
men procenttalet uppgår icke tillnärmelsevis till det för länsstyrelserna
angivna. Beträffande postverkets personal förekomma bisysslor,
såvitt av de lämnade uppgifterna framgår, endast i ganska ringa utsträckning.
I fråga örn Stockholmsläroverken åter är antalet bisysslor ganska
stort, i det att 68 procent av de ordinarie lärarna innehava dylika sysslor.

Utöver de meddelanden, som revisorerna gjort i form av anmärkningar
under de olika tabellerna här ovan, torde böra framhållas, att ett stort
antal tjänstemän inom de högsta lönegraderna hava erhållit sina uppdrag
av Kungl. Majit eller annan myndighet och att dessa uppdrag merendels
äro av offentlig natur. I åtskilliga fall äro också dessa uppdrag att betrakta
såsom rena honnörsposter. Befattningshavare i mellangraderna
hava i vissa fall bisysslor i ganska stor utsträckning, och åtskilliga av
dessa bisysslor, särskilt vad länsstyrelserna och fögderiförvaltningen beträffar,
synas vara av den art, att de borde kräva längre eller kortare
tids tjänstledighet från den ordinarie tjänsten. Detta torde närmast gälla
tjänstemän, som var och en innehava flera taxeringsuppdrag eller som
bestrida tjänster inom städernas uppbördsväsende.

Vidkommande därefter spörsmålet, i vilken utsträckning maka eller make
till befattningshavare i statens tjänst innehar med statsmedel eller andra
allmänna medel avlönad sysselsättning kunna några säkra slutsatser icke
dragas av det i tabellerna meddelade siffermaterialet.

Slutligen vilja revisorerna beröra frågan örn bisysslornas inverkan på
den arbetslöshet, som för närvarande gör sig starkt kännbar inom olika

— 109 —

lager av samhället. Det är enligt revisorernas mening självklart — något
som också framgår av de avgivna utlåtandena — att åtskilliga bisysslor,
särskilt uppdrag av förtroendekaraktär, icke gärna kunna överlämnas
åt arbetslösa, men å andra sidan lärer det icke böra möta oöverstigliga
svårigheter att vidtaga sådana åtgärder, att vissa bisysslor kunna överlåtas
på personer, lämpade för fullgörande av arbetsuppgifter inona ®^t
fack, där arbetslöshet för närvarande är rådande. Att märka är nämligen,
att i icke ringa utsträckning personer med god utbildning oell stor
erfarenhet på det räkenskapstekniska området nu sakna arbete. Härigenom
skulle dessa kunna belt eller delvis få sin försörjning. Revisorerna
tänka härvid på uppdrag såsom allmänna ombud i sparbanker, kontrollanter
m. m. Det synes .nämligen ingalunda självklart, att just länsstyrelsens
befattningshavare, som nu i regel innehava dessa sysslor, äro
speciellt lämpade för dylikt arbete. Revisorerna vilja även erinra örn att
i vissa län såsom allmänna ombud i sparbanker anlitats revisionstekniskt
utbildade personer, som då var och en på sin anpart haft ett ganska stort
antal sparbanker. Säkerligen skulle ett mera allmänt genomförande av
en dylik anordning ur flera synpunkter sett vara till fördel. Revisorerna
göra även gällande, att det icke är nödvändigt, att såsom fallet varit hos
länsstyrelserna och vissa ämbetsverk i Stockholm, låta den kvinnliga personalen
utföra övertidsarbete och särskilt arbete för kommittéer och sakkunnigas
räkning. Detta arbete synes i många fall hava utan någon
olägenhet kunnat anförtros åt personer, som icke varit fast knutna till
statsförvaltningen. Tillämpandet av detta förfaringssätt skulle förvisso
i sin mån inverka på arbetslösheten bland kontorsutbildad kvinnlig personal.
Över huvud taget vilja revisorerna framhålla, att det synes vara
önskvärt, att vederbörande myndigheter, då fråga är örn beredande av
sysselsättning eller arbete, som icke med nödvändighet kräver speciell sakkunskap,
ville mer än hittills synes hava varit fallet beakta betydelsen av
sådana åtgärder, som direkt eller indirekt kunna medverka till arbetslöshetens
bekämpande. Man måste nämligen enligt revisorernas mening under
nu rådande förhållanden söka i största möjliga utsträckning ransonera
de arbetstillfällen, som stå till buds även inom offentlig verksamhet.

Revisorerna vilja i detta sammanhang även fästa uppmärksamheten på,
att ofta mycket arbetskrävande uppdrag av viss myndighet lämnas en
befattningshavare, vilket uppdrag av såväl denne själv som myndigheten
ifråga betraktas såsom varande av offentlig karaktär, på grund varav
vederbörande befattningshavare anser sig kunna utföra arbetet under
fastställd tjänstetid, utan att tjänstledighet behöver begäras från den ordinarie
befattningen. Revisorerna hava vid sin granskning funnit, att det
är nödvändigt att i nämnda hänseende genomföra en effektivare kontroll.

Även örn vad här berörts endast hänför sig till vissa delar av det stora
arbetslöslietsproblemet och några mera betydelsefulla resultat knappast
torde kunna omedelbart vinnas genom de av revisorerna sålunda före -

— Ilo —

slagna åtgärderna och gjorda påpekandena, hava de dock ansett sig höra
medverka till att på den statliga förvaltningens område skärpt uppmärksamhet
ägnas åt att, där så ske kan, sådana åtgärder vidtagas, som kunna
vara ägnade att motverka och minska arbetslösheten inom landet.

Sammandrag av uppgifter rörande bisysslor, innehavda av befattningshavare vid
länsstyrelserna och fögderiförvaltningarna i Malmöhus, Göteborgs och Bohus,
Värmlands, Kopparbergs och Jämtlands län.

Befattningshavare	Hela an- talet	Utan upp- drag	Med upp- drag	Uppdrag	Summa	Upp-drag pr befatt-nings-havare	K. 6	Anmärk- ningar
K. 3	K. 4	K. 5
Länsstyrelserna.
Landshövding.............	4	—	4	12	5	1	18	4.5	—
Landssekreterare .........	\ 10		10	39	9	10	58	5.s
Landskamrerare...........
Länsassessor ..............	10	—	10	46	6	2	54	5.4	—
Länsnotarie..................	l 34	1	33	99	15	5	119	3.6	1
Länsbokhållare ............	/
Landskanslist..............	\ 51	13	38		9	7	72	1.9	3
Landskontorist ...........	/
Landsfogde ..................	5	—	5	7	10	—	17	3.4	—
Lappfogde ..................	1	—	1	—	1	—	1	1.0	—
Kvinnliga befattningsha-
vare ........................	49	35	14	16	—	4	20	1.4	3
Expeditionsvakt............	13	3	10	12	i	—	13	1.8	-
E. o. tjänstemän .........	hl	38	19	35	—	12	47	2.5	2
Summa	234	90	144	322	56	41	419	2.9
Fögderi förvaltningarna.
Häradsskrivare ............	27	1	26	44	13	7	64	2.5	—
Landsfiskal .................	100	\ 29	83	176	47	l 69	292	3.5	9
E. o. landsfiskal ...........	12	/			—	/			—
Summa	139	30	109	220	60	76	356	3.2	9

Anmärkningar:

Här liksom beträffande övriga undersökta institutioner hava såsom uppdrag ej medräknats
kommissionärskap i eget verk. De högsta befattningshavarna innehava ofta och till övervägande
del uppdrag, som lämnats dem av Kungl. Maj:t eller annan myndighet (såsom sakkunniguppdrag,
uppdrag som ordförande eller ombud i vissa styrelser och allmännyttiga
institutioner), eller vilkas åtagande kan sägas utgöra en förpliktelse (exempelvis ordförandeskap,
oftast oavlönat, i sammanslutningar eller ideella föreningar). Uppdrag, som av övriga
befattningshavare redovisats, äro, utom då det gäller taxeringsuppdrag eller ledamotskap av
bolagsstyrelser, förenade i många fall med ganska låga ersättningar. Kvinnliga befattningshavares
uppdrag hava i regel utgjorts av renskrivning utom tjänsten men för ordinarie chefs
räkning (exempelvis då denna tillika haft uppdrag i taxerings- eller prövningsnämnd).

Beträffande'' särskilt länsstyrelsen i Malmöhus län har observerats, att samtliga kvinnliga
befattningshavare å landskontoret innehaft dylika uppdrag under det motsvarande befattningshavare
å landskansliet icke erhållit sådana uppdrag. Bland redovisade uppdrag återfinnas
ordförandeskap eller tjänstgöring som kronoombud i taxeringsnämnd, uppdrag hos

— lil —

landsting, prövningsnämnd och fastighetstaxeringsnämnd. I synnerhet gäller detta fögderiförvaltningens
personal. Så innehava exempelvis nästan alla häradsskrivare uppdrag som taxeringsnämndsordtörande.
Landsfiskalerna fungera därjämte i viss utsträckning som rättens
ombudsmän, konkursförvaltare och ledamöter i lokala bankstyrelser, varjämte advokat- och
inkassoverksamhet utövas.

Vid granskningen av uppgifterna från Göteborgs och Bohus län har observerats, att uppdrag
av rent privat karaktär i den man upplysningar härutinnan lämnats äro påfallande
fåtaliga och lågt avlönade. Bland andra uppdrag redovisas här jämväl uppdrag såsom förrättningsinspektionens
och bankinspektionens ombud.

Inom länsstyrelsen i Kopparbergs län förekomma i jämförelsevis stor omfattning uppdrag
som kassaförvaltare och redogörare för skogsmedelsfonder. Inom detta län förekommer därjämte,
att fast anställning inom fögderiförvaltningen förenas med stadigvarande kommunal
anställning. Exempelvis fungerar häradsskrivare som kronouppbördskassör och en landsfiskal
tjänstgör som rådman.

Inom Jämtlands län har konstaterats förening av fast anställning i fögderiförvaltningen
med kronouppbördskassörstjänst. Här förefinnas också uppdrag hos skiljenämnd enligt
järnvägsstadgans § 91.

Socialstyrelsen.

Befattningshavare	Hela	Utan	Med	Bisysslor	Summa	Upp-drag pr person	K. 6	Anmärk-
talet	upp- drag	upp- drag	K. 3	K. 4	K. 5	ningar
1	2	8	4	&		7	8	9	10	11
Generaldirektör............	i		i	3		4	7	7	_
Byråchef ....................		i	5	5	2	4	u	2-2	—
Byrådirektör ...............	i	i	—	—	—	—	—	—	—
1 :e Byråassistent ........ Inspektör ..... ..............	} 2	—	2	2	1 6	1	4	2	—
Sekreterare ..................	7	i	6	8	2	16	2.6 7	—
lie Aktuarie .............. l:e Byråingenjör ........	} >	2	5	3	—	1	4	0.8	3
Aktuarie .................... Byråassistent ............... Bibliotekarie ...............	} ’ i	5	2	2	—	1	3	1.5	1
Byråingenjör ............... Notarie........................	} J	3	1		1		1	1
Underinspektör ............	i	1	—	—	—	—	—		—
Kassör ... ..................	i	1	—	—	—	J-	—	—	—
Expeditionsvakt............	i	—	1	i	—	—	1 13	1	—
Kvinnlig personal .........	i?	1	11	13	—	—	1.2	2
Summa	50	Itj	34	37	10	13	60	1.8	6

Anmärkningar:

Vid sidan av sakkunniguppdrag, befattningar som ordförande eller sekreterare inom institutioner
med Socialstyrelsen närliggande verksamhet förekomma oftast föreläsnings- eller
publicistisk verksamhet, berörande sociala frågor. Därjämte hava ehuru i mindre utsträckning
innehafts andra uppdrag, såsom taxeringsnämndsordförande, extra föredragande i pensionsstyrelsen
(numera upphört), chefens för handelsdepartementets ombud i lotteri, ävensom
anställning vid försäkringsföretag o. s. v.

De kvinnliga befattningshavarnas uppdrag hava bestått i renskrivningsarbcte åt sakkunniga
eller kommittéer (i regel torde arbetet lämnats av överordnad inom verket i hans egenskap
av sakkunnig etc.).

— 112 —

Domänstyrelsen.

Befattningshavare	Hela	Utan	Med	Bisysslor		Upp- drag pr person	K. 6	Anmärk-
ali- talet	upp- drag	upp- drag	K. 3	K. 4	K. 5	b nili ina	ningar
1	2	a	4	5	<>	7	8	9	10	11
Överdirektör o. byråchef	7	3	4	3	1	2	6	1.6
Domänfiskal ...............	1	—	1	1	—	—	1	1	—
Sekreterare..................	1	1	—	—	—	—	—	—	—
Intendent.....................	1	1	—	—	—	—	—	—	—
Domänkamrer...............	1	—	1	1	—	—	1	1	—
Aktuarie .....................	1	1	—	—	—	—	—	—	—
Statistiker ..................	1	1	—	—	—	—	—	—	—
Notarie........................	4	2	2	5	2	2	9	4.5	—
Byråjägmästare ............ Revisor........................	} 8	4	4	5	—	2	7	1.75	—
Kvinnlig personal .........	7	7	—	—	—	—	—		4
Expeditionsvakt............	5	2	3	i		2	3	i	—
Summa	37	22	15	16	3	8	27	1.8	4

Anmärkningar:

Uppdragen bestå ofta av befattning såsom sakkunnig rådgivare i skogsfrågor åt enskilda
skogsägare, såsom revisor eller granskningsman och såsom lärare vid utbildningsanstalt för
skogsväsendet. En notarie har 7 särskilda uppdrag, varav några av offentlig natur.

Statens provningsanstalt.

1	2	8	4	5	6	7	8	9	10	11
Chef (Överdirektör) ......	i	i
Avdelningschef ............	5	2	3	3	i	3	7	2.3	—
l:ste avdelningsingenjör..	4	2	2	1	2	1	4	2	—
Avdelningsingenjör ......	4	3	i	—	1	—	1	1	—
Kassör ........................	1	1	—	—	—	—	—	—	—
lie verkmästare............ Laboratoriebiträde........	} ,	5	2		2	2	4	2
Instrumentmakare......... Expeditionsvakt............	J 1	_	1	_	i	_	1		_
Kvinnlig personal .........	3	3	—	—	—	—	—	—	—
Summa	26	17	9	4	6	6	17	1.9	—

Anmärkningar:

Bisysslorna hava huvudsakligen bestått i undervisnings- (exempelvis vid Tekniska Högskolan
och Stockholms Tekniska institut) och föreläsningsverksamhet, sakkunniguppdrag.

— 113 —

Patent- och registreringsverket.

Befattningshavare	Hela an- talet	Utan upp- drag	Med upp- drag	Bisysslor		Upp-drag pr person	K. 6	Anmärk- ningar
K. 3	K. 4	K. 5	Summa
1	2	3	4	6	6	7	s	y	10.	n
Ordinarie:
Generaldirektör............	i	_''	i	1	_	_	i	i
Byråchef ................	8	4	4	6	i	—	7	1.7 5	_
Byrådirektör ..............	17	14	3	3	—	—	3	i	_
lie byråingenjör............	16	11	5	3	i	1	5	i	_
Bibliotekarie)
Sekreterare >...............	5	1	4	6	—	1	7	1.75	1
Notarie
Byråingenjör ...............	1	—	1	—	—	1	i	i	_
Föreståndare för varu-
märkesavdelningen •.	1	—	1	—	—	1	i	i	—
Kassör ........................	1	1	—	—	—	—	—	—	_
Kvinnlig personal.........	23	23	—	—	—	_	—	—	_
Expeditionsvakt............	7	2	5	2	—	a	5	i	1
Summa	80	56	24	21	2	7	30	1.25	2
Icke ordinarie:
lie byråingenjör............	3	3	—	—	—	—	—	_		B 26
lie » ...........	6	4	2	2	2	—	4	2		B 24
Extra ledamot ............	16	10	6	3	—	1	4	0.67	2	B 22
Biträdande ingenjör......	40	34	6	-	4	1	5	0*8
Summa	65	51	14	5	6	9	13	0-9	2

Anmärkningar:

För högre tjänstemän (byråchefer och dylika) hava antecknats ledamotskap av pensionsinrättningar,
systembolag o. s. v. uppdrag som försäkrings- och bankinspektionens ombud i
bolag. 19 av ovanstående uppdrag (flertalet uppdrag, som redovisats av ingenjörer) avse läraroch
föreläsarverksamhet (vid Tekniska högskolan, Högre fackskolan och Stockholms Tekniska
institut, som från ämbetsverkets e. o. tjänstemannakår rekryterar en stor del av sina lärarkrafter).
Expeditionsvakterna hava i ett flertal fall haft anställning jämväl vid Svensk film.

Pensionsstyrelsen.

l	2	3	4	5	6	7	8	•	10	1 11
Generaldirektör............	i		i	5	2		7	7
Byråchef .....................	8	—	8	14	3	i	18	2.25	_
Sekreterare \ lie aktuarie )	9	6	3	4	1	5	10	3.3	1
Aktuarie .....................	24	20	4	4	3	i	8	2	_
Maskinist.....................	1	1	—	—	—	-	_		_
Kvinnlig personal .........	210	209	1	—	—	2	2	2	4
Expeditionsvakt......... .	8	8	—	—	—	—	—	—	—
Summa	261	244	17	27	9	9	45	2.6	5

Anmärkningar:

Generaldirektörens uppdrag äro alla av offentlig art. De högre befattningshavarnas uppdrag
falla huvudsakligen inom taxeringsväsendet. De matematiskt utbildade tjänstemännen
äro biträden eller rådgivare åt försäkringsanstalter.

8 — 88807 3. Rev .-berättelse ang. statsverket för år 1933. I.

— 114 —

Bank- och fondinspektionen.

Befattningshavare	Hela an- talet	Utan upp- drag	Med upp- drag	Bisysslor		Upp-drag pr person	K. 6	Anmärk- ningar
K. 3	K. 4	K. 5	Summa
1	2	3	4	5	6	7	8	9	10	11
Bankinspektör...............	i	_	i	3	—	i	4	4	—
Byråchef .....................	i	—	i	1	—	—	1	1	—
l:e Byråinspektör.........	2	—	2	6	—	i	7	3.5	—
Byråinspektör...............	3	2	1	—	—	i	1	1	—
Kvinnlig personal .........	5	5	—	—	—	—	—	—	—
Expeditionsvakt............	i	i	—	—	—	—	—	—	—
Summa	13	8	5	10	—	3	13	2.6	—

Anmärkningar:

Uppdragen hava nästan helt och hållet bestått i uppdrag, lämnade av olfentlig myndighet,
såsom ombud för försäkringsbolag, pensionskassor och dylikt samt såsom revisor i bolag
eller kassor.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen.

i	2	3	4	5	6	7	8	9	10	11
i Överdirektör ...............	i	_	i	3	i	2	5	5	_
| Byråchef.....................	3	i	2	3	—	—	3	1.5	—
[ Byrådirektör ...............	1	—	i	1	—	1	2	2	—
l:e byråingenjör \	4	3	i		i	_	1	1
Maskininspektör / L Väginspektör 1 Broinspektor 1...........	4	3	i	1		_	1	1	_
i Hamningeniör ) I Notarie 1	8	2	6	6	4		10	1.67
Revisor / Ritare ........................	2	2			—	—	—	—	—	''
Kvinnlig personal .........	15	15	—	—	—	—	—	—	—	:
Expeditionsvakt............	3	3	—	—	—	—	—	—	—
Icke-ordinarie befatt-ningshavare...............	5	2	3	3	—	3	6	2	—	I
Summa	46	31	15	17	6	6	28	1.9	—

Vägingenjörerna.

1	2	3	4	5	6	7	8	9	10	11
Vägingengör..................	22	20	2	—	3	—	3	1.5	—
Biträdande d:o ............	13	13	—	—	—	—	—	—	1
Ingenjörsassistent .........	25	19	6	2	1	4	7	1.1	—
Skrivbiträde.................	6		—	—	—	—	-	—	—
Summa	66	58	8	2	4	4| 10	1.25	i

Anmärkningar:

Av dessa tjänstemän hava de i högsta lönegraderna huvudsakligen uppdrag som sakkunnig,
oftast, enligt Kungl. Maj:ts förordnande, som kontrollant eller revisor och dylikt för
vissa allmänna arbeten eller tekniskt betonade institutioner (exempelvis svenska väginstitutet).

— 115 —

Postverket.

(Generalpoststyrelsen och lokalförvaltningen i Stockholm.)

Hela	Utan	Med	Bisysslor		Upp-
an-	upp-	upp-					drag pr
			hilmina
talet	drag	drag	K. 3	K. 4	K. 5		person
	8	4	5	6	7	8	9	10
1		i	4	4	i	9	9
5	2	3	3	—	—	3	1	—
2	1	1	2	1	—	3	3	—
3	1	2	2	1	—	3	1.5	—
1 7	1 5	2	—	3	i	4	2	1
3 1 22	2 1 19	1	1	—	—	1	1	—
3	1	_	4	5	1.6	1
1	—	1	1	—	—	1	1	—
9	6	3	2	—	2	4	1.3	1
10	9	1	i	—	—	1	1	—
5	5	—	—	—	—	—	—	—
43	37	6	3	—	3	6	1	-
6b	57	8	2	2	4	8	1	5
148	137	11	14	2	1	17	1.5	7
2ö	23	2	2	—	—	2	1	1
167	105	2	—	1	1	2	1	14
2-1	24	—	—	—	—	—	—	1
94	93	1	1	—	—	1	1	3
362	362	—	—	—	—	—	—	14
2	2	—	—	—	_	—	—	—
4H	45	1	1	—	—	1	1	—
217	207	10	2	3	5	10	1	—
132	128	4	2	_	3	5	1.25	_
104	103	1	1	—	—	1	1	—
137	133	4	2	—	2	4	1	—
388	381	7	V	1	2	10	1.4	—
13	10	3	7	—	i	8	a. 7	—
3	2	1	—	-	i	1	i
2,040	1,901	79	61	18	31	110	1.4	48

Befattningshavare

Anmärk ningar -

Generaldirektör......

Byråchef ...............

Byrådirektör .........

l:e Intendent ]
lie Byråingenjör;
Verkstadschef J

Postdirektör .........

Sekreterare ............

l:e Aktuarie .........

Militärassistent ......

Postmästare .........

Överkontrollör ......

Notarie..................

Revisor /

Aktuarie)...............

Pe Kontrollör.........

Kontrollör \

Huvudkassör/.........

l:e Postassistent......

Postassistent .........

l:e Postexpeditör ...

Postexpeditör...............j 167

Kansliskrivare.........

Kanslibiträde .........

Kontorsbiträde ......

.Stationsmästare......

Överpostiljon.........

l:e Postiljon .........

Värdebrevbärare och jämställd
...............

Expeditionsvakt .....

Postiljon!

Nattvakt/...............

Brevbärare ............

Diverse förmän......

Reparatör...............

Anmärkningar:

Bisysslorna falla i avsevärd omfattning inom postverket närstående områden (såsom postås
utbildningskurser, anställning vid postmuseet, medarbetare i postala publikationer eller
arbete för personalsammanslutningar, postal kontrollant eller rådgivare hos enskilda företag).

1 övrigt märkas förordnande som extra föredragande hos pensionsstyrelsen (numera upphört),
anställning som vicevärd eller portvakt för fastigheter (även postverkets) samt uppdrag
såsom revisor. Här må omnämnas, att inom en statsdel åtskilliga posttjänstemän tjänstgöra
som scenarbetare vid en närliggande teater.

— 116 —

Förenande ay
visst uppdrag
med befattning
i statens tjänst.

Stockholmsläroverken.

Befattningshavare	Hela an- talet	Utan upp- drag	Med upp- drag	Bisysslor		Upp-drag pr person	K. 6	Anmärk- ningar
K. 3	K. 4	K. 5	Summ d
1	2	3	4	5	6	7	8	9	10	11
Rektor.......................	9	5	4	3	1 3	7	1.7 5	_
Lektor ........................	56	11	45	64	20	10	94	2	—
Adjunkt .....................	154	54	ion	101	38 17	156	1.5	1
Ämneslärare ...............	3	2	1	—	—	1	1	1	—
Övningslärare...............	39	13	2H	21	''0	5	36	1.4	1
Summa	261	85	176	189	69	36	294	1.67	2
Extralärare..................	54	29	25	23	9	9	41	2.7	1
Summa	315	114	201	212	78	45	335	1.67	3	1

Anmärkningar:

Läroverkslärarnas huvudsakliga bisysslor utgöras enligt uppgifterna av uppdrag som timlärare
eller extralärare vid andra skolor, framför allt vid enskilda läroanstalter i närheten
av vederbörande läroverk. Sfi äro exempelvis lärare vid Norra latinläroverket engagerade
vid Wallinska och Åhlinska flickskolorna, lärare vid realläroverket å Norrmalm vid Enskilda
gymnasiet och Whitlockska samskolan, vid högre allmänna läroverket å Södermalm vid
Frans Schartaus’ handelsinstitut o. s. v. Några lärare föreläsa vid Borgarskolans aftonkurser,
medan andra innehava uppdrag som studierektor vid enskilt läroverk. Rektorerna hava
redovisat förekommande uppdrag som föreståndare för provårskursen vid eget läroverk. Sakkunniguppdrag
förekomma även.

§ 43.

Bergslagernas sparbank försattes den 22 april 1929 i konkurs vid rådstugurätten
i Falun. Till förvaltare i konkursen jämlikt såväl 43 § som
jämlikt 45 § konkurslagen förordnades länsnotarien av l:a klass vid länsstyrelsen
i Falun Carl-Isac Andersson. Sedan utredningen i konkursen
i huvudsak avslutats, framlades den 11 november 1931 förslag till slututdelning
i konkursen.

I särskild till konkursdomaren gjord framställning hemställde sedermera
Andersson, att hans arvode såsom förvaltare i konkursen måtte fastställas
till 60,600 kronor. Till stöd för framställningen åberopades i efterföljande
bilaga intagna beräkning.

Genom beslut den 8 februari 1932 fann rådstuvurätten i Falun skäligt
bestämma arvodet åt Andersson till 50,600 kronor. Efter besvär i hovrätten
av en av borgenärerna i konkursen nedsattes arvodet till 30,000 kronor.
Målet fullföljdes av Andersson hos Kungl. Maj:t, som genom utslag den
20 februari 1933 fann skäligt bestämma arvodet till 35,000 kronor. I detta
belopp ingår icke ersättning till biträden och övriga med förvaltningen
sammanhörande utgifter, vilka redovisats såsom kostnader för konkursen
med tillhopa 63,540 kronor 63 öre.

— 117 —

Revisorerna vilja erinra om, att för beredande av stöd åt bankens insaltare
jämlikt Kungl. Maj:ts brev den 13 september 1929 till aktiebolaget
Kreditkassan av år 1922 utgått visst statsunderstöd. Enligt en mellan
styrelsen för nämnda bolag och konkursförvaltningen på grund av bestämmelse
i berörda brev träffad uppgörelse, har utbetalningen av statsunderstödet
skett genom förvaltningens försorg. I ersättning härför har
bolaget den 14 januari 1932 till konkursförvaltningen utbetalt 16,100 kronor
enligt följande räkning.

Falun den 21 september 1931.

Aktiebolaget Kreditkassan av år 1922.

till dels konkursförvaltaren i Bergslagernas Sparbank i konkurs, dels ock
till sparbankens konkursbo.

An Ersättning för kostnader och arbete i nedan angivna ärenden.

1) Arbete med upprättandet av förteckningar å skolsparböcker

till förvaltaren (c:a 11,000 st.) m. m.

2) 241 st. ärenden angående förmyndarmedel samt skol sparböcker

över 500 kr.; handlingarnas mottagande,
diarieföring, kompletterande och översändande till kreditkassan
samt utbetalning å 331 st. motböcker med

tillhopa .... .............................................. kr- 435,247: o5

därav till förvaltaren ............................... » 5,000: —

» » konkursboet................................ » 1,200: —

3) Mottagit och kontrollerat förteckningar från Kopparbergs

Läns Sparbank och Karlstads Sparbank över utbetalda
skolsparmedel; utbetalningarna annoterade å avräknings korten

och insättarförteckningen ....................................

därav till förvaltaren ........................................ kr. 300: —

» » konkursboet...................................... » 500: —

4) Mottagit och granskat förteckningar från Kopparbergs

Läns Sparbank över alla /contanhitbetalningar av skolsparböcker;
samt försett förteckningarna med bevis

därav till förvaltaren ....................................... kr. 500: —

» » konkursboet .................................... » 100: —

5) Uträkning av statsgarantin och statsunderstödet samt ut betalning

av sistnämnda (vid konkursutbrottet funnos

17,016 av sparbanken utfärdade motböcker) ....................

därav till förvaltaren .................................... kr. 4,000: —

» » konkursboet.................................... » 2,500: —

Debet

kronor 2,000

6,200

800

600

6,500

kronor 16,100

Attesteras
Sven Bellinder.

Kvitteras. Falun den 14 jan. 1932.
Bergslagernas sparbank i konkurs
Carl I. Andersson.

Av detta belopp har förvaltaren sålunda gottgjörts med 11,800 kronor,
medan återstoden, 4,300 kronor, tillfallit konkursboet.

— 118

Reyisorernas

uttalande.

Förutom nu nämnda syssla har Andersson vid sidan av sin tjänst hos
länsstyrelsen under omförmälda tid innehaft ett flertal befattningar eller
uppdrag av olika slag. Han har sålunda varit sekreterare hos länets
landsting samt varit förordnad såsom allmänt ombud i Kopparbergs läns,
Leksands och By socknars sparbanker. Vidare har Andersson beklätt ordförandeskapet
i styrelsen för Vänjans sockens skogsmedelsfonder samt varit
räkenskapsförare hos styrelsen i Älvdalens sockens skogsmedelsfond.

Enligt vad som framgår av rättegångshandlingarna i målet angående
fastställande av arvode till Andersson i egenskap av konkursförvaltare,
har Andersson, enligt av honom själv vitsordad uppgift, för ifrågavarande
uppdrag under tiden 24 april 1929—11 november 1931 å sin befattning i
länsstyrelsen åtnjutit ledighet med avstående av samtliga avlöningsförmåner
under sammanlagt 19 dagar. Under år 1929 har Andersson dessutom
varit tjänstledig 22 dagar med avstående av samtliga avlöningsförmåner.
Sådan ledighet har däremot icke åtnjutits under något av åren
1930 och 1931.

Av det anförda framgår, att Andersson såsom förvaltare i konkursen
begärt en sammanlagd ersättning för egen del av 72,400 kronor, samt att
han tillerkänts tillhopa 46,800 kronor. Av detta belopp hava 11,800 kronor
utbetalats av Kreditkassan.

Det har icke kunnat undgå att väcka revisorernas uppmärksamhet, att
en befattningshavare, förutom det att han samtidigt innehaft ett flertal
särskilda uppdrag, jämväl ansetts kunna med sin tjänst förena skötandet
av en så pass krävande syssla som förvaltare i nu omförmälda konkurs,
utan att därunder i någon större utsträckning behöva åtnjuta ledighet
från sin ordinarie befattning i länsstyrelsen. Bortsett från frågan, huruvida
i detta speciella fall det tillämpade förfaringssättet menligt inverkat
pa skötandet av vederhörandes statstjänst, vilja emellertid revisorerna
framhålla det principiellt oriktiga uti att, på sätt här skett, en befattningshavare
jämsides med utövandet av sin befattning utför uppdrag av
så vidlyftig och tidskrävande beskaffenhet, varom här varit fråga. Revisorerna
halla före, att det bort ankomma på länsstyrelsen i Kopparbergs
län att tillse, att befattningshavaren icke samtidigt, åtminstone i den utsträckning
här varit fallet, fått uppehålla sin statstjänst, och måste finna
vad här förekommit vara av anmärkningsvärd beskaffenhet.

— 119 —

Bilaga.

Arbetsredogörelse

och

Räkning

för fastställande av nndertecknads arvode som förvaltare i
Bergslagernas Sparbanks konkurs.

I.

Förberedande åtgärder.

1. Omhändertagande av bankens portfölj m. m.

Sammanträde med styrelsen för sparbanken i och för

övertagande av bankens samtliga handlingar och genomgång
av portföljen för preliminär inventering; omhändertagande
av bandelsböcker och nycklar; verkställande av anteckningar
i bankens räkenskapsböcker; uppgörelse nied
A.-B. Göteborgs Bank angående bankräkningar och ränta
å konkursboets tillgodohavande; uppsägning av personalen
vid huvudkontoret och sparbankens 48 avdelningskontor;
anställande på nya villkor av en del av personalen; föiberedande
instruktioner till personalen rörande bouppteckningsarbetet;
uppsägning av hyreskontrakt vid avdelningskontoret
och friskrivning på förmånligaste villkor av gällande
hyresavtal, jämte övriga av konkursutbrottet omedelbart
föranledda åtgärder................................... kronor

2. Inventering.

Införskaffande och granskning av redovisningar från avdelningskontoren
och indragning av alla där befintliga tillgängliga
medel; granskning och indragning av på sparbanken
överlåtna fordringar bos andra banker och deras överförande
till konkursboets bankräkningar; genomgång i detalj
av bankens portfölj, delvis tillsammans med rättens ombudsman
och allmänna ombudet samt kollationering av reversernas
överensstämmelse med böckerna samt av de värdehandlingar,
som enligt reverser och låneböcker angivits som
hypotek för utlämnade lån; räkning och granskning av
obligationer och dessas överlämnande till Göteborgsbanken
för inkassering av räntor och utlottade obligationer; förberedelser
för inventering av sparbankens inventarier på huvudkontoret
och avdelningskontoren; jämte övriga åtgärder i
samband med kontroll av bankens tillgångar .............. » o,Odd

3. Bouppteckningen och förvaltarberättelsen.

Upprättande av förteckning över konkursboets tillgångar

och i samband därmed verkställande av utredningar och
uppskattningar för värdering av bankens olika engagement;
härför nödvändiga konferenser med rättens ombudsman och
allmänna ombudet samt sparbanksinspektören och andra
personer såsom konkursförvaltarna i Brevik, östra Lidingön,

Mälarhöjden m. fl., som haft befattning med eller kännedom
örn olika företag, vari banken var engagerad; genomgång i
detalj av portföljen post för post för värdering av de mera
reguljära lånen och införskaffande av erforderliga upplys -

— 120 -

ningär i tvivelaktiga fall jämte övriga nödvändiga åtgärder
tor upprättande av tillförlitligast möjliga förteckning över
bankens alla tillgångar .................................... kronor 3.000

4. Åtgärder i samband med upprättandet av den i bank konkurslagens

4 § 2 mom. föreskrivna insättareförtecknin(jen:
organisation och övervakning av detta arbete, avtal
med tryckeri, övervakning av tryckningen och korrekturläsning
jämte övrigt arbete dag och natt för att åstadkomma
den färdigtiyckta förteckningen på en tid av fyra veckor;
insamlande och granskning av uppgifter rörande sådana
bankens fordringsägare, vilkas fordringar icke grundade sig
på motböcker samt upprättande av förteckning över dessa
fordringar för bouppteckningen............................ » 35QQ

5. Upprättande av förvaltarberättelsen enligt 55 § kon kurslagen;

för den skull noggrann undersökning av de större
engagementen; fullständig detaljgranskning av styrelsens
och huvudmännens protokoll samt föredragningsböckerna
ävensom revisionsberättelserna allt ifrån sparbankens början;
granskning tillsammans med sakkunnig person av bankens
1 äkenskapsböcker för att söka utforska de synnerligen
tillkrånglade affärstransaktionernas tillkomst och samband
jämte övriga åtgärder i samband med bouppteckningens och
förvaltarberättelsens upprättande .......................... » 3.500

II.

Realisationsåtgärder.

1. Omedelbart efter bouppteckningens upprättande verkställdes
uppsägning av alla lån, vars återbetalning villkorades
av ömsesidig uppsägning (cirka 200), och anmodades
samtliga låntagare (cirka 950 stycken) att fortast möjligt
inbetala sina lån. Samtidigt härmed vidtalades Kopparbergs
läns och Karlstads sparbanker samt Allmänna sparbanken
i Värmland ävensom Göteborgsbanken, Handelsbanken och
Wermlands Enskilda Bank att, där låntagare så önskade och
vederbörande bank funne säkerheten tillfredsställande, övertaga
lån ur bankens portfölj samt att på förmånligaste vill
3

kor belåna insättares motböcker............................ » 1.000

2. Granskning av lånereverser och hypotek för avbrytande
av preskription och för inteckningars förnyelse. (Enbart
Brevikslånet cirka 400 stycken inteckningar.) .............. » 1.000

3. Arbete med den reguljära lånestockens indrivning och
därför erforderliga åtgärder såsom överläggning muntligen,
telefonledes och genom korrespondens med gäldenärer, ackordsuppgörelser
i ett flertal fall; ombesörjande av lagsökningar
(cirka 50 stycken), kvittningsuppgörelser; införskaffande
av soliditetsupplysningar; försäljning å offentlig auktion
av osäkra fordringar och värdelösa panter med flera
andra åtgärder för lånens indrivning. Härigenom hava in -

flutit cirka 1,150,000 kronor ................................ » 6,000

4. Ansökning örn Föreningen Securitas u. p. a. försättande
i konkurs samt uppsättande av bevakningar i denna ävensom
i O. Silfverlings, A. Perssons och A.-B:s Zeta konkurser » 100

— 121 —

Rörande bankens lordringar av personer och företag i
Stockholm och trakten däromkring hänvisas till vad allmänna
ombudet därom anfört i sin arvodesräkning. Det är
riktigt att det huvudsakliga arhetet med dessa fordringars
realisation utförts av allmänna ombudet men naturligen har
även jag haft avsevärt arbete och besvär med dessa engagement.
Jag följer här nedan den ordning, vari allmänna ombudet
upptagit dessa arbeten.

5. Smista—Juringe.

Konferens med advokaten Ivar Lagercrantz vid personliga
sammanträffanden här i Falun och i Stockholm samt
tillsammans besök på dessa villaområden. Korrespondens
med låntagarna (tomtägarna) rörande inbetalning och ordnandet
av deras lån jämte ett flertal överläggningar med
allmänna ombudet och rättens ombudsman angående denna
sak ....................................................... kronor 500

6. A.-B. Breviks villastad.

Detta engagement var såväl med hänsyn till storleken som
de många hypoteken synnerligen besvärligt och krävde mycken
tid och omtanke. Otaliga resonemang med allmänna
ombudet och rättens ombudsman angående förmånligaste avvecklingen.
Även med förvaltaren i bolagets konkurs ägde
vissa förhandlingar rum. Besök vid två särskilda tillfällen
på Lidingön för besiktning av alla tomtområdena. Uppsättande
av bevakningsinlaga i bolagets konkurs och överläggningar
med allmänna ombudet i jävsfrågan. I det s. k. »Breviks
lilla lån» mottogos och kontrollerades låntagarnas annuiteter
under tiden intill realisationen. Härav föranleddes
brevväxling och andra besvär. Även de s. k. »Enskilda
lånen» hava varit förenade med flera åtgärder, som icke
kunna närmare specificeras ................................ » 4,000

7. Otto Hellmans lån.

Härutinnan hänvisas till allmänna ombudets redogörelse
i hans räkning. För korrespondens med Hellman och de
olika pantägarna samt mottagande, kontroll och bokföring
av annuiteter m. m. begär jag en ersättning av............ » 1,000

8. Hanviken.

Sammanträffande i Falun och Stockholm (Hanviken) med
lantmätaren Kullman, som ombesörjt styckningsplans upprättande
över området samt avstyckningar. Granskning
och undersökning av Kullmans redovisning över sitt sysslande.
Anskaffande av taxerings- och värderingshevis angående
markområdet samt av fullmakter från bulvanköpare
att försälja fastigheterna jämte övriga åtgärder för realisation
av detta engagement .................................. » 500

9. A. Braunerhjelms lån.

Vidlyftig och långvarig korrespondens och dito rättegång
samt underhandlingar med borgesmannen K. G. Liljesköld.

Sju inställelser vid rådstuvurätten, ett flertal konferenser

— 122 —

med allmänna ombudet och rättens ombudsman samt ombudsmannaskap
och ombesörjande av utredning i rättegången
................................................... kronor 700

10. Söderby gård och Söderby Förvaltnings A.-B.

Utredning av inteckningsförhållandena i fastigheten. Besök
vid två särskilda tillfällen å Söderby och överläggning i
Stockholm med förre ägaren, godsägaren Petterson och advokaten
Folke Lindahl angående försäljning till Petterson
av konkursboets inteckningar jämte övriga åtgärder för avveckling
av detta engagement. Bevakning av konkursboets
fordringar i bolagets likvidation .......................... » 500

11. Östra Lidingöns Fastighets A.-B.

Uppsättande av bevakningsinlaga i bolagets konkurs samt
överläggningar med allmänna ombudet och rättens ombudsman
angående försäljning av konkursboets inteckningar;
korrespondens med förvaltaren i bolagets konkurs jämte
andra åtgärder............................................. » 300

12. Älvsjö Fastighets A.-B.

Överläggning med bolagets konkursförvaltare angående
sparbankens bevakning i bolaget och angående åtal mot
styrelsen; uppsättande av bevakningsinlaga; arbete för bemötande
av framställt jäv mot sparbankens bevakning och
därför erforderlig utredning; bevakning av sparbankens inteckningar
vid den exekutiva auktionen å bolagets fastighet;
genomgång av förvaltarherättelsen i bolagets konkurs » 500

13. Vid konkursens början innehade Setterwalls advokatbyrå
i Stockholm ett flertal ärenden för sparbankens räkning.
Efter erhållande av en förteckning från advokatbyrån
över dessa ärenden (22 stycken) genomgicks och kontrollerades
anteckningar och korrespondens. Därefter genomgicks
varje ärende på byråns kontor under två dagar med
advokaten Lindahl för mottagande av redovisning. Sedermera
vidtogos erforderliga åtgärder för slutförande av ofullbordade
uppdrag.

I samband med övertagande av dessa ärenden förekom
överläggning med direktören B. Silfverling, advokaten Lindahl
och advokaten von Konow angående uppgörelse med
Silfverling rörande hans engagement hos sparbanken (se
allmänna ombudets räkning); undersökning av säkerheterna
härför och införskaffande av soliditetsupplysningar med
flera åtgärder i detta ärende .............................. » 1,000

14. Färjestads gård (A.-B. Färjestads och Karlstads Tomt
A.-B.)

I denna fastighet jämte flera därifrån gjorda avsöndringar
innehade sparbanken inteckningar för 148,342 kronor 58 öre.

Åtgärder för detta engagements avveckling såsom: Införskaffande
av taxerings- och värderingsbevis; underhandlingar
med Karlstad stad m. fl. angående försäljning av
sparbankens inteckningar. Sedan Hypoteksföreningen såsom
innehavare av botteninteckningarna i huvudgården

— 123

samt Karlstads sparbank fått sina fordringar fastställda till
betalning, gjordes av mig ansökning örn försäljning samtidigt
därmed av två med huvudgården gemensamt intecknade
fastigheter. Inställelse vid den exekutiva auktionen i
Karlstad för bevakning av konkursboets intressen (på grund
av förberedande sammanträde tog resan 6 dagar i anspråk).

Redan under sommaren 1929 hade jag gjort ett besök vid
Färjestad och därvid haft förberedande överläggningar med
Karlstads sparbank och representanter för Karlstad stad.

I samband med försäljningen av Färjestad överlät jag såsom
ombud för fru Elsa Stenberg till Karlstads stad en avsöndring
örn cirka 50 tunnland, därå hon som bulvan erhållit
lagfart. Bland sparbankens handlingar hade återfunnits
en inteckning i denna fastighet å 90,000 kronor, vilken inteckning
icke var bokförd bland sparbankens aktiva. För
fastigheten lyckades jag erhålla en köpeskilling av 20,000
kronor, som konkursboet erhöll som betalning för berörda inteckning.

För nu nämnda åtgärder jämte ett flertal andra såsom
underhandlingar med arrendatorn, villaägare, representant
för Karlstads Tomt A.-B. m. m. begäres .................. kronor 3,000

15. Herman S. Stenbergs konkursbo.

I Stenbergs konkurs bevakades ett belopp av 7,081,730
kronor 30 öre såsom skadestånd för de förluster Stenberg i
egenskap av verkställande direktör åsamkat sparbanken.
Fordringsbeloppet nedsattes sedermera vid förlikningssammanträde
inför rättens ombudsman till 4,615,589 kronor.

Härå har erhållits en utdelning av 98,318 kronor 83 öre, varjämte
ytterligare beräknats komma att tillgodoföras sparbankens
konkursbo 2,821 kronor 17 öre såsom utdelning i C.

G. Timms konkurs samt en hyresfordran av Lotten Nordensson
Karlstad å 196 kronor 73 öre, vilka fordringar övertagits
av Bergslagernas Sparbanks konkursbo för att Stenbergs
konkurs skulle kunna avslutas.

För bevakande av sparbankens intressen i Stenbergs konkurs
har jag haft ett otal överläggningar med förvaltaren
och rättens ombudsman i berörda konkurs; närvarit vid det
definitiva förvaltarvalet och förlikningssammanträdet; sammanträffande
vid flera tillfällen med konkursförvaltningen
och ombud för generalkonsul Ax. A:son Johnson för behandling
av fråga örn överlåtande på denne av det lösöreköp,

Stenberg innehade å C. G. Timms på Ängelsberg inventarier;
för denna sak företagit en resa till Ängelsberg; överläggningar
med krigsfiskalen Johnson såsom ombud för fru Stenberg
angående hennes rätt till undanskiftande m. m.;
granskning av förvaltarens utdelningsförslag och redovisning
jämte övriga åtgärder i omedelbart samband med denna
konkurs.

Stenberg var ägare av hälften i fastigheten 67—68 västra
stadsdelen Hudiksvall. I denna innehade sparbanken en av
A.-B. Zeta belånad inteckning å 30,006 kronor. Gefleborgs

— 124 —

läns hypoteksförening och A.-B. Svenska Handelsbanken innehade
inteckningarna före sparbanken. För försäljning av
fastigheten företog jag tillsammans med förvaltaren i Stenbergs
konkurs en resa till Hudiksvall för besiktning och värdering
av fastigheten och överläggning med Handelsbankens
direktör i Hudiksvall. Efter överenskommelse med Handelsbanken
försåldes sedermera fastigheten för 142,325 kronor 94
öre. Sparbanken bekom för sin inteckning 1,500 kronor.

Vidare var Stenberg ägare till en obebyggd avsöndring i
Huddinge villastad, däri sparbanken innehade inteckningar
för 25,950 kronor. Efter en mängd underhandlingar per brev
med nämndemannen Åberg och besök på platsen lyckades vi
försälja fastigheten till Åberg för 7,500 kronor, som tillfördes
sparbankens konkursbo.

För samtliga åtgärder i samband med Stenbergs konkurs
begär jag ett arvode av .................................. kronor 2,500

16. Fastigheten i Filipstad.

Åtgärder för dennas försäljning: besök i Filipstad och
överläggning med vicevärden, kontorsföreståndaren och
stadsfogden rörande möjligheten av försäljning; uppdrag åt
försäljningsombud och korrespondens med denne; till sist
lyckades jag själv erhålla en spekulant, Filipstads Tryckeri
A.-B., som köpte fastigheten för 32,000 kronor, uppsägning av
hyreskontrakt för uthyrda lägenheter, ombesörjande av förnyelse
av en fastigheten graverande inteckning i sparbankens
ägo m. fl. åtgärder för förvaltningen och försäljningen
av fastigheten ............................................ » 700

17. Inventarier.

Realisation av bankens kontorsinventarier; muntliga och
skriftliga underhandlingar med föreståndarna vid avdelningskontoren,
hyresvärdar och spekulanter; ombesörjande
av försäljningar dels under hand och dels å auktion;
härför hava influtit cirka 16,200 kronor; en del av inventarierna
å huvudkontoret äro ännu osålda; för dessa beräknas
inflyta cirka 1,500 kronor ............................ » 500

18. Timms myntsamling.

Vid huvudkontoret fanns vid konkursens början en myntsamling,
till vilken C. G. Timms konkursförvaltning gjorde
gällande äganderätt. Efter förhandlingar med förvaltaren
i Timms konkurs förliktes saken på det sätt, att Timms konkursbo
avstod från alla anspråk på myntsamlingen mot
erhållande av 250 kronor kontant. Sedermera lyckades jag
försälja myntsamlingen för 1,500 kronor, vadan sparbankens
konkursbo sålunda tillfördes en intäkt av 1,250 kronor.
För dessa åtgärder begäres ett arvode av .......... » 200 III.

III.

Formella åtgärder.

1. Styrelsen och revisorerna.

Åtgärder för utkrävande av skadeståndsfordran hos sparbankens
styrelse och revisorer, anhängiggörande av rätte -

— 125 —

gång samt skrivelser till svarandena för inledande av förlikningsförhandlingar.

Detta ärende är ännu ej slutfört. Därest det icke lyckas
att träffa förlikning, blir en vidlyftig utredning erforderlig
för den fortsatta rättegången .......................... kronor 200

2. Biträde vid åklagarens utredning rörande brottsligt

förfarande av bankens styrelse och revisorer; konferenser
med åklagaren samt tillhandahållande av utredning och
övrigt biträde i samband härmed samt inställelse vid rådstuvurätten
och läsning av dess protokoll ................ » 500

3. Konferenser med insaltare och andra fordringsägare

samt granskningsmän; ett otal konferenser under hela konkursutredningstiden,
särskilt dock under dess förra del,
med insättare och andra fordringsägare rörande bevakningen
av deras rättigheter i konkursen, med därav föranledd
tidsutdräkt och besvär, vidare mottagande och ordnande av
anmälningar rörande överlåtelser och pantsättningar av
fordringar i konkursen; dessutom konferenser med representanter
för tidningspressen angående meddelanden till
allmänheten och lämnande av upplysningar till ledning för
insättarna rörande bevakningen av deras rättigheter och
rörande övriga uppgifter till ledning för bankens fordringsägare
.................................................... » 1,500

4. Granskning av de i insättareförteckningen upptagna
och de separat bevakade fordringarna samt framställande
av anmärkningar mot desamma; kontroll och granskningav
hela insättareförteckningen samt av särskilt angivna
bevakningshandlingar; verkställande av utredning rörande
samtliga de fall, där motboksfordringar kunde antagas
icke motsvaras av verkliga fordringar; uppsättande av
skrift med anmärkningar mot cirka 47 fordringar och 14
stycken motboksgrupper jämte övriga besvär i samband

härmed .................................................. » 1,000

5. Konferenser med rättens ombudsman beträffande be vakningar

och insättaref or dringar; åtgärder för att åstadkomma
godkännande av framställda anmärkningar resp.
ombesörjande av förlikningar; förhandlingar med fordringsägare,
beträffande vilkas fordringar anmärkning framställts,
inställelse vid förlikningssammanträde samt övriga
besvär i samband med åstadkommande av förlikning rörande
anmärkta fordringar .............................. » 500

6. Utförande av rättegång vid Rådhusrätten rörande
samtliga krav, vilka hänskjutits till rättens prövning; verkställande
av vidlyftiga utredningar i samband härmed och
ett flertal inställelser i målen; uppsättande av skrifter

jämte övriga besvär för dessa rättegångars utförande ---- » 500

7. Åtgärder i samband med bouppteckningens underskrivande
och edfästande av bankens styrelse; härav och av
förvaltarvalet föranledda inställelser under två dagar vid
Rådhusrätten, jämte övriga besvär ...................... » 200

8. Uppsättande oell ingivande av berättelser jämlikt 56 §
konkurslagen ............................................

— 126 —

9. Ombesörjande av all konkursboets bokföring samt avgivande
av räkningar enligt 58 § konkurslagen............ kronor 1,000

IV.

Konkursens avslutning.

1. Upprättande av utdelning stör slag; konferenser med för valtare

i andra allmänna sparbankers konkurser m. fl.; åtgärder
under flera månader för utdelningsförslagets upprättande;
övervakning och kontroll av uträkningen; ombesörjande
av mångfaldigande av utdelningsförslaget, jämte
övriga blivande besvär i samband med dess framläggande;
uppsättande av slutredovisning m. m....................... » 4,000

2. Organisation och ombesörjande av utbetalningen av de
till mer än 17,000 stycken uppgående olika utdelningsposterna
örn tillhopa cirka 2,000,000 kronor; omhänder havande
under tio år av bankens räkenskapsböcker och handlingar,

samt övriga åtgärder i samband med konkursens avslutning » 3,000

Härjämte begär jag för arbete, som jag icke kan specificera,
samt för den omtanke och det ansvar uppdraget medfört
...................................................... » 10,000

Falun den 20 november 1931.

Summa kronor 60,600.
Carl-Isac Andersson.

— 127 —

ÅTTONDE HUVUDTITELN.

Ecklesiastikdepartementet.

§ 44.

I skrivelse till Kungl. Maj:t den 17 februari 1928 (nr 20) har riksdagen
anmält, att riksdagen med bifall till Kungl. Majits förslag beslutat, att
reservationsanslag finge, med iakttagande av de anordningar, som vid
övergången befinnas lämpliga, disponeras allenast till och med andra
budgetåret efter det, å vars riksstat anslaget blivit uppfört, dock med
rätt för Kungl. Majit, att, då anslagets bortfallande efter nämnda tid
skulle vålla särskild olägenhet, låta anslaget kvarstå till vederbörandes
förfogande under ytterligare högst ett år. I enlighet med detta beslut
har Kungl. Majit den 14 juni 1928 utfärdat kungörelse i ämnet, vari bland
annat stadgas, att, örn Kungl. Majit medgivit, att behållning å äldre reservationsanslag
eller del därav må användas ytterligare ett budgetår,
skall vad som kan återstå av anslaget vid utgången av tredje budgetåret
efter riksstatsåret omföras till inkomsttitel för i anspråk tagna reservationer.

Vid granskning av Kungl, bibliotekets räkenskaper för budgetåret 1932/
1933 hava revisorerna funnit, att i räkenskaperna förefinnes en utbalanserad
behållning å det å riksstaten för budgetåret 1929/1930 under åttonde
huvudtiteln uppförda extra reservationsanslaget till tioårsregister till
Sveriges offentliga biblioteks gemensamma accessionskatalog å 1,020 kronor.

På grund av omförmälda av riksdagen fattade beslut och av Kungl.
Majit meddelade bestämmelser bör ifrågavarande anslagsbehållning hos
Kungl, biblioteket inlevereras till statskontoret för att tillgodoföras förutnämnda
inkomsttitel.

§ 45.

Revisorerna hava avlagt besök vid akademiska sjukhuset i Uppsala.
Vid akademiska sjukhuset i Uppsala företogos under åren 1919—1926
omfattande ny- och ombyggnadsarbeten. I de därvid genomförda byggnadsplanerna
upptogos dock icke alla avdelningar inom sjukhuset. Så -

Kungl, biblioteket.

Revisorernas

uttalande.

Akademiska
sjukhuset i
Uppsala.

Revisorernas

uttalande.

Terminsavgifter
vid de
allmänna läroverken.

— 128 —

lunda hade avdelningen för bröstsjuka, barnbördsavdelningen, gynekologiska
avdelningen, ögonavdelningen och isoleringsavdelningen helt lämnats
utanför ny- och ombyggnadsprogrammet.

Revisorerna konstaterade vid sitt besök att ögonavdelningens lokaler
voro otillräckliga. Barnbördsavdelningen var vid revisorernas besök i
hög grad överbelagd och har detta enligt vad för revisorerna uppgivits
sedan lång tid tillbaka varit fallet, något som med hänsyn till den särskilt
å denna avdelning stora smittorisken måste betecknas såsom en
mycket allvarlig olägenhet. För denna avdelnings räkning fanns allenast
ett isoleringsrum. För verkställandet av förlossningar funnes endast
ett rum, i vilket således samtliga patienter med pågående förlossningsarbete
måste sammanföras. Särskild operationssal för förlossningsfall
saknades, varför även operationerna måste utföras å förlossningsrummet.
Enligt vad revisorerna inhämtat hava fall av barnsängsfeber
förekommit å barnbördsavdelningen, utan att vid verkställda undersökningar
något framkommit, som kunnat läggas läkare eller sjukvårdspersonal
till last. Gynekologiska avdelningen har inretts i en entresolvåning
i den nya för kirurgiska fall avsedda byggnadeu. Särskild operationssal
för denna avdelning saknas, varför den för öronavdeklingen avsedda
operationssalen provisoriskt upplåtits till den gynekologiska avdelningen.

Revisorerna hava ansett sig icke kunna underlåta att bringa omförmälda
förhållanden till riksdagens kännedom.

§ 46.

Revisorerna hava verkställt en undersökning rörande tillämpningen
av gällande bestämmelser ifråga örn terminsavgifterna vid de allmänna
läroverken.

Nämnda bestämmelser återfinnas i §§ 217—223 av stadgan för rikets allmänna
läroverk den 24 september 1928 (nr 412) sådana nämnda författningsrum
lyda enligt däri sedermera och senast genom kungörelse den 22
juni 1932 (nr 312) vidtagna ändringar.

Till ljus- och vedkassan erlägger lärjunge en terminsavgift, som av
vederbörande lokalstyrelse på rektors förslag fastställes i mån av behov
till lika belopp för varje lärjunge, dock att beloppet icke utan skolöverstyrelsens
medgivande må sättas högre än till 25 kronor. I fråga örn de lärjungar,
vilka i föreskriven ordning helt eller delvis befrias från denna avgift
skall ersättning av rektor rekvireras för läroverk i Stockholm från
statskontoret och för övriga läroverk från vederbörande länsstyrelser.

Till biblioteks- och materielkassan erlägges en terminsavgift, som av
rektor efter kollegiets hörande bestämmes till högst 10 kronor för varje lärjunge,
vilken ej därifrån i föreskriven ordning helt eller delvis befrias,

— 129 —

dock med rätt för Kungl. Maj:t att efter i varje särskilt fall gjord framställning
medgiva förhöjning av avgiften intill 15 kronor.

Till läroverkets byggnadsfond erlägges av varje lärjunge, som ej därifrån
i föreskriven ordning helt eller delvis hefrias, en terminsavgift av
5 kronor.

Förutom ovannämnda avgifter till ljus- och vedkassan, biblioteks- och
materielkassan samt byggnadsfonden skola lärjungarna var för sig terminligen
till statsverket erlägga i realskolan och i lyceets tre lägre kretsar 20
kronor samt i gymnasiet och i lyceets tre högre kretsar 30 kronor.

I detta sammanhang torde få erinras örn, att lärjunge, som inskrives vid
läroverk, är pliktig erlägga en avgift av 3 kronor till biblioteks- och materielkassan
samt 7 kronor till understöds- och premiekassan.

Befrielse från eller nedsättning i avgiften till statsverket ävensom befrielse
från terminsavgifterna till ovannämnda kassor och byggnadsfond
skall bestämmas av lokalstyrelsen. Då befrielse eller nedsättning för lärjunge
önskas, skall målsman eller lärjungen själv inom två veckor efter
terminens början till rektor ingiva skriftlig ansökan med anförande av de
omständigheter, sökanden vill åberopa. Sådan ansökan skall åtföljas av
intyg, utfärdat av vederbörande pastorsämbete eller annan myndighet,
som styrker behovet av befrielse eller nedsättning och utvisar föräldrarnas
och, där lärjunge har egna medel, hans ekonomiska ställning samt de oförsörjda
barnens antal inom familjen. Vill sökanden åberopa andra handlingar,
skola jämväl dessa bifogas ansökningen. Därest lokalstyrelsen så
prövar lämpligt, må förnyat sådant intyg, som ovan sägs, fordras allenast
i fråga örn en av läsårets terminer.

I avseende på de allmänna grunderna för befrielse från eller nedsättning
i dessa avgifter gälla följande bestämmelser:

Såsom villkor för befrielse eller nedsättning erfordras fallenhet för studier
samt gott uppförande, flit och ordning.

Vid tillämpningen av denna föreskrift skall iakttagas:

att lärjunge, som, på grund av bristande flit, ordning eller fallenhet för
studier, vid allmänt läroverk tillbragt mer än två terminer i den årsklass,
varom fråga är, eller som nästföregående termin vid allmänt läroverk för
uppförande erhållit lägre vitsord än Gott eller i svårare grad brustit i flit
eller ordning icke må erhålla befrielse eller nedsättning;

samt att i fråga örn lärjunge, som under nästföregående termin ej tillhört
allmänt läroverk, må med avseende på bedömandet av fallenhet för
studier, uppförande, flit och ordning, på sätt lämpligen ske kan, förfaras
efter i huvudsak enahanda grunder, som för annan lärjunge angivits.

Vid bestämmandet av vilka lärjungar, som skola åtnjuta nedsättning i
eller befrielse från avgifter, iakttages:

att hänsyn skall tagas icke blott till föräldrarnas och, där lärjunge har
egna medel, hans egen inkomst- och förmögenhetsställning utan även till
andra omständigheter, såsom de oförsörjda barnens antal inom familjen,

9 — 383073. Rev.-berättelse ane/, statsverket för år 1933. I.

130 —

levnadskostnaden, på platsen och särskilt till det förhållandet, huruvida
lärjunge har sitt hemvist i eller utom det samhälle, där läroverket är beläget; att

inkomst, som i och för sig icke synes berättiga till befrielse eller nedsättning,
likväl, där den ekonomiska ställningen i övrigt påkallar en dylik
lindring, icke må utgöra hinder för befrielse eller nedsättning;

samt att, örn två eller flera barn av samma familj undervisas vid allmänt
läroverk och ett av dessa betalar fulla terminsavgifter eller åtnjuter
mindre nedsättning i terminsavgifter, ett eller flera av de övriga barnen
må åtnjuta den större nedsättning, som kan anses skälig med hänsyn till
familjens ekonomiska ställning.

Från avgift såväl till statsverket som till läroverkets kassor skola de
lärjungar befrias, som därav äro i verkligt behov.

Nedsättning i eller befrielse från terminsavgift till statsverket må meddelas
lärjunge utan hinder därav, att han erlägger full avgift till läroverkets
kassor.

Med beaktande av biblioteks- och materielkassans samt byggnadsfondens
tillgångar och utgifter må nedsättning i avgifterna till läroverkets kassor
meddelas lärjunge till en tredjedel eller två tredjedelar av avgifternas
sammanlagda belopp, alltefter graden av det behov, som lokalstyrelsen med
hänsyn till ovan angivna grunder finner föreligga.

För de avgifter, som på grund av befrielse eller nedsättning frångå ljusoch
vedkassan, äger läroverket av statsmedel åtnjuta ersättning.

Lokalstyrelses sammanträden för här ifrågavarande ärenden skola hållas
inom slutna dörrar. Ordförande i eller ledamot av styrelse eller hos
styrelse biträdande tjänsteman får icke yppa innehållet av till styrelsen
meddelade uppgifter angående enskildas ekonomiska ställning, och ej heller
må de under överläggningarna i sådant avseende lämnade upplysningar
eller yttrade åsikter på något sätt utspridas. Protokoll angående
lokalstyrelses behandling av ifrågavarande ärenden skall innehålla fullständig
uppgift å beviljade befrielser och nedsättningar ävensom styrelsens
beslut i övrigt. Över lokalstyrelses beslut i dessa ärenden få besvär
ej anföras.

Såsom ovan nämnts må lärjunge under vissa förutsättningar helt befrias
från erläggande av avgifter till läroverkens kassor eller ock meddelas
nedsättning av avgifterna till en tredjedel eller två tredjedelar av
avgifternas sammanlagda belopp. För att utröna, i vilken utsträckning
dylik befrielse från eller nedsättning i avgifterna under budgetåret 1932/
1933 ägt rum hava revisorerna inhämtat vissa uppgifter. Dessa äro sammanställda
i efterföljande tablå I.

I efterföljande tablå II lämnas uppgift örn i vad mån nedsättning i eller
befrielse från terminsavgifterna till statsverket under läsåret 1932/1933
ägt rum.

I efterföljande tablå III lämnas i kol. 2 och 4 uppgift å terminsavgif -

— 131 —

ternas storlek för höstterminen 1932 och vårterminen 1933 samt i kol. 3
och 5 den med tillhjälp av uppgifterna i tablå I och kol. 2 och 4 i tablå
T TT beräknade kostnaden för statens bidrag till läroverkens ljus- och vedkassa.

Enligt berörda beräkningar skulle således totala statsbidraget till nämnda
kassa utgöra

För höstner- För vårterminen
1932 minen 1933

i högre allmänna läroverk ............................ kronor 81,119 84,293

»realskolor för gossar........................................ » 8,543 7,707

» samrealskolor.................................................... »_48,895_50,061

kronor 138,557 142,061

eller för hela budgetåret 280,618 kronor.

I nämnda belopp hava icke medräknats statsbidragen för samrealskolorna
i Lysekil och Åstorp, enär vederbörande rektorer icke uppmärksammat
de ändringar i bestämmelserna rörande terminsavgifterna, som
fastställts genom ovannämnda kungörelse den 22 juni 1932, utan rekvirerat
ersättning enligt tidigare gällande ordning. Dessa statsbidrag representera
dock tillhopa ett relativt ringa belopp.

För beredande av ersättning från statsverket till ljus- och vedkassan
finnes i riksstaten för budgetåret 1932/1933 ett extra förslagsanslag av

250,000 kronor, varav högst 20,000 kronor avsedda att efter Kungl. Maj:ts
beprövande användas såsom bidrag till nedbringande för samtliga lärjungar
av avgifterna till nämnda kassa i sådana fall, då desamma kunde
anses alltför betungande. Under nämnda budgetår har enligt budgetredovisningen
från ifrågavarande anslag utbetalats 291,856 kronor 54 öre. I
detta belopp ingå 4,880 kronor, som enligt Kungl. Maj:ts särskilda beslut
den 24 november 1932 och den 24 mars 1933 anvisats till nedbringande för
samtliga lärjungar vid vissa allmänna läroverk av terminsavgifterna till
ljus- och vedkassan. Såsom ersättning till kassan för befrielse från eller
nedsättning i avgifterna till densamma för behövande lärjungar har således
under budgetåret 1932/1933 från nämnda förslagsanslag utgått ett
belopp av 286,976 kronor 54 öre. Det för sistnämnda ändamål anvisade
anslagsbeloppet, 230,000 kronor, har alltså överskridits med ett belopp av
56,976 kronor 54 öre.

Såsom av den lämnade redogörelsen framgår, är emellertid det på
grundval av de faktiska förhållandena beräknade statsbidraget till Ijusoch
vedkassan för budgetåret 1932/1933 lägre än den verkliga kostnaden.
1 någon män torde denna skillnad bero därpå, att samrealskolorna i Astorp
och Lysekil icke medtagits vid beräkningen av statsbidraget. Av
tablå I framgår vidare, att bestämmelserna örn nedsättning i avgifterna
till en tredjedel och två tredjedelar misstolkats, i det att dylik nedsättning
i åtskilliga fall medgivits exempelvis till en femtedel, två femtede -

Kevisorernas

uttalande.

— 132

lar, tre femtedelar, fyra femtedelar, tjuguåtta trettiotredjedelar o. s. v.
Revisorerna hava även uppmärksammat, att befrielse eller nedsättning
av terminsavgiften medgivits endast i vad den avsett ljus- och vedkassan,
något som knappast torde vara riktigt, då gällande bestämmelser synas
förutsätta en proportionsvis lika stor nedsättning av de särskilda avgifterna.
Av den förhållandevis obetydliga skillnaden mellan den beräknade
och verkliga kostnaden för statsverket vill det emellertid förefalla, som
örn här ifrågavarande bestämmelser i stort sett tillämpats på ett tillfredsställande
sätt.

Revisorerna, som ansett det vara av intresse för riksdagen att äga kännedom
örn huru bestämmelserna örn terminsavgifter vid allmänna läroverken
tillämpas, hava velat lämna denna redogörelse i ämnet.

— 133 -

Tablå I. Terminsavgifter läsåret 1932—1933 till läroverkets kassor.

1	2	3	*	B	6	7	8	9	10	11
	H ö 8 11 e	rminen 1932	Vårterminen 1933
	Befrielse			Befrielse
				Ingen					Ingen
Läroverk				o limma	full-
		till	till	befri-	lär-		till	till	befri-	lär-
	stan- dig	2/a	Vs	else	junkar	stän- dig	Vs	Vs	else	jungar
Stockholm:
Norra latinläroverket......	54	13	23	678	768	62	12	27	658	759
» realläroverket ......	67	15	31	595	708	76	17	30	576	699
Östermalm...............••.....	47	13	14	776	850	47	10	10	780	847
Södermalms .................	96	43	52	648	839	106	43	52	628	829
Nya elementarskolan1
Malmö högre gossläroverk	83	167	65	526	841	88	163	62	517	830
Hälsingborgs högre »	93	26	17	419	555	93	16	29	415	553
Göteborg:
högre latinläroverk.........	70	46	60	712	888	70	49	60	705	884
högre realläroverk .........	99	57	46	581	783	101	54	47	573	775
Örebro högre gossläroverk	119	74	70	380	643	127	76	66	368	637
Stockholm, Kungsholms ...	79	22	33	620	754	80	25	30	614	749
Uppsala .....................	37	54	45	565	701	39	55	54	552	700
Linköping .....................	116	33	56	474	679	123	34	55	455	667
Norrköping.....................	29	30	18	463	540	30	31	21	450	532
Jönköping .....................	89	58	39	366	552	96	41	42	364	543
Lund...........................	59	27	19	327	432	61	29	22	321	433
Borås ...........................	115	47	26	268	456	116	45	27	264	452
Karlstad ........................	33	56	39	449	''577	32	56	41	445	''574
Södertälje .....................	20	62	53	360	495	26	63	53	345	487
Nyköping........................	35	40	37	199	311	40	41	34	198	313
Strängnäs .....................	18	26	22	170	236	18	28	25	161	232
Eskilstuna .....................	144	28	29	258	459	151	29	29	251	460
Eksjö .............................	29	48	27	213	317	35	51	30	203	319
Växjö ..........................	75	61	57	293	486	75	67	56	286	484
Kalmar...........................	32	69	102	342	545	35	66	98	343	542
Västervik.......................	19	18	33	138	208	23	14	28	140	205
Visby ...........................	2	13	8	259	282	3	13	9	251	276
Karlskrona ..................	50	32	83	467	632	57	33	74	464	628
Kristianstad.....................	78	59	89	359	578	80	57	91	343	571
Landskrona.....................	88	48	56	213	405	79	52	56	218	405
Ystad ...........................	53	28	26	280	387	54	28	28	273	383 1
Halmstad........................	32	44	80	435	591	35	42	63	438	578
Uddevalla .......................	21	50	59	210	340	17	43	43	228	331
Vänersborg.....................	46	54	54	273	427	51	57	55	267	430
Skara .........................	9	52	39	292	392	9	49	40	293	391
Skövde...........................	19	33	18	324	394	20	31	18	322	391
Kristinehamn ..................	24	38	127	248	437	24	40	127	239	430
Västerås ........................	38	20	28	522	608	43	19	23	521	606
Falun ...........................	64	9	21	419	513	66	12	20	401	499
Gävle.............................	98	55	67	351	571	98	53	67	344	562
Hudiksvall .....................	21	93	32	176	322	26	87	35	170	318
Härnösand .....................	15	33	6H	219	333	15	38	65	218	336
Sundsvall.......................	33	40	28	434	535	29	57	29	419	534 ''
Östersund.......................	15	28	18	432	493	22	25	18	420	48r>
Umeå ..........................	64	64	91	368	607	72	64	92	379	607
Luleå ...........................	24	—	—	331	355	26	—	—	315	341

1 För Nya elementarskolan gälla särskilda bestämmelser. — a Dessutom 2 lärjungar, som
erlagt 25 kronor till ljus- och vedkassan, men i övrigt befriats från avgifter.

134 —

1	''i	8	4	5	6	7	8	9	10	11
Stockholm för flickor......	51	17	31	238	337	55	19	30	244	348
Malmö » » ......	21	17	11	210	259	22	16	10	207	255
Hälsingborg » » ......	50	25	22	177	274	43	27	27	176	275
Göteborg » » ......	62	22	51	188	323	67	33	47	173	320
Örebro » » ......	11	4	4	ion	119	13	5	4	99	121
	2,646	2,011	2,122	18,358	25,137	2,776	2,015	2,099	18,036	24,926
Realskolor för gossar.
Stockholm: Vasa ...........	93	22	30	479	624	96	23	35	468	622
Katarina ......	73	21	32	415	541	82	26	30	395	533
Malmö .........................	31	58	48	339	476	34	42	55	340	471
Göteborg: västra ...........	62	59	68	276	467	72	38	73	278	461
östra ...............	33	33	121	376	563	36	34	100	385	555
	292	193	299	1,887	2,671	320	163	293	1,866	2,642
Samrealskolor.
Enköping.......................	4	19	48	119	190	7	23	44	113	187
Oskarshamn ..................	43	31	28	71	173	43	37	24	69	173
Karlshamn .....................	27	46	72	145	1290	28	47	66	146	1287
Ängelholm ....................	n4	72	32	133	291	58	71	31	132	292
Trälleberg ...................	14	19	20	142	195	14	20	22	135	191
Varberg ........................	24	21	41	112	198	24	20	2 51	ion	195
Alingsås ........................	6	22	26	219	273	4	26	23	219	272
Amål ..........................	20	30	48	103	201	20	30	46	102	198
Mariestad........................	8	25	21	117	171	8	26	22	112	168
Lidköping .....................	25	43	35	141	244	29	46	4o	130	245
Falköping ....................	12	17	15	179	223	12	19	16	175	222
Arvika ......................	11	36	36	154	237	11	35	39	149	234
Söderhamn .....................	49	32	21	142	1244	52	32	24	132	240
Örnsköldsvik ................	13	3 28	416	186	243	16	6 29	6 16	185	246
Skellefteå........................	23	24	37	204	288	29	15	34	210	288
Vadstena ........................	11	11	7	91	120	10	10	7	89	116
Strömstad ....................	13	5	20	74	112	12	10	18	72	112
Piteå...........................	9	7	12	103	131	9	7	15	99	130
Haparanda .....................	20	33	30	59	142	20	32	34	57	143
Lidingö...........................	54	22	14	327	1417	58	24	12	314	>408
Vaxholm ........................	14	2	—	74	90	15	2	—	70	87
Norrtälje ........................	14	5	1	49	69	16	5	2	47	70
Katrineholm ..................	46	22	18	132	218	51	22	18	130	221
Motala ..........................	35	38	50	140	263	34	35	50	142	261
Mjölbv ......... .................	24	22	9	53	108	25	22	8	50	105
1 Nässjö ...........................	78	15	3«	80	209	78	17	42	73	210
■ Tranås ..........................	32	23	u	93	159	31	26	9	93	159
Ljungby ........................	2	4	6	72	84	2	4	7	70	83
Mönsterås ....................	10	15	9	41	75	12	14	7	41	74
Vimmerby7 .....................	10	3	16	71	100	10	5	17	68	100
Ronneby .......................	28	19	15	74	136	29	18	16	70	133
Tomelilla.......................	12	17	10	65	104	16	17	9	61	103
Hässleholm .....................	11	38	68	125	242	24	35	59	123	241
Höganäs ........................	56	23	24	103	206	54	23	24	98	199
Anderslöv........................	15	6	8	46	75	16	8	8	44	76
Eslöv..................... ......	34	28	18	219	1299	34	28	19	217	1298

1 Häri ingå icke komm. gymn. lärjungar. — 5 Härav 9, som erlagt 28/ä3 av avgiften. —
3 Häri ingå 16, som erlagt 1/s och 12 2/s avgift. — 4 Häri ingå 6, som erlagt s/s och 10, som
erlagt 4/s avgift. — 6 Häri ingå 16, som erlagt l/& och 13 */s avgift. — 6 Häri ingå 7, som
erlagt s/6 och 9, som erlagt */t avgift.

— 135

2	3	4	5 II	6	7	s	9	10	1 1
63	21	12	78	174	59	22	n	78	170
48	11	13	140	212	48	9	15	139	211
9	10	8	91	118	10	10	8	90	118
8	4	8	49	67	6	4	8	48	66
31	lo	14	59	119	30	16	14	54	114
3	5	13	52	73	3	4	13	52	72
47	16	5	62	130	43	17	5	64	129
11	13	6	46	76	13	12	7	44	76
14	21	13	81	129	16	18	10	8o	124
1	8	23	58	90	1	8	23	58	90
9	5	3	41	58	9	6	3	38	58
25	30	41	127	223	26	31	39	131	227
22	20	25	68	135	21	22	22	69	134
12	3	14	148	177	12	3	12	150	177
30	23	8	94	155	31	25	12	83	151
	24	11	57	92	—	26	10	59	95
46	S5I	5 6	40	143	48	40	17	40	145
6	28	36	134	204	7	27	35	135	204
14	11	9	42	76	16	11	10	39	76
21	6	19	54	100	23	13	5	59	100
5	2	4 3	58	68	5	2	4 3	56	66
10	5	9	63	87	10	6	10	61	87
36	_	—	64	100	35	—	—	63	98
9	8	23	57	97	9	7	24	58	96
24	31	6	60	121	23	32	9	58	120
38	5	—	77	120	44	5	—	69	118
4	30	27	35	96	4	31	27	34	96
1	6	4	20	31	1	6	3	21	31
27	5	13	41	86	26	15	4	35	80
14	2	14	30	60	14	2	15	29	60
9	22	5	32	6s	9	21	5	32	67
8	12	24	31	75	8	13	26	27	74
9	20	12	59	100	17	11	14	58	100
9	6	9	40	64	9	7	10	38	64
5	_	2	26	33	6	_	2	26	31
2	2	11	15	30	2	2	11	15	30
8	—	—	38	46	9	—	1	36	46
7	4	1	18	30	7	4	1	17	29
9	5	6	13	33	11	5	4	14	34
5	4	1	19	29	5	4	1	19	29
10	4	9	19	42	10	3	14	14	41
7	2	—	49	51	7	4	1	4o	52
,535	1,323	1,344	6,636	00 ro OO o	1,604	1,344 jl,343	! 6,463	10,754

Falkenberg ...............

Lysekil1 ..................

Trollhättan ...............

Ulricehamn...............

Vara ........................

Säffle....................

Filipstad ..................

Karlskoga.................

Askersund ...............

Sala .......................

Köping.....................

Arboga ....................

Domnarvet (St. Tuna)

Mora ....................

Bollnäs ...................

Sollefteå .................

Ström .....................

Nederkalix ..............

Boden ....................

Söderköping
Sölvesborg ■
Simrishamn..

Hörby.....

Laholm .....

Avesta ........

Ludvika .....

Sandviken

Huskvarna ••

Borgholm.....

Klippan .....

Skurup.......

Sunne .......

Hallsberg....
Hedemora •
Gudmundrå.

Sundbyberg.
Värnamo —
Vetlanda —

Åstorp6.......

Svedala.......

Tidaholm...
Leksand
Malmberget •
Kiruna.......

1 Vederbörande ha icke iakttagit de ändringar i läroverksstadgan, som innehållas i nådiga
kungörelsen den 22 juni 1932 (nr 312). — J Därav 1, som betalade 5 kronor, 15, som betalade
10 kronor och 35, som betalade 15 kronor. — * Därav 1, som betalade 20 kronor och 5,
som betalade 25 kr. — 4 Befriade från halva avgiften. — 6 Vederbörande hava icke iakttagit
de ändringar i läroverksstadgan, som innehållas i nådiga kungörelsen den 22 juni 1932 (nr 312).

— 136 —

Tablå II. Terminsavgifter läsåret

1	! 2	1 8	1 i	5
			Höstterminen
Läroverk	Befrielse
fullständig	] till hälften
	Realsk.	| Gymn	| Bealsk.	1 Gymn.
Stockholm: Norra latinläroverket...........................	78 80 59 138 28 235 118 75 132 234 120	37 47 25 94 18 ilo	ii 7	3 1
» Östermalms ......................................
	8	3
	6 1
Malmö högre gossläroverk ............................	9
Hälsingborgs högre gossläroverk....................	2
Göteborg: högre latinläroverket........................	132 84	1 5	4
» » realläroverket ........................... Örebro högre gossläroverk ...........................	2 3
Stockholm: Kungsholms ..............................			7
Uppsala ..................................			2 1 22
Linköping...............................
Norrköping ....................................	47 141	32 71	2o 35	5 16 ! i ;
Jönköping........................................
Lund ...............................
Borås..........................................				4- !
Karlstad.................................	122 1 ^A	63	9	3 j 6 |
Södertälje ......................................
Nyköping ............................	lin			% \
Strängnäs ...................................	78 196 101 185	16	6	2 (
Eskilstuna.........................................	6
Eksjö ...................................	34 50	4 19
Växjö.....................................	8
Kalmar .........................................
Västervik ..............................................	87			9
Visby................................................................ Karlskrona .........................................	49 287 120 149 110 160 100 137 71 63 202 89 99 207 143 102 91 79 171 49	28 47	30 34	4 12
Kristianstad .........................................
Landskrona .........................................	21	31	9
Ystad ..............................
Halmstad ....................................
Uddevalla ....................................
Vänersborg ............................	57 54	12 32	4 17
Skara ...................................
Skövde ..............................
Kristinehamn ..........................................	53 31
Västerås..............................
Falun..............................	26	25	3
Gävle ...................................
Hudiksvall.......................................	19 36 26 32 44 17
Härnösand.............................................. Sundsvall ..............................................	13 29	6 8
Östersund ..............................
Umeå ............................... Luleå .........................	66 37	2r n
Stockholm för flickor..........................................	67 46 80 98 30	46 22 19 43 8	9
Malmö » ..................	9 11 5 1	i i
Hälsingborg » ............
Göteborg » ....	4
Örebro » .......	2
Summa	6,074	2,223 |	898	330

1 Därav 9, som beiriats från */» av avgiften.

1932—1933 till statsverket.

1 B	7	8	9	10		12	18	14	15
19 3 2			Vårte	rminen	19 3 3
Ingen befrielse	Summa		Befrielse		Ingen befrielse	Summa
		lär-	fullständig	till halfien			lär-
Realsk.	Gymn.	jungar	Realsk.	Gymn.	Realsk.	Gymn.	Realsk.	Gymn.	jungar
365	274	768	81	43	9	2	361	263	759
325	248	708	90	5y	11	o	308	236	699
455	305	850	54	24	4	3	459	304	848
357	236	839	148	94	11	6	342	228	829
109	132	293	27	17	5	2	110	131	292
293	192	841	234	114	10	2	288	182	830
279	104	555	121	39	8	1	281	103	553
402	276	888	82	134	1	3	394	270	884
359	200	783	135	83	3	3	357	194	775
238	100	643	235	58	9	7	230	98	637
460	106	754	121	50	20	1	453	104	749
206	186	701	172	104	22	1 25	198	179	700
251	160	679	170	77	23	4	238	155	HH7
277	133	540	53	30	35	16	265	133	532
201	133	552	150	72	9	2	188	122	543
184	108	432	91	41	8	4	180	109	433
167	74	456	160	48	11	4	160	69	452
214	165	579	122	65	9	6	211	163	576
207	86	495	158	31	16	7	196	79	487
123	50	311	118	19	6	2	117	51	313
95	41	236	87	15	1	—	91	38	232
138	75	459	203	33	14	6	134	70	460
121	57	317	118	39	4	—	106	52	319
146	78	486	191	50	19	8	141	76	485
173	98	545	185	57	25	9	169	97	542
79	23	208	83	12	4	3	79	24	205
117	54	282	45	26	30	4	117	54	276
145	107	632	261	92	27	8	140	100	628
225	109	578	120	57	53	14	217	Ilo	571
117	78	405	160	27	21	3	115	79	405
155	70	387	117	31	16	—	150	69	383
241	107	591	158	48	29	9	233	101	578
122	54	310	108	34	10	5	122	52	331
116	101	427	140	62	13	2	107	106	430
96	122	392	70	55	32	17	92	125	391
173	99	394	60	29	17	14	173	98	391
123	36	437	197	52	18	3	123	37	430
259	164	608	86	31	45	16	266	162	6H6
242	118	513	103	25	21	3	232	115	499
216	75	571	205	44	20	8	213	74	564
lil	43	322	146	18	2	2	108	42	318
110	66	333	107	38	17	7	103	64	336
261	120	535	113	32	23	9	244	113	534
242	102	49.3	83	36	37	6	226	97	485
180	120	607	177	43	67	26	175	119	607
169	72	355	49	18	32	10	166	66	341
80	131	337	70	51	9	4	84	130	348
lil	70	259	50	23	7	—	107	68	255
103	60	274	81	20	11	1	102	60	275
88	85	323	107	46	5	3	78	81	320
44	34	119	31	9	2	2	45	32	121
10,070	5,837	25,432	6,233	2,348	861	304	9,794	5,684	25,224

— 138 —

Tablå II (forts.). Terminsavgifter läsåret 1932—1933 till statsverket.

1	2	3	4	5	6	1	*	9
	Höstterminen 1932	Yårterminen 1933
Läroverk	Befrielse	Ingen	Summa	Befrielse	Ingen	Summa
	fall-	till	be-	lär-	full-	till	be-	lär-
	ständig	hälften	frielse	jungar	ständig	hälften	frielse	jungar
Bealskolor för gossar.
Stockholm: Vasa............	180	32	412	624	189	31	402	622
Katarina......	150	20	371	541	160	20	353	533
Malmö ........................	154	17	305	476	154	13	304	471
Göteborg: Västra...........	193	30	244	467	210	24	227	461
Östra ............	119	143	299	563	131	132	292	55?S
Summa	796	244	1,631	2,671	844	220	1,578	2,642
Samrealskolor.
Enköping .....................	88	6	96	190	93	5	89	187
Oskarshamn ..................	120	5	48	173	122	4	47	173
Karlshamn.....................	170	4	100	274	170	2	99	271
Ängelholm ..................	163	1	127	291	166	1	125	292
Trälleberg.....................	77	—	118	195	82	—	109	191
Varberg......................	102	10	86	198	105	10	80	195
Alingsås........................	67	44	162	273	70	39	163	272
Amål ..........................	127	15	59	201	124	15	59	198
Mariestad .....................	84	13	74	171	83	13	72	168
Lidköping..................	143	7	94	244	148	4	93	245
Falköping .....................	76	26	121	223	79	25	118	222
Arvika ........................	99	8	130	237	102	6	126	234
Söderhamn ..................	106	2	88	196	109	2	81	192
Örnsköldsvik..................	78	1 12	- 153	243	80	2 15	150	245
Skellefteå .....................	128	8	152	288	133	9	146	288
Vadstena .....................	53	1	66	120	50	1	65	116
Strömstad .....................	51	4	57	lia	49	4	59	112
Piteå ........................	42	22	67	131	44	18	68	130
Haparanda ...................	89	11	42	142	92	10	41	143
Lidingö .......................	87	4	213	304	93	3	203	299
Vaxholm .....................	30	—	60	90	31	—	56	87
Norrtälje .....................	20	—	49	69	25	—	45	70
Katrineholm...............	101	9	108	218	106	8	107	921
	79	19	78	176	76	19	79	174
Mjölby ........................	62	2	44	108	61	1	43	105
Nässjö...........................	122	8	79	209	123	s 14	73	210
Tranås .....................	79	6	74	159	79	7	73	159
Ljungby........................	20	5	59	84	21	6	56	83
Mönsterås ...................	39	4	32	75	40	2	32	74
Vimmerby... ................	37	—	63	100	40	—	60	100
Ronneby .....................	78	—	58	136	77	—	56	133
Tomelilla ....................	42	1	61	104	50	1	52	103
Hässleholm ..................	120	17	105	242	123	14	104	241
Höganäs-...-...................	lil	3	92	206	lil	2	86	199
Anderslöv ....................	24	5	46	75	24	8	44	76
Eslöv ... ....................	91	10	109	210	94	9	107	210
Falkenberg ..................	98	—	76	174	97	1	72	170
Lysekil ........................	13	12	67	92	12	13	63	88

1 Därav 5, som befriats från 5/i av avgiften.

2 Därav 8, som befriats från s/4 av avgiften.

3 Erlagt 8 kronor.

— 139 —

1	2	3	4	5	6	7	8	9
Trollhättan ................	85	19	108	212	92	18	101	211
Ulricehamn ..................	52	17	49	118	53	17	48	118
	20	—	47	67	21	—	45	63
Sallie ...........................	66	2	49	117	67	2	45	114
Filipstad .....................	30	6	37	73	31	6	35	72
Karlskoga .....................	72	—	58	130	68	2	59	129
Askersund.....................	42	4	30	76	43	6	27	76
	59	7	63	129	58	4	62	124
Köping ........................	41	7	42	90	41	7	42	90
Arboga ........................ Domnarvet ..................	19	4	35	58	20	4	32	56
114	12	98	224	115	13	99	227
	75	6	54	135	81	4	49	134
Bollnäs .......................	55	24	98	177	52	24	101	177
Sollefteå .....................	63	1	91	155	71	1	79	151
	24	11	57	92	26	10	59	95
Nederkalix .................	89	19	35	143	110	4	31	145
Boden..........................	46	37	121	204	48	34	122	204
Söderköping .................. Sölvesborg ..................	42 40	12 6	22 54	76 100	44 46	12 4	20 50	76 100
Simrishamn ..................	22	—	46	68	22	—	44	66
Hörby ........................ Laholm .......................	34	9	44	87	35	9	43	87
54	—	46	100	51	—	46	97
	30	18	42	97	38	19	39	96
Ludvika.......................	40	24	57	121	38	29	53	120
Sandviken ....................	44	—	75	119	51	—	67	118
Huskvarna ..................	69	8	19	96	71	8	17	96
Borgholm .................... Klippan........................ Skurup ........................ Sunne...........................	14 47 19 34	2 11 7	15 39 30 27	31 86 60 68	14 49 19 34	2 11 7	15 31 30 26	31 80 60 67
Hallsberg .....................	55	4	16	75	56	4	14	74
Hedemora ...................	47	11	42	100	47	11	42	100
Gudmundrå ..................	29	6	28	63	31	6	27	64
Sundbyberg .................. Värnamo .....................	11 8	7	22 15	33 30	14 8	7	20 15	34 30
Vetlanda .....................	13	—	34	47	15	—	31	46
Åstorp ........................	5	10	28	43	5	10	27	42
Svedala ........................	13	—	17	30	13	—	16	29
Tidaholm ...............	21	2	10	33	21	3	10	34
Leksand.......................	15	—	14	29	18	—	11	29
Malmberget .................. Kiruna ........................	20 11	4	18 40	42 51	26 ‘-0	1	14 32	41 5->
Summa	4,812	621	5,185	| 10,618	4,967	590	| 4,977	10,534

— 140 —

Tablå III. Beräknad ersättning av statsverket till ljus- och vedkassan.

(Beloppen i allmänhet avrundade till närmast lägre krontal.)

1 -.......1	2		8		4		1 5
Läroverk	Hösttermin 1932	Vårtermin 1933
Terminsavgift kr.	Ersättning kr.	Terminsavgift kr.	Ersättning kr.
Latinläroverket å Norrmalm..............	18		1,266		21		1,659	1
Real- » » > ...............	21		1,834	—	21	_	2,044	_
Allmänna läroverket å Östermalm ......	21		1,267	—	21	_	1,197	_
» » » Södermalm......	21		2,982	_	21	_	3,192	_
Nya Elementar.................................			—	_	_	_	_	_
Malmö ..........................................	15	—	3,240	—	15	—	3,260	_
Hälsingborg ....................................	15	—	1,740	—	15	—	1,700	_
Göteborgs latin.................................	12	—	1,448	—	18	—	2,208	_
» real .................................	15	—	2,285	_	12	_	1.832	_
Örebro.............................................	21	—	4,025	—	21	—	4,193	—
Kungsholmen .................................	18	—	1,884	_	18	_	1,920	_''
Uppsala ........................................	25	—	2,200	—	25	—	2,341	_
Linköping ......................................	24	—	3,760	_	24	—	3,936	_
Norrköping ..................................	24	—	1,320	—	24	—	1,384	_
.Jönköping ......................................	18	—	2,532	—	18	_	2,472	1
Lund ...........................................	15	—	1,250	—	15	_	1,315	_|
Borås .............................................	18	—	2,480	—	19	—	2,945	_1
Karlstad..........................................	25	—	2,083	—	25	—	2,075	—
Södertälje .......................................	18	—	1,422	_	18	_	1,542	_
Nyköping ......................................	15	—	1,110	_	15	_	1,180	__
Strängnäs .......................................	19	—	810	—	19	_	855	_
Eskilstuna .......................................	18	—	3,102	—	19	50	3,510	_
Eksjö .............................................	22	—	1,540	—	19	_	1,501	_
Växjö .............................................	15	—	2,020	—	15	_	2,075	_
j Kalmar ..........................................	15	—	1,680	_	15	_	1,675	_
Västervik .......................................	18	—	756	—	18	_	750	1
i Visby .............................................	21	—	280	_	21	_	308
| Karlskrona .....................................	12	—	1,188	_	12	_	1,244	_!
Kristianstad ....................................	15	—	2,205	_	15	_	2,225	l
Landskrona ....................................	15	—	2,080	—	15	_	1,985
Ystad ............................................	20	—	1,607	_	20	_	1,640
Halmstad .......................................	15	—	1,320	_	15	_	1,260	i
Uddevalla ......................................	21	—	1,554	_	21	_	1,260
Vänersborg.....................................	15	—	1,500	—	15	_	1,610	_
Skara ........................... ................	18	—	1,020	_	18	_	990
| Skövde .........................................	21	—	987	_	21		980
	10	50	962	_	10	50	976
i Västerås........................................	13	—	788	_	16		1,013	_
Falun ..........................................	15	—	1,155	—	13	50	1,089	_
1 Gävle ...........................................	12	—	1,884	_	12	_	1,868	_
Hudiksvall.......................................	22	—	2,060	_	22	_	2,104	_
Härnösand.......................................	19	_	1,120	_	19	_	1,177	__
Sundsvall .......................................	21	—	1,449	—	21	_	1,610	_
Östersund .......................................	18	—	714	—	18	_	804
Umeå .............................................	13	—	1,780	—	13	_	1,889	_
Luleå .....................	20	—	480	—	20	—	520	—
Stockholm för flickor........................	21	_	1,526	_	18		1,398	_
Malmö » ........................	16	—	576	—	16	1	576	_l
Hälsingborg » ........................	15	—	1,110		15	__	1,050
Göteborg » ........................	16	—	1,498		16	_	1,674
Örebro » ........................	16	—	240	—	16	—1	282
Summa	—	—|	81,119 |	-|	- |	-|	84,293 |	—1

— 141 —

i

Stockholm Vasa .............................

» Katarina...........................

Malmö .......................................

Göteborg västra ..............................

» östra .................................

Summa

Enköping .........

Oskarshamn ......

Karlshamn.........

Ängelholm.........

Trälleberg .........

Varberg ............

Alingsås ............

Åmål ...............

Mariestad .........

Lidköping ........

Falköping .........

Arvika..............

Söderhamn ......

Örnsköldsvik......

Skellefteå .........

Vadstena............

Strömstad .........

Piteå ...............

Haparanda.........

Lidingö ............

Vaxholm .........

Norrtälje............

Katrineholm ......

Motala...............

Mjölby...............

Nässjö...............

Tranås ............

Ljungby^............

Mönsterås .........

Vimmerby.........

Ronneby............

Tomelilla

Hässleholm ......

Höganäs............

Anderslöv .........

Eslöv ...............

Falkenberg ......

Lysekil ...........

Trollhättan.........

Ulricehamn ......

Vara..................

Säffle ..............

Filipstad............

Karlskoga .........

Askersund .........

Sala.................

Köping ... ........

Arboga ............

Domnarvet.........

Mora ...............

Bollnäs ............

Sollefteå ............

2	3	1	4		5
21		2,471	J	18		2,214	_
21	—	2,051	-	15	—	1,640	—
21	—	1,799	—	21	—	1,687	—
11	—	1,3*4	-|	11	—	1,338	—
9	—	858	-1	9	—	828	—
—	—	8,543	_	—	-	7,707	—
15	_	490		15	_	555	_
18	—	1,314		18	—	1,362	—
18	—	1,470	—	18	—	1,464	—
15	—	1,690	—	15	—	1,735	—
18	—	600	—	18	—	624	—
15	—	775	—	18	—	924	—
15	—	440	—	18	—	522	_
15	—	840	—	15	—	830	—
15	—	475	—	15	—	490	—
15	—	980	—	15	—	1,095	—
15	—	425	—	15	—	450	—
21	—	987	—	24	—	1,136	—
24	—	1,624	—	24	—	1,720	—
10	—	374	—	10	—	412	—
21	—	1,078	—	18	—	906	—
15		310		15		300	_
15	—	345	—	15	—	370	—
18	_	318	—	15	—	280	—
24	—	1,248	—	24	-	1,264	—
16	50	1,001	_	16	50	1,061	—
25	—	383	—	25	—	408	—
25	_	441	—	25	—	500	—
18	—	1,200	_	18	—	1,290	—
16	—	933	—	16	—	895	—
15	—	625	—	15	—	635	—
20	—	2,000	—	18	—	1,837	—
9	—	459	—	9	—	462	—
18	—	120	—	15	—	105	—
12	—	276	—	12	—	2«4	—
25	—	433	—	25	—	474	—
21	—	959	—	21	—	973	—
16	75	446	—	18	—	546	—
12	—	708	—	12	—	804	—
12	—	952	—	12	—	928	—
20	—	433	—	18	—	432	—
15	—	790	—	15	—	795	—
21	—	1,701	_	21	—	1,624	—
15	—	—	—	15	—	—	—
9	—	537	—	9	—	531	—
15	—	275	—	15	—	290	—
24	—	272	—	24	—	272	—
20	—	913	—	20	—	906	—
25	—	266	—	25	—	249	—
24	—	1,424	—	24	—-	1,344	—
18	75	406	—	18	75	437	—
22	—	711	—	22	—	689	—
25	—	349	—	25	—	349	—
25	—	333	—	25	—	350	—
15	—	880	—	15	—	895	—
20	—	873	—	15	—	645	—
7	60	140	—	7	50	135	—
24	—	1,307	—	24	—	1,425	—

— 142 —

Samrealskolan
i Lysekil.

Revisorernas

uttalande.

1	2	3	4		&
Ström ............................................	15		295		15		310
Nederkalix.......................................	20	—	1,639	-	20	—	1,687	—
Boden.............................................	20	—	733	—	18	—	660	—
Söderköping ....................................	24	—	584	—	24	—	640	—
Sölvesborg.......................................	15	—	470	—	15	—	500	—
Simrishamn ...................................	19	—	148	—	19	—	148	—
Hörby.............................................	18	—	294	—	18	—	346	—
Laholm ..........................................	5	—	180	—	5	—	175	—
Avesta ............................................	15	—	330	—	15	—	325	—
Ludvika .........................................	15	—	700	—	15	—	710	—
Sandviken .......................................	17	50	723	—	17	50	828	—
Huskvarna......................................	15	_	495	—	15	_	505	—
Borgholm .......................................	21	—	133	—	21	—	126
Klippan .......................................	15	—	520	—	15	—	560	—
Skurup ..........................................	15	—	300	—	15	—	305	-
Sunne.............................................	15	—	380	—	15	—	370	—
Hallsberg .......................................	7	50	180	—	7	50	190	—
Hedemora ......................................	18	—	474	—	18	—	522	—
Gudmundrå ....................................	20	—	320	—	20	—	340	—
Sundbyberg ....................................	5	—	28	—	5	—	33	—
Värnamo.........................................	25	—	174	—	25	—	174	—
Vetlanda.........................................	25	—	200	—	25	—	233	—
Åstorp ............................................
Svedala ..........................................	ii	—	109	—	ii	—	109	—
Tidaholm .......................................	25	—	358	—	25	—	391	—
Leksand........................................	25	—	200	—	25	—	200	—
Malmberget ....................... ■ .........	25	—	391		25	—	416	—
Kiruna.............................................	25	—	208	-	25	—	250	—
Summa	—	—	48,895			—	50,061	—

§ 47.

Bevisorerna hava avlagt besök vid samrealskolan i Lysekil.

Skolan har uppstått genom ombildning av den förutvarande kommunnala
mellanskolan. Skolhuset utgöres av en byggnad i två våningar
och är — liksom kringliggande byggnader — uppfört av trä. Det användes
ursprungligen av folkskolan i Lysekil, men övertogs år 1918 av
kommunala mellanskolan. I ekonomiskt avseende stå samrealskolans lokaler
fortfarande under förvaltning av stadens folkskolestyrelse. Vid
slutet av vårterminen 1933 utgjorde antalet elever vid skolan 88.

Samrealskolans lokaler voro i åtskilliga avseenden otillfredsställande
och olämpliga för sitt ändamål. Bland annat konstaterade revisorerna,
att samlings- och teckningssalar samt biblioteksrum saknades. Det kassaskåp,
vari skolans arkivalier och värdehandlingar förvarades, var för
detta ändamål otillräckligt.

— 143 —

§ 48.

Revisorerna hava avlagt besök vid kommunala mellanskolan i Karlsborg.

Skolan förhyr huvuddelen av sina lokaler av styrelsen för Drottning
Victorias soldathem, i vars ena flygels andra och tredje våning de äro
belägna. Från och med höstterminen 1932 har skolan därjämte förhyrt
två rum med tambur och tvättrum i ammunitionsfabrikens arbetarbarack,
belägen cirka 4 å 5 minuters väg från de övriga lokalerna. För
gymnastikundervisningen har Karlsborgs artilleriregemente mot hyra
upplåtit lokal, belägen cirka 6 å 7 minuters väg från lokalerna i soldathemmet.
Antalet elever i skolan var vid vårterminens slut år 1933 70.

Revisorerna uppmärksammade vid sitt besök, att fönstren i de i soldathemmet
förhyrda lokalerna i allmänhet voro för små. Dessutom föreföll
korridoren, i vilken samtliga elever förvarade sina kläder under lektionerna
och vars golvyta utgjorde allenast 28.5 kvadratmeter, vara trång,
varjämte den saknade direkt dagsljus. Rektorsexpeditionen hade endast
ett fönster örn 0.6 kvadratmeter, beläget i en utbyggd nisch, varför belysningen
i expeditionen måste vara tänd även vid fullt dagsljus. Ljudlsolationen
mellan klassrummen och underliggande lokaler var ej heller tillfredsställande.
Som ett allmänt omdöme örn skolans lokaler torde gälla,
att de knappast fylla fordringarna på lokaler för en kommunal mellanskola.

§ 49.

Jämlikt bestämmelserna i Kungl. Maj:ts kungörelse den 18 juni 1925
(nr 327) angående tillfällig löneförbättring åt vissa lärare vid privatläroverk
utgår sådan löneförbättring till den, som under ett budgetår
eller någon del därav är anställd i egenskap av föreståndare, ämneslärare
med full tjänstgöring, timlärare eller Övningslärare vid sådan enskild
mellanskola, högre flickskola, lägre goss- eller samskola eller enskilt
lärarinneseminarium, som åtnjuter understöd från det i riksstaten
uppförda gemensamma reservationsanslaget till privatläroverk.

Den tillfälliga löneförbättringen till föreståndare och ämneslärare utgår
med följande belopp utöver föreskriven minimiavlöning eller, där
föreskrift örn minimiavlöning saknas, utöver den avlöning, som för motsvarande
tjänstgöring i medeltal utgått under åren 1913—1915:

a) till en kvinnlig föreståndare vid högre flickskola, enskilt lärarinneseminarium,
enskild mellanskola och högre goss- eller samskola med 1,500
kronor för år;

b) till kvinnlig ämneslärare med full tjänstgöring vid enskild mellanskola,
högre flickskola, högre goss- eller samskola samt enskilt lärarinneseminarium,
därest läraren åtnjuter avlöning efter den löneskala, som ut -

Kommunala
mellanskolan
i Karlsborg.

Revisorernas

uttalande.

Tillfällig löneförbättring
till
vissa lärare
vid privatläroverken.

— 144 —

går från en begynnelseavlöning av 1,400 kronor, med 1,500 kronor för år
samt, därest läraren åtnjuter avlöning efter den löneskala, som utgår
från en begynnelseavlöning av 1,200 kronor, med 1,200 kronor för år;

c) till en manlig föreståndare vid enskild mellanskola och högre gosseller
samskola, där icke jämväl kvinnlig föreståndare är anställd, till
manlig ämneslärare med full tjänstgöring vid enskild mellanskola, högre
flickskola, högre goss- eller samskola samt enskilt lärarinnesemarinum
ävensom till kvinnlig ämneslärare med full tjänstgöring som åtnjuter avlöning
enligt i huvudsak samma grunder som manlig ämneslärare med
full tjänstgöring vid samma skola, med det belopp, som motsvarar tillfällig
löneförbättring för rektorer och lärare med motsvarande tjänsteställning
vid statens läroverk, dock att, då Kungl. Majit efter prövning
av vederbörande skolas ekonomiska förhållanden finner särskilt vägande
skäl därtill föranleda, sådan tillfällig löneförbättring må utgå med högre
belopp än till motsvarande rektor eller lärare vid allmänt läroverk, dock
med högst 1,500 kronor till varje befattningshavare.

Som villkor för erhållande av ifrågavarande löneförmåner finnes bland
annat föreskrivet, att föreståndare samt ämneslärare med full tjänstgöring,
manlig eller kvinnlig, som tjänstgjort kortare tid än en termin, erhåller
tillfällig löneförbättring i förhållande till den del av terminen,
under vilken han tjänstgjort; dock med iakttagande att den, som på
grund av sjukdom åtnjutit tjänstledighet eller varit hindrad att tjänstgöra
på den grund, att tjänstgöringen vid skolan i anledning av rådande
smittosam sjukdom måst för någon tid inställas, icke för denna tid skall
vidkännas avdrag å beloppet av honom eljest tillkommande löneförbättring,
samt att annan tillfällig, av vederbörligen styrkt förfall förorsakad
frånvaro från undervisningen, icke överstigande sammanlagt åtta
dagar av den tid, utbetalningen avser, icke skall föranleda avdrag å det
vederbörande eljest tillkommande belopp.

Någon begränsning av den tid, varunder här avsedda lärare äga att under
sjukledighet bibehålla den av statsmedel utgående tillfälliga löneförbättringen
finnes icke.

Ej heller har som villkor för löneförbättringens utgående föreskrivits
skyldighet för vederbörande skola att av egna medel bidraga till avlöning
åt sjukledig lärare. Följaktligen kan det inträffa, att sjukledig lärare
icke åtnjuter några andra avlöningsförmåner än den av statsmedel
utgående tillfälliga löneförbättringen jämte därå belöpande dyrtidstilllägg.
Eevisorerna hava uppmärksammat, att fall förekommit, då vid
privatläroverk anställd lärare fått av statsmedel åtnjuta tillfällig löneförbättring
och dyrtidstillägg under sjukledighet, som varat 13 K år i
en följd. Ender större delen av denna tid hava dessa förmåner varit vederbörande
lärares enda inkomst av tjänsten.

Enligt revisorernas mening lärer det knappast hava varit avsett, att
tillfällig löneförbättring av statsmedel skulle utgå på sätt ovan angivits.
Det synes åtminstone kunna ifrågasättas, huruvida icke föreskrift hörde
meddelas att löneförbättringen skall utgå till sjukledig lärare endast
för den tid vederbörande läroanstalt utbetalar avlöning till den tjänstledige
läraren. I annat fall synes anställningen, såsom i förenämnda
exempel, knappast hava någon annan praktisk betydelse än att utgöra
en förutsättning av formell art för att vederbörande lärare skall komma
i åtnjutande av den statliga löneförbättringen.

Revisorerna hava ansett sig böra bringa ovanstående till riksdagens
kännedom.

§ 50.

Jämlikt bestämmelserna i § 8 i kungörelsen den 16 september 1918 (nr
760) angående avlöning åt lärare vid folk- och småskolor samt statsbidrag
till sådan avlöning är lärare, som erhållit tjänstledighet av annan anledning
än sjukdom och offentligt uppdrag, berättigad att åtnjuta honom
eljest tillkommande kontanta avlöningsförmåner med avdrag av ett belopp,
motsvarande den stadgade kontanta avlöningen för kvinnlig vikarie
å tjänsten, eller sålunda 1,500 kronor. Därest manlig vikarie förordnas
för lärare, som erhållit dylik ledighet, utgår jämlikt bestämmelserna
i § 15 mom. 3 d av sagda kungörelse särskilt statsbidrag med skillnaden
mellan arvodet för manlig och kvinnlig vikarie å tjänsten, eller sålunda
(1,700 —• 1,500 =). 200 kronor, allt för år räknat. Statsbidrag får dock ej
utgå på nyssnämnda sätt, därest den ordinarie lärarens ledighet omfattat
mer än sex veckor under ett och samma kalenderår, med mindre vederbörande
folkskolinspektör vitsordat, att sådant må utan binder av
nämnda omständighet äga rum, eller, då folkskolinspektören icke ansett
sig kunna tillstyrka statsbidrags utgående till den tjänstledige lärarens
avlöning, skolöverstyrelsens medgivande erhållits.

Enligt dessa bestämmelser kommer statsverket sålunda att få vidkännas
särskilda kostnader såväl vid lärares ledigheter för enskilda angelägenheter
som i de fall, då ledigheten föranletts av uppdrag att tjänstgöra
å annan icke-statlig befattning.

Härjämte må framhållas, att sagda bestämmelser innebära högst avsevärda
fördelar för lärarna. På sätt ovan framhållits är nämligen vederbörande
lärare under ledighet av annan anledning än sjukdom och offentligt
uppdrag skyldig att av de kontanta avlöningsförmånerna å sin
egen befattning avstå allenast vad som åtgår till avlönande av kvinnlig
vikarie. Manlig lärare är följaktligen berättigad att vid ledighet såväl
för att uppehålla annan befattning i kommunal tjänst som för att ägna
sig åt enskild förvärvsverksamhet av sina avlöningsförmåner för år räknat
behålla skillnaden mellan grundavlöningen 2,100 kronor och ovannämnda
1,500 kronor eller sålunda 600 kronor samt därutöver intjänta

Revisorernas

uttalande.

Avlöningsförmåner
åt folkskollärare
m.

fl. under
tjänstledighet.

10

38807». Rev.-b er alid se arn/, statsverket för år 1933. I.

ålderstillägg, vilka tillsammans kunna uppgå till 900 kronor. Till de belopp,
som lian sålunda äger bibehålla kommer därjämte dyrtidstillägg
av statsmedel.

Därest sålunda en folkskollärare i första lönegraden erhåller förordnande
som extra ordinarie lärare t. ex. vid kommunal mellanskola är han
berättigad att härför uppbära ett arvode av 2,900 kronor för år. Såsom
redan nämnts får han av sin egen befattning bibehålla ett årligt belopp
av 600 kronor, vadan hans sammanlagda grundavlöning under tiden uppgår
till ett belopp av 3,500 kronor för år, under det att den kontanta avlöningen
till ordinarie lärare vid sådan skola utgör 3,300 kronor för år.
Har vederbörande lärare å sin befattning vid folkskolan intjänat alla
ålderstilläggen, får han under nyssnämnda förordnande bibehålla ett årligt
belopp av (600 + 900 =) 1,500 kronor, vadan hans sammanlagda avlöning
kommer att uppgå till (2,900 + 1,500 =) 4,400 kronor.

Revisorerna hava uppmärksammat, att det i ganska avsevärd omfattning
förekommer, att lärare vid folkskolorna erhålla tjänstledighet för
att uppehålla andra befattningar i kommunal tjänst.

Vidare må framhållas, att tjänstledighet beviljats folkskollärare även
för att på förordnande uppehålla vakant eller e. o. lärartjänst vid annan
folkskola inom samma skoldistrikt. I enlighet med gällande, här ovan
återgivna författningsföreskrifter har läraren härvid fått på statsverkets
bekostnad uppbära en avlöning som med 200 kronor för år räknat
jämte dyrtidstillägg överstiger vad som skulle hava tillkommit honom,
därest han i stället uppehållit sin egen befattning.

Vidare torde till belysande av förhållandena på ifrågavarande område
böra framhållas följande exempel.

I Bodarnas folkskola inom Älvkarleby skoldistrikt var vid 1932 års
början en extra ordinarie folkskollärarebefattning ledig. I stället för att
såsom vikarie å denna befattning anställa en icke ordinarie lärare förordnade
vederbörande folkskolestyrelse ordinarie läraren vid Överboda
folkskola inom samma skoldistrikt att uppehålla den lediga extra ordinarie
befattningen. Ej heller som vikarie för denne lärare under tiden
för ifrågavarande förordnande anställdes någon icke ordinarie lärare
utan förordnade skolstyrelsen ordinarie läraren vid Hyttöns folkskola,
likaledes inom samma skoldistrikt, att tjänstgöra som vikarie vid folkskolan
i Överboda. Till följd av sålunda vidtagna åtgärder i stället för
att från början anställa en icke ordinarie lärare vid Bodarnas folkskola,
har skoldistriktet ansett sig berättigat till statsbidrag med ett belopp,
som med 540 kronor 56 öre överstiger vad som eljest skulle hava utgått.
Länsstyrelsen i Uppsala län har emellertid funnit sig förhindrad att utbetala
sistnämnda belopp. Över detta beslut har skolstyrelsen anfört besvär
hos Kungl. Majit, vilka ännu icke blivit avgjorda. Vederbörande
folkskolinspektör, som lämnat sitt medgivande till nämnda tjänstledigheter
för ifrågavarande ordinarie lärare från deras ordinarie befattningar,
har avgivit utlåtande i ärendet och därvid anfört bland annat följande:

— 147 —

Det förekommer allt emellanåt att lärare söker och erhåller tjänstledighet
från sin ordinarie befattning för att tjänstgöra å annan befattning,
som av dem anses fördelaktigare på ett eller annat sätt. Såväl folkskolestyrelser
som folkskolinspektörer braka taga hänsyn till dessa lärarnas
önskemål i rimlig utsträckning, så att de kunna komma fram till bättre
tjänstgöringsförhållanden.

Folkskolestyrelsen har enligt mitt förmenande full rätt att ordna dessa
tjänstledigheter i enlighet med § 10 e) i folkskolestadgan, liksom folkskolestyrelse
har rätt tillsätta vikarie i enlighet nied § 25 i folkskolestadgan,
jämfört med bestämmelserna i § 13 av lag örn skolstyrelse i vissa kommuner.
Till sådan tjänstledig lärare utgår lön och statsbidrag enligt § 8 c)
i kungl, kungörelsen den 18 september 1918 (nr 760) angående avlöning åt
lärare vid folk- och småskolor samt statsbidrag till sådan avlöning.

Folkskolestyrelsens beslut och mitt medgivande därtill är således fullt
i överensstämmelse med gällande författningar.

Inom den del av Gästriklands inspektionsområde, som ligger i Gävleborgs
län, hava för år 1932 inträffat tvenne fullt jämförliga fall, vilka
behandlats på likadant sätt, men av länsstyrelsen i Gävleborgs län erhållit
statsbidrag i likhet med vad som här begäres. Det var tvenne
folkskollärare, som fingo tjänstledighet för att inom samma kommun vikariera
å andra befattningar. I tvenne andra fall upprepades detsamma
blott med den skillnaden, att vederbörande folkskollärare tjänstgjorde
å befattning i annan kommun.

Under alla de 18 år jag tjänstgjort inom folkskoleväsendet hava tjänstledigheter
beviljats och statsbidrag utgått i full överensstämmelse med
vad som begärts av Älvkarleby skoldistrikt.

Redan den omständigheten, att här avsedda lärare under tjänstledighet
för att uppehålla annan befattning i kommunal tjänst få bibehålla en
avsevärd del av avlöningsförmånerna å sin ordinarie lärarbefattning, synes
vara anmärkningsvärd och står ej heller i överensstämmelse med
vad som tillämpas i s. k. nyreglerade verk. I det av 1928 års lönekommitté
utarbetade förslaget till lönebestämmelser för ifrågavarande lärargrupper
hava föreslagits liknande stadgan den i förevarande avseende,
som gälla för befattningshavare i nyssnämnda verk.

Därest det icke befinnes lämpligt att i avvaktan på den förestående
löneregleringen för ifrågavarande lärare vidtaga någon ändring av här
avsedda bestämmelser, anse sig dock revisorerna böra ifrågasätta, huruvida
tillräckliga garantier förefinnas för tillvaratagande av det allmännas
intresse av att dylika tjänstledigheter icke beviljas i alltför stor utsträckning.

Enligt revisorernas mening synes det i varje fall böra tagas under
övervägande, huruvida icke som villkor för erhållande av tjänstledighet
för att uppehålla annan befattning borde föreskrivas, att vederbörande
skall avstå åtminstone så mycket som åtgår till vikariens avlöning, så att
statsverket icke behöver vidkännas direkta utgifter på grund av ledigheterna.

Med hänsyn till de besparingar, som torde kunna ernås på ifrågava -

Kevisorernas

uttalande.

Dövstumskolan
i
Härnösand,

Revisorernas

uttalande.

— 148 —

rande område, hava revisorerna ansett sig böra bringa dessa förhållanden
till riksdagens kännedom.

Revisorerna vilja i detta sammanhang erinra, att frågan örn vissa
ändringar av ovannämnda kungörelse örn avlöning åt lärare vid folkoch
småskolor samt statsbidrag till sådan avlöning torde även av annan
anledning bliva aktuell inom kort, nämligen i samband med genomförandet
av den av riksdagen begärda ändringen av sättet för utbetalande
av statsbidrag för avlönande av lärarpersonalen vid ifrågavarande skolor,
varigenom dessa bidrag icke skulle beräknas för kalenderår utan för
budgetår.

§ 51.

Revisorerna hava avlagt besök vid sjunde dövstumskoldistriktets skola
i Härnösand. Skolbyggnaden är uppförd år 1895 och i densamma äro inrymda
bland annat föreståndarvåning samt bostadsrum för husmoder,
sjuksköterska, avdelningssköterskor och övrig tjänstepersonal. Vid revisorernas
besök var antalet elever vid skolan 138.

Det föreföll revisorerna som örn antalet elever vid skolan var jämförelsevis
stort och som till följd bärav utrymmena blivit synnerligen starkt
tagna i anspråk. Ventilationsanordningarna i skolan, vilka datera sig
från tiden för skolans tillkomst, voro icke tillräckligt effektiva.

I anslutning till dessa iakttagelser vilja revisorerna erinra örn, att
spörsmålet örn statens övertagande av dövstumundervisningsväsendet i
dess helhet för närvande är aktuellt, i det att riksdagen vid flera tillfällen,
senast år 1933, uttalat sig för ett dylikt övertagande. Härav skulle
följden bliva, att de särskilda dövstumskoldistrikten skulle komma att
upphöra. Emellertid är fortfarande frågan örn organisationen av dövstumundervisningsväsendet
såsom ett led i den statliga förvaltningen
föremål för vederbörande myndigheters prövning.

För att råda bot på platsbristen vid skolan i Härnösand torde två möjligheter
föreligga. Dövstumskoldistriktet lärer kunna taga under övervägande,
huruvida detsamma anser sig böra vidtaga en örn- eller tillbyggnad
av skolan för att bereda ökat utrymme för eleverna, en åtgärd
som för distriktet skulle medföra vissa engångsutgifter. Å andra sidan
synes också det tillvägagångssättet kunna ifrågakomma, att uppgörelse
träffas med annat dövstumskoldistrikt örn inackordering av vissa elever
i någon skola, tillhörande sådant distrikt. Enligt vad revisorerna inhämtat
lärer nämligen vid vissa dövstumskolor befintligt platsantal för
närvarande icke fullt utnyttjas. Revisorerna hava allenast velat bär
framlägga några av de möjligheter, som enligt deras mening förefinnas
för att redan nu, i avvaktan på statens övertagande inom en nära framtid
av undervisningen, tillgodose platsbehovet vid Härnösandsskolan.

— 149 —

NIONDE HUVUDTITELN.

Jordbruksdepartementet.

§ 52.

Till liushållningsällskapen utgå av statsmedel dels bidrag till främjande
av såväl sällskapens verksamhet i allmänhet som deras speciella
verksamhetsgrenar, dels lån att av sällskapen fördelas å enskilda låntagare,
dels ock ersättning för i samband med denna utlåning havda
kostnader och lidna förluster.

För att belysa omfattningen av under budgetåret 1932/1933 till hushållningssällskapen
utlämnade bidrag och ersättningar från anslag under
nionde huvudtiteln meddelas efterföljande sammanställning (tablå A).

Den 22 mars 1929 har Kungl. Majit uppdragit åt lantbruksstyrelsen
att verkställa och till Kungl. Maj :t inkomma med utredning rörande hushållningssällskapens
ekonomiska förhållanden och behov av anslag från
statens sida, därvid bland annat borde undersökas de arbetsuppgifter av
olika slag, som ålåge de särskilda hushållningssällskapen, sagda uppgifters
omfattning samt ekonomiska förutsättningar ävensom grunderna för
fördelningen de olika hushållningssällskapen emellan av det till sällskapens
allmänna verksamhet utgående statsanslaget. I nämnda uppdrag
ingår även, att utreda spörsmålen örn tjänstemännens hos hushållningssällskapen
avlöningsförmåner och reseersättningar. Ifrågavarande omfattande
utredningsuppdrag torde emellertid bliva slutfört först under
nästkommande år.

Enligt vad revisorerna inhämtat har statsrådet och chefen för finansdepartementet
i skrivelse den 19 januari 1933 för en inom finansdepartementet
pågående utredning rörande kostnaderna för reseersättningar vid
statsunderstödda institutioner från samtliga hushållningssällskap infordrat
vissa uppgifter angående de grunder efter vilka resekostnads- och
traktamentsersättning utgå till tjänstemän vid hushållningssällskapen
samt beloppen av de under sist för flutna räkenskapsåret utbetalta resekostnads-
och traktamentsersättningarna.

Revisorerna hava tagit del av nämnda uppgifter från hushållningssällskapen.
Av desamma framgå, att till tjänstemän i hushållningssällskapen
under senaste räkenskapsår utbetalts resekostnads- och traktamentsersättningar
med sammanlagt 927,928 kronor 76 öre. Med hänsyn till såväl
omfattningen av de till hushållningssällskapen utlämnade statsbi -

Resekostnadsoch
traktamentsersättning;
till befattningshavare
hos hushållningssällskapen.

— 150 —

dragen och ersättningarna som ock de jämförelsevis höga kostnaderna
för befattningshavarnas resor hava revisorerna ansett det vara av
intresse att något närmare undersöka efter vilka grunder resekostnadsoch
traktamentsersättningar utgå till hushållningssällskapens tjänstemän.

Av de i bilagorna B och C gjorda sammanställningarna framgå närmare
de principer, efter vilka resekostnads- och traktamentsersättning
bestämts till de hos hushållningssällskapen anställda sekreterarna och
jordbrukskonsulenterna.

Vad då först beträffar sekreterarna, utgår resekostnads- och traktamentsersättning
till dessa i regel enligt allmänna resereglementets bestämmelser.
Däremot saknas i fråga örn vederbörandes placering i reseoch
traktamentsklass enhetliga grunder, i det att hos tretton hushållningssällskap
sekreteraren är placerad i klass II C (12 + 7 kronor), hos
tre i klass II D (10 + 6 kronor) och hos ett i klass II E (8 + 5 kronor), medan
sekreteraren hos fyra hushållningssällskap åtnjuter resekostnadsoch
traktamentsersättning vid resor och förrättningar inom eget tjänstgöringsområde
enligt klass II D (10 + 6 kronor) och utom tjänstgöringsområdet
enligt klass II C (12 + 7 kronor) och hos ett hushållningssällskap
inom eget tjänstgöringsområde enligt klass II C och utom tjänstgöringsområdet
efter klass I A. Hos ett hushållningssällskap är traktamentsersättningen
bestämd till 20 kronor för dag eller dygn, varav dock
endast ett belopp av 10 kronor utgår vid frånvaro från bostadsorten, som
varat högst 6 timmar, medan däremot hos två hushållningssällskap
traktamentet för dag eller dygn är bestämt till 12 kronor utan någon reducering
i traktamentet vid frånvaro under 6 timmar. Vidare är
traktamentsersättningen hos ett hushållningssällskap bestämd till 12 kronor
för dag eller dygn inom tjänstgöringsområdet och enligt klass II C
utom tjänstgöringsområdet.

Vid premieringsresor utgår resekostnads- och traktamentsersättning
i regel enligt klass II C.

Där särskild skattmästare är anställd har ersättningen till denne vanligen
bestämts enligt klass II D.

Vidkommande därefter hushållningssällskapens jordbrukskonsulenter
och med dessa likställda utgår vid resa å järnväg eller fartyg i regel ersättning
enligt reseklass II i allmänna resereglementet. Av de infordrade
uppgifterna framgår vidare, att hos ett hushållningssällskap vid resa
å järnväg eller fartyg ersättning får debiteras enligt reseklass II även
för det fall, att den resande använt billigare plats.

Vid färd med taxeautomobil har hos de flesta hushållningssällskap ersättningen
bestämts enligt allmänna resereglementets grunder. Hos två
hushållningssällskap utgår dock ersättningen vid dylik färd med 50 öre per
kilometer och hos ett äro kilometerpenningarna fastställda till 10 öre
per kilometer. Därest ersättningen vid färd med taxeautomobil bestämts
efter andra grunder än allmänna resereglementets, synes icke i fråga örn

ersättningen sådan reducering, sorn stadgas i gällande av vederbörande
länsstyrelser utfärdade automobiltaxor, tillämpas vid s. k. rundresor.

Vid färd med egen automobil Ilar ersättningen fastställts efter mycket
växlande grunder. Sålunda Ilar hos en del hushållningssällskap ersättningen
bestämts till visst belopp per kilometer, medan däremot i andra
ersättningen utgår med ett grundbelopp för år, vartill kommer viss gottgörelse
för varje tillryggalagd kilometer.

Vad angår traktamentsersättningen till konsulenterna är densamma
hos tio hushållningssällskap bestämd efter traktamentsklass D och hos
ett efter traktamentsklass E i allmänna resereglementet. Ett hushållningssällskap
har bestämt traktamentsersättningen för dygn till 16 kronor,
ett till 15 kronor, ett till 13 kronor, tre till 12 kronor och fyra till 10
kronor.

Hos två hushållningssällskap är traktamentsersättningen bestämd vid
resor utom tjänstgöringsområdet efter klass II D och inom området till
respektive 10 och 12 kronor. Två hushållningssällskap hava bestämt
traktamentet efter klass II C vid resor utom tjänstgöringsområdet och
efter klass II D inom tjänstgöringsområdet. Slutligen har ett hushållsällskap
bestämt motsvarande ersättning efter respektive klass II C och
klass II E.

Vid premieringsresor åtnjuter konsulent i regel ersättning efter reseoch
traktamentsklass II C i allmänna resereglementet. Till mejerikonsulenter
utgå i de flesta fall ersättning enligt rese- och traktamentsklass
II D i allmänna resereglementet, d. v. s. samma ersättning, som enligt
gällande bestämmelser utgår till mejerikonsulenterna för resor för svenska
smörprovningarnas räkning.

Även beträffande andra tjänstemän vid hushållningssällskapen såsom
exempelvis länsträdgårdsmästare, fiskeriinstruktör och vandringsrättare
hava enligt vad revisorerna fimnit, mycket växlande grunder tillämpats
vid bestämmandet av resekostnads- och traktamentsersättning.

I detta sammanhang vilja revisorerna erinra örn, att Kungl. Maj:t för
nedbringande av statsverkets kostnader för tjänsteresor i anslutning till
bestämmelserna i 1 §, andra stycket, allmänna resereglementet bland annat
förordnat, att till nedanstående förrättningsmän traktamentsersättning
för tjänsteförrättningar inom eget tjänstgöringsområde och därav
föranledda resor skall, i stället för ersättning enligt allmänna resereglementet,
utgå med i bilaga D upptagna belopp.

Till nu uppräknade förrättningsmän och tjänstebiträden utgår icke
traktamentsersättning för dag, varav högst 6 timmar tagits i anspråk
för resa eller förrättning.

Beträffande resekostnadsersättning till statens befattningshavare har
innevarande års riksdag bland annat beslutat en sänkning från och med
den 1 januari 1934 av ersättningen för »annan automobil» från 35 öre till
30 öre per kilometer, för »hästskjuts» från fastställd lega för en häst

— 152 —

Kevisorernas

uttalande.

jämte 5 öre per kilometer till 30 öre per kilometer samt för »annat färdsätt»
från 30 öre till 20 öre per kilometer. Då ersättning för väntpenningar
åtnjutes, skall reseersättningen utgå efter den verkliga kostnad,
vilken den resande styrker sig kava fått vidkännas för det använda fortskaffningsmedlet.

Under nuvarande finansiella förhållanden är det av synnerligen stor
vikt, att även för hushållningssällskapens del alla möjligheter för nedbringande
av förvaltningskostnaderna iakttagas. I anslutning till de åtgärder,
som vidtagits för nedbringande av statsverkets kostnader för
tjänsteresor, synes det böra tagas under övervägande, huruvida icke motsvarande
besparingsbestämmelser lämpligen höra vinna tillämpning även
för hushållningssällskapens befattningshavare. Härvid torde man kunna
utgå från att dessa befattningshavare icke böra åtnjuta högre traktamentsersättning
än statens befattningshavare i samma tjänsteställning
och med motsvarande tjänstgöringsförhållanden.

Med denna utgångspunkt lärer en sänkning av traktamentsersättningen
i första hand böra ske i avseende å resor inom eget tjänstgöringsområde
för sekreterare, skattmästare och konsulent. Förslagsvis bör ersättningen
bestämmas till för sekreteraren högst 15 kronor för dygn, varav 9
kronor för dag och 6 kronor för natt, samt för skattmästare och konsulent
högst 13 kronor för dygn, varav 8 kronor för dag och 5 kronor för
natt. Även för andra av hushållningssällskapens befattningshavare,
vilkas traktamentsersättning utmätts efter förmånligare grunder, än de,
som gälla för statens befattningshavare i samma tjänsteställning och med
likartade arbetsuppgifter, torde en motsvarande sänkning av traktamentsersättningen
böra vidtagas. I anslutning till vad som gäller för
här ovan uppräknade statsanställda befattningshavare, synes traktamentsersättning
icke böra utgå för dag, varav högst 6 timmar tagits
i anspråk för resa eller förrättning.

Till befattningshavare, som deltager i premiering, bör resekostnadsoch
traktamentsersättning även utgå enligt nyss angivna grunder.

Givetvis böra de grunder, efter vilka resekostnads- och traktamentsersättning
skola utgå till hushållningssällskapens befattningshavare, bliva
likartade för samtliga hushållningssällskap.

På grund av vad sålunda anförts synes det revisorerna önskvärt, att
riksdagen såsom villkor för hushållningssällskaps åtnjutande av statsbidrag
föreskriver, att resekostnads- och traktamentsersättning icke må
utgå efter förmånligare grunder till hushållningssällskapens befattningshavare
än till statens befattningshavare i samma tjänsteställning och
med motsvarande tjänstgöringsförhållanden. Den sålunda ifrågasatta
förändringen torde höra snarast möjligt genomföras.

Bilaga A.

Från statsverket under budgetåret 1932/1933 från riksstatsanslag under nionde huvudtiteln anordnade ersättningar

och bidrag.

Hushållningssällskap	Verksamheten i allmänhet	Speciella verksamhets- grenar	Förvaltnings-bidiag till för-medlare av lån från täckdik-ningslåne-fonden	Förvaltnings* bidrag till egnahemslåne-förmedlare	Premielån till egnahems-låntagare för nyodlings- och nybyggnads-arbeten	Statsbidrag till nyodling oell betesför-bättring även-som stenröjning å ofullständiga jordbruk	Stödlån till egnakems-låntagare	Summa
Stockholms läns och stads	147,914 66	51,744	68	587	40	59,656	84	22,000		16,534		58,000		356,437	48
Uppsala	läns		75,145 64	49,024	07	1,189	—	34,831	94	22,000	—	5,000	—	32,000	—	219,190	55
Södermanlands »		102.935 5 9	46,769	84	1,455	70	33,049	33	25,000	—	26,840	—	25,000	—	261,050	46
Östergötlands			146,068	04	85,362	37	5,240	—	25,397	70	26,000	—	153,920	—	18,000	—	459,988	11
Jönköpings	»		123,806	78	53,096	59	376	30	13,834	22	11,000	—	35,810	—	15,000	—	252,923	89
Kronobergs	»		100,224	77	78,020	79	469	40	25,702	23	22,000	—	133,480	—	35,000	—	394,897	19
Kalmar	»	norra	53,827	86	54,187	84	629	3 8	15,157	74	1		14,310	—	10,000	—	148,112	82
Kalmar	»	södra	87,710	61	40,788	7 1	—	—	14,890	10	6,000	—	16,490	—	10,000	—	175,879	42
Gotlands	»		42,908	09	47,451	82	726	25	27,095	98	18,800	—	11,750	—	25,000	—	173,732	14
Blekinge	»		74,912	53	49,703	54	505	40	28,474	34	18,000	—	47,310	—	35,000	—	253,905	81
Kristianstads			137,787	27	71,851	98	3,118	—	90,139	98	82,000	—	47,500	—	118,000	—	550,397	28
Malmöhus	»		177,120	49	58,400	32	4,394	48	44,373	33	5,000	—	18,310	—	30,000	—	337,598	62
Hallands	J>		88,736	47	72,723	34	2,153	40	31,063	13	1		28,460	—	25,000	—	248,136	34
Göteborgs och	Bohus läns	132,621	38	50,886	24	2,797	—	24,714	67	1		40,260	—	25,000	—	276,279	29
Älvsborgs	läns norra	94,508	78	56,634	74	2,934	80	29,255	12	24,000	—	22,580	—	23,000	—	252,913	44
Älvsborgs	»	södra	81,414	70	43,382	81	591	30	28,552	08	18,000	—	63,580	—	18,000	—	253,520	89
Skaraborgs	»		149,365	71	81,068	5 1	7,413	10	33,565	62	24,000	—	26,720	—	30,000	—	352,132	94
Värmlands	»		150,419	16	53,099	20	655	60	45,672	54	48,000	—	24,020	—	30,000	—	351,866	50
Örebro	»		108,619	43	69,428	81	3,451	—	37,611	71	28,000	—	37,900	—	27,000	—	312,010	95
Västmanlands	»		87,116	28	42,460	78	1,814	82	26,669	57	17,700	—	13,130	—	23,000	—	211,891	45
Kopparbergs	»		141,389	44	68,609	34	298	60	30,876	42	18,000	—	26,460	—	18,000	—	298,633	70
Gävleborgs	»		128,522	53	63,244	24	623	70	31,146	19	18,000	—	11,820	—	30,000	—	283,356	66
Västernorrlands »		142,480	54	65,609	41	—	—	73,003	09	66,000	—	72,770	—	110,000	—	529,863	04
Jämtlands			109,245	31	64,050	44	66	70	38,301	85	42,000	—	57,620	—	45,000	—	356,284	30
Västerbottens	»		150,266	14	105,780	16	118	10	72,444	31	55,000	—	160,790	-V	115,000		659,398	71
Norrbottens	»		164,932	—	106,894	52	718	50	53,894	96	80,000	—	311,550	—	100,000	—	817,989	98
	Summa	3,000,000	—	1,625,275] 0 9	42,327 83	969,374 99	696,500	—	1,424,914	—	1,030,000		8,788,391 91

1 Bidraget anordnat under budgetåret 1933/1934.

— 154 —

Bilaga B.

Resekostnads- och traktamentsersättning till hushållningssällskapens sekreterare.

					Traktamentsersätt-
		Rese- och	Reseersättning		ning
		trakta-
Hushållningssällskap	mentsklass enligt allm.	järn-	annan (egen)	dag-	summa för	högst	Anmärkningar
		reseregle- mentet	väg	automobil per km	mente	dygn	timmar
			klass	kr.	kr.	kr.	kr.
Stockholms	läns......	II c
Uppsala	» ......	/ i. II D \ u. II C
Södermanlands	» ......	—	II		20	20	10	Skjuts elter en häst.
Östergötlands	» ......	II C		1,200: -				Taxeautomobil en-
			+ 15 öre				ligt taxa, dock
			II	km.	12	12		utom kilometer-penningar.
Jönköpings	» ......
Kronobergs	» ......	/ i. II D \ u. II C
Kalmar	» norra	II D
Kalmar	» södra	11 D
Gotlands	» ......	II D
Blekinge	» .....	II C
Kristianstads	» ......		11	0: 26	12	12	—
Malmöhus	» ......	II C
Hallands	» ......	II C
Göteborgs och Bohusläns	II C
Älvsborgs	läns norra	/ i. II C \ u. I A
Älvsborgs	» södra	II C
Skaraborgs	» ......	II C
Värmlands	» ......	II E
Örebro	» ......	u. II C		i.	12	12	—
Västmanlands	» ......	II C
Kopparbergs	» ......	II C
Gävleborgs	8 ......	II C
Västernorrlands » ......	/ i. II D \ u. II C
Jämtlands	» ......	II C
Västerbottens	» ......	/ i. II D \ u. II C
Norrbottens	» ......	II C

i. = inom tjänstgöringsområdet.
u. = utom »

Bilaga C.

Resekostnads- och traktainentsersättning till jordbrukskonsulenter.

i. = inom tjänstgöringsområdet, u. = utom tjänstgöringsområdet.

Resc- och

Resekostnadsersättning för

följande färdsätt

Traktamentser sättning

Hushåll- nings-

ments- klass enligt allm. rese- regle- mentet

«-t

B H

Omni- bus kr.

B É> o P o* P - p p

K p: t»

O

to po pr F

M p P *-*

Hållande av eget fordon

B ö

B Ä

Summa för dygn, kr.*

W o: g ®

Anmärkningar

sällskap

-t P < p: crq

Far- tyg

St M ZZ CD - P P P^ jj- r* ?

^ TT g Jl -‘! r1 ?

B -g; 03 ►ö *-*

g ° - o r5 ® *Ö •i

B Jr pr S- ►ö

PT -1 P P CT? - 03 03 pr *: r* p 03

Arser- sättning kr.

Ersätt-ning per km. kr.

p ers ST - p _ pr PT «rr H tf

P £ F p pr ff?

i» j-J 03 O) *- * r* e—- B

1

2

3

4

5

6

7

8

9

10

11

12

18

14

15

IG

17

18

Stock- holms läns Uppsala läns

II D

ii

0-3 5

0.3 6

0.4 0

13.—

13.—

Traktamente utgår ej vid besök hos större jordbrukare. Järnvägs- och ångbåtsbiljetter må debiteras enligt resereglementet, även om resan skett å billigare plats. Ombesörjer rekvirent hämtning, utgår ingen resekostnadsersättning. Innehavare av 75 har odlad jord hetalar traktamente. Vid kurser för det mindre jord-brukets höjande utgår kr. 12 per förrättningsdag.

Söder- manlands läns

ii

1 häst

11,500 +

O.io

15.—

15.-

7.50

Egen bil. Fast reseanslag 1,500 kr. pr år + 1 kr. pr mil, såvida ej hästskjuts o. järnväg blivit billigare. Konsulent är skyldig skjutsa pre-mieringsnämnd mot 1 kr. per mil -f- 4 kr. pr dag.

1 Automobil

155

1	2	8	4	5	<5	7	8	9	10	11	12	18	14	16	16	17	18
Ostergöt-lands läns	u. 1ID			enl. taxa	enl. taxa		t häst				11,200 +	0.15	i.10.—		10.—		Egen bil. Fast reseanslag 1,200 kr. pr är + 15 öre pr km. Hela reseersättningen per år lår ej över-stiga 35 öre pr km. Taxeautomobil. Kilometerpen-ningar utgå ej; ej heller ersätt-ning för väntning eller högre taxa vintertid.
Jönkö- pings läns Krono- bergs läns	II D	ii	1 plats	0.50	1 plats + 10 öre pr km	0.26		0.15			11,500 + +	nov.— april 0.16 maj— okt. 0.10	12.-		12.—	högst i tim. 6 kr.	Fritt garage för bil eller motor-cykel. Skyldig hålla egen bil. Fast er-sättning 1,500 kr. pr år, därest han färdas minst 1,500 mil; eljest 1 kr. pr mil. Vid premieringsresor eller eljest när en eller flera per-soner av hushållningssällskapet medfölja, är han skyldig skjutsa mot en tilläggsersättning av 10 öre pr km.
Kalmar läns norra		u								0.6 0			12.—		12.—		Vid resor på rekvisition: 6 kr. pr dygn + fritt vivre hos rekvi-renten.
Kalmar läns södra	II D										11,200 +	0.10					Vid resor på rekvisition: 7 kr. pr dygn + fritt vivre. Då rekvi-renten tillhandahåller fri skjuts, utgår ej ersättning. Hed en kon-sulent har träffats överenskom-melse om årsersättning av 1,200 kr. + 10 öre pr km mot det att han håller egen bil.
Gotlands läns		ii			taxa -f km.-penn.	O.H0 0.16							10.-	6.-	16 —	5.—	Egen bil. 30 öre pr km. intill 700 mil pr år, därefter 15 öre pr km.

1 Automobil.

1	2	8	*	5	6
Blekinge	i.lID
läns	u. IIC
Kristian-stads läns Malmöhus	II D	II
läns Hallands	II D
läns
Göteborgs o. Bohus	II D
läns
Alvsborgs	i. II E
läns norra	u. II C
Älvsborgs läns södra	II I)
Skara-borgs läns Värm-lands läns	II E	II	I
Örebro läns Västman-lands läns	u. IID	II
Koppar-	i. IID
bergs	u.II C
läns
Gävle-borgs läns Väster-norrlands	IID	II
läns Jämt-	II D
lands läns
Väster- bottens läns Norr- bottens	II D	II	I
läns

14 15 16

I

0.25

0*20

0.2 0

1 400 +
11,400 +

0.3 0
O.io

enl.

taxa

taxa
+ O.io

0.4 0

500 + 0.2 5

''500

12.—

10.-

12.

lo -

lo.—

10.—

12.-

10.

12.

10.-

10.-

10.—

5.—

Enligt II E vid rekvisition.

Då föredrag hålles 15 kr. pr dag
i stället för 10 kr.

För hållande av motorfordon
500 kr. pr år + ersättning såsom
för järnvägs- eller bilresa.

Kekvirenten skall, då avståndet)
icke överstiger 1 mil, lämna friskjuts.
Vid föredrag extra arvode
av 5 kr. pr dag.

Automobil. 2 Motorfordon.

lill _ I

Vid premieringsresor utgår till konsulenter som regel ersättning efter klass II C i allm. resereglementet.

157

— 158 —

Bilaga D.

Traktamentsersättning enligt av Kungl. Majit utfärdade besparingsreglementen.

	Allmänna reseregle-mente	Besparings.bestämmelserna
	traktaments- klass	traktaments-	traktamentsersättning
	ersättning för dygn	för dag	för natt	tillhopa för dygn
Yrkesinspektör ..............................	c	19	10	6	16
Yrkesinspektörsassistent..................	D	16	8	6	14
Underinspektör..............................	E	13	7	5	12
Fattigvårds- och barnavårdskonsulent	D	16	8	5	13
Landsfogde .................................	C	19	9	6	15
Lappfogde ....................................	C	19	9	6	15
Biträde åt lappfogde .....................	E	13	7	5	12
Lapptillsyningsman ........................	E	13	6	4	10
Vägingenjör ................................	C	19	9	6	15
Biträdande vägingenjör ......... ......	D	16	8	5	13
Vägingenjörsassistent .....................	E	13	7	4	11
Folkskolinspektör .........................	C	19	9	6	15
Stiftsjägmästare..............................	C	19	9	4	13
Biträdande stiftsjägmästare ............	D	16	6	3	9
Lantbruksingenjör ........................	C	19	8	5	13
Extra lantbruksingenjör..................	D	16	7	4	11
Lantbruksstipendiat, förste assistent, assistent och tekniskt biträde ......	E	13	6	4	10
Distriktslantmätare ........................	C	19	8	5	13
Extra lantmätare...........................	D	16	7	4	11
Aspirant och tekniskt biträde .........	E	13	6	4	10
Fiskeriintendent ...........................	C	19	10	6	16
Fiskeristipendiat ...........................	E	13	7	5	12
Jägmästare...................................	C	19	8	3	11
Överjägmästarassistent.....................	D	16	7	3	10
Kronojägare ................................	E	13	4	2	6
Statsinspektör och särskilt förordnad tillsyningsman vid statens elektriska inspektion .................................	C	19	10	6	16
Assistent vid d:o ...........................	D	16	8	6	14
Förste fartygsinspektör ................	C	19	10	6	16
Andre d:o och extra funktionär vid fartygsinspektionen ....................	D	16	8	6	14

— 159 —

§ 53.

Revisorerna hava avlagt besök vid Mästermyr på Gotland.

Den 31 december 1902 beviljade Kungl. Majit lån från odlingslånefonden
med 229,700 kronor till ett företag, avseende torrläggning av Mästermyr
inom Levede, Fardhems, Hemse, Alva, Hablingbo, Silte och Sproge socknar
i Gotlands län, vilket belopp motsvarade lånesökandenas andel i den
beräknade kostnaden för företaget.

Ifrågavarande företag planlades vid en under åren 1898—1899 hållen syn
enligt lagen den 20 juni 1879 örn dikning och annan avledning av vatten.
Kostnaden för företaget beräknades vid syneförrättningen till 396,800
kronor. Båtnaden uppskattades till 791,266 kronor 8 öre. Enligt den i
samband med lånets beviljande fastställda arbetsplanen omfattade företaget
en areal örn 2,641 hektar 84 ar, varav 71 hektar 14 ar åker och 2,570
hektar 70 ar annan mark.

Den 31 december 1907 beviljades till företaget ytterligare lån från odlingslånefonden
med 7,600 kronor för bestridande av på lånesökandena belöpande
andelar i dels vissa förrättningskostnader, sammanlagt 9,434 kronor
12 öre, vilka kostnader icke medräknats vid beräkningen av det år
1902 beviljade lånet, och dels ett belopp å 3,625 kronor 44 öre, varmed kostnaden
för intill 1906 års utgång verkställt arbete, räntor ej medräknade,
funnits överstiga vad för samma arbete beräknats vid 1898—1899 års syneförrättning.

Efter det sedermera vissa av företaget berörda jordägare, representerande
sammanlagt 41.64 procent av det genom torrläggningen uppkommande
förbättringsvärdet, avsagt sig båtnaden av företaget, och dem åvilande betalningsskyldighet
sålunda överflyttats på övriga i företaget kvarstående
delägare, och sedan förnyad beräkning av arbetskostnaderna givit vid
handen, att dessa kunde förväntas komma att stiga till i runt tal 540,000
kronor, beviljades ytterligare till företaget den 18 december 1908 från odlingslånefonden
ett försträckningsbelopp av 302,700 kronor. Härav har till
företaget utbetalats 287,600 kronor. Återstoden, eller 15,100 kronor, som
hade beräknats på mark, vars ägare icke sökt lån, har icke tagits i anspråk.
Av förenämnda lån, 287,600 kronor, belöpte 69,000 kronor på lånesökandenas
egen jord och 218,600 kronor på samma intressenters andel i
den jord, beträffande vilken båtnadsavsägelse ägt rum.

Företaget blev i sin helhet fullbordat år 1910 och godkändes den 10 januari
1911 av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen.

Till företaget hade då, såsom av den ovan lämnade redogörelsen framgår,
utgått lån från odlingslånefonden med sammanlagt (229,700 + 7,600 -f287.
600 =) 524,900 kronor, vilket belopp, fördelat med 306,300 kronor på lånesökandenas
egen jord och 218,600 kronor på båtnadsjord, motsvarat lånesökandenas
andel i nyssnämnda kostnadssumma 540,000 kronor.

Upprensning
av kanalerna
i Mästermyr
på Gotland.

— 160 —

Under åren 1925—1927 gjordes såväl av länsstyrelsen i Gotlands län som
från delägare i Mästermyren hos Kungl. Majit framställningar örn upprensning
på statens bekostnad av avloppen genom Mästermyren. I ett av
lantbruksstyrelsen den 1 oktober 1926 avgivet yttrande i ärendet förordade
styrelsen rensningsarbetets utförande enligt ett av statens lantbruksingenjör
Carl Berner uppgjort förslag alternativ II, slutande å ett kostnadsbelopp
av 58,200 kronor. Framställningarna föranledde emellertid icke någon
åtgärd.

I två likalydande motioner till 1928 års riksdag (1:115; II: 200) begärdes,
att riksdagen ville till upprensning av kanalerna i Mästermyr enligt Bernera
omförmälda, av lantbruksstyrelsen godkända alternativ II anslå ett
belopp av 58,200 kronor.

I utlåtande över berörda motioner hemställde jordbruksutskottet, att
riksdagen måtte medgiva, att Kungl. Majit finge utan hinder av gällande
bestämmelser efter den närmare prövning, som kunde befinnas erforderlig,
för upprensning av kanalerna i Mästermyr bevilja lån med intill 58,200
kronor från statens avdikningslånefond. Utskottet yttrade därvid följande.

Av vad i ärendet anförts framginge, att underhållet av de genom berörda
dikningsföretag upptagna avloppskanalerna blivit i sådan grad åsidosatt,
att en omedelbar upprensning syntes ofrånkomlig för att icke de ur
såväl enskild som allmän synpunkt betydande värden, vilka med företaget
avsetts att vinnas, skulle gå belt till spillo. Denna intressenternas uraktlåtenhet
kunde utskottet icke undgå finna vara i särskild grad anmärkningsvärd
med hänsyn till den delägarna i företaget såsom innehavare av
lån från odlingslånefonden åliggande underhållsskyldigheten. Enligt vad
länsstyrelsen och lantbruksstyrelsen uttalat, kunde intressenterna på
grund av under årens lopp starkt tilltagande försämring i företagets ekonomiska
läge icke tänkas vara i stånd att själva bestrida de erforderliga
rensningsarbetena. Med avseende å de förluster, som genom kanalernas
vidare igenslamning skulle följa för det allmänna, ville utskottet särskilt
erinra, att omkring 40 procent av jordägarna avsagt sig båtnaden av företaget.
Då odlingslån i förevarande fall beviljats jämväl beträffande båtnadsjord,
hade följt, att odlingslånen kommit att i motsvarande omfattning
fördelas å enbart sådan jord med därav följande minskad säkerhet
för staten. Vid sådant förhållande borde statens möjlighet att återfå sina
utlägg i väsentlig mån bliva beroende av att det ifrågasatta upprensningsarbetet
komme till stånd.

I det läge, som saken sålunda befunne sig, syntes utskottet en ytterligare
medverkan från statens sida knappast kunna undvikas. Med avseende
å den form, vari en sådan medverkan borde lämnas, bade i motionerna
ifrågasatts beviljande av statsbidrag utan återbetalningsskyldighet. Med
hänsyn till den uraktlåtenhet i fråga örn underhållet, som intressenterna
låtit komma sig till last, och jämväl i betraktande av de konsekvenser, som
skulle kunna följa av beviljande av direkt bidrag, kunde utskottet icke förorda
denna väg utan ansåge, att understödet borde givas i form av lån. I
fråga örn beloppets storlek, vilket i motionerna upptagits i överensstämmelse
med vad lantbruksstyrelsen tillstyrkt, föranledde detta ingen utskottets
erinran. Utskottet ville härvid understryka angelägenheten av

— 161 —

att kravet pu ett tillfredsställande fortgående underhåll av avloppskanalerna
bestämt upprätthölles. En viss garanti i detta avseende borde för övrigt
ligga däri, att intresset för odling å myren enligt vad som inom utskottet
upplysts befunne sig i ständig stegring.

Riksdagen beslöt i enlighet med utskottets hemställan (skrivelse nr 222/
1928).

Sedan lantbruksstyrelsen efter remiss i utlåtande till Kungl. Majit den
5 juni 1928 tillstyrkt, att Kungl. Majit måtte för upprensning av kanalerna
i Mästermyr bevilja lån med högst 58,200 kronor från statens avdikningslånefond,
tidigare benämnd odlingslånefonden, att jämlikt de för tillgodonjutande
av lån från nämnda fond gällande bestämmelser utgå till de
intressenter i företaget, vilka genom anmälan till lantbruksstyrelsen förklarade
sig önska bliva delaktiga av sådant lån för gäldande av på deni
belöpande andelar i kostnaderna för arbetet, samt Kungl. Majit därefter
anbefallt länsstyrelsen i Gotlands län att, efter vederbörandes hörande,
avgiva utlåtande i ärendet, avgav länsstyrelsen den 2 november 1928 sådant
utlåtande. Av detta utlåtande inhämtas, bland annat, att länsstyrelsen
i skrivelser, som genom vederbörande landsfiskalers försorg delgivits
intressenterna i företaget, uppmanat dessa att skriftligen giva till
känna, huruvida de önskade bliva delaktiga i det ifrågasatta lånet för kanalernas
upprensning eller ej, samt att av de till 120 uppgående intressenterna,
som besvarat frågan, samtliga utom en givit nekande svar.

Revisorerna avlade år 1929 besök vid Mästermyr. I sin nämnda år avgivna
berättelse anförde revisorerna i anledning av besöket, bland annat,
följande.

Revisorerna funno vid sitt besök, att igenslamningen av avloppskanalerna
i myren fortskridit i så avsevärd grad, att fara synes föreligga för
att hela företaget inom kort tid äventyras.

Omedelbara åtgärder för kanalernas upprensning torde därför vara
ofrånkomliga. Av vad i ärendet förekommit synes emellertid tydligt framgå,
att detta icke kan ske utan att staten träder emellan.

Med hänsyn till det läge, i vilket frågan sålunda kommit, anse sig revisorerna
böra framhålla, att statens förlust, därest företaget tillspillogives,
uppenbarligen skulle bliva betydande samt att en sådan utgång av företaget
jämväl skulle innebära en icke obetydlig nationalekonomisk förlust.
Vidare bör bemärkas, att kostnaden för rensningsarbetets utförande är
tämligen ringa i jämförelse med de värden, som här äro i fara. Med hänsyn
huvudsakligen till nu anförda omständigheter vilja revisorerna uttala,
att det synes vara en angelägenhet av stor vikt, att utan onödigt dröjsmål
sådana för de ifrågavarande arbetenas utförande nödiga åtgärder komma
till stånd, som med hänsyn till statsnyttan må anses erforderliga.

I en till 1931 års riksdag avlåten proposition, nr 20, föreslog Kungl. Majit
riksdagen medgiva, att till upprensning av avloppen genom Mästermyr
finge anvisas statsbidrag från statens avdikninganslag nied 58,200 kronor.

Propositionen tillstyrktes av jordbruksutskottet (utlåtande nr 5) och bi —

88807». Ren.-berättelse unn. statsverket för år 11)33. I.

11

— 162 —

Hevisorernas

uttalande.

fölls av riksdagen (skrivelse nr 55) under åberopande av utskottets utlåtande.
I detta yttras, bland annat, följande.

Med hänsyn till de i ärendet upplysta förhållandena finner utskottet i
likhet nied departementschefen någon annan utväg icke stå öppen än ett
understödjande i förevarande avseende från statens sida av mera verksam
art än som innefattades i 1928 års riksdagsbeslut. Utskottet anser sig därför
böra i enlighet med Kungl. Maj:ts förslag och på sätt samtliga i ärendet
hörda myndigheter förordat tillstyrka, att anslag utan återbetalningsskyldighet
ställes till förfogande för ifrågavarande upprensningarbete till
enahanda belopp som det ifrågasatta lånet eller 58,200 kronor. Mot det
föreslagna sättet för medlens beredande har utskottet ingen erinran. Utskottet
vill härvid ytterligare understryka sitt i ovanberörda utlåtande
gjorda uttalande rörande angelägenheten av att kravet på ett tillfredsställande
fortgående underhåll bestämt upprätthålles.

Genom Kungl. Maj:ts brev den 29 maj 1931 uppdrogs åt statskontoret att
från statens avdikningsanslag utbetala det av riksdagen beviljade statsbidraget,
högst 58,200 kronor. Därvid föreskrevs, bland annat, att kontrakt
skulle med delägarna i företaget av lantbruksstyrelsen upprättas
angående arbetets utförande. Vid kontraktets avfattning skulle särskilt
iakttagas, dels att skyldighet stadgades för vederbörande delägare i företaget
att underhålla det med statsbidraget utförda arbetet, intill dess underhållsskyldigheten
kunde bliva andra i laga ordning ålagd eller vederbörande
befriats från samma skyldighet, dels ock att bestämmelse intoges
av innehåll, att, därest underhållsskyldigheten försummades, med avseende
å bristens botande och uttagande av därför erforderliga kostnader hos
den försumlige skulle gälla, vad därom stadgades i 13 kap. 17 § vattenlagen.

Ifrågavarande kontrakt är dagtecknat den 30 augusti 1932 och den 8 oktober
samma år. Enligt kontraktet åtogo och förbundo sig vederbörande
intressenter i företaget att bestrida vad utöver beviljat statsbidrag kunde
erfordras för arbetets fullbordande, att underhålla det med statsbidraget
utförda arbetet intill dess underhållsskyldigheten kunde varda andra i
laga ordning ålagd eller vederbörande från samma skyldighet befriades,
samt att, därest försummelse i underhållet av det med statsbidraget utförda
arbetet äger rum, låta det ankomma på Konungens befallningshavande,
eller den myndighet Konungen bestämde, att, i enlighet med vad
därom stadgades i 13 kap. 17 § vattenlagen, på den försumliges bekostnad
bota bristen.

I samband med frågan örn de kostnader, staten nedlagt å Mästermyr,
torde böra omnämnas, att såsom nödhjälpsarbete under åren 1919 och 1920
där utförts väganläggningar genom statens arbetslöshetskommission för en
sammanlagd kostnad av ungefär 770,000 kronor.

Av det ovan anförda framgår, att mycket betydande belopp av statsmedel
nedlagts för ordnandet av Mästermyrs odling och trafiklederna över

— 163 —

myren. Även om större delen av de medel, som anvisats för odlingsändamål,
lämnats i form av lån, är dock statsverket även på annat sätt intresserat
i Mästermyr med högst avsevärda belopp. Det är därför av betydelse
även för staten, att, såsom redan framhållits av 1929 års revisorer,
de värden, som nedlagts å Mästermyr, icke tillspillogivas. Särskilt torde i
detta hänseende böra beaktas att man från det allmännas sida med uppmärksamhet
följer utvecklingen, så att icke genom uraktlåtenhet från intressenterna
att vidtaga åtgärder till förhindrande av avloppskanalernas
i myren igenslamning den situationen ånyo inträder, att staten nödgas
träda hjälpande emellan. I ovannämnda kontrakt stadgas skyldigheter
för intressenterna att ansvara för underhållsarbetenas fullgörande samt
rätt för vederbörande myndigheter att, därest så erfordras, på de försumligas
bekostnad bota bristerna. De garantier, som härutinnan av riksdagen
åsyftades och som funnit uttryck i nyssnämnda bestämmelser, torde
böra i full utsträckning upprätthållas. Att märka är, att ifrågavarande
åtaganden och förpliktelser åvila de nuvarande intressenterna personligen,
men icke, såsom fallet är med annuiteterna å odlingslånen, knutits till vederbörande
fastigheter, och att alltså underhållsskyldigheten icke lärer
kunna utkrävas av dem, som framdeles bliva ägare av fastigheterna ifråga.
Såsom redan nämnts bör emellertid beträffande Mästermyrföretaget också
uppmärksammas, att en oproportionerligt stor areal odelad s. k. båtnadsjord
kommit att tillföras vissa fastigheter, vilkas ägare genom nyssnämnda
förpliktelse ålagts underhållsskyldigheten. Detta förhållande torde
emellertid vara något, som måste betecknas såsom säreget för ifrågavarande
avdikningsföretag.

Med hänsyn till de stora belopp, som i form av lån och statsbidrag samt
med anlitande av medel, anvisade till arbetslöshetens bekämpande, nedlagts
för Mästermyrs odling och kommunikationer, hava revisorerna ansett
det äga intresse för riksdagen att erhålla denna redogörelse.

§ 54.

Kevisorerna hava konstaterat, att vissa lappfonders tillgångar under de
senaste åren avsevärt nedgått. Efterföljande tabell lämnar uppgift beträffande
de tre lappfondernas kapitalbehållning vid utgången av vart
och ett av de senaste fem budgetåren. Närmare redogörelse angående de
s. k. lappfonderna återfinnes under § 14 i revisorernas berättelse år 1930.

Ökat utbyte
genom utarrendering

m. m. av
kronans
liskevatten.

— 164 —

Kapitalbehållningen å nedannömnda fonder vid utgången av följande budgetår.

;	1927/1928	1928/1929	1929/1930	1930/1931	1931/1932	Ökning (+) eller minskning (—) vid jämlörelse mellan kapital-behållningarna 1927/1928 och 1931/1932
Jämtländska lapp-väsendets fond--	343,012:41	361,569: 41	360,717: 58	382,661: 13	382,134: 9 o	4- 39,122:4 9
Västerbottens lapp-fond ...............	328,267: 53	318,098: 60	309,547: 86	312,799: 5c	310,599: 35	— 17,668: 18
Norrbottens lapp-fond ...............	609,078: 36	584,754: 63	554,969: 40	498,695: 4 2	458,071: 81	— 151,008: 55

Sora av ovanstående sammandrag framgår, undergå vissa av dessa fonder
sedan någon tid en märkbar och avsevärd kapitalminskning. Skulle
ej förhållandena ändras lärer statsverket inom överskådlig tid nödgas taga
under övervägande att antingen tillföra fonderna nya medel av riksstatsanslag
eller indraga den hjälp, som hittills av fondernas medel kunnat
lämnas och varav tvivelsutan behov kommer att föreligga jämväl i framtiden.

Revisorerna hava med hänsyn härtill funnit anledning att till granskning
upptaga frågan örn skapande av ökade intäkter för dessa fonder och
hava i detta sammanhang särskilt uppmärksammat frågan örn utnyttjande
i högre grad än vad nu är fallet av kronans i skilda delar av landet,
dock huvudsakligen i de nordligaste länen, belägna fiskevatten.

Den fiskerätt, som jämlikt gällande fiskelagstiftning tillkommer lappar
ävensom andra, mera bofasta innevånare i vederbörande orter, lägger vis
serligen för närvarande hinder i vägen för ett effektivare utnyttjande i
förvärvssyfte av fjällvattnen, men känt är likväl, att lapparnas eget fiske,
till vars skyddande dessa bestämmelser utfärdats, utövas i synnerligen
varierande utsträckning, beroende huvudsakligen på nomadernas vandringar
år från år. I vissa vatten torde fiske till och med aldrig bedrivas av
lappbefolkningen. I dylika fall skulle följaktligen ett uttryckligt avstående
av fiskerätten icke innebära någon verklig förlust för ortsbefolkningen.
I likhet med staten skulle denna i stället hava fördel av att sådana
vatten, som ej av densamma utnyttjas, under betryggande villkor beträffande
fiskevården, utarrenderades till föreningar eller enskilda. Staten
skulle genom sålunda skapade inkomster för fonderna kunna bereda närmast
lapparna hjälp till erhållandet av åtskilliga förmåner, vilka med
ovan angivna tendens till nedgång i fondernas avkastning, eljest skulle
äventyras. Motsvarande gäller givetvis i tillämpliga delar övriga kronan
tillhöriga men för närvarande outnyttjade eller otillräckligt utnyttjade
fiskevatten i rikets sydligare delar. Eventuellt ökade intäkter från

— 165 —

kronans fiskevatten därstädes (på krouoparker etc.) behövas säkerligen
väl för tillgodoseende av det under senare år med allt större kraft hävdade
kravet på understöd åt en mer rationell fiskevård.

Från intresserade fiskarekretsar (föreningar för bedrivande av sportfiske
och fiskevård) hava vid flera tillfällen önskemål framställts i syfte
att göra kronans fiskevatten lättare åtkomliga för utomstående. En ökad
inkomst såväl direkt i form av arrenden till statsverket, som indirekt i
form av ökade inkomster till ortsbefolkningen för logis, mathållning, rodd
o. s. v. åt de fiskande, samt, såvitt erfarenheterna hittills utvisa, förbättrad
fiskevård skulle sannolikt bliva omedelbara resultat av ett friare
förfogande över fiskevatten än vad för närvarande äger rum och är möjligt
inom lagstiftningens ram.

Till den omfattande turistpropagandan, på vilken såväl det allmänna som
enskilda och sammanslutningar hittills nedlagt avsevärda belopp, vore
ökade möjligheter till sportfiske ett handtag, som vore värt att ej lämna
ur räkningen. Erfarenheterna från Norge, England, Schweiz o. s. v. bestyrka
detta förhållande.

De förslag, som hittills väckts, hava emellertid icke fått statsmakternas
uppmuntran. Svenska sportfiskareförbundet inkom sålunda på sin tid
med hemställan till Kungl. Majit örn uppgörande av förteckning med förslag''
till brukningsplaner över sådana kronan tillhöriga fiskevatten, som
kunde anses lämpliga för utarrendering. Visserligen ställde sig de i ärendet
hörda myndigheterna i allmänhet förstående härutinnan, men framställningen
föranledde ingen Kungl. Majits åtgärd.

Med hänsyn tagen till önskvärdheten av att statsverkets inkomstmöjligheter
uti den största utsträckning tillvaratagas, ej minst då det gäller
de i sjunkande stadda lappfonderna, hava revisorerna ansett sig böra
för riksdagen framhålla angelägenheten av att denna fråga underkastas
förnyad omprövning i syfte att, eventuellt efter erforderliga lagändringar,
skapa möjligheter för ett vidsträcktare tillgodogörande än nu är fallet
genom utarrendering eller eljest av kronan tillhöriga, därför lämpade
fiskevatten, dock utan att därigenom något intrång göres på den fiskerätt,
som enligt vad ovan anförts, tillkommer lapparna och vissa andra mera
bofasta innevånare i dessa orter.

§ 55.

Revisorerna laiva besökt lagerhuset i Halmstad.

Enligt kungl, brev den 16 december 1932 fann Kungl. Majit gott att, under
de villkor, som stadgas i kungörelsen den 12 september 1930 (nr 342)
angående allmänna villkor och bestämmelser för lån från spannmålslagerhusfonden
med däri genom kungörelsen den 14 juli 1932 (nr 364) gjorda
ändringar, bevilja Södra Hallands lagerhusförening u. p. a. lån från sagda
fond dels för uppförande av lagerhus med 98,200 kronor, dels ock till

SpttllDBlålslagerhnset
i
ministad.

— 166 —

spannmålstorkanläggning med 17,800 kronor, eller sålunda med tillhopa
ettkundrasextontusen kronor, att utgå utan hinder därav, att föreskriften
i 1 § 4) av omförmalda kungörelse den 12 september 1930 (nr 342) rörande
medlems leveransplikt i fråga örn vete och råg icke uppfyllts såvitt angår
de till sökandeföreningen anslutna lokala sammanslutningarna.

Kungl. Majit bestämde samtidigt räntefoten å sistnämnda lån å 17,800
kronor till fyra och en halv procent samt föreskrev, att lånets återbetalning
skulle verkställas under en tid av femton år med lika annuiteter
i enlighet med av statskontoret upprättad amorteringsplan.

Sedan byggnaden blivit uppförd, behövligt maskineri installerats och
spannmål intagits, inträffade betydande sättningar i grunden, vilka medfört
återverkningar genom samtliga våningarna och äro tydligt skönjbara
även å ytterväggarna. Anledningen till sättningarna var, att den
betongplatta, å vilken huset uppförts icke motstått trycket utan brustit.
Huruvida de uppkomna skadorna kunna botas genom reparationsarbeten
synes ovisst. Såvitt revisorerna kunnat finna är orsaken till missödet att
söka i bristande undersökningar rörande grundförhållandena samt i en
viss brist i samarbetet mellan de firmor, som medverkat vid arbetets utförande,
och måhända även otillräcklig kännedom örn sådana försiktighetsåtgärder,
vilka böra iakttagas vid en dylik byggnads första utnyttjande
för sitt ändamål och betryggande kontroll i sistberörda hänseende,

Det är enligt revisorernas mening uppenbart att i detta fall en ingående
statlig kontroll över företaget skulle hava kunnat förebygga ovanberörda
missöden. Vid senare beslut i frågor örn lån ur spannmålslagerhusfonden
bar även såsom villkor för lånen föreskrivits skyldighet för vederbörande
förening att, innan byggnadsarbetet påbörjas efter verkställande av nödig
markundersökning, med redogörelse för resultatet härav för prövning
och godkännande "underställa byggnadsstyrelsen konstruktionsritningar
till ifrågavarande lagerhus samt att underkasta sig kontroll över arbetet
med lagerhusets uppförande av utav byggnadsstyrelsen godkänd sakkunnig.

Såvitt revisorerna kunna finna bör genom dessa bestämmelser vissa
garantier vinnas mot ett återupprepande av vad som förekommit vid
Halmstadsbygget.

I skrivelsen den 11 oktober 1933 gjorde Södra Hallands lagerkusförening
u. p. a. framställning bos Kungl. Majit örn åtgärder till förhindrande av
prisfallsförlust å visst parti spannmål av 1932 års skörd. Lagerbusföreningen
meddelade därvid, att föreningen enligt bestämmelserna i kontraktet
mellan staten och Svenska spannmålsföreningen u. p. a. anmält
visst spannmålsparti till inlösen under tiden 1 juni—31 juli 1933 av spannmålsföreningen,
men hade spannmålsföreningen påkallat leveransernas
uppskjutande till september och oktober 1933. Då leverans skulle äga rum,
visade det sig, att spannmålen tagit skada, varför spannmålsföreningen
vägrade övertaga spannmålen. Lagerhusföreniugen ifrågasatte att ej be -

— 167 —

hova vidkännas de förluster, som skulle uppstå därigenom att spannmål
av gammal skörd efter den 1 september måste säljas till priser understigande
de av staten fastställda inlösningspriserna.

Över framställningen avgav statens spannmålsnämnd den 23 oktober
1933 utlåtande samt överlämnade därvid yttrande i ärendet av Svenska
spannmålsföreningen u. p. a. Spannmålsföreningen förklarade däri, att
man möjligen kunde tänka sig, att spannmålsföreningen lämnade lagerhusföreniugen
ersättning med belopp, motsvarande den förlust, spannmålsföreningen
skulle lidit för den händelse spannmålen levererats av
lagerhusföreningen som leveransgill och spannmålsföreningen därefter
försålt spannmålen till kvarn. Då spannmålsföreningen i dylikt fall skulle
haft att inlösa 4,000 deciton ä 20 kronor 80 öre och 11,610 deciton å 20 kronor
83 öre samt att sälja partiet efter ett pris av 15 kronor 75 öre per
deciton, skulle prisfallsförlusten blivit sammanlagt 79,178 kronor 80 öre.
Spannmålsnämnden tillstyrkte, att Kungl. Majit medgåve spannmålsföreningen
ersätta lagerhusföreningen den efter av spannmålsföreningen angivna
grunder beräknade prisfallsförlusten, därvid ersättningsbeloppet
borde användas till avbetalning å lagerhusföreningens skuld till spannmålskreditfonden
och för sagda ändamål utbetalas till riksbankens avdelningskontor
i Halmstad, dock endast under förutsättning att riksbankens
styrelse funne lagerhusföreningen därefter kunna fortsätta sin verksamhet
utan att träda i likvidation.

Sedan lagerhusföreningen i skrivelse den 25 oktober 1933 förklarat sig
tillfreds med den lösning, spannmålsnämnden förordat, fann Kungl. Majit
med hänsyn till omständigheterna i förevarande fall skäligt medgiva, att
Svenska spannmålsföreningen u. p. a. lämnade Södra Hallands lagerhusförening
u. p. a. ersättning för prisfallsförlusten å berörda spannmålsparti,
beräknad på sätt framginge av spannmålsföreningens utlåtande i ärendet,
därvid förutsattes, att ersättningsbeloppet i enlighet med lagerhusföreningens
förklaring i förenämnda skrivelse den 25 oktober 1933 överlämnades
till riksbanken för avbetalning ^ lagerhusföreningens skuld till
spannmålskreditfonden.

Den i lagerhusföreningens skrivelse den 11 oktober 1933 omförmälda skadan
synes hava uppkommit under eftersommaren 1933 och vara förorsakad
av lagerhusets bristfälliga skick och måhända även genom felaktig
skötsel av spannmålen.

Det ovan omförmälda lånet ur spannmålskreditfonden har enligt vad
revisorerna inhämtat uppgått till 350,000 kronor och förföll till betalning
den 15 augusti 1933, men har slutbetalats först den 22 nästlidne november.

Enligt i pressen synliga notiser lär slutligen delar av det under lagringen
skadade vetepartiet, vilket av lagerhusföreningen sålts i befintligt
skick till reducerade priser, sedermera hava av återförsäljare försålts i
allmänna marknaden såsom oskadat. Enligt vad spannmålsföreningen

— 168

»visorernas

uttalande.

Förvaltnings bidrag

till
centralkassor
för jordbrukskredit.

meddelat har föreningen numera vidtagit åtgärder i syfte att förhindra
ett upprepande av det sålunda inträffade.

Såsom redan framhållits hava åtgärder till förebyggande av de vid
lagerhuset i Halmstad konstaterade missförhållandena redan vidtagits
dels av Kungl. Majit beträffande kontrollen över konstruktion och byggande
av lagerhus, dels ock av spannmålsnämnden till förhindrande av
att skadad vara försäljes i den allmänna marknaden såsom fullgod. Emellertid
borde det vara möjligt att från statens sida anordna ett övervakande
av den i lagerhusen förvarade spannmålen i syfte att förhindra
dess försämring under lagringstiden. I det förevarande fallet har försämringen
uppenbarligen inträtt under den tid, då spannmålen varit belånad
hos riksbanken. Det synes revisorerna lämpligt att banken ålägges
att utom den inspektion, som utövas av lagerhusinspektören även
genom sina avdelningskontor eller annorledes ordna med mera lokal uppsikt
över lagerhusen för att på detta sätt förvissa sig örn att den belånade
spannmålens värde ej förminskas.

Revisorerna få därför förorda, att åtgärder i nu angivet syfte måtte
nied det snaraste vidtagas.

§ 56.

Enligt alltjämt gällande förordning av den 3 juli 1930 (nr 317) örn jordbrukets
kreditkassor får till medlem av från det allmännas sida godkänd
centralkassa för jordbrukskredit endast intagas godkänd jordbrukskassa.

Utan hinder av vad sålunda stadgats kunde emellertid redan enligt en
samma dag härom utfärdad förordning (nr 318) och på de i denna förordning
närmare angivna villkor godkännande lämnas centralkassa, enligt
vars stadgar även andra ekonomiska föreningar än jordbrukskassor
kunde intagas såsom medlemmar. På enahanda villkor kunde godkännande
lämnas jämväl å sådan ändring i stadgarna för redan godkänd
centralkassa, att till medlemmar kunde intagas även andra ekonomiska
föreningar än jordbrukskassor.

Rörande villkoren för godkännandet — vilka villkor skulle intagas i
centralkassans stadgar -— föreskrevs bland annat, att till medlem i centralkassa
ej fick intagas annan ekonomisk förening än sådan, som hade till
ändamål befordrandet av jordbrukets eller någon till jordbruket hörande
binärings utveckling eller tillgodogörandet av genom jordbruket med tillhörande
binäringar vunna produkter, ävensom att dylik till centralkassa
ansluten förening skulle ingå i kassan med minst en andel å 10 kronor
samt vara ansvarig för centralkassans förbindelser med 200 kronor för
varje andel, föreningen ägde i kassan. Sedan förening, som nu avses,
vunnit anslutning till centralkassan på sätt nu sagts, ägde centralkassan
dels bevilja föreningen kredit, dock högst till ett belopp av 1.000 kronor

— 169 —

för varje av föreningen i kassan tecknad andel, dels ock från föreningen
eller från dess medlemmar mottaga medel till förräntning å checkräkning.

Den 3 juni 1932 utfärdades ny förordning angående rätt för centralkassa
för jordbrukskredit att till medlemmar intaga andra ekonomiska föreningar
än jordbrukskassor (nr 165), vilken förordning innefattar avvikelse
från den tidigai*e förordningen huvudsakligen allenast i fråga om bestämmelserna
örn insatser, ansvarighet och lånemaximum. I det förstnämnda
avseendet stadgas således, att till centralkassan ansluten förening, varom
nu är fråga, får vara delaktig i kassan med högst en andel för varje fullt
tal av 50 kronor av viss del av föreningens behållna tillgångar, samt att
insatsen skall utgöra 5 kronor för varje föreningens andel i kassan. Beträffande
ansvarigheten åter heter det, att sådan förening skall vara ansvarig
för centralkassans förbindelser med 50 kronor för varje andel, föreningen
äger i kassan. Lånemaximum slutligen har nedsatts till 200 kronor
för varje av föreningen i kassan tecknad andel.

Anslutning kan således vinnas med avsevärt mindre ekonomiska uppoffringar
enligt den nya förordningen, vilken trädde i kraft den 1 oktober
1932. Dock skall, enligt övergångsbestämmelserna till samma förordning,
förut gällande förordning äga fortsatt tillämpning till den 1 januari 1935
beträffande centralkassa, som före den 31 oktober 1932 vunnit godkännande
från det allmännas sida. I övergångsbestämmelserna stadgas vidare,
att sådan kassa skall, vid äventyr att godkännandet återkallas, vara
pliktig att före den 1 januari 1935 bos vederbörande länsstyrelse visa, att
kassans stadgar överensstämma med vad i den nya förordningen föreskrives.

Godkännande från det allmännas sida medför för centralkassa bland
annat rätt att av statsmedel erhålla bidrag till kassans förvaltningskostnader.
Enligt en den 13 februari 1931 härom utfärdad kungörelse (nr 17)
skall sådant förvaltningsbidrag, så länge anslag för ändamålet anvisas,
utgå med belopp, motsvarande för varje till centralkassan ansluten jordbrukskassa
eller annan ekonomisk förening 200 kronor för vart och ett
av de fem första åren från och med det, då godkännandet givits, 100 kronor
för vart och ett av de följande fem åren, 50 kronor för vart och ett
av de därpå följande feni åren samt 25 kronor för vart och ett av de därnäst
följande fem åren. Vidare stadgas, att bidraget skall beräknas efter
det antal jordbrukskassor och andra ekonomiska föreningar, som vid utgången
av det år, för vilket bidraget utgår, varit anslutna till centralkassan,
ävensom, vad angår centralkassa, som före den 1 oktober 1930
vunnit godkännande från det allmännas sida, att till sådan kassa må
från och med det år, varunder kassans stadgar bringats att överensstämma
med vad i förordningen den 3 juli 1930 (nr 317) örn jordbrukets kreditkassor
föreskrives, utgå förvaltningsbidrag enligt nu angivna grunder, därvid
skall iakttagas, att bidragets storlek skall bestämmas såsom örn god -

Revisorernas

uttalande.

— 170 —

kännandet givits det år, varunder nyssnämnda överensstämmelse åvägabringats.

Till Södra Sveriges centralkassa för jordbrukskredit — vilken, enligt
vad revisorerna inhämtat, erhållit godkännande dels den 16 december
1930 av ändring av stadgarna i överensstämmelse med föreskrifterna i
ovan omförmälda två förordningar av den 3 juli 1930 (nr 317 och 318),
dels ock den 31 december 1932 av ändring av stadgarna i överensstämmelse
med vad som föreskrives i förordningen den 3 juni 1932 angående rätt för
centralkassa för jordbrukskredit att till medlemmar intaga andra ekonomiska
föreningar än jordbrukskassor (nr 165) — har, enligt länsstyrelsens
i Kristianstads län anordning den 16 juni 1933, utbetalts förvaltningsbidrag
för år 1932 med ett belopp av 19,200 kronor, beräknat efter, förutom
70 anslutna jordbrukskassor, 26 till centralkassan anslutna andra ekonomiska
föreningar.

Av sistnämnda 26 föreningar, vilkas anslutning till centralkassan regleras
av de den 31 december 1932 godkända stadgarna, har — enligt ett
vid centralkassans förvaltningsberättelse för år 1932 fogat »Sammandrag
av jordbrukskassornas och övriga föreningars medlemsavräkningar samt
medlemskap i centralkassan den 31 december 1932» — en förening tecknat
100 andelar, en förening 25 andelar och en förening 5 andelar, medan
återstående 23 föreningar ingått med allenast vardera 1 andel i centralkassan.
Medlemskapet inskränker sig alltså för envar av dessa 23 föreningar
till en insats av 5 kronor samt ansvarighet för centralkassans förbindelser
med ett belopp av 50 kronor. Av centralkassans räkenskaper,
vilka av centralkassan ställts till revisorernas förfogande, synes vidare
framgå, att nyssnämnda 23 föreningar — vilka samtliga, på något undantag
när, ingått såsom medlemmar i centralkassan först den 31 december
1932 och alltså sedan anslutning kunnat vinnas på de billigare villkoren
— endast i ringa utsträckning överlämnat medel till centralkassan för förräntning
å checkräkning, ävensom att nu avsedda 23 föreningar i lika
sparsam eller ännii sparsammare omfattning utnyttjat sin rätt till andelskredit,
vilken för övrigt icke för någon av dem fått överstiga 200
kronor. För 8 föreningar hava således, intill tiden för den här företagna
granskningen av räkenskaperna, mellanliavandena med centralkassan i
förenämnda två avseenden inskränkt sig därtill, att de den 31 december
1932 beviljats kredit i löpande räkning till ett belopp av vardera 5 kronor
eller till samma belopp, som envar av dessa föreningar haft att tillskjuta
till centralkassan. Tre föreningar åter synas varken hava åtnjutit
kredit eller insatt medel å checkräkning hos centralkassan.

Det vill således synas, som örn till Södra Sveriges centralkassa för jordbrukskredit
anslutna andra ekonomiska föreningar än jordbrukskassor i
många fall kommit att stödja och gagna centralkassans verksamhet mindre
genom anslutningen i och för sig än därigenom, att de genom att ingå

— 171 —

såsom medlemmar i centralmassan berett denna högre förvaltningsbidrag.
Med hänsyn härtill och då det icke kan anses uteslutet, att liknande förhållanden
i större eller mindre utsträckning kunna förekomma jämväl
inom övriga centralkassor för jordbrukskredit, synes det revisorerna böra
närmare undersökas, i vad mån det kan vara erforderligt att — exempelvis
genom ändring av bestämmelserna örn centralkassas rätt till förvaltningsbidrag
— försöka förebygga en mera utpräglad utveckling i nu antydd
riktning, en utveckling, som torde vara lika litet önskvärd för jordbrukskasserörelsen
som för staten.

§ 57.

Statsrådet och chefen för finansdepartementet har i skrivelse den 19
januari 1933 för en inom finansdepartementet pågående utredning rörande
kostnaderna för reseersättningar vid statsunderstödda institutioner
från samtliga skogsvårdsstyrelser infordrat vissa uppgifter angående de
grunder, efter vilka resekostnads- och traktamentsersättning utgår till
tjänstemän vid skogsvårdsstyrelserna, samt beloppen av de under sistförfluten
räkenskapsåret utbetalta resekostnads- och traktamentsersättningarna.

Revisorerna hava tagit del av de införskaffade uppgifterna. Av desamma
framgå, att till tjänstemän hos skogsvårdsstyrelserna under senaste
räkenskapsår utbetalts resekostnads- och traktamentsersättningar
med sammanlagt 826,745 kronor 67 öre. Med hänsyn till såväl omfattningen
av de till skogsvårdsstyrelserna utlämnade statsbidragen som ock de
jämförelsevis höga kostnaderna för befattningshavarnas resor hava revisorerna
ansett det vara av intresse att något närmare undersöka efter
vilka grunder resekostnads- och traktamentsersättningar utgå till skogsvårdsstyrelsens
tjänstemän.

Av de infordrade uppgifterna framgår, att avsevärda olikheter föreligga
i fråga örn resekostnads- och traktamentsersättning de skilda skogsvårdsstyrelserna
emellan. Endast till länsjägmästare och biträdande länsjägmästare
kan ersättningen sägas utgå efter mera enhetliga grunder, i det
de förra i regel äro placerade i rese- och traktamentsklass II C (kronor
12 -f 7) och de senare i II D (kronor 10 + 6). Till tre länsjägmästare, som
tilldelats fasta resekostnadsanslag för år, utgår emellertid traktamentsersättning
med 13 kronor för dag (dygn), och till en länsjägmästare med
resekostnadsersättning enligt allmänna resereglementet är traktamentet
bestämt till 14 kronor för dag (dygn). Beträffande biträdande länsjägmästare
har traktamentsersättningen endast i ett fall bestämts lägre än
enligt traktamentsklass D eller till 14 kronor för dag (dygn).

Till länsjägmästare hos skogsvårdsstyrelserna i Uppsala, Kristianstads;
Malmöhus, Västmanlands samt Göteborgs och Bohus län utgår resekostnadsersättning
med respektive 2,000 kronor, 1,400 kronor, 1,200 kronor,

Resekostnadsoch
traktamentsers&ttning
till befattningshavare
hos
skogsvilrdsstyrelserna.

— 172 —

4,200 kronor och 4,200 kronor för år. För assistenter oell länsskogvaktare
gälla i detta hänseende olika föreskrifter i så gott som varje län.

I detta sammanhang må nämnas, att beträffande resor, som i avlöningsreglementet
för domänverket 24 § 2 mom. karakteriseras såsom »ofta eller
regelbundet återkommande resor, som innefattas i tjänstemans vanliga
tjänsteutövning», gäller för personal vid domänverkets lokalförvaltningar
särskilt besparingsreglemente (nr 377/1925). Enligt detta utgår till Överjägmästare
traktamentsersättning med 15 kronor för dygn (kronor 11 +
4), till jägmästare med 11 kronor för dygn (kronor 8 + 3), till överjägmästarassistent
och skogstaxator med 10 kronor för dygn (kronor 7 + 3),
till kronojägare med 6 kronor för dygn (kronor 4 + 2) samt till revirassistent
och extra ordinarie kronojägare med respektive 9 kronor (kronor G
+ 3) och 5 kronor (kronor 3.50 + l.so) för dygn. För extra revirassistent
och extra kronojägare utgår enligt domänstyrelsens beslut motsvarande
ersättning med respektive 6 kronor (kronor 4 + 2) och 3 kronor (kronor
2 + 1) för dygn.

Beträffande resekostnadsersättningen är att märka, att vid domänverket
förekommer anordningen med månatliga fasta resepenninganslag till vissa
befattningshavare. Densamma innebär, att domänstyrelsen årligen på
grundval av vunnen erfarenhet inordnar befattningshavarna i vissa resekostnadsgrupper,
för vilka bestämda resepenninganslag äro fastställda
(lägst 5 kronor och högst 50 kronor för månad till befattningshavare i 5
och 7 lönegraderna samt lägst 20 kronor och högst 200 kronor för månad
till befattningshavare i 11 och 12 lönegraderna). Därest sålunda utgående
resepenninganslag befinnes hava varit otillräckligt för vederbörandes
verkliga reseutgifter under ett och samma kalenderår, kan domänstyrelsen
tilldela denne skäligt tilläggsanslag, varjämte styrelsen, då omständigheterna
föranleda särskild ökning under viss tid av de en befattningshavare
åliggande resor, undantagsvis äger bevilja extra resekostnad för
sådan tid.

Vidare är att märka, att Kungl. Majit den 27 januari 1933 föreskrivit,
att stiftsjägmästare och de två biträdande stiftsjägmästarna äga tills vidare
för tjänsteresor åtnjuta dels resepenninganslag med 150 kronor för
månad, dels ock traktamentsersättning, stiftsjägmästare med 9 kronor för
dag och 4 kronor för natt samt biträdande stiftsjägmästare med G kronor
för dag och 3 kronor för natt.

Slutligen må erinras örn, att traktamentsersättningen till distriktslantmätare
och lantbruksingenjör numera utgår med 13 kronor för dygn (kronor
8 + 5) samt till extra lantmätare och extra lantbruksingenjör med 11
kronor för dygn (kronor 7 + 4).

I detta sammanhang vilja revisorerna även erinra örn, att Kungl. Majit
för nedbringande av statsverkets kostnader för tjänsteresor i anslutning
till bestämmelserna i 1 §, andra stycket, allmänna resereglementet bland
annat förordnat, att till vissa förrättningsmän traktamentsersättning för

— 173 —

tjänsteförrättningar inom eget tjänsgöringsområde och därav föranledda
resor skall, i stället för ersättning enligt allmänna resereglementet, utgå
med belopp, som närmare angives i tablå 1) under § 52 i revisorernas berättelse.

Under § 52 i sin berättelse hava revisorerna gjort vissa uttalanden beträffande
resekostnads- och traktamentsersättning till befattningshavare
hos hushållningssällskapen samt med hänsyn till de åtgärder, som vidta
gits för nedbringande av statsverkets kostnader för tjänsteresor, ifrågasatt,
att motsvarande besparingsbestämmelser även borde vinna tillämpning
för skogsvårdsstyrelsernas befattningshavare.

I anslutning till vad revisorerna under nämnda paragraf anfört synes
det revisorerna önskvärt, att riksdagen såsom villkor för skogsvårdsstyrelsernas
åtnjutande av statsbidrag föreskriver, att resekostnads- och traktamentsersättning
icke må utgå efter förmånligare grunder till skogs
vårdsstyrelsernas befattningshavare än till statens befattningshavare i
samma tjänsteställning och med motsvarande tjänstgöringsförhållanden.
Den sålunda ifrågasatta förändringen torde böra snarast möjligt genomföras.

§ 58.

Från svenska mejeriernas riksförening u. p. a. hava revisorerna under
hand erhållit uppgifter dels örn de arvoden, som tillkomma den hos riksföreningen
anställda personalen, samt grunderna för till samma personal
utgående resekostnads- och traktamentsersättningar dels ock å de kostnader
för föreningens verksamhet till och med den 30 juni 1933, som bestritts
av mjölkavgifter. Däremot har man icke ansett sig böra tillmötesgå
revisorernas önskan att erhålla motsvarande uppgifter jämväl beträffande
de till ordföranden och övriga ledamöter i föreningens styrelse utgående
arvoden och reseersättningar, enär kostnaderna härför icke bestridas av
mjölkavgifter utan av föreningens egna medel.

Dä det för revisorerna skulle vara av stort intresse att icke blott få
kännedom örn användningen av de till riksföreningen inflytande mjölkavgifterna
utan även att erhålla en överblick av föreningens medelsförvaltning
i dess helhet vilja revisorera uttala det önskemålet, att åtgärder
måtte vidtagas för att tillförsäkra revisorerna tillgång till föreningens
samtliga räkenskaper.

Itevisorernas
nttalande.

Svenska mejeriernas
riksförening u.

p. a.

Itevisorernas

uttalande.

— 174 —

Pensionering i
statens pensionsanstalt
st
ris» lärarpersonal.

ELFTE HUVUDTITELN.

Pensions- och indragningsstaterna.

§ 59.

I § 41 av reglementet för statens pensionsanstalt den 31 december 1919
med däri sedermera vidtagna ändringar föreskrives, att de rättigheter och
skyldigheter, som stadgas i §§ 1—51 av samma reglemente, skola tillkomma,
bland andra, lärare vid folkskola, fortsättningsskola eller nomadskola.

Härifrån undantages vikarie å med pensionsrätt förenad befattning,
därest han tjänstgör kortare tid än en läsmånad eller hans tjänstgöringsskyldighet
understiger 20 undervisningstimmar i veckan, samt extra ordinarie
lärare eller vikarie, som uppnått den för kvarstående i befattning
med pensionsrätt högsta medgivna ålder.

Befattningshavare är sålunda jämlikt § 18 i samma reglemente skyldig
att avgå, bland annat, när han uppnått den levnadsålder (pensionsålder),
som stadgas i de för befattningen gällande särskilda bestämmelserna. Där
ej annorlunda stadgas i nämnda bestämmelser, må befattningshavare, som
uppnått pensionsåldern, på i samma bestämmelser angivna villkor av huvudmannen
tillåtas kvarstå i befattningen därest och så länge han prö^
vas kunna på ett tillfredsställande sätt sköta tjänsten, dock icke längre
än under fem år.

Enligt § 19 inträder rätt till genast börjande tjänstepension vid avgång
från befattningen för befattningshavare, som uppnått pensionsåldern.

Kätt till uppskjuten tjänstepension tillkommer enligt § 20 den, som avgår
från sin befattning utan att vara berättigad till genast börjande
tjänstepension.

I § 27 stadgas att, där ej i de för befattningen gällande särskilda bestämmelserna
annorlunda föreskrives, skall vid uppskjuten tjänstepension
tjänstepensionsunderlaget så bestämmas, att tjänstepensionsrättens kapitalvärde
vid avgången är lika med den fond, söm beräknas vara samlad
för den avgående genom de försäkringsavgifter, som i befattningen tillgodoräknats
honom; dock att, örn avgången icke föranletts av befattningens
indragning, högre försäkringsavgift icke må tillgodoräknas än den
tjänstepensionsavgift, som ålegat befattningshavaren enligt reglementet
utan det i § 7 omförmälda avdrag för avgift enligt lagen örn allmän pensionsförsäkring.

Genom den i § 41 angivna undantagsbestämmelsen, enligt vilken rätt

— 175 —

till pension ej tillkommer vikarie å med pensionsrätt förenad befattning,
därest han tjänstgör kortare tid än en läsmånad, bar möjliggjorts för lärare,
som avgått utan rätt till genast börjande tjänstepension, men sedermera
vid pensionsåldern eller därefter ånyo inträder såsom vikarie under
minst en läsmånad, att därefter kunna komma i åtnjutande av genast börjande
tjänstepension. Vid beräkning av pensionsbeloppet för sådan pension
hava därvid jämlikt § 22 i reglementet tillgodoräknats honom icke
blott de tjänstår, som han intjänat i den befattning, från vilken avgången
sker, utan jämväl de tjänstår, han i övrigt enligt samma paragraf kan
hava intjänat för pension. Å dylik pension, som beräknats på vid pensionstillfället
för vederbörande befattning gällande pensionsunderlag, har
även i vanlig ordning utgått pensionsförhöjning och dyrtidstillägg.

Till belysande av den verkan, som nu berörda bestämmelse medfört i
ifrågavarande hänseende, meddelas följande sammanställning (sid. 176—

177), avseende under år 1932 av statens pensionsanstalt beviljade pensioner.

Av sammanställningen framgår sålunda, att i ett fall en småskollärarinna,
som under år 1916 avgått från sin tjänst, vid 61 års ålder erhållit
vikariat under en månad under år 1931 och därefter förklarats berättigad
åtnjuta en pension av 727 kronor 27 öre, förutom pensionsförhöjning och
dyrtidstillägg, under det att hon, då avgången skett före det nya reglementets
tillkomst, eljest icke skulle hava varit berättigad ens till uppskjuten
tjänstepension. I ett annat fall har en vikarierande småskollärarinna,
som redan 1906 avgått från sin befattning, efter 26 års frånvaro
från undervisningsverksamhet och vid en levnadsålder av i det närmaste
64 år erhållit en månads vikariat i ett skoldistrikt och på grund
härav beviljats genast börjande tjänstepension med 232 kronor, förutom
pensionsförhöjning och dyrtidstillägg. Liksom i föregående fall skulle
vederbörande, i fall hon icke erhållit vikariatsförordnande, icke hava
kommit i åtnjutande av någon pension.

Då pensionsåldern för lärare är 60 år, men jämlikt § 18 tillstånd kan
medgivas honom att kvarstå ytterligare fem år, torde något hinder icke
föreligga för honom att intill 65 års ålder åtaga sig sådant vikariatsförordnande.

Omständigheterna i nu föreliggande fall synas revisorerna ganska Revisorernas
märkliga. På grund av pensionsbestämmelsernas avfattning möjliggöres uttalan,ieför
lärare, som avgått från sin befattning och sedermera efter en längre
tids frånvaro från undervisningsverksamhet erhållit vikariat under en
läsmånad, att förskaffa sig genast börjande tjänstepension, då han eljest
antingen icke varit berättigad till någon som helst pension eller allenast
uppskjuten pension till obetydligt belopp. Såvitt revisorerna hava sig
bekant förefinnes icke någon motsvarighet till nu berörda pensionsförhållanden
inom andra områden av det statliga pensionsväsendet. Det
torde vara uppenbart, att, därest Kungl. Majit och riksdagen ägt kunne -

— 176

[ 1 i Pensions-	• - ''	Födelse.	Tjänstgöringstid
i anstaltens | beslut	Pensionstagare	datum	Före 1920	Efter 1920
: 1932 i v* o..27<	vik. lärarinna vid mindre folkskola i T. skoldistrikt	1871 ”/»	h. t. 1893—1912.	"/s—30/4 1932.
j19/s 0. "/»	f. d. vik. lolkskollärarinna i S- skol-distrikt	1870 18/s	Vid 1891—31/i2 1894 V. 1895—1"/« 1909.	25/i—23/a 1932.
*’/« 0. 2/s	f. d. vik. lärarinna vid mindre folk-skola i D. skoldistrikt	1868 s/s	h. t. 1886—1895.	h. t. 1920— h. t. 1921. V*—**/* 1932:
j =,/t o. 2/e I	vik. småskollärarinna i Ä. skoldistrikt	1871 12/s	‘/»-“/i 1892. 1893—1899.	lih—16/e | 1921. V»—V* v. 1922 2»/s-19/s 1922; 9/n—l*/i* 1931.
27/6 O. 2/e	f. d. vik. småskollärarinna i R. skol-distrikt	1868 B/s	h. t. 1887. 1888—v. t. 1893; 10/a—20/i= 1893; 10/i-31 h 1894; 1895— v. t. 1896; "/1—30/s 1903; l6/4-30/s 1906.	7/3-9/4 1932;
j27/s o. */*	f. d. vik. lärarinna vid mindre folk-skola i F. skoldistrikt	1871 3/u	V» 1901—5I/i2 1919	J/i 1920—10/8 1924; */*—"/« 1932.
i */» O. »/.	f. d. vik. småskollärarinna i U. sins skoldistrikt	1870 */s	h. t. 1890—v. t. 1891; Vs 1891—2e/s 1914; 10/i—8/s 1916; 9/o-3l/io 1916.	Vw—“/»* 1931.
| 2/s 0. “/»	vik. lärarinna vid mindre folkskola i G. skoldistrikt	1872 *°/i»	l/i 1891 —s’/i9 1899 4/i 1900—3% 1919	V: 1929— SV>2 1932.
!19/s o. 23/s	vik. småskollärarinna i V. skoldistrikt	1871 2S/i9	V«—M/i* 1887; v. t. 1889—v. t. 1899; 12/s—80/i 1900 ”/i— 12/s 1917; */»—1ai/3, Vio—*/i> 1919.	l/s—M/« 1932
; l9l» O. "/s	f. d. vik. småskollärarinna i Ö.	1870 26/s	h.t. 1888—v. 1.1897 3 m. 15 d. 1903; 25/4—30/s 1913	19/s-19/ll 1920; ,0/»— 4/s 1923; 12/4-11/s1932
j 14/io 0. 27*o	f. d. vik. lärarinna vid mindre folk-skola i F. skoldistrikt	1869 24/i	1887—v. t. 1893. 21 v. 1896,2 v. 1915. 131/» v. h. t. 1917; 13 V» v. h. t. 1918; Vi—3l/w 1919-	Vi 1920— 3I/i. 1923; "/4 —31/s 1932.
j I8/u o. 24/n	f. d. vik. småskollärarinna i St. M. skoldistrikt	1870 24/n	Vs 1892—1904.	*/io—sl/i» 1932.
; 23/l2 O. 30/l2	vik. bitr. lärarinna vid folkskola i B. skoldistrikt	1872 e/i	“/»—"/»» 1893; Vio 1895—30/s 1910.	29/8—6/10 1932.

— 177

Pension (genast börjande)	Pensions- lörhöj- ning	1 Dyrtids- tillägg	Summa	Pension, därest vikariat ej erhållits (uppskjuten pension)	Pensions-(örhöj- i ning	Dyrtids- tillägg	Summa
575	75	108	25	108	—	792	—1	0	—	—		—
579	54	116	46	108	—	804	|	0	—	—	—	. —	-
273		51	—	48	—	372		Körsäkringstekniskt beräknad (uppskjuten) pension c:a 7: —	—	—	—	7	—
247	_	41		48		336		Försäkringstekniskt beräknad (uppskjuten) pension c:a 13: —	11			24
232		44	—	48	—	324	—	0	—	—		—	—
666	66	125	34	120	—	912		Försäkringstekniskt beräknad (uppskjuten) pension c:a 52: —	8			60	—
727	27	136	73	132		996		0		—	—		—
909	09	158	91	156	—	1,224	—	0	—	—	—	—	-
260	—	40	—	48	-	348		0	—	—	—	—
253		47	—	48	—	348		Försäkringstekniskt beräknad (uppskjuten) pension c:a 9: — |	—	—	—	9	''
i 303 i	08	56	97	60	—	420		F örsäkringstekniskt beräknad (uppskjuten) pension c:a 23: —	13	—	—	36	—
i 363	63	68	87	72	_	504		0			—	—	—
454	54	! 85	46	84		624					—		—

12 — 83S078. Rev.-berättelse ang. statsverket för dr 1933. I.

— 178

Vissa iakttagelser
beträffande
utbetalande
av s. k.
uppskjuten
pension.

dom om nu påpekade omständigheter, en ändring i reglementet skulle
hava kommit till stånd. Särskilt anmärkningsvärt finna revisorerna det
förhållandet, att lärare vid så hög levnadsålder och så lång tids uppehåll
i tjänstgöringen inom undervisningsväsendet som här förekommit fått
återinträda såsom lärare. Framhållas bör också, att genom nu tillämpade
förfaringssätt statsverket åsamkats avsevärda utgifter.

Vad sålunda förekommit hava revisorerna, som finna omedelbara ändringar
i nu angivna hänseenden påkallade, ansett vara av den synnerligen
anmärkningsvärda beskaffenhet, att de velat därå fästa riksdagens
uppmärksamhet.

§ 60.

Enligt § 20 i reglementet för statens pensionsanstalt den 31 december
1919 tillkommer uppskjuten tjänstepension den, som avgår från sin befattning
utan att var berättigad till genast börjande pension. Det åligger
befattningshavare, som avgår med rätt till uppskjuten pension utan
att erhålla annan med tjänstepensionsrätt i anstalten förenad befattning,
att inom 90 dagar därefter, enligt av pensionsanstalten fastställt formulär,
för anstalten anmäla sin avgång.

I § 27 av samma reglemente föreskrives, att uppskjuten tjänstepension
skall beräknas efter ett tjänstepensionsunderlag, som bestämmes på sätt
nedan sägs och är lika med:

a) detta tjänstepensionsunderlag, örn pensionen börjar utgå först vid
pensionsåldern,

b) */* av detsamma, örn pensionen börjar utgå tidigare.

Där ej i de för befattningen gällande särskilda bestämmelserna annorlunda
stadgas, bestämmes tjänstepensionsunderlaget så, att tjänstepensionsrättens
kapitalvärde vid avgången är lika med den fond, som beräknas
vara samlad för den avgående genom de försäkringsavgifter, som i
befattningen tillgodoräknats honom enligt § 25 i reglementet; dock att,
örn avgången icke föranletts av befattningens indragning, högre försäkringsavgift
icke må tillgodoräknas än den tjänstepensionsavgift, som ålegat
befattningshavarna enligt reglementet, utan det i § 7 omförmälda avdrag
(avdrag motsvarande avgift enligt lagen örn allmän pensionsförsäkring).

I reglementet för folkskollärarnas pensionsinrättning funnos icke några
bestämmelser örn uppskjuten pension. Den, som, innan han var till pension
berättigad, tog avsked eller blev, till följd av sjuklighet eller oförmögenhet
att tjänsten bestrida, från densamma skild, förlorade därigenom
den pensionsrätt, han på grund av samma tjänst ägt. Tillträdde
han ånyo folkskollärartjänst med delaktighet i pensionsinrättningen, beräknades
hans förra tjänstetid honom till godo vid bestämmandet av pensionsbeloppet.

— 179 —

Beträffande motiveringen till införande av bestämmelserna örn uppskjuten
pension må anföras följande av riksdagen i skrivelse nr 10 A/1919,
p. 10, gjorda iittalande.

De sakkunniga för utredning av frågan örn centraliseringen av det
statsunderstödda pensionsväsendet hava föreslagit, att dylik rätt till uppskjuten
pension skall tillkomma alla de befattningshavare, vilkas tjänstepensionering
ordnas av staten. Densamma har av 1917 års riksdag beviljats
vissa icke ordinarie befattningshavare vid statens affärsdrivande
verk. Den tillkommer även i viss mån delägare i lärarinnornas pensionsanstalt,
lasarettsläkarnas pensionskassa och barnmorskornas pensionsanstalt
samt sjuksköterskor, som åtnjuta statsbidrag till sin pensionering.

Löneregleringskommittén har i sitt ovannämnda yttrande ställt sig synnerligen
tveksam mot tanken på att i större omfattning, än redan medgivits,
införa denna utsträckta pensionsrätt, särskilt vad beträffar de ordinarie
statstjänarna.

I detta uttalande torde ligga, att löneregleringskommittén anser, att
frågan örn sådan rätts beviljande till en tjänstemannagrupp bör avgöras
med hänsyn till dess behov och ej rätten fastslås såsom en princip, vilken
ovillkorligen skall tillämpas.

Vad nu ifrågavarande lärargrupper beträffar, synes det riksdagen, att
starka skäl tala för dess beviljande. Erfarenheten visar, att avgång i
förtid förekommer bland dem relativt ofta, även bland de ordinarie lärarna,
men naturligtvis än mer bland de icke ordinarie med deras mindre
fasta anställning. Även när denna avgång är frivillig, kännes det hårt
för den avgående att förlora rätten till pension, som svarar mot de av
honom erlagda avgifterna, en pension som han i följd av sin högre ålder
icke kan åter förvärva utan att erlägga betungande avgifter. Och ej
sällan är avgången icke frivillig utan framtvingad av befattningens indragning
i följd av ändring i skolorganisationen. Detta senare, som har
betydelse för småskollärarkåren, föranledde lärarlönenämnden att föreslå,
att småskollärare skulle hava rätt att kvarstå viss tid i pensionsanstalten
efter sin avgång, en anordning som dock icke innebär någon
verklig ersättning för den förlorade pensionsrätten.

Och rätten till uppskjuten pension har än större betydelse för de andra
tjänstemannagrupper, som propositionen avser, nämligen vissa veterinärer,
sjuksköterskor och barnmorskor. Inom dem är i regel anställningen
långt mindre fast än den är för en ordinarie statstjänare och övergång
till annan verksamhet ofta förekommande. Och såsom ovan anförts hava
för närvarande sjuksköterskor och barnmorskor, som avgå i förtid, rätt
till uppskjuten pension motsvarande deras egna avgifter.

Biksdagen anser sig därför böra medgiva, att nu ifrågavarande tjänstemannagrupper
erhålla rätt till uppskjuten pension, på sätt i propositionen
föreslås, men vill därvid, i anslutning till löneregleringskommitténs
uttalande framhålla, att detta icke får anses såsom prejudicerande i
fråga örn andra tjänstemannagrupper, speciellt do ordinarie statstjänarna.
För att ytterligare förebygga detta har riksdagen bestämt, att i det
övergångsstadgande, enligt vilket nu ifrågavarande befattningshavare
skola vara underkastade ändringar i pensionsrätten, särskilt må framhållas,
att rätten till uppskjuten pension må kunna indragas eller modifieras.
I övrigt synes befattningshavarnas skyldighet i förevarande hänseende
icke böra begränsas till allenast sådana ändringar, som kunna

Revisorernas

uttalande.

— 180 —

komma att vidtagas i sammanhang med det statsunderstödda pensionsväsendets
centralisering, utan bör berörda övergångsstadgande så avfattas,
att detsamma kommer att medföra skyldighet för befattningshavare
att vara underkastad de ändringar i pensionsrätten, som i sammanhang
med det statsunderstödda pensionsväsendets centralisering eller eljest
kunna varda fastställda.

Till belysande av huru de nuvarande bestämmelserna i ämnet verka,
meddela revisorerna följande sammanställning över under tiden 1 januari
1932—20 november 1933 av statens pensionsanstalt beviljade uppskjutna
pensioner.

	Uppskjuten	Pensionsför-	Dyrtidstillägg
	pension	höjning	(U%)
	kr.	kr.		kr.
1 f. d. befattningshavare .....................	31: 50	16	50	_ _
d:o .....................	17: 25	18	75	— —
d:o .....................	36: —	12	—	—
d:o .....................	1 1,176: —	192	—	180: —
d:o .....................	37: —	11	—	— — Avliden
d:o .....................	1 887: —	157	—	144: —
d:o .....................	36: —	12	—	—
d:o .....................	42: —	18	—	—
d:o .....................	132: —	24	—	24: —
d:o ....................	12: —	12	—	—
d:o (Engångsutbetalning)	37: —	—	—	—
d:o .....................	1 479:6*	84	36	96: —• Avliden
d:o .....................	18: —	18	—	- -
d:o .....................	20: —	16	—	- -
d:o .....................	19: -	17	—	—
d:° .....................	1 340: 20	OO	80	60: —
d:o .....................	164: 28	27	72	24: —
d:o .....................	78: 60	17	40	12: —
d:o .....................	36: —	12	—	—
d:o ....................	1 797: —	151	—	132: —
d:o .....................	29: —	19	—	- -
d:o .....................	20: —	16	—	- -
d:o .....................	116: —	16	—	12: —
d:o .....................	1 63: —	9	—	- -
d:o .....................	12: —	12	—	—
d:o .....................	19: —	17	—	—
d:o .....................	22: —	14	—	- -
d:o ....................	31: —	17	—	_ -
d:o .....................	64: 20	7	80	- -
d:o .....................	36: —	12	—	—
d:o ....................	46: —	14	—	- -
d:o .....................	105: —	15	—	12: —
d:o .....................	1 183: 9tf	32	04	36: —
d:o ....................	32: —	16	—	—
d:o (Engångsutbetalning)	97: —	—	—	—

Av den gjorda utredningen framgår, att å pensioner av nu angiven art
utbetalats pensionsfÖrbojning jämlikt kungörelsen den 18 juni 1925 (nr
280) med bestämmelser örn ny pension för vissa pensionerade f. d. befattningshavare
i statens tjänst m. fl. pensionärer samt i förekommande fall
jämväl dyrtidstillägg. Då avgången förorsakats av befattningens in -

Avgått på grund av befattningens indragning (§ 27 i reglementet).

— 181 —

dragning, har, såsom förut angivits, pensionen beräknats ej blott på de
utav befattningshavaren erlagda tjänstepensionsavgifterna, utan även
på statens och huvudmannens bidrag till pensionsavgifterna. Med hänsyn
till att i dylika fall en viss understödsskyldighet får anses åligga staten,
synes det revisorerna skäligt, att å pensionen jämväl utgår pensionsförhöjning
och dyrtidstillägg. En dylik skyldighet torde däremot icke
kunna anses vara för handen i förhållande till befattningshavare, som
frivilligt avgått från sin tjänst. Revisorerna vilja i detta sammanhang
därjämte framhålla, att enligt § 3 i ovan berörda kungörelse den 18 juni
1925 nämnda pensionsförhöjning är avsedd såsom kompensation för
minskning i förmån till följd av förändrade grunder för beräknande av
dyrtidstillägg. Därest emellertid dyrtidstillägg alltjämt beräknats efter
oreglerade grunder, skulle vederbörande i flera fall icke hava kommit i
åtnjutande av sådant tillägg, då pensionen icke uppgått till sådant belopp,
att dyrtidstillägg skolat utgå ur densamma. Med hänsyn härtill
torde, enligt revisorernas mening, kunna ifrågasättas, huruvida anledning
föreligger, att i sistnämnda fall, utöver pensionen, som försäkringstekniskt
beräknats så, att den i värde motsvarar allenast de av den avgångne
erlagda tjänstepensionsavgifterna, utbetala ytterligare förmåner.

På grund av vad sålunda anförts synes en sådan ändring i gällande
bestämmelser örn ny pension för vissa pensionerade f. d. befattningshavare
i statens tjänst m. fl. pensionärer samt rörande dyrtidstillägg till
sådana personer böra vidtagas, att pensionsförhöjning. och dyrtidstillägg
ej må utgå å uppskjuten pension, i det fall att vederbörande frivilligt
avgått från sin befattning.

§ 61.

I sin berättelse hade 1930 års statsrevisorer framställt vissa erinringar
i fråga örn beviljande av dyrtidstillägg av statsmedel till 55-åriga döttrar
efter delägare i prästerskapets änke- och pupillkassa m. fl. På grund av
vad revisorerna anfört, förklarade riksdagen i skrivelse den 2 juni 1931,
nr 346, punkt 7:o, att riksdagen i likhet med revisorerna vore av den
uppfattningen, att dyrtidstillägg av statsmedel knappast borde utgå till
ifrågavarande pensionärer vid prästerskapets änke- och pupillkassa m. fl.
eller i varje fall endast i den händelse pensionärerna vöre obemedlade
och av sjukdom eller lyte urståndsätta att sig själva försörja, samt anhöll,
att Kungl. Majit ville taga under övervägande frågan örn utbetalandet
av dyrtidstillägg av statsmedel åt ovan angivna pensionärer samt för
1932 års riksdag framlägga förslag i ämnet.

I statsverkspropositionen till 1932 års riksdag föreslog Kungl. Majit
sådan ändring i gällande dyrtidstilläggsbestämmelser, att dyrtidstillägg
av statsmedel icke skulle tillgodokomma pensionsberättigade barn (söner
och döttrar) efter uppnådda 21 år under annan förutsättning, än att pen -

Dyrtidstillägg
av statsmedel
till barn efter
befattningshavare
i statens
tjänst
m. fl.

— 182 —

Revisorernas

uttalande.

sionären styrktes vara obemedlad och av sjukdom eller lyte oförmögen
att försörja sig. Riksdagen förklarade sig icke hava något att erinra mot
vad Kungl. Maj:t sålunda föreslagit. Med anledning härav förordnade
Kungl. Majit i kungörelse den 22 juni 1982 (nr 303) örn ändrad lydelse av
§§ 1 och 7 kungörelsen den 15 juni 1923 (nr 267) med allmänna grunder
för dyrtidstillägg åt pensionsberättigade änkor och barn efter befattningshavare
i statens tjänst m. fl., att dyrtidstillägg icke finge utgå till
pensionsberättigat barn efter uppnådda 21 år under annan förutsättning
än att pensionären styrktes vara obemedlad och av sjukdom eller lyte
oförmögen att försörja sig.

Under ecklesiastikåret 1931/1932 utbetalades från prästerskapets änkeoch
pupillkassa till sammanlagt 845 barn över 21 år efter delägare i kassan
(55-åriga döttrar och sjuka barn) i dyrtidstillägg av statsmedel
123,840 kronor. Resultatet av nyssberörda inskränkning i fråga örn rätt
till dyrtidstillägg visade sig under det närmast följande eeklesiastikåret
genom en väsentlig minskning i utgifterna för statens dyrtidstillägg till
här avsedda pensionärer. Den 1 juli 1932 utgick sålunda dyrtidstillägg
av statsmedel till 374 pensionsberättigade barn över 21 år och belöpte sig
den sammanlagda kostnaden för dessa under senaste ecklesiastikåret till
54,072 kronor.

Vid sin granskning hava revisorerna uppmärksammat, att beträffande
frågan örn vad som skall förstås med minderårigt barn viss oenhetlighet
är rådande mellan de olika pensionskassorna. Vid kommunikationsverkens
änke- och pupillkassor har sålunda gränsen i sådant hänseende satts
till 18 år, medan däremot enligt reglementena för civilstatens änke- och
pupillkassa samt för statens pensionsanstalt med minderårighet förstås
den, som icke uppnått 21 års ålder.

Såsom närmare framgår av den lämnade redogörelsen har i anledning
av vad 1930 års revisorer anfört beträffande dyrtidstillägg av statsmedel
till 55-åriga prästdöttrar viss inskränkning i rätten till dyrtidstillägg på
pension till barn över 21 år efter statens befattningshavare m. fl. kommit
till stånd. Enligt revisorernas mening bör emellertid statens dyrtidstilllägg
icke tillkomma andra innehavare av familjepension eller därmed
jämförligt understöd än änkor och minderåriga barn, varvid enhetliga
bestämmelser böra fastställas för vad som bör förstås med minderårigt
barn. Det torde nämligen vara uppenbart, att staten vid utmätandet av
dyrtidstillägg i möjligaste mån bör följa enhetliga grunder, så att dyrtidstilläggets
utgående ej i alltför hög grad göres beroende av bestämmelserna
i de särskilda kassornas reglementen. Det lärer icke heller vara
förenligt med rättvisa, att barn i familjepensionskassa, vars reglemente
och ekonomiska ställning medgiva utbetalande av pension eller understöd
intill en högre levnadsålder än i andra kassor, av statsverket därjämte
erhåller dyrtidstillägg, som icke tillkommer barn i andra kassor.

— 183 —

Såsom exempel på de konsekvenser, vartill de nuvarande dyrtidstillläggsbestämmelserna
kunna leda, vilja revisorerna framhålla, att vid
prästerskapets änke- och. pupillkassa, som, enligt vad ovan angivits, har
ett delägarantal av endast 3,064 och av det allmänna under senaste ecklesiastikåret
erhållit bidrag — frånsett pensionstillägg och dyrtidstillägg
— med 887,272 kronor 61 öre, av statsmedel utbetalts dyrtidstillägg å pensioner
till icke minderåriga barn över 21 år med 54,072 kronor, medan däremot
vid civilstatens änke- och pupillkassa, vars delägarantal överstiger

13,000 och som från statsverket allenast erhåller ett årligt förvaltningsbidrag
av 50,000 kronor, något dyrtidstillägg icke utgått till efterlevande
barn över 21 år, då rätten till pension därstädes upphör vid nämnda ålder.

Revisorerna hålla före, att, därest något tillskott utöver pension eller
understöd skäligen bör anses tillkomma verkligt behövande sjuka, icke
minderåriga barn, synes det icke vara någon obillig fordran, att kostnaderna
härför bestridas av vederbörande kassa själv.

Såsom förut framhållits råder en viss oenhetlighet i pensionskassornas
reglementen örn vad som skall förstås med minderårigt barn och har på
grund härav dyrtidstilläggets utgående blivit beroende av den åldersgräns,
som i vederbörande reglemente stadgats för pensions åtnjutande.
Revisorerna vilja för sin del ifrågasätta, huruvida icke statens bidrag i
form av dyrtidstillägg åt efterlevande barn under alla förhållanden bör
upphöra, då barnet uppnatt en viss levnadsålder, exempelvis 18 ar. Ett
visst stöd härför anse sig revisorerna finna i det förhållandet, att riksdagen
i samband med beviljande av uppfostringsbidrag åt efterlevande
barn till befattningshavare i statens tjänst plägat föreskriva, att dylikt
bidrag icke skall utgå längre än till och med det kalenderår, under vilket
barnet uppnår 18 års ålder. I övrigt må även nämnas, att enligt gällande
dyrtidstilläggsbestämmelser s. k. barntillägg icke utgår till befattningshavare
eller f. d. befattningshavare för barn över 16 år.

På grund av vad sålunda anförts synes enligt revisorernas mening en
sådan ändring i gällande bestämmelser rörande dyrtidstillägg åt pensionsberättigade
änkor och barn efter befattningshavare i statens tjänst
m. fl. böra vidtagas, att dyrtidstillägg av statsmedel ej må utgå till barn
över 18 år.

§ 62.

Enligt § 1 i kungörelsen den 15 juni 1922 (nr 361) angående pensionstillägg
åt vissa änkor och barn efter befattningshavare i statens tjänst
m. fl. skall till sådana änkor och minderåriga barn efter befattningshavare
i statens tjänst, som äga åtnjuta pension eller därmed jämförligt
understöd av statsmedel eller från någon av staten understödd anstalt
för pensionering av dylika befattningshavares änkor och barn, från Lunds
universitets änke- och pupillkassa, från vaktbetjäningens vid Uppsala

Pensionstillägg
av statsmedel
till barn efter
befattningshavare
i statens
tjänst
m. fl.

— 184 —

universitet pensionsinrättning för änkor och barn eller från enskilda
järnvägarnas pensionskassa eller nied denna jämförlig pensionsinrättning,
med nedan angivna begränsningar och undantag utgå pensionstillägg
enligt följande grunder:

1. a) till änka med eller utan pensionsberättigat minderårigt barn
skall, därest beloppet av en änka ensam tillkommande pensionen understiger
600 kronor för år, utgå pensionstillägg med följande belopp för år
räknat, nämligen:

90 kronor, där sådan pension understiger 330 kronor;

60 kronor, där pensionen utgör 330 kronor eller därutöver intill 450 kronor,
samt

30 kronor, där pensionen utgör 450 kronor eller därutöver;

b) för änka med ett eller flera minderåriga barn skall, under förutsättning
att i pensionen icke ingår förhöjning i förhållande till barnantalet
och att särskilda barntillägg (pupilltillägg) icke heller utgå, det pensionstillägg,
som enligt 1 a) här ovan tillkommer henne, ökas med 20 procent
för varje barn;

c) vid tillämpning av vad i 1 a) och b) sålunda stadgats skall dock
iakttagas

att pensionstillägget till änka utan minderårigt barn ej må uppgå till
mer än pensionens belopp, samt

att pension och pensionstillägg ej må tillsammans överstiga

vid pension till belopp av intill 330 kronor: för änka utan barn 390 kronor,
för änka med barn 402 kronor, för änka med två barn 414 kronor
o. s. v.,

vid pension å 330 kronor och däröver intill 450 kronor: för änka utan
barn 480 kronor, för änka med ett barn 486 kronor, för änka med två barn
492 kronor o. s. v., samt

vid pension å 450 kronor och däröver: för änka, vare sig med eller utan
barn, 600 kronor.

2. Till ett minderårigt barn utan pensionsberättigad moder skall, om
pensionen ej uppgår till 300 kronor för år, pensionstillägg utgå med följande
belopp för år räknat, nämligen:

45 kronor, där sådan pension understiger 165 kronor, dock att pensionstillägget
ej må uppgå till mer än pensionens belopp och ej heller tillsammans
med pensionen överstiga 195 kronor;

30 kronor, där pensionen utgör 165 kronor eller däröver intill 225 kronor,
dock att pension och pensionstillägg ej må tillsammans överstiga 240
kronor; samt

15 kronor, där pensionen utgör 225 kronor eller däröver, dock att pension
och pensionstillägg ej må tillsammans överstiga 300 kronor.

3. I fråga örn pensionstillägg till två eller flera minderåriga syskon
utan pensionsberättigad moder skall tillämpas vad i 1 a), b) och c) här
ovan är stadgat med iakttagande att den två syskon tillsammans till -

— 185 —

kommande pensionen i varje fall likställes med ensam änka tillkommande
pension ock alltså är avgörande för frågan ej mindre huruvida och till
vilket belopp pensionstillägg må utgå, än även huruvida, där pensionstillägg
skall utgå, detta tillägg må ökas enligt stadgandet i 1 h) för tre
eller flera syskon; och skall i övrigt beträffande två syskon gälla vad
örn änka utan barn är stadgat, beträffande tre syskon vad örn änka med
ett barn är stadgat, beträffande fyra syskon vad örn änka med två barn
är stadgat o. s. v.

I § 4 av samma kungörelse stadgas att

pensionstillägg enligt de i kungörelsen stadgade grunderna skall utgå
jämväl till:

a) pensionsberättigade änkor och barn efter befattningshavare vid
flottans pensionskassa;

b) sådana pensionsberättigade änkor och barn efter befattningshavare
med familjepensionsrätt i statens anstalt för pensionering av folkskollärare
m. fl., som enligt punkten 8 i övergångsstadgandena under kap. IV
i anstaltens reglemente av den 31 december 1919 (nr 878) fått pensionen
beräknad efter ett familjepensionsunderlag av 300 kronor;

c) pensionsberättigade änkor och barn efter delägare i prästerskapets,
änke- och pupillkassa;

d) änkor och barn efter befattningshavare vid statens järnvägar, som
dödats under förrättande av arbete i statens järnvägars tjänst, och till
vilka änkor och barn på denna grund utgår ersättning enligt lagen den
12 mars 1886 (nr 7) angående ansvarighet för skada i följd av järnvägs,
drift;

e) änkor och barn efter befattningshavare hos enskilt företag, som numera
övertagits av staten, därest de genom statens försorg uppbära pension
eller understöd i sådan egenskap; samt

f) till pension från enskilda järnvägarnas pensionskassa eller med denna
jämförlig pensionsinrättning berättigade änkor och barn efter sådana
befattningshavare vid numera av staten övertagen järnväg, vilka antingen
avlidit eller med pension avgått från tjänst vid järnvägen redan innan
den övertagits av staten;

och skall därvid iakttagas, att i fall, som avses i a)—c) och f), pensionsbeloppet,
i fall som angives i d), ersättningsbeloppet samt i det i e) omförmälda
fallet pensionens eller understödets belopp skall vara avgörande
för frågan, huruvida eller till vilket belopp pensionstillägg i det särskilda
fallet skall utgå.

Med minderårigt barn avses enligt § 7 i kungörelsen sådant barn, som
icke uppnått den ålder, då enligt de särskilda pensionskassornas reglementen
eller eljest givna föreskrifter dess rätt till pension i allmänhet
upphör; dock skall vad om minderårigt barn är i denna kungörelse stadgat
gälla även annan pensionsberättigad under förutsättning att pensio -

— 186 —

Se?isoremas

uttalande.

Dyrtidstillägg
•Sill pensionärer
yid prästerskapets
änkeoch
pupillkassa.

nen åtnjutes av anledning, att vederbörande är till följd av invaliditet
eller sjukdom oförmögen till arbete och i saknad av medel att försörja sig.

Vid sin granskning hava revisorerna uppmärksammat, att barn i vissa
änke- och pupillkassor kommit i åtnjutande av pensionstillägg intill fyllda
21 år, medan däremot i andra kassor sådant tillägg utgått endast till
barn under 18 år, allt beroende på huru åldersgränsen bestämts för minderårigt
barn enligt de särskilda pensionskassornas reglementen. Vid
de kassor, där under vissa villkor pension eller därmed jämförligt understöd
kan utgå även efter nämnda åldersgräns har jämväl pensionstillägg
utbetalts enligt nyssberörda § 7.

Revisorerna hava under § 61 gjort vissa uttalanden angående dyrtidstillägg
av statsmedel till barn efter befattningshavare i statens tjänst
med flera. I anslutning till vad revisorerna under nämnda paragraf anfört
synes en sådan ändring i gällande bestämmelser rörande pensionstillägg
åt vissa änkor och barn efter befattningshavare i statens tjänst
med flera böra vidtagas, att pensionstillägg av statsmedel icke utgår till
barn över 18 år.

§ 63.

Sedan gammalt har förmånen av tjänst- och nådår tillkommit avliden
prästmans efterlämnade änka och oförsörjda barn. Denna förmån, som
bekräftats i de för prästerskapet gällande privilegier av den 16 oktober
1723, innebar rätt att kvarsitta vid den tjänst, den avlidne innehade, och
mot avlönande av vikarie åtnjuta lönen vid tjänsten ej blott till slutet
av det ecklesiastikår, under vilket mannen avlidit (tjänståret), utan även
under det därpå följande ecklesiastikåret (privilegiinådåret). Då emellertid
sålunda erhållna inkomster ofta befunnos otillräckliga för änkans
och de minderåriga barnens uppehälle för framtiden, blev det småningom
ganska vanligt, att Kungl. Majit efter därom gjord anhållan tillerkände
prästerligt stärbhus rätt till ytterligare ett, ibland till och med
två nådår (extra nådår). Detta sätt att bereda understöd åt de efterlevande
innebar emellertid icke en betryggande försörjning för framtiden
och medförde därjämte den olägenheten, att, då en präst avled,
den av honom innehavda befattningen kom att stå ledig under en ganska
lång tid. Såväl insikten örn behovet av att bereda större trygghet åt
prästernas efterlevande som ock det allmännas intresse att få den långa
vakanstiden vid prästerliga befattningar förkortad ledde till strävanden
att anordna en verklig pensionering av änkor och barn efter präster.
Efter långvariga förberedelser ledde dessa strävanden slutligen år 1874
till upprättandet av prästerskapets änke- och pupillkassa.

Genom kungörelse den 17 december 1926, som trädde i kraft den 1 maj
1927, har Kungl. Maj :t förordnat bland annat, att nådårsrätten efter präst

— 187 —

skall upphöra; dock att därigenom skall lämnas oförkränkt den nådårsrätt,
vilken tillkommer efterlevande efter tjänstinnehavare, som avlidit
före den 1 maj 1927, eller som avlider vid tjänst, vilken han omedelbart
före sagda dag innehade eller ock erhållit eller tillträtt på grund av före
samma dag gjord ansökning, eller som före samma dag undfått emeritilön,
eller som framdeles erhåller emeritilön vid befattning, vid vilken
nådårsrätten kvarstått, därest emeritilön icke tilldelats tjänstinnehavaren.

I samband härmed stadgades att tjänstårsrätten skulle omfatta en tid
av sex månader, räknat från och med månaden näst efter den, under
vilken tjänstinnehavaren avlidit.

Såsom vederlag för nådårsrättens upphörande skola änka och minderåriga
harn efter präst erhålla förhöjda pensionsbelopp från prästerskapets
änke- och pupillkassa. För att kassan skall kunna bära denna ökade
börda skall kassan tillföras en särskild avgift, som för kyrkoherde och
komminister samt ständig adjunkt motsvarar 1.5 procent av den fastställda
lönen eller arvodet, ålderstillägg inberäknat, och för extra ordinarie
präst utgår med 60 kronor årligen. Denna pensionsavgift bekostas emellertid
icke av delägaren i kassan, utan utgår i form av lönetillägg, som
erlägges för ordinarie präst i samma ordning som lönen i övrigt — således
eventuellt genom församlingsavgifter men i flertalet fall ur kyrkofonden
—- och för extra ordinarie präst ur kyrkofonden. Pensionsavgiften,
som skall utgöras, intill dess delägaren i kassan uppnått 75 års ålder,
redovisas av vederbörande kyrkoråd direkt till kassan.

I det fall prästerlig befattning inneliaves av präst, som ej är delägare
i prästerskapets änke- eller pupillkassa eller som är delägare däri och
icke erlägger avgifter till kassan utöver vad i det för kassan den 6 november
1874 fastställda reglementet med däri senare vidtagna ändringar
stadgas, äger kassan uppbära vad enligt berörda medgivande skall utgå
som lönetillägg.

I vederlag för avlösning av den biskoparna i stiften tillkommande nådårsrätten
utgår ur biskopslöneregleringsfonden ett motsvarande lönetilllägg.

Å innehavare av prästerlig emeritilön belöpande pensionsavgift till
prästerskapets änke- och pupillkassa skall gäldas av kyrkofonden.

Kassans sammanlagda inkomster av ifrågavarande pensionsavgifter,
vilka — såsom av det anförda framgår —, utgöra vederlag för nådårsrättens
upphörande, uppgingo under senaste ecklesiastikåret till omkring

210,000 kronor.

Vidare har i enlighet med 1926 års riksdags beslut och på sätt allmänt
kyrkomöte jämväl samtyckt, förordnats, att prästerskapets änke- och pupillkassa
från och med 1 maj 1927 skall äga uppbära ej mindre ett års
behållen inkomst av varje prästerlig befattning, ständig adjunktsbefattning
inbegripen, som finnes i riket den 1 maj 1927, sådana befattningar

188 —

likväl undantagna, av vilka inkomsten, efter dödsfall, som inträffat sagda
dag eller senare, uppbäres av nådårsberättigad stärbhusdelägare, vilken
kassan förbehållna inkomst, där ej Kungl. Majit i visst fall annorlunda
förordnar, skall utfalla vid första ledighet i vederbörande tjänst,
än även ett års emeritilön för varje fall då innehavaren icke efterlämnar
änka eller barn men, örn sådana funnits, nådårsrätten i enlighet med angivna
grunder varit dem förbehållen. På grund av detta medgivande
kan kassan komma i åtnjutande av inkomst å både tjänst och emeritilön
efter samma präst.

Enligt vad revisorerna inhämtat har vid bestämmandet av ersättning
till kassans vikarie å vakant tjänst, kassan i regel likställts med stärbhus
efter präst, som under nådår har att avlöna vikarie. Detta innebär,
att kassan kommer i åtnjutande av bidrag från kyrkofonden till avlönande
av vikarie å den vakanta tjänsten.

I avseende å dispositionen av kassans inkomster av vakansåret anförde
1925 års ecklesiastika pensionssakkunniga följande:

De sakkunniga föreslå därför, att nuvarande änkor och minderåriga
barn i regel skola ur försäkringsfonden få en pensionsförhöjning av 60
kronor för hel pensionslott. Motsvarande pensionsförhöjning föreslås för
efterlevande efter nuvarande delägare, som överskridit 75-årsgränsen
(§ 63). Beträffande efterlevande efter nuvarande delägare, för vilken
hel pensionslott enligt § 64 mom. 1 understiger 60 kronor, har, som förut
nämnts, föreslagits en pensionsförhöjning, motsvarande skillnadsbeloppet.
Tillsammans kunna dessa pensionsförhöjningar beräknas vid tiden
för reglementets ikraftträdande hava ett kapitalvärde av omkring 800,000
kronor. Till täckande härav kan man disponera de behållna inkomsterna
av det föreslagna vakansåret. Dettas kapitalvärde beräknas vara ungefär
1,100,000 kronor. Vid kapitalvärdets beräkning har hänsyn tagits
till att nuvarande delägare enligt förslaget skola hava rätt till ersättning
för den nådårsrätt de förlora vid befordran, men däremot icke till att
kassan enligt förslaget skall hava rätt till dyrtidstillägg å löner, som
åtnjutits av kassan. Ej heller har hänsyn kunnat tagas till eventuella
ändringar i grunderna för prästerskapets avlöning. I betraktande härav
är det ovan angivna kapitalvärdet av vakansåret att anse som mycket
försiktigt beräknat. Försäkringsfonden kan därför utan risk övertaga
förpliktelsen att bestrida dessa pensionsförhöjningar.

Beträffande detta spörsmål, framhöll vederbörande departementschef
i proposition nr 199 till 1926 års riksdag angående ändrade bestämmelser
i fråga örn den stärbhus efter präst tillförsäkrade förmånen av tjänstedr
nådår m. m., att det måhända kunde göras gällande, att vid vakansårsinkomstens
beviljande även borde bestämmas det närmare ändamål,
vartill inkomsten skulle användas. För egen del ansåg departementschefen
det emellertid vara tillräckligt, att inkomsten i fråga bleve, såsom i
de sakkunnigas hemställan angåves, anvisad till kassan för dess ombildning
i huvudsaklig överensstämmelse med de sakkunnigas förslag. Då
departementschefen i likhet med kammarkollegiet och statskontoret, an -

— 189 —

»åge starka humanitetsskäl tala för det av de sakkunniga föreslagna pensionstillägget
syntes honom en av förutsättningarna för fastställelse av
ett nytt reglemente för kassan vara, att däri funnes intagen bestämmelse
örn berörda pensionstillägg.

Enligt övergångsbestämmelsen till reglementet för prästerskapets änkeoch
pupillkassa utgår ur försäkringsfonden till pensionsberättigad änka
och minderårigt barn efter delägare i kassan under vissa närmare angivna
villkor tilläggspension med 60 kronor årligen för hel pensionslott.
Dylika tilläggspensioner utbetaltes under senaste ecklesiastikår från försäkringsfonden
med sammanlagt 62,661 kronor 16 öre.

Försäkringsfonden, som tillkom enligt det nu gällande reglementet eller
den 1 maj 1927 uppgick den 30 april 1933 till 3,671,041 kronor 36 öre. Direktionen
äger jämlikt § 30, andra stycket i samma reglemente, örn sådan
utredning visar, att fonden därtill lämnar tillgång, föreslå stämman att
besluta viss förhöjning av de ur försäkringsfonden utgående pensionerna.
Bifaller stämman förslaget, skall beslutet för att bliva gällande underställas
Kungl. Majit.

De avgifter, som erläggas av delägare i prästerskapets änke- och pupillkassa,
äro jämförelsevis låga. Folkskollärare t. ex. erlägger en familjepensionsavgift,
som är 3 V* procent av hans författningsenliga kontanta
lön i högsta löneklassen. En civil befattningshavares familjepensionsavgift
är, exempelvis i civilstatens änke- och pupillkassa omkring 3.i procent
av hans lön i högsta löneklassen (ortsgrupp A), vartill kommer befordringsavgift,
som kan vara mycket betungande. Präst erlägger för
familjepensionering en grundavgift motsvarande endast 2 procent av den
reglerade lönen samt viss tilläggsavgift, motsvarande nyssnämnda befordringsavgift.
I nämnda grundavgift ingår icke den särskilda avgift,
som kassan tillföres såsom vederlag för nådårsrättens upphörande.

På grund härav får en komminister med en fastställd lön av 3,000 kronor
(jämte provisorisk tilläggslön 2,100 kronor och fri bostad) erlägga
såsom grundavgift för familjepensionering 60 kronor för år, medan en
befattningshavare i lönegraden B 21 (slutlön å A-ort 6,300 kronor), får
erlägga en motsvarande avgift av 194 kronor 88 öre. För kyrkoherde med
fastställd lön av 5,000 kronor, respektive 7,000 kronor (jämte provisorisk
tilläggslön 2,100 kronor och fri bostad m. m.), blir nämnda avgift 100 kronor
respektive 140 kronor, medan en befattningshavare i lönegraden B 26
(slutlön å A-ort 8,580 kronor) motsvarande avgift blir 265 kronor 44 öre
och för en befattningshavare i lönegraden B 30 (slutlön å A-ort 10,500
kronor) 324 kronor 24 öre.

I detta sammanhang må erinras örn att präst icke erlägger någon tjänstepensionsavgift.

Antalet ordinarie prästerliga befattningar var den 1 maj 1927 följande:

— 190 —

Biskopar........................................................................ 12

Kyrkoherdar ................................................................ 1,404

Komministrar................................................................ 864

Ständiga adjunkter .................................................... 128

Summa 2,408

Kassans inkomster av berörda vakansår enligt § 6 mom. 1 a) i 1926 års
reglemente liava intill den 1 maj 1933 uppgått till sammanlagt 2,318,230
kronor 75 öre. Under senaste ecklesiastikåret har kassan för nedanstående
prästerliga befattningar uppburit följande belopp:

74 kyrkoherdebefattningar ................ kronor 350,200:4 7

55 komministerbefattningar................ » 185,253:05

13 ständiga adjunktsbefattningar .... » 26,962: 12

kronor 562,415: 6 4

eller i medeltal för befattning 3,960 kronor 7 öre.

Härvid är att märka, att kassans inkomst från vakant tjänst i något
fall influtit under två ecklesiastikår.

Vidare har kassan under samma tid uppburit av emeritilöner 42,131
kronor 49 öre.

Enligt gällande bestämmelser örn dyrtidstillägg åt pensionsberättigade
änkor och barn efter befattningshavare i statens tjänst m. fl. utgår dyrtidstillägg
å pension från prästerskapets änke- och pupillkassa efter oreglerade
grunder d. v. s. efter ett procenttal, motsvarande hälften av talet
för levnadskostnadsökningen, medan till efterlevande efter befattningshavare
i statens tjänst, vilkas pension avpassats efter s. k. reglerad tjänstepension,
dyrtidstillägget utgår efter ett procenttal, som med 13 enheter
understiger det oreglerade dyrtidstillägget.

Av i tablå A intagna sammanställning framgår närmare kassans inkomster
av dels förmåner i samband med nådårsrättens upphörande, dels
ock övriga förmåner under angivna ecklesiastikår.

Under senaste ecklesiastikåret utgjordes kassans inkomster utöver ovannämnda
i tablå A intagna belopp 887,272 kronor 61 öre av följande poster:

Delägarnas egna pensionsavgifter .... kronor 303,268: 30

Räntor.................................................... » 974,178: 59

Vinst å inlösta obligationer ............ » 3,650: —

Återbuma pensioner............................ » 10:7 2.

Kassans behållning utgjorde den 30 april 1933 20,207,271 kronor 31 öre
och har under vart och ett av ecklesiastikåren 1927—1933 ökats med respektive
kronor 351,688:32, 537,247:66, 834,317:74, 765,008:28, 813,785:58
och 1,026,923:18.

Utbetalda pensioner under senaste ecklesiastikåret uppgingo till
1,052,900 kronor 7 öre, varav 758,799 kronor 54 öre till änkor och minder -

— 191 —

ånga barn, 70,009 kronor 93 öre till sjuka barn och 224,091 kronor 20 öre
till 55-åriga döttrar.

Under ifrågavarande ecklesiastikår har vidare av statsmedel utbetalts
till pensionärer i kassan:

Dyrtidstillägg med ........................... kronor 364,055: —

Pensionstillägg » » 6,269:5 8

Summa kronor 370,324:5 8

Till jämförelse må meddelas, att statens bidrag — frånsett pensionstillägg
och dyrtidstillägg — under år 1932 vid statens järnvägars änkeoch
pupillkassa uppgick till 328,942 kronor 76 öre i form av inkomster
från försäljnings- och annonseringsrättigheter, gång- och plattformsbiljetter
m. m. samt vid civilstatens änke- och pupillkassa till 50,000 kronor
i form av anslag till förvaltningsbidrag.

Det torde i detta sammanhang böra nämnas, att antalet delägare i
prästerskapets änke- och pupillkassa den 1 maj 1933 utgjorde 3,064, i statens
järnvägars änke- och pupillkassa den 1 januari 1933 21,736 samt i
civilstatens änke- och pupillkassa vid sistnämnda tidpunkt 13,473.

Medan staten själv reglerar pensioneringen av befattningshavare i statens
tjänst, har däremot pensioneringen av änkor och barn efter sådana
befattningshavare överlämnats åt befattningshavarna själva att i stort
sett ordnas med de medel, som stått till förfogande. Väl har staten medverkat
vid upprättandet av för sådan familjepensionering avsedda kassor
samt jämväl därtill anslagit förvaltningsbidrag. Till flertalet sådana
kassor har staten lämnat stöd också genom bidrag till själva pensioneringen.
I intet fall har dock detta skett på sådant sätt, att pensioner till
vissa belopp av staten garanterats.

Till förbättrad pensionering för änkor och barn efter delägare i prästerskapets
änke- och pupillkassa har det allmänna, såsom närmare framgår
av det ovan anförda, medverkat med förmåner av skilda slag i en
omfattning, som icke tillnärmelsevis förekommer vid andra änke- och
pupillkassor. Inkomsterna av dessa förmåner hava under det senaste
ecklesiastikåret till och med uppgått till högre belopp än kassans utgifter
för pensionering av änkor och minderåriga samt sjuka barn.

Att kassans inkomster av vakanta tjänster så avsevärt överstigit det
beräknade värdet av denna förmån torde till stor del hava sin grund däri,
att vid uppskattandet av denna förmån hänsyn icke tagits till dyrtidstillägget
samt att sedermera en ökning av prästerskapets avlöningsförmåner
kommit till stånd genom den år 1929 beviljade provisoriska tillläggslönen,
vilken beräknades medföra en merkostnad för det allmänna
av icke mindre än i runt tal 1,400,000 kronor för år.

Vad därefter angår delägarnas egna bidrag till kassan i form av pensionsavgifter
utgå dessa efter i huvudsak samma grunder som före till -

Revisorernns

uttalande.

Tablå A.

	1927/1928	1928/1929	1929/1930	1930/1931	1931/1932	1932/1933	Samma
Förmåner i samband med nådårsrätlens upp-te hörande: Delägaravgifter enligt reglementets § 16 mom. 1 och § 67 mom. 1 c (1.5 procent), att gäldas av församlingar eller av kyrkofonden. Enligt från kassan inhämtad uppgift ingår möjligen i denna post något mindre belopp, som utgör delägarnas egna avgifter, men kompenseras i så fall detta av avgifter från kyrkofonden, som redovisas bland							128,881		134,445		143,078		750,559
delägarnas i redogörelsen upptagna egna avgifter.	93,558	38	127,206	89	123,389	17	52	2 4	27	47
Lönetillägg enligt reglementets § 71 ............ (I det fall där prästerlig befattning innehaves av präst, som ej är delägare i prästerskapets änke-och pupillkassa eller som är delägare däri och icke erlägger avgifter till kassan utöver vad i det för kassan den 6 november 1874 fastställda reg-lementet med däri senare vidtagna ändringar stadgas, äger kassan uppbära vad enligt därom meddelade särskilda bestämmelser skall utgå som lönetillägg; 1.5 procent på lönen eller arvodet, ålderstillägg inberäknat.) Av lediga tjänster enligt reglementets § 6	83,049	86	60,750	86	65,134	19	54,179	44	56,234	06	50,106	63	369,455	03
mom. 1 a) ................................................... (Ett års bibehållen inkomst av varje prästerlig befattning, ständig adjunktsbefattning inbegripen, som finnes i riket den 1 maj 1927, sådana be-fattningar likväl undantagna, av vilka, enligt vad därom är särskilt stadgat, inkomsten efter döds-fall, som inträffat den 1 maj 1927 eller senare, uppbäres av nådårsberättigad stärbhusdelägare, vilken kassan förbehållna inkomst, där ej Kungl. Majit i visst fall annorlunda förordnar, skall ut-falla vid första ledighet i vederbörande tjänst, ävensom ett års emeritilön för varje fall, då inne-	28,569	34	287,128	66	506,144	67	439,291	61	452,549	34	604,547	13	2,318,230	75

888078. Rev.-berättelse ang. statsverket för år 1933.

	1927/1928	1928/1929	1929/1930	1930/1931	1931/1932	1932/1933	Summa
havaren icke efterlämnar änka eller barn, men, örn sådana funnits, nådårsrätten i enlighet med angivna grunder varit dem förbehållen.) Kyrkofonden påvilande pensionsavgifter til] tillskottsfonden för innehavare av emeritilöner									16,500		17,000		33,500
Övriga förmåner. Av lediga tjänster enligt reglementets § 4	53,984	75	21,545	48	43,217	81	39,379	94	40,361	08	35,226	66	233,715	72
(Den kassan enligt reglementet den 6 novem-ber 1874, § 9 mom. 2, tillerkända förmånen av ett års behållen inkomst av varje prästerlig be-ställning i riket, i den mån denna förmån icke redan av kassan åtnjutits, vilken inkomst i all-mänhet bör tillfalla kassan, då beställningen första gången varder ledig.)
Av lediga tjänster enligt reglementets § 4 mom. 1 b) ............................................... • (All behållen inkomst vid prästsyssla, vilken till följd av tvist eller annan omständighet kom-\ mer att stå ledig utöver den lagliga tillträdes-tiden.)	56,735	52	4,747	51	30,900	20	23,650	71	20,267	70	18,866	02	155,167	66
Vakansavgifter enligt reglementets § 19 (2 pro- cent)............ ......................................... (Under den tid, då ordinarie innehavare av befattning, vars innehavande medför delaktighet i kassan, icke finnes, skall för varje kvartal, var-under vakans äger rum, ett belopp, motsvarande den i § 16 mom. 4 omförmälda avgiften av */> %, i erläggas till tillskottsfonden av den, som uppbär lönen, dock utan att detta medför rätt till del-! aktighet i kassan för tjänsten i fråga.)	10,344	8 0	19,421	12	18,648	76	15,726	81	14,376	64	18,477	90	89,966	02
326,242 6 5	513,80o| B11	787,434	7ö|	701,110 08	734,734	06	887,272	61	3,950,594	66

— 194 —

kornsten av det nu gällande reglementet för kassan eller två procent av
den fastställda lönen (således ej å den provisoriska tilläggslönen), medan
däremot befattningshavare, tillhörande andra statsunderstödda änke- och
pupillkassor, såsom den lämnade redogörelsen utvisar, fått vidkännas avsevärt
högre familjepensionsavgifter.

Vidkommande statens dyrtidstillägg å pensioner från prästerskapets
änke- och pupillkassa utgår detsamma efter oreglerade grunder under
det att å familjepension till efterlevande efter befattningshavare i statens
tjänst dyrtidstillägget i regel utgår efter reglerade grunder eller efter
ett procenttal som med IB enheter understiger det oreglerade dyrtidstilllägget.

Prästerskapets änke- och pupillkassa intager således ur flera synpunkter
en synnerligen gynnad ställning i förhållande till andra liknande kassor.
Med hänsyn till de avsevärda förmåner, som kassan åtnjuter, synes
det revisorerna kunna ifrågasättas, huruvida överhuvudtaget statsmedel
fortfarande behöva tagas i anspråk för beredande av pensionstillägg och
dyrtidstillägg åt kassans pensionärer. För den händelse man icke anser
sig böra här gå så långt tala dock starka skäl för att kassan i fråga örn
dyrtidstillägget åtminstone borde likställas med flertalet änke- och pupillkassor
så till vida, att dyrtidstillägget skulle utgå enligt nyreglerade
grunder. Mot en reducering av dyrtidstillägget torde måhända kunna
anföras, att nyreglerat dyrtidstillägg endast utgår till änkor och barn
efter pensionärer, vilkas pensioner avpassats efter de förhöjda pensionsunderlag,
som i samband med de senaste löneregleringarna stadgats för
ordinarie befattningshavare i statens tjänst.

Revisorerna vilja dock fästa uppmärksamheten på, att prästerskapet
icke åtnjuter tjänstepension i egentlig bemärkelse och således — i motsats
till statens befattningshavare — icke erlägger några tjänstepensionsavgifter,
att den tillfälliga löneförbättringen för prästerskapet numera
utbytts mot en provisorisk tilläggslön av mera stadigvarande natur samt
att nyreglerat dyrtidstillägg utgår till såväl i tjänst varande präst som
innehavare av emeritilön. Härigenom hava grunderna för prästerskapets
avlöning faktiskt redan anslutits till de principer, som i sådant avseende
gälla för statens befattningshavare med nyreglerad avlöning.

Därest i anledning av dyrtidstilläggets reducering, på sätt här ovan
antytts, pensionärerna skulle anses böra tillerkännas en motsvarande
höjning i de från kassans medel utgående pensionsförmånerna, vill det
synas revisorerna, att kassans tillgångar skulle kunna medgiva en dylik
förhöjning eller, örn så ej anses vara förhållandet, att kassans delägare,
i likhet med delägare i andra kassor, där dyrtidstillägget reducerats, genom
ökade pensionsavgifter skulle kunna bidraga till en höjning av pensionen.
Detta synes kunna genomföras på sådant sätt, att antingen avgiftsprocenten
höjes eller densamma beräknas även å den provisoriska
tilläggslönen, som årligen utgår med i runt tal 5,000,000 kronor.

— 195 —

På grund av vad sålunda anförts, lärer en sådan ändring i gällande
bestämmelser rörande dyrtidstillägg åt pensionsberättigade änkor och
barn efter befattningshavare i statens tjänst m. fl. böra vidtagas, att dyrtidstillägg
till pensionsberättigade änkor och barn efter delägare i prästerskapets
änke- och pupillkassa utgår efter nyreglerade grunder.

§ 64.

Enligt § 1 i kungörelsen den 15 juni 1923 med allmänna grunder för
dyrtidstillägg åt pensionsberättigade änkor och barn efter befattningshavare
i statens tjänst m. fl. (nr 267) med däri år 1932 vidtagen ändring
(nr 303) utgår dyrtidstillägg av statsmedel till sådana änkor och barn
samt övriga anhöriga efter befattningshavare i statens tjänst, som äga
åtnjuta pension eller därmed jämförligt understöd av statsmedel eller
från någon av staten understödd anstalt för pensionering av dylika befattningshavares
änkor och barn, från Lunds universitets änke- och pupillkassa,
från vaktbetjäningens vid Uppsala universitet pensionsinrättning
för änkor och barn eller från enskilda järnvägarnas pensionskassa
eller med denna jämförlig pensionsinrättning; dock med iakttagande, att
dyrtidstillägg icke må utgå till pensionsberättigat barn efter uppnådda 21
år under annan förutsättning än att pensionären styrkes vara obemedlad
och av sjukdom eller lyte oförmögen att försörja sig.

I § 7 av samma kungörelse med däri åren 1927 och 1932 vidtagna ändringar
(nr 253 respektive nr 303) föreskrives vidare, att dyrtidstillägg av
statsmedel enligt de i § 4 av kungörelsen stadgade grunder, med den inskränkning
som i § 1 omförmäles, utgår till

a) pensionsberättigade änkor och barn efter befattningshavare vid flottans
pensionskassa;

b) sådana pensionsberättigade änkor och barn efter befattningshavare
med familjepensionsrätt i statens pensionsanstalt, vilka åtnjuta pensioner
såsom efterlevande efter delägare i dövstumlärarnas pensionsanstalt
eller vilkas pensioner avpassats enligt de i övergångsstadganden till kap.
IV i reglementet för statens pensionsanstalt meddelade bestämmelser örn
pensionsförhållandena för förutvarande delägare i dövstumlärarnas pensionsanstalt
eller efter pensionsunderlag, som antingen varit för befattningen
gällande före den 1 juli 1926 eller fastställts på grund av före den
1 juli 1926 verkställd reglering enligt § 5 i anstaltens reglemente eller ock
till beloppet begränsats på grund av i samma reglemente före nämnda
dag meddelad föreskrift örn visst maximibelopp, understigande 6,000 kronor,
för befattnings pensionsunderlag;

c) pensionsberättigade änkor och barn efter delägare i prästerskapets
änke- och pupillkassa;

d) änkor och barn efter befattningshavare vid statens järnvägar, som
dödats under förrättande av arbete i statens järnvägars tjänst, och till

Dyrtidstillägg
till lamiljepensionstagare,
som
samtidigt åtnjuter
dyrtidstillägg

av statsmedel
å avlöning
eller tjänstepension.

— 196 —

vilka änkor och barn på denna grund utgår ersättning enligt lagen den
12 mars 1886 (nr 7) angående ansvarighet för skada i följd av järnvägs
drift;

e) änkor och barn efter befattningshavare hos enskilt företag, som numera
övertagits av staten, därest de genom statens försorg uppbära pension
eller understöd i sådan egenskap; samt

f) från enskilda järnvägarnas pensionskassa eller med denna jämförlig
pensionsinrättning pensionerade änkor och barn efter sådana befattningshavare
vid numera av staten övertagen järnväg, vilka antingen avlidit
eller med pension avgått från tjänst vid järnvägen redan innan den
övertagits av staten.

Dyrtidstillägg enligt de i § 5 av kungörelsen stadgade grunder, med
den inskränkning, som i § 1 omförmäles, utgår till andra pensionsberättigade
änkor och barn efter befattningshavare med familjepensionsrätt
i statens pensionsanstalt än de under mom. b) angivna.

Dyrtidstillägget beräknas i fall, som avses i mom. d), efter ersättningens
belopp, samt i övriga fall efter pensionen eller understödet.

Vid sin granskning av pensionsanstalternas räkenskaper hava revisorerna
uppmärksammat, att i flera fall familjepensionstagare, som i sådan
egenskap åtnjutit dyrtidstillägg av statsmedel, samtidigt uppburit avlöning
eller tjänstepension, varå jämväl dyrtidstillägg enligt gällande dyrtidstilläggsbestämmelser
utgått av statsmedel. Av nedanstående sammanställning
framgår närmare, i vilken omfattning familjepensionstagare
i vissa pensionsanstalter samtidigt uppburit dylik avlöning eller tjänstepension
under budgetåret 1932/1933.

''	Innehavare av familjepension, som samtidigt åtnjuta:
Pensionsanstalt, från vilken familjepension utgår	avlöning från statstjänst	avlöning från annan tjänst, varå dyrtids-tillägg av statsmedel utgår	tjänstepension såsom f. d. befattnings-havare i statens tjänst	tjänstepension från statens pensionsan-stalt (lärar-innornas pen-sionsanstalt)	Summa
Arméns pensionskassa......	13	6	5	5	29
Telegrafverkets änke- och pupillkassa ..................	10	1	7	—	18
Statens järnvägars änke- och pupillkassa ...............	18	—	10	—	28
Tullstatens enskilda pen-sionsinrättning ............	3	3	2	1	9
Prästerskapets änke- och pupillkassa ..................	2	11	2	17	32
Civilstatens änke- och pu-pillkassa ................	21	1	11	5	38
Statens pensionsanstalt......	7	*96	5	121	229

1 Lärarinnetjänster av olika slag.

— 197 —

Dessutom må framhållas, att för ordinarie manlig lärare vid folkskola
utgår enligt senaste pensionsbestämmelser hel tjänstepension med 2,250
kronor, vartill kommer pensionsförhöjning med 294 kronor samt reglerat
dyrtidstillägg. Till änka utan minderårigt harn efter ordinarie manlig
lärare vid folkskola med nyss nämnt tjänstepensionsunderlag utgår familjepension
med 750 kronor, varå utgår oreglerat dyrtidstillägg. För
ordinarie kvinnlig lärare vid folkskola utgår hel tjänstepension med 1,875
kronor, vartill kommer pensionsförhöjning med 237 kronor samt reglerat
dyrtidstillägg. För det fall, att här avsedd folkskollärarinna med full
tjänstepension såsom änka efter ordinarie folkskollärare även åtnjuter
familjepension, komma hennes sammanlagda pensionsförmåner att uppgå
till 1,875 + 237 + 252 + 750 + 204 = 3,313 kronor. De till ordinarie manlig
lärare vid folkskola utgående pensionsförmånerna utgöra enligt ovan
angivna beräkningsgrunder sammanlagt 2,250 -j- 294 + 300 = 2,844 kronor.

En motsvarande proportion mellan tjänstepension och familjepension
till kvinnlig pensionär samt manlig innehavare av tjänstepension förefinnes
å andra områden av det statsunderstödda pensionsväsendet.

I dyrtidstillägg av statsmedel till sådana familjepensionstagare i statens
pensionsanstalt, som samtidigt åtnjutit avlöning eller tjänstepension,
varå dyrtidstillägg utgått av statsmedel, har under hudgetåret 1932/
1933 utbetalats i runt tal 40,000 kronor.

Enligt gällande bestämmelser örn dyrtidstilläggs utbetalande äger familjepensionstagare,
som även uppbär avlöning eller tjänstepension, åtnjuta
dyrtidstillägg å såväl avlöningen som ifrågavarande pension. Av
den gjorda utredningen framgår också, att i ett icke ringa antal fall dyrtidstillägg
samtidigt utgått till innehavare av familjepension.

Beträffande familjepensionens allmänna karaktär torde böra fasthållas
vid att det måste anses såsom en riktig princip, att denna form av pension
är att anse såsom en angelägenhet, vilken väsentligen bör bekostas
av befattningshavarna själva och bestridas till övervägande del med
egna avgifter. Den omständigheten att staten beviljat dyrtidstillägg ä
dylika pensioner torde icke få anses innebära ett avsteg från berörda
princip, utan har avsikten därmed förvisso varit att med hänsyn till rådande
dyrtid åstadkomma en tillfällig förstärkning av de jämförelsevis
låga belopp, varmed familjepensionerna i regel utgå. 1 de fall, då vederbörande
familjepensionstagare jämväl är befattningshavare eller innehavare
av tjänstepension och i sådan egenskap redan åtnjuter dyrtidstillägg
av statsmedel, synes revisorerna icke samma skäl föreligga för
staten att bevilja dyrtidstillägg å familjepension.

En inskränkning i detta hänseende synes desto mer påkallad som, enligt
vad ovan framhållits, en kvinnlig f. d. befattningshavare utan pensionsherättigat
harn, vilken jämte tjänstepension jämväl uppbär familjepension,
i regel kommer i åtnjutande av — frånsett dyrtidstillägg — pen -

Reyiaorernaä

uttalande.

198 —

sionsförmåner till högre belopp än en manlig f. d. befattningshavare med
tjänstepension i motsvarande lönegrad. Givetvis bör en sådan beskärning
i rätten till dyrtidstillägg å familjepension icke beröra den del av familjepensionen,
som avser pensionsberättigat barn.

På grund av vad sålunda anförts synes därför en sådan ändring i gällande
bestämmelser rörande dyrtidstillägg åt pensionsberättigade änkor
och barn efter befattningshavare i statens tjänst m. fl. böra vidtagas, att
dyrtidstillägg av statsmedel utgår till familjepensionstagare, som samtidigt
åtnjuter dyrtidstillägg av statsmedel å avlöning eller tjänstepension,
endast i det fall, att dyrtidstillägget å sistnämnda förmåner understiger
dyrtidstillägget å familjepensionen och synes därvid dyrtidstillägget
böra bestämmas till belopp, motsvarande skillnaden mellan dyrtidstillägget
å familjepensionen och vad som skolat i dyrtidstillägg utgå å avlöningen
eller tjänstepensionen var för sig eller tillhopa.

§ 65.

Allmänt uttalande
beträffande
av revisorerna
föreslagna
ändringar
i gällande
bestämmelser
ifråga
örn pensionstillägg
och
dyrtidstillägg
åt pensionärer
hos vissa pensionskassor.

Revisorerna hava under §§ 61, 62, 63 och 64 gjort vissa uttalanden beträffande
pensionstillägg och dyrtidstillägg till pensionärer bos vissa
pensionskassor och därvid föreslagit ändringar i olika hänseenden i gällande
bestämmelser på hithörande område.

Genom Kungl. Maj:ts beslut den 17 mars 1933 uppdrogs åt 1930 års
pensionssakkunniga att verkställa utredning och avgiva förslag i fråga
örn ordnande av familjepensioneringen för tjänstemän, tillhörande den
civila statsförvaltningen, jämte andra i samband därmed stående spörsmål.

Då emellertid de av revisorerna enligt ovan föreslagna ändringarna
icke torde vara av beskaffenhet att föregripa den åt de sakkunniga lämnade
utredningen, anse revisorerna — särskilt med hänsyn till den avsevärda
besparing, som ett genomförande av de av revisorerna föreslagna
åtgärderna skulle komma att medföra för statsverket — att frågan härom
icke bör sammankopplas med nyssnämnda utredning utan upptagas till
särskild prövning och avgörande, så att de med revisorernas förslag avsedda
fördelarna må komma statsverket till godo redan från och med

nästkommande budgetår.

— 199 —

Statens affärsverksamhet.

§ 66.

Revisorerna hava från postverket, telegrafverket, statens järnvägar,
statens vattenfallsverk och domänverket infordrat vissa uppgifter angående
vid ifrågavarande verk anställda tjänsteläkares avlöningsvillkor
m. m.

Vid granskning av de inkomna uppgifterna hava revisorerna till en
början konstaterat, att arvodena, som i regel utgå med visst belopp per
person och år, variera i rätt avsevärd grad, icke blott verken sinsemellan,
utan även inom ett och samma verk. Det förefaller revisorerna som
örn giltig anledning icke förefunnes att tillämpa så skiftande löneskalor,
som här kunnat konstateras, då fråga är örn ersättning för ett arbete,
som i allmänhet torde vara tämligen ensartat.

Huruvida de utgående arvodena kunna anses skäliga synes revisorerna
kunna ifrågasättas. Nu utgående arvoden torde i allmänhet hava fastställts
vid en tidpunkt med väsentligt lägre penningvärde än det nuvarande.
Detta gäller exempelvis i fråga örn statens järnvägar, där arvodena
utgått med oförändrade belopp alltsedan den 1 juli 1920, alltså vid
en tidpunkt då levnadskostnadsstegringen nådde sin kulmen. Enligt revisorernas
mening kan det icke vara rimligt att medan bland annat star
tens befattningshavare år efter år på grund av indextalets fall, men även
av andra skäl fått vidkännas betydande lönereduceringar, den grupp befattningshavare,
varom här är fråga, skall bibehållas vid en oförändrad
löneställning.

Revisorerna hava vidare funnit, att vissa verksläkare av vederbörande
verk uppburit högst avsevärda belopp. Så har under år 1932 en postläkare
i Stockholm uppburit nära 20,000 kronor, en av telegrafverkets
läkare i Stockholm över 17,000 kronor och två järnvägsläkare i Stockholm
vardera 16,585 och 12,255 kronor. Samtidigt har konstaterats, att
andra verksläkare i Stockholm icke uppnått högre inkomsthelopp än omkring
1,700 kronor för samma år. De påvisade variationerna bero visserligen
till en del på den förut omnämnda skiftande arvodesheräkningen,
men givetvis i främsta rummet på klientfördelningen, som i ovan berörda
fall varierar mellan i runda tal 125 och 1,420.

Att inom en stad, där vederbörande verk har flera läkare anställda,
en läkare tilldelas icke mindre än omkring 1,420 klienter synes i främsta

Tjänsteläkare
vid de affärsdrivande

verken.

Revisorernas

uttalande.

— 200 —

Poststationen i
Kappelshamn.

Forsmobron.

rummet ur de vårdsökandes synpunkt men givetvis även från verkets
mindre lämpligt. Det kan i detta sammanhang förtjäna framhållas, att
nu framförda mening, åtminstone år 1923 delats av järnvägsstyrelsen. I
en med anledning av ett av 1923 års revisorer gjort uttalande angående
järnvägsläkarnas avlöningsförmåner (§ 18) avgiven förklaring har järnvägsstyrelsen
anfört följande:

Vad angår de järnvägsläkare, vilkas årsinkomster från verket, revisorerna
funnit särskilt anmärkningsvärda, så vill styrelsen med hänsyn
till att vart och ett av dessa järnvägsläkares distrikt omfatta ett ovanligt
stort antal personer samt att det fördenskull kan vara för verket
och vederbörande personal förmånligt, att en uppdelning av dessa distrikt
kommer till stånd, taga i övervägande, huruvida åtgärder i sådan riktning
böra vidtagas.

Huruvida järnvägsstyrelsen gjort allvar av sin avsikt att taga saken
under övervägande hava sig revisorerna icke bekant. Däremot hava revisorerna
funnit att de förhållanden, som i nu berörda avseende påtalades
år 1923 alltjämt kvarstå oförändrade.

Revisorerna hava ansett sig böra fästa riksdagens uppmärksamhet å
ovanberörda förhållanden, då dessa synts revisorerna vara av beskaffenhet
att påkalla närmare utredning.

§ 67.

Revisorerna hava besökt poststationen i Kappelshamn å Gotland.

Den som postexpedition använda lokalen befanns vara avsides belägen
och inrymd i en kioskliknande byggnad. Någon möjlighet att med någon
som helst trygghet därstädes förvara värdehandlingar föreligger uppenbarligen
icke. Handlingar av nämnda art måste därför varje kväll överföras
till föreståndarens bostad för att varje morgon åter föras ned till
expeditionen.

Då så vitt revisorerna kunnat finna de vid Kappelshamns poststation
rådande förhållandena icke erbjuda tillräcklig säkerhet för de försändelser,
som där emottagas och expedieras, hava revisorerna ansett sig böra
omnämna saken.

§ 68.

Sedan den vid Forsmo i Eds socken av Västernorrlands län belägna
nya järnvägsbron över Ångermanälven å norra stambanan under år 1912
öppnats för trafik, medgav 1920 års riksdag, att den gamla järnvägsbron
vid Forsmo finge av järnvägsstyrelsen kostnadsfritt överlåtas till Sollefteå
tingslags väghållningsdistrikt för att användas såsom landsvägsbro under
villkor, att bron vid förefallande behov finge användas som reserv
för den nya järnvägsbron samt att de till bron ledande järnvägsbankarna

— 201 -

i görligaste mån bibehölles i orubbat skick, varvid riksdagen förutsatte,
att vid den blivande överlåtelsen träffades för statens järnvägar och det
allmänna betryggande överenskommelse rörande skyldighet för väghållningsdistriktet
att för framtiden underhålla bron och till densamma ledande
järnvägsbankar.

Därefter träffades mellan järnvägsstyrelsen och väghållningsdistriktet
en överenskommelse, varigenom järnvägsstyrelsen till väghållningsdistriktet
dels med full äganderätt överlät gamla järnvägsbron vid Forsmo
att användas till landsvägsbro, dels ock avgiftsfritt med nyttjanderätt
tills vidare upplät statens järnvägar tillhörig mark, som kunde behöva
tagas i anspråk för erforderliga tillfartsvägar, allt under villkor bland
annat, att bron med till densamma ledande bankar skulle av väghållningsdistriktet
för framtiden underhållas på betryggande sätt, som kunde
av statens järnvägars vederbörande distriktsförvaltning godkännas.
Med avseende å underhållet innehöll överenskommelsen vidare bland annat,
att, innan bron toges i anspråk såsom landsvägsbro, genom väghållningsdistriktets
försorg skulle ske fullständig nitundersökning med tillhörande
utbyte av lösa nitar ävensom målning av järnöverbyggnaden
samt att för framtiden sådan nitundersökning och målning skulle verkställas
minst vart nionde år.

Redan innan omförmälda överenskommelse undertecknades, anhöll
vägstyrelsen, med hänvisning till av de väghållningsskyldiga tidigare
fattat beslut örn brons övertagande till ombyggnad, hos länsstyrelsen i
Västernorrlands län örn åläggande för de väghållningsskyldiga att mot
erhållande av vanligt stats- och landstingsbidrag utföra ombyggnaden
av bron i enlighet med ett i sådant avseende efter vederbörligt förordnande
utarbetat förslag.

Innan den förberedande behandlingen av detta förslag avslutats hos
vederbörande myndigheter, väcktes emellertid inom vägdistriktet fråga,
huruvida icke — sedan kommunikationsförhållandena på grund av motortrafikens
starka utveckling förändrats på sådant sätt, att bron icke
vidare vore behövlig — åtgärder borde vidtagas i syfte att distriktet
måtte befrias från skyldigheten att övertaga och underhålla bron.

Frågan örn åläggande för de väghållningsskyldiga att verkställa ombyggnad
av bron jämte tillfartsvägar blev av länsstyrelsen avgjord genom
utslag den 8 mars 1929. Utslaget innehöll, att länsstyrelsen — med
hänsyn såväl till av de väghållningsskyldiga å vägstämma fattat beslut
att, med ändring av vad tidigare beslutits, hemställa att de väghållningsskyldiga
icke måtte åläggas att utföra bron och vägföretaget, som ock
till vad eljest i målet förekommit med avseende å nyttan för det allmänna
vägväsendet av ombyggnad för landsvägstrafik av bron jämte anordnande
av tillfartsvägar —• icke fann skäl förplikta de väghållningsskyldiga
att utföra ifrågavarande bro- och vägföretag.

Sedan besvär hos Kungl. Majit anförts över länsstyrelsens beslut, fann

— 202 —

Kungl. Majit genom utslag, givet i regeringsrätten den 25 februari 1930,
ej skäl att däri göra ändring.

Efter det att länsstyrelsens nyssnämnda utslag meddelats, gjorde vägstyrelsen
i en till Kungl. Majit ställd skrift den 18 april 1929 — under
åberopande av det förändrade läge, varuti frågan kommit — hemställan
att Kungl. Maj :t måtte befria väghållningsdistriktet från skyldigheten
att enligt den med järnvägsstyrelsen träffade överenskommelsen övertaga
bron i fråga.

över denna framställning avgåvos utlåtanden av järnvägsstyrelsen,
chefen för generalstaben, länsstyrelsen i Västernorrlands län, väg- och
vattenbyggnadsstyrelsen samt arméförvaltningens fortifikations- och civila
departement.

Järnvägsstyrelsen erinrade i sitt utlåtande, att bibehållandet av gamla
Forsmobron för något statens järnvägars ändamål icke krävdes samt att
det ursprungligen varit ifrågasatt att till enskild köpare försälja järnöverbyggnaden.
Styrelsen anförde vidare, att styrelsen, därest bron med
hänsyn till militära intressen skulle bibehållas, icke kunde tillstyrka, att
vägdistriktet befriades från skyldighet att övertaga bron med mindre
underhållet av densamma bekostades antingen av vägdistriktet eller ock
med andra statsmedel än sådana, som belastade statens järnvägar.

Styrelsen meddelade vidare i särskilt utlåtande, att iståndsättandet av
bron i och för användning för järnvägsändamål beräknades kosta omkring
30,000 kronor samt att de för framtiden periodvis återkommande
kostnaderna för motsvarande underhåll beräknades utgöra, för år räknat,
2,700 kronor.

Chefen för generalstaben förklarade sig avstyrka varje förslag, som
avsåge eller resulterade i ett nedtagande av den gamla järnvägsbron vid
Forsmo eller ett minskande av dennas användbarhet såsom reserv för
den nya järnvägsbron, intill dess att genom anskaffande av provisorisk
bromateriel effektiva åtgärder vidtagits för ett hastigt återställande av
åtminstone järnvägsbron över Ångermanälven. På grund härav hemställde
chefen för generalstaben, att, därest vägstyrelsens ansökning bifölles,
bron måtte underhållas genom kronans försorg.

Länsstyrelsen och väg- och vattenbyggnadsstyrelsen tillstyrkte bifall
till vägstyrelsens hemställan.

Arméförvaltningens fortifikations- och civila departement avstyrkte i
likhet med chefen för generalstaben, att den gamla järnvägsbron vid
Forsmo slopades. Därest Kungl. Majit skulle finna skäl bifalla vägstyrelsens
framställning, borde därför bron för framtiden av järnvägsstyrelsen
underhållas såsom reserv för den nya järnvägsbron. Kostnaderna
härför, av styrelsen beräknade till 2,700 kronor årligen, syntes kunna bestridas
av lantförsvarets anslag till extra utgifter. Såsom villkor för
väghållningsdistriktets befrielse från dess åtagande i överenskommelsen
med järnvägsstyrelsen syntes böra uppställas, att distriktet innan kon -

— 203 —

traktet hävdes ombesörjde det underhåll, varom i kontraktet överenskommits
men som syntes icke hava vederbörligen utförts av distriktet.

I proposition nr 56 till 1932 års riksdag anförde föredragande departementschefen
bland annat följande:

Den mellan väghållningsdistriktet och järnvägsstyrelsen träffade överenskommelsen
angående överlåtande på vägdistriktet av den gamla järnvägsbron
över Ångermanälven vid Forsmo hade grundats på den förutsättningen,
att bron skulle komma till användning såsom landsvägsbro.
Då på grund av ändrade förhållanden denna förutsättning icke blivit
uppfylld, syntes det icke skäligen kunna från statens sida påfordras, att
vägdistriktet skulle fullgöra den i överenskommelsen stadgade skyldigheten
att bestrida underhåll av bron. Detta gällde underhållet såväl för
framtiden som för den tid, vilken förflutit efter överenskommelsens ingående.
Departementschefen ville alltså för sin del tillstyrka ett tillmötesgående
av den i ärendet gjorda framställningen örn befrielse från fullgörande
av förpliktelserna enligt överenskommelsen.

Vid ett beslut i enlighet härmed borde bron, åtminstone tillsvidare,
övertagas av statens järnvägar. Huruvida bron för framtiden borde, med
hänsyn till militära intressen, bibehållas såsom reserv för den nu använda
järnvägsbron vid Forsmo, finge bliva beroende av ytterligare utredning,
i samband varmed även frågan örn sättet för täckande i sådant
fall av kostnaderna för brons iståndsättande och framtida underhåll
borde tagas under övervägande. Därest ifrågavarande undersökning skulle
giva vid handen, att bron icke borde av nyss angivna skäl behållas, syntes
det böra ankomma på Kungl. Maj:t att besluta brons borttagande och
försäljning. Ehuru enligt inhämtade upplysningar bron befunne sig i
sådant skick, att ett iståndsättande av densamma, därest den skulle bibehållas,
icke längre kunde uppskjutas, skulle dock enligt departementschefens
mening under den kortare tid, som kunde erfordras för nyssnämnda
utredning, kunna anstå med vidtagande av underhållsåtgärder.

I ovannämnda proposition hemställde Kungl. Majit, att riksdagen
måtte medgiva befrielse för Sollefteå tingslags väghållningsdistrikt från
de förpliktelser, som åvilade distriktet enligt omförmälda, mellan distriktet
och järnvägsstyrelsen den 26 januari och den 9 februari 1924 träffade
överenskommelse angående överlåtelse av gamla järnvägsbron
över Ångermanälven vid Forsmo, under förutsättning att distriktet till
statens järnvägar avstode den rätt till bron jämte mark för tillfartsvägar,
som distriktet enligt berörda överenskommelse ägde.

Riksdagen, som förutsatte, att beslut örn brons borttagande och försäljning
icke fattades utan riksdagens hörande, biföll Kungl. Maj:ts hemställan.

Genom Kungl. Maj:ts brev den 30 april 1931 bekräftades riksdagens
nyssberörda beslut och anbefalldes samtidigt chefen för generalstaben
och arméförvaltningens fortifikationsdepartement att i samråd med järn -

— 204 —

Revisorernas

uttalande.

vägsstyrelsen verkställa utredning i fråga om brons bibehållande med
hänsyn till militära intressen samt örn därmed förenade kostnaders bestridande
ävensom att till chefen för försvarsdepartementet inkomma
med det yttrande och förslag, vartill utredningen kunde föranleda.

Sedermera hava genom Kungl. Majits brev den 8 juli 1932 och den 5
maj 1933 till järnvägsstyrelsens förfogande ställts ett belopp av sammanlagt
20,000 kronor för utförande snarast möjligt av nitrevision och övriga
underhållsarbeten, av vilket belopp 8,000 kronor skolat utgå av lantförsvarets
anslag till extra utgifter och 12,000 kronor av förenade mötespassevolanskassornas
fond. Detta arbete har nu slutförts.

Revisorerna hava avlagt besök vid Forsmobron.

Genom ovanberörda av Kungl. Majit fastställda utslag av länsstyrelsen
i Västernorrlands län har konstaterats, att gamla Forsmobron icke
längre är av betydelse för landsvägstrafiken. Revisorerna äro i tillfälle
att komplettera utredningen i denna del med upplysning, att anslag redan
beviljats till byggande av en bro vid Resele någon mil ovanför Forsmobron
samt att länsstyrelsen genom utslag den 10 augusti innevarande
år förpliktat de väghållningsskyldiga i Sollefteå tingslags väghållningsdistrikt
att, under förutsättning att bidrag för ändamålet erhölles av
statsmedel, i huvudsaklig överensstämmelse med upprättat förslag anlägga
bro över Ångermanälven i närheten av Eds kyrka vid Sand, belägen
cirka 4 kilometer nedanför Forsmobron, jämte tillfartsvägar samt
den sålunda anlagda bron med tillfartsvägar därefter för framtiden i
laga ordning underhålla.

Revisorerna vilja vidare framhålla, att de från militärt håll framförda
kraven på brons bibehållande med i stort sett lika skäl torde kunna åberopas
i fråga örn åtskilliga andra stora järnvägsbroar i landet. För övrigt
torde genom befintligheten av inlandsbanan och landsvägsbroarna i Näsåker
och Sollefteå redan nu vissa garantier föreligga för att förbindelserna
över Ångermanälven i händelse av krig ej skola avbrytas.

Revisorerna anse sig vidare böra påpeka, att i en nära framtid komma
att på en sträcka av cirka fyra mil finnas ej mindre än fyra broar över
Ångermanälven, nämligen vid Sollefteå, Sand, Resele och Näsåker. Kostnaden
för de redan nu befintliga förbindelselederna är högst betydlig och
kommer givetvis att genom tillkomsten av ytterligare två broar ökas än
mera. Det torde därför vara särdeles angeläget, att alla ej strängt nödvändiga
kostnader för förbindelsen över älven undvikas. Såsom framgår
av järnvägsstyrelsens ovanberörda utredning skulle emellertid brons bibehållande
såsom reservbro föranleda en engångskostnad av 30,000 kronor
och en underhållskostnad av 2,700 kronor för år räknat.

Under åberopande av vad ovan anförts anse sig revisorerna böra förorda,
att åtgärder måtte vidtagas för rivning av gamla Forsmobron i så
god tid, att man undgår ytterligare kostnader för densamma.

— 205 —

§ 69.

I skrivelse till järnvägsstyrelsen den 3 juli 1933 anhöll direktören G. Löfmarck
om ersättning med 1,110 kronor för en å Arvika station förkommen
koffert, innehållande kläder och poletterad som resgods under nr 1276 den
20 juni 1933 Stockholm C.—Arvika. Löfmarck avlämnade samtidigt förteckning
över koffertens innehåll med värdet angivet för varje särskild
post. Den 4 därpå följande juli utbetalade styrelsen ersättning med det
begärda beloppet.

Sedan kofferten den 11 juli tillrättakommit å Arvika station, varom Löfmarck
i enlighet med bestämmelse i § 33 äv järnvägstrafikstadgan underrättades
av stationen, tillskrevs Löfmarck den 20 juli av styrelsen med förfrågan,
huruvida han önskade taga befattning med kofferten. Till svar
härå meddelade Löfmarck i skrivelse den 25 augusti, att han avstod från
all rätt till kofferten.

Distriktschefen i Göteborg hade tidigare under hand meddelat styrelsens
reklamationskontor, att godset möjligen skulle kunna komma till användning
för statens järnvägars räkning, varför Arvika station den 29 augusti
beordrades att sända godset till distriktschefen i Göteborg, som samtidigt
anmodades att låta upprätta specificerad förteckning över koffertens innehåll.
I skrivelse den 12 september, varvid denna förteckning fanns hilagd,
anhöll distriktschefen, som icke funnit godset höra disponeras av statens
järnvägar, örn meddelande, huruvida styrelsen hade något att erinra däremot,
att godset försåldes i olika poster vid en förestående auktion å tillvaratagna
effekter. I svarsskrivelse den 13 september meddelade styrelsen,
att hinder icke mötte för godsets försäljning på föreslaget sätt. Godset
avyttrades därefter i Göteborg på så sätt, att en rock försåldes under
hand för 15 kronor och det övriga å auktion den 23 september för 48 kronor
20 öre. Tio poster inropades å auktionen för Löfmarcks räkning. Med
avdrag av belöpande auktionsavgift, 6 kronor 62 öre, inbetalades det vid
försäljningen influtna nettobeloppet, 56 kronor 58 öre, av distriktschefen
den 17 oktober till styrelsens postgirokonto 4920.

I en göteborgstidning förekom den 27 september 1933 en artikel med rubriken:
»Staten skinnas av före detta statstjänsteman. Tar bra betalt för
bortkommet gods, återköper för en spottstyver». I denna tidningsartikel
lämnades en synbarligen korrekt redogörelse för ärendet jämte vissa
reflektioner, vilkas huvudsakliga innebörd framgår av artikelrubriken.

Dagen efter det att nyssnämnda artikel varit i tidningen införd, sålunda
den 28 september, gjorde Löfmarck under hand förfrågan hos chefen
för järnvägsstyrelsens reklamationskontor rörande grunderna för beräkning
av värdet å förkommet gods. I anledning härav blevo bestämmelserna
i § 85 mom. 1 i trafikstadgan påvisade för Löfmarck. Enligt dessa
bestämmelser skall det bortkomna godsets allmänna handelsvärde läggas
till grund för utgående ersättning. I skrivelse till styrelsen den 16 ok -

Av statens
järnvägar utbetalad
ersättning
för en
förkommen
koffert.

— 206 —

tober meddelade därefter Löfmarck, att han vid framställandet av sitt ersättningsanspråk
hade lagt effekternas inköpsvärde till grund för beräkning
av godsets värde. Då han emellertid nu blivit upplyst örn, att jämlikt
bestämmelserna i § 85 mom. 1 i trafikstadgan ersättningen skulle beräknas
efter godsets allmänna handelsvärde, återställde han samtidigt av
det utbekomna ersättningsbeloppet 555 kronor, utgörande 50 procent av
inköpsvärdet.

Det belopp, som efter nämnda återbetalning kvarstår såsom av järnvägen
utbetalt till Löfmarck, utgör sålunda 555 kronor.

Vid bedömandet av frågan, huruvida detta belopp kan anses motsvara
godsets värde enligt § 85 mom. 1 i trafikstadgan, torde följande böra
beaktas.

Enligt § 34 i nämnda stadga gälla i fråga örn järnvägens ansvar i anledning
av förlust eller minskning av eller skada å inskrivet resgods i
tillämpliga delar de i stadgans 3 kap. avdelning III beträffande ansvarighet
för gods meddelade föreskrifterna. I § 85 i nämnda avdelning säges,
som redan antytts, att örn järnvägen är skyldig lämna ersättning till
följd därav, att gods gått förlorat eller minskats, ersättningen skall beräknas
efter godsets allmänna handelsvärde eller, i saknad därav, efter
det värde, som gods av samma slag och beskaffenhet hade å avsändningsorten
vid tiden för godsets mottagande till befordring.

I allmänhet lärer det icke möta svårighet att beträffande frakt- eller
ilgodssändning fastställa det sålunda i § 85 i trafikstadgan omnämnda allmänna
handelsvärdet. Detta kan i regel ske genom räkning, faktura, slutsedel
eller annat leveransavtal i original eller avskrift, utdrag ur handelshöcker
etc. Beträffande resgodssändning innehållande personliga effekter
möter det emellertid svårighet att på dylikt sätt utröna ett allmänt
handelsvärde, varför enligt § 85 i trafikstadgan i stället måste utrönas
det värde, som gods av samma slag och beskaffenhet hade å avsändningsorten
vid tiden för godsets mottagande till befordring. Man har
alltså att vid bedömandet av värdet av resgods taga hänsyn till den minskning
i inköpsvärdet, som godset vid tidpunkten för befordringen undergått
på grund av förslitning. Att på ett ur såväl järnvägens som trafikantens
synpunkt tillfredsställande sätt fastställa nämnda värdeminskning
möter givetvis stora svårigheter. Enligt överdirektören J. Flodins
och hovrättsrådet H. Wikanders kommentar till trafikstadgan har järnvägsstyrelsen
år 1912 i sitt betänkande angående ny trafikstadga i anslutning
till stadgans § 34 anfört bland annat följande:

Beträffande svårigheten att öva kontroll över innehållet i resgodskolli
vore att märka, att det vore den resandes sak att visa, vad han förlorat.
Örn den, som krävde ersättning, uppgåve vanliga resgodseffekter såsom
förlorade eller förstörda, örn anledning icke funnes att antaga, att han
före med osanning, och örn de uppgivna priserna vore rimliga, borde järnvägen
i allmänhet taga hans uppgift för god.

— 207

I de av styrelsen utfärdade godsundersökningsföreskrifterna, som innehålla
föreskrifter för stationernas handläggning av inkomna ersättningsanspråk,
finnes i § 8 mom. 6 särskilt angivet, vad därvid är att iakttaga
med avseende på bestyrkande av innehåll och värde för förkommet resgods.
Enligt nämnda föreskrifter erfordras intyg rörande såväl innehåll
som värde. Därest innehållet icke kan styrkas av annan person än ägaren
själv, skall denne avgiva en förklaring på heder och samvete angående
sändningens innehåll. Beträffande värdet hör godsets ägare förete
intyg från trovärdiga personer.

Därest till järnvägsstyrelsen från trafikant direkt eller genom station
inkommer ersättningsanspråk, vilket icke är styrkt i enlighet med ovan
berörda föreskrifter, går styrelsen i författning örn införskaffande av bestyrkande
i den utsträckning styrelsen prövar erforderligt.

I betraktande av ovan berörda svårigheter för ett rättvist bedömande
av värdet med hänsyn tagen till undergången förslitning har det av Löfmarck
till 555 kronor senast uppskattade värdet tagits för gott av järnvägsstyrelsen.
Det förhållandet, att godset vid försäljningen å auktion
endast inbragte 63 kronor 20 öre, bör enligt'' styrelsens mening vara utan
betydelse för bedömandet av godsets verkliga värde.

Det hör vidare bemärkas, att Löfmarck, som vid avgången den 30 juni
1932 från distriktschefshefattningen icke var berättigad till pension enligt
gällande bestämmelser, efter medgivande av 1932 års riksdag, genom
Kungl. Maj:ts brev den 6 maj 1932 förklarats berättigad att, för den händelse
han före uppnådd pensionsålder av 65 år avginge ur statens järnvägars
tjänst för att tillträda anställning såsom verkställande direktör
hos svenska järnvägsföreningen och svenska järnvägarnas arbetgivarförening,
utan hinder därav vid uppnådda 65 levnadsår från statens järnvägar
komma i åtnjutande av den pension, vartill han varit berättigad,
därest han då kvarstått i tjänst, med rätt för Löfmarck att, örn han före
uppnåendet av 65 års ålder på grund av sjukdom nödgades lämna omförmälda
anställning i enskild tjänst med avstående av därmed förenad lön,
redan från tidpunkten för avgången från sistberörda anställning erhålla
pension från statens järnvägar.

Enligt vad revisorerna inhämtat är.Löfmarck slutligen ledamot av den
ständiga nämnden för avgörande av bland annat sådana tvister rörande
förlust eller minskning av eller skada å gods, vilka omnämnas i trafikstadgans
§ 94 punkt 5. I

I enlighet med järnvägsstyrelsens ovan åberopade uttalande till trafikstadgans
§ 34 och — enligt vad från styrelsens sida särskilt framhållits
— med hänsyn till, att godset tillhörde en erfaren järnvägsman i aktad
ställning, har i förevarande fall särskilt bestyrkande av godsets värde icke
avfordrats ägaren före ersättningens utbetalande. Revisorerna vilja särskilt
framhålla att Löfmarck i många år intagit en förtroendeställning vid

Revisorernas

uttalande.

— 208 —

statens järnvägar, att lian genom särskilt tillmötesgående från statsmakternas
sida beretts rätt till pension samt att han i egenskap av ledamot
av järnvägarnas skadeersättningsnämnd bort hava god kännedom örn de
på förenämnda område gällande bestämmelser och ivra för deras rätta
tillämpning. Järnvägsstyrelsen har tydligen på grund av ovan anförda
omständigheter ansett sig kunna lita på att de av Löfmarck lämnade uppgifterna
vore tillförlitliga och på grund härav ansett sig i detta särskilda
fall kunna frångå eljest tillämpad praxis. Genom omständigheter, som
järnvägsstyrelsen knappast haft anledning att taga i beräkning, hava
emellertid statens järnvägar tillmötesgått ett ursprungligen orimligt krav,
som sedermera visserligen reducerats, men dock torde hava medfört att i
skadeersättning utbetalats ett belopp, som med all sannolikhet överstiger
värdet av de föremål, ersättningen avsett.

Revisorerna hava ansett sig icke kunna underlåta att omförmäla vad
sålunda förekommit.

§ 70.

Utnyttjandet
för enskild
tjänstemans
privata resor
av statens
järnvägars
materiel.

Sedan den 1 juni 1921 har baningenjören å statens järnvägars åttonde
bansektion förhyrt banvaktsstugan nr 622 mellan Sandhem och Mullsjö.
För denna bostad har han i likhet med andra hyresgäster i statens järnvägars
hus erlagt ett av vederbörande distriktsförvaltning och distriktschef
fastställt hyresbelopp, vilket för tiden 1 juni 1921—30 september 1932
utgjorde 21 kronor per månad, för tiden 1 oktober 1932—30 september 1933
19 kronor 75 öre per månad och från och med den 1 oktober 1933 17 kronor
75 öre per månad. Hyresbeloppet har bestämts enligt samma grunder som
för övriga bostäder inom distriktet och av baningenjören erlagts för hela
året, ehuru han använt bostaden endast två eller tre månader under somrarna.
Inalles har av honom hittills erlagts en hyressumma av något mer
än 3,000 kronor.

Stugan har under den tid baningenjören förhyrt densamma varit och
är fortfarande obehövlig för banbevakningspersonal och skulle enligt uppgift,
örn den ej förhyrts av honom, hava uthyrts till någon privatperson.
Då stugan upphörde att användas för sitt egentliga ändamål saknades
brunn med drickbart vatten, varför sådant fick hämtas från en vid en
granngård, på ett avstånd av cirka 300 meter från stugan belägen källa.
Denna källa lär emellertid tidvis hava hållit mycket litet vatten, varför
ransonering understundom måste tillgripas. Enligt uppgift har av grannarna
banvaktens vattenhämtning setts med oblida ögon. Dels på grund
därav och dels emedan förefintligheten vid bostaden av brunn med drickbart
vatten syntes vara en förutsättning för att stugan skulle kunna uthyras,
grävdes under år 1923 en brunn och uppgick kostnaden härför till
781 kronor 19 öre.

Under baningenjörens sommarvistelse hava de dagliga resorna till tjänst -

— 209 —

göringsorten, Falköping, verkställts med en statens järnvägar tillhörig
s. k. banmästardressin, som i allmänhet brukat föras av baningenjören
själv. Någon ersättning för bensin, oljor och slitage har emellertid därvid
icke debiterats enligt uppgift beroende därpå, att den förutvarande
distriktschefen lämnat sitt medgivande till dressinens kostnadsfria utnyttjande,
enär tåglägenheterna för dagliga resor mellan Falköping och
sommarbostaden vore ogynnsamma med hänsyn till baningenjörens tjänstgöringstider.
Dessutom lär hava räknats med, att vid dessa resor en viss
inspektion av linjen, liknande banmästarens dagliga inspektion, skulle av
baningenjören förrättas. Vid enstaka tillfällen har sektionens motorförare
varit honom behjälplig vid resorna, beroende på skilda orsaker såsom nödvändigheten
av dressinens intrimning efter inträffat motorkrångel, dess
användning för resor i tjänsten och dylikt.

Revisorerna hava icke kunnat undgå att finna det anmärkningsvärt,
att järnvägstjänstemän på sätt i förevarande fall ägt rum, kunna med
överordnades samtycke beredas tillfälle att utan ersättning utnyttja statens
materiel och förbrukningsartiklar för privata resor. Det må i detta
sammanhang framhållas, att enligt gällande fribiljettbestämmelser tjänstehavare
icke äger rätt att utnyttja stående fribiljett för tågresor mellan
tillfällig sommarbostad och tjänstgöringsorten. Den princip, som sålunda
kommit till uttryck i fråga örn användningen av fribiljetter, står i bjärt
kontrast till ovanberörda till förmån för baningenjören å 8:e bansektionen
gjorda medgivande.

Vad beträffar anläggningen av brunn vid ifrågavarande banvaktsstuga
må framhållas, att någon sådan uppenbarligen icke ansetts behövlig, så
länge en banvakt innehade stugan som tjänstebostad. Först sedan densamma
uthyrts till baningenjören å sektionen har behovet av brunn å
tomten ansetts böra tillgodoses. Jämväl detta förhållande finna revisorerna
anmärkningsvärt.

Även örn, såsom för revisorerna uppgivits, rättelse i det nu ifrågavarande
fallet torde komma att vidtagas beträffande kostnadsfritt utnyttjande av
järnvägens materiel, hava revisorerna dock, med hänsyn till att liknande
missförhållanden torde kunna förekomma även i andra fall, ansett sig icke
kunna underlåta att omförmäla vad sålunda förekommit.

§ 71.

Frågan örn fördjupning av Fårösunds norra gatt har länge varit föremål
för överväganden.

Den trafik, som framförallt har intresse av Fårösundsleden, är, dels den
gotländska kustfarten, dels den trafik, som förmedlar kalktransporterna
från kalkbrotten å Gotlands ostkust till avnämare å fastlandet — sockerfabriker,
trämasseindustrier och järnverk — särskilt i norra och mellersta

14 — 38307a. Ren.-berättelse ang. statsverket för är 1933. I.

Revisorernas

uttalande.

Upprensning
av norra inloppet
till
Fårösund.

— 210 —

Sverige. Kalkexporten från Gotland uppgår till över 300,000 ton per år
och besörjes i stor utsträckning av pråmsläp, smärre äng- och motorfartyg
samt segelfartyg med eller utan hjälpmotor. Till stor del har detta tonnage
ett djupgående, som omöjliggör passerande av Fårösund. Trafiken är därför
i avsevärd utsträckning hänvisad till leden norr örn Fårön. Det därstädes
belägna Salvorev innebär emellertid stora faror för en sjöfart, som
icke är av den art, att den kan med fördel söka öppen sjö. Dessutom
innebär användande av leden norr örn Fårön en förlängning av färdvägen,
för kustfarten mellan östra och västra Gotland uppgående till mellan 50
och 60 kilometer och för pråmtrafiken till fastlandet — vilken söker sig
in under land snarast möjligt för att där fortsätta inomskärs — mellan
10 och 25 kilometer.

Fårösunds hamn är vidare av betydelse som nödhamn, framförallt för
seglare och smärre maskindrivna fartyg men även i viss män för det
större tonnaget. Med hänsyn till det norra inloppets svårframkomlighet
kan hamnen emellertid icke utnyttjas som nödhamn i den utsträckning,
som vore önskvärd.

Redan år 1899 gjorde länsstyrelsen i Gotlands län framställning örn åtgärder
för fördjupning av Fårösunds norra gatt.

Under år 1911 avlät länsstyrelsen förnyad framställning i ämnet.

Sedan väg- och vattenbyggnadsstyrelsen anbefallts att låta verkställa
undersökning och upprätta förslag till fördjupning av sunden, avlämnade
styrelsen år 1916 dylikt förslag. Förslaget innefattade två alternativ,
det ena avseende upprensning till 5 meters djup och 35 meters bottenbredd
för en enligt då rådande prisläge beräknad kostnad av 620,000
kronor och det andra 6.5 meters djup och 40 meters bottenbredd för en beräknad
kostnad av 1,360,000 kronor.

Är 1918 gjordes framställning i ämnet av åtskilliga rederi- och kalkindustriföretag,
varefter länsstyrelsen i skrivelser den 14 december 1920
och den 5 juli 1926 upprepade sin hemställan örn fördjupning av farleden.

Sedan chefen för marinstaben i utlåtande den 25 januari 1928 framhållit,
att en upprensning av norra inloppet till Fårösund till 5 meters djup
skulle skänka Fårösunds hamn ökat värde som hjälpbas för marinen, anbefalldes
väg- och vattenbyggnadsstyrelsen att i samråd med lotsstyrelsen
inkomma med dels förnyade beräkningar rörande kostnaden för en upprensning
till ett djup av 5 meter och en bottenbredd av 35 meter, dels utredning
angående kostnaderna för upprensning till större djup, dels ock
utredning angående sättet och kostnaderna för fyrbelysning i inloppet.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen avgav efter samråd med lotsstyrelsen
de sålunda begärda utredningarna i skrivelse den 3 juli 1928. Kostnaderna
för olika alternativ beträffande djup- och bottenbredd framgå
av följande tablå.

— 211

	Djup under medelvattenytan	Bredd	Kostnad
	m.	m.	kr.
Alt. 1...................................	..................................... 4.5	35	405,000
o 2....................................	.................................... 5.o	35	560,000
» 3..................................	..................................... 5.5	40	770,000
» 4....................................	..................................... 5.5	45	845,000
» 5....................................	.................................... 6.o	40	1,105,000
» 6...................................	..................................... 6.5	40	1,400,000

Med hänsyn därtill, att djupgåendet å de fartyg, som kunde tänkas
komma, att betjäna sig av leden ifråga, uppgivits vara 4.5 meter och då
normalt lågvattenstånd vid Fårösund läge 0.3 meter under medelvattenytan,
ansåge sig styrelsen höra förorda upprensning av gattet till 5.5 meters
djup oell 45 meters bredd. Det sålunda förordade alternativet skulle
draga en kostnad av 845,000 kronor, vartill skulle komma utgifterna för
anordnande av nödig fyrbelysning, beräknade till 50,000 kronor. Kostnadsförslaget
vore grundat på att fördjupningsarbetet skulle utföras dels
inom fångdammar och dels medelst undervattenssprängning.

Över det framlagda förslaget infordrades yttranden av kommerskollegium
och chefen för marinstaben.

I statsverkspropositionen till 1929 års riksdag anmäldes ärendet, varvid
vederbörande departementschef anförde, att han med hänsyn till de stora
kostnaderna icke under dåvarande förhållanden kunde förorda igångsättandet
av detta arbete.

Frågan var därefter föremål för interpellation vid samma års riksdag.
I sitt svar å interpellationen erinrade vederbörande departementschef örn
de dryga kostnader, som upprensningens företagande beräknats draga.
Departementschefen meddelade emellertid tillika, att ett uppslag framkommit,
som möjligen kunde komma att ställa frågan örn företagets genomförande
i ett gynnsammare läge. Det syntes icke vara uteslutet, att
arbetet kunde utföras enbart genom användning av mudderverk av tillräcklig
kapacitet. Statens vattenfallsverk förfogade över ett större sådant,
med vilket under år 1928 verkställts stora muddringsarbeten vid ett
flertal hamnar till väsentligt lägre kostnader än eljest skulle hava blivit
fallet. Enligt vad vattenfallsstyrelsen i skrivelse meddelat departementschefen,
skulle uppmuddring i Fårösund till av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
förordat djup och bottenbredd, under förutsättning att, såsom
vattenfallsstyrelsen efter inhämtade informationer förklarat sig hava anledning
förmoda, kalkstenen där icke vore svårare att bearbeta än å nyssnämnda
platser, icke behöva draga större kostnader än i runt tal omkring

300,000 kronor, vartill skulle komma 50,000 kronor i kostnader för fyrbelysning.

Vad sålunda förekommit föranledde förnyad remiss till väg- och vattenbyggnadsstyrelsen,
som i utlåtande den 16 oktober 1929 lämnade en utför -

— 212 —

lig redogörelse för styrelsens kostnadsberäkningar oell grunderna för desamma.

Slutligen avgav vattenfallsstyrelsen den 26 oktober 1929 utlåtande i
ärendet oell anförde därvid bland annat följande.

Styrelsen hade efter anmodan av chefen för kommunikationsdepartementet
genom överingenjören vid byggnadsbyrån och ledaren för styrelsens
muddringsarbeten närmare studerat förhållandena på ort och ställe.
Därvid hade det befunnits, att styrelsens mudderverk visserligen vore
lämpligt för arbetet men att, innan muddring skedde, sprängning i kalkberget
måste företagas i större utsträckning, än som tidigare antoges behövligt.
Kostnaden för arbetet med sådant utförande hade av byggnadsbyrån
beräknats till 450,000 kronor, varvid räknats med cirka 40 % större
schaktningsmassa, än som tidigare skett.

Det vore, framhöll styrelsen, slående, att skillnaden mellan den av vägoch
vattenbyggnadsstyrelsen beräknade kostnaden och den av vattenfallsstyrelsen
angivna vore avsevärd. Detta berodde i främsta rummet på den
stora svårigheten att rätt bedöma kostnaden för arbeten av ifrågavarande
art och härför lämpligaste metoder. I det förra fallet hade beräkningen
gjorts med hänsyn till ett utförande, varvid huvuddelen av schaktnings
massan uttoges i torrt schakt inom fångdammar. Vattenfallsstyrelsens
kostnadsberäkning grundade sig på användande av styrelsens högvärdiga
materiel för muddring och sprängning samt med ett ritförande, som gåve
intryck av att vara genomförbart för den beräknade kostnaden.

Den stora skillnaden i beräknade kostnader föranledde emellertid vattenfallsstyrelsen
att framlägga det förslaget, att man till en början underförstå
året inskränkte sig till att göra ett försök, och, örn detta utfördes
under våren 1930, vore vattenfallsstyrelsen beredd att ställa mudderverk
och annan materiel till förfogande för ändamålet. För ett dylikt försök
borde anslås ett belopp av minst 65,000 kronor, men detta arbete bomme
till gagn, vilken metod man än i fortsättningen ansåge sig böra följa och
vilka av de föreslagna dimensionerna på farleden man än valde. Skulle
försöket, vilket vattenfallsstyrelsen antoge, slå väl ut, vore styrelsen beredd
att under något av åren 1931 eller 1932 tillhandahålla arbetsmateriel
för farledens fullbordande enligt den angivna metoden.

I statsverkspropositionen till 1930 års riksdag (1/1930, VI, p. 29) hemställde
Kungl. Majit örn ett extra reservationsanslag å 65,000 kronor under
sjätte huvudtiteln till försöksarbeten för upprensning av norra inloppet
till Fårösund. Vederbörande departementschef framhöll därvid, att.
då vattenfallsstyrelsen förklarat, att försöksarbetena skulle komma till
gagn vid företagets fullföljande, oberoende av vilken arbetsmetod, som i
fortsättningen komme att tillämpas och vilka av de föreslagna dimensionerna
å farleden, som kunde bliva bestämda, det då icke vore erforderligt
att taga ståndpunkt beträffande den bredd och det djup, vartill farleden
vid företagets fullföljande borde upprensas.

— 213 —

Genom skrivelse nr 300, p. 4, för samma år beviljade riksdagen det begärda
anslaget, 65,000 kronor.

Kungl. Majit uppdrog härefter genom beslut den 6 juni 1930 åt vattenfallsstyrelsen
att utföra försöksarbeten för upprensning av farleden.

Efter det dessa arbeten slutförts, framlade vattenfallsstyrelsen i skrivelse
den 29 september 1930 resultaten av desamma. Styrelsen förklarade
sig anse dessa resultat bestyrka styrelsens tidigare kostnadsberäkningar.
Med ledning av de vunna erfarenheterna samt med vissa härav föranledda
ökningar av de kubikmassor som måste borttagas, framlade styrelsen
kalkyler rörande kostnaderna för farledens upprensning enligt tre
olika av styrelsen angivna alternativ. Av dessa avsåg alt. I en upprensning
av farleden i dess helhet till 5.5 meters djup och 45 meters bottenbredd,
medan alt. II innefattade en begränsning av farledsbredden till 40
meter i farledens södra del och alt. III gick ut på — förutom nyssnämnda
ändring beträffande bredden — jämväl en inskränkning av bottencljupet
i farledens södra och norra delar till 5 meter. Kostnaderna för dessa olika
alternativ uppskattades — utöver det till försöksarbeten anvisade anslagsbeloppet
— till respektive 450,000 kronor, 425,000 kronor och 375,000 kronor.
Styrelsen tillstyrkte för sin del arbetenas utförande i enlighet med alt. II.

I avgivna utlåtanden anslöto sig länsstyrelsen i Gotlands län, kommerskollegium,
chefen för marinstaben samt lotsstyrelsen helt eller i huvudsak
till vad vattenfallsstyrelsen föreslagit. Även väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
förklarade sig icke hava något att erinra mot genomförande av det
utav vattenfallsstyrelsen tillstyrkta alt. II. Beträffande kostnaderna för
upprensningen uttalade väg- och vattenbyggnadsstyrelsen däremot en
från vattenfallsstyrelsens mening avvikande uppfattning. Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
— som på närmare angivna grunder ansåg resultaten
av de utförda försöksarbetena icke bestyrka vattenfallsstyrelsens kostnadsberäkningar
utan visa, att väg- och vattenbyggnadsstyrelsen ej övervärderat
svårigheterna vid upprensningen — ansåg icke skäl föreligga till
frångående av sina tidigare kostnadsberäkningar. För sill del beräknade
styrelsen kostnaderna för alt. II till 784,000 kronor utöver det till försöksarbeten
anvisade anslagsbeloppet. För budgetåret 1931/1932 beräknade
styrelsen medelsbehovet till 400,000 kronor.

I statsverkspropositionen till 1931 års riksdag (1/1931, VI sid. 103) förklarade
vederbörande departementschef, att med anledning av vad vägnell
vattenbyggnadsstyrelsen anfört ärendet remitterats till vattenfallsstyrelsen
för förnyat utlåtande. För egen del hade departementschefen
därför ännu icke kunnat taga ståndpunkt till de i ärendet föreliggande
alternativa förslagen. På grund härav och då i varje fall med hänsyn
till rådande statsfinansiella situation medel för arbetenas utförande icke
kunde för det dåvarande beredas, förklarade sig departementschefen icke
hava anledning att tillstyrka beräknande av anslag för ändamålet.

I två i första kammaren vid samma års riksdag väckta motioner nils

— 214 —

78 oell 79 (likalydande i andra kammaren nr 119 och 120) hemställdes,
att riksdagen måtte anvisa, dels till upprensning av norra inloppet till
Fårösundsleden ett reservationsanslag av 425,000 kronor dels ock till anordnande
av fyrbelysning därstädes ett reservationsanslag av 50,000 kronor.

Statsutskottet avstyrkte under hänvisning till vad departementschefen
i ärendet anfört det motionsvis framförda förslaget örn anvisning av anslag
till ifrågavarande farledsföretag (uti. nr 6).

I skrivelse nr 102 anmälde riksdagen, att riksdagen, med bifall till de
väckta motionerna, till upprensning av norra inloppet till Fårösundsleden
för budgetåret 1931/1932 under sjätte huvudtiteln anvisat ett extra reservationsanslag
av 425,000 kronor.

Genom skrivelse nr 167 samma år anvisade riksdagen ett belopp av

50,000 kronor till fyrbelysning i nämnda farled att utgå från anslaget till
säkerlietsanstalter för sjöfarten å 578,000 kronor.

Sedan åt vattenfallsstyrelsen uppdragits att utföra ifrågavarande arbeten,
påbörjades desamma omkring den 1 juli 1931.

Rörande gången av arbetet har vattenfallsstyrelsen i skrivelse till Kungl.
Maj:t den 3 oktober 1933 meddelat bland annat, följande.

Styrelsen hade ursprungligen avsett, att för arbetena använda sitt stora
paternostermudderverk Stockholm med bogserbåt och pråmar samt 2 å 3
borrpråmar. Med denna attiralj, arbetande på skift, beräknades arbetena
kunna fullbordas inom ett år. Då emellertid detta förslag ej upptogs i
statsverkspropositionen till 1931 års riksdag, blev den attiralj, som använts
vid vissa under år 1930 utförda försöksarbeten i Fårösund, till vilka
1930 års riksdag anslagit medel, nedmonterad och bortförd från Fårösund.
Mudderverket Stockholm blev därefter disponerat på annat håll, närmast
för annat statens arbete, nämligen fördjupning av Långörenleden
vid Karlskrona.

Då sedermera riksdagen på grund av motioner i båda kamrarna beslutade
arbetena i Fårösund, var sålunda den stora attiraljen upptagen, och
styrelsen måste för dessa arbeten använda sitt enskopsmudderverk med
tillhörande attiralj. Enär kapaciteten hos mudderverket Stockholm vore
flera gånger så stor som kapaciteten hos enskopsmudderverket, måste arbetstiden
bliva i motsvarande mån längre, då sistnämnda verk användes,
med påföljd att kostnaderna för arbetena i Fårösund ökades beträffande
arbetsledning och transporterna av muddringsmaterielen. Betraktade man
muddringsrörelsen i dess helhet, vore det däremot till fördel, att enskopsverket
kunde ersätta Stockholm, som funnit användning på annat håll. Under
hösten 1933 beräknades sprängningen och muddringen vara utförd på
hela farledsrännans yta. Därmed skulle arbetena hava varit färdiga, för
såvitt icke sprängning och muddring behövt kompletteras på en del partier.
Fullt djup (5.5 meter) hade nämligen icke överallt erhållits, utan
efterspränguing måste företagas på vissa ytor. Man bomme emellertid

— 215 —

under hösten 1933 att erhålla ett djup, som, med undantag för enstaka lösa
stenblock eller gaddar, i farledens norra hälft uppginge till cirka 5.5 meter
och i dess södra hälft varierade mellan 5.5 och 4.5 meter. I jämförelse med
kostnadsberäkningen 1930 hade kostnaderna för administration m. m., förläggning
av arbetsstyrka och transport av muddringsattiraljer blivit ökade
med 24,500 kronor. På grund huvudsakligen av erforderlig omsprängning
av cirka 7,000 kubikmeter och efterrensning ökades vidare kostnaderna för
muddring och sprängning med 84,500 kronor i förhållande till de ursprungligen
beräknade. Slutligen hade i den nya kostnadsberäkningen medtagits
för oförutsedda kostnader 31,000 kronor. Tillsamman utgjorde kostnadsökningen
140,000 kronor. Lades detta belopp till nuvarande anslaget

425,000 kronor, erhölles en kostnadssumma av 565,000 kronor.

I denna kostnad vore ej inberäknad någon avskrivning å muddringsmaterielen.
Skulle avskrivning beräknas efter styrelsens vanliga normer
för debitering av egna arbeten, skulle för avskrivning tilläggas 30,000 kronor.
Något anslag för avskrivning behövde emellertid ej av styrelsen begäras,
enär styrelsen med överskottet på den övriga delen av den totala
muddringsrörelsen kunnat ombesörja den nödiga avskrivningen på hela
sin muddringsattiralj.

Däremot skulle ovannämnda avskrivningsbelopp medräknas vid jämförelse
med kostnaden enligt väg- och vattenbyggnadsstyrelsens år 1930
beräknade förslag, vilket uppgick till 784,000 kronor. Mot denna stöde sålunda
en kostnad av 595,000 kronor i verkligheten. I underdånig skrivelse
den 20 december 1930 hade styrelsen på grund av de då inkomna remissyttrandena,
ifrågasatt, att Kungl. Majit skulle reglera arbetenas omfattning,
så att kostnadsramen 425,000 kronor icke överskredes, varvid som
minsta farledsdimensioner borde sättas en farledsränna med 40 meters
bredd och 5 meters djup, vilket djup länsstyrelsen i Gotlands län ansett
även kunna tillfredsställa sjöfartens intressen. I kommerskollegii skrivelse
den 22 oktober 1930 hade anförts, att man kunde nöja sig med 5 meters
djup i den södra delen, men ej i den norra, där djupet med hänsyn till
där ofta förekommande sjöhävning borde vara 5.5 meter. Örn efterrensningsarbetena
begränsades till 5.5 meters djup i den norra delen och 5 meters
djup i rännans södra hälft, minskades kostnaden, utöver nuvarande
anslag, till 85,000 kronor.

Styrelsen meddelade slutligen att den vore beredd att även under nästa
år ställa sin nu i Fårösund använda muddringsmateriel till förfogande för
arbeten därstädes, men därefter behövdes den i arbete för styrelsens egen
räkning. Som sammanfattning finge styrelsen i underdånighet anmäla
att till fullföljande av arbetet med upprensning av Fårösunds norra gatt
till ett djup av 5.5 meter i hela farleden, alternativ 2 i styrelsens skrivelse
den 29 september 1930 med ovan angiven jämkning i avseende på bredden,
erfordrades ett belopp av 140,000 kronor, samt att, örn farledsdjupet be -

äevisorernas
uttal an tle.

— 216 —

gränsades till 5 meters djup i rännans södra hälft, erfordrades, med samma
bredd på farleden, kronor 85,000.

Slutligen anmälde styrelsen, att örn intet ytterligare anslag beviljades
kunde med nu tillgängliga medel erhållas en farledsränna, som på den
förutsatta bredden har ett djup av cirka 5.5 meter i norra hälften och cirka
4.5 meter i den södra hälften av farledsrännan.

Den högst betydande skillnaden mellan de av vattenfallsstyrelsen ursprungligen
beräknade kostnaderna för fördjupningen av Fårösunds norra
gatt och den verkliga kostnaden för nämnda företag har föranlett revisorerna
att genom en närmare granskning av företaget och dess bokföring
söka utröna orsakerna till nämnda skillnad.

Till en början måste då konstateras, att trots att ett betydande belopp
anvisats för förberedande undersökningar, uppenbara felberäkningar från
början förelegat. Detta förefaller så mycket mer anmärkningsvärt som
invändningar mot vattenfallsstyrelsens beräkningar redan på ett mycket
tidigt stadium framförts av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, som väl i
förevarande hänseende och särskilt genom sina tidigare arbeten i gotländska
hamnar måste anses väl förtrogen med bottenförhållandena i detta
farvatten. Det syntes revisorerna som örn från vattenfallsstyrelsens sida
förefunnits en viss benägenhet att icke godtaga de av det andra ämbetsverket
vid olika tidpunkter under arbetets gång framförda erinringarna
och att i bokföringen hålla nere kostnaderna för Fårösundsarbetet.

Denna strävan synes särskilt hava tagit sig uttryck däri, att i motsats
till övriga liknande arbeten Fårösundsföretaget icke belastats med några
avskrivningar och endast i ringa mån med underhållskostnader och förluster
på där använd materiel.

Vad då till en början beträffar avskrivningar har vatten länsstyrelsen i
skrivelse till Kungl. Majit den 3 oktober 1933 angående ytterligare anslag
till ifrågavarande företag medgivit, att dylika icke alls debiterats Fårösundskontot.
Enligt styrelsens beräkning skulle emellertid avskrivningarna
å den därstädes använda muddringsattiraljen belöpa sig till allenast

30,000 kronor, vilket belopp styrelsen har för avsikt att täcka med vinsten
å sina övriga muddringsföretag. Ett sådant förfaringssätt innebär emellertid
att för Fårösundsföretaget anlitas andra medel än de för detta företag
av riksdagen givna anslagen. Örn detta förfaringssätt lämnas opåtalat
uppstår möjlighet för alla sådana verk, vilka hava egna inkomster att
röra sig med, att i byggnadsföretag av skilda slag investera medel utan
riksdagens tillstånd. Revisorerna vilja i detta sammanhang erinra att
1923 års revisorer påtalat järnvägsstyrelsens åtgärd att för örn- och nybyggnad
av Malmö bangård använda förnyelsefondsmedel. Berörda anmärkning,
till vars principiella innebörd statsutskottet vid 1924 års riksdag
anslöt sig, föranledde en utredning som i sin tur resulterade i den nuvarande
anordningen att förnyelsefondsmedel icke längre få disponeras

— 217 —

utan Kungl. Maj:ts medgivande. Vattenfallsstyrelsens ovanberörda åtgärd
är i huvudsak av enahanda innebörd. Det bör emellertid bemärkas
att det uppgivna, för avskrivningen i fråga beräknade beloppet uppenbarligen
är för lågt.

Enligt av vattenfallsstyrelsen till revisorerna lämnad uppgift har den
vid Fårösund använda muddringsattiraljen under år 1931—1932 använts
förutom vid detta företag- endast vid muddringar för Stockholms stads
räkning vid Bergsund. Å den vid dessa företag använda attiraljen hava
enligt av styrelsen lämnad uppgift för samma tid avskrivits sammanlagt
67,711 kronor. Örn, såsom av styrelsen uppgivit^, av detta belopp endast.

30.000 kronor belöpa å Fårösundsarbetet skulle sålunda till Bergsundsföretaget
hänföra sig eirka 37,000 kronor. Sistberörda företag har emellertid
varit av ojämförligt mycket mindre omfattning i det att kostnaden för
detsamma ej uppgått till mer än cirka 43,000 kronor. Avskrivningen å
den vid de båda företagen använda materialen har sålunda fördelats mycket
ojämnt och till uppenbar fördel för Fårösundsarbetet.

Revisorerna hava kunnat konstatera, att vattenfallsstyrelsen själv i ett
med det förevarande likartat fall, då styrelsen för väg- och vattenbyggnadsstyrelsens
räkning utfört ett muddringsarbete för en totalkostnad av
cirka 125,000 kronor gjort gällande, att örn dessa arbeten utförts i förstnämnda
ämbetsverks egen regi kostnaden med tillämpning av de avskrivningspris,
som gällde då mudderverket Stockholm senast arbetade för
vattenfallsstyrelsens egen räkning, d. v. s. för Södertälje kanals ombyggnad,
borde hava blivit cirka 50,000 kronor högre än det belopp, som då
debiterats väg- och vattenbyggnadsstyrelsen. Efter de stora förbättringar,
som verkställts å det i Fårösund använda mudderverket Enskopan torde
ovanstående jämförelse med det åtminstone från början större mudderverket
Stockholm ej vara alltför missvisande. I varje fall är en jämförelse
mellan företagets kostnadssiffra och avskrivningsbeloppet möjlig. Då samma
mudderverk, Enskopan, år 1930 användes för upprensning av avloppskanalen
vid Motala kraftverk beräknades ävenledes en betydligt högre
avskrivningsprocent än vid Fårösundsarbetena. Enligt hos styrelsen inhämtad
uppgift belöpte sig kostnaden för arbetena vid Motala till cirka

115.000 kronor och den å samma arbeten verkställda avskrivningen till

20.000 kronor. Tillämpas samma avskrivningsprocent å Fårösundsföretaget
synas dessa avskrivningar hava bort uppgå till ett belopp mellan 80,000
och 100,000 kronor. Till jämförelse må här nämnas att för avskrivning av
vid väg- och vattenbyggnadsstyrelsens hamnarbeten använd större materiel
tillgodoföres inventariekontot 8 å 10 procent av beräknade kostnaden
för vederbörande företag. Med tillämpning av sistberörda princip å Fårösundsarbetena,
vilkas kostnad av vattenfallsstyrelsen nu beräknats till

595.000 kronor och i verkligheten torde bliva än större skulle sålunda avskrivningsbeloppet
bliva ungefär dubbelt så stort som det av styrelsen nu
uppgivna.

— 218 —

Vad därefter beträffar underhållskostnader hava sådana till och nied
den 9 september 1933 påförts Fårösundsarbetena med cirka 20,900 kronor.
Att beloppet ej blivit högre synes äga samband därmed, att mycket stora
förbättringar företagits å den vid Fårösund använda materielen. Sålunda
hava bogserbåtar, borrmaskiner, dykeriattiralj, mudderverk m. m. påförts
dylika kostnader med 98,506 kronor 65 öre år 1931, 87,939 kronor 14 öre
år 1932 och 71,694 kronor 30 öre innevarande år eller tillhopa 258,140 kronor
9 öre. En icke obetydlig del av sistberörda belopp torde givetvis motsvara
underhåll och reparation och borde enligt de vid andra verk i detta
hänseende tillämpade principer påföras vederbörande arbetsföretag. Revisorerna
hava för övrigt iakttagit att ej obetydliga belopp, vilka ursprungligen
varit bokförda såsom årsreparationer, sedermera tillförts förbättringars
konto. Så har exempelvis skett med en summa å 24,690 kronor
95 öre, vilken slutligt påförts byggnadscentralförrådet såsom förbättring
av inventarier. Jämväl inköp av mindre materiel bruka vid andra verk
regelmässigt påföras sådant företag och vid större arbeten förekommer ej
sällan, att kostnaden för all anskaffad materiel påföres vederbörande
byggnadsföretag.

Slutligen har en del av den i Fårösund använda attiraljen förolyckats,
såsom exempelvis bogserbåtarna Örnen och Osborn, vilkas icke obetydliga
värde, i motsats till vad som skett, borde hava påförts företaget.

Av vad hittills anförts torde framgå att kostnaden för fördjupningen av
Fårösund, som enligt vattenfallsstyrelsens ursprungliga kalkyl skulle hava
uppgått till 425,000 kronor, redan nu väsentligt överstiger nämnda summa
och, innan arbetet ifråga är färdigt, sannolikt kommer att närma sig den
av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen beräknade kostnaden 784.000 kronor.

Revisorerna anse sig böra erinra örn omständigheterna vid beviljande
av anslag till företaget. Så länge endast väg- och vattenbyggnadsstyrelsens
höga kostnadsberäkning förelåg, synes varken Kungl. Majit eller
riksdagen hava ansett det tillrådligt att igångsätta företaget. Av departementschefens
tidigare relaterade svar på en interpellation vid 1929 års
riksdag vill det förefalla som örn frågan kommit upp på allvar först sedan
vattenfallsstyrelsens mycket lägre kostnadskalkyl blivit känd, för att slutligen,
i anledning av framkommen motion i anslutning till sistberörda beräkningar,
vinna sin lösning. Det synes revisorerna rätt sannolikt, att
företaget vid denna tidpunkt icke kommit till stånd, därest man haft anledning
räkna med den högre kostnad detsamma nu kommit att draga.

Innan revisorerna lämna denna fråga vilja revisorerna fästa uppmärksamheten
å ytterligare ett par omständigheter, som äga samband med densamma.

Det har ovan påvisats att vattenfallsverkets byggnadscentralförråd påförts
avskrivningar, som rätteligen bort tillkomma Fårösundsarbetet, samt
att en viss sammanblandning av underhållskostnader och förbättringar

— 219 —

ägt rum. Revisorerna liava uppmärksammat att liknande godtycklighet
förekommit även ifråga om annan materiel än den vid Fårösund använda.
Överhuvud taget synas knappast några mera fasta regler härutinnan av
av vattenfallsstyrelsen tillämpas. Genom att förbättringar i så stor utsträckning
påföras inventarievärdet har detta sprungit upp till en högst
betydande summa, vid 1933 års början 1,635,717 kronor 2 öre. Det synes
ovisst huruvida förrådet ifråga, med hänsyn till att en mycket stor del av
detsamma utgöres av äldre materialier, verkligen kan äga ett så högt värde.
Revisorerna hålla före att en sakkunnig och så vitt möjligt opartisk
värdering av byggnadscentralförrådet bör snarast möjligt komma till
stånd.

Revisorerna vilja även framhålla ytterligare ett par fall, där vattenfallsstyrelsens
muddringsverksamhet icke varit odelat förmånlig för staten.

Av en från styrelsen infordrad specificerad uppgift å de under år 1932
bokförda inkomster och utgifter för uthyrning av muddringsmateriel framgår,
att styrelsens inkomster å ett åt Trollhätte kanalverk utfört muddringsföretag
medfört en inkomst av 30,000 kronor under det att utgifterna
för företaget uppgått till 52.680 kronor 31 öre.

Rörande detta företag har styrelsen meddelat följande.

Muddringen i Göta älvs nedre del år 1932 bestod i upprensning av den
sedan fördjupningen av Trollhätte kanal år 1914 något uppgrundade farleden
på sträckan mellan Lärje och Göteborg i samband med att denna del
av farleden skulle överlåtas på Göteborgs stad och införlivas med. dess
hamnområde. Göteborgs hamnstyrelse, som hade ett mudderverk ledigt,
erbjöd sig att utföra upprensningen för 30,000 kronor. Då emellertid även
vattenfallsstyrelsen vid ifrågavarande tillfälle hade sitt paternostermudderverk
med tillhörande personal utan sysselsättning ansågs lämpligare att
utföra arbetet med detta verk. Den massa som skulle bottagas utgjordes
av ett ganska tunt skikt på en sträcka av cirka 5 kilometer och hade på
grundval av pejlingar utförda av Göteborgs hamnstyrelse beräknats utgöra
högst 25,000 kubikmeter. I verkligheten uppgick massan till cirka 64,000
kubikmeter, varför kostnaden från beräknade 25,000 kronor steg till 52,680
kronor. Då Göteborgs hamnstyrelse enligt sitt anbud skulle hava varit
tvungen att verkställa arbetet för 30,000 kronor, trots de felaktiga pejlingarna,
ansågs det, att Trollhätte kanalverk ej borde debiteras högre belopp,
då arbetet utfördes med styrelsens mudderverk. För byggnadscentralförrådet
har därför bokförts närmare 23.000 kronors förlust på detta
arbete.

Under rubriken »årsreparation av mudderattiraljen samt bärgnings- och
reparationskostnader för försäkrad materiel» finnes i byggnadscentralförrådets
bokslut å utgiftssidan upptaget ett belopp å 35,040 kronor 26 öre.
varav enskopsmudderverket påförts ett belopp av 12,467 kronor 54 öre såsom
årsreparation. Av journalverifikation nr 826/1932 framgår, att Fårö -

— 220 —

Köpings hamn.

sundsarbetena påförts en årsreparation för enskopsmudderverket av 6,300
kronor, som alltså icke kunna ingå i ovannämnda 12,467 kronor 54 öre.
Enskopsmudderverket Ilar emellertid enligt vad som vid genomgång av
verifikationerna kunnat utrönas endast använts vid Fårösunds- och Bergsundsarbetena
och kostnaderna för årsreparationen hänför sig enligt av
styrelsen lämnad uppgift till de arbeten, där mudderverket använts. Enligt
1932 års bokslut för byggnadscentralförrådet skulle emellertid Bergsundsarbetena
hava givit ett överskott å i runt tal 5,000 kronor. Påföres
nu detta arbete kvarstående kostnad för årsreparationen av mudderverket,
skulle i verkligheten för detta arbete uppstå en förlust på i runt tal 7,000
kronor.

Sammanfattningsvis framgår av vad ovan anförts att skillnaden mellan
de av vattenfallsstyrelsen beräknade kostnaderna för Fårösundsföretaget
och de verkliga kostnaderna för samma företag är så stor, att det är osäkert
huruvida riksdagen beslutat företaget ifråga, örn anledning funnits till
antagande att kostnaderna skulle komma att uppgå till så högt belopp
som nu blivit fallet, att vattenfallsstyrelsen genom bokföringsåtgärder av
skilda slag sökt skenbart hålla nere kostnaderna för företaget, att styrelsen
underlåtit att påföra företaget avskrivningar, samt att dessa i stället
verkställts å byggnadscentralförrådet, varvid vinsten å styrelsens övriga
muddringsföretag eller rena driftmedel för ändamålet anlitats.

Styrelsens förfaringssätt i dessa hänseenden finna revisorerna anmärkningsvärt.

Då vidare avskrivningar å byggnadscentralförrådet skett utan tillfredsställande
planläggning och en viss sammanblandning synes hava ägt rum
mellan kostnader för underhåll och förbättringar anse sig revisorerna böra
föreslå att riksdagen måtte hos Kungl. Majit begära dels en ingående, opartisk
värdering av byggnadscentralförrådet, dels ock att utredning rörande
de avskrivningsprinciper, som böra gälla ifråga örn vattenfallsverkets
materiel, måtte bringas till stånd.

§ 72.

Vid granskningen av vattenfallsstyrelsens balansräkning hava revisorerna
uppmärksammat, att en fordran å Köpings stad å 946 kronor 61 öre
under en följd av år balanserats. Den till grund för denna fordran liggande
räkningen har följande utseende:

»Specifikation till vattenfallsstyrelsens debiteringar å Köpings stad.
1924

Dec. B. 426 Ingenjör N. Ljungbergs arbete med Köpings

hamn ....................................................... ............ 190: —

— 221 —

1925

April	1596	O. Magner: kopieringsarbeten under mars 1925	5: 43
	1638	Stockholms Kopieringsanstalt under mars 1925	9: 17
Maj	1956	»Focus»: kopieringsarbeten under april ...........	—: 70
Okt.	4217	»Focus»: kopieringsarbeten under september . .	3: 25
	4291	O. Magner: kopieringsarbeten under september	—: 93
Nov.	4623	övertidsarbete vid byggnadsbyrån under okto-
		ber 1925................................................		7: 20
	4811	»Focus»: köp. av ritningar ............		5: lo
	4814	O. Magner: » » » ............		2: 19
Dee.	B. 463	Andel i byggnadsbyråns kostnader för år 1925:
		Fbi Lawskis arbete......................	. 50: —
		Ing. Ljungbergs » ......................	. 283: —
		Rt. Waxbergs » ......................	. 105: —	438: —
1926
Mars	1217	»Focus»: köp. av ritningar ............		4: 4 8
April	1792	» » » »		—: 6 3
Juni	2882	» » » » .........		1: 20
	2932	O. Magner: » » » ............		3: 73
Juli	3633	» » » »		10: 9 9
Sept.	4405	»Focus»: » » » ......		3: 55
	4516	O. Magner: » » » .............		1: 03
Dec.	B. 452	Andel i byggnadsbyråns kostnader för	år 1926:
		Ing. Berndtssons arbete.........................	. 98: —
		Rt. Waxbergs » ..........................	. 128: —	226: —
1927			--
Jan.	70	AB. Vitkopia: köp. av ritningar........		—: 30
Febr.	720	» » » »		5: 45
Mars	1481	O. Magner: » » » .........		—: 54
April	1837	» » » » ........		—: 73
Juni	2765	»Focus»: » » » .........		1: 88
1928
Nov.	5913	Köp. av rita. för kaj.........................		—: eo
	5914	» » » » » .........................		20: 3 8
Dec.	6175	» » » » » ............................		3: 20

471:97

8: 9 0

24: 18

Sammandrag.

Kopieringsarbeten .....................

Ing. Ljungbergs arbete .............

Fbi Lawskis » .............

Rt Waxbergs » .............

Ing. Berndtssons » .............

Övertidsarbete vid BB .............

kronor 946:61

85:41
473
50
233
98

_7H° 861:2 0
kronor 946:6i

Enligt meddelande från vattenfallsstyrelsen har det visat sig att en
ingenjörsavlöning av 128 kronor genom misstag debiterats Köpings stad
två gånger. Saldot å stadens konto skall därför rätteligen utgöra 818 kronor
61 öre.

— 222

Vid hos vattenfallsstyrelsen framställd förfrågan angående anledningen
till att denna fordran ej utkrävts, har meddelats, att arbetschefen L. Lawski
vid olika tillfällen under åren 1928—1932 givit order att räkning å staden
ej skulle utskrivas förrän muddringen färdigställts. Köpings stads myndigheter
hava bekräftat, att de ej ägt kännedom örn fordringen förrän på
senaste tiden.

Efter framställning till Köpings stads hamnstyrelse hava revisorerna
fått emottaga vissa handlingar rörande av Lawski under åren 1924—1928
för stadens räkning upprättat förslag till djuphamn för staden. Av dessa
handlingar må följande räkning och protokollsutdrag här återgivas.

Avskrift.

Räkning Köpings Hamnstyrelse till Kapten L. Lawski, Stockholm.

1924—26 Undersökningar och förslag till djuphamn vid Malmön. .. 4,000
1924—28 Markundersökningar, utarbetande av detaljerade förslag,
utredningar, kostnadsberäkningar, driftkalkyler, föredrag,
sammanträden, resor till Köping (cirka 14 resor
varav hälften med nattlogi) samt i övrigt biträdande
verksamhet åt hamnstyrelsen för djuphamnsfrågans genomförande
(se bifogade sammanställning)........................ 3,000

Stockholm den 19 dec. 1931.

Summa kronor 7,000

Lars Lawski.

Kapten V V K
Rätt avskrivet betyga:

Einar Brenander. Birgit Pettersson

Äspinge stad Utdrag av protokollet, hållet vid hamnstyrelsens sam manträde

å Rådhuset i Köping den 2 december 1933.

§ 1.

S. D. Herr Ordföranden meddelade, att han och herr Falk uppvaktat
kapten Lars Lawski i Stockholm för att söka träffa uppgörelse med denne
i enlighet med det av Hamnstyrelsen vid sammanträde den 9 sistlidne oktober
fattade beslutet. Kapten Lawski hade därvid till en början framhållit,
att den möjlighet för Hamnstyrelsen att erhålla avskrivning av
vattenfallsstyrelsens fordran, som han tidigare ställt i utsikt, icke längre
förefanns, enär revisorerna uppmärksammat denna post och nästan velat
göra gällande, att Lawski skulle hava tagit betalning från två håll, nämligen
från såväl Vattenfallsstyrelsen som Köpings stad. Under sådana
förhållanden ansåg sig Lawski förhindrad att kunna tillstyrka en framställning
från Hamnstyrelsen örn avskrivning. Rörande ersättningen till
Lawski hade denne påpekat, att större delen av det debiterade arvodet
hänförde sig till av honom havda utgifter, varför han knappast finge någon
ersättning alls för sitt arbete. Efter långa förhandlingar hade slutresultatet
av uppvaktningen blivit, att Lawski förklarat sig villig godtaga

— 223 —

5,000 kronor såsom full ersättning i ett för allt, däri även inbegripet Vattenfallsstyrelsens
fordran å 946 kronor 61 öre, under förutsättning, att lian av
Hamnstyrelsen erhölle skriftlig förklaring, att styrelsen vore villig att
hos stadens myndigheter förorda en sådan uppgörelse. Herr Ordföranden
sade sig för sin del vilja tillstyrka detta.

Herr Falk yttrade: Han vore egentligen emot att utbetala beloppet, då
det icke finnes några handlingar, som styrka kapten Lawskis uppdrag att
utarbeta förslag till djuphamn vid Malmön. Saken ligger dock så till, att
kapten Lawski faktiskt utfört visst arbete och haft utgifter därför. Av
Lawskis resonemang vid besöket hos denne framgick, att han ansåg sig
hava erhållit uppdraget vid Södertäljekanalens invigning. Enligt talarens
uppfattning torde något fel vara begånget, var det nu kan ligga. Enligt
nu föreliggande förslag till uppgörelse skulle ersättningen till Lawski bliva
cirka 4,000 kronor, då han själv får betala 946 kronor 61 öre till Vattenfallsstyrelsen.
Då talaren tidigare ansett en ersättning till Lawski å 3,000 kronor
skälig och med hänsyn till att det får betraktas som en hederssak för
staden att komma till en uppgörelse och då det ej torde gå att pressa ned
beloppet mera, vore han villig att gå med på den nu föreslagna uppgörelsen
ävensom att stödja densamma i Drätselkammaren och Stadsfullmäktige.

För bifall till förslaget örn uppgörelse talade även vice ordföranden och
Herr A. W. Pettersson.

Hamnstyrelsen beslöt härefter enhälligt

att för sin del godkänna den med kapten Lawski träffade preliminära
uppgörelsen, innebärande att kapten Lawski i ersättning för sitt arbete i
samband med frågan örn förläggande av en djuphamn vid Malmön tillerkännes
i ett för allt 5,000 kronor, däri även inbegripet det belopp å 946 kronor
61 öre, som av Vattenfallsstyrelsen debiterats Köpings stad för arbeten
med Malmönsförslaget,

att tillställa Kapten Lawski en skrivelse med meddelande örn detta Hamnstyrelsens
beslut och under framhållande av att styrelsen kommer att stödja
en uppgörelse på angivna villkor hos Drätselkammaren och Stadsfullmäktige,

samt att ingå till Stadsfullmäktige med framställning örn godkännande
av den med kapten Lawski träffade preliminära uppgörelsen, ävensom att
till likviderande av beloppet erhålla ett förskott å 5,000 kronor att fördelas å
Hamnstyrelsens budget under 3 år från och med år 1934.

In fidem

Justerat:

Emar Brenander.

Omar Hallström.

Rätt utdraget betygar:
Einar Brenander.

Revisorerna vilja framhålla, att Lawskis ovanberörda arbete för Köpings
stads räkning till tiden delvis sammanfallit mod lians arbete såsom arbetschef
för den av vattenfallsstyrelsen utförda uppmuddringen av Mälarens
farleder och särskilt med styrelsens muddringar i Köpingstrakten.

Tiden har icke medgivit ett fullföljande från revisorernas sida av undersökningen
rörande arbetschefen Lawskis ställning till Köpings stad. Vad
som framkommit i hamnstyrclsens ovan intagna protokoll är emellertid

— 224 —

Kraftstationen
vid Sillre.

av den beskaffenhet, att revisorerna ansett sig icke kunna underlåta att
bringa saken till riksdagens kännedom.

§ 73.

För beredande av ett krafttillskott till det år 1927 färdigställda Norrfors
kraftverk beslöt 1929 års riksdag på Kungl. Maj:ts förslag (proposition nr
76) att en kraftstation skulle anläggas vid Sillre för en beräknad kostnad
av 2,250,000 kronor.

Till en början skulle installeras endast ett maskinaggregat med en effekt
av omkring 5,000 kilowatt.

I 1931 års statsverksproposition framlades ett av vattenfallsstyrelsen
väckt förslag, att den första utbyggnaden vid Sillre skulle kompletteras
dels med anordnande av ett pumpverk för återfyllning av kraftverkets vattenmagasin
samt med insättning av ett andra maskinaggregat örn 2,500
kilowatt, dels ock med ombyggnad av vissa flottningsanordningar i
Sillreån för att göra dessa mera vattenbesparande. Denna utvidgning av
programmet beräknades draga en kostnad av 400,000 kronor utöver förut
beräknat belopp, 2,250,000 kronor. Förslaget lämnades av riksdagen utan
erinran.

Till ifrågavarande anläggning, som alltså med inräknande av sistnämnda
arbeten beräknades draga en kostnad av 2,650,000 kronor, hava för budgetåren
1929—1933 anvisats anslag, tillsammans uppgående till nämnda belopp.

I skrivelse till Kungl. Maj:t den 4 november 1932 gjorde vattenfallsstyrelsen
framställning örn ytterligare anslag av 175,000 kronor till färdigställande
av kraftstationen vid Sillre. Styrelsen meddelade till en början
att, sedan numera avtalats att kraftleveransen till norra stambanan skall
beträffande de tre nordligaste transformatorstationerna till den 1 juli 1945
ske i samverkan med Krångede aktiebolag, något behov att för denna kraftleverans
nu utöka Sillre kraftstation icke förelåge. Anslagsbehovet inskränkte
sig därför till vad som erfordrades för anläggningens fullbordande
i den omfattning, som motsvarade det i övrigt förefintliga kraftbehovet
inom Norrfors kraftverks distributionsområde, där avsättningen trots rådande
konjunkturförsämring hittills varit i kraftigt stigande. Örn detta
anslagsbehov anför styrelsen i huvudsak följande:

Planen för genomförandet av de år 1931 beslutade utvidgningarna av
kraftverket hade ändrats så tillvida, att för det mindre aggregatet örn
2,500 kilowatt endast utförts nödig förstoring av maskinhuset samt erforderlig
grundläggning, under det att beställning av maskineriet tills
vidare fått anstå i avvaktan på avgörandet av frågan huruvida Sillrestationen
behövde användas för järnvägselektrifieringen; därest så blivit
fallet, hade nämligen i stället det andra stora aggregatet på 8,000 kilowatt,
för vilket plats också vore beredd, behövt installeras. Såsom förhållandena
utvecklat sig, hade det visat sig lämpligt att omedelbart endast
inbygga ackumuleringspumpen och i samband därmed öka storleken
av det första aggregatet från 5,000 till 6,000 kilowatt. Däremot syntes,

— 225 —

på grund av de ovissa förhållandena i fråga om ytterligare kraftavsättning
under den närmaste framtiden, den planerade insättningen av det
mindre aggregatet tills vidare böra anstå. Samma vore förhållandet med
ytterligare anordningar i flottleden för vattenbesparande åtgärder. Däremot
hade det — för att bibehålla möjligheten att vid uppkommande behov
kunna från Norrfors—Sillre-nätet tillgodose kraftbehovet för elektrifieringen
av norra stambanan — visat sig lämpligt att, såsom nyss antytts,
på en gång utföra grundläggning även för det större maskinaggregat
på 8,000 kilowatt, som vore avsett att framdeles installeras i stationen,
och att i samma mån utvidga maskinhuset.

De vidtagna ändringarna ävensom en del vid de ursprungliga kostnadsberäkningarnas
uppgörande svårbedömliga omständigheter hade föranlett
viss justering av kostnaderna. Sedan nu överenskommelse örn samtliga
till ifrågavarande anläggning hörande leveranser av större maskiner
vore träffade och arbetena till största delen fullbordade, kunde emellertid
den totala kostnaden för hela anläggningen med tillbörlig säkerhet
beräknas. Den komme att, under förutsättning att det föreslagna maskinaggregatet
på 2,500 kilowatt tills vidare icke uppställdes, uppgå till

2.825.000 kronor, och överskridandet av hittills beviljade anslag bleve alltså
(2,825,000 — 2,650,000=) 175,000 kronor.

Häri vore icke inräknad kostnaden för omförmälda, nu uteslutna maskinaggregat
å 2,500 kilowatt jämte instrumentering, varå anbud i nuvarande
läge ej intagits.

De huvudsakliga orsakerna till överskridandet vore följande. Bestämmandet
av storleken på det installerade aggregatet till 6,000 kilowatt innebure
en kostnadsökning av cirka 35,000 kronor. Uppförandet av grund
för ännu ett stort maskinaggregat, vars antagliga storlek bleve 8,000 kilowatt,
samt därmed sammanhängande utvidgning av maskinhuset medförde
en kostnadsökning av omkring 150,000 kronor. Det skadestånd, som
enligt vattendomstolens utslag utdömts, överstege det beräknade med

30.000 kronor. Återstående kostnadsökningar härflöte från vissa oförutsedda
svårigheter i fråga örn grundförhållandena vid regleringsdammen
och kraftstationen.

Med hänvisning till det anförda hemställde vattenfallsstyrelsen, att för
färdigställande av kraftstationen vid Sillre — dock utan installering av
det tidigare beslutade maskinaggregatet å 2,500 kilowatt — måtte äskas
ett anslag av 175,000 kronor.

Med anledning av förestående skrivelse föreslog Kungl. Majit i proposition
till 1933 års riksdag att ett reservationsanslag å 175,000 kronor,
måtte anvisas. Denna framställning blev också av riksdagen bifallen.
Sammanlagt hade därmed anvisats 2,825,000 kronor.

Av vattenfallsstyrelsens bokslut för år 1931 finner man att kraftanläggningen
vid Sillre genom en extra avskrivning (»administrationskostnader»)
nedskrivits med 100,000 kronor. Av 1932 års bokslut framgår vidare,
att anläggningen i fråga nedskrivits med ytterligare 132,000 kronor (»administrationskostnader»
70,000 kronor och »kostnader för förberedande undersökningar
för Sillre» 62,000 kronor).

Vattenfallsstyrelsen har sålunda i detta fall först till fullo utnyttjat
15 — Ji38078. Rev.-berättelse ang. statsverket för år 1933. I.

Revisorernas

uttalande.

— 226 —

de av riksdagen för byggnadsföretaget anslagna medlen och därefter genom
avskrivningsåtgärden nedskrivit anläggningskapitalet med 232,000
kronor, varigenom av anslagsmedlen frigjorts motsvarande belopp oell
möjlighet beretts att å företaget än en gång nedlägga en kostnad motsvarande
beloppet ifråga.

Det torde böra bemärkas att här är fråga örn en nyanläggning, vartill
riksdagen beviljat ett till beloppet bestämt anslag i och för kapitalökning.
Någon genom slitning eller annorledes förklarlig slopning av anläggning
eller materiel kan sålunda icke hava förekommit. Vid under hand gjord
förfrågan har i vattenfallsstyrelsen inhämtats att förfaringssättet att genom
extra avskrivningar nedskriva en nyanläggning visserligen icke vore
vanligt inom verket, men att man i detta speciella och ett par andra fall
ansett, att driftöverskottet medgåve en dylik nedskrivning. Ett sådant
förfaringssätt innebär att verket använt driftmedel till kapitalinvestering
och sålunda kringgått principen att alla medel för kapitalökning
skola beviljas av riksdagen. Det ligger enligt revisorernas mening i sakens
natur att administrationskostnader och föregående undersökningar
vid kraftverksbyggnader alltid skola inberäknas i byggnadskostnaderna.
Sker avsteg från denna princip bör i varje fall riksdagen därom göras
underkunnig.

Vid undersökning örn anslagets nuvarande ställning hava revisorerna
kunnat konstatera att anslaget ifråga, trots de gjorda nedskrivningarna
å 232,000 kronor, den 30 september detta år överskridits med cirka 110,000
kronor. Örn man till de av riksdagen beviljade anslagsmedlen (2,250,000
+ 400,000 + 175,000=) 2,825,000 kronor lägger ovannämnda avskrivningar
å 232,000 kronor och nyss nämnda 110,000 kronor utgör i verkligheten
kostnaden för anläggningen av kraftstationen vid Sillre den 30 september
i år (232,000 + 110,000 + 2,825,000=) 3,167,000 kronor. Ovanberörda avskrivning
av undersökningskostnader, kronor 62,000, lär emellertid delvis
avse undersökning för ett tidigare förslag till kraftverksbyggnad, vilket
sedermera av tekniska skäl övergivits. Även örn hänsyn tages till nyssberörda
förhållande och sålunda möjligen någon del av den gjorda avskrivningen
skulle kunna godtagas, kvarstår dock att anslagssumman
överskridits med omkring 300,000 kronor.

Revisorerna kunna icke underlåta att härvid påpeka vad vattenfallsstyrelsen
i ovannämnda hemställan örn anvisande av ytterligare anslagsmedel
å 175,000 kronor framhöll, nämligen att då »överenskommelser örn
samtliga till ifrågavarande anläggning hörande leveranser av större maskiner
voro träffade och arbetena till större delen fullbordade, kunde den
totala kostnaden för hela anläggningen med tillbörlig säkerhet beräknas».
Icke desto mindre har, frånsett nedskrivningen av anläggningskapitalet
under byggnadstiden, anslaget nu överskridits med nyssberörda belopp,

110,000 kronor.

Revisorerna finna vattenfallsstyrelsens ovan påtalade förfaringssätt,
synnerligen anmärkningsvärt.

— 227 —

Särskilt uttalande beträffande de affärsdrivande verken m. m.

§ 74.

På grund av från statens affärsdrivande verk införskaffade uppgifter
har upprättats följande tablå över av riksdagen beslutade anläggningar,
företag och anordningar för nämnda affärsverk, för vilka de erforderliga
anslagen icke före den 1 oktober 1933 i sin helhet beviljats av riksdagen,
anvisats av Kungl. Maj:t eller disponerats av vederbörande verk. 1

		B	v i 1 j a t
	Beräknad kostnad kr.	Beviljat av riksdagen till och med s0/e 1934 kr.	Därav anvisat av Kungl. Maj:t kr.	Därav dispo-nerat genom beslut av vederbörande verk kr.	1 Återstår att bevilja kr.
Postverket. Till- och ombyggnad av posthuset i	1	2	3	4	5
	200,000	200,000		457,000
Linköping .................................	657,000	—
Inköp av fastigheter .....................	—	1 204,600	—	—	—
Mark till landningsfält för flygplan...	250,000	250,000	2 27,200	21,662	—
Försöksanläggning för belysning av	50,000	50,000	42,300	6,786
uftfartsleder ...........................	—
				Säger	457,000
Telegrafverket. Telefonstationsbyggnad i kvarteret	3,850,000
Jericho i Stockholm ..................	2,000,000	2,000,000	—	1,850,000
Telefonstationsbyggnad i Örnskölds-
vik .........................................	375,000	200,000	200,000	—	175,000
Inköp och bebyggande av fastigheter	300,000	300,000	90,100	90,100	—
Fortsatt utveckling av statens telefon-
och telegrafväsende .....................	—	1 30,000,000	30,000,000	—	—
Statens järnvågar. Förbättringar vid kol- och vatten-stationer ................................		3 50,000	50,000	Säger	2,025,000
Gångbroar och gångtunnlar ............	—	3 200,000	200,000	—	—
Fortlöpande förstärkning av spåröver-byggnaden ................................	_	3 1,200,000	1,200,000		—

1 Med hänsyn till anslagets ändamål har detsamma upptagits med allenast det belopp,
som den 1 oktober 1933 kvarstod olyftat.

2 Beloppet avser endast köpeskillingar enligt av Kungl. Maja godkända köpeavtal om
förvärvande av mark till landningsfält. Dessutom äro anvisade erforderliga belopp för
täckande av kostnader för lagfarts vinnande.

3 Enär ifrågavarande anslag är avsett för ett flertal anläggningar, vilka successivt fullbordas,
har detsamma i denna tablå upptagits med allenast det belopp, som den 1 oktober
1933 kvarstod olyftat.

— 228 —

	1	2	8	4	5
''Utvidgning och modernisering av cen-tralverkstaden i Örebro ............	850,000	425,000	425,000		425,000
Anordningar för förbättrad driftseko-nomi vid lokomotivstationer.......	—	1 120,000	120,000	—	—
Fullbordande av dubbelspåret Tranås —Aneby ...................................	765,000	765,000	765,000	650,000	—
örn- och tillbyggnad av turiststatio-nen i Riksgränsen ....................	80,000	80,000	80,000	—	—
Skenfria vägkorsningar m. m. .........	—	1 650,000	650,000	—	—
Telefonledningar och kabelarbeten	—	1 130,000	130,000	—	—
Elektriska belysningsanläggningar ...	—	1 150,000	150,000	—	—
Växel- och signalsäkerhetsanläggningar	—	1 l,0s0,000	1,080,000	—	—
Förstärkning av spåröverbyggnaden å banan Södertälje södra —Eskilstuna central ......................................	460,000	460,000	460,000	200,000	_
Förbättringsarbeten å banan Härnö-sand Sollefteå ........................	480,000	480,000	480,000	110,000	—
Dispositionsanslag för oförutsedda och mindre arbeten........................	_	1 1,475,000	1,475,000	—	—
Elektrifiering av banan Järna—Norr-köping—Malmö m. fl. linjer.........	* 51,600,000	51,600,000	51,600,000	41,000,000	— i
Elektrifiering av banorna Stockholm — Krylbo—Ånge och Örebro—Kryl-bo...................................	36,900,000	19,000,000	19,000,000	9,000,000	17,900,000
Elektrifiering av banorna Göteborg— Malmö och Ängelholm — Hälsingborg	29,050,000	11,000,000	11,000,000	—	18,050,000
Beredskapsarbeten för motverkande av arbetslöshet: skenfria vägkors-ningar ...................................		1560,642	560.642		—
Inlandsbanan mellan Volgsjön och Gällivare....................................	65,450,000	s,1 2 3 4 * 6 52,550,000	52,550,000	50,450,000	312,600,000

1 Enär ifrågavarande anslag är avsett för ett flertal anläggningar, vilka successivt fullbordas,
har detsamma i denna tablå upptagits med allenast det belopp, som den 1 oktober
1933 kvarstod olyftat.

2 Kostnaden ursprungligen beräknad till kr. 53,700,000.

3 Härav kr. 1,200,000 av överskott å anslag till andra statsbanebyggnader.

4 Härutöver hava anvisats kr. 200,000 av de å tilläggsstater för åren 1921 och 1922 samt

å riksstaten för budgetåret 1923/1924 uppförda anslagen till arbeten för telegrafverkets
samt statens järnvägars och vattenfallsverks räkning för bekämpande av arbetslösheten å
tillhopa kr. 16,000,000, ävensom kr. 150,000 av de å 1921 års tilläggsstat under femte
huvudtiteln uppförda anslagen till bekämpande av arbetslösheten och lindrande av nöd å
tillhopa kr. 34,500,000. Av berörda belopp å kr. 150,000 hava emellertid enligt senare
meddelad föreskrift kr- 3,200 använts till automobilvägbyggnad i Bohuslän och kr. 46,800 till
täckande av merkostnad genom beställning hos svenskt industriföretag av järnöverbyggnaden
till stora bågspannet för bron över Hammarbyleden vid Årsta holmar.

6 Att täckas av andra statsinkomster än lånemedel.

Statsbanan Malung—Vansbro

... 1 3,500,000

Statens vattenfallsnerk.

kraftstation vid Vargön.................j 9,400,000

Veckoreglering av Motala ström ......| 1,400,000

Kraftstation vid Malfors..................| 9,800,000

En andra tilloppstunnel vid Porjus

kraftstation ................. 1,000,000

En andra avloppstunnel vid Porjus

kraftstation1 2 3 4 * 6 7 8 ............................. 1,600,000

Distributionsanläggningar och därmed
sammanhängande arbeten vid statens
kraftverk ...........................! —

Inköp av vattenfall och fastigheter

samt utförande av nyanläggningar —

2	8	4	5
,8 2,400,000	2,400,000	1,600,000	* 900,000
		Säger	49,875,000
9.400.000 1.400.000 5.700.000	9.400.000 1.400.000 5.700.000	5,350,000 900,000 2,000,000	4,100,000
6 1,000,000	1,000,000	850,000	—
150,000	150,000	—	1,450,000
7 3,700,000	3,700,000	—	—
7 493,855	—	—	—
		Säger	5,550,000
		Summa	57,907,000 1

Enligt förestående tablå skulle för fullföljande av å densamma upptagna
anläggningar, företag'' och anordningar i överensstämmelse med
före den 1 oktober 1933 upgjorda planer och kostnadsberäkningar erfordras,
att riksdagen beviljade ytterligare 57,907,000 kronor. Härvid är
emellertid att märka, dels att det för inlandsbanan mellan Volgsjön och
Gällivare beräknade beloppet, 12,600,000 kronor, är avsett att täckas av
andra statsinkomster än lånemedel, dels ock att av det återstående kostnadsbeloppet
för statsbanan Malung—Vansbro, 900,000 kronor, 700,000 kronor
beräknats skola utgå av anslag till arbeten för motverkande av arbetslöshet
samt 200,000 kronor av statens järnvägars förnyelsefond. Under
förutsättning av oförändrat medelsanskaffningssätt skulle alltså för
ifrågavarande anläggningar m. m. återstå att upplåna 44,407,000 kronor.

1 Kostnaden ursprungligen beräknad till kr. 3.300,000.

2 Härav kr. 900,000 av anslag till beredskapsarbeten för motverkande av arbetslöshet.

3 Härutöver hava anvisats kr. 200,000 att utgå ur statens järnvägars förnyelsefond

4 Härav äro kr. 700,000 avsedda att utgå av anslag till arbeten för motverkande av

arbetslöshet samt kr. 200,000 ur statens järnvägars förnyelsefond.

6 Härav kr. 250,000 av de å riksstaten för år 1921 och å tilläggsstat för år 1920 anvisade
anslagen å tillhopa kr. 17,500,000 till bostadshus för tjänstemän vid postverket, telegrafverket
samt statens järnvägar och vattenfallsverk.

8 Påbörjandet av detta arbete har tillsvidare uppslsjutits.

7 Med hänsyn till anslagets ändamål har detsamma upptagits med allenast det belopp,

som den 1 oktober 1933 kvarstod olyftat.

— 230 —

Av de anslag av lånemedel för utgifter till kapitalökning, som riksdagen
anvisat för tiden till och med den 30 juni 1933, återstodo den 1 innevarande
december att utbetala 240,937,921 kronor 28 öre. Då härtill lägges
det belopp av 44,407,000 kronor, som enligt vad ovan meddelats återstår
att anvisa för beslutade företag, anläggningar och anordningar, därest
dessa komma att enligt hittills uppgjorda kostnadsberäkningar fullbordas
och medlen därför anskaffas genom upplåning, kommer man till ett belopp
av 285,344,921 kronor 28 öre, som inom de närmaste åren skulle behöva
utbetalas av upplånade medel.

— 231 —

Av revisorerna avlagda besök.

§ 75.

Efterföljande tabell utvisar, vilka institutioner som besökts av revisorerna,
utan att besöken föranlett särskilt uttalande från revisorernas sida.

Visby: kronohäktet, Gotlands infanterikår, Gotlands artillerikår, S:t
Olofs sjukhus, länsstyrelsen, postkontoret, telegrafstationen, Visby hamn,
biträdande vägingenjörens expedition, arkivdepån, domkapitlet, domkyrkan,
Visby ruiner, högre allmänna läroverket, högre flickskolan, hushållningssällskapet,
skogsvårdsstyrelsen, Tofta skjutfält, Gnisvärds fiskehamn;

Tingstäde: militära anläggningar, Gotlands radiostation, det s. k. Bulverket; Kappelshamn:

tullstationen, Kappelshamns hamn;

Fårösund: tullstationen, poststationen, militära anläggningar;

Fårö fyrplats;

Slite hamn;

Hemse: poststationen, telefonstationen, Gotlands läns folkhögskola och
lantmannaskola;

Ljugarns fiskehamnsanläggning;

Herreviks fiskehamn;

Roma kungsgård;

Burgsvik: poststationen, telefonstationen, Burgsviks hamn, tullstationen,
Hoburgs fyrplats;

Kälarne: järnvägsstationen, poststationen, telefonstationen, statens

f iskerif örsöksanstalt;

Bispgården: järnvägsstationen, poststationen, telefonstationen, Bispgårdens
skogsskola, statens laxodlingsanstalt vid Kvarnbäcken;

Stadsforsen;

Österåsforsarna;

Sillrevägen;

Sollefteå: samrealskolan, Västernorrlands regemente, Norrlands trängkår,
postkontoret, telegrafstationen, baningenjörsexpeditionen, järnvägsstationen,
skogsvårdsstyrelsen, Sollefteå skidbacke;

Offers försöksgård;

Hola folkhögskola;

Hammar: bygdesanatoriet, dispensärbarnhemmet;

Kramfors postkontor;

Gustaf sviks örlogsdepå och torrdocka i Barnvik;

Härnösand: centralfängelset, yrkesinspektionen, vanföreanstalten, länsstyrelsen,
vägingenjörsexpeditionen, länsarkitektsexpeditionen, dotnka -

— 232 —

pitlet, högre läroverket, tekniska gymnasiet, kommunala flickskolan, folkskoleseminariet,
småskoleseminariet, Norrlands kulturhistoriska museum,
hushållningssällskapet och egnahemsnämnden, överlantmätarexpeditionen,
överjäginästarexpeditionen, kemiska stationen, postkontoret, järnvägsstationen,
telegrafstationen, navigationsskolan, Hemsö fästning;

Söråkers trädgårdsskola;

Sundsvall: kronohäktet, tullkammaren, högre läroverket, kommunala
flickskolan, länssanatoriet, fartygsinspektionen, nedre norra postdistriktets
expedition, postkontoret, sjätte telegrafdistriktets expedition, telegrafstationen,
järnvägsstationerna;

Hudiksvall: kronohäktet, postkontoret, telegrafstationen, järnvägsstationerna,
tullkammaren, högre läroverket, Hudiksvalls hamn, Norra Hälsinglands
folkhögskola;

Söderhamn: samrealskolan, postkontoret, telegrafstationen, järnvägsstationerna,
sjömanshuset, Söderhamns elementarläroverk för flickor;

Stugsund: tullstationen, järnvägsstationen, poststationen;

Gävle: straffängelset, Hälsinge regemente, yrkesinspektionen, länsstyrelsen,
mellersta postdistriktets expedition, postkontoret, femte telegrafdistriktets
expedition, telegrafstationen, Gävle borgarskola, tullkammaren,
högre läroverket, kommunala flickskolan, dövstumskolan, lantmäterikontoret,
hushållningssällskapet, skogsvårdsstyrelsen, lotskaptensexpeditionen; Strömsbro:

Jonas Sehlgrens sanatorium;

Sandviken: samrealskolan, Sandvikens tuberkulossjukstuga, postkontoret,
telegrafstationen;

Bönans skyddshem för gossar;

Älvkarleö: kraftverket, fiskodlingsanstalten;

Mariestad: lantmäterikontoret, samrealskolan, länsstyrelsen, vägingenjörsexpeditionen,
postkontoret, telegrafstationen, skogsvårdsstyrelsen, Skaraborgs
och Älvsborgs läns sinnesslöanstalt Johannesberg;

Skövde: högre läroverket, Skaraborgs regemente, västra arméfördelningen,
Göta trängkår, garnisonssjukhuset, postkontoret, telegrafstationen,
järnvägsstationen, Klagstorps lantbruksskola, livregementets husarer;

Karlsborg: Karlsborgs artilleriregemente, radiostationen, Karlsborgs
tygstation, ammunitionsfabrikens avdelning å Karlsborg, arméns intendenturförråd
å Karlsborg, järnvägsstationen, postkontoret, garnisonssjukhuset; Varnhems

klosterkyrka och ruiner;

Axvall: Skaraborgs läns folkhögskola, Axvalla hed, Axvalla lanthushållsskola,
Stora Ekebergs sanatorium;

Skara: hushållningssällskapet, veterinärinrättningen, telegrafstationen,
postkontoret, Skaraborgs läns lantmannaskola, domkapitelsexpeditionen,
högre läroverket, folkskoleseminariet, domkyrkan;

KinnekuUeverken;

— 233 —

Lidköping: postkontoret, telegrafstationen, Anna Lisa Lidbecks uppfostringsanstalt
för gossar, samrealskolan;

Lockö slott;

Falköping: postkontoret, telegrafstationen, järnvägsstationen, samrealskolan; Gudhem:

statens remontdepå;

Uddevalla: lotskontoret, Bohusläns regemente, tullkammaren, postkontoret,
telegrafstationen, järnvägsstationen, Gräskärrs uppfostringsanstalt
för gossar, tuberkulossjukstugan, kronohäktet, högre läroverket, kommunala
flickskolan;

Lysekil: tullkammaren, hydrografisk-biologiska kommissionens havsfiskelaboratorium,
Lysekils hamn, postkontoret, telegrafstationen;

Inomskärs farled Ramsvikskilen—Ålstenshamn;

Dingle: ^^hushållsskolan, lantmannaskolan, fiskehamnen vid Bovallsstrand; Strömstad:

postkontoret, telegrafstationen, järnvägsstationen, samrealskolan,
Strömstads hamn.

Stockholm den 15 december 1933.

BJ. HOLMGREN.

E. V. ÅSTRÖM.

EDY. UDDENBERG.

TORSTEN E. STRÖM. O. L. TJÄLLGREN.

0. A. ERNFORS.

ELOF B. ANDERSSON N. G. GABRIELSSON.

i Fältenborg.

E. A. HAGE.

A. W. GUSTAFSON J. E. G. FAST.

i Kasenberg.

G. A. JOHANSON

i Hallagården.

Karl H. Tottie.

Hev.-berältelse ling. statsverket för år 1933. I.

RIKSDAGENS REVISORERS

BERÄTTELSE

OM DEN ÅR 1933 AV DEM VERKSTÄLLDA GRANSKNING

AV

S TA TS VERKE TS

JÄMTE DÄRTILL HÖRANDE FONDERS TILLSTÅND,
STYRELSE OCH FÖRVALTNING

FÖR TIDEN 1 JULI 1932—30 JUNI 1933

DEL II

TABELLER

STOCKHOLM 1933
ISAAC. MARCUS BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG

Innehållsförteckning.

Sid.

Första huvudtiteln.

Kungl, slotten.................................... 2

Djurgårdskassan................................. 6

Andra huvudtiteln.

Justitiedepartementet ....................... 7

Justitiekanslersexpeditionen ............... 8

Högsta domstolen och nedre justitierevi sionen

.......................................... 8

Svea hovrätt .................................. 9

Göta d:o .................................... 10

Hovrätten över Skåne och Blekinge...... 10

Statens uppfostringsanstalt å Bona ...... 11

Tredje huvudtiteln ......... 12

Fjärde huvudtiteln.

Arméns totalkostnader........................ 13

Försvars väsendets undervisningsanstalter 16
Sjökarteverket.................................... 21

Femte huvudtiteln.

Socialdepartementet ........................... 23

Socialstyrelsen ................................. 24

Arbetsdomstolen................................. 26

Arbetsrådet.................................... 27

Rik sförsäkringsanstalten ..................... 27

Försäkringsrådet................................ 28

Pensionsstyrelsen .............................. 29

Statens tvångsarbetsanstalt och statens

alkoholistanstalt vid Svartsjö............ 30

Statens tvångsarbetsanstalt och statens

alkoholistanstalt i Landskrona ......... 31

Statens alkoholistanstalt å Venngam ... 32

Statens uppfostringsanstalt å Salbohed

för sinnesslöa gossar........................ 33

Statens uppfostringsanstalt i Vänersborg
för sinnesslöa flickor ..................... 34

Sid.

Sjätte huvudtiteln.

Kommunikationsdepartementet ............ 35

Sjunde huvudtiteln.

Finansdepartementet........ .................. 36

Kammarkollegium .............................. 37

Kammarrätten.................................... 38

Bank- och fondinspektionen ............... 40

Sparbanksinspektionen........................ 41

Riksräkenskapsverket ........................ 42

Allmänna civilförvaltningens lönenämnd 44

Statens bostadsnämnd ........................ 44

» tryckerisakkunnige.................. 45

Kontrollstyrelsen ............................. 45

Åttonde huvudtiteln.

Ecklesiastikdepartementet .................. 46

Riks- och landsarkiven........................ 46

Kungl, biblioteket.............................. 50

Livrustkammaren ............................. 50

Domkapitel, domkyrkor m. m............. 52

Svenska akademien .......................... 56

Vetenskapsakademien med naturhistoriska
riksmuseet.............................. 57

Vitterhets-, historie- och antikvitetsakademien
................................... 60

Akademien för de fria konsterna......... 62

Musikaliska akademien....................... 63

Serafimerlasarettet.............................. 64

Allmänna barnbördshuset med asylen för
fattiga barnaföderskor och deras barn

i Stockholm.................................... 66

Rasbiologiska institutet ..................... 67

Tekniska högskolan ........................... 68

Chalmers tekniska institut.................. 70

D:o d:o, materialprovningsan stalten

.......................................... 71

Skolöverstyrelsen .............................. 72

Allmänna läroverken m. m................ 74

Statens folk- och småskoleseminariet ... 80

Läroanstalterna för blinda.................. 82

— ly -

sie!.

Vårdanstalten i Lund för blinda med

komplicerat lyte.............................. 84

Tekniska läroverk.............................. 86

Särskilda anstalter för yrkesundervisning
............................................. 90

Statens biografbyrå ........................... 92

Gymnastiska centralinstitutet............... 93

Aug. Abrahamson stiftelse ............... 94

Nionde huvudtiteln.

Jordbruksdepartementet ..................... 95

Lantbruksstyrelsen.............................. 96

Lantbruksakademien............... 97

Lantbruksakademiens trädgårdsavdelning §8
Centralanstalten för försöksväsendet på

jordbruksområdet .......................... 99

Statens växtskyddsanstalt ................. 100

Lantbrukshögskolan....,.................... 101

Lantbruksinstitutet vid Ultuna............ 102

Ultuna egendom jämte lantbruks- och
ladugårdsskötarskolorna vid Ultuna... 103
Lantbruks- och mejeriinstitutet jämte hov beslagsskolan

vid Alnarp.................. 104

Alnarps egendom jämte lantbruksskolan

vid Alnarp .............. 106

Alnarps trädgårdar jämte trädgårdsskolan

vid Alnarp ................................... 107

Övriga undervisningsanstalter för jordbruk
och lantmannanäringar ............ 108

Veterinärinrättningen i Skara med instruktionssmedjan
........................... lil

Sid.

Statens lagerhus- och fryshusstyrelse ... 112

» centrala frökontrollanstalt ...... 113

» spannmålsnämnd..................... 114

» sockernämnd ........................ 115

» mjölknämnd ........................... 115

» egnahemsstyrelse..................... 116

Fiskeriväsendet ................................. 117

Svenska hydrografisk-biologiska kommissionen
.......................................... 119

Skogshögskolan ................................. 120

Statens skogsförsöksanstalt.................. 121

» skogsskolor och fortsättnings skolan

vid Kloten........................... 122

Lantmäteristyrelsen ........................... 124

Rikets allmänna kartverk .................. 126

Sveriges geologiska undersökning......... 127

Statens meteorologisk-hydrografiska anstalt
....... 128

Tionde huvudtiteln.

Handelsdepartementet ........................ 130

Navigationsskolorna.......................... 132

Försäkringsinspektionen ..................... 135

Elfte huvudtiteln.

Statliga och statsunderstödda pensions -

anstalter ...................................... 136

Statsverkets inkomster och utgifter...... 138

TABELLER

1

.1R?H I 6

Rev.-berättelse ang. statsverket för dr 1933.

II.

— 2 —

FÖRSTA

Kungl.

Tillgångar

Debet.

Balans den 1 juli 1932:

Inkomster:

Första huvudtiteln:

B. i. Reparationer å Stockholms slott m. fl. för de kungl, hoven upplåtna byggnader

2. Förstärkning av anslaget till reparationer å Stockholms slott m. fl. för de kungl.

hoven upplåtna byggnader ........................................................................

3. Polis-, lys- och renhållning samt brandväsendet vid Stockholms slott ............

4. Förstärkning av anslaget till polis-, lys- och renhållning vid Stockholms slott...

5. Underhåll m. m. av övriga kungl, slott................. .......................................

6/1931—2. Ny- och ombyggnader samt större reparationer vid övriga kungl, slott...

Från hovförvaltningen .......................................................................................

Visningsmedel .................................................................................

Arrenden, hyror och tomtören .................................................................

Jordbruket och skogen..............................................

Trädgården ................................................................................

Bidrag av Stockholms stad ....................................................................

Byggnads- och reparationsbidrag .........................................................................

Inkomster av elektrisk energi............................................................................

Försäljningsmedel för sand och grus m. m.............................................................

Intressemedel ........................

Diverse inkomstmedel ..........................................................

Säger

Skulder:

Diverse medel......

Amorteringslån för
Övriga skulder......

Balans den 30 juni 1933:

reparation av kavaljersbyggnaden och värdshuset å Ulriksdal.

Säger

Summa1

— 3 —

HUVUDTITELN.

slotten.

Stock		Drottning-	Grips-		Ulriks-		Haga lust-	Ströms		Kosers-
holms	holms	holms		dals		slott och	holms		bergs		Summa
slott		slott		slott		slott		park		slott		slott
1	2	8	*	5	6	7	8
		3,120	•2 8	72	67	46,953	04	106,424 04	5,645	21	3,587	23	165,802	42
63,000	''													63,000
50,000														50,000	__
33,750														33,750	—
24,350														24,350	—
—	—	95,500	—	40,000	—	31,500	—	14,500	—	6,000	—	3,000	—	190,500	—
—	—	9,000	—	—	—	—	—	—	—	• -	—	—	—	9,000	—
15,000	—	2,000	—	1,970	—	—	—	—	—	—	—	—	—	18,970	—
—	—	—	—	3,682	29	—	—	—	—	—	—	—	—	3,682	29
—	—	48,317	75	9,485	—	35,390	—	28,264	98	2,030	—	13,025	—	136,512	7 3
—	—	53,085	07	3,103	20	—	—	—	—	—	—	6,577	50	62,765	77
—	—	11,826	46	6,117	74	—	—	—	—	—	—	—	—	17,944	20
—	—	—	—	—	—	—	—	10,000	—	—	—	—	—	10,000	—
		500	—											500	—
—	—	9,483	19	—	—	2,534	05	1,405	92	—	—	—	—	13,423	16
185	84	30	—	—	—	32,465	75	1,390	—	—	—	200	—	34,271	59
—	—	—	—	860	06	—	—	8,021	59	151	48	—	—	9,033	08
—	—	256	12	—	—	—	—	565	76	10	—	—	—	831	87
186,285	84j 229,998	60	65,218	2 9	101,889|so	64,148	24	8,191	48	22,802	5u	678,534	69
						17,174	57							17,174	57
—	—	—	—	—	—	12,000	—	—	—	—	—	—	—	12,000	—
—	—	27,200	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	27,200	—
- 1	—	27,2i i0|	-i	—	—	29,174	57	-	—	—	—	—	—	56,374	57
186,285|84	260,318|s2	65,290	96	178,017 41	170,572	28	13,836	64	26,389	78	900,711	68

— 4 —

Kredit.

Balans den 1 juli 1932:

Skulder .....................................................................

Utgifter:

Avlöningar och pensioner m. ...............................................................................

Värme, lyse, vatten och renhållning m. ...................................................................

Byggnader och reparationer......................................................................................

Fastighetsförvaltningen.............................................................................................

Jordbruket och skogen ............................................................................................

Parken och trädgården m. ......................................................................................i

G-rusavverkningen ...............................•...................................................................

Nyanskaffning och underhåll av inventarier ...............................................................

Allmänna omkostnader.............................................................................................

Till hovförvaltningen återlevererade medel..................................................................

Inköp av fastigheten Kärrängen ..............................................................................

Säger

Balans den 30 juni 1933:

Tillgångar:

Kassabehållning ...................................................................................................

Innestående i bank................................................................................................

Förskott...............................................................................................................

Obligationer........................................................................................................

Säger

Summa

5

1	2	8	4	6	6	7	8
		33,200				31,579	92							64,779	92
58,996	83	36,416		9,358	76	15,022	60	16,734		2,390		8,525	50	147,443	68
12,908	52	5,789	80	7,177	86	5,079	02	4,738	88	420	95	384	2 0	36,499	22
104,487	76	52,942	45	16,188	79	40,490	02	32,048	92	3,791	26	4,194	35	254,143	55
—	—	27,444	85	4,587	96									32,032	31
—	—	46,322	74	8,031	84	781	20	—	—	—	—	5,178	86	60,314	64
5,530	54	45,468	07	9,496	96	15,588	01	14,711	—	3,320	28	2,387	95	96,502	81
—	_	—	—	—	—	3,56H	52	1,390	—	—	—	—	—	4,956	52
—	—	472	80	3,161	23	2,940	87	1,307	34	—	—	198	88	8,081	12
2,962	19	12,094	06	3,065	99	7,276	70	7,497	78	436	44	2,620	96	35,954	07
1,400	—	—	—	1,000	—	—	—	—	—	—	—	—	—	2,400	—
—	—	—	—	1,970	—	—	—	—	—	—	—	—	—	1,970	—
186,285	84	226,950	27	64,039	3 7	90,744	94	78,427	87	10,358	98	23,490	70	680,297	92
		95	26	982	77	640	02	242	56	100		1,9 23	99	3,984	60
—	—	73	29	268	82	55,052	53	4,434	35	3,377	71	175	04	63,381	74
												800	—	800	—
								87,467	50	—	—	—	-	87,467	60
—	—	168	55	1,251	59	55,692	56	92,144	41	3,477	71	2,899	08	155,633	84
186,285	34	260,318	82	65,290	96	178,017	41	170,572	28	13,836	64	26,389	7b	900,711	68

6 —

Djurgårdskassan.

Debet.

Balans den 1 juli 1932:

Tillgångar................................................................................................ 1,514,349: 96

Inkomster:

Tomt-, hyres- och arrendeavgifter............................................ 322,162: 5 7

Intressemedel ....................................................................... 82,267: 82

Bidrag från Stockholms stad till vägars underhåll, renhållning m. m. 66,103: 72
Försäljningsmedel m. m.:

Från Rosendals trädgård ...................................................... 13,487:64

» park och jordbruk ...................................................... 4,625: 20

» ladugården och stallet................................................. 9,348:58

» skogen och sågen........................................................ 15,628:46

Diverse inkomstmedel ............................................................ 1,946:80 515,570: 7 9

Summa 2,029,920: 75

Kredit.

Utgifter:

Avlöningar och pensioner......................................................... 59,032: 6 7

Expenser, skatter, brandförsäkringar m. m.................................. 29,947: 89

Omkostnader för byggnader m. ............................................ 53,571: 7 9

» » vägarna......................................................... 44,211:18

» >• renhållning .................................................. 41,198: —

* *■ Rosendals trädgård ...................................... 12,444:4 2

» » parker och jordbruk ....................................... 50,123: 7 6

» » ladugården och stallet.................................... 9,760: 2 9

» » skogen och sågen ......................................... 15,621: 02

» s- diverse underhållsarbeten m. m........................ 18,775: 29

Virke för Djurgårdsförvaltningen ............................................. 3,081: 50

Förräntningar och amorteringar av vissa från Djurgårdsfonden utlämnade
lån till byggnads- m. fl. arbeten vid vissa kungl, slott:

Enligt kungl, brev den 20 maj 1924 ....................................... 45,000: —

» » » » 12 mars 1925....................................... 7,500: —

Kungl, begravningsplatsen ...................................................... 2,091: 71

Avskrivning å inventarier ........................................................ 7,361:14 399,720: 61

Leverering: it>

Till statskontoret, att tillgodoföras:

I. B. 5. Underhåll m. m. av övriga kungl, slott ..................................... 100,000: —

Balans den 30 juni 1933:

Tillgångar:

Kassabehållning .................................................................. 8: 98

Innestående i bank ............................................................... 223,338: 96

Byggnader.......................................................................... 1,242,920: —

Inventarier och förråd ......................................................... 26,303: 40

Fordringar........................................................................... 37,628: 80 1,530,200:14

Summa 2,029,920: 7 5

7

ANDRA HUVUDTITELN.

Beträffande dea till denna huvudtitel hörande huvudförvaltningen, fångvårdsstyrelsen,
hänvisas till det tryckta utdraget ur rikshuvudboken och budgetredovisningen ävensom till
Sveriges officiella statistik: fångvården.

Justitiedepartementet.

	Debet	Kredit
			Leverering			Levere-ring till	Summa
	Uppbörd	från stats-	Utgifter
			kontoret
						kontoret
A. II. 5. Hyresmedel från under
byggnadsstyrelsens vård stående egen-	604	64					604	64	604	64
Andra huvudtiteln:
A. 1. Lönefyllnad åt statsmi-
	_	_	6,000		6,000				6,000
2. Statsråden utan departe-
		_	72.000 24.000		72.000 24.000				72.000 24.000
3. Departementschefen ... 4. Departementets avdel-	—	—	—	—	—	—	—
ning av Kungl. Maj:ts	60		149,501	60	149,219	46	342	14	149,561	60
5. Extra ledamöter för lag-
ärenden ..................	—	—	24,000	—	24,000	—	—	—	24,000	—
6. Departementschefens
ombud för tillsyn å tryckta skrifters all-			15,305	53	15,305	53			15,305	53
7. Handsekreterare åt stats-
		_	4,000 211,436	_	4,000 211,436				4,000 211,436
			46	46			46
I. 6. Skrivmaterialier och ex-
penser, ved m. m. ...	2	25	115,418	33	114,522	22	898	86	115,420	58
7. Tryckningskostnader ... 8. Kommittéer och utred-	600	—	52,249	50	50,370	51	2,478	99	52,849	50
ningar genom sakkun-niga.......................			3,806		3,661	2 2	144	78	3,806
			2,055	70	2,055	70			2,055	70
11. Provisoriskt dyrortstill-
lägg åt vissa befatt-ningshavare i statens tjänst .....................			3,094	69	3,094	69			3,094	69''
12. Dyrtidstillägg åt befatt-
ningshavare i statens tjänst ..................	—		29,937	23	29,937	28	_	_	29,937	2 31
Summa	1,266	89	712,805	04	709,603	02	4,468	91	714,071 lss

— 8 —

Justitiekanslersexpeditionen.

Andra huvudtiteln: C. 1. Justitiekanslersexpeditionen...... I. 6. Skrivmaterialier och expenser, ved m. m............................ 12. Dyrtidstillägg &t befattningsha-vare i statens tjänst ...........	Debet	Kredit	Summa
Levere-ring från stats* kontoret	Skulder den ,0le 1933	Utgifter	Levere-ring till stats-kontoret
52,566 8,750 3,981	50	16	60	52,566 8,733 3,981	50 88	33	22	52,566 8,766 3,981	50 60
Summa! 65,297	60	16	60	65,280	88	33	22	65,314	10

Högsta domstolen och nedre justitierevisionen.

	Debet		Kredit
Uppbörd	Levere-ring från stats-	Utgifter	Levere-ring till stats-	Summa
,			kontoret			kontoret
A. II. 5. Hyresmedelfrån underbygg-
nadsstyrelsens vård ståen-de egendomar ..............	105	_	_	_	_	_	105	__	105	_
Andra huvudtiteln:
			508,062	_	508,062	_		_	508,062
3. Extra expeditionsvakt vid
			2,208	__	2,208	_		_	2,208
Nedre justitierevisionen:
D. 4. Nedre justitierevisionen...	—	—	455,893	91	455,893	91	—	—	455,893	91
5. Tillfällig förstärkning av
			53,200	15	53,200	16			53,200	15
6. Ytterligare förstärkning av
		_	14,204	28	14,204	28	_	_	14,204	28
I. 6. Skrivmaterialier och expen-
		_	39,042 1,594	43	38,079 1,594	72	962	71	39,042 1,594	43
			67	67			67
11. Provisoriskt dyrortstillägg åt
vissa befattningshavare i			12,886	82	12,886	82			12,886	8 2
12. Dyrtidstillägg åt befattnings-
havare i statens tjänst ..	—	—	69,287	—	69,287	—	—	—	69,287	—
1 Sjunde huvudtiteln:
E. 15. Avlöningsförhöjningar åt
vissa icke-ordinarie be-
fattningshavare inom den civila statsförvaltningen...	_		3,447	27	3,447	27	—	—	3,447	27
Summa	105	-	1,159,826	58	1,158,863	82	1,067	71	1,159,931	58

9 —

Svea hovrätt. 1

	Debet	Kredit
										Till-gånga den 80
	Till-gånga den */	r 7	Upp- börd	Levere-ring från stats-	Utgifter		ring till stats-	r /«	Summa
	1932				kontoret			toret		1933
Andra huvudtiteln:
Svea hovrätt:
D. 7. Hovrätten ......	1,743	92	415	17	811,500	—	807,787	31	2,940	46	2,931	32	813,659	09
8. Extra division	—	—	—	—	54,200	—	53,946	29	253	71	—	—	54,200	—
9. Extra ledamot	—	—	—	—	8,580	—	8,580	—	—	—	—	—	8,580	—
I. 6. Skrivmaterialier
och expenser, ved m. m.......	3,574	65			49,800	_	46,725	15	6,649	50	_	_	53,374	66
7. Tryckningskost-							1,427						1,626
	126	26			1,500	_	56	198	70	—	—	25
11. Provisoriskt dyr-
orts tillägg åt vis-sa befattnings-havare i statens	141	59			20,000		19,804	23	141	59	195	77	20,141	59
12. Dyrtidstillägg åt
befattningshava. re i statens tjänst	379		61	_	77,500	_	76,813	84	413	—	713	16	77,940	—
Sjunde huvudtiteln:
E. 15. Avlöningsförhöj-
ningar åt vissa icke-ordinarie
b ef attningshava-re inom den ci-
vila statsförvalt-
ningen...........	24! 80	—	—	5,250	—	5,179	76	24	80	70	24	5,274	80
Summa	5,99o| 21	476) 17 |l,028,330	—	1,020,264	is| 10,621	lej^lO	49	1,034,796 88

1 Tillgångarna den 3% 1933 utgjordes av kassabehållning, vilken inlevererats
kontoret den 4 juli samma år.

till stats -

10 —

Göta hovrätt.

Andra huvudtiteln:

D. 10. Göta hovrätt.....................

I. 6. Skrivmaterialier och expenser,
ved m. m................

12. Dyrtidstillägg åt befattnings,
havare i statens tjänst ...
Elfte huvudtiteln:

Allmänna indragningsstaten:

C. 1. Diverse föremål...............

Summa

Debet	Kredit	Summa
Leverering från läns-styrelsen	Skulder den s0/e 1933	Skulder den lli 1932	Utgifter
372,794	92	16		17	65	372,793	27	372,810	92
22,300	—	115	73	148	60	22,467	23	22,615	73
33,500	83	—	—	—	—	33,500	83	33,500	83
400	—	—	—	_	_	400	_	400	_
429,195	75	13l|78	166	15	429,161	33	429,327! 4 8

Hovrätter! över Skåne och Blekinge. 1

I	Debet			Kredit
	Leverering från läns-styrelsen	Skulder den 80/e 1933	Skulder den 1/i 1932	Utgifter	Tillgång-ar den 80/6 1933	Summa
Andra huvudtiteln: Hovrätten över Skåne och Ble-kinge :	195,404 12,600 10,435 18,660 547	90					195,324 12,600 10,434 18,660 547		80 ''		195,404 12,600 10,442 18,660 547	90
12. Förstärkning av ar-
I. 6. Skrivmaterialier och ex-penser, ved m. m....... 12. Dyrtidstillägg åt befatt-ningshavare i statens	—	7	08	7	54	49		—	03
Sjunde huvudtiteln: E. 15. Avlöningsförhöjningar åt vissa icke-ordinarie befattningshavare in-om den civila stats-förvaltningen ......	10					10			10
Summa	237,647	— 7	03	7	54	237,56d|4 9	'' 80	—	237,654	03

1 Tillgångarna den s0/a 1933 utgjordes av kassabehållning, vilken inlevererats till länsstyrelsen
i Malmöhus län den 14 juli samma år.

- 11 —

Statens uppfostringsanstalt å Bona.

Debet.

Balans den 1 juli 1932:

Tillgångar .......................................................................................

Inkomster:

Andra huvudtiteln:

G. 1, Statens uppfostringsanstalt å Bona, att utgå av statsverkets

fond av rusdrycksmedel............................................. 310,013: 56

I. 12. Dyrtidstillägg åt befattningshavare i statens tjänst ......... 18,343: —

Hyresmedel .............................................................................. 11,099:54

Vinst å jordbruket ................................................................... 25,677: 68

» » verkstadsdriften ........................................................... 4,010: 25

Diverse inkomstmedel ............................................................. 814: -

Skulder:

Diverse medel

Balans den 30 juni 1933

Summa

Skulder ......

Kredit.

Balans den 1 juli 1932:

Avlöningar........................................

Byggnader.........................................

Utspisning.........................................

Beklädnad och sängkläder .................

Inventarier .....................................

Värme och lyse m. m........................

Renhållning .....................................

Hälso- och sjukvård ..........................

Undervisning ...................................

Expenser och diverse.........................

Omkostnader för elever utom anstalten

Elevbelöningar..................................

Minskat värde å inventarier och förråd

Utgifter.

................................. 186,756: 66

................................ 19,538: 70

............................... 39,027:8 0

...................................... 30,240: o?

........................... 4,190: 46

.............................. 27,377:78

............................ 3,543:17

...................................... 4,198: 46

.......................... 2,512:26

................................. 15,797:6 9

........................... 26,707: 50

..................................... 4,112: —

............................. 3,367:2 9

Balans den 30 juni 1933:

Tillgångar:

Kassabehållning .........................................................

Innestående i bank......................................................

Fordringar..................................................................

Inventarier och förråd ................................................

149: 38
5,428: 81
61: 20
131,199: 18

Summa

Under budgetåret 1932—1933 utgjorde vid anstalten högsta antalet elever 198
antalet 157.

135,048: 54

369,958: os

3,142:17
508,148:7 4

3,940:5 9

367,369: 58

136,838; 5 7
508,148: 7 4

och lägsta

— 12 —

TREDJE HUVUDTITELN.

Beträffande den till
hänvisas till det tryckta

denna huvudtitel hörande huvudförvaltningen, utrikesdepartementet,
utdraget ur rikshuvudboken och budgetredovisningen.

- 13 —

FJÄRDE HUVUDTITELN.

Beträffande de till denna huvudtitel hörande huvudförvaltningarna, arméförvaltningen,
marinförvaltningen och flygstyrelsen, hänvisas till det tryckta utdraget ur rikshuvudboken
och budgetredovisningen.

Arméns totalkostnader.1

Arméförvaltningens huvudkassa ............................................................ 7,696,224: 31)

Arméfördelningsstaber m. ni..

Södra arméfördelningens stab ............................................................... 454,216: b s

Västra » » 402,613:88

Östra » » ............................................................... 360,787:0 6

Norra » » ............................................................... 671,243:54

Militärbefälsstaben på Gotland............................................................... 1,696,224: 88

Säger 3,585,085: 64

Infanteriet

Svea livgarde....................................................................................... 1,348,674: 7 9

Göta » ...................................................................................... 1,514,685:85

Livregementets grenadjärer .................................................................. 1,559,972: 18

Livgrenadjärregementet ........................................................................ 1,886,221: o b

Jämtlands fältjägarregemente .............................................................. 1,372,161:28

Norra skånska infanteriregementet ......................................................... 1,348,619: 15

Södra » » ........................................................ 1,147,808:4 4

Upplands regemente............................................................................. 1,496,688: 94

Skaraborgs regemente ..................................................................... 1,446,016: 71

Södermanlands » ..................................................................... 1,359,118: 48

Kronobergs » i Växjö ......................................................... 1,337,372:17

» »i Karlskrona................................................... 652,588:40

Jönköpings-Kalmar regemente.............................................................. 1,532,088: 05

Dalregementet .................................................................................... 1,371,457: 94

Hälsinge regemente ....................................................................... 1,350,872:96

Älvsborgs » ........................................................................ 1,424,344:2 2

Hallands » ....................................................................... 1,197,885: ll

Bohusläns » ........................................................................ 1,328,393:69

Norrbottens » ....................................................................... 1,575,702: 3 2

Västerbottens » ........................................................................ 1,279,391: 24

Västernorrlands regemente..................................................................... 1,191,085: 22

Värmlands » ........................................................................ 1,236,464: 66

Säger 29,957,612:67

Kavalleriet:

Livregementet till häst........................................................................ 1,296,613: 52

Skånska kavalleriregementet ............................................................... 1,529,032:2 2

Livregementets husarer........................................................................ 1,228,726:02

Norrlands dragonregemente .................................................................. 1,267,500: 57

Säger 5,321,872: 3 3

Tabellen är upprättad med stöd av uppgifter från arméförvaltningen.

— 14 -

Artilleriet:

Svea artilleriregemente....................................................................... 1,470,765: 89

Göta » 1,555,962:80

Vendes » ........................................................................ 1,406,462: 75

Norrlands » 1,390,500:84

Norrbottens artillerikår........................................................................ 559,302:18

Smålands arméartilleriregemente............................................................ 1,480,919: 79

Bodens artilleriregemente..................................................................... 1,048,013: 25

Karlsborgs s .......................................................................932,169:42

Säger 9,844,095: 92

Fortifikationen:

Svea ingenjörkår............................................................................... 1,121,<54: 09

Göta » ................................................................................. 734,734:29

Fälttelegrafkåren................................................................................ 1,229,650: 59

Bodens ingenjörkår...................................................................... 1,153,911: 80

Säger 4,240,050: 17

Trängen

Svea trängkår .. .............................................................................. 735,564:15

Göta » ................................................................................. 614,987: 78

Norrlands » ................................................................................. 654,560:

Skånska trängkåren .............................................................................621,335: 25

Säger 2,626,447:18

Övriga staber, förråd, skolor, sjukhus, verkstäder, fabriker

Generalstaben ..............................................................

Fortifikati onen.............................................................

Intendenturstaben .........................................................

Kavalleriinspektionen......................................................

Fortifikationsbefälbavaren i Boden* .................................

Krigshögskolan...............................................................

Artilleri- och ingenjörhögskolan........................................

Infanteriskjutskolan.........................................................

Ridskolan .....................................................................

Krigsskolan ..................................................................

Garnisonssjukhuset i Stockholm.......................................

» i Boden.............................................

Arméns centrala beklädnadsverjcstad ...............................

» intendenturförråd i Stockholm..............................

» » å Karlsborg...............................

» »i Boden .................................

Karl Gustafs stads gevärsfaktori ....................................

Tygstationen i Stockholm ...............................................

» å Karlsborg.................................................

» i Boden ....................................................

Åkers krutbruk .............................................................

Ammunitionsfabriken å Marieberg........................ ............

* å Karlsborg.....................................

Arméns underofficersskola ..............................................

1932 års faitt; änstövnir.gai ..............................................

Skytteförbundens överstyrelse...........................................

....... 1,053,578:38

........ 618,477: 48

........ 503,692: 71

........ 708,416:98

........ 676,829: 84

........ 156,955: 18

........ 175,223:28

........ 319,674: 78

........ 172,172:09

........ 515,952: 9 9

........ 251,685:95

........ 81,819: 77

........ 1,488,873:86

....... 971,161: 06

........ 608,897:08

........ 717,007:28

........ 1,195,310:85

........ 931,123:18

........ 256,873: 3 5

231,849: 22

........ 1,036,131:22

........ 858,797: 94

........ 597,742:95

....... 442,485:93

........ 74,753:83

....... 47,245:27

Säger 14,692,731: 8 0

Summa 77,964,119: 65

Anmärkningar:

1) I de härovan upptagna genom arméförvaltningens huvudkassa bestridda kostnaderna
ingå icke utgifterna för försvarsdepartementet och lantförsvarets kommandoexpedition.

2) Anledningen till att kostnaderna vid arméfördelningsstaberna uppgå till så avsevärt olika
belopp är att söka däri, att vid dessa staber gäldas kostnader för centralupphandlingar av

— 15 —

furage och bränsle samt för fält- och fälttjänstövningar ävensom i vissa fall för byggnadsföretag
vid underlydande truppförband.

3) Från militärbefälets på Gotland stabskassa bestridas kostnaderna för Gotlands trupper
och för kronobageriet i Visby.

4) Det höga köstnadsbeloppet för Livgrenadjärregementet har förorsakats därav, att
vid regementet redovisas östra brigadens utgifter samt att vissa skolor och utbildningskurser
förlagts till detta regemente.

5) Militärbefälets för övre Norrland utgifter redovisas i Norrbottens artillerikårs räkenskaper.
Kommendantskapets i Boden utgifter redovisas i Bodens ingenjörkårs räkenskaper.

16 —

Försvarsvåsendets

Krigsskolan	Krigshög- skolan
1		2
8,739	29	5,692	45
339	50
—	—	—	—
41	—	940	20
2,301	58	1,589	48
—	—	—	—
27,002	60	10	28
137	91		—
26	25	—	—
7,466	08	849	50
—	—	—	—
5	—	—	—
—	—	—	—
—	—	—	—
27	68	_	—
625	53	—	—
11,193	62	—	—
—	—	—	—
57	—	—	—
	—	—	—
	—	—	—
—	—	—	—
—	—	—	—
—	—	—	—
	—	—	—
3	—	13	73
38	93	_	_
335	69	—	—
46	20	—	—
515,000	—	157,000	—
—	—	—	—
—	—	—	—
24,361	12	157	6 8
| 589,008	59	160,56(	| S 7
597,747	88	166,253|32

Debet.

Balans den 1 juli 1932:

i Tillgångar

Inkomster:

12.
14.
C. 1.

D.

Särskilda uppbördsmedel för utgiftsanslagen:

Fjärde huvudtiteln:

2. A. 3. Avlöning till personal vid staber och truppförband

m. fl....................................................

Bese- och traktamentspenningar ..................

Flyttningsersättning ...............................

Undervisnings- och gymnastikmateriel samt undervisningsanstalter
och utbildningskurser......

Granatkastarkurs vid infanteriskjutskolan......

Mathållning................................................

Munderingsutrustning .................................

Kasernutredning, intendenturfordon m. m. ...
Bränsle, lyse, vatten, renhållning och tvätt ...

Kemontering .............................................

Furagering ................................................

Anskaffning, underhåll och drift av motorfordon

Truppförbandens övningar...........................

Sjuk- och veterinärvård m. m......................

Vapen och ammunition m. m......................

Byggnader, övningsfält och skjutbanor .........

Extra utgifter.............................................

3.

2.
1.
2.

3.

4.

5.

6.
7.
9.

E. 1.

F. 1.

G. 1.

H. 2.
5.
2.

A.

C.

Avlöning till personal vid kårer och stater m. fl.

D.
F.
J.
5. 5.

m. .......................................................

Skrivmaterialier och expenser m. m...............

Bränsle, lyse, vatten, renhållning och tvätt m.
Sjukvård för marinen ..................................

Provisoriskt dyrortstillägg åt vissa befattningshavare

i statens tjänst ..............................................

8. Kommunalutskylder för försvarsväsendets till tjänste

bostäder upplåtna fastigheter.............................

Allmänna lägerkassorna........................................................

Försträckning ...................................................................

Av arméförvaltningen anvisad kredit ...................................

Leverering från marinförvaltningen ......................................

Inbetalda pensionsavgifter ..................................................

Likvider med särskilda myndigheter........................

Sägerj

Summa

17

undervisningsanstalter.

Artilleri- och ingenjör-högskolan	Ridskolan	Infanteri- skjutskolan	Arméns underofficers- skola	Sjökrigs- högskolan
3		t		6		6		7	1
21,981	03	• 8,457	02	11,883	29	5,276	25	1,537	2 6
		928		242	10	2,220
—	—	1C	—	—	—	—	—	—	—
269	60		—	—	—	279	80	—	—
587	54	3,825	95	562	88	1,199	77	—	—
—	—	—	—	80	—	—	—	—	—
—	—	1,813	92	5,402	64	20,305	87	—	—
—	—	4	90	—	—	5,030	32	—	—
—	—	_	—	220	3 1	653	57	—	—
63	42	6,259	66	4,653	90	6,252	02	—	—
—	—	1,683	—
—	—	2,281	0 2	928	67	1,834	68	—	—
—	—	1,540	—	723	80	—	—	—	—
—	—	—	—	—	—	444	50	—	—
—	—	2,392	61	—	—	88	—	—	—
_	—	—	—	73	25	1,011	—	—	—
—	—	1,046	21	1,739	61	9,266	60	—	—
988				27	30			“	~
	—	—	—	—		—	-	—	—
	—	2	—	—	—	—	—	—	—
• -		718	76	127	60	1,077	08
_	—	126	18	2,482	50	227	73	—	—
160,000	—	170,000	—	308,000	—	445,000	—	—	_
-		—	—	—	—	—	—	40,000	—
268|	-	2,619	94	18,232	91	36,349	51	—	-
162,176|56|	195,252| 14|	343,497|4 7	531,240|4 5	40,000|	-1

Sjökrigs skolan -

Summa

5,316

68,882

66

228

55

24

96

8

2

95,000

127

95,540

64

3,729

10

1,530

10,067

80

54,535

5,173

900

25,544

1,683

5,049

2,263

444

2,508.

1,709

23,246

1,015

57

228

55

24

96

8

2

18

38

2,259

2,882

1,755,000

135,000

127

81,989

60

*2| 2,117,277| —

184,15715 s | 203,709|l«| 355,380)761 536,516|7o| 41,537|*e|

2 — 382816. /?eu.-berättelse ang. statsverket för år 1933. II.

100,856

a| 2,186,159|i

— 18 —

	1	2
Kredit.
Utgifter:
Fjärde huvudtiteln:
2 A. 3. Avlöning till personal vid staber och truppförband
m. fl..........................................................	215,586	48	104,145	48
4. Avlöning till personal å övergångsstat vid armén	14,537	99	—	—
11. Arméns personal över stat.................................	—	—	—	—
12. Rese- och traktamentspenningar ........................	377	—	36	65
14. Flyttningsersättning..........................................	6,281	84	8,694	81
B. 1. De värnpliktigas avlöning .................................	35,870	—	—	—
2. Understöd åt vissa värnpliktigas familjer............	—	—	—	—
3. Inskrivnings-, mönstrings- och färdkostnader m. m.	—	—	—	—
C. 1. Undervisnings- och gymnastikmateriel samt under-
visningsanstalter och utbildningskurs er............	108,950	09	31,680	85
2. Granatkastarkurs vid infanteriskjutskolan............	—	—	—	—
3. Studiestipendier................................................	—	—	—	—
7. Tryckningskostnader .........................................	620	75	—	—
D. 1. Mathållning.....................................................	66,788	97	—	—
2. Munderingsutrustning .......................................	326	07	—	—
3. Kasernutredning, intendenturfordon m. m..........	3,468	65	—	—
4. Bränsle, lyse, vatten, renhållning och tvätt........	49,477	58	3,928	61
5. Remontering ...................................................	—	—	—	—
6. Furagering ......................................................	7,595	90	—	—
7. Anskaffning, underhåll och drift av motorfordon .	—	—	—	—
9. Truppförbandens övningar.................................	—	—	706	—
10. Fält- och fälttjänstövningar .............................	741	80	606	65
E. 1. Sjuk- och veterinärvård m. m...................... ...	3,041	08	—	—
F. 1. Vapen och ammunition m. m............................	5,488	08	—	—
G. 1. Byggnader, övningsfält och skjutbanor ...............	26,215	01	—	—
H. 2. Extra utgifter...................................................	4,855	—	—	—
3. Semester åt vid lantförsvaret anställda arbetare...	24	—	—	—
5. Dyrtidstillägg åt befattningshavare vid lantförsvaret	25,189	—	8,561	—
3. A. 2. Avlöning till personal vid kårer och stater m. fl.	—	—	—	—
7. Marinens reservpersonal....................................	—	—	—	—
B. 1. De värnpliktigas avlöning .................................	—	—	—	—
C. 1. Undervisningsmateriel samt undervisningsanstalter
m. m........................................................	—	—	—	—
4. Skrivmaterialier och expenser m. m...................	—	—	—	—
5. Tryckningskostnader..........................................	—	—	—	—
D. 1. Förplägnad......................................................	—	—	—	—
2. Beklädnad .....................................................	—	—	—	—
4. Bränsle, lyse, vatten, renhållning och tvätt m. m.	—	—	—	—
E. 1. Flottans krigsberedskap och övningar..................	—	—	—	—
F. 1. Sjukvård för marinen .......................................	—	—	—	—
J. 4. Dyrtidstillägg åt befattningshavare vid sjöförsvaret	—	—	—	—
5. 3. Befrämjande av den andliga vården vid försvars-
väsendet .........................................................	800	—	—	—
5. Provisoriskt dyrortstillägg åt vissa befattningshavare
i statens tjänst ...............................................	6,176	06	2,109	—
8. Kommunalutskylder för försvarsväsendets till tjänste-
bostäder upplåtna fastigheter............................	1,618	74	—	—
2. G. 2/1931—32. Ordnande av förläggningen vid skjutskolan
för infanteriet och kavalleriet...............	—	—	—	—
Allmänna lägerkassorna.........................................................	535	30	—	—
Levererade pensionsavgifter...................................................	—	—	—	—
		99	—	—
Likvider med särskilda myndigheter......................................	94	20	47	—
Säger	589,961	58	160,516|o5

— 19 —

3	4		5		6	7		8		9
100,471	80	64,769	16	142,018	76	216,141	39					843,133	07
—												14,537	99
—	—	—	—	339	60	—	—	—	—	—	—	339	60
70	—	107	45	--	—	—	—	—		—	—	591	10
4,915	60	—	—	600	88	5,071	05	—		—	—	25,564	18
—	—	5,600	10	6,212	70	11,262	60	—	—	—	—	58,945	40
—	—	357	01	299	15	750	20	—		—	—	1,406	36
—	—	—	—	4,419	85	8,753	70	—	—	—	—	13,173	55
50,220	10	33,446	06	58,499	30	56,441	51	_	_	_	_	339,237	91
—	—	—	—	13,076	58	—	—	—	—	—	—	13,076	58
3,000	—											3,000	—
—	—	—	—	—	—	550	—	—	—	—	—	1,170	75
—	—	12,396	72	38,712	17	95,186	75	—	—	—	—	213,084	61
—	—	766	55	700	—	5,030	32	—	—	—	—	6,822	94
—	—	2,131	41	2,791	20	14,298	2 5	—	—	—	—	22,689	5 1
6,674	27	16,001	29	25,215	91	40,761	56	—	—	—	—	142,059	22
—	—	1,647	60	—	—	—	—	—	—	—	—	1,647	60
—	—	31,221	61	2,787	50	15,202	85	—	—	—	—	56,807	86
—	—	2,649	68	1,506	22	—	—	—	—	—	—	4,155	90
637	35	—	—	—	—	4,245	25	—	—	—	—	5,588	60
—	—	—	—	—	—	220	10	—	—	—	—	1,568	55
—	—	5,308	73	2,094	46	683	29	—	—	—	—	11,127	56
—	—	—	—	9,750	58	4,740	10	—	—	—	—	19,978	76
—	—	6,386	61	28,096	79	32,384	7	—	—	—	—	93,083	14
500	—	4,754	5 9	3,252	40	1,365	65	—	—	—	—	14,727	64
												24	—
8,958	—	8,004	—	5,197	—	8,870	—	—	—	—	—	64,779	—
—	—	—	—	—	—	—	—	30,595	—	41,364	92	71,959	92
—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	23,209	—	23,209	—
										5,549	—	5,549	—
								3,528	17	6,075	15	9,603	32
								2,593	73	4,498	69	7,092	42
—	—	—	—	—	—	—	—	290	90	699	—	989	90
										6,061	94	6,061	94
—	—		—	—	—	—	—	—	—	1,760	10	1,760	10
								2,577	68	4,269	31	6,846	99
								899	69	581	65	1,481	24
		-								88	77	88	77
—	—	~	—	—	—	—	—	—	—	1,273	—	1,273	—
—	-		—	—	—	240	—	—	—	—	—	1,040	—
1,952	72	_	-	875	5 5	—	-	—	—	93	-	11,206	38
—	—	198	35	—	—	—	—		—	—	—	1,817	09
—	—	—	—	2,000	—	_	_		_	—	_	2,000	_
—	—	838	39	107)85	1,211	4 1	—	—	—	—	2,692	61
—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	230	3 9	230	89
	—	38	92	6,502	60	246	12	—	—	—	—	12,089	68
—	—	800	—	115	70	5,069	49	_	—	—	—	6,126	39
177,399|84	197,424|23	355,172	2 5	528,726	38	40,485|o7	95,753|s»2	2,145,439)R2

- 20 —

Balans den 30 juni 1933:

Tillgångar:

Kassabehållning .......................................

Innestående i bank....................................

Förskott...................................................

Säger:

6,786

1,000

7,786| so

237

5,500

5,737| 27

Summa] 597,74718 81 166,253|32

Antalet elever under budgetåret 1932—1933 utgjorde:

Vid krigsskolan.................................................................. 313

» krigshögskolan .......................................................... 42

» artilleri- och ingenjörhögskolan ................................... 59

» ridskolan..................................................................... 33

» infanteriskjutskolan .................................................... 155

» arméns underofficersskola ............................................. 280

» sjökrigshögskolan ......................................................... 30

» sjökrigsskolan.............................................................. 46

— 21 —

3	4	5	6	7	8	9
6,257 500	75	5,284 1,000	93	8 200	51	5,790 2,000	32	52 1,000	19	103 5,000	07	155 30,365 10,200	26 08
6,757	75	6,284	93	208	51	7,790	32	1,052	19	5,103	07	40,720	34

184,157| 59 j 203,709|xe| 355,380|7e| 536,516|7o| 41,537|2e| 100,856(99

2,186,159|66

Sjökarteverket.

Debet.

Balans den 1 juli 1932:

Tillgångar................................................................................................... 62,349: 80

Inkomster:

Särskilda uppbördsmedel för utgiftsanslagen:

Fjärde huvudtiteln:

3. I. 1. Avlöning till sjökarteverkets personal ........................

2. Omkostnader för sjömätningsväsendet...........................

3. Omkostnader för kontroll- och undersökningsväsendet ...

4. Tidskriften »Underrättelser för sjöfarande» ..................

Inbetalda pensionsavgifter ............................................................

Ersatta försträckningar m. m......................................................

Leverering från marinförvaltningen ................................................

Likvider med särskilda myndigheter .............................................

681: 21
66,399: 7 4
8,131: —

381: 83
3,425: 61

17,208: 8 9 96,227: 78

............. 450,000: —

............. 146,797: 16

Summa 755,374: 74

— 22 —

Kredit.

Utgifter:

Fjärde huvudtiteln:

3. Gr. 1. Underhåll av flottans fartyg och byggnader m. m.......... 568: 4 7

I. 1. Avlöning till sjökarteverkets personal ........................... 185,460: 70

2. Omkostnader för sjömätningsväsendet ........................... 262,562: 54

3. Omkostnader för kontroll- och undersökningsväsendet...... 22,914:69

4. Tidskriften »Underrättelser för sjöfarande»..................... 38,429: 2 2

5. Internationella hydrografiska byrån .............................. 12,734: 9 2

J. 3. Semester åt vid sjöförsvaret anställda arbetare.............. 1,410: 54

4. Dyrtidstillägg åt befattningshavare vid sjöförsvaret......... 18,924: —

5. 5. Provisoriskt dyrortstillägg åt vissa befattningshavare......... 4,756: 2 6

Levererade pensionsavgifter ......................................................... 3,425: 6 0

Utbetalda försträckningar ............................................................ 11,796:90 562 983''84

Leverering till marinförvaltningen ............................................................... 20:_

Likvider med särskilda myndigheter ............................................................ 126,622: 45

Balans den 30 juni 1933:

Tillgångar:

Kassabehållning...................................................... 216:78

Innestående i bank ................................................................ 65,531:67 65,748:46

Summa 755,374:7 4

— 23 —

FEMTE HUVUDTITELN.

Beträffande de till denna huvudtitel hörande huvudförvaltningarna, medicinalstyrelsen
saint Överståthållarämbetet och länsstyrelserna, hänvisas till det tryckta utdraget ur rikshuvudboken
och budgetredovisningen.

Socialdepartementet.

	-—--—	Debet	Kredit		1
		Leverering från stats-kontoret	Utgifter	Summa
Femte huvudtiteln: A. 1. Departementschefen................................. 2. Departementets avdelning av Kungl. Maj:ts kansli.................................................. 3. Förstärkning av arbetskrafterna å departe- mentets avdelning av Kungl. Maj:ts kansli F. 6. Extra utgifter ......................................... 7. Skrivmaterialier och expenser, ved m. m. ... 9. Provisoriskt dyrortstillägg åt vissa befatt-ningshavare i statens tjänst..................... 10. Dyrtidstillägg åt befattningshavare i statens tjänst................................................... 11. Tryckningskostnader .............................	24.000 248,790 9,578 8,039 44,083 5,353 23.001 10,573	83 88 56 10 50 20	24.000 248,790 9,578 8,039 44,083 5,353 23.001 10,573	83 88 56 10 50 20	24.000 248,790 9,578 8,039 44,083 5,353 23.001 10,573	83 88 56 10 50 20
	Summa	373,42o|o7	373,420 ot	373,420	07

— 24 —

Social -

A. II. 5. Hyresmedel från under byggnadsstyrelsens vård stående egendomar ...............

Femte huvudtiteln:

B. 1. Socialstyrelsen ..........................................................................................

2. Socialstyrelsens verksamhet ........................................................................

3. Allmän levnadskostnadsundersökning ........................................................

4. Förlikningsman för medling i arbetstvister m. m...........................................

7. Offentliga arbetsförmedlingen i riket m. m..................................................

34. Främjande av nykterhetsnämndemas verksamhet m. m., att utgå av statsverkets

fond av rusdrycksmedel ........................................................................

F. 6. Extra utgifter ..........................................................................................

7. Skrivmaterialier och expenser, ved m. m....................................................

9. Provisoriskt dyrortstillägg åt vissa befattningshavare i statens tjänst...............

10. Dyrtidstillägg åt befattningshavare i statens tjänst .......................................

11. Tryckningskostnader .................................................................................

Sjunde huvudtiteln:

E. 12. Extra utgifter .........................................................................................

15. Avlöningsförhöjningar åt vissa icke-ordinarie befattningshavare inom den civila

statsförvaltningen....................................................................................

Införselmedel .........................................................................................................

Summa 1 2

1 Beträffande socialstyrelsen, riksförsäkringsanstalten, pensionsstyrelsen, skolöverstyrelsen, lantöver
dessa ämbetsverk endast upptagas de medel, med vilka bestritts kostnaderna för vederhavda
medel.

2 Tillgångarna den S0/6 1933 utgjordes av tillgodohavande i bank.

styrelsen \

Debet	Kredit	Summ	a
Tillgånga den 1/i 1932	r	Uppbörd	Leverering från stats-kontoret	Utgifter	Leverering till stats-kontoret	Tillgångar den 3% 1933
		1,149	33					1,149	33			1,149	33
—	—	558	33	331,587	90	332,146	23	_	_	_	_	332,146	23
4,680	70	—	—	208,873	—	208,367	41	140	79	5,045	50	213,553	70
—	—	—	—	15,000	—	63	90	—	—	14,936	10	15,000	—
—	—	—	—	12,815	30	12,815	30	—	—	—	—	12,815	30
—	—	—	—	8,533	65	8,533	65	—	—	—	—	8,533	65
—	—	—	_	6,387	75	6,387	75	_	_	_	_	6,387	75
—	—	—	—	6,500	—	6,500	—	—	—	—	—	6,500	—
—	—	12	50	52,090	49	52,102	99	—	—	—	—	52,102	99
—	—	—	—	14,545	72	14,545	18	—	54	—	—	14,545	72
—	—	—	—	52,649	—	52,646	—	3	—	—	—	52,649	—
—	—	5,667	03	42,380	—	47,885	90	161	13	—	—	48,047	03
—	—	—	—	585	60	585	60	—	—	—	-	535	60
—	—	—	—	3,461	34	3,461	34	_	_	_	_	3,461	34
315	—	1,260	60	—	—	1,015	60	-	—	560	—	1,575	60
4,995|70	8,647)79	755,409	76	747,056	85	1,454| 7 9	2 20,54l)6o	769,053)2*

bruksstyrelsen och lantmäteristyreisen är att märka, att i de i detta tabellverk införda tabeller
börande verks egen verksamhet, och icke — såsom förut varit fallet — samtliga omhänder -

26

Arbetsdomstolen.

Debet.

Inkomster:

Femte huvudtiteln:

B. 5. Arbetsdomstolen ........................................................................... 81,o00:

F. 9- Provisoriskt dyrortstillägg åt vissa befattningshavare i statens tjänst... 387:99

10. Dyrtidstillägg åt befattningshavare i statens tjänst ........................... 2,434: —

Försålda publikationer.............................................................................. 21,558: 91

Summa 105,880: 90

Kredit.

Utgifter:

Avlöningar, ersättning för mistade avlöningsförmåner m. m................ 76,423: 99

Lokalhyra, lyse och renhållning.................................................... 5,095: 96

Telefon- och telegramavgifter......................................................... 748:90

Skrivmaterialier och böcker m. m................................................... 1,353: 4 2

Diverse expenser......................................................................... 249: 24

Kostnader för publikationen »Arbetsdomstolens domar»..................... 16,717: 29 100,588: 79

Leverering:

Till statskontoret ..................................................................................... 4,292: 11

Tillgångar:

Innestående i bank

Balans den 30 juni 1933

1,000: —

Summa 105,880: 90

27 —

Arbetsrådet.

Debet.

Inkomster:

Femte huvudtiteln:

B. 12. Arbetsrådet................................................................................... 55,618:98

F. 9. Provisoriskt dyrortstillägg åt vissa befattningshavare i statens tjänst ... 571: 74

10. Dyrtidstillägg åt befattningshavare i statens tjänst............................ 2,000: —

Summa 58,190: 67

Kredit.

Utgifter:

Avlöningar m. m.......................................................................................... 55,284:3 4

Telefon- och telegramavgifter ........................................................................ 615: 75

Inventarier samt böcker och tidningar............................................................ 258: 50

Skrivmaterialier och diverse expenser .......................................................... 1,183: 33

Lyse, värme och städning............................................................................. 848: 7 5

Summa 58,190: 6 7

Riksförsäkringsanstalten1.

Debet.

Balans den 1 juli 1932:

Tillgångar................................................................................................ 874:2 2

Inkomster:

A. II. 5. Hyresmedel från under byggnadsstyrelsens vård stående

egendomar ...........................................................

Femte huvudtiteln:

B. 16. Riksförsäkringsanstalten.............................................

17. Riksförsäkringsanstaltens verksamhet...........................

F. 9. Provisoriskt dyrortstillägg åt vissa befattningshavare i

statens tjänst........................................................

10. Dyrtidstillägg åt befattningshavare i statens tjänst ......

Sjätte huvudtiteln:

E. 9. Möbler samt arkivinredning m. m. för riksförsäkringsanstalten
..............................................................

Olycksfallsförsäkringsfondens bidrag till förvaltningskostnaderna...

Trafiklivräntefondons bidrag till dito ......................................

Försäljningsmedel ..................................................................

Ersättning för rättegångskostnader ..........................................

Diverse inkomster ..................................................................

Införselmedel ........................................................................

1,833: —

368,500: —
1,253,000: —

38,000: —
123,000: —

70,000: —

22,000: —

176: 66
2,314: 35
3,269: —

270: 2 6

7,381:46 1,889,744: 6 2

Summa 1,890,618: 84

1 Se noten å sid. 24.

— 28 —

Kredit.

Utgifter:

Avlöningar .........................................................

Kostnader för ombud..............................................

Läkarintyg .........................................................

Resekostnader ......................................................

Skrivmaterialier m. m...........................................

Tryckningskostnader .............................................

Böcker och tidskrifter m. m..................................

Arkivinredning samt möbler och andra inventarier...

Värme, lyse och städning.......................................

Telefon- och telegramavgifter.................................

Kostnad för fondförvaltningen.................................

Diverse utgifter ...................................................

Införselmedel ......................................................

1,389,619:4 5
285,139: 22
327: 45
3,727; 52
11,410:49
24,021: S4
6,945: 82
77,755:11
33,562: 02
16,122:10
15,251: 12
13,367: 65

6^834: 7 7 1,877,084: 46

Till statskontoret.

Leverering:

12,113: 47

Tillgångar:

Innestående å postgiroräkning

Balans den 30 juni 1933

.......... 1,420:91

Summa 1,890,618: 84

Försäkringsrådet.

Debet.

Inkomster:

Femte huvudtiteln:

B. 18. Försäkringsrådet .......................................................................... 91,171: 96

19. Försäkringsrådets verksamhet......................................................... 68,200: —

F. 9. Provisoriskt dyrortstillägg åt vissa befattningshavare i statens tjänst... 2,600: —
10. Dyrtidstillägg åt befattningshavare i statens tjänst .......................... 10,400: —

Summa 172,371: 96

Kredit.

Utgifter:

Avlöningar ...........................................,..................................... 142,586: 30

Ersättningar till sakkunniga m. m. samt resekostnader..................... 17,224: 7 8

Inventarier ................................................................................ 921: 82

Eldning, lyse och städning............................................................ 4,197: 72

Telefon- och telegramavgifter ...................................................... 1,460: 8 0

Böcker och tidskrifter m. m......................................................... 619: OS

Skrivmaterialier, tryckningskostnader m. m..................................... 1,570:9 6 168 581:46

Leverering:

Till statskontoret ....................................................................................... 3,790: 60

Summa 172,371: 96

29 —

Tillgångar

Pensionsstyrelsen1.

Debet.

Balans den 1 juli 1932:

Inkomster:

A. II. 5. Hyresmedel från under byggnadsstyrelsens vård stående

egendomar ........................................................... 1,625: —

Femte huvudtiteln:

B. 25. Pensionsstyrelsen...................................................... 652,418: 56

26. Pensionsstyrelsens verksamhet m. m............................ 470,925: —

F. 9. Provisoriskt dyrortstillägg åt vissa befattningshavare i

statens tjänst......................................................... 30,000: —

10. Dyrtidstillägg åt befattningshavare i statens tjänst ...... 94,500: —

Från pensionsförsäkringsfonden :

Ersättning för pensionsstyrelsens bestyr med fondförvaltningen 65,000: —
Från den på frivilliga avgifter grundade pensionsförsäkringens fond:

Ersättning för pensionsstyrelsens bestyr med fondförvaltningen 26,992: 29

Försäljningsmedel ................................................................. 1: 50

Införselmedel........................................................................... 845: 15

Summa

Kredit.

Utgifter:

Avlöningar.............................................................................. 1,129,372: 70

Resekostnader för styrelsen...................................................... 4,070: 4 0

Kostnader för ombud............................................................... 89,040: —

Skrivmaterialier, kontorsutensilier, böcker m. m......................... 21,755:19

Tryckningskostnader .............................................................. 41,977:8 2

Inventarier.............................................................................. 5,133: 04

Värme och lyse ..................................................................... 12,260: —

Städning av ämbetslokalen .................... 14,363: 91

Underhåll av fastigheterna m. m.............................................. 7,518: 70

Införselmedel.......................................................................... 1,247:73

Till statskontoret

Leverering:

Tillgångar:

Innestående å postgiroräkning

Balans den 30 juni 1933:

Summa

402: 58

1,342,307: 50
1,342,710: o 8

1,326,739: 49

1,625: —

14,345: 59
1,342,710: 08

1 Se noten å sid. 24.

- 30

Statens tvångsarbetsanstalt och statens alkoholistanstalt

vid Svartsjö.

Debet.

Balans den 1 juli 1932:

Tillgångar...................................................................................''............. 604,809:-SO

Inkomster:

Femte huvudtiteln:

B. 30. Statens tvångsarbetsanstalter, att utgå av statsverkets fond av rusdrycks medel

..................... 321,200: —

32. Statens alkoholistanstalter vid Svartsjö och i Landskrona,

att utgå av statsverkets fond av rusdrycksmedel ......... 34,000: —

F. 10. Dyrtidstillägg åt befattningshavare i statens tjänst ......... 27,800: —

Vårdavgifter m. m. för alkoholister............................................. 8,179: 50

Hyra för tjänstebostäder............................................................ 20,084: 55

Överskott å jordbruks- och verkstadsdriften ................................. 197: 7 9

Ökat värde å inventarier och förråd ............................................ 10,240: 23 421,702:0 7

Summa 1,026,511: 37

Kredit.

Utgifter:

Avlöningar ............................................................................. 274,297:2 0

Byggnader................................................................................. 20,272: 7 6

Förplägnad .............................................................................. 45,542:41

Beklädnad och sängkläder ......................................................... 9,738: 07

Inventarier ............................................................................ 4,199: 38

Eldning och lyse ................................................................. 11,728: 68

Renhållning.............................................................................. 3,476:78

Hälso- och sjukvård .................................................................. 6,153: 98

Undervisning ........................................................................... 1,963: 9 5

Skrivmaterialier m. m................................................................ 11,267:68

Omkostnader för frigivna m. fl................................................... 8,659: 01

Utgifter för internerade ............................................................ 22,532: 8 o

Besparingskassan ..................................................................... 1,699: 90 421,531: 92

Balans den 30 juni 1933:

Tillgångar:

Kassabehållning . .................................................................. 4,858:99

Innestående i bank och å postgiroräkning................................. 4,996: 88

Fastigheter ........................................................................... 441,700: —

Värde å levande och döda inventarier samt förråd.................... 153,423:6 3 604 979:45

Summa 1,026,511: 37

Under räkenskapsåret hava varit intagna å tvångsarbetsanstalten 462 och å alkoholistanstalten
103 personer.

— 31 —

Statens tvångsarbetsanstalt och statens alkoholistanstalt

i Landskrona.

Debet.

Balans den 1 juli 1932:

Tillgångar................................................................................................... 14,932:6 9

Inkomster:

Femte huvudtiteln:

B. 30. Statens tvångsarbetsanstalter, att utgå av statsverkets fond av rusdrycks medel.

....................................................................... 186,940: —

32. Statens alkoholistanstalter vid Svartsjö och i Landskrona,

att utgå av statsverkets fond av rusdrycksmedel............ 8,000: —

F. 10. Dyrtidstillägg åt befattningshavare i statens tjänst............ 9,900: —

Vårdavgifter ............................................................................. 1,058:60

Vinst å verkstadsdriften............................................................... 10,260: 16

» » jordbruket ..................................................................... 2,083:8 0

Hyresmedel m. m......................................................................... 7,643: 56 225,886: 02

Skulder:

Diverse medel

Balans den 30 juni 1933:

.......... 5,082:6 7

Summa 245,901:38

Kredit.

Balans den 1 juli 1932:

Skulder ..................................................................................................... 12,905:14

Utgifter:

Avlöningar .......................................................

Förplägnad.......................................................

Beklädnad .......................................................

Inventarier .......................................................

Hälso- och sjukvård..........................................

Eldning, lyse och renhållning ............................

Undervisning ....................................................

Skrivmaterialier m. m.........................................

Omkostnader för frigivna ..................................

Byggnadsarbeten ..............................................

Arbetspremier .................................................

Minskat värde å kreatur och materialier m. m.....

Balans den 30 juni 1933:

Tillgångar:

Kassabehållning ........................................................................ 300: 82

Innestående i bank och å postgiroräkning.................................... 8,151: 32

Fordringar................................................................................. 2,422: 49

Värde å levande och döda inventarier samt förråd........................ 5,541:48 1(5415:61

Summa 245,901: 88

Under räkenskapsåret hava varit intagna å tvångsarbetsanstalten 211 och å alkobolistanstalten
11 personer.

114,241: 66
13,017: 31
1,801: 9 0
5,341: 44
6,884: 88
23,979: »s
691:84
21,194: 54
6,213: 57
9,567: 90
12,650:8 7

994: 7 6 216,580: 6 3

— 32 —

Statens alkoholistanstalt å Venngarn.

Debet.

Balans den 1 juli 1932:

Tillgångar...........................................................................................

Inkomster:

Femte huvudtiteln:

B. 33. Statens alkoholistanstalt å Venngarn, att utgå av statsverkets

fond av rusdryeksmedel ............................................. 181,698: 97

F. 10. Dyrtidstillägg åt befattningshavare i statens tjänst............ 10,689: —

Vårdavgifter m. m..................................................................... 16,896: —

Vinst å jordbruket ..................................................................... 18,286:73

» » verkstadsdriften............................................................... 6,655:30

Hyresmedel................................................................................. 8,073: 60

Skulder:

Diverse medel...

Balans den 30 juni 1933

Summa

Skulder

Kredit.

Balans den 1 juli 1932:

Utgifter:

Avlöningar .......................................................

Förplägnad ......................................................

Beklädnad och sängkläder..................................

Inventarier ......................................................

Eldning och lyse ..............................................

Benhållning ....................................................

Byggnader .......................................................

Hälso- och sjukvård..........................................

Skrivmaterialier m. m.........................................

Flitpenningar....................................................

Övervakning av utskrivna m. m..........................

105,987:9 7
37,101: 03
16,992: 62
5,083:36
22,754: 13
3,336: 4 7
11,963: 68
6,823: 52
8,951:4 6
21,601: 58
3,238:7 6

Balans den 30 juni 1933:

Tillgångar:

Kassabehållning ....................................................................... 163: 6 8

Innestående i bank och å postgiroräkning.................................... 19,799: 64

Fordringar ............................................................................. 4,489: 53

Värde å levande och döda inventarier samt förråd........................ 150,184: 42

Summa

174,593: 5 7

242,299: «o

7,825: 24
424,718:41

6,246: 78

243,834: 36

174,637: 2 7
424,718: 41

Under räkenskapsåret hava å anstalten vårdats 369 personer.

Statens uppfostringsanstalt å Salbohed för sinnesslöa gossar,

Tillgångar

Debet.

Balans den 1 juli 1932.

Inkomster:

Femte huvudtiteln:

C. 18. Avlöningar och vikariatsersättningar m. m. vid statens uppfostrings -

anstalt för sinnesslöa gossar..................................... 21,400: —

19. Bidrag till driftkostnader i övrigt vid statens uppfostringsanstalt
för sinnesslöa gossar....................................... 28,000: —

F. 8. Tillfällig löneförbättring för viss personal inom den civila

statsförvaltningen........................... 5,000: —

10. Dyrtidstillägg åt befattningshavare i statens tjänst ......... 10,000: —

Vårdavgifter ............................................................................. 19,082: 7 0

Vinst å jordbruket ..................................................................... 1,417: —

Summa

Kredit.

Utgifter:

Avlöningar .......................................................

Förplägnad.......................................................

Beklädnad och sängkläder .................................

Inventarier ......................................................

Värme och lyse m. m.........................................

Renhållning......................................................

Hälso- och sjukvård...........................................

Byggnader ......................................................

Undervisning, arbetens bedrivande m. m..............

Skrivmaterialier m m........................................

Elevbelöningar .................................................

32,450: 5 4
15,028: 8 0
1,501: 94
2,003: 4 7
8,388: 7 7
1,207: 90
2,007: 0 7
7,104: 56
557: 14
8,882: 6 9
380: 5o

Till statskontoret

Leverering:

Balans den 30 juni 1933:

Tillgångar:

Kassabehållning........................................................................ 198: 30

Innestående å postgiroräkning ................................................... 3,549: 3 6

Värde å kreatur, inventarier och förråd m. m.............................. 28,483:0 9

Summa

Under räkenskapsåret hava 52 gossar varit intagna å anstalten.

31,586: 58

84,899: 7 o
116,486: 28

79,513: 38

4,742: 16

32,230:7 5
116,486: 28

3 — 832810. Helt.-berättelse ang. statsverket för dr 1933. II

— 34 —

Statens uppfostringsanstalt i Vänersborg för sinnesslöa

flickor.

Debet Inkomster: Femte

huvudtiteln:

C. 20. Avlöningar och vikariatsersättningar m. m vid statens uppfostringsanstalt för

sinnesslöa flickor ....................................................................... 13,900: —

21. Bidrag till driftkostnader i övrigt vid statens uppfostringsanstalt för

sinnesslöa flickor ........................................................................ 6,000: —

F. 8. Tillfällig löneförbättring för viss personal inom den civila statsförvaltningen
................................................................................. 2,575: -—

10. Dyrtidstillägg åt befattningshavare i statens tjänst.............................. 4,435: —

Elevavgifter ........................................................................................... 14,200: o 8

Elevarbeten ............... ............................................................................... 297:3 7

Anmärkningsmedel .................................................................................... 9: 16

Summa 41,416:61

Kredit.

Utgifter:

Avlöningar................................................................................................... 20,758: 17

Förplägnad............ ................................................................................... 6,723: 3 7

Beklädnad och sängkläder............................................................................ 1,491:35

Hälso- och sjukvård ................................................................................. 1,356:61

Värme och lyse .......................................................................................... 2,732: 06

Renhållning .......................................................................................... 2,344: 3 6

Inventarier................................................................................................. 1,739:19

Byggnader.................................................................................................. 2,234: 88

Skrivmaterialier m. m.................................................................................. 1,676: 72

Elevbelöningar..................... ................................................................... 360: —

Summa 41,416: 61

Under räkenskapsåret hava å anstalten varit intagna 38 flickor.

- 35 —

SJÄTTE HUVUDTITELN.

Beträffande de till denna huvudtitel hörande huvudförvaltningarna, väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
samt byggnadsstyrelsen, hänvisas till det tryckta utdraget ur riltshuvudboken och
budgetredovisningen.

Kommunikationsdepartementet.

	Debet	Kredit
							Levere-
	Upp- börd	Leverering från stats-	Utgifter	ring till stats		Summa
			kontoret			kontoret
A. II. 5. Hyresmedel från under bygg-
nadsstyrelsens vård stående	600						600		600
Sjätte huvudtiteln:
A. 1. Departementschefen ............	—	—	24,000	—	24,000	—	—	—	24,000	—
2. Departementets avdelning av
			175,643	91	175,639	30	4	61	175,643	91
3. Extra byråchef för tekniska
ärenden ..........................	—	—	12.000	—	12,000	—	—	—	12,000	—
4. Okad föredragning i regerings-
rätten ..............................	—	—	10,452	02	10,452	02	—	—	10,452	02
D. 8. Biträde vid handläggning av
ärenden rörande luftfart......	—	—	11,568	—	11,568	—	—	—	11,568	_
P. 5. Skrivmaterialier och expenser,
ved m. m.........................	200	30	41,232	lo	36,208	15	5,224	30	41,432	45
8. Provisoriskt dyrortstillägg åt
vissa befattningshavare i sta-tens tjänst........................	_	_	4,295	2 0	4,295	20			4,295	20
9. Dyrtidstillägg åt befattnings-
havare i statens tjänst ......	—	—	21,704	20	21,704	20	—	—	21,704	20
10. Tryckningskostnader ............	—	—	8,400	—	8,270	24	129	76	8,400	—
Sjunde huvudtiteln:
E. 15. Avlöningsförhöjningar åt vissa
icke-ordinarie befattnings-havare inom den civila stats-
förvaltningen.....................	—	—	1,920	—	1,920	—	—	—	1,920	—
Summa	800 3 o	311,215 4»	306,057|l i	5,958	67	312,015)78

- 36 —

SJUNDE HUVUDTITELN.

Beträffande de till denna huvudtitel hörande huvudförvaltningarna, statskontoret, myntoch
just ering sv arket, statistiska centralbyrån samt tullverket, hänvisas till det tryckta utdraget
ur rikshuvudboken och budgetredovisningen samt i fråga om mynt- och justeringsverket
ävensom tullverket jämväl till respektive verks årsberättelser.

Finansdepartementet.

Debet	Kredit
Uppbörd	Leverering från stats-kontoret	Utgifter	Leverering till stats-kontoret	Summa
1,205						1,205		1,205
—	—	24,000	—	24,000	—	—	—	24,000	—
101	—	249,037	36	249,138	36	—	—	249,138	36
—	—	22,132	26	22,132	26	—	—	22,132	26
283	85	32,507	81	32,756	27	35	39	32,791	66
_	_	17,809	82	17,809	82	—	—	17,809	82
—	—	2,886	86	2,886	86			2,886	86
—	—	6.245	2 9	6,245	29	—	—	6,245	29
99	—	25,160	—	25,259	—	—	—	25,259	—
—	—	9,023	94	9,023	94	—	-	9,023	94
1,688| 8 5	388,803|s4	389,251 80	luoisa	390,492	19

A. II. 5. Hyresmedel från under
byggnadsstyrelsens
vård stående egendomar
.................

Sjunde huvudtiteln:

A. 1. Departementschefen.

2. Departementets av delning

av Kungl.
Maj:ts kansli.......

3. Ökad föredragning i

regeringsrätten —

B. 9. Skrivmaterialier och

expenser, ved m. m.
10. Tryckningskostnader

12. Extra utgifter ..

13 Provisoriskt dyrortstillägg
åt vissa befattningshavare
i

statens tjänst .....

14. Dyrtidstillägg åt be
f attningshavare i statens
tjänst.......

Skatteutjämningsmedlens
fond .........................

Summa

37 —

Kammarkollegium.

Debet	Kredit	Summa
Upp- börd	Leverering från stats-kontoret	Utgifter
_	_	1,160	33	1,160	33	1,160	33
—	—	6,331	40	6,331	40	6,331	40
—	—	297,028	26	297,028	26	297,028	26
1,461	—	34,047	57	35,508	57	35,508	67
—	—	7,174	82	7,174	82	7,174	82
24	-	28,215	—	28,239	-	28,239	-
	-	5,214	»0	5,214	50	5,214	50
1,485	—	379,17l|ss	380,65ö|»8	380,656|s8

Andra huvudtiteln:

E. 1. Ersättning åt domare, vittnen och

parter.................................

Femte huvudtiteln:

F. 4. Kommittéer och utredningar genom

sakkunniga ........................

Sjunde huvudtiteln:

B. 1. Kammarkollegium ...............

E. 9. Skrivmaterialier och expenser, ved
m. m...............................

13. Provisoriskt dyrortstillägg åt vissa

befattningshavare i statens tjänst

14. Dyrtidstillägg åt befattningshavare

i statens tjänst..................

Åttonde huvudtiteln:

N. 4. Kommittéer och utredningar genom
sakkunniga........................

Summa

— 38 —

Kammar -

A. II. 5. Hyresmedel från under byggnadsstyrelsens vård stående egendomar...............

Sjunde huvudtiteln:

B. 5. Kammarrätten..........................................................................................

6. Kammarrättens verksamhet........................................................................

7. Ersättningar åt särskilda ledamöter i kammarrätten vid handläggning av mål

angående fastighetstaxering och virkestaxering.........................................

E. 7. Kammarrättens årsbok ..............................................................................

9. Skrivmaterialier och expenser, ved m. m.................................................

13. Provisoriskt dyrortstillägg åt vissa befattningshavare i statens tjänst ............

14. Dyrtidstillägg åt befattningshavare i statens tjänst.......................................!

Summa

- 39

rätten.

Debet	Kredit	Summa
Uppbörd	Leverering från stats-kontoret	Skulder den s% 1933	Utgifter	Leverering till statskontoret
480	_	_	_	_	—	—	—	480	—	480	—
		356,581	47	135	67	356,717	14	_	—	356,717	14
—	—	123,200	—	—	—	123,200	—	—	—	123,200	—
		3,043	52	_	_	3,043	52	—	—	3,043	52
_	_	6,558	69	—	—	6,558	i 9	—	—	6,558	69
_	_	25,000	—	—	—	23,773	76	1,226	24	25,000	—
_	—	11,637	50	—	—	11,637	50	—	—	11,637	50
—	—	42,706	—	—	—	42,706	—	—	-	42,706	—
480		568,727	18	135|e7	567,636	61	1,706 24	569,342|85

- 40 —

Bank- och fondinspektionen.

Debet.

Balans den 1 juli 1932:

Tillgångar................................................................................................... 1,494: 59

Inkomster:

Av bankinspektionens fond ............... ......................................... 87,000: —

■» fondinspektionens fond ......................................................... 55,000:_

Sjunde huvudtiteln:

C. 6. Stämpelomkostnader ...................................................... 11,351: —

Försäljningsmedel m. m................................................................ 216: 94 153^67: 94

Summa 155,062: 53

Kredit.

Utgifter:

För bankinspektionen:

Avlöningar ............................................................... 67,425: 18

Resekostnader ........................................................... 4,751: 85

Tryckningskostnader................................................... 4,567:2 0

Lokalhyra och expenser m. m..................................... 9,801: 81

För fondinspektionen:

Avlöningar ............................................................... 45,067: 86

Resekostnader ............................................................ 100:_

Lokalhyra och expenser m. m..................................... 6,134: 85

För tillsyn över stämpelbeläggning vid köp och byte av fondpapper:

Avlöningar .......................................................... 6,999:_

Lokalhyra och expenser m. m..................................... 4,352: —

86,545: 54

51,302: 20

11,351:— 149,198: 74

Balans den 30 juni 1933:

Tillgångar:

Kassabehållning....................................................................... 2 012: 79

Innestående i bank .................................................................. 3,851:_ 5 863-7 9

Summa 155,062: 58

- 41 —

Tillgångar

Sparbanksinspektionen.

Debet.

Balans den 1 juli 1932:

Inkomster:

Av sparbanksinspektionens fond..................................................................

Summa

Kredit.

Utgifter:

Avlöningar och arvoden................................................................. 45,944:88

Reseersättningar ........................................................................ 14.558: 2 0

Lokalhyra och expenser m. m.................................................... 9,878: 36

Balans den 30 juni 1933:

Tillgångar:

Kassabehållning...........................................................

Innestående i bank ...................................................

Förskott ....................................................................

1,165: 94
2,550: —
1,250: —

5,346: 88

70,000: —
75,346: 88

70,380: 94

4,965: 94

Summa 75,346: 88

42 —

Riksräkenskaps -

A. I. 4. Automobilskattemedel ..............................................................................|

Femte huvudtiteln:

F. 7. Skrivmaterialier och expenser, ved m. .....................................................j

Sjätte huvudtiteln:

C. 4. Besiktning av motorfordon ......................................................................j

Sjunde huvudtiteln:

B. 16. Riksräkenskapsverket .................................................................................

17. Riksräkenskapsverkets verksamhet ................................. ...........................

E. 9. Skrivmaterialier och expenser, ved m. .....................................................

10. Tryckningskostnader .................................................................................

13. Provisoriskt dyrortstillägg åt vissa befattningshavare i statens tjänst..............

14. Dyrtidstillägg åt befattningshavare i statens tjänst .......................................i

Införselmedel .........................................................................................................

Aktoratsmedel:

Riksräkenskapsverkets ................................................................... .....................

Kammarrättens ...................................................................................................

Summa

1 Härav kr. 42,831: SC av riksräkenskapsverket bestridda utgifter för blanketter åt andra
8 Beloppet utgör på grund av inleverering, uppdebitering eller avskrivning ur räken8
Avskrivna aktoratsmedel.

4 Tillgångarna den so/6 1933 utgjordes av:

Tillgodohavande i bank: ........................ 815: —

Fordringar .......................................... 932,936: 88 933,75!; &6

verket,

Debet	Kredit	Summa
Tillgångar den Vt 1932	Uppbörd	Leverering från stats-kontoret	Utgifter	Leverering till stats-kontoret	Tillgångar den 8% 1933
—	—	—	—	6,628	-	6,628	—	—	—	—	—	6,628	—
—	—	—	—	1,274	—	1,274	—	—	—	—	—	1,274	-
—	—	—	—	132	-	132	—	—	—	—	—	132	—
—	_	119	95	469,071	59	469,191	54	_	_	_	_	469,191	54
—	—	—	—	15,455	74	15,455	74	—	—	—	—	15,455	74
—	—	358	—	32,000	—	30,330	94	2,027	06	—	—	32,358	—
—	—	6,690	30	45,000	—	1 50,550	42	1.139	88	—	—	51,690	30
—	—	—	—	14,273	04	14,273	04	—	—	—	—	14,273	04
—	—	—	—	48,654	—	48,654	—	—	—	—	—	48,654	—
977	23	3,457	89	—	—	3,620	12	—	—	815	—	4,435	12
400,277	99	172,837	98	_	_	2 143,641	58	_	_	429,474	39	573,115	92
740,254	57	32,862	23	—	—	3 275,654	33	—	—	503,462	47	779,116	80
1,147,509| 7 9	216,326 so	632,488	37	1,059,405	66	3,166	94	4 933,751	86	1,996,324	46

ämbetsverk m. fl.

skaperna avförda aktoratsmedel.

- 44 —

Allmänna civilförvaltningens lönenämnd.

Debet.

Inkomster:

Sjunde huvudtiteln:

B. 18. Allmänna civilförvaltningens lönenämnd ............................... ......... 18,578: Ql

Summa 18,578: 01

Kredit.

Utgifter:

Arvoden m. m.............................................................................................. 15,731: 7 2

Lokalhyra samt lyse och städning.................................................................. 2,259: 22

Expenser m. m............................................................................................ 587: 0 7

Summa 18,578: 01

Statens bostadsnämnd.

Debet.

Inkomster:

Sjunde huvudtiteln:

B. 19. Statens bostadsnämnd .................................................................... 8,000: —

Summa 8,000: —

Kredit.

Utgifter:

Arvoden m. m.............................................................................. 6,005: 88

Lokalhyra .................................................................................. 600: —

Expenser m. m............................................................................. 79: 84 6,685: 7 2

Leverering:

Till statskontoret.......................................................................................... 1,314: 28

Summa 8,000: —

— 45 —

Statens tryckerisakkunnige.

Debet.

Inkomster:

Sjunde huvudtiteln:

B. 20. Statens tryckerisakkunnige jämte erforderliga biträden m. m................ 13,914: —

Summa 13,914: —

Kredit.

Arvoden .............................

Korrekturläsning .................

Telefon- och telegramavgifter

Värme, lyse och städning.....

Expenser m. m..................

Summa 13,914: —

Utgifter:

12,414: —
627: 52
363: 40
300: —
209: os

Kontrollstyrelsen.

	Debet		Kredit
			Leverering			Leverering	Summa
	Uppbörd		från stats-	Utgifter	till stats-
			kontoret				kontoret
A. II. 5. Hyresmedel från under
byggnadsstyrelsens värd stående egen-
	600	_	_	_	_	—	600	—	600	—
Sjunde huvudtiteln:								209,227
C. 3. Kontrollstyrelsen ..	1,001	01	208,226	70	208,898	23	329	48	71
4. Kontrollstyrelsens									21,106
verksamhet ......	—	—	21,106	55	21,106	55	—	—	55
5. Kontroll å tillverk-
ningsavgifter......	2.204	50	937	62	3,142	12	—	—	3,142	12
E. 13. Provisoriskt dyr-
ortstillägg åt vissa befattningshavare i statens tjänst...			5,188	20	5,188	2 0			5,188	20
14. Dyrtidstillägg&tbe-
fattningshcvvare i statens tjänst......	_	_	18,302	_	18,302	—	—	—	18,302	—
Summa	3,805	61	253,761	07	256,637	J 0	929	48	257,566	58

— 46 —

ÅTTONDE

Beträffande de till denna huvudtitel hörande huvudförvaltningarna, nationalmuseet, Uppsala
blinda å Tomteboda, hänvisas till det tryckta utdraget ur rikshuvudbokeu och budgetredovisårsberättelsen.

Aven rörande farmaceutiika institutet hänvisas till dess årsberättelse.

Ecklesiastik -

A. II. 5. Hyresmedel från under byggnadsstyrelsens vård stående egendomar ...............

Åttonde huvudtiteln:

Departementschefen ................................................................................

Departementets avdelning av Kungl. Maj:ts kansli .......................................

Förstärkning av arbetskrafterna å departementets avdelning av Kungl. Maj:ts kansli

Extra utgifter .........................................................................................

Skrivmaterialier och expenser, ved m. m....................................................

Tryckningskostnader .................................................................................

Provisoriskt dyrortstillägg åt vissa befattningshavare i statens tjänst ............

Dyrtidstillägg åt befattningshavare i statens tjänst......................................

A.	1. 2.
K.	3. 3.
	5.
	6.
	10.
	11.

Summa

Riks- och

Debet.

Balans den 1 juli 1932:
Tillgångar..................................................................

Inkomster:

A. II. 5. Hyresmedel från tinder byggnadsstyrelsens vård stående egendomar...............

Åttonde huvudtiteln:

Riksarkivet:

B. 1. Riksarkivet .............................................................................................

2. Inköp av arki valier och tryckta arbeten för riksarkivet .*. .............................

3. Fortsatt utgivande genom riksarkivet av sådana handlingar, som äro av vikt

för fäderneslandets historia ..................................................................

4. Riksarkivets sigillvård ..............................................................................

5. Expedition i riksarkivets nya lokaler vid Östermalmsgatan i Stockholm.........

47

HUVUDTITELN,

och Lunds universitet, karolinska mediko-kirurgiska institutet samt institutet och förskolan för
ningen samt i fråga örn Uppsala universitet jämväl till den av nämnda universitet avgivna

departementet.

Debet	Kredit	Summa
Uppbörd	Leverering från statskontoret	Skulder den 30 le 1933	Skulder den1/7l932	Utgifter	Leverering till statskontoret
84										84		84
_	_	24,000	_	_	__	_	_	24,000	_	__	_	24,000	_
—	—	247,778	01	—	—	3	16	247,665	67	109	18	247,778	01
—	—	5,480	38	—	—	—	—	5,480	38	—	—	5,480	38
—	—	4,856	94	—	—	—	—	4,856	94	—	—	4,856	94
—	—	58,494	15	9	—	—	—	58,039	42	463	73	58,503	15
—	—	19,000	—	—	—	—	—	15,408	67	3,591	33	19,000	—
—	—	6,212	64	—	—	—	—	6,208	96	3	68	6,212	64
—	—	24,062| lo	—	—	—	—	24,052	10	10	—	24,062	10
84	—	389,884|2 2	9	—	3	16	385,712|i4	4,261 92	389,977	22

landsarkiven.

Riks-				Land	s a r k i v e t	i		Läns-	Arki v -depån i Visby
arkivet		Uppsala	Vadstena	Lund	Göteborg	Östersund
l	2		3		4		5	6	7		8
		17	18	695)22	1	84				714)24
1,725												1,725
181,782 1,800	28											181,782 1,800	23
6,558 4,300 4,000	80		-									6,558 4,300 4,000	30

48 —

Landsarkiven:

B. 6. Landsarkiven m. ..................................................................................

7. Inköp av arkivalier och tryckta arbeten för landsarkiven m. m...................

N. 1. Ålderstillägg .........................................................................................

3. Extra utgifter.............................................................................................

5. Skrivmaterialier och expenser, ved m. m.......................................................

6. Tryckningskostnader....................................................................................

7. Tillfällig löneförbättring för viss personal inom den civila statsförvaltningen ...

10. Provisoriskt dyrortstillägg åt vissa befattningshavare i statens tjänst ...............

11. Dyrtidstillägg åt befattningshavare i statens tjänst......................................

Greve Erik Posses donationsfond:

Till utgivande av »Svenskt diplomatarium» ...........................................................

P. W. Friis donationsfond ......................................................................................

Ersättning för konserverings- och bokbinderiarbeten ..................................................

Försäljningsmedel ................................................................................................

Inkomster å reproduktionsverksamhet ......................................................... .............

Diverse inkomstmedel ................................................................................ • • ...........

Säger

Summa

Kredit.

Utgifter:

Avlöningar m. m...................................................................................................

Arkivalier och tryckta arbeten .................................................................................

Utgifter för reproduktionsverksamhet ........................................................................

Tryckningskostnader................................................................................................

Utgivande av »Svenskt diplomatarium» .....................................................................

Bränsle, lyse, renhållning och transportkostnader m. m.............................................

Konserverings- och bokbinderiarbeten samt skrivmaterialier m. m...............................

Säger

Leverering:

Till statskontoret och länsstyrelserna i Uppsala, Östergötlands, Malmöhus, Göteborgs- och
Bohus samt Jämtlands län ..................................................................................

Tillgångar:

Kassabehållning

Balans den 30 juni 1933:

Summa

— 49 —

1	3	3	4		5		«	1 7	8
		23,406		17,430	80	24,231	12	| 22,458	84	13,122	47	2,450	1	103,099	28
— ''	—	260	—	260	—	260	—	260	—	190	—	124	30	1,354	80
—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	300	—	300	—
—	—	400	—	—	—	—	—	250		—	—	—	—	650	—
74,000	—	17,600	—	6,970	—	8,200	—	15,070	66	4,500	—	4,210	58	130,551	2 4
2,100								—						2,100	—
—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	300	—	300	—
4,500	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	4,500	—
18,847	—	3,128	—	1,638		2,537	—	! 2,302	—	1,340	—	854	—	30,646	—
2,000	—	—	_		_	__.	_	__	_	_	_	_	_	2,000	_
50	20	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	50	20
15,735	68	1,525	—	—	—	—	—	1,205	74	3	—	- .	—	18,469	4 2
833	16	—	—	—	—	—	—	49	64	7	—	—	—	889	80
2,446	05													2,446	05
—	—	16	28	—	—	27 01		—	-	-	—	-	43	29
320,677	62	46,33512»	26,298| so	35,255|is	41,596	88	19,162147	8,238	»8| 497,565	06
320,677	62	46,352j46	26,994	02	35,256|97 |	41,596	88	19,16äj 4 7 ., i	8.238	88	498,279] 80 j ■ '' 1
211,869	95	26,534		19,068	. 80	26,768	12	'' -• / 24,760	84	14,462	47	3,904		327,368	18
1,800	—	283	80	258	75	288	58	510	—	186	60	124	30	3,451	98
2;440	05													2,446	05
2,390	71	—		—		—	—	—	—	•-	—	—	—	2,390	71
2,031	71	—	—	—	_	—	—	—	—	—	—	—	—	2,031	71
25,825	64	4,420	ii	3,423	92	3,086	13	5,059	88	2,293	95	1,439	83	45,548	91
63,017	99	14.934	65	4,037	22	4,675	48	10,326	04	2,009	88	2,771	25	101,772	51
309,3821 os	46,172|66	26,788	6»j	34,818|2 6	40,656	u	! 18,952| »o	8,238|S8	485,010|05
! 11,295|5?	! i ; : 179j 901	203	! 60!	438	! 89	! : 940 17	I 206	17			1 13,263] 80
- i	|		-i	1	78		; 82	—	■ —	i | 3 40			1 1 : -.6	45
320,67716?!	46,352	16	26,994	0?!	35,256	97	41,596!8s!	19.162147!	8,assisi	498,27p]	3 0

4 — a:i21*i«. Itev.-tyerättelse ang. statsverket för år 19.Vt. II.

Kungl.

A. II. 5. Hyresmedel trän under byggnadsstyrelsens vård stående egendomar...............

Åttonde huvudtiteln:

B. 8. Kungl, biblioteket ....................................................................................

9. Bokinköp och bokbindning för kungl, biblioteket ...........................................

10. Ökning av kungl, bibliotekets arbetskrafter...................................................j

11. Sveriges offentliga biblioteks gemensamma accessionskatalog...........................

12. Katalogiseringsarbeten inom kungl, biblioteket ............................................j

13. Undersökning av i kammararkivet och riksarkivet befintliga äldre arkivalie-i

omslag m. ............................................................................................;

S. 5. Skrivmatenalier och expenser, ved m. m......................................................

6. Tryckningskostnader....................................................................................I

10. Provisoriskt dyrortstillägg åt vissa befattningshavare i statens tjänst ...............

11. Dyrtidstillägg åt befattningshavare i statens tjänst.........................................;

B. 15/1929—30. Tioårsregister till Sveriges offentliga biblioteks gemensamma accessions-i

katalog.......................................................................................j

Peter och Malin Beijers donationsfond till kungl, biblioteket .......................................1

Gustaf Bergmans testamentsfond.................................................................................i

Kugelbergska donationen ...............................................................................— ........

Summa''

Livrustkammaren.

Debet.

Tillgångar

Balat** den 1 juli 1932.

8,553: 3 »

Inkomster :

Åttonde huvudtiteln:

Livrustkammaren:

B. 27. Avlöningar .....................................................

28. Avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare ..

29. Underhåll och vård av samlingarna....................

30. Förhyrande av ökade lokaler.............................

K. 5. Skrivmaterialier och expenser, ved m. m...............

11. Dyrtidstillägg åt befattningshavare i statens tjänst..

Intressemedel ....................................................................

Gåvomedel .......................................................................

Försäljningsmedel .............................................................

Diverse inkomstmedel........................................................

11,000: —

26,950: -23,000: —

1,100: —

740: —

3,715: —

192:47
436: 8u
2,556: 80

160: — 89,851: le

Summa 78,404: 51

biblioteket,

Tillgångar 1 den 1/7 ( 1932	Debet			r k	VJtgifte	Kredit	11*	Summa
Uppbörd	Leverering från stats-kontoret	Skuldt den 30 1933	Leverering • '' till stats- kontoret	Tillgång den 30/ 1933
	j	400	_		1 .	''	i_	_	! 1 ! 1 400	1 L		1	400	-
—	—	—	—	280,318	70	_	_	280,318	70! —	! —		_	280,318	I 70|
—	—	—	—	15,000	—	—	—	15,000	—; —	-	—	—	15,000	-t
—	-		—	8,500	—	—	—	8,500	—! —		—	—	8,500
i -	_		—	12,500	—	—	—	12,500	— —	—	—	—	12,500	_|
—	~	—		29,000		—	—	29,000	—j —	—	—	—	29,000	—
—	—	—	_	4,100	_	—	—	4,100	__i _	_	_	_	4,100
—	—	1,027	70	33,600	—	—		34,627	7 0 * —	-		—	34,627	70
—	—	162	81	26,987	21	—	—	27,150	02! —		—	—	27,150	02
—	—	—		6,330	30	597	95	6,928	25 —		—	—	6,928	25
—	—	—		23,760	—	—	—	23,760	1	-j	—	-	23,760	—
1,020	—	—	_		—	—	—	- j	1	_j	1,020	_	1,020	_
249	97	—		2,500	—	—	—	1,9381801 —	— j	811	87	2,749	97
308	88			3,000	—	—	—	1,292.	— —	_l	2,016	83	3,308	83
1,060	04	34	74	—	—	-7-	—	23|so|	-i	1,071	58	1,095	38
-2,639	44	1,625	25	445,596	21	597	95	445,138''771 400	_J	14,920	08	450,458	85

Kredit.

Utgifter

Avlöningar m. na............................................................................ 51,380: —

Samlingarnas ökande ..................................................................... 3,950: 1 >

Samlingarnas vård och diverse expenser .......................................... 8,617: 8»

Hyra för ökade lokaler .................................................................. 1,100: —

Utgifter för en lappkatalog över samlingarna .................................... 3,700: ■—

Tryckningskostnader ..................................................................... 1,144:15 39 892'' 16

Til! statskontoret____

Leverering ■

78: 1 i

Malan# den 30 juni. 1933:

Tillgångar-:

Kassabehållning........................................................................... 2,511: afl

Innestående i bank ..................................................................... 5,922:80 8 434-1»

Summa 78,404: 51

Tillgångarna den ’•/« 1933 utgjordes av tillgodohavande i bank.

— 52 —

Domkapitel, dom -

Debet

Tillgångar I
den 1/- 1932|

Inkomster

Skulder
den 80/k
1933

''	1		2		3
Uppsala ärkestift: Domkapitlet i Uppsala ....................................... Uppsala domkyrka .............................................	189,165 27 389,805 20	52,319 103,519	6 1 57	198 78,976	71 03
Summa Linköping» stift: Domkapitlet i Linköping ................................... Linköpings domkyrka 1 ....................................... Leonard och Ida Westmans fonder1 .............i......	528,970117 708,792 so 8 16,451 [5i 8 34 647|04	155,839 99,503 9,569 9,776	18 92 70 15	79,174 8 26,137	74 10
Summa	759,890	94 ''	118,849	77	26,137	10
Skara stift:
Domkapitlet i Skara............................................	115,405	87	30,831(25	50	15
Skara domkyrka 1................................................	2 2,911	24	11,414] 51	j 3 52,082	71
Mariestads kyrkas stora kista 1 .........................	8 8,728	98	2,529119	1 4 520	3 9
Summa	127,046	04	44,774	95	52,653	25
Strängnäs stift:
Domkapitlet i Strängnäs.......................................	153,960148	79,175	14	1,161	86
Strängnäs domkyrka ..........................................	159,545|20| 18,345	67	1	—
Summa	313,505	68	97,520	81	1,162	86
Västerås stift:
Domkapitlet i Västerås ......................................	620,363	79	89,450	82	192	18
Västerås domkyrka .............................................	59,991	86	13,658	27	145,200	7 2
Summa Växjö stift:	680,355	65	103.109	09	145,392	90
Domkapitlet i Växjö ..........................................	131,407	48	86,036	44	'' —	—
Växjö domkyrka ................................................	15,015	04	6,537	39	29,750	—
Kalmar » ................................................	160,350	49	16,157	76		—
Summa	306,773	01	58,731	59	29,750

1 Käkenskaperua avse kalenderåret 1932.

* Utgör tillgångar, respektive skulder den 1/i, respektive 3l/i* 1932.
3 Utgör tillgångar den ‘/i, respektive 51/i? 1932.

* Utgör skulder den aI/is 1932.

53

kyrkor m. m.

				K r	e	d i	t				--	Summa
Skulder deli Vt 1932	j Utgifter |	1	Tillgångar	don 80/s	1 9	3 3
i i Kassa- j behållnin 1	(T O	i Uti äntå medel	Ford- ringar	. Summa
4	ö		1		7		8		*	10
153	I 0 0	47,749	41	1 I i 145	82	142,195	06	1,440		143,780	88	191,683	59
78,849	78	99,135	691 79	61	283,233	84	111,001	88	394,315	88	572,300(80
79,003| 08 !	146,885) 10! 225U 1 . 1	425,428	90	112,441	88	538,096121	763,984139 j
	-	83,366	64			718,475	51	6,454	16	724,929	6 7	808,296	81j
2 28,125 90	17,862	lö	_		6.170	81		—	3 6,170	81	52,158	31!
—	—	20,039	7»	-	—	24,383|4 6	-	-	3 24,383j46	44,423	19t
28,125|90 :	12I,268}4 7	_	—	749,029	28	6,454jl6	755,483	44	904,877	Sl\ |
20168	31,860	68	38	77	113,241	88	j 1,125 86	114,405	96	146,287	27
3 54,924i	9ij	7,835	64	414	56	3,233	35	—	—	2 3,647	91	f)6,408	46
-		2,390	88	—	—	9,387	68	—	—	3 9,387	68	11.778	51
54,945[59	42,087	10	453!s3	125,862!s6	1,125	86	127,441	55	224,474	24 j
89	26j	47,078	77	—		187,048 46	i 80j99	187,129	45	234,297	4S|
—		11,352	19	63''39	163,332 4 s	3,143! s 4	166,539|g8	177,891	87
89	26;	58,430	96	63)39	350,380 91	3,224	83	353,669	13	412,189 36!
	09)	7J,675	50	97	62	631,833	12	6,400	46	638,331 20	710,006	I 7 9!
144,851 joil	15.191149	—	-	58,807	89	—	—	58,8071 a 9	2I8,850|85|
144,852	OG	86,866	99	97	02	690,640	51	6,400	46	697,138	59	928,857	64 j j
		34,104	86	...		132,176	54	1,162	52	133,339	06	167,443	j 92!
29,750	— I	3,802	95i	—	01	17,749	47	—	—	17,749	4 8	51,302	43|
—	-i	8,99«	8 8	2,275''3 G	160,933	76	4,302	78	167,511	81	176,508	251
29,750		46,904	1 9	2,275	37I	310,859	7 9	5,465	25	318,60o|41	395,254	60

— 54 —

	1		*>		3
/sunds stift. Domkapitlet i Lund............................................. Lunds domkyrka1........................................	370,867 * 455.118	38 17	73,082 200,011	13 26	5 33,531	32
Summa	825,985	55	273,093	89	33,531	32
Göteborgs stift:					•
Domkapitlet i (löteborg ....................................	271,033	45	57,083	57	—	20
Göteborgs domkyrka ..........................................	3,400	6 7	67,420	47	—	—
Summa	274,434	12	124,504	04		20
Karlstads stift: *
Domkapitlet i Karlstad .......................................	420,609	92	52,009	96	10	—
Karlstads domkyrka.............................................	46,963	87	9,302	66	46,317	41
Lidbackska stipendiefonden .................................	26,851	*1	2,037	50	—	—
Summa	494,425	20	63,350	12	46,327	41
Härnösands stift:
Domkapitlet i Härnösand ....................................	179,970	23	41,761	20	29,633	41
Härnösands domkyrka..........................................	30,541	95	3,941	29		—
Summa	210,512	18	45,702	49	29,633	41
Luleå stift:
Domkapitlet i Luleå ..........................................	254,082	68	250,868	38i V-
Visby stift:
Domkapitlet i Visby ..........................................	13,252	26	19,885	91	—
Visbv domkyrka ................................................	2,233	11	2,000	—	-	-
Summa	15,485	87	21,885	91	-	_
Stockholms stad:						!
Stockkolms stads konsistorium..............................	774,578	24	47,049194	—

Räkenskaperna avse kalenderåret 1932.

Utgör tillgångar, respektive skulder den 1/i, respektive ''“lii 1932.

55

j 4	5	1 !	c	i	7	|	8	| 1	9	10
	■	76,118	! I eli	1 64	| 99 j	1 1 t 360,868	1 18i	| ) 6,897)78	i 367,830	90	443,949	51
- 45,788	10	334,323	98|	233	B 9 i	142,289	Iftj	166,045183	a 308,568	67	688,660|7 5
45,768|loj	410.442	59!	298	6 81	503,157188	172,943	56	676,399	57	1,132,610	26
		52,141	7 0 i	139	6oi	273,878)79	1,957	13	275,975	52	328,117	22
—	—	67,095	9 T j	—	— 1	3,725''17	—		3,725	17	70,821	14
—	-	119,237	..1 6 <,	139	60''	277,603	96	1,957	18	279,700 69	398,938(36 •'' ‘ :j
5		54,52612 2	81	64	415,324	97	2,692	05	418,09866	• • • ■ 472,629	58
49,088	75	17,674 36;	197	69	35,623	14		—	35,820.88	102,583	94
	—	902''5oi	57	50	27,928	91	-	—	27,986''41	28.888	91
49,093	75	73,103lo8| i 1	336	83	478,877 02	2,692	05	481,905	90	604,102	78
31,610|36	38,009	| 12			156,072	29	27,673	07	183,745	36	251,364	84
—	—	1,325	68 J	—	—	33,157	56	—	—	33,157	56	34,483	24
81.810 86	37,334	sol	—		189,229 86	27,673	07	916,902	92	285,888	08
8,915|31 j	j j 248,264|8i|	—		247,611	99	j 158|90	247,770	89	504,951	01
	!	19,75c	12			13,385	06			13,385	06	33,138	17
i	i-	2,035	aij	—	-	2,197	20	i —	—	2,197	2(	4,233	11
—	l_ j	21,789)02! ! ! 1	—	—	15,582	26	!	-	15,582)26	37,371	28
		44,904 or	1 j i 54115»! 767,300114	8,881 lss	i i 776,794! 1 ?	821.628	1 8

56

Svenska akademien.

Debet.

Balans den 1 juli 1932

Tillgångar.....................i.......................................................................... 1,165,795: 6 >

Inkomster

Åttonde huvudtiteln:

D. 1. Svenska akademien ...............................

Arrendemedel för Post- och inrikes-tidningar .......

Intressemedel ...................................................

Försäljningsmedel för svenska akademiens ordbok .

Vinst å utlottade obligationer .............................

Diverse inkomstmedel ........................................

8,250: —
279,373: 5*
54,192: 42
526: 9 5
3,012: to
6: —

345,361: 41

Skulder:

I allmänhet

Balans den 30 juni 1933:

.......... 10O: —

Summa 1,511,257:00

Kredit.

Skulder

Balans den 1 juli 1932:

100: —

Utgifter:

För ordboksarbetet.............................................

» Post- och inrikes-tidningar...........................

Pensioner, understöd m. m..................................

Omkostnader för högtidsdagen ...........................

» » arkiv.......................................

Diverse............................................................

915,973: 31
5,725: 20
64,416: 67
2,654: 8»

9,500: —

1,846: 98 300,116: st

Balans den 30 juni 1933

Tillgångar:

Innestående i bank.....................................................

Obligationer.............................................................

Fordringar.................................................................

37,879: 2«

1,171,101: 76

2’059: 48 1,211,040:6 2

Summa 1.511,257:06

— 57

Vetenskapsakademien med naturhistoriska riksmuseet.

A. Under akademiens omedelbara förvaltning.

I. Statsmedel.

Debet.

Balans deli 1 juli 1932:

Tillgångar................................................................................................... 90,1 17: 3 7

Inkomster :

Åttonde huvudtiteln:

Vetenskapsakademien:

D. 2. Akademien .................................................................... 10,000: —

3. Katalog över svensk naturvetenskaplig litteratur m. m....... 1,000: —

M. 17. Sveriges deltagande i det s. k. andra internationella polaråret
........................................................................... 50,000:—

1). 4/1931—2. Sveriges anslutning till vissa internationella vetenskapliga
sammanslutningar ................................. 5,538: 4 0

Nionde huvudtiteln:

Utgifter för naturskyddsändamål:

K. 23. Kostnader för nationalparker ....................................... 3,000: —

24. Vetenskapsakademiens förvaltning av naturskyddsärenden (1,800: —

O. 6. Extra utgifter ............................................................... 820: —

Arrendemedel .............................................................................. 100: —

Intressemedel .............................................................................. 2,097: 94

Diverse inkomstmedel .................................................................. 644: 29 80,000: es

Balans (leri 30 juni 1933:

Skulder:

1 allmänhet ............................................................................................. 1:06

Summa 170,119:05

Kredit.

Balans den 1 juli 1932:

Skulder :..................................................................................................... —: 2ä

Utgifter:

Planscher för akademiens tryckta skrifter ....................................... 6,028: 93

Underhåll av zoologiska stationen Kristineberg................................. 4,118: 22

Katalog över svensk naturvetenskaplig litteratur.............................. 1,000: —

Meteorologiska observationer å Pårteltjåkko .................................... 4,850: —

Professor A. Hamberg för bearbetande av visst vetenskapligt materiel 10: 98

Internationella unionerna............................................................... 5,527: 02

Sveriges deltagande i det s. k. andra internationella polaråret............ 74,984: 67

Naturskyddsärenden ..................................................................... 8,505:7 a

Nationalparker............................................................................. 4,201: 56

Diverse ....................................................................................... 32:80 109 259: so

Balans den 30 juni 1933.

Tillgångar:

Innestående i bank..................................................................... 60,857: 96

Förskott.................................................................................... 1:05 no.869:

Summa 170,119: O f,

— äg -

ir Arrendemedel för almanacksprivilegiet m. m.1

Debet.

Balans från år 1931:

Tillgångar .............................................................................................

Inkomster

Almanacksarrendet ............................................................... 284,053: 4 7

Intressemedel m. m................................. 242,442: 9«

Diverse inkomstmedel........................................................... 6,546: 16

Ökade värden A. inventarier m. m........................................... 84,551: 67

Balans till år 1933:

Skulder:

Diverse medel..................................................................... 4,259,512: 81

Övriga, skulder .................................................................. 454,440: 66

Summa

Kredit

Balans från år 1931

Skulder.....................................................................

Utgifter:

Förvaltningskostnader................................................

Akademiens publikationer ..........................................

» sammankomster .......................................

Observatorium .........................................................

Biblioteket ...............................................................

Fysiska kabinettet......................................................

Zoologiska stationen Kristineberg.................................

Fastigheterna............................................................

Diverse understöd m. m..............................................

Avskrivningar ä inventarievärden................................

54,983: J 2
57,050: —
4,100: —
60,420: 08
66,709: 2 6
14,000: —
20,587: —
15,782: 60
239,410: 6 7
2,305: »7

Balans till år 1933:

Tillgångar:

Innest&ende i bank ............................................................ 341,742: 7 6

Fastigheter........................................................................ 2,713,315:40

Inventarier .i...................................................................... 2,652,689: 88

Obligationer och förlagsbevis ............................................. 2,859,088: so

Utlånta medel.................................................................... 1,322,000: -—

Aktier .......................................................... 113,400: —

Fordringar ....................................................................... 77,721: 42

Summa

B. Under akademiens överinseende.
Debet.

Balans den 1 juli 1932:

Tillgångar...............................................................................................

Inkomster:

Egentliga statsinkomster:

A. II. 5. Hyresmedel från under byggnadsstyrelsens vård stående

egendomar............................................................ 2,352:

Åttonde huvudtiteln:

Naturhistoriska riksmuseet:

B. 31. Avlöningar m. m.................................................... 253,226:

32. Tjänsteresor för intendenter och assistenter ............... 2,000:

33. Samlingar m. m....................................................... 93,695:

34. Särskilt arvode åt en vaktmästare, tillika trädgårds skötare

.............................................................. 300:

1 Räkenskaperna avse kalenderåret 1932.

9,764,736:86

617,594: 2 5

4,713,952: 97
15,096,284: o 8

4,480,977: 83

535,348: 5 5

10,079,957: 70
15,096,284: 98

. 5,379,990: 68

- 59

35. Förstärkning av den i reservationsanslaget till samlingar
m. m. ingående anslagsposten till ordnande, vård och

förökande av samlingarna m. m.............................. 5,000: —

30. Förstärkning av den i reservationsanslaget till samlingar
m. m. ingående anslagsposten till expenser för

avdelningarna vid Frescati .................................... 15,700: —

37 i.; Täckande av'' en vid utgången av budgetåret 1931/1932
motsedd brist i den i reservationsanslaget till samlingar
m. m. ingående anslagsposten till expenser för

avdelningarna vid Frescati .................................... 5,032: aa

3K. Ordnande och preparering av vissa samlingar inom botaniska
avdelningen ............................................. 3,000: —

39. Nya herbarieskåp för botaniska avdelningen ............... 2,500: —

40. Arbetsbiträde m. m. vid botaniska avdelningen............ 3,150: —

41. Ordnande av framlidne kyrkoherden S. J. Jananders

Salixsamlingar ................................. 4,000: —

42. Arbetsbiträde vid paleozoologiska avdelningen ...... 2,520: —

43. Ritnings- och retuscheringsarbeten för paleozoologiska

avdelningen ....................................................../,. 1,000: —

44. Fortsatt bearbetning av visst vetenskapligt material, till hörigt

paleozoologiska avdelningen ....................... 3,500: —

45. Vetenskapligt biträde för bearbetning av vissa samlingar

å eyertebratavdel ningen ....................................... 4,000: —

40. Arbetsbiträde vid etnografiska avdelningen.................. 2,520: —

47. Ökade medel till expenser m. m. för etnografiska avdel ningen.

...................................... 24,400: —

48. Fortsatt iordningsställande av f. d. Livregementets drago ners

kasernetablissément till etnografiskt museum m. m. 15,000: —
X. 3. Extrautgifter ........................................................— 800: —

10. Provisoriskt dyrortstillägg åt vissa befattningshavare i

statens tjänst ......................................................... 6,111:86

11. Dyrtidstillägg åt befattningshavare i statens tjänst ......... 34,000: —

Bidrag från Sveriges geologiska undersökning .............................. 4,848: 88

Gävomedel ...... 10,100: —

Hyresmedel .............................................................................. 2,000: —

Inträdesavgifter ................................................................... 2,065: 3 o

Intressemedel .......................................................................... 737: 88

ökade värden ft samlingar, inventarier m. m.............................. 121,319:60

Balans dm SO juni 1933:

Skulder:

Diverse medel............................................,........................... 19,165: »7

Övriga skulder .................. ................................................ 39,149:38

Stimma

Skulder

Kredit.

Balans den 1 juli 1932

Utgifter

Avlöningar m. lii.............................................

Ritningar och fotografier...................................

Vård och underhåll av museets samlingar...........

Till statskontoret

Leverering

313,975: 2 8
7,375: —
170,546:

Balans den 30 juni 1933:

Tillgångar:

Innestående i bauk............................................................... 55,131: i s

Förskott.............................................................................. 1,561:

Samlingar, inventarier m. m................................................. 5,453,312: 64

Fordringar.......................................................................... 1.623: 12

624,877: »4

58,315:30
6,063,183: «2

47,997: 54

491,897: 2 7
11,661: or

5,511,627: »4

Summa 6,063,183: 8?

Vitterhets-, historie- och

Åttonde ku v udti teln:

Vitterhets-, historie- och antikvitetsakademien:

Akademien:

D. 5. a. Förslagsanslag .................................................................................i

Reservationsanslag:

D. 5. b. Underhåll och förökande av de under akademiens inseende ställda:

samlingar .................................................................................

c. Tryckningskostnader samt utgivande av planschverk över fornsaker

och andra märkvärdiga föremål i statens historiska museum m. m.

d. Underhåll och fortsättning av inredningen i statens historiska museum

och myntkabinettet...................................................................;

e. Undersökning och beskrivning av fäderneslandets fornlämningar...............

f. Transporter, lyshållning och vissa andra expensutgifter .....................

g. Fomlämningars vård ....................................................................

h. Vård och underhåll av Visby ruiner och andra byggnadsminnesmärkeni

D. b. Okade medel för fornminnesvården .........................................................

7. Omedelbara iståndsättningsåtgärder å vissa byggnadsminnesmärken...............

Ökade medel till avlönande av icke-ordinarie befattningshavare vid akademien1

9. Tillfällig ökning av akademiens arbetskrafter............................................

11. Vakthållning för öppethållande av statens historiska museum .....................

19. Inventering och konservering av vissa samlingar inom statens historiska!
museum m. m..................................................................................i..

13. Vård och underhåll av antikvariskt-numismatiska biblioteket .....................

14. Underhåll av antikvariskt-topografiska arkivet .........................................

15. Instrumentutrustning för akademien ..........................................................

16. Iståndsättande av Ovikens ödekyrka.......................................................

17. Lokalhyra för den östasiatiska arkeologiska samlingen m. m......................

M. 1. Utgivande av tidskrifter, lärda verk och läroböcker.......................................

X. 5. Skrivmaterialier och expenser, ved m. m....................................................

10. Provisoriskt dyrortstillägg åt vissa befattningshavare i statens tjänst...............

11. Dyrtidstillägg åt befattningshavare i statens tjänst .......................................

D. 18/1931—9. Vetenskaplig grävningsundersökning av krigargravarna å den s. k.!

Korsbetingen utanför Visby m. m.................................................i

99/1931—9. Komplettering av monterutrustningen för den ostasiatiska arkeologiska
samlingen .......................................................................•

19/1930—31. Restaurering och vård av manbyggnaden å Linnés födelsehem Båshult''
m. m......................................................................................

Elfte huvudtiteln:

Allmänna indragningsstaten:

C. 1. Diverse föremål.......................................................................................

Medel till undersökning av Gotska Sandön ..............................................................

Införselmedel .........................................................................................................

Akademiens förskott................................................................................................

Summa

1 Tillgångarna den *"/« 1933 utgjordes av tillgodohavande i bank.

antikvitetsakademien

		Debet					Kredit		r	Summa
Tillgångar den */7 1932	Uppbörd	Leverering från stats-kontoret	Utgifter	| i	Leverering till stats-kontoret	Tillgånga den BO/o 1933
—			__	95,598|os	1 1 1 92,4461*2 3	3,152	72		—	i (• 95,598j 95
16	79	—	—	12,000		12,016	7 9	—		—	—	12,016	79
3,975	23	—	—	10,500		13,256	49	—	-	1,218	74	14.475	28
2,107	50	-	_	3,000	_	3,792	16,	_	_	1,315	34	5,107	50
841	38	1,527	—	5,000		6,863	30	— ,	—	505	08	7,368	33
12	78	—	—	14,000		14.012	78	—	—	—	—	14,012	78
152	09	—	—	8,000	—	7,917	58	—	—	234	56	8,152	09
293	95	—		5,000	—	5,017	73:	—		276	2 2	5,293	95
238	86	—	—	10,000	—	10,231	48	—		7	38	10,238	86
420	—	'' —	—	10,000	—	9,200	—	—	—	1,220	—	10,420	—
—	—	—	—	47,350	—	47,350	—!	—	—	•-	—	47,350	—
—	—	—	—	11,850	—	11,850	—	—	—	—	—	11,850	—
—	—	—	—	8,900	~	8,900	—	—		—	—	8,900	—
596	12	_	_	15.000	_	15,587	66:	_	_	8	46	15,596	12
34	53	—	—	4,000	—	4,034	53	—	—	—	—	4,034	58
—	—	—	—	1,5001—	1,446	15	—	—	53	85	1,500	.—.
—	—	—	—	1,600		1,460	14	—	—	139	86	1,600	—''
c< o o		—	—	7,500		15,000	— |	—	—		—	15,000	—
—	—	—	—	20,000		20,000	— |	—	—	—:	—	20,00(1	‘—,
6,659	0 2	''-	—	4,000j —	4,512	50	—	—	6,146	52	10,61>9	0 2
1.266	19	—		7,936 69	9,10208	—	—	100	75	9,202	78
—	—	'' —	—	5,162jf6	5,162	96:	—			—	5,162	96
"	—		—	20,022	_	20,022		—	—	—	—	20,022	—
2,820	01		—	—		2,820 OJj	—	—		—	2,820 01
10,946	81	—	—		—	10,946 SJ:	-	-	—	—	10,946jsi
6,924 64		—	__		6,924	C4	-	—	—	-	6,924 j 64
	_	__		! 2,000	_	12.000	_	-	_			12,000	-TT
105	2 8	—	—	—	—	105	28			—	—■	.105	•2 8
473	70	1,899	93	—	—	1,858	99;			514	64	2,373	63
—	—	34,606	6 6	—	—	34.606 661	-	-	—	-	34,606	66
45,884	83	88,03315 9	339,920	50	408,44418b1	3.15217"	1 ll,74llsfi	423,338	92

Akademien för de fria konsterna.

Debet.

Bältnis den 1 juli 1932:

Tillgångar..................................................................................... ......... 7,490:

Inkomster.

Åttonde huvudtiteln:

Akademien för de fria konsterna:

Akademien:

D. 18. Avlöningar m. m................................................... 116,526: —

19. Undervisningsmateriel m. m..................................... 29,300: —

I>. 20. Förstärkning av vissa anslagsposter i reservationsanslaget

till undervisningsmateriel m. m............................... 12,800: —

21. Skolan för dekorativ konst.......................................... 20,600: —

22. Extra lärare i materiallära vid konsthögskolan ............ 3,500: —

N. 5. Skrivmaterialier och expenser, ved m. m........................ 13,053: lfi

10. Provisoriskt dyrortstillägg åt vissa befattningshavare i sta tens

tjänst............................................................... 2,578: 50

11. Dyrtidstillägg åt befattningshavare i statens tjänst............ 11,393: —

Diverse inkomstmedel .................................................................. 461:35 210 212-_.

Summa 217,702:?»

Kredit.

Utgifter:

Avlöningar m. m......................................................................... 136,602:5;;

Belysning, undervisningsmateriel m. m........................................... 14,221:0»

Levande modeller........................................................................ 7,804: 75

Samlingarnas ökande och underhåll ............................................. 4,884: 77

Bese- och studiestipendier m. m.................................................... 4,403: 28

Skrivmaterialier, expenser, ved m. m.............................................. 21,711:47

Skolan för dekorativ konst ........................................................ 20,600:—- 210 227-ss

Leverering:

Till statskontoret ...................................................................................... 324: »7

Balans den 30 .juni 1933:

Tillgångar:

Kassabehållning ..................................................................... 324:98

Innestående i bank ................................................................. 6,754:50 7 079-4S

Summa 217,702: 28

Antalet elever och aspiranter i konsthögskolan under budgetåret 1932—1983 utgjorde
114, därav 89 manliga och 25 kvinnliga.

63

Musikaliska akademien.

Debet.

Inkomster:

Egentliga. statsinkomster:

A. II. 5. Hyresmedel från under byggnadsstyrelsens vård stående egendomar 1,75*2: —
Åttonde huvudtiteln:

Musikaliska akademien:

Akademien:

I). 23. Avlöningar in. m................................................................... 151,392:50

24. Materiel och expenser m. m................................................... 6,740: —

25. Stipendier m. m................................................................... 16,000: —

D. 26. Förstärkning av reservationsanslaget till materiel och expenser m. m. 15,500: —

27. Bindning av böcker och musikalier i akademiens bibliotek............ 1,750: —

28. Biträde åt bibliotekarien hos akademien vid vården av biblioteket 1,500: —

29. Okad undervisning i pianospclning och harmonilära vid musik konservatoriet

.................................................................. 3,000: —

30. Kurser för utbildande av kyrkomusiker ...................................... 12,500: —

K. 7. Föreningar, som anordna god orkestermusik för allmänheten m. m.... 1,500: —

M. 15. Understöd åt stationsinspektoren Karl Tirén för fullföljandet och av slutandet

av hans samlings- och forskningsarbete beträffande lapparnas
musik........................................................................ 3,000: —

N. 10. Provisoriskt dyrortstillägg åt vissa befattningshavare i statens tjänst! 2,546: 05-

11. Dyrtidstillägg åt befattningshavare i statens tjänst........................... 17,894: —

Summa 235,074: 55

Kredit.

Utgifter

Avlöningar ni. m. ........................................................

Stipendier m. m. åt svenska tonsättare ..........................

Kurser för utbildande av kyrkomusiker..........................

Understöd åt stationsinspektoren Karl Tirén .................

Inköp och underhåll av musiklitteratur, instrument m. m.

Värme, lyse. renhållning, m. m....................................

Leverering:

Till statskontoret....................................................................................... 1,978:95

Summa 235,074: 55

...... 182,032: öä

...... 16.000: —

....... 12,273: os

...... 3,000: —

....... 5,179: u.

...... 14,610: 20 233,095: oo

Vid det under akademiens inseende ställda musikkonservatoriet har meddelats undervisning
under höstterminen 1932 åt 145 manliga och 37 kvinnliga elever samt under vårterminen
1933 åt 147 manliga och 30 kvinnliga elever.

— 64

Serafimerlasarettet.

Debet.

Bodans den 1 juli 1932:

Tillgångar................................................................

Inkomster

Åttonde huvudtiteln:

Serafimerlasarettet:

E. 38. Understöd och ersättningar .................................... Ian,750: —

39. Ökade medel för lasarettets verksamhet .................. 490,000: —

47/1931—2. Ökade medel för lasarettets verksamhet ...... 210,000: —

Sjukvårdsavgifter..................................................................... 917,279: lfi

Intressémedel ....................................................................... 33,705:66

Försäljningsmedel .................................................................. 19,972: 34

Ersättning för röntgenplåtar m. m.......................................... 32,290: 7»

Inkomster av fastigheten Pilträdet nr 2, 3 och 4 i Stockholm...... 86,642: 4 s

Ersättning för upplåtelse av lokal m. m. till undervisning i medicinsk
rörelsebehandling....................................................... 4,250:-—

Anslag från Stockholms stad till poliklinik .............................. 20,800: —

Bidrag från Stockholms stad m. fl. till lasarettsombyggnaden m. m. 387,909:1 c
Bidrag från Stockholms stad m. fl, till nyanskaffning av inventarier

m. m.................................................................................. 26,096: o 6

Donationsmedel .................................................................... 18,217: 64

Från avsatta understödsmedel överförda................................... 6,713:42

Diverse inkomstmedel ............................................................ 247: 46

Balans den 30 juni 1933.

Skulder:

Utgiftsrester ..................................................................... 166,159: ö»

Övriga skulder ................................................... ........... 4,398,311:08

6,092,070: tts

2,373,874: 12

4,564,470: 6 t

Summa. 13,030,415: 67;

— 65 —

Kredit.

skulder

Balans den 1 juli 1932:

4,889,342: o»

Utgifter

Avlöningar m. m................................................................... 589,536: 82

Pensioner och understöd m. m.............................................. 28,451: 96

Läkemedel och förbandsartiklar m. m.................................... 123,088: 68

Förplägnad........................................................................... 287*,077: 41

Värme och lyse..................................................................... 76,654:16

Tvätt och renhållning............................................................ 15,420: 27

Kläder................................................................................. 23^050: is

Instrument och apparater samt andra inventarier ..................... 245,876: *8

Diverse utgifter för sjukvården................................................ 136,458: 28

Omkostnader för fastigheten Pilträdet nr 2, 3 och 4 istockholm 111,733:89
Lasarettsombvggnaden............................................................ 509,784: lo 9 ]47 lal. g7

Balans den 30 juni 1933

Tillgångar:

Kassabehållning..........................................................

Innestående i bank och å postgiroräkning......................

Förskott ...................................................................

Fastighet...................................................................

Obligationer .............................................................

Aktier och kommanditlotter ........................................

Fordringar ................................................................

3,089: 68
400,681: 48
3,678,201: 98
1,187,000: —

442,864: 6 9
75,060: —

207,044:2 0 5,993,941 : 98
Summa 13,030,415:6 7

Enligt från lasarettet lämnad uppgift liava under tiden 1 juli 1932—30 juni 1933 därstädes
vårdats 7,H06 patienter, därav 3,205 på medicinska och 4,601 på de kirurgiska avdelningarna.

332816

Rev.-berättelse ang. statsverket för år 1933. II.

— 66

Allmänna barnbördshuset med asylen för fattiga barnaföderskor
och deras barn i Stockholm.

Debet.	Allmänna barn-bördshuset	Asylen lör fattiga barnaföderskor och deras barn	Summa
		1	2	3
Balans den 1 juli 1932: Tillgångar .......................................		2,151,517: 2»	997,375:7 3	3,148,893: 02
Inkomster: Åttonde huvudtiteln: E. 40. Allmänna barnbördshuset i	Stock-	24,853: —		24,853: —
41. Verksamheten vid allmänna barn-bördshuset i Stockholm ............... Bidrag från Stockholms stad ........................ » » » län........................... Intressemedel m. ..................................... Ersättning för kost, städning m. m................ Legosängsavgifter ....................................... Diverse inkomstmedel .................................	129,000: — 66,789: 91 43,433: 71 15,545: 39 109,693: 88 129,540: —	43,033: 96 1,000: —	129,000: — 66,789: 91 43,433: 71 58,579: 85 109,693:88 129,540: — 1,000: —
	Säger	518,855: 84	44,033: 96	562,889: so
Balans den 30 juni 1933: Skulder: Utgiftsrester................................. Fonder m. m................................		59,523: 28 2,109,290: 98	4,796: 26 997,773: 48	64,319: 48 3,107,064: 46
	Säger 2,188,814: 21	1,002,569: 7 8	3,171,383: 94
	Summa	4,839,187: 84	2,043,979: 4 2	6,883,166: 76
Kredit.
Balans den 1 juli 1932: Skulder ..........................................		2,151,488: 68	997,375: 7 8	3,148,864: 36
Utgifter: Avlöningar........................................ Förplägning ..................................... Tvätt och renhållning ..................... Inventarier och instrument m. m........ Omkostnader för fastigheten ............ Värme och lyse ............................... Medikamenter och förbandsartiklar .... Hyreskostnad .................................. Skrivmaterialier och expenser m. m. . Fonderna tillgodoförda .....................		170,356: 83 145,517: 7 0 17,818: 4 5 27,388: 18 23,211: 88 42,224: o l 59,920: 04 18,773:3 9 13,212: 69	9,419:7 2 17,995: 86 2,911: 24 1,967: 56 571: 79 1,129: 91 444: 7 2 2,500: — 2,008: 37 5,084: 7 9	179,776: 55 163,513: 56 20,729: 69 29,355: 74 23,783: 67 43,353: 92 60,364: 7 c 2,500: — 20,781: 7 6 18,297:48
Säger	518,423: 17	44,033: 96	562,457: 13

Leverering:

Till statskontoret ....................................... 28:6 6

28: 66

1

3

Balans den 30 juni 1933:

''tillgångar:

Innest&ende i bank.................

Förskott..............................

Fastigheter..............................

Inventarier ..........................

Obligationer...........................

Fordringar..............................

32,339: os
1,300:--1,769,222: 94
7,500: —
287,388: 6 o
71,295: 71

Säger 2,169,246: ss

2

11,063:19
1,000: —
103,448:4 4

876,905: ss
10,152:2 7
1,002,569: 73

43,402: 82
2,500: —
1,872,671:88
7,500: —
1,164,294: 43
81,447: 98
3,171,816: 61

Summa 4,839,187: 34 2,043,979: 42 6,883,166: 70

Antalet av de å allmänna barnbördshuset och asylen under räkenskapsåret vårdade
patienter har utgjort 4,880.

Rasbiologiska institutet.

Debet.

Inkomster:

Åttonde huvudtiteln :

Rasbiologiska institutet:

E. 51. Avlöning åt chefen för institutet ....................

52. t Institutets verksamhet ....................................

N. 1. Alderstillägg.....................................................

11. Dyrtidstillägg åt befattningshavare i statens tjänst
Försäljningsmedel för böcker ...... ...................................

......... 12,000: —

......... 60,000: —

......... 1,000: —

......... 4,861: —

......... 75:70

Summa 77,936: 7 o

Kredit.

Utgifter:

Avlöningar m. m...................................................

Reseersättningar.....................................................

Instrument och annan utrustning samt biblioteket ......

Hyreskostnad ..................................................

Värme och lyse m. m...........................................

Materialier och expenser m. m...............................

... 59,203: 9 7

... 7,116:45

... 3,881:94

... 2,050: —

1,502:65

... 4,181:69

Summa 77,936: 70

— 68 —

Tekniska högskolan.

Tillgångar

Debet.

Balans den 1 juli 1932.

2,101,311: —

Inkomster:

A. II. 5. Hyresmedel från under byggnadsstyrelsens vård stående

egendomar............................................................

Åttonde huvudtiteln:

Tekniska högskolan:

Högskolan:

F. 1. Avlöningar .................................••......................

Vissa omkostnader för högskolans verksamhet:

F. 3. Stipendier åt studerande .................................

4. Materiel m. m. ... .........................................

5. Ökade medel till samlingar och laboratorier ......

<5. Ökade medel till uppvärmning, belysning och

diverse utgifter.........................................

7. Nyanskaffning av apparater och instrument för

vissa institutioners laboratorier ....................

8. Reparation av högskolans modellsamling...........-

9. Bokinköp, bokbindning m. m. för högskolans bi bliotek.

.............................................. •••■-.—

11. Resekostnadsersättningar åt studerande vid hög skolans

fackavdelning för lantmäteri för deltagande
i exkursioner och fältövningar ............

12. Övergångskostnader för lantmäteriundervisningen
N. 10. Provisoriskt dyrortstillägg åt vissa befattningshavare i

statens tjänst..........................................;•...........

11. Dyrtidstillägg åt befattningshavare i statens tjänst ......

Tekniska högskolan:

F 10/1930—31 Magnetiskt experimentrum inom den s. k.

gruvgården i högskolans huvudbyggnad vid

Valhallavägen i Stockholm .....................

12/1930—31. Uppförande, inredning och utrustning av ett
flygtekniskt laboratorium........................

Nionde huvudtiteln:

L. 3/1931—2. Lantmäteriundervisningen ..............................

Elfte huvudtiteln;

Allmänna indragningsstaten:

C. 1. Diverse föremål ...................................................

Elevavgifter m. ..................................................................

Donations- och gåvomedel .....................................................

Intressemedel ........................................................................

Ersättning för å laboratorier och mekaniska verkstaden m. m

utförda arbeten och undersökningar m. m. ..............................

Införselmedel ........................................................................

Diverse inkomstmedel ............................................................

11,003: si

742,820: —

6,000: —
365,502:7»
47,000: —

56,000: —

25,000: —
2,072: 91

5,000: —

1.000: —

29,700: —

13,300: —
93,000: —

8,192: —
785: 8 9
5,225: 2 6

11,940: —

221,480: —

56,002: 8»

91,443: 94

22,284: 91
4,327:4 4

1,769:59 1,820,850: 9 s
Summa 3,922,161: 95

— 69 —

Kredit

■ i Utgifter:

Avlöningar m. m..........................................................

Stipendier m. m...........................................................

Samlingar och laborationer.............................................

Nyanskaffning av apparater och instrument .....................

Biblioteket ..................................................................

Värme, lyse, vatten renhållning m. m...............................

Reparation av modellsamlingen.......................................

Apparater och instrument till ett flygtekniskt laboratorium

Diverse utgifter för lantmäteriimdervisningen ..................

Från donations- och gåvomedel utbetalda stipendier m. m.
Införselmedel ...............................................................

1,092,922:61
8,769: 59
228,652: 4 o
29,026:45
31,726: 48
199,097:88
1,894: 70
785: 89
3,389: 26
90,618:71

4,534:04 1,691,316:46

Till statskontoret.

Leverering :

60,657: 97

Balans den 30 juni 1933.

Tillgångar:

Kassabehållning .........................................................

Innestående i bank......................................................

Förskott ..................................................................

Tomter vid Hinsholmen .............................................

Obligationer och förlagsbevis.......................................

Kommanditlotter.........................................................

Utlånta medel ............................................................

Fordringar..................................................................

4,709: 82
134,176: 99
8,542: —

11,000: —

1,942,438: 28
45,000: —

20,000: —

4,320:98 2,170,187: 52
Summa 3,922,161: 96

Anmärkning. I de i förestående tabell utbalanserade tillgångar ingå behållningarna å högskolans
fonder och gåvomedel med tillhopa kr. 2,091,500: 57.

Antalet studerande utgjorde 983 under höstterminen 1932 och 939 under vårterminen 1933.

— 70 —

Chalmers tekniska institut.

Debet.

Balans den 1 juli 1932:

Tillgångar ............................................................................................... 76,457:65

Inkomster ■

Åttonde huvudtiteln:

Chalmers tekniska institut:

Institutet:

F. 13. Avlöningar ............................................................ 266,913: o o

Vissa omkostnader för institutets verksamhet:

F. 14. Stipendier och premier åt elever ........................... 600: —

15. Materiel m. ........................................................ 62,150: —

F. 16. Avlöningsförbättring m. m. åt innehavarna av de å övergångsstat
för institutet uppförda befattningarna ......... 3,300: —

17. Ökade medel till uppvärmning, belysning och diverse

utgifter.................................................................. 17,000: —

18. Ökade medel till bibliotek, samlingar och laboratorier ... 9,000: —

19. Apparatur m. m. för organiskt-kemiska laboratoriet ...... 3,000: —

20. Undervisning rörande arbetsledningens praktiskt ekono miska,

sociala, yrkeshygieniska och arbetspsykologiska

problem.................................................................. 1,500: —

N. 11. Dyrtidstillägg åt befattningshavare i statens tjänst............ 29,369: —

Inträdes- och terminsavgifter m. m................................................. 43,930; —•

Hyresmedel m. m......................................................................... 3,067: 14

Intressemedel.............................................................................. 22,123: os

Diverse inkomstmedel .................................................................. 1,411: 24 403,364: 86

Summa 539,829: 01

Kredit.

Utgifter:

Avlöningar m. m......................................................................... 328,538: 08

Stipendier och premier ............................................................... 13,224:3 4

Bibliotek, samlingar och laboratorier m. m..................................... 52,742: 7 7

Verkstaden................................................................................. 1,285: 87

Värme, lyse, vatten, renhållning m. m........................................... 59,207:16 454,998: 62

Leverering :

Till statskontoret ..................................................................... 6,054: 06

» länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län .......................... ... 150:— 6,204:06

— 71 —

Balan# den 30 juni 1933:

Tillgångar:

Kassabehållning....................................................................... 230:7 4

Innestående i bank .................................................................. 78,388: 59 786l9. „

Summa 539,822: el

Antalet) elever uppgick under höstterminen 1932 till 598 samt under vårterminen 1933
till 532.

Chalmers tekniska institut, materialprovningsanstalten.

Debet.

Balans den 1 juli 1932:

Tillgångar ................................................................................................... 19,591:59

Inkomster:

Tionde huvudtiteln:

Befrämjande av slöjderna:

Befrämjande i allmänhet av slöjderna:

D. 2. Manufakturernas befrämjande ....................................... 3,000: —

Avgifter för materialprovningar m. m.............................................. 32,555: 98

Intreesemedel................................................................................. 772: 29 36,328: 22

Summa 55,919: 81

Kredit.

Utgifter.

Avlöningar och pensioner m. m....................................................... 29,471: 54

Övriga omkostnader........................................................................ 7,392:4 7 36,864: 01

Balans den 30 juni 1933:

Tillgångar:

Kassabehållning.......................................................................... 188: 15

Innestående i bank ..................................................................... 18,867: G5 19 05g. 80

Summa 55,919: 81

— 72 —

Skolöver -

A. XX. 5. Hyresinedel från under byggnadsstyrelsens vård stående egendomar .............

Åttonde huvudtiteln:

G-. 1. Skolöverstyrelsen.............................................................................. ......i

2. Inspektion och sakkunniga biträden hos skolöverstyrelsen.................... .........

3. Byggnadssakkunnigt biträde hos skolöverstyrelsen .......................................

4. Expeditionsvaktsgöromål hos skolöverstyrelsen .............................................

5. Personligt lönetillägg för budgetåret 1932/1933 åt konsulenten hos skolöver-j

styrelsen Ingeborg Wallin ....................................................................j

6. Personliga lönetillägg för budgetåren 1930/1931 och 1931/1932 åt konsulenten

hos skolöverstyrelsen Ingeborg Wallin......................................................

I. 15. Konsulenter för gymnastikundervisningen vid folk- och småskolor m. fl. läro-i

anstalter...............................................................................................I

32. Undervisningsmateriel m. m. för folkskolor..................................................

42. Understöd åt folkhögskolor ...................................................................vi

J. 23. Åtgärder för utbildning av lärare för yrkesundervisningen m. m...................

K. 1. Understöd åt folkbiblioteksväsendet ..........................................................

2. Understöd åt anstalter och föreningar, som anordna populärvetenskapliga föreläsningar.
...............................................................................................

6. Undervisnings- och upplysningsverksamhet m. m. för nykterhetens främjande,

att utgå ur statsverkets fond av rusdrycksmedel .......................................

K. 7. Tillfällig löneförbättring för viss personal inom den civila statsförvaltningen ...

10. Provisoriskt dyrortstillägg åt vissa befattningshavare i statens tjänst...............

11. Dyrtidstillägg åt befattningshavare i statens tjänst .....................................

K. 5/1931—2. Konferenser mellan de centrala organen för folkbildningsarbetet .........

Elfte huvudtiteln:

C. 1. Allmänna indragningsstaten: Diverse föremål .............. .................................

Studentexamensavgifter.............................................................................................

Bealskolexamensavgifter .............................................................................■

Summa

1 Se noten å sid. 24.

2 Tillgångarna den s% 1933 utgjordes av tillgodohavande i bank.

73

styrelsen

Debet		Kredit		r 3
Tillgångar den l/7 1932	Uppbörd	Leverering från stats-kontoret	Utgifter	Leverering till stats-kontoret	Tillgånga den so/6 193	Summa
—	—	1,070	—	_ ''	—	—	—	1,070		—	—	1,070	—
		1,073	07	583,503	08	577,097	95	4,178	20	3,300	—	584,576	15 j
700	—	—	—	10,500	—	9,135	—	1,865	—	200	—	11,200	— |
_	_	_	__	4,800	_	4,800	—	—	—	—	—	4,800	—!
—	—	—	—	1,800	—	1,800	—	—	—	—	—	1,800	—
	—	—	—	944	—	944	—	—	—	—	—	944	—-
	—	—	—	1,841	90	1,841	90	—	—	—	—	1,841	90 i
		67	57	29,800	_	25,891	64	3,975	93		—	29,867	57!
_	_	_	—	4,787	50	4,787	50	—	—		—	4,787	50;
—	_	_	—	1,500	—	1,500	—	—	—	—	—	1,500	—!
5,441	43	5	—	15,000	—	18,090	25	—	—	2,356	18	20,446	4 3 J
—	—	—	—	36,300	—	35,905	3 5	394	65	—	—	36,300	— |
—	—	_		700] —	700	—	—	—	—	—	700	—
				3,000	_	3,000	_	—	—	—	—	3,000	— •
_	_	_	_	400	_	400	—	—	—	—	—	400	— j
_	_	32	48	12,100	—	12,074	85	58	18	—	—	12,132	48
_	_		_	47,000	—	46,804	—	196	—			47,000	—!
—	—	—	—	868	95	868	95	—	—	—		868	95!
				6,816		6,816	_	_	_	—	—	6,816	— j
_	_	_	■_	7,200	_	5,761	81	1,438	19	—	—	7,200	— |
—	—	—	—	14,100	-	13.197	05	902	95	—	—	14,100
6,14lU3	2,248	12	782,961143	771,415	75	14,079	05	’ 5,856	18	791,350	98

74

Allmänna

Uppsala ärkestift:

Uppsala högre allmänna läroverk.
Gävle » » » .

Hudiksvalls högre » »

Enköpings samrealskola .............

Söderhamns » .............

Norrtälje » .............

Lidingö » .............

Bollnäs » .............

Vaxholms » .............

Sandvikens » .............

Sundbybergs » .............

Säger;

Linköpings stift:

Linköpings högre allmänna läroverk
Norrköpings » » »

Västerviks » » »

Eksjö » » »

Vimmerby samrealskola .................

Vadstena » ..................

Motala » ..................

Mjölby » ..................

Tranås » ..................

Söderköpings » ..................

Säger

Skara stift:

Skara högre allmänna läroverk..........

Vänersborgs högre allmänna läroverk ...
Borås » » »

Skövde » » »

Mariestads samrealskola .....................

Lidköpings » .....................

Alingsås
Falköpings
Trollhättans
Vara

Ulricehamns

Tidaholms

Säger

Strängnäs stift:

Strängnäs högre allmänna läroverk ............

Högre allmänna läroverket för gossar i Orebro

Nyköpings högre allmänna läroverk .........

Eskilstuna » » » ............

Södertälje > » » ............

Högre allmänna läroverket för flickor i Örebro

Askersunds samrealskola...........................

Katrineholms » ...........................

Hallsbergs » ...........................

Säger

Antal lärjungar	Debet
Höst- terminen 1932	Vår- terminen 1933	Tillgångar den l/i 1932	. Inkomster
1	2	3	*
701	700	123,583	10	409,760	63
572	567	263,121	11	310,078	90
322	318	141,885	19	217,646	13
190	186	34,937	42	104,427	72
196	192	32,346	57	103,828	72
69	70	17,190	51	55,353	89
304	301	16,603	79	127,443	46
177	177	5,330	26	70,092	68
90	87	3,503	88	55,856	04
120	118	1,019	81	50,944	64
33	34	—	—	13,591	87
2,774	2,750	639,521i64	1,519,U24|4s
679	667	402,067	84	427,340	78
540	532	263,077	42	345,660	79
208	205	136,901	15	152,660	92
317	319	36,157	82	196,570	45
100	100	21,846	08	67,108	93
120	116	23,757	06	62,933	82
176	174	9,968	56	83,657	86
108	107	6,532	40	50,287	78
158	159	3,654	23	58,257	67
76	76	8,962	15	37,874	62
2,482	2,455	912,924	64	1,482,353	02
393	391	214,679	98	296,391	44
427	430	91,635	36	251,003	78
455	453	113,489	66	292,375	31
394	391	47,674	87	223,633	48
171	168	48,789	78	89,138	21
244	245	100,872	08	124,010	49
273	272	36,833	22	120,837	64
223	222	17,817	95	116,549	14
213	212	12,069	07	86,171	17
67	66	748	66	43,774	76
118	118	2,791	25	62,336	62
33	34	—		14,060	02
3,011	3,002	687,401	88	1,720,281	96
236	233	371,661	19	190,654	85
644	637	265,206	55	395,129	34
311	313	82,450	34	221,095	57
459	460	46,623	95	250,547	07
496	488	76,517	68	260,874	12
119	121	1,456	70	64,295	11
75	76	32,180	54	53 367	83
218	221	3,761	92	92,236	10
75	74|	266	60	28,444	66
2,633	2,623	880,125	32	1,556,644	16

75

läroverken m. m.

—Hill-	—	—				Kre	dit
Skulder	Skulder					Tillgångar	den 30/e 1933			S u m m a
den S4/ 1933		den */ 1932		Utg litel		Kassa- behållning	Utlånta medel		Fordringar	Summa			I
6	6	7	8	9	10	11	12
2,395	84	1,848	86	411,171	78	15	65	120,307	89	2,395	S4	122,718	88	535,739	47
		32	82	309,842	86	234	05	263,090	2 8	—		263,324	33	573,200	01
			_	209,972	31	247	81	149,311	20	—		149,559	01	359,531	82
_		,	_	103,199	51	120	4 7	36,045	16	—	—	36,165	63	139,365	14
709	7 1	1,809	98	103,720	38	540	80	30,104	13	709	71	31,354	64	136,885	i
			_	58,536	17	109	30	13.898	93	—	—	14,008	23	72,544	40
| _		_	_	127,449	78	133	35	16,464	12	—	H	16,597	47	144,047	25
			_	68,743	83	—-	—	6,679	01	—	— j	6,679	01	75,422	84
_			_	52,234	37	2,	52	7,123	03	—	-	7,125	55	59,359	92
		_	_	48,259	28	—	—	3,705	17	—		3,705	17	51,964	45
! _	—	—	—	12,494	53	—	—	1,097	34	—	—	1,097	84	13,591	87
3,105	65	3,691	66	1,505,624	7Ö	1,403	95	»O Ovi 00 t''! ^ ; j;©	76	3,105	55	652,335]	26	2,161,651)	67
:				416,443	58			412,965	04			412,965	04	829,408	62
	_	_	_	332,283	46	1,001	98	275,452	77	—	—	276,454	75	608,738	21
	_	_	_	151,275	70	470	64	137,815	73	—	—	138,286	87	289,562	07
_	_	_	_	193,043	0 6	—	—	39,685	21	—	—	39,685	21	232,728	27
_	_	_	_	68,488	75	96	—	20,370	21	—	—	20,466	21	88,954	96
_	_	_	_	61,619	51	132	80	24,938	56	—	—	25,071	36	86,690	87
_	_	_	_	82,670	98	124	57	10,830	86	—	—	10,954	98	93,625	91
_	_	457	19	49,879	38	39	13	6,444	48	—	—	6,483	61	56,820	18
_	_		_	56,195	99	—	—	5,715	91	—	—	5,715	91	61,911	90
—	—	—	—	36,592	29	—	—	10,244	38	—	—	10,244	88	46,836	671
—	—	457	19	1,448,492	70	1,865	12	944,462)05	—	—	946,327	77	2,395,277	66
546	2 5	665	81	273,090	59	249	71	237,065	31	546	25	237,861	27	511,617	67
	_	106	05	247,648	38	—	—	94,884	71	—	—	94,884	71	342,639	14
17	90	1,109	92	291,194	57	1,601	58	111,958	90	17	90	113,578	3b	405,882	87
! 3,652	70	2,714	82	217,961	81	456	89	50,175	33	3,652	70	54,284	42	274,960	56
1 _	_	—	—	88,627	57	—	—	49,300	52	—	—	49,300	42	137,927	99
i _	_	_	—	122,027	84	—	—	102,854	68	—	—	102,854	68	224,882	52
8	50	49	52	120,868	85	338	90	36,413	49	8	50	36,760	89	157,679	2 6
_	_	_	_	113,661	67	87	40	20,618	02	—	—	20,705	42	134,367	09
_	_	13	05	84,785	78	59	04	13,382	42	—	—	13,441	4b	98,240	24
465	85	71	70	43,851	62	585	05	15	04	465	36	1,065	44	44,988	76
__	_	—	—	56,106	03	27	42	8,994	42	—		9,021	84	65,127	87
	—	—	—	12,783	91	—	—	1,276	11	—		1,276	11	14,060	02
4,690	70	4,730	87	1,672,608	o7	3,405	40	726,938	86	4,690	17 0	735,035	j 0 4	2,412,373|9«
2,772	99	1,287	87	189,757	98	1 396	16	370,874	08	2,772	99	374,043	23	565,089	1 08
—	_	684	86	384.432	81	i -	—	275,218	22	—	—	275,218	22	660,335	89
854	27	790	15	205,875	64	—	—	96,880	12	854	27	97,734	89	304,400	18
_	_	—	_	248,880	41	247	41	48,043	2 0	—	—	48,290	61	297,171	02
88	10	1,795	82	253,850	88		—	81,730	82	102	38	81,833	2 (	337,479	85
, _	_	—		63,135	88	52	56	2,563	92	—		2,6 lh	48	65,751	81
2,055	14	3,145	04	53,633	68	! -	—	28,793	84	2,031		30,824	84	87,603	01
_		—		89,292	Oll —		6,706	01	—		6,701	0	95,998	02
	—	—		27,673	62| 51	32	986	22	—		1,037	54	28,711	16
! 5,770|öo| 7,703|74	|l,516,532|2l| 747	lis	| 911,795	9 fl	| 5,760|o4	918,304|oi	2,442,539	97

— 76 —

:-----------------------	1	2	3		4
Västerås stift:
Västerås högre allmänna läroverk ............	608	606	107,566	57	325,128	01
Falu » > » ............	514	499	202,235	47	292,838	35
Arboga samrealskola.................................	58	5b	22,680	95	55,407	88
! Sala » ................................	129	124	10,639	48	62,531	80
Köpings » ................................	90	90	12,975	40	54,643	56
Stora Tuna » ................................	225	226	10,271	08	90,335	47
Mora » ...... ..........................	135	134	2,633	26	64,077	84
Avesta » ......,..........................	97	96	3,353	07	41,939	81
Ludvika » .................................	122	121	3,748	19	50,964	14
Hedemora » .................................	100	100	3,258	27	38.763	78
Leksands » .................................	29	29	—	—	13,485	9 5
Säger	2,107	2,081	379,361	74	1,090,116(04
Växjö stift:
Växjö högre allmänna läroverk............	485	484	128,472	45	279,8361181
Jönköpings » » » ............	552	543	244,590	80	342,000	28
Kalmar j> » » ............	545	542	19,545	05	298,047	4 21
Kalmar högre allmänna läroverks donations-fonds delegation....................................	__	_	301,235	21	8,555	93
Oskarshamns samrealskola........................	173	173	25,377	17	93,465	45
Nässjö » ........................	209	210	12,374	10	82,174	16
Ljungby » ........................	84	83	3,783	26	47,195	02
Mönsterås » ........................	76	74	3,025	85	45,111	5 9
Borgholms » ........................	31	31	783	72	20,990	2 2
Huskvarna » ........................	96	96	3,036	2 9	38,702	85
Vetlanda » ........................	47	46	—	—	19,585	74
Värnamo » ........................	30	30		—	12,126	04
Säger	2,328	2,312	742,223	40	1,287,790	38
Lunds stift: Lunds högre allmänna läroverk..................	432	433	266,072	51	304,490	38
Högre allmänna läroverket för gossar i Malmö	841	830	266,574	68	510,229	13
Kristianstads högre allmänna läroverk.........	578	571	474,874	95	324,306	07
Karlskrona > » » .........	632	628	263,785	91	317,489	88 i
Högre allmänna läroverket för gossar i Häl-singborg .............................................	555	553	146,190	14	399,208	15
Ystads högre allmänna läroverk ............	387	383	115,906	81	239,084	96
Landskrona » » » ............	404	405	106,043	85	226,183	86
Högre allmänna läroverket för flickor i Malmö	259	255	8,904	80	141,754	98
» » » » » » Häl-singborg .............................................	274	275	14,443	74	150,381	40
Malmö realskola.................................	476	472	40,867	35	242,984	81
Karlshamns samrealskola...........................	274	271	40,180	41	111,896	94
Ängelholms » .......................—	291	292	42,953	75	120,897	86
Trallebergs » ..........................	196	191	73,897	01	118,861	98
Hässleholms » ...........................	244	241	14,927	45	91,431	64
Höganäs » ...........................	207	199	13,796	—	86,064	66
Ronneby » ...........................	136	132	9,254	24	73,435	61
Eslövs » ...........................	210	210	11,860	57	93,680	47
Anderslövs » ...........................	75	76	6,183	20	55,290	79
Tomelilla > ..........................	104	103	1,727	1 8	51,808	94
Sölvesborgs » ...........................	100	ion	2,790	87	42,277	77
Simrishamns » ...........................	68	67	2,605	3 7	34,784 35,853	77
Hörby » ...........................	87	87	2,678	37	90
Klippans » ...........................	86	80	1,017	67	35,769	82
Skurups » ...........................	59	60	1,431	49	23,440	86
Svedala » ...........................	30	29	—	—	12,553	99
Åstorps » ...........................	43	42	—	—	19,941	77
Säger	7,048	6,985	1,928,967	27	3,864,104	ö9

77

5	6	1	7		8	9	1	10	i	11		12
4,086	45	3,970	I 39	317,911	96	121	68	110,690	55	4,086	45	114,898	68	436,781	03
61	50	47	81	285,238	49	35	19	209,752	33	51	50	209,839	02	495,125	32
_			_	54,054	72	280	05	23,753	56	—	—	24,033	61	78,088	38
		_	__	61,267	42	13	32	11,890	54	—	—	11,903	86	73,171	28
25	66	66	11	55,153	25	87	77	12,311	83	25	66	12,425	26	67,644	62
			_	89,651	7 6	_	_	10,954	79	—	—	10,954	7 9	100,606	55
			_	62,037	921	_	_	4,673	18	—	—	4,673	18	66,711	10
		___	_	40,175	47	_	_	5,117	41	—	—	5,117	41	45,292	88
		_	_	46,920	55	—	—	7,791	78	—	—	7,791	78	54,712	33
| _		_	_	37,358	47 i	28	74	4,634	79	—	—	4,663	53	42,022	—
—	—	—	—	11,097	57	—	—	2,388	88	—	—	2,388	38	13,485	95
4,163	6 1	4,084] 81	1,060,867	58	566	75	403,959	14	4,163]6i	408,689	50	1,473,641	3 9
518	33	4,424	48	273,756	41			130,127	74	518	83	130,646	07	408,826	96
			_	341,723	91	1,044	70	243,822	47	—	—	244.867	17	586,591	08
4,000	—	4,000	—	292,201	55	—	—	25,390	92	—	—	25,390	92	321,592	47
				15,335	68	_	_	294,455	51	_	—	294,455	51	309,791	14
140	35	_	_	91,316	24	_	—	27,666	73	—	—	27,666	73	118,982	97
		12	15	78,163	96	_	—	16,372	15	—	—	16,372	15	94,548	26
		29	27	47,390	46	2	72	3,555	83	—	—	3,558	55	50,978	2 8
			_	44,335	26	—	—	3,801	68	—	—	3,801	68	48,136	94
		_	_	20,077	16	—	—	1,696	78	—	—	1,696	78	21,773	94
			_	33,917	06	._	—	7,821	58	—	—	7,821	68	41,738	64
		_	_	17,294	49	—	—	2,291	26	—	—	2,291	25	19,585	74
1 __	—	—	—	10,664	09	—	—	1,461	96	—	—	1,461	95	12,126	04
4,658	Ii»	8,465] 90	1,200*17612 2	1,047	42	758,464	59	518	38	760,030] 34	2,034,672	46
82,483	91	83,217	54	298,923	41	1	60	188,420	44	82,483	91	270,905	85	653,046	80
			_	493,624	71	987	28	282,191	82	—	—	283,179	10	776,803	8 1
115	90	486	13	313,373	06	264	95	485,056	88	115	90	485,437	73	799,296	92
			-	317,084	96	—	—	264,190	83	—	—	264,190	83	581,275	79
				360,989	32	43	86	184,365	11	_	—	184,408	97	545,898	2 9
894	49	973	3 J	234,585	32	—	—	119,432	64	894	49	120,327	13	355,885	76
			_	225,794	03	82	01	106,351	67	—	—	106,433	68	332,227	71
—	—	—	—	135,290	36	571	76	14,797	16	—	—	15,368	D2	150,659	28
				152,800	92			12,024	22	__	—	12,024	22	164,825	14
1,261	10	4,698	15	237,923	72	521	06	40,709	24	1,261	10	42,491	39	285,113	26
	_		_	103,762	93	1 249	41	48,065	03	—	—	48,314	44	152,077	35
		_	_	120,091	79	77	95	43,681	87	—	—	43,759	82	163,851	61
		_	_	117,758	85	339	80	74,660	34	—	—	75,000	14	192,758	99 j
		_	I_	90,547	68	—	60	15,810	91	—	—	15,811	51	106,359	091
	_	_	_	85,607	3 2	369	64	13,883	80	| -	—	14.253	34	99,860	66
	_	_		72,382	87	1,552	80	8,754	18		—	10,306	98	82,689	85
	_	_	!_	87.905 8 7	51	73	17,583	44		—	j 17,635	17	105,541	04
	_	_	j_	48,281	48	189	63	13,002	88	—	—	13,192	5 1	61,473	99
		_	j_	50,890	04	24	22	2,621	81	—	—	2,646	03	53,536	07
	_	_		39,373	36	j _	—	5,B9n	28	—	—	5,69n	28	45,068	64
__	_	_		33,926	05	| _	—	2,464	09	I —	—	2,464	09	36,39(	14
_		_		33,171	29	—	—	5,36C	98	—	—	5,360	9 8	38,532	27
___	_	_		31,381	56	—	—	1 6,405	93	1 _	—	6.405	98	37,787	49
_		_		21,796	31	| 2,96!	54	10P		—	—	3,075	54	24,871	851
_	_	_	_	11,460	57	_	—	1,093	4 2	—	—	1,093	4 2	12,553	99,
—	-	—		17,889	23	—	—	1 2,052	54	| —	—	2,052	54	19,941	77
84,755|4 0	89,375	lia	|3,736,	] 8,297] 03] 1.958,782] 51	84,755''4 0	j2,051,835! 5 4	| 5,877,827 tse

78

i	1	2	3 | 4
Göteborgs stift						"1
Högre latinläroverket i Göteborg...............	887	884	235,034	95	455,664	25
r> realläroverket i » ...............	783	776	196,477	29	462,039	08
Halmstads högTe allmänna läroverk............	591	577	109,217	78	322,320	42
Uddevalla > » » ............	340	331	28,131	66	213,737	50
Högre allmänna läroverket för flickor i Göte-
borg ...................................................	323	320	10,174	88	183,862	05
Göteborgs västra realskola........................	467	461	46,043	21	216,015	45
» östra » ........................	563	555	44,805	96	227,040	78
Varbergs samrealskola...........................	198	195	21,581	92	103,605	87
Strömstads » ...........................	lil	112	14,657	69	63,998	85
Falkenbergs > .................. ........	174	170	20,567	87	77,693	13
Lysekils » ...........................	92	88	3,816	13	52,667	43
Laholms » ...........................	100	98	3,850	68	36,604	08
Säger	4,629	4,567	734,358	97	2,415,248	89
Karlstads stift:
Karlstads högre allmänna läroverk ......	578	577	209,453	7 5	352,568	26!
Kristinehamns » » » ......	437	430	35,868	29	209,304	85
Arvika samrealskola................................	237	234	22,264	05	118,739	10
Åmåls » ...............................	202	198	42,677	97	97,712	44
Filipstads » .................................	73	72	72,770	52	62,385	75
Karlskoga » .................................	130	129	10,887	63	59,601	71
Säffle » .................................	119	114	10,034	92	57,073	79
Sunne » .................................	68	67	850	61	26,051	16
Säger	1,844	1,821	404,807	74	983,437	06
Härnösands stift:
Härnösands högre allmänna läroverk .........	333	336	202,416	36	233,154	13
Östersunds » * » .........	493	485	143,198	08	275,999	71
Sundsvalls » » * .........	535	534	180,203	59	312,957	84
Örnsköldsviks samrealskola........................	243	246	36,905	68	125,598	56
Sollefteå » ......................	155	151	10,860	76	78,579	66
Ströms » ........................	92	95	3,238	21	48,651	70
Gudmundrå » .......................	(54	64	393	50	26,256	60
Säger	1,915	1,911	577,216	18	1,101,198|20
Luleå stift:
Luleå högre allmänna läroverk..................	355	341	55,404	13	251,876	07,
Umeå » » » .................	607	607	97,484	82	284,719	56 J
Piteå samrealskola ...........................	131	130	48,582	99	64,738	88
Haparanda » ...........................	142	143	61,678	50	76,756	47
Skellefteå » ...........................	288	288	29,673	92	129,424	46
Bodens » ..........................	203	204	5,976	S2	98,507	17
Nederkalix » ...........................	144	145	12,732	29	80,395	37
Kiruna » ...........................	51	52	—	—	24,791	66
Malmbergets » ...........................	42	41	—	—	21,968	03
Säger	1,963	1,951	311,533	47	1,033,177	67
Visby stift:
Visby högre allmänna läroverk.................	282	276	95,946	50	186,078	54;
Stockholms stad:
Högre lärarinneseminariet jämte därmed för-						:
enade undervisningsanstalter..................	1 586	1 568	781,023186	115,585	81!
Högre latinläroverket å Norrmalm ............	768	760	144,228! 3 8	92,910 04

1 Endast kvinnliga elever.

- 79 —

5	6	7	8	9	10	11	12
1,948	98			447,585	98			244,167	. 96	894	26	245,062	20	692,648	13
305	—	—	—	445,210	30	—	—	213,306	07	305	—	213,611	07	658,821	37
—	—	933	52	313,125	02	u	25	117,468	41	—	—	117,479	66	431,538	20
—		—	—	20 9,372	86	—	—	32,496	80	—	—	32,496	30	241,869	16
904	68	_	_	172,615	96	210	85	21,209	67	904	68	22,325	10	194,941 262,321	06
262	96	262	96	214,751	23	232	74	46,811	78	262	96	47,307	48	62
—	—	—	—	219,336	97	—	—	52,509	77	—	—	52,509	77	271,846	74
231	98	229	68	102,608	41	259	01	22,090	74	231	98	22,581	7 3	125,419	77
—	—	370	20	63,547	45	—	—	14,738	89	—	—	14,738	8 9	78,656	54
—	—-	—	—	76,398	07		—	21,862	48	—	—	21,862	43	98,260	50
88	18	—	—	51,869	29	77	16	4,537	11	88	18	4,702	40	56,571	69
—	—	—	-	34,170	—	—	6,284	64	—	-	6,284	64	40,454	76
3,741	68	1,796(31	2,350,591	61	791	01	797,483161	2,6871—	800,961	62	3,163,349	54
				352,867	72	253	80	208,900	49			209,154	29	502,022	01
—		—	—	198,025	71	—	—	47,147	43	—	_	47,147	43	245,173	74
2,794	63	—	_	122,166	08	891	—	17,946	07	2,794	63	21,631	70	143,797	78
—	—	—	—	97,491	05	—	—	42,899	36	—	—	42,899	86	140,390	41
1,005	2 9	894164	61,118	2 5	381	2 2	72,762	16	1,005	29	74,148	67	136,161	56
—		—	—	57,665	20		08	12,822	11	—	—	12,824	14	70,489	34
398	70	—	—	57,912	60	—	—	9,196	11	398	70	9,594	81	67,507	41
—	—	—	-	26,165	58	—	—	736	19	—	—	736	19	26,901	77
4,198 62	89416 4	973,412	19	1,528,06	412,409(9 2	4,198	ti 2	418,136	59	1,392,443	42
				231,545	84			204,024	65			1 204,024; 6 5	435,570	49
—	50	859		268,425	03	—	—	149,913	76	—	50	149,914 188,406	26	419,198	29
—	—	100	-	304,654	75	284	86	188,121	S2	—	—	6 8	493,161	43
_	_		125,233	96	271	09	36,999	19	—	—	37,270	28	162,504	24
	—	—	—	76,107	30	1	—	13,332	12	—	_	13,333	12	89,440	42
—	—	—	—	48,070	82	—	—	3,819	09	—	—	3,819	09	51,889	91
	—	—	—	23,676	88	—	—	2,973	72		-	2,973	7 2	26,650	10
-	50	959	-	1,077,714	08	556	95	599,184	35	—	50	599,741	80	1,678,414	88
1,963	94	2,147	70	; 251,5971 lo	26	62	53,508	78	■ 1,963	94	55,499	34	309,244	14
40	50	—	—	282,382	91	—	—	99,821	47	40	50	99.861	97	382,244	88
—	—	—	—	62,666	65	306	56	50,348	66	—	—	50,655	22	113,321	87
	—	—	—	76,389	45	—	—	62,045	52	—	—	62,045	52	138,434	97
	—	—	—	127,284	97	135	59	31,677	82	—	—	31,813	41	159,098	38
—	—	—	—	96,225	—	68	46	8,190	53	—	—	8,258	99	104,483	99
	—	—	—	78,759	08	—	01	14,368	57	—	—	14,368	58	93,127	66
—	—	—	—	22,137	13	134	28	2,520	30	—	—	2,654	53	24,791	66
— 1	—	-	—	20,668	54	—	-	1,299	49		—	1,299	49	21,968	03
2,004)4 4	2,147	70	1,018,110(33	671(47	323,781	14	2,004	4 4	326,457	05	1,346,715	58
				187,792 12	i I,069|öl	93,163	41		—	1 94,232 02	282,025	04
		19,156 81	116,008 G 3	859	84	760,584	89			761,144	28	896,609	67
5,607	71	5,094190	100,651 U s	226	08	131,165	3 6	5,607	71	136,999	75	242,746	13

80 —

	1	2	8		4
Högre allmänna läroverket å Södermalm.....	I 839	829	80,390	28	148,563	28
» realläroverket & Norrmalm..............	708:	699	79,396	30	89,638	58
> allmänna läroverket å Östermalm ......	850	848	75,931	02	120,106	72
» » » » Kungsholmen...	754	749	14,805	07	85,933	48
» » » förflickoriStockbolm	337	347	10,192	85	37,361	08
Vasa realskola ......... ..........................	624	622	69,676	57	74,008	80
Katarina » ................................... Nya elementarskolan i Stockholm (statens	541 1	533	110,127	38	56,960	87
provskola) .......................................... Direktionen över Stockholms stads under-	294	292	34,698	85	42,534	72
visningsverk .......................................		—	644,586	74	2,895,051 60
Säger	6,301 j	6,247	2,045,057	80	3,758,654| 98
Summa	■39,3171	5 38,981	10,339,445 50	21,998,llo|20

1 Härny utgör antalet flickor: i högre läroverken 5,355 och i samrealskolorna 5,238 eller
> » »:>» » 5,309 j » » 5,189 r>

Statens folk- och

Folkskoleseminariet i:

Stockholm (kvinnligt enkelseminarium med

studentkurs).........................................

Uppsala (manligt dubbelseminarium) .........

Strängnäs (manligt enkelseminarium) .........

Linköping (manligt dubbelseminarium) ......

Växjö (manligt enkelseminarium med student kurs)

................................................

Kalmar (kvinnligt enkelseminarium)............

Lund (manligt dubbelseminarium)...............

Landskrona (kvinnligt enkelseminarium)......

Göteborg (manligt dubbelseminarium).........

Skara (kvinnligt enkelseminarium) ............

Karlstad (manligt dubbelseminarium) .........

Falun (kvinnligt dubbelseminarium)...........

Härnösand (manligt enkelseminarium).........

Umeå (kvinnligt dubbelseminarium)............

Luleå (dubbelseminarium, samseminarium)...
Småskoleseminariet i:

Haparanda .............................................

Murjek ...................................................

Lycksele .............................................

Hagaström .............................................

Antalet lärjungar			Debet
Höst- ; terminen ; 1932	Vår- terminen 1933	Tillgångar den ■/, 1932	Inkomster
122''	122	8,159	09	i I 218,845|83
160	160	2,078	18	249,825144
	—	18,009	24	14,173| 13
138	138	3,590	01	227,578165
117	116	9,690	84	167,222	20
91	91	—	—	142,150	68
136	136	684	42	219,666	06
66	66	1,118	08	140,964	80
167	167	29,516	7 8	302,542	56
58	58	1,343	74	123,438	35
138	138	12,368	65	236,602	92
142	142	22,694	44	240,274	88
60	60	3,233	42	137,678	47
139	139	25,276	45	209,744 H 8
108	108	481	65	219,670j82
40	40	323 22	77,261190
27	27	1.141 6 9	52,945|i8
39	39	2,076	T 5	84,368 38

Summa'' 1,760: l,75u| 143,35lUl! 3,099,51ol22

81

5	6	7	8	9	10	11	12
		190		151,178	87			77,585	19			77,585	19	228,953	56
4,691	55	3,476	35	84,358	02	365	42	80,835	04	4,691	55	85,892	01	173,726	88
2,960	76	4,296	14	119,902	50	1,302	52	70,536	58	2,960	76	74,799	86	198,998	50
—	_	55	_	82,572	60	134	51	17,976	44	—	—	18,110	9 5	100,738	55
_	_	—	—	34,063	30	—	—	13,490	63	—	—	13,490	68	47,553	93
_	_	_	—	72,016	18	—	—	71,669	24	—	—	71,669	24	143,685	37
44	31	—	—	52,589	39	—	—	114,543	17	—	—	114,543	17	167,132	56
29,959	34	30,978	92	44,567	58	481	90	23,205	17	7,959	84	31,646	41	107,192	91
2,613	90	4,431	6 4	2,901,219	32	20	92	633,966	46	2,613	90	636,601	28	3,542,252	H
45,877	57	| 67,679	76	j 3,759,127	8 2	3,391	29	1,995,558	;17	| 23,833	26	2,022,782)7 2	5,849,589|80|
162,967	25	191,986	21	21,573,666	57	25,342	09	10,573,810	08	1135,718	05	10,734,870	,7	32,500,522	95

tillsammans 10,593.
» 10,498.

småskoleseminarier.

	Kredit	Summa i
Skulder den a% 1933	Skulder den l/i 1932	Utgifter	Kassa- behållning	Tillgångar den 3% 1933 Utlånta I _ , . medel i Fordrmgar	Summa	—
				218,296	21	565	83	8,143	38			8,708	71	227,004	92
_	_	_	—	249,505	7 S	413	—	1,782	79	202	—	2,397	79	251,903	67
_	_	3,967	8 8	28,214	54	—	—	—	—	—	—	—	—	32,182	3 7
—	—	—	—	226,292	20	220	34	4,656	12	—	—	4,876	46	231,168	66
				165,348	96	2,148	19	9,415	89	_	_	11,564	08	176,913	04
_	_	687	2 8	141,463	35	—	—	—	—	—	—	—	—	142,150	63
_	_	_	_	220,214	19	54	29	82	—	—	—	136	29	220,350	48
_	_	_	_	142,082	88	—	—	—	—	—	—	—	—	142,082	88
_	_	_	—	301,609	69	136	12	30,313	48	—	—	30,449	60	332,059	29
__	—	1,276	36	123,505	73	—	— -	—	—	—	—	—	—	124,782	09
_	—	—	—	234,399	89	235	62	14,326	06	—	—	14,561	68	248,961	57
_	_	—	—	239,148	05	—	—	23,821	27	—	—	23,821	2 7	262,969	8 2
_	_	2,734	01	125,743	2 6	—	—	12,434	62	—	—	12,434	62	140,911	89
_	—	—	__	217,456	70	—	—	17,563	98	—	—	17,563	98	235,020	6 3
—	—	—	—	220,152	47									220,152	47
	_	_	_	75,799	73	_	_	1,785	39	_	_	1,785	89	77,585	12
192	14	—	—	54,579	01									54,579	01
_	—	—	—	80,921	67	359	21	5,164	85	—	—	5,523	56	86,445	18
—	—	—	—	34,598	97	1,231	68	—	—	—	—	1,231	68	35,830	60
192	14	8,665	48	3,099,333! 18	5,363	78	129,489	2 8	202	—	135,055''01	| 3,243,053|6 7

0 — 88 2 816. Kev.-berättelse ang. statsverket för dr 19S.‘I. II.

— 82 —

Läroanstalterna för blinda.

	Växjö	Kristinehamn Uppsala	Summa
Debet.	i	2	3	4
Balans den 1 juli 1932: Tillgångar.............................................	169,597: 58	114,830: 52		284,428:10
Inkomster : Åttonde huvudtiteln: Förskolan för blinda i Växjö: I. 55. Förskolan..............................	20,600: —			20,600: —
56. Förstärkning av anslaget till för-skolan ...........................	4,100: —			4,100: —
Hantverksskolan i Kristinehamn för blinda: I. 57. Avlöningar ..........................		17,379: 17		17,379:17
58. Materialier, expenser m. m.......	---	11,000: -	— —	11,000: —
59. Förstärkning av reservations-anslaget till materialier, expen-ser m. m............................		8,150: —		8,150: —
60. Fria frakter för arbetsmaterialier till blinda hantverkare ........		4,000: —		4,000: —
I. 63. Hantverksskolan i Uppsala för blinda kvinnor........................			25,000: —	25,000: —
64. Bidrag till avlönande av vikarier för lärare vid blindundervisnings-anstalter.................................	127:74			127: 7 4
65. Järnvägsresor för blindskolelever jämte åtföljande vårdare .........	496: 10	_ ■ _	_ _''	496: 10
N. 1. Ålderstillägg ...........................	2,400: —	1,950: —	- —	4,350: —
7. Tillfällig löneförbättring för viss personal inom den civila stats-förvaltningen ...........................	2,371: 5 7	2,950: —		5,321: 57
11. Dyrtidstillägg åt befattningshavare i statens tjänst........................	6,702: —	8,818: —	__	15,520: —
Elevavgifter .........................................	10,000: —	—	—	10,000: —
Intressemedel .......................................	—	1,398: 64	- -	1,398: 64
Försäljningsmedel .................................	99: 6 5	107,634:2 3	2,728: 38	110,462: 26
Ersättning för kost, lyse m. m................	354: 74	—	—	354: 74
Bidrag från Anna Wikströms stiftelse ......	- -	- -	3,847:2 0	3,847: 20
Diverse inkomstmedel ..........................	—	694: 35	342: o i	1,036: se
Säger	47,251: so	163,974: 39	31,917: 59	243,143: is

Summa 216,849:38 278,804:31 31,917:59 527,571:8 8

— 83 —

Kredit.	1	2	3	4
Utgifter:
Avlöningar m. m................................. Utackorderingsbidrag till behövande elever Kosthåll, beklädnad, sjukvård m. m.......... Undervisnings- och arbetsmaterialier samt inventarier...............................	30,513: 31 8,262: 13 1,137: 89 3,982: 2 9 2,648: 7i 486: 52	37,622: -5,618: 50 4,900: — 101,766: 6 7 4,173: 49 6,682: 7 2 1,970: 09	15,067: 38 8,397: 22 2,379: — 5,650: — 424: 04	83,202: 64 5,618: 50 21,559: 35 105,283: 56 4,173: 49 16,315: o i 5,042: 84 486: 52
Bidrag till fria frakter för arbetsmateria-lier för blinda.................................... Värme, lyse, tvätt och renhållning ......... Övriga expenser ............................... Minskat värde å inventarier.....................
Säger	47,030: 85	162,733:4 7	31,917: 59	241,681: 91
Leverering:
Till länsstyrelserna i Kronobergs och Värmlands län...................................	707: 4 7	79: 17		786: 64
Balans den 30 juni 1933 :
Tillgångar: Kassabehållning ................................. Innestående i bank.............................. Förskott ............................... Fordringar............................. Fastigheter ....................................... Inventarier, materialier m. m................	150,000: — 19,111: 06	722: 8 7 41,967: 84 5,669: 44 10,279: 04 57,353: o 8	—	722: 87 41,967: 84 5,669: 44 10,279: 04 150,000: — 76,464:14

Säger	169,111: 06	115,992: 27	-- 285,103:33
Summa	216,849: 38	278,804: 91	31,917: 69 527,571: 88

Antalet elever under arbetsåret 1932—1933 utgjorde:
id förskolan för blinda i Växjö:

under höstterminen 1932 ..................................................... 25

» vårterminen 1933 ...................................................... 25

> hantverksskolan i Kristinehamn för blinda:

under höstterminen 1932 ...................................................... 53

» vårterminen 1933 ...................................................... 56

hantverksskolan i Uppsala för blinda kvinnor:

under höstterminen 1932 ..................................................... 21

» vårterminen 1933 ...................................................... 21.

— 84 —

Vårdanstalten i Lund för blinda med komplicerat lyte.

Debet.

Balans den 1 juli 1932:

Tillgångar................................................................................................. 71,611:38

Inkomster:

Åttonde huvudtiteln:

Vårdanstalten i Lund för blinda med komplicerat lyte:

I. 61. Anstalten..................................................................... 87,354: 16

62. Extra ordinarie lärarpersonal och vaktmästare.................. 5,700: —

I. 64. Bidrag till avlönande av vikarier för lärare vid blindundervisningsanstalter
........................................ 598:60

65. Järnvägsresor för blindskolelever jämte åtföljande vårdare ... 1,460: 86

N. 1. Ålderstillägg ..............................................................3,850: —

7. Tillfällig löneförbättring för viss personal inom den civila

statsförvaltningen ......................................................... 6,407: 8 o

9. Tillfälligt lönetillägg åt vissa vaktmästare och med dem jämförliga
befattningshavare................................................ 960: —

II. Dyrtidstillägg åt befattningshavare i statens tjänst .............. 20,831: —

Elevavgifter................................................................................. 74,087:08

Ersättning för kost, värme m. ..................................................... 8,947:19

Försäljningsmedel ....................................................................... 3,426:21

Intressemedel .........................................................................—_2,998: 89 216,621: lb

Summa 288,232: 51

- 85 -

Kredit.

Utgifter :

Avlöningar m. m......................................................................... 96,258: 91

Gratifikationer m. ....................................................................... 1,075: 62

Kosthåll, beklädnad, sjukvård m. m................................................. 63,153: 88

Undervisnings- och arbetsmaterialier samt inventarier........................ 9,728: 08

Värme, lyse, vatten, renhållning m. m........................................... 22,443: 20

Övriga expenser........................................................................... 12,790: 96 205,450: 64

Leverering:

Till länsstyrelsen i Malmöhus län.................................................................. 8,527: 86

Balans den 30 juni 1933:

Tillgångar:

Innestående i bank och å postgiroräkning................................................... 74,254:01

Summa 288,232:51

Antalet skyddslingar utgjorde vid arbetsårets början 181, nämligen:

42 i skolan,

58 i arbetshemmet,

81 i asylen.

Vid arbetsårets slut utgjorde antalet skyddslingar 186, nämligen:

42 i skolan,

61 i arbetshemmet,

83 i asylen.

— 86 —

Tekniska

	Tekniska	gymnasiet i
I	Örebro		Härnösand
Debet.	1	2
Balans den 1 juli 1932:
Tillgångar........................................................................	123,983	97	18,589	84
Inkomster:
Åttonde huvudtiteln:
J. 1. Tekniska läroverk .............................................	126,312	36	57,826	_
2. Fjärde parallellavdelning vid tekniska läroverket i
Orebro ......................................................	24,000	_	_	_
4. Undervisning i färgeriteknik vid tekniska elementar-
skolan i Norrköping ......................................	_	_	_	_
5. Laboratorieutrustning och undervisningsmateriel vid
tekniska elementarskolan i Norrköping...............	_	_
6. Parallellavdelning till andra klassen vid tekniska
elementarskolan i Norrköping...........................	1_ ''	_	_	_
7. Parallellavdelning till andra klassen vid tekniska
gymnasiet i Härnösand....................................	_	__	5,800	_
8. Parallellavdelningar vid tekniska fackskolan i Eskils-
tuna...............................................................	_	_
9. Stipendier åt obemedlade och mindre bemedlade
elever vid de tekniska fackskolorna ..................	_	_
N. 1. Ålderstillägg..................... ................................	13,224	58	3,500	_
7. Tillfällig löneförbättring för viss personal inom den
civila statsförvaltningen................................. .	20,927	49	6,644	98
8. Provisorisk avlöningsförbättring för lärare vid de
allmänna läroverken m. fl...............................	_	_	1,440
9. Tillfälligt lönetillägg åt vissa vaktmästare och med
dem jämförliga befattningshavare .....................	852	51	760	_
11. Dyrtidstillägg åt befattningshavare i statens tjänst	41,479	_	14,357	_
12. Dyrtidstillägg åt lärare vid vissa statsunderstödda
undervisnings- m. fl. anstalter...........................	—	_	_	_
Norrköpings stads byresanslag åt rektor vid tekniska elemen-
tarskolan i nämnda stad................................................	_	_	_
Donations- och gåvomedel ................................................	2,345	_	554	50
Inträdes- och terminsavgifter ..........................................	11,525	98	2,490	_
Intressemedel ................................. ...........	6 047		351
Försäljningsmedel...........................................................			705	82
Ersättning för materialprovningar, värme, lyse, förbrukade
materialier m. m....................................	1,339	56	1,311	_
Diverse inkomstmedel......................................................	358	95		—
Säger	248,412	85	95,740! 4 7
Balans den 30 juni 1933:
Skulder:
I allmänhet............................	—	—		—
Summa	372,396|s2	114,330 81

87

läroverk.

Tekniska läroverket Malmö		Elektrotek-		Tekniska elementarskolan i	|	Tekniska fack-skolan för
	skolan i Västerås		Norrköping	Borås		maskinindustri i Eskilstuna	Summa
3		4		5		6	1	7		8
155,179140	14,569	74	110,002	86	250,988	8 91	54,336	31	727,660; 51 j
107,623	37	38,555	1 69	62,720	14	! 52,704	04	37,178	38	482,919	98
—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	24,000	—
—	—	—	—	1,600	—	—		—	-	1,600	—
—		—	—	10,000	—	-	_	—	-	10,000	—
—	_	—	—	7,899	65	—	—	—	-	7,899	66j
—		_	—	—	—	—	—	—	-	5,800	—i
—	—	—	—	—	-	—	—	6,281	23	6,281	28
1,500		2,050		_		_	_	1,450	—	5,000	—
7,283	33	1,916	6 S	1,700	01	3,300	—	—	—	30,924	60
14,378	60	3,651	92	5,925	60	6,506	8 2	4,376	44	62,411	26
2,400	—	—		—	—	900	—	—	-	4,740	—
930		270	_	626	43	240	_	—	—	3,678	94
30,156	—	8,406	—	12,852	—	12,629		9,001	—	128,880	—
—	—	592	—	_	—	—	—	—	-	592	-
			_	2,000	_	_	_	_	_	2,000	J
1,600	—	—	—	5,150	—	594	56	100	—	10,344	05
6,030	—	2,796	18	1,985	—	1,600	—	—	—	26,427	16
5,256	50	—	71	4,932	69	7,245	0 9	3,014	96	26,849	03
—	-	1	74	200	—	—	—	—	—	907	06
2,121	60	110	_	3,814	42	1,199	84	_	_	9,896	82
384	86	162	03	125	1-	—	—	—	—	1,030	84
179,664	06	58,512	196	121,530| t» 4	H6,918j 8 4	61,4021 —	852,182	11
		1 i 1			1-	i		i 4)60	4	Iso
334.843	116	73,082''6 9	231,533) s 0	337,907	1*28	| 15,742j91| 1,579,837	2 2

88

Kredit.

Balans den 1 juli 1932:

Skulder.

Utgifter:

Avlöningar .....................................................................

Stipendier m. m............................................................

Bibliotek, samlingar, undervisningsmateriel oell inventarier...

Lab orationer .................................................................

Verkstaden .....................................................................

Yärme, lyse, vatten, renhållning m. m...............................

Övriga expenser...............................................................

Säger

Leverering:

Till länsstyrelserna i Östergötlands, Malmöhus, Västmanlands
och Västernorrlands län................................................

Balans den 30 juni 1933:

Tillgångar:

Kassabehållning..................... . .............

Innestående i bank ...............................

Fastigheter ...........................................

Inventarier ...........................................

Obligationer och förlagsbevis...................

Utlånta medel........................................

Aktier ...............................................

202,643

14,624

3,848

5,518

11,939

2,999

241,573

7 81

316

94,906

35,600

Säger[ 130,823

Summa] 372,396

72,751

2,418

2,151

1,073

3,777

3,000

85,172

7,878

60

117

20,162

1,000

21,279

82

114,330 31

Antalet lärjungar under läsåret 1932—1933 utgjorde:

vid tekniska gymnasiet i Örebro:

under höstterminen 1932..................................................

» vårterminen 1933 ..................................................

» tekniska gymnasiet i Härnösand:

under höstterminen 1932 ..................................................

» vårterminen 1933 .................................................

» tekniska läroverket i Malmö:

under höstterminen 1932..................................................

» vårterminen 1933 ..................................................

» elektrotekniska fackskolan i Västerås:

under höstterminen 1932 ..................................................

» vårterminen 1933 ..................................................

357

357

86

86

202

201

62

62

- 89 -

3		5	<5	7	8
				8,300		_		.	19	8,300	19
147,947	4 6	42,642	29	71,464	25	66,815	48	45,928	97	650,193	71
9,122	68	3,749	—	4,140	—	4,781	—	4,142	20	42,978	52
3,588	22	3,987	85	5,897	15	2,049	98	4,662	42	26,185	81
3,370	96	969	36	360	80	487	12	—	—	11,779	52
—	—	—	—	152	64	1.168	27	—	—	1,320	91
7,377	72	2,325	74	9,846	96	7,424	15	4,853	24	47,544	49
5,520	85	2,790	98	4,108	07	2,468	23	1,458	85	22,346	76
176,927	89	56,465	22	95,969	87	85,194	23	61,045	68	802,349	22
630	66	159	33	1,609	10					10,277	10
325	63			148						908	06
84,339	28	16,458	14	21,955	53	34,563	—	12,447	04	284,831	35
—	—	—	—	—	—	40,000	—	—	—	40,000	—
—	—	—	—	—	—	63,800	—	—	—	63,800	—
43,720	—	—	—	103,551	30	35,350	—	21,000	—	240,221	30
—	—	—	—	—	—	79,000	—	21,250	—	100,250	—
28,900	—	—		—	—	—	—	—	—	28,900	—
157,284	91	16,458	14	125,654	83	252,713	—	54,697	04	758,910	71
334,843	46	73,082	69	231,533	80	337,907	23	115,742	9l|	1,579,837	22

vid tekniska elementarskolan i Norrköping:

under höstterminen 1932 .............................................................................. 107

» vårterminen 1933 .............................................................................. 106

» tekniska elementarskolan i Borås:

under höstterminen 1932 ............................ 78

» vårterminen 1933 ............................ 78

» tekniska fackskolan för maskinindustri i Eskilstuna:

under höstterminen 1932 .............................................................................. 117

* vårterminen 1933 ............................................. lil.

90 —

Särskilda anstalter för yrkesundervisning.

	Tekniska	Bergsskolan	..
	skolan		i			bumma
	Stockholm	Filipstad
	1	2	3	4
Debet.
Balans den 1 juli 1932:
Tillgångar .............................................	828,681	03	125,451	48	170,907	75	1,125,040	26
Inkomster.
Åttonde huvudtiteln:
Tekniska skolan i Stockholm:
J. 17. Tekniska skolan i Stockholm......	102,575	—	—	—	—	—	102,575	—
18. Verksamheten vid tekniska skolan
i Stockholm...........................	33,000	—	—	—	—	—	33,000	—
J. 19. Bergsskolan i Filipstad ...............	—	—	20,000	—	—	—	20,000	—
21. Vävskolan i Borås ....................	—	—	—	—	13,050	—	13,050	—
22. Dyrtidstillägg åt befattningshavare
vid vissa statsunderstödda anstal-
ter för yrkesundervisning .........	21,255	60	—	—	2,400	—	23,655	50
Bidrag från Stockholms stad .....................	62,299	—	—	—	—	—	62,299	I
» » järnkontoret ...........................	—	—	30,749	91	—	—	30,749	91j
» » Älvsborgs läns landsting .........	—	—	—	—	15,119	—	15,119
Elevavgifter .............................................	36,150	—	900	—	1,780	—	37,830	-I
Intressemedel .........................................	39,986	03	94	51	1,380	29	41,460	831
Försäljningsmedel ....................................	5	—	140	2 5	2,034	14	2,179	39
Hyresmedel .............................................	1,875	—	—	—	—	—	1,875	—
Ersättning för värme och lyse ..................	—	—	—	—	650	—	650	—
Diverse inkomstmedel ..............................	8	83	152	25	—	—	161	08
Okat värde å inventarier och materiel m. m.	—	—	7,919	70	—	—	7,919	70
Säger	296,154	36	59,956	62	36,413|43	392,524	41
Balans den 30 juni 1933
Skulder:
Diverse medel.......................................	—	—	21,405	90	—	—	21,405	90
Övriga skulder.......................................	543	76	2,000	01	—	—	2,543	77
Säger	543	76	23,405	91	—	—	23,949	67
Summa	1,125,379	15	208,814	01	207,321	18	1,541,514	34
Kredit.
Balans den 1 juli 1932:	:
Skulder ...................................................	9	36	23,420	15	—		23,429	51

— 91

	1		2		8		1
Utgifter:
Avlöningar ............................................	204,134	91	40,132	79	23,374	01	267,641	71
Pensioner..............................	—	—	—	—	2,544	_	2,544	_
Stipendier m. m......................................	34,150	—	669	60	1,142	80	35,962	40
Bibliotek, samlingar, undervisningsmateriel och inventarier ....................................	19,159	61	7,919	70	6,201	22	33,280	63
Laborationer.......................................	652	89	2,089	24	_	2,742	18
Värme, lyse, vatten och renhållning............	26,077	6 6	1,466	62	2,099	86	29,644	14
Övriga expenser.................	7,933	43	2,694	15	1,926	19	12,553	77
Minskat värde å inventarier och materiel m. m....................................................	5,600	—	4,506	90	_	_	10,106	90
Säger	297,708	50	59,479	—	37,288	08	394,475	58
Leverering: Till statskontoret ....................................	5						5
Balans den 30 juni 1933:
Tillgångar:
Kassabehållning .......................	9	97	_	_	_	07	10	04
Innestående i bank och å postgiroräkning	21,235	91	2,201	88	26,583	03	50,020	82
Fastighet ....................	—	—	70,566	43	98,900	_	169,466	43
Inventarier och materiel .........	—	_	53,146	56	37,900	_	91,046	56
Obligationer och förlagsbevis..................	699,380	79	_	_	6,650	_	706,030	79
Utlånta medel................	1,614	68	—	—		_	1,614	68
Aktier.......................	59,701	04	_	—	_	_	59,701	04
Fordringar.....................	45,714	—	—	—	—	—	45,714
Säger	827,656	29	125,914|86	170,033	10	1,123,604	26
Summa	1,125,379| 16	208,814 01	207,321	18 1,541,514	3 4

Antalet lärjungar under läsåret 1932—1933 utgjorde:
vid tekniska skolan i Stockholm:

under höstterminen 1932 ................................................

» vårterminen 1933 ......................................................

vid bergsskolan i Filipstad:

under höstterminen 1932.....................................................

» vårterminen 1933 ......................................................

vid vävskolan i Borås:

under höstterminen 1932......................................................

» vårterminen 1933 .....................................................

1,153

1,153

18

18

43

48.

— 92 —

Statens biografbyrå.

Debet.

Tillgångar.

Balans den 1 juli 1932.

Inkomster

A. II. 15. Avgifter för granskning av biografbilder ........................ 140,068: 50

Åttonde huvudtiteln:

K. 9. Statens biografbyrå ..................................................... 68,326:60

10. Befrämjande av vissa i samband med biografväsendet ståen de

ändamål............................................................... 660:

N. 10. Provisoriskt dyrortstillägg åt vissa befattningshavare i statens
tjänst ............................................................... 871: —

11. Dyrtidstillägg åt befattningshavare i statens tjänst............ 4,700: —

Försäljningsmedel........................................................................ 400:

Ökat värde å inventarier ............................................................ 145:

Summa

Kredit.

Utgifter:

Avlöningar.................................................................................... 55,251: 6 3

Hyra ......................................................................................... 9,o00: —

Inventarier m. .......................................................................... 2,405: —

Lyse, städning m. ....................................................................... 1,937:17

Övriga expenser ........................................................................... 3,181: 93

Till statskontoret

Leverering

Tillgångar:
Inventarier

Balans den 30 juni 1933:

Summa

25,983:ii

215,171: io
241,154:21

72,275:73

142,750:8 7

26,128: ll
241,154:21

— 93 —

Gymnastiska centralinstitutet.

Debet.

Balans den 1 juli 1932:

Tillgångar................................................................■.................................. 90,829: 57

Inkomster:

A. II. 5. Hyresmedel från under byggnadsstyrelsens vård stående

egendomar............................................................. 2,172: 88

Åttonde huvudtiteln:

H. 4. Allmänna läroverken...................................................... 1,200: —

Gymnastiska centralinstitutet:

L. 1. Avlöningar ............................................................. 98,788: 69

2. Materiel m, m......................................................... 13,000: —

3. Extra personal m. m............................................... 7,410: —

4. Ökat arvode åt föreståndaren....................................... 2,800: —

N. 10. Provisoriskt dyrortstillägg åt vissa befattningshavare i statens

tjänst........................................................................ 1,983:26

11. Dyrtidstillägg åt befattningshavare i statens tjänst ............ 12,000: —

Ersättning från diverse föreningar och personer för hyra av lokal samt

för lyse och bränsle.................................................................. 12,075: 05

Dito för sjukgymnastik ............................................................... 400: —

Diverse inkomstmedel................................................................ 455:62 152 285:49

Summa 243,115:06

Kredit.

Utgifter:

Avlöningar m. m......................................................................... 125,013: 66

Stipendier ................................................ 2,000: —

Samlingar och materiel ............................................................ 8,964: 94

Värme, lyse, vatten och renhållning ........................................... 11,817: 89

Övriga expenser........... 3,750:28

Avföres den ingående tillgångsbalansen å diverse fonder ............... 82,543: 86 234,090: 08

Leverering.

Till statskontoret ....................................................................................... 3,598: 88

Balans den 30 juni 1933:

Tillgångar:

Kassabehållning ........................................................... 135:12

Innestående i bank..................................................................... 5,290:98 5 426:10

Summa 243,115: 06

Antalet elever undervisningsåret 1932—1933 utgjorde 124, därav 65 manliga och 59
kvinnliga. Därjämte har undervisning i gymnastik åtnjutits av skolungdom till ett antal av
1,250. Antalet patienter vid sommarpoliklinikerna uppgick till 195, därav 95 manliga och
100 kvinnliga.

- 94 —

Tillgångar

Aug. Abrahamsons stiftelse.

Debet.

Balans den 1 juli 1932:

Inkotnster:

Intressemedel ........................................................................... 17,433:82

Hyres- och frälseräntemedel ...................................................... 28,326: 2 7

Inskrivnings- och undervisningsavgifter ....................................... 9,070: —

Försäljningsmedel för ritningar................................................... 2,100:95

Vinst å hushållet ..................................................................... 14,164:72

Dito å skogsdriften .................................................................. 4,001: 10

Dito å trädgården ..................................................................... 1,000: —

Dito å butiken ........................................................................ 262: —

Uppdebiteras på grund av förändrad bokföring ........................... 3,376: 58

Skulder:
Utgiftsrester
Diverse medel.
Övriga skulder

Balans den 30 juni 1933:

.................................................. 5,782:82

.................................................. 385,179:42

.................................................. 60,831:04

Summa

Skulder

Kredit.

Balans den 1 juli 1932:

Utgifter:

Avlöningar .............................................................................. 30,816: —

Omkostnader för undervisningen ................................................ 15,965: 88

Dito för park, planteringar och vägar........................................ 2,000: —

Hybyggnader och reparationer .................................................. 16,564: 8 7

Förlust å lantbruket.................................................................. 2,175: 7 2

Understöd och pensioner m. m.................................................... 1,566: 50

Skatter m. m........................................................................... 4,558: 51

Avföres på grund av förändrad bokföring.................................... 5,542: 88

Tillgångar:

Kassabehållning____

Innestående i bank

Fastigheter ..........

Inventarier m. m. .

Aktier ................

Fordringar ..........

I statskontoret ____

Balans den 30 juni 1933:

.................................................. 2,335:92

................................................... 9,056: 91

................................................... 180,100: —

................................................... 204,597: 89

.................................................... 10: —

.................................................. 5,998:66

........... 385,179:42

785,675:4 6

79,735: 4 4

451,792: 78
1,317,203: «s

450,734: 62

79,190:3 6

787,278: 70

Summa 1,317,203:68

— 95 -

NIONDE HUVUDTITELN.

Beträffande de till denna huvudtitel hörande huvudförvaltningarna, stuteriöverstyrelsen med
därunder lydande statens hingstdepåer och stuteri samt veterinärhögskolan, hänvisas till det tryckta
utdraget ur rikshuvudboken och budgetredovisningen.

Jordbruksdepartementet.

1	Debet	Kredit
			Leverering			Leverering	Summa
	Upp- börd		från stats-		U tgifter	till stats-
			kontoret				kontoret
A. II. 5. Hyresmedel från under
byggnadsstyrelsens vård stående egen-	90						90		90
Monde huvudtiteln:
A. 1. Departementschefen...	—	—	24,000	—	24,000	—	_	_	24,000
2. Departementets avdel-
ning av Kungl. Marits			186,277	24	186,231	90	45	34	186,277	24
0. 3. Skrivmaterialier och
expenser, ved m. m.	—	—	27,137	89	27,054	49	82	90	27,137	89
4. Tryckningskostnader... 11. Provisoriskt dyrorts-	—	—	9,881	74	9,881	74	—	—	9,881	74
tillägg åt vissa be-fattningshavare i sta-			4,271	94	4,271	94			4,271	94
12. Dyrtidstillägg åt be-
fattningshavare i sta-tens tjänst ...........			16,866		16,866				16,866
Elfte huvudtiteln:
Civila pensionsväsendet: A. 4. Dyrtidstillägg åt f. d.
civila befattningsha-vare i statens tjänst m. fl. pensionärer ...			840		840				840
Allmänna indragningsstaten:
C. 1. Diverse föremål.........			9,540		9,540				9,540
Summa	90	-	278,814|3i	278,686	07	218|24	278,904	31

96

Lantbruksstyrelsen

1	Debet	Kredit
			Leverering			Leverering	Summa
	Uppbörd	från stats-	Utgifter		till stats.
			kontoret			kontoret		1
A. II. 5. Hyresmedel från under bygg-
nadsstyrelsen vård stående
egendomar.....................	1503	—	—	—	—	—	1,503	—	1,503	—
Nionde huvudtiteln:
B. 1. Lantbruksstyrelsen .........	—	—	226,723	72	223,800	46	2,923	2 6	226,723	72
F. 4. Förekommande och härn-
mande av tuberkelsjuk-
domar hos nötkreaturen	—	—	27,248	—	26,571	77	676	23	27,248	— j
5. Kontroll å uppvärmning av
till kreatursföda avsedd
mjölk m. m...............	—	—	769	19	769	19	—	—	769	19
Undersöknings- och. försöksanstalt
för sötvattensfisket:
J. 2. Avlöningar ..................	—	—	24,784	98	23,599	33	1,185	60	24,784	93
3. Driftkostnader...............	_	—	15,000	—	14,999	94	—	06	15,000	—;
0. 3. Skrivmaterialier och expen-
ser, ved m. m.............	—	—	21,700	—	20,967	13	732	87	21,700	— i
4. Tryckningskostnader ......	851	93	6,184	38	6,248	88	787	43	7,036	31
11. Provisoriskt dyrortstillägg
åt vissa befattningshavare
i statens tjänst ..........	—	—	6,235	79	6,235	79	—	—	6,235	79
12. Dyxtidstillägg åt b ofatt-
ningshavare i statens tj änst	—	—	24,633	—	24,633		—		24,633	—
Summa	2,354	93	353,279	01	347,825	49	7,808	j 4 5

Se noten å sid. 24.

- 97 —

Lantbruksakademien.

Debet.

Balans den 1 juli 1932:

Tillgångar................................................................................................ 1,633,006: 78

Inkomster.

Nionde huvudtiteln:

C. 1. Lantbruksakademien ................................................... 17,667: 50

2. Lantbruksakademiens museum, bibliotek m. m............... 12,000: —

Internationella lantbruksinstitutet i Rom:

C. 12. Övriga kostnader för Sveriges deltagande i institutet ... 3,000: —

O. 11. Provisoriskt dyrortstillägg åt vissa befattningshavare i

statens tjänst ......................................................... 450: —■

12. Dyrtidstillägg åt befattningshavare i statens tjänst ......... 1,532: —

Intressemedel ........................................................................... 48,796:56

Hyresmedel .............................................................................. 20,420:— 103,866:0 6

Balans den 30 juni 1933:

Skulder:

Diverse medel ....................................................................................... 776,199: 58

Summa 2,513,072: 38

Kredit.

Balans den 1 juli 1932:

Skulder ................................................................................................... 759,088: 08

Utgifter:

Avlöningar ............................................................................ 29,192: 6 o

Utredningsarbeten ..................................................................... 7,473: «6

Internationella lantbruksinstitutet i Rom .................................... 1,625: 05

Akademiens bus........................................................................ 5,392: 61

» museum.................................................................. 7,701: 50

» bibliotek ............................................................... 5,389: 72

» tidskrift.................................................................. 8,038:4 8

Inventarier .............................................................................. 400: 17

Expenser m. m........................................................................ 9,115: 41

Avsättning till donationsfonden................................................... 6,500: —

» » kapitalfonden..................................................... 1,000:— 81 829: o e

, Leverering:

Till statskontoret....................................................................................... 7,989: —

Balans den 30 juni 1933:

Tillgångar:

Irmestående i bank .............................................................. 58,421:3 0

Förskott ............................................................................. 102: 5 o

Fastigheter ........................................................................... 599,610: —

Inventarier och samlingar m. m.............................................. 154,083: 96

Förråd (jetonger).................................................................... 288: —

Utlånta medel........................................................................ 85,000: —

Obligationer........................................................................... 766,660:30 1,664,166:2 1

Summa 2,513,072: 88

7 — 832816. Rev.-berättelsc ang. statsverket för år 19.13. II.

— 98 —

Lantbruksakademiens trädgårdsavdelning.

Debet.

Balans dm 1 juli 1932:

Tillgångar................................................................................................... 319,877: 4*

Inkomster:

Nionde huvudtiteln:

D. 27. Lantbruksakademiens trädgårdsskola ............................. 10,000: —

Bidrag från lantbruksakademiens fondmedel; ................................ 500: —

j> » permanenta kommittén för fruktodlingsförsök ............... 2,500: —

Intressemedel.............................................................................. 956: 06

Försäljningsmedel........................................................................ 99,579:9 7

Pensionsavgifter.......................................................................... 1,359: 23 114,895: 26

Summa 434,772: 6 9

Kredit.

Utgifter:

Avlöningar .................................................

Växter och frön............................................

Reparationer ...............................................

Bränsle och lyse .......................................

Skrivmaterialier m, m................................

Försök med pollinering m. rn........................

Förbrukningsmaterial och transportmedel m. m

Försäljningsprovisioner m. m........................

Försäkringsavgifter m. m..............................

Trädgårdsskolan:

Avlöningar................................................

Elevernas kosthåll ....................................

Bränsle, lyse m. m..................................

....................... 27,531:60

....................... 24,139:99

....................... 910:6 5

....................... 5,294:66

....................... 3,669: 8 2

....................... 2,219:69

....................... 12,304:62

....................... 1,798: 96

....................... 1,274: 04

....... 16,185:6 6

....... 17,090: —

....... 6,782: 83 40,057:99 H9,201:8l

Tillgångar:

Innestående i bank

Byggnader ..........

Trädskolor ..........

Inventarier ..........

Obligationer .......

Fordringar ..........

Balans den 30 juni 1933:

.................................................... 26,683:17

................................................... 1,14,200: —

..................................................... 150,000: —

.................................................... 5,000: —

.................................................... 10,000: —

.................................................. 9,687: 71 315,570; 88

Summa 434,772: 69

Antalet elever vid lantbruksakademiens trädgårdsskola har under räkenskapsåret utgjort 23.

— 99 —

Centralanstalten för försöksväsendet på jordbruksområdet.

Debet.

Balans den 1 juli 1932:

Tillgångar ............................................................................................... 92,238:4 8

Inkomster.

Nionde huvudtiteln:

C. 3. Centralanstalten för försöksväsendet på jordbruksområdet 327,646: C 2

6. Forskningsverksamhet på biodlingens område................. 2 000:_

7. Försök att förbättra hållbarheten m. m. hos smör........... 9 000:_-

9. Fast försöksgård för jordbruket vid Lanna Borregården i

Skaraborgs län ........................................................ 23 700-

10. Fast försöksgård för jordbruket vid Offers gård i Väster norrlands

län............................................................ 22113:_

F. 7. Avkastningsbedömning rörande avelssvin ........................ 30,000:_

H. 3. Befrämjande i allmänhet av jordbruk och lantmannanäringar 15,500:_

29. Bidrag till anläggningar för ensileringsändamål............... 8,000:_

36. Bekämpande av växtsjukdomar....................................... 8,150:_

O. 6. Extra utgifter............................................................. 4 340: 5 o

11. Provisoriskt dyrortstillägg åt vissa befattningshavare i

statens tjänst .......................................................... 2 074:

12. Dyrtidstillägg åt befattningshavare i statens tjänst ......... 20*799: SO

H. 38/1931—2. Ogräsens bekämpande.......................................... 1*500:_

C. 8/1930—1. Fast försöksgård för jordbruket vid Offers gård i

Västernorrlands län ......................................... 25 000:_

Inkomst av jordbruk m. m.......................................................... 13''906*4 7

Hyresmedel m. m...................................................................... 19 015" 61

Inkomst från Lanna försöksgård................................................... 12*286'' 04

» » 0ffers * 14/709: 78

Försäljnmg av baljväxtkulturer ................................................... 6,485:60

Avgifter för potatisinspektioner ................................................... 589: 04

» » prövning av betningsmedel ....................................... 1 140___

Bidrag från donationsmedel .............................................! 25*554:’ 49 593)510; i6

Skulder:

Utgiftsrester ........................................................................... 4,160: 2S

Övriga skulder.................................................... fi.

° o. 9Q 4,167: 28

Summa 689,916: n

Kredit.

Utgifter:

Avlöningar ................................................................................. 211,535: 74

Reseersättningar till befattningshavare vid lantbrukshögskolan......... 2,440: 50

Övriga utgifter för anstaltens olika avdelningar.............................. 147,352: 82

Försök med elektrisk bestrålning av växter................................... 692:5 5

Forskningsverksamhet på biodlingens område................................. 2,000:_

Försök att förbättra hållbarheten m. m. hos smör........................... 3 998:86

Lanna försöksgård...................................................................'' 38’o61: 92

Offers » ........................................................................ 50,200:19

Avkastningsbedömning rörande avelssvin ....................................... 28 529: 98

Utfodringsförsök på fjäderfäskötselns område ............................... 3 500:_

Gräskonserveringsförsök in. m...................... 17*699: 22

— 100 —

Växtsjukdomars bekämpande.................................

Ogräsens bekämpande...........................................

Tillverkning av baljväxtkulturer ............................

Prövning av betningsmedel ..................................

Bidrag till statens växtskyddsanstalt:

För växtsjukdomars bekämpande.........................

Till potatisinspektionen ....................................

Med donationsmedel anordnade diverse försök ......

Potatisinspektionen..............................................

Leverering:

Till statskontoret ...............................................

Balans den 30 juni 1933

Tillgångar:

Kassabehållning..........................................................

Förskott ...................................................................

Innestående i bank och å postgiroräkning......................

Fordringar ...............................................................

16,775: 79
3,300: —

6,983: 89
908: 18

5,422: 18
11,874:22
39,487:7 5

590,772: ss

213: 7 7
2,247:65
87,358: 05

30=9» 89,855:67

Summa 689,916:11

Statens växtskyddsanstalt.

Debet.

Inkomster:

A. II. 5. Hyresmedel från under byggnadsstyrelsens vård stående egendomar... 1,929:1''-’
Nionde huvudtiteln:

C. 4. Statens växtskyddsanstalt............................................................... 74,598:2 6

5. Instrument och inventarier för statens växtskyddsanstalt .................. 5,000: —

6. Forskningsverksamhet på biodlingens område ................................. 4,000: —

H. 36. Bekämpande av växtsjukdomar ..................................................... 5,000: —

O. 11. Provisoriskt dyrortstillägg åt vissa befattningshavare i statens tjänst 1,011: 60

12. Dyrtidstillägg åt befattningshavare i statens tjänst.......................... 4,690: —

Bidrag från centralanstalten för försöksväsendet på jordbruksområdet:

För växtsjukdomars bekämpande ............................................................... 5,422: 18

Till potatisinspektionen ........................................................................... 11,874: 2 2

Övriga inkomster för potatisinspektionen ...................................................... 107: 86

Summa 113,632: 6 3

Kredit.

Utgifter:

Avlöningar ........................................................

Övriga utgifter för anstaltens olika avdelningar ....

Av anslaget till instrument och inventarier .........

Forskningsverksamhet på biodlingens område .......

Bekämpande av växtsjukdomar ............................

49,657: 7 6
30,428: 68
4,395:6*

4,000: —

11,587: 20 100,069: 2S

Till statskontoret

Leverering:

1,929:12

Tillgångar:

Innestående i bank

Balans den 30 juni 1933

11,634: 2 3

Summa 113,632:6 3

— 101 —

Lantbrukshögskolan.

Debet.

Inkomster:

Nionde huvudtiteln:

D. 1. Lantbrukshögskolan ...................................................... 177,149: 70

O. 1. Ålderstillägg ............................................................... 800: —

2. Hese- och traktamentspenningar .................................... 877: 7 6

9. Tillfällig löneförbättring för viss personal inom den civila

statsförvaltningen ...................................................... 1,333: 84

12. Dyrtidstillägg åt befattningshavare i statens tjänst............ 10,830: —

Hyresmedel m. m...................................................................... 6,193: — 197 jg3: 80

Balans den 30 juni 1933:

Skulder:

I allmänhet............................................................................................. 25: —

Summa 197,208: 80

Kredit.

Utgifter:

Avlöningar ................................................................................. 108,240: 4 7

Institutioner och samlingar ......................................................... 13,995: 20

Biblioteket................................................................................. 6,787: 27

Stipendier ................................................................................. 12,000: —

Byggnader och inventarier........................,................................. 21,263: 7 7

Bränsle och lyse ........................................................................ 7,889:81

Städning och renhållning m. m.................................................. 4,185: 50

Stallet ..................................................................................... 1,354:37

Trädgårdsmästare och maskinist .................................................. 2,675: —

Fortsatta jordbruksförsök m. m.................................................... 2,863: 88

Exkursioner..... ........................................................................... 1,611:65

Skrivmaterialier m. m................................................................... 5,774:2 7

Plyttningsersättning..................................................................... 877:7 6

Resekostnader för vissa befattningshavare vid centralanstalten för för söksväsendet

på jordbruksområdet ............................................. 1,028:85 190,546:7 5

Leverering:

Till statskontoret....................................................................... 22: —

» länsstyrelsen i Uppsala län ................................................... 6,614: 72 6 636-7 2

Balans dm 30 juni 1933:

Tillgångar:

Kassabehållning................................. .................................................... 25: 88

Summa 197,208:80

Antalet elever vid lantbrukshögskolan under läsåret 1932—1933 utgjorde 18.

102 —

Tillgångar.........

Lantbruksinstitutet vid Ultuna.

Debet.

Balans den 1 juli 1932:

Inkomster:

Nionde huvudtiteln:

D. 4. Lantbruksinstitutet vid Ultuna..........................................

O. 1. Alderstillägg ..................................................................

6. Extra utgifter ...............................................................

9. Tillfällig löneförbättring för viss personal inom den civila

statsförvaltningen .....................................................

10. Tillfälliga lönetillägg åt vissa vaktmästare och med dem jämförliga
befattningshavare .............................................

12. Dyrtidstillägg åt befattningshavare i statens tjänst ............

Elevavgifter .................................................................................

Restituerade skattemedel ..............................................................

39,243: 31
1,000: —
1,062: 4 4

2,499: 9 9

206:66
6,680: —
8,375: —
656: 68

Skulder:

Diverse medel

Balans den 30 juni 1933

Summa

Skulder

Kredit

Balans den 1 juli 1932:

Utgifter:

Avlöningar................................................................................. 29,233: 11

Kosthåll för betalande elever ..................................................... 6,358: 20

» » frielever ..................................................... ............ 1,342:40

Undervisningsmateriel m. m.......................................................... 6,781: 93

Underhåll av byggnader och inventarier ...................................... 2,756:7 6

Stallet ...................................................................................... 521: 60

Bränsle och renhållning............................................................... 3,251:98

Kontorsomkostnader..................................................................... 4,274: 33

Styrelsens resekostnader............................................................... 362: 7 2

Diverse omkostnader m. m.......................................................... 2,288: 67

Avskrivningar av inventarievärden................................................ 116,524: —

Leverering:

Till statskontoret........................................................................ 8,752: 60

» länsstyrelsen i Uppsala ......................................................... 251: —

Balans den 30 juni 1933:

Tillgångar:

Kassabehållning........................................................................ 803:12

Innestående i bank ................................................................. 31,494: 84

Summa

Antalet elever utgjorde under läsåret 1932—1933 i agronomkursen 25 och i

kursen 9.

166,263:61

59,724:11

. 24,677:14
250,664: 8 6

35,667: 80

173,695: 6 o

9,003: 60

32,297: 96
250,664: 86
konsulent -

— 103 —

Ultuna egendom jämte lantbruks- och ladugårdsskötar skolorna

vid Ultuna.

Debet.

Balans den 1 juli 1932:

Tillgångar................................................................................................... 211,699:41

Inkomster:

Nionde huvudtiteln:

D. 17. Lantbruksskolan vid Ultuna .......................................... 9,350: —

21. Utbildningskurser för ladugårdsförman och svinskötare...... 2,400: —

O. 12. Dyrtidstillägg åt befattningshavare i statens tjänst............ 3,810: —

Elevavgifter ............................................................................. 3,500: —

Jordbruket ............................................................................... 42,247: —

Rreatursskötseln ....................................................................... 64,408:37

Arrenden.................................................................................... 7,976: 68

Kör- och arbetsförtjänster ........................................................... 5,486: —

Diverse inkomster...................................................................... 1,406:92 140,584:9 7

Balans den 30 juni 1933:

Skulder:

Utgiftsrester ........................................................................... 556: 4 9

Övriga skulder (av riksdagen medgivet rörelsekapital).................. 30,000:— 30,556:49

Summa 382,840: 87

Kredit.

Balans den 1 juli 1932:

Skulder..................................................................................................... 30,987: 20

Utgifter :

Avlöningar och understöd ..........................................................

Elevernas kosthåll och diverse utgifter för lantbruks- och ladugårds

skötarskoloma ......................................................................

Foder, utsäde och gödselmedel m. m.............................................

Kreatursskötseln .......................................................................

Elektrisk kraft, lyse och bränsle ..................................................

Underhåll m. m. av byggnader och inventarier .............................

Utskylder och försäkringsavgifter..................................................

Diverse utgifter för husdjuren och växtodlingen m. m.....................

Allmänna omkostnader ..............................................................

Balans den 30 juni 1933:

Tillgångar:

Kassabehållning....................................................................... 2,392: 55

Innestående i bank .................................................................. 10,086: 82

Fordringar ............................................................................. 7,753: 4 2

Inventarier och förråd m. m...................................................... 190,966: 98 211,199; 72

Summa 382,840: 8 7

Antalet elever utgjorde under läsåret 1932—1933 vid lantbruksskolan 34 och vid ladugårds skötarskolau

9.

58,836:18

10,231: 02
14,324: 53
9,839: 70
7,654: 44
22,275: 07
4,592: 02
8,363:07

4,537: 92 140,663:95

— 104

Lantbruks- och mejeriinstitutet jämte hovbeslagsskolan

vid Alnarp.

Debet.

Balans den 1 juli 1932:

Tillgångar................................................................................................ 1,266,829: 41

Inkomster:

För institutet:

Nionde huvudtiteln:

D. 5. Lantbruks- och mejeriinstitutet vid Alnarp...

6. Diverse behov vid lantbruks- och mejeri institutet

vid Alnarp ..............................

7. Byggnadsarbeten och andra engångskostnader

avseende Alnarps lantbruks-, mejeri- och

trädgårdsinstitut ....................................

O. 1. Alderstillägg .............................................

9. Tillfällig löneförbättring för viss personal

inom den civila statsförvaltningen ............

10. Tillfälliga lönetillägg åt vissa vaktmästare och

med dem jämförliga befattningshavare ......

12. Dyrtidstillägg åt befattningshavare i statens

tjänst ..................................................

Elevavgifter............................................................

Hyres- och ersättningsmedel....................................

För mejeriet:

Nionde huvudtiteln:

D. 5. Lantbruks- och mejeriinstitutet vid Alnarp ...

Försålda produkter m. m........................................

För hovbeslagsskolan:

Nionde huvudtiteln:

D. 24. Hovbeslagsskolan vid Alnarp .....................

Elevavgifter m. m.................................................

97,416: 21
4,000: —

50,000: —

3,083: 33

13,192: 7 2

480: —

25,172: —

56,242: 42

3,548:30 253,134: 98

5,000: —

2864522: 44 291,622:4 4
5,400: —

5,500: — 10,900: —

555,657: 4 2

Skulder:

Utgiftsrester....
Diverse medel.
Övriga skulder

Balans den 30 juni 1933:

30,927:12
20,130: 33

63,073:04 114,130: 49

Summa 1,936,617:32

Skulder

Kredit.

Balans den 1 juli 1932:

107,958: 2 2

Utgifter:

För institutet:

Avlöningar m. m.................................................... 103,007:4 7

Laboratorier och avdelningar.................................... 4,518:72

Värme, lyse och renhållning.................................... 8,874:86

Underhåll av byggnader, stall och inventarier m. m.... 23,626:7 8

Elevernas kosthåll................................................... 43,524: 80

Expenser m. m....................................................... 5,639:4 2

Avskrivningar å anläggningar och inventarier...........6,792: 90 195,984; 34

För mejeriet:

Avlöningar ............................................................ 14,083: 99

Värme och lyse ...................................................... 6,979:3 7

Underhåll av byggnader och inventarier .................. 3,610: 88

Förbrukningsartiklar och expenser m. m................... 23,081:85

Inköp av mjölk och smör ....................................... 236,205: 55

Avskrivning å inventarier ....................................... 4,259: 8 6 288,221: 14

För hovbeslagsskolan:

Avlöningar............................................................ 4,045: 2#

Elevernas kosthåll................................................... 2,678: 25

Underhåll av byggnader och inventarier .................. 3,532: 05

Expenser m. m...................................................... 644:45

Avskrivning å inventarier....................................... 126: — 11,026: —

495,232: 3 8

Leverering

Till statskontoret ..................................................................... 10,900: 01

» länsstyrelsen i Malmöhus län.............................................. 776: 03 11,676: 04

Balans elen 30 juni 1933:

1,022: oi

14,000: —

6,325: os
973,340: —

190,077: so

136,985: ai ,1,321,750: 68
Summa 1,936,617:32

Antalet elever har under läsåret 1932—1933 utgjort vid konsulentkursen 2, vid agronomkursen
30, vid mejeriskolan 25 och vid hovbeslagsskolan 22.

Tillgångar:

Kassabehållning..........................................

Innestående i bank ....................................

Förskott .................................................

Fastigheter ................................................

Inventarier och förråd .................................

Fordringar ................................................

Alnarps egendom jämte lantbruksskolan vid Alnarp

Tillgångar

Debet.

Balans den 1 Juli 1932.

Inkomster:

Jordbruket .............................................................................. 130,418: 78

Kreatursskötsel!!........................................................................ 139,349:41

Arrendemedel ........................................................................... 4,113:16

Elevavgifter.............................................................................. 14,600: o 5

Från lantbruks- och mejeriinstitutet vid Alnarp för utfodring, dagsverken
och körslor .............................................................. 1,902: 60

Balans den 30 juni 1933:

Skulder:

Utgifforester........................................................................... 3,370: 5 3

Övriga skulder........................................................................ 3,933: 36

Summa

Skulder

Kredit.

Balans den 1 juli 1932:

Utgifter:

Avlöningar och understöd ......................................................... 88,388: 73

Elevernas kosthåll..................................................................... 28,087: 65

Foder, utsäde och gödselmedel m. m........................................... 67,519: 30

Mjölk och vassle ..................................................................... 17,955: 62

Bränsle och förbrukningsartiklar m. m........................................ 14,840: 96

Underhåll av byggnader och inventarier....................................... 26,471: 26

Utskylder, försäkringsavgifter m. m.............................................. 20,837:18

Avskrivningar å byggnader och anläggningar .............................. 2,873: 96

Balans den 30 juni 1933:

Tillgångar:

Kassabehållning..................................................................... 379: 70

Innestående i bank ............................................................... 55,000: —

Förskott .............................................................................. 562: 40

Fastigheter ........................................................................... 460,355: 63

Levande och döda inventarier samt förråd .............................. 229,681: 55

Fordringar ........................................................................... 67,086: 20

Summa

Antalet elever har under läsåret 1932—1933 utgjort vid lantbruksskolan

ladugårdsförmanskursen 6.

793,449: 43

290,384: —

7,303: 8 9
1,091,137: 32

11,097: 29

266,974: 55

813,065: 4 8
1,091,137:32

43 och vid

— 107 —

Alnarps trädgårdar jämte trädgårdsskolan vid Alnarp.

Debet.

Balans den 1 juli 1932:

Tillgångar.................................................................................................. 242,223: 54

Inkomster:

Nionde huvudtiteln:

D. 28. Trädgårdsskolan vid Alnarp .......................................... 10,000: —

29. Försöksverksamhet med köksväxter vid Alnarps trädgårdar 20,000: —

O. 9. Tillfällig löneförbättring för viss personal inom den civila

statsförvaltningen ...................................................... 7,656: 66

12. Dyrtidstillägg åt befattningshavare i statens tjänst............ 12,175: —

Försålda trädgårdsprodukter m. m................................................ 105,874: 38

Ersättning för parkens underhåll m. m........................................... 1,459: —

Bidrag från permanenta kommittén för fruktodlingsförsök ............... 4,000: —

Försöksverksamheten ................................................................. ...21,581: 3 2 182,746:36

Balans den 30 juni 1933:

Skulder:

Utgiftsrester ........................................................................... 10,285:7 7

Övriga skulder ....................................................................... 20,791: 96 31,077: 78

Summa 456,047:63

Kredit.

Balans den 1 juli 1932:

Skulder...................................................................................................... 28,161: 30

Utgifter:

Avlöningar ................................................................................ 59,921: 51

Elevernas kosthåll ........................................................................ 15,753: 3 5

Extra arbeten, körslor m. m......................................................... 18,056: 6ii

Växter, frö och spannmål............................................................... 11,017: 85

Underhåll av byggnader och inventarier.......................................... 9,872: 50

Bränsle, förbrukningsartiklar och expenser....................................... 26,326: 88

Försöksverksamheten..................................................................... 41,581:82 182,530:05

Balans den 30 juni 1933:

Tillgångar:

Kassabehållning........................................................................ 819:8 7

Innestående å postgiroräkning ................................................... 13,828: 03

Förskott ................................................................................ 4,781: 5 5

Fastigheter.............................................................................. 169,000: —

Inventarier och förråd............................................................... 46,537:8 5

Fordringar .............................................................................. 10,388:js 8 245,356: 28

Summa 456,047: 6 3

A ii: alel elever vid trädgårdsskolan har under läsåret 1932—1933 utgjort 25.

108

Övriga undervisningsanstalter för jordbruk och lantmanna näringar.

Lanthusliållningsseminariet u	Rimforsa				IX. D. 10. Lanthushåll-ningsseminariet å Rimforsa	IX. D. 16. Dyrtidstillägg åt föreståndare och lärare vid lantmanna-, lanthushålls-och lant-bruksskolor	24,116
21,200 —|	2,916
	IX. C. 8.						IX. D. 16.
	i Fast försöks-						Dyrtidstill-
	! verksamhet	IX. D. 11.	IX.	D.	12.	lägg åt före-
	vid sta talinder-	Understöd åt	Okat under-	ståndare	och
	1 stödda lant-	lantmanna-	stöd åt lant-	lärare vid
	'' bruks- och			manna-	lantmanna-,
	lantmanna-			skolor	lanthushålls-
								och lant-
								braksskolor
	1	2	3	4	5
Lantmannaskolor:
Vik i Uppsala län ............	—	—	6,755	50				1,388	_	8,143	50
Strängnäs...........................	—	—	9,005	50	850	—	1,901	_	11,756	50
Lunnevad i Östergötlands län	—	—	8,551	—			—	1,614	_	10,165	_
Hamra i dito.....................	—	—	9,801	—	700	—	1,421	_	11,922	_
Tenhult i Jönköpings län ...	—	—	8,505	50	850	—	1,443	—	10,798	50
Stora Segerstad i dito.........	—	—	8,628	—	2,236	82	2,505	52	13,370	84
Grimslöv i Kronobergs län .	—	_	8,801				—	1,425	_	10,226
Markaryd i dito..................	—	—	9,005	50	850	—	1,536	50	11,392	_
Gamleby i Kalmar län ......	—	—	9,255	50	850	—	1,431	_	11,536	50
Högalid i dito .................	—	—	10,301	—	689	78	1,528	—	12,518	78
Högsby i dito ..................	—	—	9,252	—	700	—	1,530	_	11,482	_		1
Hemse i Gotlands län.........	_	—	6,755j ö o	650	—	1,650	—	9,055	50
Bräkne-Hoby i Blekinge län		_	7,255 60	700	—	1,311	_	9,266	50
Önnestad i Kristianstads län	500	—	15,528	-	1,500	—	3,144	—	20,672	_
Hammenhög i dito ............	—	—	26,782	50	1,850	—	2,766	_	31,398	50
Tomelilla i dito..................	—	—	14,102	—	700	—	2,034	48	16,836	48		•
Osby i dito.......................	—	—	16,159	—	1,450		2,039	_	19,648	_
Vilan i Malmöhus län.........	500	—	12,608	60			_	1,624	_	14,732	60
Fridhem i dito ..................	—	—	15,977	60	1,500	—	2,776	3 S	20,253	78
Skurup i dito...................	—	—	8,255	50			_	1,454	_	9,709	50
Katrineberg i Hallands län...	—	—	8,801	—	700	_	1.476	_	10,977	_
Dingle i Göteborgs och Bohus
län.................................	500	—	13,358	6 0	1,200	—	2,159	—	17,217	60
Fristad i Älvsborgs län......	500	—	6,301	_	700		840	_	8,341	_
Färgelanda i dito...............	—	—	7,752	—	700	—	1,466	_	9,918	_
Sätila i dito ....................	—	—	7,755	50	700	—	1,556	_	10,011	50
Skara ..........................	—	—	10,051	—	850	—	1,412	_	12,313	_
Molkom i Värmlands län ...	—	—	10,188	83	700	_	1,612	50	12,501
Kristinehamn .....................	—	—	9,301	—	700	—	1,291	_	11,292	_
Kyrkerud i Värmlands län...	—	—	7,706	50	700	_	1,334	_	9,740	50
Kävesta i Örebro län .........	—	—	8,755	50	634	19	1,115	57	10,505	26
Fellingsbro i dito...............	500	—	9,801	—	700	—	1.776	_	12,777	_
Sala .....................	—	—	12,608	60,	411	33	1,864	50	14,885	03
Mora i Kopparbergs län......	500	—	8,551	—	694	13l	1,407	—	11,152	18		•
Bollnäs i Gävleborgs län......	—	—	9,673	50	288	8 7	2,151	—	12,113	37

— 109

1	1	1 2	I	3		4		5
Hampnäs i Västernorrlands		1
län...............................''	—	— 7,751	—''	700	—	897	—	9,348	—
Hussborg i dito..................	—	— 1 -	—	—		1,380	—	1,380	—
Torsta i Jämtlands län ......	500	—| 8,755	50	—	_	1,206	—	10,461	50
Degerfors i Västerbottens län	500	- 7>301	—	—	—	1,954	—	9,755	—
Matarengi i Norrbottens län	—	-! 8,801	—	700	—	1,773	—	11,274	—
Gran i dito........................!	—	- 8,301	—	700	—	1,450	—	10,451
Pensionsavgifter..................|	—	—1 32,201	20	—	—	—	—	32,201	2 0
Säger''	4,000	-''425,001	43	27,85517 3	66,642(25		__	523,499	40

		I			IX. D. 16.
	IX. D. 13. Understöd åt lanthus-hållsskolor !	IX. D. 14. Ökat under-stöd åt lant-hushålls-skolor	Dyrtidstillägg åt föreståndare och lärare vid lant-manna-, lanthus-hålls- och lant-	Summa
					brukssfcolor				1
Lanthushållsskolor:			.
Vackstanäs i Stockholms län...	6,024	63	1,800	—	620	—	8,444	68
Kumlan i Uppsala län............	9,419	70	810	—	1,476	—	11,705	70
Benninge i Södermanlands län	8,948	90	810	—	1,301	—	11,059	90
Rimforsa i Östergötlands län...	8,348	90	810	—	1,165	—	10,323	90
Borghamn i dito ..................	8,498	90	— :	—	904	—	9,402	90
Värnamo i Jönköpings län......	600	—	—	—	616	—	1,216	—
Tenhult i dito .....................	5,312	60	450	—	771	—	6,533	50
Stora Segerstad i dito ...........	8,648	90	664	87	964	—	10,277	27
Markaryd i Kronobergs län......	7,036	45	580	—	821	—	8,437	45
Bräkne-Hoby i Blekinge län...	6,805	01	580	—	707	—	8,092	01
Tollarp i Kristianstads län......	8,209	40	780	—	1,277	—	10,266	40
Hammenhög i dito ..............	8,130	—	810	—	1,514	—	10,454	—
	7,588 8,664	80	450	_	380	—	8,418	80
Osby i dito.........................	35	780	—	836	—	10,280	85
Fridhem i Malmöhus län ......	4,219	15	320	—	527	—	5,066	15
	7,980	_	710	_	1,255	_	9,945	_
	3.619	15	320	_	442	—	4,381 7,134	15
Katrineberg i Hallands län ... Vendelsberg i Göteborgs och	5,902	40	580	—	652	—	40	.
	3,769 4,862	15	320	_	349	_	4,438	15
Dingle i dito......................	60	450	—	771	—	6,083	50
Färgelanda i Älvsborgs län......	4,252	83	320	—	345	—	4,917 83
Sätila i dito .......................	—	—	450	—	652	—	1,102	—
Bjärtorp i Skaraborgs län ......	5,162	50	—	—	643	—	5,80515 c
Axvall i dito........................	3,319 15	—	—	406	—	3,725	15
Uddeholm i Värmlands län ...	8,948 90	—	—	1,225	—	10,173	90
Kyrkerud i dito.....................	3,169	15	279	54	386	—	3,834	69
Kävesta i Örebro län ............	4,219	15	—	—	526	—	4,745 5,481	15
Fellingsbro i dito.................	4,685	87	242	40	554	—	77
Tärna i Västmanlands län......	11,412	80	—	—	1,981	—	13,393	80
Mora i Kopparbergs län.........	5,048	35	450	—	682	—	6,180	3 5
Snöån i dito ........................	4,262	50	450	—	757	—	5,469	50
Hälsinggården i Gävleborgs län	7,588	80	810	—	1,320	—	9,718	80
Hussborg i Västernorrlands län	5,048	90	—	—	1,002	—	6,050	90
	4,562 3,619		_	_	568	_	5,120 4,067	50
Birka i Jämtlands län............	16	—	—	448	—	15
Degerfors i Västerbottens län .	3,619	16	—	—	694	—	4,313	16
Strömsör i dito.....................	8,348	90	—	—	967	—	9,315	90
Matarengi i Norrbottens län...	4,862	50	427	50	484	—	5,774	—
Gran i dito...........................	—	—	450	—	501	—	951	—
Pensionsavgifter.....................	1 11,098	70	—	—	—	—	11,098	70
Säger	235,818! 09 j 15,903	8 1	31,479	-	—	1-	283,200	90

Ilo

Lantbruksskolor:

Berga i Stockholms län ......

Ulvhäll i Södermanlands län
Bjärka-Säby i Östergötlands

län.................................

Bollerup i Kristianstads län
Klagstorp i Skaraborgs län...
Varpnäs i Värmlands län ...
Tomta i Västmanlands län...
Vassbo i Kopparbergs län ...
Nordvik i Västernorrlands län
Grubbe (Umeå) i Västerbottens
län ........................

Pensionsavgifter.................

Sägerl

IX. C. 8. Fast försöks-verksamhet vid stats-understödda lantbruks-och lant-mannaskolor	IX. B. 15. Understöd åt lant-bruks-skolor	IX. D. 16. Dyrtids tillägg åt föreståndare och lärare vid lantmanna-, lanthushålls-och lantbruks-skolor	Summa
	_	10,799	80	1,564		12,363	80
500	—	10,549	80	1,602	—	12,651	801
—	—	11,799	80	1,478	_	13,277	801
500	—	11,549	80	1,752	—	13,801	8 0
500	—	11,799	80	1,881	—	14,180	80
500	—	10,549	80	1,596	—	12,645	80
500	—	11,799	80	1,431	—	13,730	80
500	—	12,049	80	1,642	—	14,191	80
500	—	9,049	80	1,543	—	11,092	80
500	—	9,299	80	1,752	_	11,551	80
—	—	9,502	-	—	—	9,502	—
4,000	—1	118,750	—	16,241	—	—	—

138,991 —

Mejeriskolor:

Oppeby i Södermanlands län ...
Bjärka-Säby i Östergötlands län

Bankeberg i dito.....................

Ljungbyholm i Kalmar län ......

Blomberg i Skaraborgs län ......

Dvärsätt i Jämtlands län.........

Flarken i Västerbottens län ...
Nederkalix i Norrbottens län ...

Trädgårdsskolor:

Adelsnäs i Östergötlands län ..
Önnestad i Kristianstads län..
Söråker i Västernorrlands län

IX. D. 19.
Lägre
mejeriskolor
för
kvinnor

50

3,778
2,935
1,000
3,910
3,850
3,655! —
4,060
4,204

j IX. D. 30.
i Trädgårds|
skolorna i
! mellersta och
norra Sverige

IX. H. 3.
Befrämjande :
allmänhet av
jordbruk och
lantmannanäringar -

Summa

27,392

sol

16,000 16,000		2,000		16,000 2,000 16,000	—
32,000	-	2,000	-	—	—	34,000	—
				Summa	1,031,199 80

— lil —

Veterinärinrättningen i Skara med instruktionssmedjan.

Debet.

Balans den 1 juli 1932:

Veterinär- Instruktionsinrättningen
smedjan

Summa

Tillgångar....................................................		12,218: 0 7	63,959: 6 9
Inkomster:
Nionde huvudtiteln:
G. 3. Veterinärinrättningen i Skara ..........	........... 8,500: —	- -	8,500: —
Arrende- och hyresmedel ............................	........... 7,159:98	- -	7,159: 98
Intressemedel ..............................................	........... 2,245:88	515: 41	2,761: 29
Ersättning för foder.....................................	........... 1,513:63	- -	1,513: 53
» » utförda arbeten ......................	........... . —	8,202: 8 o	8,202: 80
Ersättningsmedel för virke m. m....................	........... 1,374: 5i	— —	1,374: 51
	Säger 20,793: 90	8,718: 21	29,512:11
Balans den 30 juni 1933:
Skulder:
I allmänhet ..............................................	............— —	2: 52	2: 52
	Summa 72,535: 62	20,938: so	93,474:8 2
Kredit.
Balans den 1 juli 1932.
Skulder.......................................................	........... — —	186: 27	186: 2 7
Utgifter.
Avlöningar och arvoden ...............................	........... 19,644:09	1,635: —	21,279: 09
Omkostnader för byggnader, inventarier och	skogar
m. m........................................................	........... 3,315:84	- -	3,315: 84
Skrivmaterialier m. m...................................	.......... 579:18	116: 50	695: 6 8
Renhållning och lyse m. m..........................	........... 1,117:88	265: 60	1,383: 48
Utskylder och försäkringsavgifter...................		- -	1,025: 4 9
Upphandling av foder och arbetsmaterialier ....	........... 436: 20	3,002: 8 5	3,439: 05
Diverse omkostnader......................................	........... 1,134:88	99: 10	1,233: 98
	Säger 27,253: 56	5,119: 06	32,372: 61
Balans den 30 juni 1933:
Tillgångar:
Innestående i bank ..................................	........... 32,618: 0 9	15,633: 48	48,251: 5 7
Utlånta medel ...........................................	........... 3,000: —	- -	3,000: —
Obligationer ...........................................	........... 9,663:8 7	— —	9,663: 8 7
	. ''Säger 45,281: 9 c	15,633: 48	60,915: 44
	Summa 72,535: 52	20,938: 8 o	93,474: 3 2

I den vid veterinärinrättningen anordnade civila hovbeslagskursen hava under räken skapsåret

deltagit 12 elever. Undervisning i husdjurssjukvård har under samma tid åtnju tits

av 45 personer.

— 112 —

Statens lagerhus- och fryshusstyrelse.

Debet.

Balans den 1 juli 1932:

Tillgångar .................................................................................................. 71,443: 91

Inkomster:

Nionde huvudtiteln:

H. 11. Statens lagerhus........................................................... 11,703: 60

Vinst å lagerhuset i:

Eskilstuna .............................................................................. 234: 4 5

Eslöv .................................................................................... 20.032:84

Hallsberg................................................................................. 11,523: 4S

Klagstorp ............................................................................. 18,365:18

Linköping ........... 14,122: 94

Tomelilla................................................................................ 8,014:18

Yara....................................................................................... 2,950: —

Åstorp.................................................................................... 14,450: 53 ioi,396: 60

Balans den 30 juni 1933:

Skulder:

Utgiftsrester .......................................................................................... 26,076: 38

Summa 198,916: 89

Kredit.

Balans den 1 juli 1932:

Skulder...................................................................................................... 18,793: 85

Utgifter.

Avlöningar och arvoden............................................................... 14,987:11

Inspektörens för lagerhusen resekostnader....................................... 1,774: 86

Hyra.......................................................................................... 900: —

Skrivmaterialier m. m......... 563:81

Diverse utgifter för lagerhusen...................................................... 360: —

Förlust å bostadshuset i Hallsberg................................................ 1,406: 97

» » fryshuset i dito............................................................ 748:56 20,740:80

Leverering:

Till statskontoret ............. 57,776: 24

» riksgäldskontoret .................................................................. 28,000: il 85,776:85

Balans den 30 juni 1933:

Tillgångar:

Kassabehållning ................................................................... 36: 10

Innestående i bank .................................................................. 53,484: 7 2

Fordringar ........................................................................... 20,085: 07 7330g; g 9

Summa 198,916:89

— 113 —

Statens centrala frökontrollanstalt.

Debet.

Balans den 1 juli 1932:

Tillgångar.................................................................................................. 10,183:71

Inkomster:

A. II. 5. Hyresmedel från under byggnadsstyrelsens vård stående

egendomar ............................................................. 3,333: 2 o

18. Inkomster av statens centrala frökontrollanstalt............... 172,332:60

Nionde huvudtiteln:

H. 18. Statens centrala frökontrollanstalts verksamhet ............... 126,518:_

19. Filial till statens centrala frökontrollanstalt..................... 23,925:8 9

O. 6. Extra utgifter............................................................... 4,500:_

11. Provisoriskt dyrortstillägg åt vissa befattningshavare i sta tens

tjänst ............................................................... 1,395: —

12. Dyrtidstillägg åt befattningshavare i statens tjänst............ 4,648:— 336 652''69

Summa 346,836: 4 o

Kredit.

Utgifter: Huvudanstalten: Avlöningar m. m.................................	191 4.00* Q 7
Resekostnader för styrelsen ................................ Provtagningar och plomberingar............................ Fältkontrollverksamheten .............................. Underhåll av laboratorium och bibliotek................ Värme, lyse och vatten ...................................... Förbrukningsartiklar ........................ Skrivmaterialier och expenser ............. Tryckningskostnader m. m..............	..... 28,001: 08 ..... 2,994: eo ..... 7,319:95 ..... 10,741:51 7,655:13
Filialen i Alnarp: Avlöningar m. m......................... Provtagningar och plomberingar............... Värme, lyse och vatten............................ Förbrukningsartiklar .................. Expenser och skrivmaterialier........................... Utsädeskontroll vid Svalöv ................................ Kontrollodling av köksväxter vid Alnarp................. Tomtplanering .............................. Uthusbyggnad .....................	..... 22,350:19 ..... 2,367:20 ..... 901:7 0 ..... 1,439:14

269,828: oi

28,346: 67
18,809: —
6,133: 3 0
183: —
4,500: —

327,798: 98

Till statskontoret

Leverering.

9,037: 4 i

Tillgångar:

Innestående i bauk

Balans den 30 juni 1933 :

.......... 10,000: -

Summa 346,836: 4o

8 — 332816. Bea.-berättelse ang. statsverket för dr 19,VI. II

— 114 —

Statens spannmålsnämnd.

Debet.

Balans den 1 juli 1932:

"Tillgångar................................................................................................... 4,388: o T

Inkomster:

Nionde huvudtiteln:

H. 42. Statens spannmålsnämnd m. m....................................................... 65,015: 05

Summa 69,403: 12

Kredit.

Utgifter:

Arvoden till ledamöter.................................................................. 8,225: —

Avlöning till sekreterare m. fl....................................................... 13,044: —

Reseersättningar och dagarvoden till ledamöter ......... 4,208: —

> » » för kontroll av inmalningsbestämmel sernas

efterlevnad ..................................................................... 16,917: 90

Resekostnader i övrigt .................................................................. 1,446: 20

Hyra för ämbetslokal .................................................................. 1,800: —

Telefon- och telegramavgifter......................................................... 594: 70

Tryckningskostnader..................................................................... 464: 6 o

Städning....................................................................................... 417: —

Skrifmaterialier m. in................................................................... 1,343: 89

Cereala undersökningar.................................................................. 15,726:04 64 187:23

Balans den 30 juni 1933:

Tillgångar:

Kassabehållning ........................................................................ 19: 24

Innestående i bank..................................................................... 5,196:65 5,215:89

Summa 69,403:12

— 115 —

Statens sockernämnd.

Tillgångar ..

Införselavgifter

Debet.

Balans den 1 juli 1932:
Inkomster:

Kredit.

Utgifter:

Avlöningar .....................................................

Telefon- och telegramavgifter m. m.....................

Till statskontoret..

Leverering:

Tillgångar:

Kassabehållning

Balans den 30 juni 1933:

Statens mjölknämnd.

Debet.

Inkomster:

Svenska mejeriernas riksförening u. p. a.:

Mjölkavgifter..................................................................

Kredit.

Utgifter:

Arvoden ............................................................

Arvode för kontrollarbete ....................................

Bese- och traktamentskostnader ...........................

Hyra..................................................................

Inventarier.........................................................

Telefon- och telegramavgifter ..............................

Skrivmaterialier och expenser m. m......................

Till statskontoret ..

Leverering

Balans den 30 juni 1933:

Tillgångar:

Kassabehållning..........................................................

Innestående i bank ....................................................

	671: 75
	14,491: 84
Summa	15,163: 5»
.. 4,700: —
822:50	5,522: 60
	9,418: 69
	222: 50
Summa	15,163: 6 9
	44,446: 6 8
Summa	44,446: 68
17,706: 39
1,462: 50
16,052: 56
900: —
1,446: 62
295: 4 7
1,648: 46	39,512: —
	1 587: so
84: 6 8
4,262: 50	4,347:18
Summa	44,446: 68

1 Levererat i juli 1933.

116

Statens egnahemsstyrelse.

Debet.

Inkomster:

Nionde huvudtiteln:

I. 1. Statens egnahemsstyrelse ............................................................... 48,348:8 6

6. Tillfälliga hjälpåtgärder åt vissa egnahemslåntagare i Malmöhus län ... 1,869:18

O. 3. Skrivmaterialier och expenser, ved m. m...................................... 9,400: —

4. Tryckningskostnader ..................................................................... 1,012: —

11. Provisoriskt dyrortstillägg åt vissa befattningshavare i statens tjänst .. 398:92

12. Dyrtidstillägg åt befattningshavare i statens tjänst ........................... 3,171: —

Summa 64,199:16

Kredit.

Utgifter:

Avlöningar m. m....................................... 43,391: -

liese- och traktamentsersättningar till befattningshavare och ledamöter

i styrelsen ................................................................................. 8,435: is

Lokalhyra .................................................................................. 4,800: —

Telegram- och telefonavgifter m. m................................................. 1,422:86

Bränsle, lyse och städning............................................................... 988: 10

Tryckningskostnader ..................................................................... 1,012:

Inköp och underhåll av möbler m. m.............................................. 511: 82

Skrivmaterialier och expenser m. .................................................. 1,538: 63

Tillfälliga hjälp åtgärder åt vissa egnahemslåntagare i Malmöhus län... 1,646: 40 (53,746: 08

Tillgångar:

Innestående i bank

Balans den 30 juni 1933:

453: 68

Summa 64,199: 16

— 117 —

Fiskeriväsendet.

Statens lokala fiskeriadministration:

Av nionde huvudtitelns anslag till statens lokala fiskeriadministration (J. 1.), befrämjande
i allmänhet av fiskerinäringen (J. B.), provisoriskt dyrortstillägg åt vissa befattningshavare
i statens tjänst (O. 11.) samt dyrtidstillägg åt befattningshavare i statens tjänst
(O. 12.):

Sju fiskeriintendenter:

Fiskeriingenjören:

Avlöning ................................

Bese- och traktamentsersättning
Två fiskeristipendiater:

En fiskeristipendiat:

Rese -

70,871: 36
23,179: 66
4,627: 04	98,678: o 6
4,588: —
2,027: 3 5	6,615: 3 5
6,800: —
4,741: 4 0	11,541: 40
2,055: —
3,315: 20	5,370: 20

122,205: oi

Undersöknings- och försöksanstalt för sötvattensfisket:

Av nionde huvudtitelns anslag till undersöknings- och försöksanstalt för sötvattensfisket
(J. 2. och 3.) samt dyrtidstillägg åt befattningshavare i statens
tjänst (O. 12.):

Avlöningar .......................................................................... 25,984:33

Arrendeavgift ....................................................................... 800: —

Övriga driftkostnader............................................................... 14,199: 94 40,984: 21

Fiskerinäringens understöd:

Av nionde huvudtitelns anslag till fiskets befrämjande i de särskilda orterna
(J. 4.), befrämjande i allmänhet av fiskerinäringen (J. 5.) samt främjande

av fiske på avlägsna fiskevatten (J. 6.):

Stockholms läns och stads hushållningssällskap ....................... 7,508: 52

Uppsala läns hushållningssällskap.................................... 2,297: 50

Södermanlands » » .................................... 3,465: —

Östergötlands » » .................................... 3,168:2 7

Jönköpings » » ................................... 4,141: 91

Kronobergs j> » ................................... 3,300: —

Kalmar läns norra » .................................... 5,300: —

» » södra :> .................................... 3,635:33

Gotlands läns » .................................... 4,130:80

Blekinge r * .................................... 2,997:12

Kristianstads ;> » .................................... 3,525: —

Malmöhus » » .................................... 7,345: —

Hallands s> » .................................... 3,829: 8 5

Göteborgs och Bohus läns hushållningssällskap........................... 4,900: —

Alvsborgs läns norra » ........................... 4,469: 25

» » södra » ........................... 3,500: —

Skaraborg» länshushållningssällskap................................... 5,100:-—

Yärmlands » » .................................... 8,450: —

Örebro >> » .................................... 5,495: —

Västmanlands > ;> .................................. 2,813:0 7

Kopparbergs » > .................................... 3,750: —

Gävleborgs » » .................................... 6,805:10

Västernorrlands » » .................................... 8,700: —

Jämtlands » » .................................... 3,764:68

Västerbottens * » .................................. 5,100: —

Norrbottens » » 4,171:60

— 118 -

Göteborgs och Bohus läns havsfiskeförening.............................. 2,830: —

» » i> » landsting.......................................... 25,257: —

Svenska fiskareförbundet .................................................... 3,700: —

Svenska västkustfiskarnas andelsförening ................................. 3,000: —

Undervisning i navigation för fiskare .......................... ............ 2,872:36

Belöningar åt föreståndare för fiskeribokföringsstationer ............ 1,095: —

Rapporter rörande sillfisket vid rikets västkust ........................ 2,490:98

Undervisningskurser i fiskodling m. m..................................... 912:6 8

Utexperimenterande m. m. av en fiskfiléskärningsmaskin ............ 1,000: —

Vissa fiskeriutgifter ............................................................... 987:47

Södra Sveriges fiskeriförening:

Av nionde huvudtitelns anslag till södra Sveriges fiskeriförening (J. 7.).........

Hydrografisk-biologiska havsundersökningar:

Av nionde huvudtitelns anslag till Sveriges andel i kostnaderna för en internationell
hydrografisk-biologisk centralanstalt med laboratorium (J. 10.)......

Undersökningsfartyget Skagerak:

Av nionde huvudtitelns anslag till fartyget Skagerak (J. 11.) och dyrtidstillägg
åt befattningshavare i statens tjänst (O. 12.):

Avlöningar ........................................................................ 35,943:88

Förplägning ........................................................................... 11,163: 06

Kol och olja.......... 11,874:28

Reparationer, utrustning och underhåll ................................... 26,181:56

Beklädnad, sjukvård, tvätt, transporter m. m. ........................... 4,721: 28

Fartyget Eystrasalt:

Av nionde huvndtitelns anslag till fartyget Eystrasalt (J. 12.) och

dyrtidstillägg åt befattningshavare i statens tjänst (O. 12.):

Arvode samt rese- och traktamensersättning till befälhavaren ...... 4,318: 66

Arvoden till fartygets besättning ............................................. 4,619:21

Olja och fotogen m. fl. förbrukningsartiklar ............................. 1,975: 28

Nyanskaffning och reparationer av inventarier och redskap m. m. 3,319: 16

Bevakningsfartygs stationerande vid rikets kuster (IX. J. 13.):

Sjötillägg m. m......................................................................... 10,162: 69

Kol och olja m. m................................................................... 4,485: 8 7

Materialutredning m. m............................................................. 1,585: 08

Ut- och avrustningskostnader...................................................... 4,095: 81

Diverse utgifter ....................................................................... 3,712:3 8

Ersättning till strandägare för mistad fiskerätt (IX. J. 14.):

Genom Malmöhus länsstyrelse ................................................... 20,641: 50

» Göteborgs och Bohus länsstyrelse.................................... 73,663: 05

Summa

165,807: 99
25,400: —

10,000: —

89,883: 95

14,232:81

24,041: 28

94,304:65
586,859: 86

— 119 —

Svenska hydrografisk-biologiska kommissionen.

Debet.

Balans den 1 juli 1932:

Tillgångar ................................................................................................... 2,695: —

Inkomster:

tionde huvudtiteln:

J. 8. Hydrografisk-biologiska kommissionens undersökningar......... 61,800: —

9. Vissa havshydrografiska mätningar .................................... 8,500: —

O. 12. Dyrtidstillägg åt befattningshavare i statens tjänst............... 8,784: —

Hyres- och försälj ningsmedel............................................................ 204: —

Diverse inkomstmedel..................................................................... 558:10 79(846: lo

Stimma 82,541: lo

Kredit.

Utgifter

Gemensamma utgifter:

Avlöningar .................................................................. 4,667: 04

Tryckningskostnader...................................................... 2,700:8"

Hydrografiska avdelningen:

Avlöningar ................................................................. 8,992: —

Besekostnader............................................................... 1,262: 76

Skrivmaterialer m. m.................................................... 832: 46

Redskap, ritare, analytiskt arbete m. m......................... 8,793: 61

Havsfiskelaboratoriet:

Avlöningar ................................................................. 29,506: —

Besekostnader..............................................—,— ......- 1,048:16

Värme och lyse............................................................ 1,631:48

Laboratoriekostnader m. m........................................... 7,723:12

Böcker och bindning ........................... 1,461:69

Underhåll av bryggor, båtar, redskap m. m...................... 2,944: 88

Skrivmaterialier m. m.......................... 923: 7 8

Fyrskepps undersökningen:

Avlöningar .................................................................. 3,720: —

Besekostnader samt ersättningar för utredningar och analyser
....................................................................... 920: 90

Tryckningskostnader...................................................... 1,863:60

Inventarier ............................................. .................... 867:10

Diverse utgifter............................................................ 767: 61

7,367: 41

19,880: 82

45,238: 4 0

8,139: 01

80,625: 64

Tillgångar:

Innestående i bank

Balans den 30 juni 1933:

1,916: 46

Summa 82,541: l»

— 120 —

* Skogshögskolan.

Debet.

Balans den 1 juli 1932:

Tillgångar ............................................................................................... 23,674:36

Inkomster:

Sjunde huvudtiteln:

E. 15. Avlöningsförhöjningar åt vissa icke-ordinarie befattningshavare
inom den civila statsförvaltningen.....................

Nionde huvudtiteln:

K. 1. Skogshögskolan ............................................................

2. Diverse behov vid skogshögskolan .................. ..............

19. Statens skogsutdikningsanslag .......................................

O. 2. Bese- och traktamentspenningar ....................................

11. Provisoriskt dyrortstillägg åt vissa befattningshavare i statens

tjänst........................................................................

12. Dyrtidstillägg åt befattningshavare i statens tjänst............

K. 3/1930—1. Byggnadsarbeten m. m. vid skogshögskolan .........

1,416: —

215,294: —
34,161:81
5,770: —
703: —

2,178: —
14,449: —
500: —

274,471:

81

Summa 298,145: 61

Kredit.

Utgifter:

Avlöningar m. m......................................................................... 161,663: —

Styrelsens resekostnader m. m....................................................... 2,471: 88

Stipendier och studieunderstöd...................................................... 6,200:_

Jägmästarkursens praktiska övningar............................................. 37,332: 69

Forstmästarkursens dito dito......................................................... 10,994: 80

Bränsle, lyse, böcker och instrument m. m..................................... 40,460: 21

Mykologiska forskningar............................................................... 2 663:67

Fortbildningskurs i dikning......................................................... 4,870:''o 5 266,656:3 0

Till statskontoret

Leverering :

10,776: 65

Tillgångar:

Kassabehållning
Förskott .........

Balans den 30 juni 1933:

1,227: 06

19,485:78 20,712:84
Summa 298,145:6 7

Antalet elever vid skogshögskolan utgjorde under läsåret 1932—1933 vid jägmästarkursen
50, vid förberedande jägmästarkursen 13 och vid forstmästarkursen 24.

— 121 —

Statens skogsförsöksanstalt.

Debet.

Balans den 1 juli 1932:

Tillgångar ............................................................................................... 6,755:8»

Inkomster:

Sjunde huvudtiteln:

E. 15. Avlöningsförhöjningar åt vissa icke-ordinarie befattningshavare
inom den civila statsförvaltningen..................... 936: —

Nionde huvudtiteln:

K. 3. Statens skogsförsöksanstalt............................................. 152,566:18

4. Diverse behov vid statens skogsförsöksanstalt .................. 72,201: 62

5. Specialundersökningar rörande de norrländska skogarnas för yngring

.................................................................... 24,913:96

O. 6. Extra utgifter.............................................................. 15,069:05

11. Provisoriskt dyrortstillägg åt vissa befattningshavare i statens

tjänst..................................................................... 1,914: —

12. Dyrtidstillägg åt befattningshavare i statens tjänst............ 13,657: —

Försålda publikationer m. m....................................................... 376:81 gg^ 634.07

Summa 288,389: 96

Kredit.

Utgifter:

Avlöningar................................................................................ 158,281: 53

Publikationer.............................................................................. 3,895: 44

Gemensamma utgifter .............................................................. 11,337: 71

Utgifter vid skogsavdelningen ...................................................... 45,446: 58

» » naturvetenskapliga avdelningen ................................. 16,088:26

» » entomologiska avdelningen ...................................... 8,160: 99

» » avdelningen för föryngringsförsök i Norrland............... 7,476:86

Entomologiska stormskadeundersökningar....................................... 14,911:46 265 598''76

Leverering:

Till statskontoret ....................................................................................... 22,633: 69

Balans den 30 juni 1933:

Tillgångar:

Kassabehållning ....................................................................................... 157: 59

Summa 288,389:96

— 122

Statens skogsskolor och fort -

Debet.

Inkomster:

Nionde huvudtiteln:

Ersättning till statens domäners fond för utgifter för statens skogsskolor:

K. 6. Avlöningar .............................................................................................

7. Övriga utgifter .......................................................................................

8. Genom dyrtidstillägg ökade utgifter............................................................

Ersättning till statens domäners fond för utgifter för fortsättningsskolan vid Kloten:

K. 9. Avlöningar m. m. ...... ...........................................................................

10. Genom dyrtidstillägg ökade utgifter .........................................................

10/1931—2. Övriga utgifter ..........................................................................

Summa

Kredit.

Utgifter:

Avlöningar m. m....................................................................................................

Övriga utgifter........................................................................................................

Summa

Antalet elever år 1932 ............................................................................................. 1

1 Tabellen, som avser kalenderåret 1932, är upprättad med ledning av uppgifter från

sättningsskolan vid Kloten.1

	Skogssko	1 o r	■ ■■
Hällnäs	Bispgården	Bjurfors	Omberg	Kolle- berga	Fortsätt-nings-skolan vid Kloten	Summa .. i

10,704	58	14,761	50	11,463		13,365	25	11,940				62,234	33
35,933	04	7,207	86	7,706	11	8,741	94	7,819	09	—	—	67,407	54
1,397	97	1,881	—	1,489	—	1,501	—	1,452	—	—	—	7,720	97
										17,429	78	17,429	78
										1,574	—	1,574	—
						—	—	—	—	5,366	58	5,366	58
48,035	59	23,849	86	20,658	11	23,608	19	21,211	09	24,370	36	161,733	20
12,102	55	16,642	50	12,952		14,866	25	13,392		19,394	74	89,350	04
35,933	04	7,207	36	7,706	11	8,741	94	7,819	09	4,975	62	72,383	16
48,035	59	23,849	86	20,658		23,608	19	21,211	09	24,370	36	161,733	20
16		15		12		15		15		9		82

domänstyrelsen.

— 124 —

Lantmäteri

A. II. 5. Hyresmedel från under byggnadsstyrelsens vård stående egendomar...............

Nionde huvudtiteln:

L. 1. Lantmäteristyrelsen ....................................................................................

2. Arkivaliernas hos lantmäteristyrelsen förteckning och förvaring........................

5. Renovation av kartor för lantmäterikontoren i länen.......................................

6. Anskaffande för lantmäterikontoret i Vänersborg av kopior av vissa kartor

m. m......................................................................................................

Lantmäteripersonal, som sysselsattes med lantmäteriförrättningar:

L. 7. Avlöningar ...........................................................................................

L. 10. Reseersättningar åt befattningshavare vid lantmäteristyrelsen och vid lantmäterikontoren
i länen....................................................................................

O. 3. Skrivmaterialier och expenser, ved m. m.......................................................

4. Tryckningskostnader....................................................................................

9. Tillfällig löneförbättring för viss personal inom den civila statsförvaltningen ...

11. Provisoriskt dyrortstillägg åt vissa befattningshavare i statens tjänst...............

12. Dyrtidstillägg åt befattningshavare i statens tjänst..........................................

Bötesmedel..............................................................................................................

Införselmedel.........................................................................................................

Summa

1 Se noten å sid. 24.

* Tillgångarna den * *°/e 1933 utgjordes av tillgodohavande i bank.

— 125 —

styrelsen \

\		Debet			Kredit	Summa
Tillgångar den 1/i 1932	Uppbörd	Leverering från stats-kontoret	Utgifter	Leverering till stats-kontoret	Tillgångar den 8% 1933
		660					_	660				660
			_	179.550	_	178,546	07	1,003	98	_	_	179,550	—
_	_	—	—	16,895	18	13,302	62	3,592	66	—	—	16,895	18
—	—	20	—	6,005	28	3,477	29	2,547	94		—	6,025	28
—	—	—	—	9,245	01	6,632	97	2,612	04	—	—	9,245	01
—	—	—	—	9,220	48	9,208	33	12	10	—	—	9,220	43
		_	_	2,634	60	2,634	60	_	_	_	_	2,634	60
—	—	156	15	92,700	—	83,259	03	9,597	12	—	—	92,856	15
—	—	—	—	5,413	36	5,413	35	—	—	—	—	5,413	35
—	—	—	—	4,309	60	4,309	60	—	—	—	—	4,309	60
''-	—	—	—	4,815	48	4,815	48	—	—	—	—	4,815	48
—	—	—	—	27,401	—	27,401	—	—	—	—	—	27,401	—
533	37	—	—	—	—	—	—	—	—	533	87	533	37
—	—	1,089	96	—	—	999	96	—	—	90	—	1,089	96
533	37	1,926) li	358,189	88	340,000	20	20,0251? 9	5 623	87	360,649|se

- 126 —

Rikets allmänna kartverk.

Debet.

Balans den 1 juli 1932:

Tillgångar ......................,.....................................................

Inkomster:

A. II. 5. Hyresmedel från under byggnadsstyrelsens vård stående

egendomar............................................................ 1,248: —

III. Diverse inkomster ..................................................... 829: —

Åttonde huvudtiteln:

D. 4. Sveriges anslutning till den baltisk-geodetiska kommissionen

m. m...................................................................... 500: —

Nionde huvudtiteln:

Rikets allmänna kartverk:

M. 1. Avlöningsstat ......................................................... 384,873:39

2. Kartarbeten m. m....................................................... 223,700: —

il. 3. Diverse behov vid rikets allmänna kartverk .................. 15,000: —

O. 6. Extra utgifter ............................................................ 6,800: —

11. Provisoriskt dyrortstillägg åt vissa befattningshavare i

statens tjänst... ...................................................... 11,907: 40

12. Dyrtidstillägg åt befattningshavare i statens tjänst......... 42,044: —

Bidrag från domänstyrelsen .................................,.................... 22,900: —

» » skogssällskapet ...................................................... 14,500: —

Kartförsäljningsmedel ............................................................... 40,197:17

Summa

Kredit,

Utgifter:

Avlöningar .....................................................

Kartarbeten:

Geodetiska avdelningen:

Fältarbeten ................................................

Utgivnings- och byråarbeten .........................

Städning, värme och lyse..............................

Topografiska avdelningen:

Fältarbeten ................................................

Utgivnings- och byråarbeten m. m.................

Städning, värme och lyse ............................

Ekonomiska avdelningen:

Fältarbeten ................................................

Utgivnings- och byråarbeten m. m.................

Städning, värme och lyse ......... ..................

Ortnamnsgranskning.........................................

Flygfotografering av Skaraborgs län ....................

Kartverkskommissionen ......................................

438,824: 79

. 54,644: 09 5,267: 04 . 4,755:0 2	64,666: 16
. 69,520:25 . 54,726: 73 . 3,709: 9 7	127,956: 95
. 54,976: 59 . 21,885:93 4,934: 14	81,796: 86
	5,079: 30
	38,704: 75
	270: —

Till statskontoret

Leverering:

Balans den 30 juni 1933:

Tillgångar:

Innestående i bank ....................................................

Förskott ..................................................................

45,362: 33
55,000: —

95,238:91

764,498: os
859,737: 9 a

757,298: 6 o
2,077: —

100,362: 33

Summa 859,737: 98

— 127 —

Sveriges geologiska undersökning.

Debet.

Balans den 1 juli 1932:

Tillgångar................................................................................................... 42,116: 9 e

Inkomster:

Sjunde huvudtiteln:

E. 15. Avlöningsförhöjningar åt vissa icke-ordinarie befattningshavare inom

den civila statsförvaltningen ....................................... 4,035: 48 .

Åttonde huvudtiteln:

M. 11. Magnetisk uppmätning av Sveriges fastland..................... 10,000: —

Nionde huvudtiteln:

N. 1. Sveriges geologiska undersökning.................................... 189,835: 91

2. Fältarbeten m. m. vid Sveriges geologiska undersökning ... 127,876:85

11. Hydrogeologiska specialundersökningar ........................... 10,000: —

O. 6. Extra utgifter ............................................................... 3,970: —

11. Provisoriskt dyrortstillägg åt vissa befattningshavare i statens

tjänst........................................................................ 5,108:54

12. Dyrtidstillägg åt befattningshavare i statens tjänst ......... 19,278: —

Tionde huvudtiteln:

D. 14. Undersöknings- och försvarsarbeten å områden, som genom
Sveriges geologiska undersöknings försorg äro eller kunna

varda för kronans räkning inmutade m. m................... 112,000: —

Oförutsedda utgifter:

2. Beredskapsarbeten för motverkande av arbetslöshet ............... 135,000: —

Anslag från svenska väginstitutet till tjälundersökningar.................. 10,000: —

Dito från 1931 års brosakkunniga till dito .....................,............. 5,000: —

Försäljningsmedel........................................................................ 3,829: 85

Ersättningar för undersökningar åt andra statsinstitutioner............... 7,768:83

Dito för dito åt enskilda.............................................................. 1,328:2 5

Gåvomedel m. m....................................................................... 901: 8ft 645,933: 5ft

Summa 688,050: 62

Kredit.

Utgifter:

Avlöningar till ordinarie och icke-ordinarie befattningshavare

Inköp och underhåll av inventarier.....................................

Telefon- och telegram avgifter ...........................................

Skrivmaterialier och förbrukningsartiklar m. m.....................

Biblioteket ......................................................................

Museet.............................................................................

Värme, vatten och elektrisk ström ......................................

Renhållning ....................................................................

Fältarbeten m. m.:

Arvoden till extra tjänstemän .................................... 24,215: 51

Resekostnader........................................................... 41,597:7 6

Materiel och frakter in. m.......................................... 4,738: 7 0

Tryckning av kartor och uppsatser.............................. 55,279: 94

Hydrogeologiska specialundersökningar:

Arvoden .................................................................. 5,380:88

Fältarbeten ............................................................... 1,719:40

Expenser m. m.......................................................... 3,153: 89

184,159: 38
1,915:45
2,095: 3 5
5,651: 80

6,206: 32

1,677:17
7,348: 44
5,165: 4 7

125,831:91

10,253: 0 2

— 128 —

Undersöknings- och försvarsarbeten å kronoinmutningar:

Avlöningar ...........................................................

Resekostnader........................................................

Kemisk analys ro. m............................................

Malmletning...........................................................

Marklösen..........................................................,...

Arbetslöner, expenser m. m....................................

Magnetisk uppmätning av Sveriges fastland..................

Tjälundersökningar ...................................................

Beredskapsarbeten för motverkande av arbetslöshet ......

Dito för förberedande gruvarbeten:

Avlöningar ...........................................................

Arbetslöner ...........................................................

Resekostnader........................................................

Materiel m. m......................................................

5,066: 32
9,271: 44
2,032: 4 5
55,998:11
5,774: B 6
28,971:13

5,005: —
63,220: 32
6.548: os
15,811: 16

Inlösen av markområde ... ..............................................

Anskaffande m. m. av elektrisk smältugn..........................

Undersökningar för andra statsinstitutioner och för enskilda

107,114: 01
6,872:11
15,871: io
22,349: 49

90,584: 56
1,500: —
3,924: 08
7,947: 24

Till statskontoret

Leverering:

Balans den 30 juni 1933:

Tillgångar:

Innestående i bank .................................................................. 29,637:84

Förskott ...........................................!..................................... 48,318:48

Summa

Statens meteorologisk-hydrografiska anstalt.

Debet.

Balans den 1 juli 1932:

Tillgångar...................................................................................................

Inkomster:

A. II. 5. Hyresmedel från under byggnadsstyrelsens vård stående

egendomar ............................................................... 810: —■

Fjärde huvudtiteln:

5. 5. Provisoriskt dyrortstillägg åt vissa befattningshavare i statens

tjänst....................................................................... 432; —

7. Militärmeteorologisk informationstjänst............................. 19,965:0 7

Sjätte huvudtiteln:

D. 6. Väderlekstjänst för luftfarten .......................................... 45,000: —

7. Telegramkostnader för väderlekstjänst för luftfarten............ 9,800: 7 6

F. 8. Provisoriskt dyrortstillägg åt vissa befattningshavare i statens

tjänst ...................................................................... 563: 63

Sjunde huvudtiteln:

E. 15. Avlöningsförhöjningar åt vissa icke-ordinarie befattnings havare

inom den civila statsförvaltningen ..................... 363: 76

Nionde huvudtiteln:

Statens meteorologisk-hydrografiska anstalt:

N. 3. Avlöningar m. m....................................................... 235,613: OS

4. Arvoden åt observatörer ............................................. 90,000: —

606,467: 4»

3,626: 85

77,956:2 7
688,050: 5 2

14,831: 28

— 129 —

S. 5. Telegramkostnader m. m. vid statens meteorologisk-hydro grafiska

anstalt .......... 122,000: —

6. Diverse behov vid statens meteorologisk-hydrografiska an stalt

.......................................................................... 70,000: —

7. Meteorologiska telegram från Färöarna och Island ............ 2,000: —

8. Meteorologiska iakttagelser vid Riksgränsen ..................... 11,200: —

9. Seismologiska och magnetiska iakttagelser i Abisko............ 10,000: —

10. Vattenfallsförteckning för mellersta och södra Sverige......... 7,300: —

11. Hydrogeologiska specialundersökningar ........................... 10,000: —

O.ll. Provisoriskt dyrortstillägg åt vissa befattningshavare i statens

tjänst................................... 7,308: 88

12. Dyrtidstillägg åt befattningshavare i statens tjänst............ 30,699: 64

Handels- och sjöfartsfonden ......................................—............... 6,000:;—

Bidrag från vattenfallsstyrelsen ................................................. 3,669: 09

» » aktiebolaget radiotjänst ............................................. 2,000: —

Försäljningsmedel m. m................................................................ 10,656: so

Diverse inkomster..................................................................... 6,268: 80 70j ,548: 4 7

Summa 716,379: 70

Kredit.

Utgifter:

Avlöningar m. m......................................................................... 356,375: 78

Expenser m. m............................................................................ 20,541: 01

Publikationer.............................................................................. 24,439: 20

Resekostnader............................................ 11,840:68

Biblioteket ................................................................................. 2,872: 84

Utrustning ...................................... ......................................... 18,450:6 7

Observationer av de högre luftlagren............................................. 10,206:10

Solstrålningsmätningar................................................................. 1,110: 68

Bidrag till internationella meteorologiska sekretariatet.................... 1,000: —

Biträde vid issignaleringstjänst...................................................... 3,539: 4 8

Telegramkostnader m. m............................................................ 116,730:7 8

Meteorologiska telegram från Färöarna och Island........................... 2,679: 48

Meteorologiska iakttagelser vid Riksgränsen ................................. 13,025: 81

Seismologiska och magnetiska iakttagelser i Abisko ........................ 10,515: 01

Vattenförteckningen för mellersta och södra Sverige........................ 6,212: 38

Hydrogeologiska specialundersökningar.......................................... 10,000: —

Militärmeteorologisk informationstjänst .......................................... 21,705:67

Väderlekstjänst för luftfarten ..................................................... 42,286: 42

Telegramkostnader för väderlekstjänst för luftfarten......... .............. 6,969:08

Vänerns reglering..........i............................................................. 8,046:4 9

Diverse utgifter.......................................................................... 5,945:87 694,492:03

Leverering ■■

Till statskontoret ...................................................................................... 5,952: 48

Balans den 30 juni 1933:

Tillgångar:

Kassabehållning........................................................................ 839: 02

Innestående i bank och å postgiroräkning ................................. 13,926: 17

Förskott ................................................................................ 1,170: — 15,936:1»

Summa 716,379: 70

9 — 882816. Rev.-beråttelse äng. statsverket för dr 1933. II

— 130 —

TIONDE

Beträffande de till denna huvudtitel hörande huvudförvaltningarna, kommerskollegium,
utdraget ur rikshuvudboken och budgetredovisningen.

Handels -

A. II. 5. Hyresmedel från under byggnadsstyrelsens vård stående egendomar
Tionde huvudtiteln:

A. 1. Departementschefen ..........................................

2. Departementets avdelning av Kungl. Maj:ts kansli

3. Departementets verksamhet ..............................

4. Okad föredragning i regeringsrätten.....................

F. 2. Skrivmaterialier och expenser, ved m. m.............

3. Tryckningskostnader..........................................

7. Provisoriskt dyrortstillägg åt vissa befattningshavare i statens tjänst

8. Dyrtidstillägg åt befattningshavare i statens tjänst..........................

Exportlicensavgifter ................................................................................

Summa 1

1 Tillgångarna den 50/e 1933 utgjordes av:

Kassabehållning ............................................. —:10

Tillgodohavande i bank.................................... 13,625: 14 13,625:24.

- 131 —

HUVUDTITELN.

lotsstyrelsen. patent- och registreringsverket samt statens provningsanstalt, hänvisas till det tryckta

. departementet.

Debet	Kredit	Summa
Tillgångar deli 1/i 1932	Uppbörd	Leverering från stats-kontoret	Utgifter	Leverering till stats-kontoret	Tillgångar den 8% 1933
		699	99					699	99			699	99
_	_	_	_	24,000	_	24,000	_	_	_	_	_	24,000
—	—	—	—	129,979	84	129,979	84	—	—		—	129,979	84
. -	—	—	—	14,856	—	14,856	—	—	—	—	—	14,856	—
—	—	—	—	2,517	48	2,517	43	—	—	—	—	2,517	43
—	—	235	98	19,975	68	20,198	—	13	51	—	—	20,211	51
—	—	—	—	10,674	1 8	10,637	98	36	20	—	—	10,674	18
—	—	—	—	3,673	17	3,673	17	—	—	—	—	3,673	17
—	—	—	—	14,656	—	14,656	—	—	—	—	—	14,656	—
10,904	24	9,721	—	—	-	—	—	—	—	13,625	24	13,625	24
10,904	24	3,656	97	220,332	15	220,518	42	749	70	1 13,625	24	234,893	36

— 132 —

Navigations -

Debet.

Balans den 1 juli 1932:

Tillgångar ......................................................................................................

Inkomster:

Inskrivnings-, termins- och examensavgifter .......................................:.......................

Intressemedel .........................................................................................................

Ersättning för värme och lyse .................................................................................

Diverse inkomstmedel .............................................................................................

Säger

Leverering:

Frän kommerskollegium ..........................................................................................

Summa

Kredit.

Utgifter:

Tionde huvudtiteln:

B. 10. Navigationsskolorna..................................................................................

11. Provisorisk avlöningsförbättring för lärare vid navigationsskolorna..................

18. Ålderstillägg för lärarpersonalen vid undervisningsanstalter för sjöfart ............

F. 6. Tillfällig löneförbättring för viss personal inom den civila statsförvaltningen ...

8. Dyrtidstillägg åt befattningshavare i statens tjänst .......................................

Expensutgifter, bestridda av inskrivnings- m. fl. avgifter .............................................

Säger

Leverering:

Till kommerskollegium............................................................................................

Balans den 30 juni 1933:

Tillgångar:

Kassabehållning ...................................................................................................

Innestående i bank...............................................................................................

Obligationer........................................................................................................

Säger

Summa

133

skolorna.

Examensförrät-tare 1 över-maskinist- och 2:a maskinist-klasserna samt extra lärarkraf-ter vid behov, vikariatsarvo-den m. m.			N a v i g a	t i o n s	skolan	i			Summa
Stockholm	Göteborg	Malmö	Härnösand	Kalmar
—	—	8,829	28	6,006	48	7,765	6 2	29	07	9,017	9 0	31,708	35
		5,484		10,731		6,099		4,583		2,546		29,443
										180	—	180	—
—	—	—	—	768	78	153	—	—	—	140	—	1,061	78
—	—	442	80	486	99	—	—	386	16	—	—	1,315	95
—	—	5,920	80	11,980	77	6,252	—	4,969	16	2,866	—	32,000|78
2,505	26	75,474	60	103,768	88	68,508	78	56.145	88	29,500	8 2	335 903	61
2,505	25	90,230	68	121,822	18	82,526	35	61,144	06	41,384	22	399,612	69
2,317	76	41,578	99	58,023	79	37,617	70	32,693	55	15,331	82	187,563	60
—	_	3,000	-	2,375	—	1,500	—	1,498	38	—	_	8,373	33
—		4,500	—	5,420	91	3,175	—	29	17	1,500	_	14,625	08
187	50	11,977	41	17,416	89	11,602	73	10,892	12	6,472	50	58,548	65
—	—	14,801	—	20,717	—	14,613	—	11,116	—	6,196	—	67,503	—
-	—	5,974	87	11,214	62	6,488	88	4,657	21	2,873	88	31,208	91
2,505	26	81,892	2 7	115,167	71	74,996|8l	60,886	3 8	32,374(16	367,822	57
_	_	_	_	106	45	_		202	29			308	74 i
						50	33			10	07	60	40
—	—	8,338	41	6,547	97	7,479	21	55	39	4,000	—	26,420	98''
									.	5,000	-	5,000	—
—	-	8,338	41	6,547	97	7,529	54	55|89	9,010	07	31,481	88j
2,505	25	90,230	68	121,822	18	82,526	86	61,144(06	41,384	22	399,612	69!

134 —

Antalet ordinarie elever har under läsåret 1932—1933 utgjort:

............. ■ ................. ■ ■■■■■ ■■ ''	V	i d n a v i	g a t i o n s	skolan	i
	Stock- holm	(löteborg	Malmö	Härnö- sand	Kalmar
I sjökaptensklassen..........................	24	72	24	24	24
» styrmans » ...........................	50	49	49	24	24
» skeppar » ...........................	15	24	10	8	7
» övermaskinist » ...........................	15	24	17	14	—
» 2:a » » ...........................	15	44	25	21	—
» 3:e » » ...........................	8	19	12	13	—
Summa	127	232	137	104	55

— 135 —

Försåkringsinspektionen.

Debet.

Balans den 1 juli 1932:

Tillgångar ................................................................................................... 3,075: —

Inkomster:

Av försäkringsinspektionens fond ................................................ 128,167: 7»

Registreringsavgifter m. m............................................................. 1,068: 16

Hyresmedel m. m..................................................................... 636: —

Försålda publikationer m. m.......................................................... 365:44 J30 237-8»

Summa 133,312: 39

Kredit.

Utgifter:

Avlöningar................................................................................. 93,056: 94

Resekostnader.............................................................................. 143:20

Tryckningskostnader................................................. 13,410: 93

Lokalhyra .............................................................................. 12,555: —

Städning.................................................................................... 1,865: 62

Inventarier ................................................................................ 1,409:90

Böcker och tidskrifter.................................................................. 3,432:33

Telefon- och telegramavgifter ...................................................... 985: 95

Lyse...............................................................................,.......... 661:66

Skrivmaterialier m. m................................................................ 957: 61

Kungörelser ................. 727:68

Diverse utgifter......................................................................... 369:62 129,575:98

Leverering:

Till statskontoret ..................................................................................... 661: 41

Balans den 30 juni 1933:

Tillgångar:

Förskott ................................................................................................ 3,075: —

Summa 133,312:89

— 136 —

ELFTE

Statliga och statsunder -

Civilstatens änke- och pupillkassa1 ...
Tullstatens enskilda pensionsinrättning* 2

Hovkapellets pensionsinrättning 1 ......

Lärarinnornas pensionsanstalt2 .........

Pensionsinrättningen för lärarinnor vid
Sveriges högre skolor för kvinnlig

ungdom, understödsförening1 .........

Svenska lärarinnornas pensionsförening,

understödsförening1.......................

Statens pensionsanstalt 2 ..................

Prästerskapets änke- och pupillkassa8
Lotsverkets enskilda pensionskassa1 ...

Handelsflottans pensionsanstalt 2.........

Arméns pensionskassa 2 .....................

Flottans pensionskassa 2.....................

Telegrafverkets änke- och pupillkassa1
Statens järnvägars änke- och pupillkassa
1 ..........................................

Nettobehållning vid räkenskapsårets			i	n-
ingång	utgång	Statsbidrag eller därmed jämförlig för-mån, inklusive pensions- och dyrtidstillägg	Delägarnas tillskott
58,017,880	16	60,508,182	41	581,909	71	1,862,493	08
7,544,471	79	8,028,710	97	158,837	66	298,425	62
1,484,884	04	1,506,593	74	15,000	—	11,109	84
7,393,714	99	7,880,061	64	598,134	29	169,670	45
2,751,443	34	2,773,527	60	14,168	25	8,190	—
4,272,412	05	4,382,307	75	29,148	80	40,850	__
178,850,500	81	188,644,722	98	14,015,820	19	3,995,355	14
19,180,348	18	20,207,271	«1	l,104,450''oi	530,649	10
2,139,157	45	2,191,955	75	49,868	07	30,951	87
1,504,153	82	1,559,469	78	329,052		15,376	4 1
33,125,551	94	33,752,674	77	10,934,652	49	659,931	86
8,965,574	71	9,272,965	98	2,744,996	50	314,437	92
8,654,175	97	9,182,590	0 8	111,201	77	227,726	41
71,370,112	58	74,750,846	47	974,292	77	2,133,686	64

’ Räkenskapsåret = kalenderåret.

2 » =1 juli—30 juni.

2 > — 1 maj—30 april.

137

HUVUDTITELN.

stödda pensionsanstalter.

korn	S	ter						U t g		f t e	r
! Intresse-medel, av-kastning av fastigheter m. m.	Andra inkomster	Summa	Förvaltnings- kostnader	Pensioner, inklusive pensions-och dyrtidstillägg, m. m.	Andra utgifter	Summa
2,813,056	16			5,257,458	96	115,906	43	2,638,726	98	12,523	28	2,767,156	69
385,960	20	68	66	843,292	08	13,061	21	345,869	14	122	50	359,052	85
73,863	30	2,693	75	102,666	89	6,248	76	74,708	48	—	—	80,957	19
345,779	29	5,615	—	1,119,199	08	12,889	40	619,962	98	—	—	632,852	88
135,401	62	60	—	157,819	87	4,981	76	128,372	68	2,381	2 2	135,735	61
221,639	87	62	02	291,700	69	8,481	46	171,247	62	2,076	01	181,804	99
8,011,028	68	7,003	58	26,029,207	59	153,474	80	16,081,506	2 2	3	90	16,234,984	92
974,178	59	3,650	—	2,612,927	70	87,304	87	1,498,700	16	—	—	1,586,004	62
104,248	93	74	90	185,143	27	14,560	26	117,784	71	—	—	132,344	97
65,880	80	13,630	87	423,940	08	11,445	78	357,178	39	—	—	368,624	17
1,638,110	64	998	59	13,233,693	57	111,159	02	12,491,766	01	3,645	71	12,606,570	74
443,372	66	20,095	14	3,522,902 22	52,195	82	3,162,967	16	348	62	3,215,511	—
443,132	36	—	—	782,060	58	8,276	62	245,369	86	—	—	253,646	47
3,547,336	87	31,601	98	6,686,917	71	64,425	58	3,240,585	02	1,173	2 2	3,306,183	82

10 — 38*816. Hev.-beråttelse ang. statsverket för är 1933.

11.

— 193

Statsverkets inkomster

Bevisorerna, som på grund av stadgandet i 16 § i gällande instruktion hava att upprätta
1932—1933 samt mellan de i riksstaten uppförda anslagen och utgifterna å dessa under samma
redovisningen för meranämnda budgetår grundade tabeller.

	Inkomster	Utgifter	Behållen i nkomst	I riksstaten beräknad in-komst
Statsverkets inkomster :
Egentliga statsinkomster .........	636,080,005	41	12,617,160	87	623,462,844	54	645,240,973
Inkomster av statens produktiva
fonder.................................	95,490,579	17	1,405,216	84	94,085,362	83	94,987,100	—
Andel i riksbankens vinst........	14,000,000	—	—	—	14,000,000	—	14,000,000	—
Biksgäldskontorets inkomstmedel	13,144,458	66	3,746,762	01	9,397,696	64	11,550,000	—
I anspråk tagna kapitaltillgångar	148,132.026	19	—	—	148,132,026	19	148,033,927	—
Lånemedel .............................	179,374.600	-	—	—	179,374,600	—	179.374,600	—
Summa	1,086,221,669	42	17,769,139! 7 211,068,452,529	70	1,093,186,600	—

Tillgång

	Anvisat å riks-	Reservation den l/, 1932	Inkomster för anslaget
staten för budgetåret 1932-1933	Från andra anslag eller inkomsttitlar	Särskilda uppbörds medel
Statsverkets utgifter:
Verkliga utgifter ...........................	814,492,0001 -	65,422,327 14	3,847,701	40	120,780,560	91
Utgifter för kapitalökning ...............	278,694.6001—	41,603,334 4 9	1,062,050	18	54,244	18
Summa! 1,093,186,60o| —	107,025,71 lies	4,909,751	68	120,834,805	09

139

och utgifter.

tabeller till jämförelse mellan statsinkomsternas beräknade och influtna belopp under budget året
budgetår, få i sådant avseende avgiva följande på den av riksräkenskapsverket upprättade budget -

underskott, sorn ersatts av:

Överskott, som tillförts:

Andra inkomst-titlar eller ut-giftsanslag	Kassafonden	Summa	Andra inkomst-titlar eller ut-giftsanslag	Kassafonden	Summa
7,623,759	03	35,607,869	81	43,231,628	34	1,440,498	56	20,013,001	82	21,453,499	88
—	—	8,577,382	81	8,577,382	81	161,715	2 9	7,513,929	85	7,675,645	14
—	—	2,152,303	3 6	2,152,303	36	_	_	_	_	z
43,074	70	169,723	46	212,798	16	66,708	46	244,188	90	310,897	35
387,968	89	—	-	387,968	3 9	387,968	39	—	—	387,968	89
8,054,802	12	46,507,278	94	54,562,08l|o6	2,056,890 69	27,771,12o|o7	29,828,010	76

	Disposition	Merutgi ft, som ersatts av kassa-fonden	Besparing, som tillförts kassa-fonden
| j Summa	Utgifter för anslaget	Reservation den 80/e 1933	Summa
Direkta utgifter	Till andra anslag eller inkomsttitlar
1,004,542,589 46 321,414,278 */.	921,992,071 265.893,205	91 02	10,329,984 1,396,039	80 0 2	83,595,353 53,963.319	08 52	1,015,917,409 321,252.563	2 P 56	21,739,544	28	10,364,724 161,715	44 29
1,325,956,868|äo	1,187,885,276	98111,726,023|3 2	137,558,672	60	1,337,169,972	85	21,739,544	28	10,526,439	78

RIKSDAGENS REVISORERS

BERÄTTELSE

OM DEN ÅR 1933 AV DEM VERKSTÄLLDA GRANSKNING

AV

S TA TS VERKE TS

JÄMTE DÄRTILL HÖRANDE FONDERS TILLSTÅND,
STYRELSE OCH FÖRVALTNING

FÖR TIDEN 1 JULI 193^—30 JUNI 1933

DEL III

FÖRKLARINGAR

S T O elino L M 1 9 3 I
ISAAC MARCUS BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG

*

»; i

t

ni

INNEHÅLLSFÖRTECKNING.

Sid.

Andru huvudtiteln .......................................................................................... 1

Justitiedepartementet ................................................................................ 1

Fångvårdsanstalterna ........................................................................ 1

Centralfängelset i Mariestad ............................................................ 1

Tredje huvudtiteln ............................................................................................ 3

Utrikesdepartementet ................................................................................ 3

Utrikesdepartementet: osäkra fordringar bos konsuler................ 3

Fjärde huvudtiteln ............................................................................................ 4

Försvarsdepartementet ............................................................................ 4

Reservstat för furirer vid Gotlands trupper ................................. 4

Vidgat samarbete mellan militära och andra sjukhus
Marinförvaltningens räkenskaper ....................................

Femte huvudtiteln ............................................................................................ 3

Socialdepartementet................................................................................... §

Gådeå sjukhus i Härnösand ............................................................ 3

Utfärdandet av vissa intyg vid Restads sjukhus ........................ 10

Vissa leveranser till Ryhovs och Umedalens sjukhus................ 13

Viss handläggning i länsstyrelserna av ärenden rörande yrkesmässig
automobiltrafik m. m......................................................... 10

Uppbördsborgen för polis- och fjärdingsman................................ 17

Sjätte huvudtiteln.............................................................................................. 18

Kommunikationsdepartementet................................................................ 18

Statens förråd av gatsten ............................................................... 18

Väghållningsdistriktens bokföring.................................................... 18

Revision och förvaltning av vägkassa............................................ 18

Vissa kostnader för ombyggnad av väg påförda vägunder ^

hållet............................................................................................ 18, 22

Förbehållen rätt till gruskörning för vägdistrikt....................... 18

Rese- och traktamentsersättningar i Norra Tjusts vägdistrikt 18

Vägsyn i Marks härad........................................................................ 18

Kåkinds härads vägstyrelse....................................................... ] 8, 20

Bro över Kol bäcksån vid Söderbärke kyrka 18, 32

Statens hyreskostnader i Stockholm............................................. IS

Centralvärmeanläggning i pensionsstyrelsens lokaler vid Engelbrektsgatan
i Stockholm .............................................................. 35

Statistiska uppgifter rörande tjänstledighet vid kommunikations
verken ........................................................... 40

IV

Sjunde huvudtiteln ...........................................................................................

Finansdepartementet ...............................................................................

Tullkammaren i Örebro

Tullkammaren i Härnösand ...........................................................

Tullkammaren i Strömstad

Tullkammaren i Söderhamn ......................................................

Tullkammaren i Visby........................................................................

Tullkammaren i Uppsala.................................................................;

Granskning av vissa avkortningslängder å kronorestantier i

Stockholm .....................................................................•;................

Debiteringen av resor, verkställda med taxeautomobil ............

Inköp av glödlampor för statsförvaltningens behov....................

Ersättning för övertidsarbete............................................................

Dyrtidstillägg på vissa arvoden........................................................

Vissa överskridna avlöningsanslag

Utanordnandet av statsmedel............................................................

Vissa förenklingar ifråga örn utanordnandet av medel inom

statsförvaltningen ............................................................................

Statstjänstemannens bisysslor..........................................................

Förenande av visst uppdrag med befattning i statens tjänst

Sid.

43

43

43

43

43

43

43

43

50

53

56

59

62

63

65

67

67

71

Åttonde huvudtiteln............................................................................................

Ecklesiastikdepartementet ........................................................................

Kungl, biblioteket.................................................................................

Terminsavgifter vid de allmänna läroverken

Samrealskolan i Lysekil ...................................................................

Kommunala mel lansholm! i Karlsborg

Tillfällig löneförbättring till vissa lärare vid privatläroverken
Avlöningsförmåner åt folkskollärare m. fl. under tjänstledighet
Dövstumskolan i Härnösand ............................................................

73

73

73

74
79
81
91
96

100

Nionde huvudtiteln

102

J ordbruksdepartemente t,

102

Resekostnads- och traktamentsersättning till befattningshavare

hos hushållningssällskapen ............................................................ 102

Upprensning av kanalerna i Mästermyr på Gotland ................ 108

Ökat utbyte genom utarrendering m. m. av kronans fiskevatten 110

Spannmålslagerhuset i Halmstad .................................................... 123

Förvaltningsbidrag till eentralkassor för jordbrukskredit 124

Resekostnads- och traktamentsersättning till befattningshavare
hos skogsvårdsstyrelserna............................................................... 128

Elfte huvudtiteln ................................................................................................

Pensions- och indragningsstaterna ........................................................

Pensionering i statens pensionsanstalt av viss lärarpersonal
Vissa iakttagelser beträffande utbetalande av s. k. uppskjuten

pension...........................................................................;..................

Dyrtidstillägg av statsmedel till barn efter befattningshavare
i statens tjänst m. fl, ...................................................................

136

136

136

136

139

— V —

Sid.

Pensionstillägg av statsmedel till barn efter befattningshavare

i statens tjänst m. fl..................................................................... 139

Dyrtidstillägg till pensionärer vid prästerskapets änke- och

pupillkassa ....................................................................................... 140

Dyrtidstillägg till familjepensionstagare, som samtidigt åtnjuter
dyrtidstillägg av statsmedel å avlöning eller tjänstepension 157

Statens affärsverksamhet ............................................................................... 158

Tjänsteläkare vid de affärsdri vande verken ........................................ 158

Poststationen i Kappelshamn................................................................... 170

Forsmobron................................................................................................. 171

Av statens järnvägar utbetalad ersättning för en för kommen koffert 174
Utnyttjandet för enskild tjänstemans privata resor av statens järnvägars
materiel....................................................................................... 178

Upprensning av norra inloppet till Fårösund .................................... 179

Köpings hamn ............................................................................................ 189

Kraftstationen vid Sillre........................................................................... 194 II

II — Rev.-berättelse ang■ statsverket för år 1933. lil

— 1 —

Fångvårdsstyrelsens

yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid. 4, § 2.

Till herr statsrådet och chefen för finansdepartementet.

Genom remiss den 21 december 1933 har fångvårdsstyrelsen anmodats
att avgiva utlåtande i anledning av riksdagens revisorers berättelse år
1933.

Med anledning härav får styrelsen anföra följande.

Efter att hava lämnat en översikt över antalet befattningshavare vid
de särskilda fångvårdsanstalterna den 1 oktober 1933 samt medeltalet
och högsta antalet fångar vid en var av dessa anstalter under år 1932
erinra revisorerna därom, att 1922 och 1928 års revisorer uttalat den meningen,
att personalkostnaderna borde väsentligen begränsas. Revisorerna
omnämna vidare dels den av landshövdingen Sven Hagströmer den
16 juli 1931 framlagda utredningen rörande möjligheten att åstadkomma
större koncentration i fångvårdsväsendet och därmed sammanhängande
spörsmål, dels den utredning och det förslag angående fångvårdens framtida
ordnande och vad därmed äger samband, som den 11 oktober 1933
avgivits av statens organisationsnämnd.

I anslutning till berörda återblick hava 1933 års revisorer framhållit
angelägenheten av att i större utsträckning än vad hittills skett söka
nedbringa utgifterna för fångvårdsanstalterna. Med föranledande av
detta uttalande tillåter sig fångvårdsstyrelsen erinra därom, att — såsom
revisorerna också påpekat — nettokostnaderna för fångvården,
vilka för budgetåret 1927/1928 uppgingo till 4,302,406 kronor, sedermera
nedgått så att de för budgetåret 1932/1933 belöpt sig till 3,825,963 kronor.
Härvid må även framhållas,. att med de starkt begränsade anslag, som
anvisats för fångvården, det icke varit möjligt att tillgodose andra ändamål
än dem, som varit oundgängligen nödvändiga. Att personalkostnaderna
icke kunnat minskas utan i stället måst ökas beror därpå, att
fångvårdens specialanstalter med nödvändighet krävt avsevärt ökad
personal. Särskilt har den fortgående ökningen av förminskat tillräkneliga
förbrytare vid förvaringsanstalten i Norrköping samt det
ökade antalet straffriförklarade personer (för närvarande omkring 150),
s°m ännu, intill dess plats kan beredas dem å statens sinnessjukhus, måste
omhändertagas av fångvården, medfört, att den indragning av personal,
som kunnat verkställas beträffande den egentliga fångvården icke för
mått uppväga den erforderliga personalökningen vid specialanstalterna.

Revisorerna hava vidare framhållit, hurusom införpassandet till fångvårdsanstalt
av personer, som dömts till förhållandevis obetydliga böter,
1 — Ilen.-berättelse äng. statsverket för år 1933. lif.

_ 2 _

i en mängd fall dragit höga kostnader. Till belysande härav hava revisorerna
meddelat en sammanställning över kostnader i sådant hänseende
för ett antal forslingsresor, huvudsakligen inom de norrländska länen.

I anledning härav vill styrelsen fästa uppmärksamheten därå, att kostnadsutgifterna
i fråga, vilka på begäran lämnats från styrelsen, avse
ytterlighetsfall, varför någon allmängiltig slutsats icke lärer kunna
dragas av sagda sammanställning. Vidare får styrelsen framhålla, att, örn
också kostnaderna för införpassande av personer till fångvårdsanstalt
för avtjänande av straff för närvarande utgå av fångvårdsanslaget, sadan
forsling ankommer på och ombesörjes av polismyndighet. Det ina i
detta sammanhang erinras, hurusom förslag framkommit därom, att
kostnaderna för berörda transporter icke vidare skulle bestridas från
fångvårdsanslaget. Sålunda hava statskontoret och riksräkenskapsverket
i gemensamt utlåtande den 15 september 1933 angående uppställningen
av riksstatens utgiftssida föreslagit, bland annat, uppförande under
andra huvudtiteln av särskilt förslagsanslag för överståthållarämbetets
och länsstyrelsernas kostnader för fångtransport. Därjämte har statens
organisationsnämnd i sitt ovanberörda betänkande angående fångvårdens
framtida ordnande m. m. föreslagit, att kostnaderna för omhandlade
forslingar skulle bestridas av vederbörande länsstyrelse och gäldas
av det under femte huvudtiteln uppförda förslagsanslaget till polisväsendet
i riket.

Slutligen framhålla revisorerna beträffande jordbruksfängelset i Mariestad,
att fångar, som icke hade vana vid eller duglighet för lantbrukssysslor
i stor utsträckning överflyttats till ifrågavarande jordbruksfängelse,
samt att i viss omfattning återfallsförbrytare hänvisats
till samma fängelse. Beträffande sistnämnda kategori av fångar hava
statsrevisorerna anfört att, då enligt vad erfarenheten torde hava visat
återfallsförbrytare mera sällan vore mottagliga för dea ''fostran, som
vid ett jordbruksfängelse erbjödes, och ofta ogynnsamt påverkade sina
medfångar, revisorerna ville påpeka vikten av att till jordbruksfängelse
hänvisades huvudsakligen sådana fångar, som kunde förutsättas hava
vilja och förmåga att efter strafftidens slut följa samhällets lagar.

I anledning härav får styrelsen anföra följande:

Jordbruksfängelset i Mariestad är avsett dels för fångar, som i friheten
tillhört jordbruksnäringarna med liknande yrken eller eljest önska
att efter frigivningen ägna sig däråt, dels ock för fångar, vilkas hälsotillstånd
kräver frileiftsvistelse (Jfr statsverkspropositionen 1916 II huvudtiteln
sid. 107). I sistberörda avseende stadgas i verkställighetslagens
§ 6 st. 2: »Ilar fånge, som hålles till straff i gemensamhet, under
längre tid sysselsatts med arbete huvudsakligen inomhus, skall han, där
så lämpligen kan ske, någon tid före frigivningen helt eller delvis hållas
till arbete utomhus.» Vidare har det, med hänsyn därtill, att inomhusvistelse
ej sällan verkar i hög grad deprimerande på särskilt nervösa
naturer, blivit nödvändigt att efter vederbörande läkares föreskrift i avsevärd
utsträckning till fångvårdsanstalten i Mariestad överflytta även
fångar, som ej hava vana vid jordbruksarbete. De mycket begränsade
möjligheter till friluftsarbete, som de vanliga fängelserna erbjuda, äro
nämligen otillräckliga för att bereda dylikt arbete åt alla de fångar, som
visa sig därav vara i behov. Att bland dem, som sålunda måst överflyttas,
också funnits återfallsförbrytare, torde ligga i sakens natur,
helst som sådana förbrytare ofta hava långa strafftider.

— 3 —

Beträffande faran för återfallsförbrytares menliga inverkan på medfångar
vill styrelsen framhålla, att dylik fara föreligger vid varje gemensamhetsbehandling,
samt att man i möjligaste mån söker avvärja densamma
genom fångarnas uppdelning i grupper. Därjämte är att märka, att på
grund av förhållandena vid ett jordbruksfängelse till Mariestadsfängelset
ej sändas några fångar, vilka av vederbörande fångvårdsmyndigheter
betecknas såsom opålitliga, samt att på grund härav de sämre fångelementen
ej komma till detta fängelse.

. I detta sammanhang anser sig styrelsen emellertid vilja framhålla, att
till de under jordbruksfängelset i Mariestad lydande jordbrukskolonierna,
där fångbehandlingen sker under mera fria former, sändas endast
sådana fångar, vilka visat sig särskilt pålitliga.

I ärendets handläggning hava deltagit överdirektören Masreliez samt
byråcheferna Sidenbladh och Wijkmark.

Stockholm den 9 januari 1934.

GUSTAF MASBELIEZ.

K. Wallén.

Utrikesdepartementets

yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid. 12, § 4.

Till finansdepartementet.

Genom utdrag av protokollet över finansärenden den 21 nästlidne december
har utrikesdepartementet erhållit förständigande att avgiva och
senast den 11 innevarande januari till finansdepartementet insända utlåtande
i anledning av vad riksdagens revisorer i sin den 15 december
1933 överlämnade berättelse anfört rörande en i utrikesdepartementets
räkenskaper balanserad fordran hos förre konsuln i New York K. Woxen.
I sin nämnda berättelse hava revisorerna förordat, att åtgärder måtte
vidtagas för avskrivning i räkenskaperna av denna fordran.

Med anledning härav har jag äran meddela, att från utrikesdepartementets
sida intet är att erinra mot en dylik avskrivning. Då det emellertid
torde ankomma på riksdagen att därom fatta beslut, komma genom
departementets försorg åtgärder att vidtagas för avlåtande av proposition
till riksdagen i detta syfte.

Stockholm den 8 januari 1934.

Enligt uppdrag

B. JOHANSSON.

Sven Pousette.

— 4 —

Generalstabens

yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid. 13, § 5.

Till Konungen.

Genom nådig remiss den 21 sistlidna december anbefalld avgiva utlåtande
över riksdagsrevisorernas år 1933 lämnade redogörelse beträffande
rekryteringen av reservstaten för furirer vid Gotlands trupper får
jag, med remisshandlingens återställande, i underdånighet anföra följande.

Enligt vad som anföres i Kungl. Maj:ts proposition nr 51/1928 åsyftar
reservstaten för furirer vid Gotlands trupper att vid mobilisering säkerställa
en förstärkning av befälstillgången vid å Gotland förlagda truppförband.
Närmast gäller härvid att tillgodose ett behov av sammanlagt
143 plutonchefer, stabsunderofficerare och därmed likställda befattningshavare,
vilket vid reservstatens upprättande avsågs kunna ske genom
en årlig rekrytering av högst 10 furirer med en tjänstetid av 15 år. Som
av riksdagsrevisorernas redogörelse framgår, har emellertid rekryteringen
under den tid, reservstatsorganisationen ägt bestånd, icke skett i beräknad
omfattning. Antalet beställningshavare, som f. n. bort uppgå till
60, utgör endast 20.

Ett säkerställande av befälstillgången på Gotland vid mobilisering genom
det fr. o. m. år 1928 försöksvis tillämpade systemet med kontraktsbundet
underbefäl har således icke kunnat förverkligas i avsedd utsträckning.
Den förnämsta orsaken härtill torde vara att söka i de vid
reservstatsorganisationens upprättande och alltjämt rådande svåra och
osäkra tiderna för mindre jordbruk och egna hem. De avgångna furirerna
— i all synnerhet de på fastlandet bosatta — synas under dessa
förhållanden icke hava vågat binda sig vid fleråriga egnahemskontrakt
utan hava i stället sökt utkomstmöjligheter inom andra verksamhetsområden
än jordbrukets. En bidragande orsak till reservstatens ringa omfattning
torde jämväl kunna sökas i det förhållandet att rekryteringen
— med hänsyn till önskan att erhålla en kvalitativt god befälstillgång
—- skett med viss försiktighet.

Även den omständigheten att befordringsförhållandena för reservstatens
beställningshavare icke reglerats, kan i någon mån hava verkat
hämmande på rekryteringen. I här berört avseende har militärbefälhavaren
på Gotland genom skrivelse den 11 maj 1933, nr 250, ingivit underdånig
framställning angående tilläggande av sergeants tjänsteställning
åt därtill förtjänta furirer på reservstaten. Chefen för generalstaben har
genom underdåniga skrivelser den 16 september 1933, nr 735, och den 19
oktober 1933, nr 822, i princip tillstyrkt framställningen, vilken emellertid
ännu icke föranlett någon Eders Kungl. Majds åtgärd.

Att på grundvalen av nu föreliggande, mindre tillfredsställande resultat
söka bedöma reservstatsorganisationens lämplighet är, på grund av
ovan anförda rekryteringssvårigheter, synnerligen vanskligt. Visserligen
torde det med hänsyn till reservstatens nuvarande ringa omfattning
kunna fastställas, att stora svårigheter föreligga att inom den avsedda
tiden i full utsträckning besätta reservstatsbeställningarna, men
då det inom nu gällande härordnings ekonomiska ram icke är möjligt

5

att på annat sätt än genom systemet med kontraktsbundet underbefäl
åtminstone i någon mån säkerställa en vid mobilisering nödvändig förstärkning
av befälstillgången vid å Gotland förlagda truppförband, synes
reservstatsorganisationen alltjämt böra tillförsäkras erforderligt
stöd för dess vidmakthållande och utveckling. I en kommande härordning
kunna möjligen andra vägar bliva framkomliga för säkerställande
av här ifrågavarande befälsbehov.

Frågan synes därför vara av den beskaffenhet, att den bör upptagas till
prövning och utredning av försvarskommissionen.

På grund av vad ovan anförts, får hos Eders Kungl. Maj:t jag i underdånighet
hemställa,

att reservstaten för furirer vid Gotlands trupper genom erforderliga
medels anvisande och genom ett reglerande av befordringsförhållandena
för dess beställningshavare alltjämt måtte tillförsäkras stöd för dess vidmakthållande
och utveckling samt

att fragan angående sättet för säkerställandet av befälstillgången på
Gotland vid mobilisering måtte — med hänsyn till att den nu tillämpade
reservstatsorganisationen för furirer vid Gotlands trupper icke visat sig
effektiv ur kvantitativ synpunkt — upptagas till prövning och utredning
av försvarskommissionen för att i en kommande härordning bringas
till en ur militär synpunkt godtagbar lösning.

Stockholm den 10 januari 1934.

Underdånigst,-OSCAR NYGREN.

Chef för generalstaben.

C. H. Tottie.

Medicinalstyrelsens

yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid. 16, § 6.

Enligt vad medicinalstyrelsen under hand inhämtat, har statens sjukvårdskommitté
uti sitt betänkande till behandling upptagit frågan örn
samarbete mellan civil och militär sjukvård. Då betänkandet inom närmaste
tiden torde komma att överlämnas till Eders Kungl. Maj:t, anser
styrelsen, som förutsätter, att styrelsen sättes i tillfälle avgiva yttrande
över detta betänkande, sig för närvarande icke böra närmare uttala sig
örn lämpligheten av ett sådant samarbete. Styrelsen får endast framhålla,
att frågan härom i alla fall ytterst torde vara beroende på initiativ
från endera av i saken intresserade parter, kronan eller landstingen.

Stockholm den 9 januari 1934.

Underdånigst
EINAR EDÉN.

K lil K ÅBERG.

Einar Hedberg.

— 6 —

Arméförvaltningens sjukvårdsstyrelses yttrande

i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid. 16, § 6.

Till Konungen.

Genom nådig remiss den 21 nästlidne december bär Eders Kungl. Maj :t
anbefallt arméförvaltningens sjukvårdsstyrelse att avgiva och senast den
11 innevarande januari inkomma med underdånigt utlåtande i anledning
av ett utav 1933 års riksdagsrevisorer gjort utalande angående vidgat
samarbete mellan militära och andra sjukhus.

I anledning härav får sjukvårdsstyrelsen, som från samtliga arméfördelningschefer
och militärbefälhavaren på Gotland infordrat yttranden
i ärendet, med återställande av remisshandlingarna, härmed i underdånighet
anföra följande.

Särskilt efter uttalanden och beslut av 1917 och 1918 års riksdagar har
sjukvårdsstyrelsen sökt åvägabringa dylikt samarbete och har härom
underhandlat med åtskilliga landsting och kommunala myndigheter.
Såsom ock i riksdagsrevisorernas uttalande framhållits, hava alltsedan
år 1923 militärsjukhusen i Eksjö, Linköping och Sollefteå öppnats för civil
sjukvård; sedan år 1924 står garnisonssjukhuset i Stockholm i viss
utsträckning till förfogande för Stockholms stad och sedan nästlidet år,
1933, jämväl för Stockholms län. Det bör vidare erinras därom, att garnisonssjukhusen
i Skövde, Karlsborg och Boden sedan ett flertal år i stor
utsträckning lämna vård åt civila patienter från respektive landstingsområden.

A samtliga de platser, där sålunda nu nämnd sjukvårdande verksamhet
bedrives i samarbete med civila myndigheter, har detta skett till
fromma för såväl militär som civil sjukvård.

Det är emellertid icke på alla håll förutsättningar föreligga för ett dylikt
samarbete.

I första hand kräver ett sådant att de militära sjukhusen genom sin
storlek och utrustning med särskilt kompetent personal och speciell materiel
— skiftande efter olika lokala sjukvårdsbehov — kunna drivas i
samma eller motsvarande utsträckning och efter samma allmänna grunder
som civila sjukvårdsinrättningar. Dessa förutsättningar saknas å
ett flertal militära förläggningsorter och truppförbandssjuklius. Man
skulle härtill kunna lägga att som regel endast manliga patienter kunna
vårdas å militärsjukhusen och att statsmyndigheter och landsting visat
sig för närvarande ganska obenägna för reformer, som äro förenade med
omedelbara extra kostnader.

Vad beträffar det i riksdagsrevisorernas uttalande omnämnda ringa
utnyttjandet av vårdplatserna vid militärsjukhusen i Sollefteå och å
Visborgs slätt får styrelsen i underdånighet framhålla, att motsvarande
förhållande återfinnes inom ett flertal truppförbandssjuklius. Beläggningen
varierar i anslutning till mer eller mindre tillfälliga förhållanden,
inryckningar, övningar, årstider, epidemier o. s. v.; år 1933 jämväl
i anslutning till inställelse av värnpliktsövningar. — Det allmänna hälsotillståndet
inom de militära förläggningarna har under de senaste åren
varit synnerligen gott. I samband härmed anser sig styrelsen emelle!''-

— 7 —

tid böra i underdånighet erinra därom, att truppförbanden ännu för
några år sedan hemsöktes av svårartade influensaepidemier, varvid vårdplatserna
visade sig vara otillräckliga, och tillfälliga sådana måste beredas
utanför sjukhusen. Det föreligger givetvis ett ofrånkomligt behov
för den militära sjukvården att ständigt räkna med en viss sjukhusreserv.

De militära sjukvårdsmyndigheterna hava emellertid uppmärksamheten
fäst å det av riksdagsrevisorerna berörda förhållandet och hava härutinnan
vidtagit vissa undersökningar.

Sålunda föreslog fördelningsläkaren vid Norra arméfördelningen J.
R. Odenius år 1931 samarbete med pensionsstyrelsen i syfte att bereda
patienter med reumatiska åkommor vård å militärt sjukhus. Detta förslag
ansågs emellertid av sjukvårdsstyrelsen och pensionsstyrelsen, som
i detta avseende under hand samrådde, icke kunna realiseras med hänsyn
till ovan antydda omständigheter, sålunda bristen å materiel, speciellt
kompetenta läkare m. m.

Vidare har sjukvårdsstyrelsen med medicinalstyrelsens goda minne sedan
något år sökt samarbete med civila och militära myndigheter i och
för tuberkulossjukdomens bekämpande på Gotland, särskilt beträffande
dispensärverksamheten, och hyser sjukvårdsstyrelsen förhoppning att
dessa ännu icke avslutade förhandlingar skola, vad angår Visborgs slätt,
leda till förverkligande av riksdagsrevisorernas syftemål.

Även på en del andra orter kan ytterligare samarbete för åstadkommande
av en fördelning av antalet patienter mellan civila och militära
sjukhus m. m. tänkas vara möjligt och lämpligt. Härvid erfordras emellertid
mera ingående undersökningar, innan frågan slutligen kan ordnas.
Sjukvårdsstyrelsen anser det vara en dess nära tjänsteangelägenhet
att härför intressera sig och att härför utnyttja det stöd, statsrevisorerna
lämnat.

I samma syfte får styrelsen slutligen i underdånighet meddela, att styrelsen
för samarbete i fråga noggrant följt och följer statens sjukvårdskommittés
utredningarbeten och har härom vid olika tillfällen under
hand samrått med densamma.

Stockholm den 9 januari 1934.

Underdånigst
S. RICHARD ERHARDT.

O. NORDLANDKIl.

W. E. Odeman.

Marinförvaltningens

yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid. 17, § 7.

Underdånigt utlåtande.

I fråga örn i riksdagsrevisorernas berättelse berörda äldre förskott
från åren 1913 och 1916—1919, vilka icke blivit slutligt redovisade vid

— 8

utgången av budgetåret 1932/1933, vill marinförvaltningen framhålla, att
åtgärder för desammas indrivande oell redovisning för närvarande pågå,
Då den utgående balansen å förskottstiteln vid tidpunkten för bokslutet
för budgetåret 1932/1933 på grund av kända förhållanden icke kunnat
med säkerhet fastställas och för underlättande av den nu pågående
utredningen av äldre oersatta förskott, har marinförvaltningen i samband
med införandet av nytt redovisningssystem föreskrivit, att förskott
utgivna till och med utgången av nästlidna budgetår skola bokföras å
särskilt konto, benämnt »T 2, Förskottssaldo per den 30/e 1933».

Förskott, utgivna under innevarande budgetår, bokföras å ett konto,
benämnt »T, Förskott», vilket är föremål för en månadsvis fortlöpande
kontroll hos ämbetsverkets bokslutskontor. Därvid undersökes särskilt,
huruvida redovisningsåtgärder blivit företagna inom behörig tid. Vid
denna undersökning tillämpar ämbetsverket den principen, att, därest
ett förskott utestår oredovisat under längre tid än tre månader och särskild
av ämbetsverket godtagbar anledning härtill icke föreligger, ämbetsverket
anmodar vederbörande myndighet, som utgivit förskottet, att
vidtaga åtgärder för dettas snara redovisande. Genom detta förfaringssätt
har ämbetsverket erhållit ett fast grepp på förskottsväsendet, varav
följer, att antalet utestående förskott kunnat väsentligt nedbringas, vilket
jämväl är ägnat att minska behovet av rörelsekapital för marinen.

I detta ärendes handläggning hava deltagit undertecknad, chef, samt
Brunskog, föredragande, och Braunerhielm.

Stockholm den 9 januari 1934.

Underdånigst

På kungl, marinförvaltningens vägnar
HARALD ÅKERMARK.

E. Gräntz.

Medicinalstyrelsens

yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid. 19, § 8.

Till Konungen.

Genom remiss den 28 december 1933 har Eders Kungl. Majit anbefallt
medicinalstyrelsen att inkomma med utlåtande i anledning av vad riksdagens
revisorer i sin berättelse år 1933 linder femte huvudtiteln,
socialdepartementet, § 8 anfört angående Gådeå sjukhus i Härnösand.

Med omförmälan, att det fastställda platsanstalet år 1932 å nämnda sjukhus
utgjorde 279, medeltalet vårdade per dag samma år 343 och antalet
underhållsdagar 125,333, att dagskostnaden för sjukvården samma år utgjorde
3 kronor 51 öre, samt att, sedan sjukhuset under åren 1908—1909
undergått en omfattande restaurering, några större reparationer å detsamma
icke ägt rum, hava revisorerna, som avlagt besök vid sjukhuset, gjort
följande uttalande:

— 9

»Revisorerna funno vid sitt besök, att sjukhusets lokaler i flera olika
hänseenden befunno sig i ett synnerligen otillfredsställande skick. Dä
bristen på lämpliga, modernt utrustade lokaler för sjukvårdsverksamheten
vid ifrågavarande sjukhus kan anses inverka menligt å sjukvården och
bidraga till att höja vårdkostnaderna, synes det revisorerna angeläget, att
åtgärder vidtagas för sjukhusets försättande i mera sjukvårdsmässigt
skick. Enligt vad revisorerna erfarit föreligga också i detta hänseende
flera olika förslag. Vid prövningen av dessa förslag synes det enligt revisorernas
mening önskvärt att ett nedbringande av kostnaderna för verksamheten
vid sjukhuset eftersträvas».

Medicinalstyrelsen får i ärendet anföra följande.

Med anledning av det otidsenliga skick, i vilket sjukhuset befunne sig
(delvis trånga och olämpligt anordnade sjukavdelningar, synnerligen otillfredsställande
arbetslokaler för de sjuka, avsaknad av sköljrum, mellan
patientlokaler inklämda personalrum, dåligt utrustade badrum, torrklosettsystem,
föråldrat värmeledningssystem m. m.) uppdrog styrelsen hösten
1930 åt dåvarande överläkaren S. Jarl att verkställa utredning rörande
möjligheterna för en restaurering av anstalten. 1 utlåtande den 17 november
1930 uppdrog Jarl huvudlinjerna för omfattande renoveringsarbeten,
jämväl innebärande nyuppförandet av tvenne paviljonger örn vardera 80
platser med ökning av sjukhusets totala platsantal till omkring 400. Jarl
ansåg emellertid, att därmed trots betydande kostnader fullt tillfredsställande
vårdförhållanden icke skulle vinnas utan förordade sjukhusets nedläggande
och vårdplatsernas ersättande genom de nyplanerade sinnessjukhusen,
med hänsyn vartill en nordlig förläggning av det till uppförande
inom Gävleborgs län föreslagna sjukhuset borde planeras. Gådeå sjukhus
ansåg Jarl böra övertagas av fångvården för dess sinnessjukvård eller,
örn detta icke vore realiserbart, användas för straffriförklarade sinnessjuka.

Direktionen för Gådeå sjukhus har närmast med hänsyn till de olägenheter
för befolkningen inom sjukhusets nuvarande område, som ett nedläggande
av detsamma skulle medföra, avstyrkt nedläggandet och i stället
förordat utvidgning och renovering.

Överinspektören för sinnessjukvården har i berättelse över inspektion
av sjukhuset den 12—13 juni 1933 ställt sig tveksam till lämpligheten av
utvidgningsplanernas realiserande och särskilt funnit det begränsade
tomtutrymmet lägga hinder i vägen för ett ändamålsenligt utbyggande av
sjukhuset.

Enligt vad medicinalstyrelsen har sig bekant har statens organisationsnämnd
under sin utredning angående fångvårdens framtida ordnande haft
sin uppmärksamhet riktad på möjligheterna att använda sjukhusetablissementet
för fångvårdens behov. I nämndens den 11 oktober 1933 avgivna
utlåtande har emellertid något förslag i sådan riktning icke upptagits till
diskussion.

Medicinalstyrelsen kommer att utförligt redogöra för den föreliggande
frågan och sitt ställningstagande till densamma i samband med utlåtande
och förslag i anbefalld utredning angående förläggningsplats för det ovanberörda
nya sinnessjukhuset, som i den av statsmakterna principiellt godkända
planen för anskaffande av nya platser för den statliga sinnessjukvården
föreslagits att förläggas inom Gävleborgs län. Sistnämnda utredning
Ilar fördröjts väsentligen genom den nödvändiga anknytningen till
densamma av frågan örn Gådeåsjukhusets framtida gestaltning, och för
denna frågas bedömande har styrelsen ansett sig böra avvakta organisa -

— 10 —

tionsnämndens utredning, nied hänsyn till möjligheterna för det från sinnessjukvårdens
synpunkt önskvärda övertagandet av anstalten för fångvårdsändamål.

Innan spörsmålet örn sjukhusets framtida användning blivit klargjort,
bär styrelsen icke ansett sig böra vidtaga mera omfattande restaureringsarbeten
inom sjukhuset utan inskränkt sig till nödvändiga reparationer
och särskilt trängande förbättringar, såsom badrummens ställande i tidsenligt
skick. De härför anvisade beloppen hava under åren 1930—1933 uppgått
till sammanlagt över 100,000 kronor.

I handläggningen av detta ärende hava deltagit generaldirektörens ställföreträdare,
medicinalrådet Edén, byråchefen von Dardel och medicinalrådet
Lauritzen, den sistnämnde föredragande.

Remissakten återställes.

Stockholm den 9 januari 1934.

Underdånigst
EINAR EDÉN.

E. LAURITZEN.

J. Hedqvist.

Medicinalstyrelsens

yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid. 19, § 9.

Till herr statsrådet och chefen för kungl, socialdepartementet.

Medicinalstyrelsen, som genom remiss den 28 december 1933 anmodats att
till kungl, socialdepartementet inkomma med yttrande i anledning av
vad riksdagens revisorer i sin berättelse anfört angående utfärdandet av
vissa intyg vid Restads sjukhus, får härmed vördsamt anföra följande.

Styrelsen har redan tidigare uppmärksammat, att befattningshavare vid
vissa statliga sinnessjukhus betingat sig ersättning för av dem avgivna
intyg samt att i sådant avseende tillämpats växlande praxis. Då kungl,
förordningen angående expeditionslösen den 7 december 1883 icke för närvarande
är gällande för statens sinnessjukhus och vid sådant förhållande
några allmänna regler vare sig örn skyldighet för befattningshavare vid
dessa sjukhus att tillhandahålla expeditioner eller örn ersättning för expeditionerna
icke finnas meddelade utöver vad i sådant avseende framgår av
bestämmelserna i stadgan angående sinnessjukvården i riket den 19 september
1929, har styrelsen för att åvägabringa rättelse härutinnan funnit
sig böra hos Kungl. Majit hemställa örn föreskrift att nämnda kungörelse
den 7 december 1883 måtte med visst undantag tillämpas på statens sinnessjukhus.
Styrelsen tillåter sig att såsom yttrande i förevarande ärende
åberopa sin nu nämnda den 20 januari 1933 dagtecknade skrivelse till
Kungl. Majit, vilken skrivelse i styrkt avskrift bifogas.

Sedan statskontoret avgivit yttrande över styrelsens nämnda framställning
och därvid förklarat sig icke hava annat att erinra mot densamma än

—11 —

statskontoret ifrågasatt huruvida icke taxa för vissa av läkare vid ifrågavarande
sjukhus utfärdade intyg borde fastställas av Kungl. Maj:t i stället
för — såsom styrelsen föreslagit — av medicinalstyrelsen, har ärendet
återremitterats till styrelsen för yttrande dels i anledning av vad statskontoret
sålunda anfört dels ock örn grunderna för omförmälda taxa. På
anmodan av medicinalstyrelsen har därefter styrelsen för psykiatriska föreningen
den 15 december 1933 inkommit med yttrande och förslag i ärendet.
Medicinalstyrelsen har innevarande dag avgivit sitt yttrande i ärendet
samt därvid framlagt förslag till taxa å ersättning för ifrågavarande intyg.

I handläggningen av detta ärende hava deltagit generaldirektörens ställföreträdare
medicinalrådet Edén, byråchefen von Dardel och medicinalrådet
Lauritzen.

Stockholm den 9 januari 1934.

EINAR EDÉN.

1*''. v. dardel.

Félix Peyron.

Bilaga. Avskrift.

Till Konungen.

Kungl, förordningen den 7 december 1883 angående expeditionslösen (lösenförordningen)
innehåller bland annat bestämmelser örn hos vilka myndigheter
expeditionslösen skall äga rum. Ifrågavarande myndigheter hava
i förordningen grupperats i fem avdelningar. Under årens lopp har lösenförordningens
tillämpningsområde genom skilda kungl, kungörelser utvidgats
att gälla ett stort antal myndigheter utöver deni som från början
upptagits i densamma. Vad statens sinnessjukhus beträffar äro dessa icke
upptagna i lösenförordningen i dess ursprungliga lydelse och hava icke
heller några särskilda bestämmelser angående lösenförordningens tiRlämpning
å desamma sedermera meddelats. Behov av föreskrifter angående
expeditionslösen jämväl för sinnessjukhusens del har nämligen^ tidigare
icke framträtt, då antalet från sinnessjukhusen utgående expeditioner
varit ringa. På senare tid har det dock blivit alltmera vanligt, att man
hos sinnessjukhusens befattningshavare begärt protokollsutdrag,. dubletträkningar,
intyg örn erlagda patientavgifter, utdrag av intagningshandlingar
m. m. Efter vad medicinalstyrelsen inhämtat från de
olika sjukhusen har vid utfärdandet av dylika expeditioner i avseende å
ersättning för utskrift av desamma tillämpats skiftande praxis. I en del
fall har ersättning icke utgått, i andra fall har ersättning påkallats till
växlande belopp. Jämväl i fråga örn dispositionen av de influtna ersättningsbeloppen
har tillämpats olika praxis. Än hava desamma inlevererats
till statsverket genom åsättande och makulerande av från statsverket
inköpta stämplar, än har ersättningen i fall dä befattningshavare vid dylikt
sjukhus verkställt utskrift av expeditionen utom tjänstetid, tillfallit
denne. Vid det förhållande att några reglerande bestämmelser i ifrågavarande
avseende icke förefunnits, synes nyssnämnda förfarande icke för
närvarande kunna påtalas. Ett dylikt sakernas tillstånd är emellertid icke
tillfredsställande och nödvändigheten av en reglering av ifrågakomna förhållande
har blivit alltmera kännbar. I skrivelser till styrelsen hava även

— 12

kommuner oell enskilda påkallat åtgärder för vinnande av enhetliga och
skäliga grunder i ifrågavarande avseende.

Det kan sättas i fråga, huruvida överhuvudtaget ersättning för sinnessjukhusens
expeditioner behöver utgå. För det stora flertalet av dessa
torde visserligen ersättning varken vara påkallad eller bruklig, men dä
fråga är örn omfattande protokolls- eller journalutdrag eller avskrifter av
större omfattning, synes det vara befogat, att den som påkallar dylika
extra expeditioner ersätter staten dess kostnader för utskrift av desamma.
Det synes styrelsen vara lämpligt att sådan ersättning i likhet med vad
fallet är beträffande expeditionerna från det stora flertalet myndigheter,
utgår i enlighet med lösenförordningen.

Jämlikt föreskrift i kungl, kungörelsen den 22 december 1922 (nr 594) angående
redovisning till statsverket av viss expeditionslösen skall, i händelse
nyssnämnda förordning blir gällande för sinnessjukhusen, expeditionslösen
för expeditioner från dessa sjukhus redovisas till statsverket.

En särskild grupp av expeditioner utgöres av de intyg, som avgivas av
vid sinnessjukhusen anställda läkare rörande där intagna. Beträffande
skyldighet för läkare vid statens sinnessjukhus att avgiva utlåtanden, intyg
eller underrättelser angående å sjukhusen intagna föreligga, utöver
vad som gäller tjänsteläkare över huvudtaget, särskilda bestämmelser dels
i stadgan angående sinnessjukvården i riket den 19 september 1929 (37 ^
1 morn. (1), 7), 9), 10 och 11), 41 § 3), 73 § samt 75 §), dels i särskilda författningar,
såsom kungl, kungörelsen den 9 december 1927 angående kontroll
i vissa fall över enskild vård av sinnessjuka, sinnesslöa och epileptiska
(§§ 1 och 3), medicinalstyrelsens cirkulär den 31 oktober 1925 angående
anmälan örn sinnessjukdom m. m. hos läkare och barnmorska m. m.,
kungl, brev den 24 februari 1911 och kungl, kungörelsen den 21 december
1923 angående underrättelse örn vissa utländska medborgares intagande å
sinnessjukhus m. m.

Därjämte finnas i § 6 av instruktion för överläkare vid statens anstalter
för sinnessjuka, av medicinalstyrelsen fastställd den 30 december 1885,
vissa bestämmelser i ifrågavarande avseende, vilka såsom icke stridande
mot senare utfärdade föreskrifter fortfarande torde vara gällande och som
innebära skyldighet leir överläkare att avgiftsfritt meddela, då patienten
utskrives, på journalen grundat intyg örn hans hälsotillstånd, samt att,
därest eljest av anförvant eller målsman eller av domstol eller annan vederbörande
myndighet intyg begäres örn någon å anstalten vårdad person,
sådant intyg lämna kostnadsfritt åt domstol eller vederbörande myndighet,
men åt anförvant eller målsman mot stadgad avgift.

För annan läkare vid statens sinnessjukhus än överläkare äro motsvarande
föreskrifter i ämnet ej utfärdade, ej heller angående storleken av de
avgifter, som enligt nyssnämnda instruktion för överläkarna skola utgå
till dessa.

I den män avgivandet av utlåtanden, intyg eller underrättelser vare sig
utan anfordran eller på begäran av vederbörande myndighet ingår i läkarens
skyldigheter i tjänsten, skall givetvis för desamma ersättning ej
utgå.

Icke heller synes ersättning böra tillfalla läkaren för av honom meddelade
intyg, påkallade av den, som är eller varit å sjukhuset intagen, hans
förmyndare eller gode man, make eller anhörig eller ock den, som ansvarar
för avgiften till sjukhuset och innehållande endast sådant, som framgår
ur diarium, liggare eller journal, vilka avses i 37 § 1 mom. 2) och 3) i stadgan
angående sinnessjukvården i riket. Beträffande dessa intyg synas
lösenförordningens bestämmelser lämpligen kunna tillämpas.

— 13 —

För de olika slag av läkarintyg i övrigt, som kunna begäras beträffande
person som är eller varit å sinnessjukhus intagen och vilka med hänsyn
till de på vederbörande läkares personliga uppfattning grundade omdömen,
som däri meddelas, knappast kunna jämställas med i nämnda förordning
upptagna expeditioner, synas i ersättningshänseende böra fastställas regler,
närmast motsvarande bestämmelserna i 24 § 2 mom. 2) av sjukhusstadgan
den 22 juni 1928.

I detta sammanhang finner styrelsen sig böra framhålla önskvärdheten
av en liknande reglering jämväl rörande ersättning till läkare vid statens
sinnessjukhus för undersökning och utlåtande angående å sjukhuset icke
intagen, vilket han på grund av styrelsens förordnande enligt 43 § sinnessjuklagen
haft att avgiva, i vilket hänseende styrelsen hittills för varje
fall vid förordnandet gjort förbehåll i och för ersättningens begränsning
till det belopp, som i § 15 av provinsialläkaretaxan den 18 juni 1926 fastställts
för undersökning av levande persons sinnesbeskaffenhet i rättsmedicinskt
syfte.

Under åberopande av vad ovan anförts får medicinalstyrelsen hemställa,
att Eders Kungl. Majit måtte föreskriva dels att lösenförordningen skall
äga tillämpning jämväl å statens sinnessjukhus och att dessa därvid skola
hänföras till förordningens första avdelning, dock att beträffande bevis,
avskrifter oell andra expeditioner som vid statens sinnessjukhus anställda
läkare meddela beträffande å dessa sjukhus intagna skall gälla, att nämnda
förordning skall äga tillämpning endast då expeditionen innehåller uppgift
ur diarium, liggare eller journal, vilka avses i 37 § 1 mom. under 2)
och 3) av sinnessjukstadgan men att eljest ersättning till läkaren skall utgå
enligt av medicinalstyrelsen fastställd taxa, dels ock att ersättning till läkare,
som ovan sagts, för avgivande av utlåtande angående å sjukhuset
icke intagen enligt förordnande av medicinalstyrelsen jämlikt 43 § sinnessjuklagen
den 19 september 1929, må utgå jämväl enligt nämnda taxa.

Styrelsen har givetvis att i instruktioner för ifrågavarande läkare utfärda
de bestämmelser örn skyldighet att utfärda utlåtanden, intyg m. m.
som i anslutning till Eders Kungl. Majrts blivande beslut i föreliggande
ärende må bliva erforderliga.

I handläggningen av detta ärende hava deltagit generaldirektören Hellström,
byråchefen von Dardel och medicinalrådet Lauritzen.

Stockholm den 20 januari 1933.

Underdånigst.

Medicinalstyrelsens

yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid. 20, § 10.

Till herr statsrådet o c b chefen för kungl, soeialde p a r t e mentet.

Medicinalstyrelsen, som genom remiss den 28 december 1933 anmodats
att till kungl, socialdepartementet inkomma med yttrande i anledning av

14 —

vad riksdagens revisorer i sin berättelse anfört rörande vissa leveranser
till Ryhovs och ITmedalens sjukhus, får härmed avgiva följande vördsamma
yttrande i ärendet.

De leveranser, som avses i riksdagens revisorers berättelse, gällde för
ovannämnda sjukhus erforderlig belysningsarmatur. Artiklar av nämnda
slag hava tidigare, då fråga varit örn utrustning av nyuppförda sinnessjukhus,
plägat upphandlas av vederbörande sjukhusförvaltningar, vilka
närmast innehaft den lokalkännedom, som får anses vara behövlig för närmare
bedömande av sjukhusens behov av dessa artiklar. Då under hösten
1932 fråga uppkom örn upphandling av armatur för Ryhovs sjukhus, vilket
beräknades kunna tagas i bruk under hösten 1933, ansågs det emellertid
kunna medföra viss besparing, örn armatur samtidigt upphandlades för
såväl detta sjukhus som det samtidigt under byggnad varande Umedalens
sjukhus. Med hänsyn härtill och då vid sagda tidpunkt varken sjukhuschef
eller syssloman ännu tillsatts vid Ryhovs sjukhus, ansågs det lämpligt,
att upphandlingen ifråga omhändertogs av medicinalstyrelsen.

Genom annons i Tidning för leveranser till staten m. m. den 25 november
1932 utbjöds ifrågavarande leverans, varvid tillkännagavs, att ritningar
och specifikationer skulle erhållas efter hänvändelse till arkitekten V.
Riegel-, vilken av styrelsen anmodats att såsom sakkunnig biträda styrelsen
vid utrustningen av nämnda sjukhus och som tidigare anlitats vid
utrustningen av S:ta Maria sjukhus i Hälsingborg, Källshagens sjukhus
i Vänersborg, Västra Marks sjukhus i Örebro, Salberga sjukhus i ^>ala och
Furunäsets sjukhus vid Piteå. De upprättade specifikationerna a ifrågavarande
leverans bifogas i styrkt avskrift, ävensom en uppsättning skissritningar
å de i specifikationerna upptagna modelltyperna. Med dessa ritningar,
som upprättats av Riegel’, avsågs att giva vederbörande anbudsgivare
anvisning på de modelltyper, som lämpligen borde komma till användning
vid sjukhusen, varigenom vunnes att anbuden icke konnne att
avse en mångfald olika, sinsemellan svårligen jämförbara typer. I de vid
specifikationerna fogade leveransbestämmelserna angavs emellertid uttryckligen,
att det stöde anbudsgivare fritt offerera liknande armaturer
alternativt med å skisserna upptagna.

Det bär av revisorerna framhållits, att de å ritningarna upptagna modelltyperna
nied några få undantag hämtats ur av Aktiebolaget Arvid
Böhlmarks lampfabrik utgivna kataloger samt att medicinalstyrelsen icke
granskat och godkänt ifrågavarande av Riegel’ upprättade skissritningar
och därmed betagit sig möjligheten att förhindra att en viss anbudsgivare
ensidigt gynnats.

Såsom Riegel’ i sitt bär bifogade yttrande anfört hava de å ritningarna
upptagna modelltyperna av honom tagits ur befintliga kataloger i avsikt
att modelltyperna skulle utgöras av i den allmänna marknaden förekommande
standardtyper och att således icke specialtillverkning av desamma
för ifrågavarande leverans skulle behöva förekomma. De å ritningarna
upptagna modelltyperna lära i stor utsträckning återfinnas ej blott i lägsta
anbudsgivaren Aktiebolaget Arvid Böhlmarks lampfabriks kataloger
utan även i kataloger från andra firmor inom armaturbranschen. På
det här bifogade exemplaret av ritningarna 1 har Rieger angivit nummer
å modelltyper, upptagna i näst lägsta anbudsgivaren firman Bröderna
Malmströms Metallfabriks här bifogade kataloger,1 vilka typer nära motsvara
de å ritningarna upptagna.

Att styrelsen icke i samband med leveransens utbjudande fastställt

1 Ej här avtryckta.

— 15 —

ifrågavarande ritningar att gälla för leveransen sammanhänger med ovan
omnämnda förhållande att leveransen i första hand avsåg Ryhovs sjukhus,
vars chefsbefattning vid tidpunkten för leveransens utbjudande icke
var tillsatt, men som komme att tillsättas före ärendets avgörande. Innan
styrelsen intog definitiv ställning till modelltypernas närmare utseende
syntes det lämpligt att någon befattningshavare vid ett av de sjukhus,
där armaturen skulle komma till användning, finge tillfälle att yttra sig
i frågan.

Sedan Kungl. Majit utnämnt sjukhuschef vid Ryhovs sjukhus och denne
den 1 januari 1933 tillträtt sin befattning, anmodades han av styrelsen
att infinna sig i Stockholm för att granska de inkomna anbuden. Först
sedan nämnda sjukhuschef efter granskning av skissritningarna och efter
besök på Beckomberga sjukhus, där de å dessa ritningar upptagna modelltyperna
i stor utsträckning kommit till användning, förklarat sig förorda
dessa, ansåg sig styrelsen kunna upptaga ärendet till avgörande,,
varvid det lägsta avgivna anbudet antogs.

Örn styrelsen i samband med leveransens utbjudande fastställt de å
ifrågavarande ritningar upptagna modelltyperna att gälla för leveransen
vartill styrelsen under andra förhållanden haft all anledning, då dessa
modelltyper måste betecknas såsom enkla och praktiska samt desamma i
huvudsak kommit till användning vid de senast utrustade sinnessjukhusen,
torde utgången av upphandlingsärendet icke hava blivit annorlunda
än vad nu blir fallet. Den omständigheten att frågan örn modelltyperna
lämnades öppen i avbidan på att lokal myndighet finge tillfälle att bedöma
desamma, synes icke hava länt övriga anbudsgivare till förfång.

I handläggningen av detta ärende hava deltagit generaldirektörens ställföreträdare
medicinalrådet Edén, byråchefen von Dardel och medicinalrådet
Lauritzen.

Stockholm den 9 januari 1934.

EINAR EDÉN.

F. v. DARDEL.

Félix Peyron.

Till kungl, medicinalstyrelsen, Stockholm.

Med anledning av remisskrivelsen av den 30 december 1933 angående
statsrevisorernas anmärkning beträffande entreprenaden av belysningsarmatur
för Ryhovs och Umedalens sjukhus ber jag få anföra:

De av mig uppgjorda skisserna å belysningsarmatur voro endast utförda
så att de angåvo ytterkonturerna och voro icke fullständiga ritningar
samt avsågo endast att angiva hurudan armatur som önskades, vilket
jag även delgav firmorna dä handlingarna avhämtades, detta för att undvika
att icke olämpliga typer offererades och nya delentreprenader nödvändiggjordes,
och hade firmorna full frihet att offerera egna katalogvaror
av liknande typer. De typer, som föreslogos till inköp, återfinnas med
fa undantag i firmorna Bröderna Malmströms Metallvarufabrik och A.-B.
Arvid Böhlmarks Lampfabriks kataloger. Det torde därför sakna betydelse
från vilken katalog typerna uttogos. Helt nya typer hade givetvis
kunnat utarbetas, men skulle detta dels ställt sig dyrare, och dels kunnat
medföra högre priser, därest å sådana ritningar upptagits typer, vilka
icke förekommit i den allmänna marknaden och därför måst särskilt till -

— 16 —

verkas för leveransen i fråga. Då anslaget för armaturen var begränsat,
var enda utvägen att erhålla lägsta priser att föreslå i marknaden förekommande
standardbelysningar.

Armaturen är för övrigt i huvudsak lika den, som på sin tid efter entreprenad
levererades till statssjukhusen i Vänersborg, Örebro och Sala från
Bröderna Malmströms Metallvarufabrik, Malmö, varför även denna firma
var väl förtrogen med de föreslagna typerna, samt senast kommit till användning
vid Beckomberga sjukhus, vars armatur levererats av A.-B. Arvid
Böhlmarks lampfabrik.

Inköp av armaturer till kyrksal, gravkapell, samlingssal, operationsavdelning
föreslogs icke, emedan dessa lokaler icke vörö färdiga och jag
därför ansåg det vara lämpligast uppskjuta detta inköp till en senare tidpunkt.
Vissa typer härför medtogos visserligen i entreprenaden men
avsågs endast att utröna att anslagssumman ej skulle överskridas. Denna
senare del av armaturen föreslår jag att utbjuda på ny entreprenad.

Priserna voro i huvudsak lika från Bröderna Malmström och Böhlmarks,
vilka båda firmor voro de lägsta anbudsgivarna. Båda firmorna hade
emellertid offererat, dels flera olika rabatter dels sammankopplingsrabatter
för Rybo vs och Umedalens sjukhus, vilket gjorde att Böhlmarks
slutsumma vid uträkningen blev något lägre.

Då de upphandlade typerna i huvudsak finnas i båda firmornas kataloger
och även tidigare av båda firmorna levererats till olika sjukhus
hade de samma möjligheter att offerera låga priser, och skulle givetvis
delning lia föreslagits örn icke sammankopplingsrabatten funnits. Jag
ber samtidigt få omnämna att samtliga lamphållare till Umedalens sjukhus
levereras av Bröderna Malmström till Böhlmarks lampfabrik.

Vid kommande entreprenader ber jag få föreslå följande:

Firmorna skola anmodas att inkomma med rena nettopriser utan några
rabatter samt med fri prövningsrätt, varigenom möjlighet finnes att för
varje typ till leverantör föreslå den firma, som offererar lägsta nettopriset.
Endast en allmän beskrivning över armaturen bör lämnas.

På grund av anslagens begränsning kunna ju endast standardtyper
ifrågakomma, och hava de ledande fabrikerna på området Nordiska Kompaniet,
Malmö Metallvarufabrik, Bröderna Malmström, Asea och Böhlmarks
Lampfabrik under senare år erhållit de flesta beställningarna.
Övriga offererande firmor ha med få undantag dels varit ombud för nämnda
fabriker och dels för utländska och hava offererat högre priser, ofta
även för sjukhusändamål icke lämplig armatur.

Stockholm den 2 januari 1934.

V. Rieper.

Statskontorets

yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid. 26, § 12.

Till Konungen.

Sedan Eders Kungl. Majit genom nådig remiss den 28 december 1933
anbefallt statskontoret att avgiva utlåtande över vad riksdagens år 1933
församlade revisorer anfört i § 12 av sin berättelse, får ämbetsverket till
åtlydnad härav anföra följande.

— 17 —

I likhet med revisorerna finner statskontoret det principiellt sett vara
olämpligt att tjänsteman, som mot vederlag är allmänheten behjälplig med
upprättande av ansökningar angående yrkesmässig biltrafik m. m., samtidigt
har att till föredragning bereda sådana ärenden. Såsom revisorerna
framhållit, torde därför åtgärder böra vidtagas i syfte att undanröja den
mindre tillfredsställande ordning i detta hänseende, som, enligt vad revisorerna
anfört, förefinnes vid vissa länsstyrelser.

Vad angår frågan örn vidtagande av åtgärder i anledning av vad sålunda
förekommit anser sig statskontoret höra framhålla, att de påtalade
missförhållandena förekommit endast vid fem av de tjugutvå länsstyrelser,
från vilka upplysningar i ärendet inkommit. Vid sådant förhållande
synes det kunna ifrågasättas, huruvida icke rättelse i förevarande avseende
kan förväntas utan vidare komma till stånd, sedan vederbörande
länsstyrelser erhållit kännedom örn revisorernas ifrågavarande uttalande.

Stockholm den 5 januari 1934.

GUNNAR BRITTH.

Underdånigst

K. BERGENDAL.

Hjalmar Ryttermark.

Riksräkenskapsverkets

yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid. 29, § 13.

Till Konungen.

Till åtlydnad av remiss den 28 december 1933 får riksräkenskapsverket
härmed avgiva underdånigt utlåtande i anledning av vad riksdagens revisorer
under § 13 i berättelsen angående statsverket anfört i fråga örn uppbördsborgen
för polis- och fjärdingsmän.

I utlåtande den 17 juni 1933 i anledning av erhållen remiss angående utsträckt
ansvarighet för försäkringsbolag beträffande garantiförsäkring
för fjärdingsmän framhöll riksräkenskapsverket, som fann en vidgad ansvarighet
vara en angelägenhet av stor vikt, att frågan borde lösas i samband
med en utsträckning av giltighetstiden för de andra slag av säkerheter,
som enligt gällande författningar må ställas av uppbördsman och exekutionsbiträden.
Då emellertid statskontorets i utlåtande den 26 mars
1931 framförda, av revisorerna refererade förslag beträffande ordnande
av garantiförsäkring för nu ifrågavarande befattningshavare synes innebära
väsentliga fördelar framför hittills tillämpade förfaringssätt, vill
riksräkenskapsverket tillstyrka, att åtgärder vidtagas för lösning av frågan
i av statskontoret föreslagen riktning.

I handläggningen av detta ärende har, förutom undertecknade, byråchefen
Runemark deltagit.

Stockholm den 4 januari 1934.

Underdånigst
ERIK STRIDSBERG.

G. FALLSTEDT-LINDHOLM.

2 — Rev.-berättelse äng. statsverket för år 1933. III.

H. Levin.

— 18 —

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsens -

yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid. 35—58,
§§ 14-22.

Till Konungen.

Genom nådiga remisser anbefalld avgiva utlåtande i anledning av vad
riksdagens år 1933 församlade revisorer under §§ 14, 15, 16, 17, 18, 19, 20,
21 och 22 av sin berättelse anfört får väg- och vattenhyggnadsstyrelsen
med remisshandlingarnas återställande i underdånighet anföra följande.

§ 14. Statens förråd av gatsten.

Kevisorernas uttalande beträffande de utgifter, som framdeles under en
följd av år kunna komma att drabba statsverket i form av hyra för statens
lager av smågatsten, storgatsten och kantsten får väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
vitsorda.

I likhet med revisorerna anser väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, att effektivaste
sättet för vinnande av snabb avyttring av statens stenlager vore
att belägga vissa huvudvägar med sten från statens förråd, varom styrelsen
redan den 5 december 1932 avgivit förslag i samband med den utredning
rörande möjligheterna och förutsättningarna för en vidgad hemmamarknad
för svensk gatsten, som då verkställdes gemensamt av vägoch
vattenbyggnadsstyrelsen och kommerskollegium.

Till åtlydnad av Eders Kungl. Maj:ts befallning den 7 april 1933 att
verka för att sten från statens förråd måtte vinna avsättning och med
iakttagande av vad riksdagen anfört örn köpevillkorens anpassande efter
det allmänna marknadsläget och vid varje tidpunkt i övrigt rådande förhållanden,
har väg- och vattenbyggnadsstyrelsen gjort stora ansträngningar
för att stimulera vägdistrikt och städer att köpa sten från statens
förråd, men resultatet har dessvärre icke visat sig motsvara det nedlagda
arbetet. Hela försäljningsproblemet har till sist visat sig vara en prisfråga.

En snabbare avyttring av statens sten torde endast stå att vinna genom
försäljning till ett pris, som väsentligt understiger den allmänna marknadens.
Att söka vinna ökad avsättning genom att bevilja högre statsbidrag
i sådana fall, där statens sten kommer till användning, än vad eljest
skolat utgå, torde vara en mindre tilltalande utväg. För landsbygdens
del lärer för övrigt beviljandet av större statsbidrag knappast kunna
ifrågakomma med de bestämmelser för statsbidragstilldelning, som för närvarande
gälla. Länens automobilskattefonder, från vilka eljest förhöjda
statsbidrag pläga anvisas, tagas tillfullo i anspråk för vägomläggningar
och vägförbättringar och förslå ej till beviljande av bidrag till de kostsamma
varaktiga beläggningarna. Finansieringen av dessa sker också
vanligen genom upptagande av lån, vilkas annuiteter få inräknas i kostnaderna
för vägunderhållet. Då nu statsbidraget till underhållet utgör
75 procent — från det till vissa mera skattetyngda väghållningsdistrikt utgående,
tillfälliga extra underhållsbidraget, kan i detta sammanhang bortses
— av verkliga underhållskostnaden under nästföregående år, torde
alltså ökat bidrag till beläggningar med gatsten svårligen kunna ifråga -

— 19 —

komma utan ändring av gällande bestämmelser för åtnjutande av underhållsbidrag.

Vad angår städerna hava vissa av dessa under de båda senaste åren tilldelats
särskilda statsbidrag med cirka 15 procent av den beräknade kostnaden
för inköp av sten från statens förråd och med inköpet förenade kostnader.
Det har emellertid visat sig, att cirka 60 procent av de städer
som tilldelats sådana bidrag avstått från desamma, utan tvivel beroende
på att beläggningsfrågan kunnat lösas på ett för staden ekonomiskt mera
fördelaktigt sätt. Under sådana förhållanden lärer ej heller detta slag av
köpare kunna animeras till inköp av sten från statens förråd medelst förhöjda
statsbidrag.

Enligt väg- och vattenbyggnadsstyrelsens mening torde sålunda de enda
utvägar, som för närvarande stå öppna för vinnande av snabb avsättning
av statens sten, vara att antingen sänka priset på stenen så pass mycket,
att en stensättning ställer sig lika billig som andra slag av varaktiga beläggningar,
varvid finansieringen bör ske såsom revisorerna föreslå, eller
ock —- vilken utväg synes styrelsen vara att föredraga — att staten åtager
sig att, utan kostnad för väghållningsdistrikten, själv ombestyra stensättning
av sådana delar av rikets huvudvägar, som ur olika synpunkter
befinnas lämpade härför.

§ 15. Väghållning sdistriktens bokföring.

Vid olika tillfällen har väg- och vattenbyggnadsstyrelsen framhållit behovet
av en omarbetning av vägdistriktens bokföring, men anser styrelsen
att denna omarbetning icke bör påbörjas, förrän frågan örn ny väglag
vunnit sin lösning. Styrelsen vill emellertid nämna, att i den kassabok,
som av styrelsen jämlikt Eders Kungl. Maj:ts bemyndigande fastställts
att gälla under innevarande år, kolumnen för förvaltningskostnader uppdelats
i de underrubriker, revisorerna föreslå.

I likhet med revisorerna finner styrelsen det angeläget, att förvaltningskostnaderna
för vägbyggnader komma till synes i kassaboken. Huruvida
denna fråga bör lösas enligt revisorernas förslag eller på annat sätt, synes
böra upptagas till prövning vid en framtida utredning örn ändrad bokföring
lör väghållningsdistrikten.

Styrelsen finner i likhet med revisorerna det belopp för resor, som utgått
till vägstyrelsens ledamöter i Södra Vadsbo härads väghållningsdistrikt,
anmärkningsvärt högt och delar även revisorernas mening beträffande
vikten av att vägstyrelsernas resekostnader, som ju uppgå till avsevärda
belopp, hållas inom rimliga gränser. Styrelsen har även sin uppmärksamhet
riktad på detta förhållande, och vid det den 14—16 december 1933 anordnade
vägingenjörsmötet, där denna fråga var föremål för behandling,
framhölls också nödvändigheten av att vägstyrelsernas resekostnader gjordes
till löremål för en uppmärksam och ingående granskning.

Beträffande det av revisorerna gjorda uttalandet angående kassabokens
förande vill styrelsen i likhet med revisorerna framhålla vikten av att
kassaboken föres i enlighet med de till Kungl. Maj:ts kungörelse angående
vissa väghållningsdistrikts bokföring den 26 november 1926 fogade anvisningarna.
Att kassaboken föres på föreskrivet sätt är en nödvändig förutsättning
för att en vägstyrelse skall kunna vara i stånd att överblicka
huruvida den uppgjorda staten skall kunna följas eller ej. Styrelsen har
även för avsikt att genom cirkulärskrivelser till samtliga vägstyrelser
ålägga dessa att i här påtalat avseende noggrant följa bestämmelserna i
ovan åberopade anvisningar.

— 20 —

§ 16. Revision och förvaltning av vägkassa.

I fråga om revision och förvaltning av vägkassorna vill väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
på det livligaste instämma i vad revisorerna härom
uttalat. Styrelsen anser i likhet med revisorerna, att det nuvarande sättet
att utse revisorer för löpande räkenskapsår icke fyller kravet på en
effektiv revision. Härtill kommer, att sedan numera på ett flertal platser
en och samma person handhar, förutom vägkassan, även andra kommunala
kassor, betydelsen av att en ny väglags föreskrifter i här berörda
avseende så nära som möjligt ansluta sig till bestämmelserna i lagen örn
kommunalstyrelse på landet blivit särskilt framträdande. Styrelsen tilllåter
sig även erinra därom, att 1929 års vägsakkunniga i sitt förslag till
ny väglagstiftning föreslagit åtgärder i samma riktning.

§ 17. Vissa kostnader för ombyggnad av väg, påförda vägunderhållet.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen vill i anledning av vad revisorerna
anfört därom, att den uppkomna merkostnaden närmast varit att anse som
en byggnadskostnad, framhålla, att statsverket genom det tillämpade förfaringssättet
icke åsamkats några ökade kostnader, enär med de bestämmelser
angående tilläggsbidrag till vägföretag, som Eders Kungl. Maj:t
utfärdat den 26 februari 1931, vägdistriktet i förevarande fall otvivelaktigt
skulle kommit i åtnjutande av ytterligare statsbidrag, beräknat å den uppkomna
merkostnaden.

Vad beträffar åtskillnaden i fråga örn utgifternas fördelning mellan å
ena sidan ny- och ombyggnader samt å den andra underhåll torde genom
de åtgärder, som väg- oell vattenbyggnadsstyrelsen lärer finna erforderliga,
sedan resultatet av den styrelsen anbefallda mera ingående undersökningen
av 1934 års kostnader blivit känt, möjlighet vinnas att skapa garantier
mot en framtida sammanblandning av ifrågavarande olika slag
av utgifter.

Från vägingenjören i Skaraborgs län inkommet, av tvenne bilagor åtföljt
yttrande i ärendet bifogas härjämte.

§ 18. Förbehållen rätt till gruskörning för vägdistrikt.

Med anledning av det under denna paragraf anmärkta förhållandet får
styrelsen hänvisa till vad styrelsen i sitt underdåniga utlåtande den 4 januari
1933 anfört på grund av en utav riksdagens år 1932 församlade revisorer
gjord anmärkning (§ 16).

Styrelsen får vidare meddela, att samtliga vägingenjörer äro underkunniga
örn Eders Kungl. Maj:ts resolutioner den 16 december 1932 i anledning
av vissa väghållningsdistrikts besvär över väg- och vattenbyggnadsstyrelsens
beslut att vid utanordnande av statsbidrag till vägunderhållet
göra avdrag å enligt styrelsens förmenande alltför höga underhållskostnader.

Örn man alltså på grund härav bör kunna förutsätta, att staten icke
skall behöva vidkännas utgifter på grund av oskäliga kostnader för gruskörning,
så torde däremot, som revisorerna framhålla, de väghållningsskyldiga
icke kunna i motsvarande grad skyddas på grund av vägingenjörernas
eller väg- och vattenbyggnadsstyrelsens ingripande, varför styrelsen
i likhet med revisorerna finner erforderligt, att förhållandet beaktas
vid utformandet av en ny väglagstiftning.

— 21 —

§ 19. Rese- och traktamentsersättningar i Norra T justs vägdistrikt.

Beträffande denna revisorernas anmärkning får styrelsen hänvisa till
vad ovan under § 15 anförts i fråga om vägdistriktens resekostnader.

§ 20. Väg syn i Marks härad.

Med anledning av vad revisorerna anfört under denna paragraf får styrelsen
lämna den upplysningen, att styrelsen träffat åtgärder i syfte att
hålla vägingenjörerna och genom dessa, i förekommande fall, vägstyrelserna
underrättade örn nyutkomna författningar m. m. Därest det av revisorerna
anmärkta förhållandet berott på bristande kännedom örn meddelade
författningsföreskrifter, torde alltså, i vad på styrelsen beror, ett
förbiseende, sådant som det nu gjorda, icke vidare behöva inträffa.

§ 21. Kåkinds härads vägstyrelse.

Med överlämnande av från länsstyrelsen och vägingenjören i Skaraborgs
län inkomna yttranden jämte en tillhörande bilaga får väg- och vattenbyggnadsstyrelsen,
som delar statsrevisorernas uppfattning i förevarande
fråga, framhålla, att det i Kåkinds härads vägdistrikt tillämpade entreprenadförfarandet
i fråga örn underhållet icke synes styrelsen vara ur
teknisk synpunkt tillfredsställande.

Styrelsen vill emellertid erinra örn att förhållandet beaktats i 1929 års
vägsakkunnigas förslag till lag örn vägdistrikt. I 68 § av den föreslagna
lagen hava nämligen länsstyrelserna tillerkänts en vidgad prövningsrätt
i fråga örn upplåtandet av vägarbete på entreprenad.

§ 22. Bro över Kolbäcksån vid Söderbärke kyrka.

Vid handläggningen av ifrågavarande anbudsärende har för väg- och
vattenbyggnadsstyrelsen varit av avgörande betydelse att, såsom i vägingenjörens
yttrande framhålles, Paul Anderssons anbud avgivits under
reservation för oförmodade prisstegringar — och sålunda jämlikt gällande
statliga upphandlingsförordning § 28 mom. 1 b icke bort ifrågakomma vid
den slutliga prövningen — varför, såsom även framgår av vägingenjörens
yttrande, den gjorda reservationen skulle kunnat medföra oväntade ekonomiska
konsekvenser för såväl staten som väghållningsdistriktet.

Styrelsen kan alltså ej finna annat än att den av revisorerna under förevarande
paragraf framställda anmärkningen icke varit påkallad.

Vägingenjörens yttrande jämte en därtill hörande bilaga närslutes.

I detta ärendes handläggning har förutom undertecknade deltagit t. f.
byråchefen Haglund.

Stockholm den 10 januari 1934.

Underdånigst
NILS BOLINDER.

BIRGER ROMARE.

Vagingenjörens i Skaraborgs län

yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid. 53, § 17.

Till kungl, väg- och v attén byggnadsstyrelsen.

Anmodad i remiss den 23 december 1933 avgiva yttrande i anledning av
vad riksdagens år 1933 församlade revisorer på sätt framgår av bilagda
handling linder § 17 av sin berättelse anfört angående vissa kostnader för
ombyggnad av väg påförda vägunderhållet får jag med remisshandlingarnas
återställande vördsamt anföra följande.

Å den arbetsplan över vägföretaget avseende omläggning och förbättring
av landsvägen Skövde—Mariestad på delen mellan Aspö gård vid
Skövde och Södra Vadsbo gräns vid Lunnahult inom Kåkinds härads väghållningsdistrikt,
som låg till grund för anslags beviljande, fanns på det
ställe, där banksjunkningen förekom, angivet »skog» och på en sträcka av
140 meter angivet »mosse», men inga som helst borrningar hade i profilen
utvisats, och i kostnadsförslaget hade upptagits en kavelbädd på 140 meters
längd.

Vid den renstakning, som verkställdes genom vägingenjörens försorg,
tillsades emellertid vederbörande stakningsförrättare att å samtliga myrmarker
utföra noggranna borrningar på var 20:e meter, och borrningsprotokoll
företeddes, efter vilka profiler uppritades. Det största djup, som
visades i borrningsprotokollet, var emellertid endast cirka 2.5 meter, och
då myren var övervuxen med grov skog, kunde jag ej tro annat än att
borrningarna voro riktiga, varför massiörteckningen uppgjordes med de
resultat, renstakningen visade. Vid renstakningen hade emellertid, som
brukligt är, endast ena vägkanten uppstakats, och borrningarna voro också
gjorda endast i den stakade linjen. Det visade sig sedan, men först då
banksjunkningen inträffat, att på en sträcka av cirka 40 meter myrens
djup var större, och att myren var djupare på den sida, som icke vid renstakningen
uppstakats, vilket kan i någon mån förklara, att ej det djupa
hålet kom med vid borrningen. Emellertid hade i massiörteckningen upptagits
en rustbädd på 105 meters längd eller så långt som borrningsprotokollet
visat, att myren hade djup. Denna rustbädd utfördes av grovt virke
långsgående slanor som underbädd och på dessa tvärliggande timmer av
7 å 8" topp, tättliggande; ovanpå detta lager lades mossa och därpå cirka
V2-meterstjock enrisbädd, och var rustbädden till sin bredd tilltagen så,
att den gick 30 centimeter utanför den blivande bankens nedre släntkant.
Rustbädden avsynades av mig, innan någon bankfyllnad var påförd, och
kunde jag då ej ana, att en så kraftig rustbädd skulle giva vika, då ju
myren icke visade något större djup och dessutom var fullbesatt med grova
stubbar. Då banken varit färdigfylld och hårdgöringslagret skulle påföras,
inträffade en natt sjunkningen, varvid alltsammans försvann i djupet
på en sträcka av cirka 30 meter.

Sedan detta inträffat gjordes nya borrningar, varvid det visade sig att
mitt i myren fanns en gryta med botten på 9 meters djup. Såväl vägstyrelsen
som vägingenjören kallades då dit av entreprenören för att dryfta
huru vidare skulle förfaras. Att lägga en ny kraftigare rustbädd visade
sig uppgå till så stor kostnad, att ifyllning med jord bleve billigare eller
åtminstone ej dyrare och dessutom för vägtrafiken säkrare, varför det beslutades,
att hålet skulle utfyllas med jord från sidotag i närheten. Här -

— 23 —

för uppgjordes med entreprenören om ett pris per kubikmeter av 1 krona 50
öre fast mått uppmätt i sidotag, ett pris, som jag ansåg skäligt (bil. 1).

Att entreprenören var berättigad till särskild ersättning härför ansågs
självklart, alldenstund någon bankfyllning från sidotag ej fanns upptagen
i massförteckningen, då ju det beräknats, att rustbädden skulle bära
den 1.5 meter höga banken, och någon kostnad härför ej heller fanns upplagen
i arbetsplanen, elter vilken renstakningen var noggrant iitförd. Det
var således fråga örn ökning i massor och ej i fråga örn å-pris. Såväl vägstyrelsen
som jag voro härutinnan eniga, varför det icke som herr Åkerberg
skriver i sin till Konungen ingivna skrivelse är en enda persons subjektiva
uppfattning i denna sak. Jag vill dessutom påpeka, att vägingenjören
handlar under tjänstemannaansvar och därför noggrant prövar en
sak, innan han fattar ett beslut. Till arbetet utgår ett bidrag av 75 procent
eller samma procent som till vägunderhållet.

Att vägdistriktet var berättigat att i sin mån få bidrag på den genom
banksjunkningen uppkomna merkostnaden kunde icke dragas i tvivelsmål,
då det här rörde sig örn tillskott i massor, och hade helt säkert så blivit
förhållandet, även örn frågan underställts länsstyrelsens prövning. Att
så ej skedde beror dels därpå att vägingenjören då hade från närmast
överordnade inom väg- och vattenbyggnadsstyrelsen fått medgivande att
själv avgöra mindre vägförbättringars upptagande som vägunderhållskostnad
men med förbehåll att upptaga sådan byggnadskostnad särskilt vid
ingivande av rapporten över vägunderhållet dels därpå, att jag ansåg arbetet
kunde hänföras till rent vägunderhåll. Antag bara att banken hållit
tills arbetet hunnit avsynas, kanske till något år efter. Hade ej då kostnaden
självskrivet kommit på underhållet?

Det torde vara bekant, att bankar upplagda på myrar icke stadga sig
på många år. Så finnes här i Skaraborgs län för närvarande en bank
ute på Jula mosse, vilken varje år måste påkostas tusentals kronor för att
hållas i stånd, så att ej trafiken riskeras.

Ett annat motiv till förandet på underhållet var även det, att det var
lättaste vägen att utfå bidraget, som jag ansåg självklart, att vägdistriktet
skulle hava. Skulle frågan gått till länsstyrelsen, hade det förorsakat
mycket besvärligheter med ty åtföljande jämkningar i flerårsplanen, vägstämmans
hörande m. m., varjämte vägdistriktet kanske fått vänta på bidrag
långt utöver tiden, sedan arbetet avsynats och redovisats.

Som bevis för att jag icke lagt kostnaden på det direkta vägunderhållet,
ävensom att jag underställt kostnaden kungl, väg- och vattenbyggnadsstyrelsens
prövning, innan bidrag utbetalats, får jag bifoga min uppgift
till kungl, väg- och vattenbyggnadsstyrelsen över 1932 års kostnader
för vägunderhållet inom Kåkinds härads väghållningsdistrikt, å vilka
statsbidrag förordas utgå (bil. 2). Ä denna uppgift har jag särskilt angivit
att i underhållskostnaden ingår en vägförbättring för banksjunkning,
godkänd av vägingenjören, för en kostnad av 6,465 kronor. I stället
för länsstyrelsen har sålunda en annan myndighet, nämligen kungl, vägoch
vattenbyggnadsstyrelsen, prövat bidragskostnaden, då ju annars anmärkning
mot min uppgift bort göras.

Vid bedömandet av här berörda förhållanden måste även hänsyn tagas
till den övergångsform och de övergångsbestämmelser, som varit rådande
under vägväsendets omläggning och till dess systemet vunnit stadga. Givetvis
kommer något dylikt förfaringssätt icke hädanefter att upprepas,
sedan bestämmelser och föreskrifter mera i detalj utformats. I övrigt ber
jag få påpeka, att räkenskaperna för underhållet granskats av distriktets

— 24

revisorer, bland vilka godsägaren Olle Åkerberg är en, och att från deras
håll ej heller anmärkning gjorts över distriktets bokföring, utan hava de
alltid tillstyrkt full och tacksam ansvarsfrihet för vägstyrelsen. Jag nämner
här särskilt Olle Åkerberg, därför att det är denne, som på senare tid
framfört denna sak till Kungl. Majit och detta tydligen endast som en
hämndeakt, därför att jag icke kunnat godkänna vägdistriktets underhållssystem,
för vilket godsägare Åkerberg gjort sig till försvarare.

Jag får i anledning av vad jag sålunda anfört anhålla att saken icke
måtte till någon Kungl. Majits vidare åtgärd föranleda.

Mariestad den 30 december 1933.

A. Westgren.

Bilaga 1. Avskrift.

Följande överenskommelse örn tilläggsarbeten å vägen Skövde—-Mariestad,
delen från Skövde stads gräns vid Aspö gård till Lunnahult vid
Södra Vadsbo härads gräns är denna dag träffad mellan Kåkinds härads
vägstyrelse och aktiebolaget C. J. Åberg, Skövde, med tillstyrkan av vägingenjören.

För den kubikmassa, som åtgår för utfyllnad av mossen vid sekt. 1/160—
1/380 utöver den beräknade erhåller aktiebolaget C. J. Åberg en ersättning
av 1 krona 50 öre per kubikmeter.

Beräkning av kubikmassan, som tages från anvisade sidotag, skall ske
genom uppmätning av desamma. *

Skövde den 2 augusti 1932.

Aktiebolaget C. J. Åberg.

Carl J. Aberg.

För Kåkinds härads vägstyrelse:

G. H. Larsson. J. F. Andersson. Carl Nyman.

Tillstyrkes:

A. Westgren.

Bilaga 2. Avskrift.

Vägingenjören herr A. Westgren, Mariestad.

Beträffande utfyllnad av mossen å Aspövägen närsluta vi härjämte ett
exemplar av överenskommelsen med Kåkinds härads vägstyrelse och hava
äran teckna

Högaktningsfullt
Aktiebolaget C. J. Åberg.

Harry Ljungberg.

Rätt avskrivet betygar å tjänstens vägnar:

A. Westgren.

— 25 —

Avskrift.

Uppgift över 1932 års kostnader lör vägunderhållet inom Kåkinds härads väghållningsdistrikt
i Skaraborgs län, å vilka statsbidrag förordas utgå.

Kr. Kr.

Förvaltning.

Arvoden till vägstyrelsens ledamöter och revisorer —

Kostnad för resor för desamma................................ —

Arvode eller annan ersättning till övrig för förvaltningsändamål
anställd personal ................... —

Vägsynekostnader ........................................................ —

övriga kostnader:

skrivmaterialier, porto, telefon, lokalhyra, trycksaker,
annonser m. m......................................... — 4,850: 9 o

Vägunderhåll.

Vägar (arbetskostnad, inköp av materialier, red -

skap och smärre maskiner, underhåll av byggnader,
maskiner och redskap, försäkringsavgifter
m. m.) ................................................................ 120,812: 6 8

Broar och färjor ........................................................ 1 6,706: 15

Vägar och broar med underhåll på entreprenad 126,318: 4 2
Vägmästare och tillsyningsmän: avlöning och övriga
ersättningar .................................................... 2,700: —

Antal: 1 vägmästare....................................................

Amorteringslån: annuiteter enligt K. M:ts medgivande
.................................................................... —

Inventarier: avskrivningar å större maskiner .... 4,484: 18

(återstår att avskriva 17,313:4 0)

Grus och stentag: avskrivningar ............................ —

(återstår att avskriva Summa 161,021: 4 3

Avdrag för inkomster:

Ersättning för vägunderhåll ....................................

Bro- och färjavgifter .................................................

Skadeersättningar från försäkringsbolag................

Återbetalning av försäkringspremier.......................

Försäljning av grus, makadam m. m.....................

Hyra för maskiner och redskap ............ 552: —

övriga inkomster......................................• 1,587: 47 2,139:4 7 158,881:9 6

1 Häri ingur vägtörbättring, godkänd av vägingenjören, för banksjunkning 6,465 kronor.

— 26 —

Vinterväghållning.

Egen regi........................................................................ —

Entreprenad.................................................................. —

Ploglagsersättningar.................................................... 7,472:6 2

Ödebygdsvägar ............................................................ ''—

Summa 7,472: 6 2

Avdrag för inkomster ............................................... — 7,472:6 2

Ödebygdsvägar.

Sommarunderhåll ........................................................ —

Kostnad för vägunderhåll, varå statsbidrag föreslås
att utgå ............................................................

Summa kronor 171,205: 4 8

Mariestad den 4 april 1933.

A. Westgren.

Avvikelserna mellan vägstyrelsens räkenskaper och förestående förslag
äro följande:

Verifika- tionsmr	Beskaffenhet av utgiftspost	Kronor	Av vägkassan redovisad un-der rubrik i kassabok	Av vägingen-jören överförd till rubrik i kassabok	Ändring i de av vägsty-rel8en upptagna kostnader för beräkning av stats-bidrag
Ökning	Minskning
28	Tel.avgift ...............	40: 26	Diverse	Viigunderh.	40: 2 5
41	» ...............	10: 17	T>	»	10: 17
70	» ...............	19: 5 5	»	»	19: 65
109	» ...............	10: —	»	»	10:-
148	» ...............	17: 6 0	»	>	17: 50
152	Trycksaker ............	13: —	»		13: —
158	Tel.avgift ...............	2: 4 0		»	2: 40
173	Kungörelse ...........	51: s 5	»	»	51: 85
210	Blanketter...............	18: -	»	Förvalta.	18: —
225	> ...............	7: 50	»	»	7: 50
250	Lokalhyra...............	8: —			8: —
261	Tel.avgift ...............	17: 50	»	Vägunderh.	17: 50
262	» ...............	10: 80	»	»	10: 80
457	* ...............	10: 2 0	»	»	10: 2 0

Länsstyrelsens i Skaraborgs
län

yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid. 56, § 21.

Till kungl, väg- och vattenbyggnadsstyrelsen.

Genom remiss den 23 december 1933 har länsstyrelsen i Skaraborgs län
anmodats att, efter vägingenjörens i länet hörande, inkomma med yttrande
i anledning av vad riksdagens år 1933 församlade revisorer under § 21

— 27 —

av sin berättelse anfört i fråga om vägunderhållet i Kåkinds härads väghållningsdistrikt.

Länsstyrelsen, som infordrat och här bifogar vägingenjörens yttrande i
ärendet, får för egen del däri anföra följande.

Med omförmälande, att vägunderhållet inom ifrågavarande väghållningsdistrikt
av vägstyrelsen uppdragits åt ej mindre än 123 entreprenörer,
erinra statsrevisorerna, att en uppdelning av underhållet på ett så
betydande antal smålotter enligt revisorernas mening icke kail vara förenlig
med en rationell hushållning och ej heller från vägteknisk synpunkt
torde vara lämplig.

Vad statsrevisorerna sålunda erinrat finner länsstyrelsen till alla delar
befogat.

Länsstyrelsen, som sedan 1931 eller det första år, under vilket på grund
av vederbörande vägstämmas därom fattade beslut underhållet av de allmänna
vägarna inom distriktet den tid, mark är bar, skulle vara övertaget
till underhåll medelst vägkassan, haft sin uppmärksamhet riktad på
det otillfredsställande sättet för vägunderhållets fullgörande därstädes,
har redan under nämnda år hos vägstyrelsen och vägstämman i distriktet
påkallat åtgärder för vinnande av rättelse i föreliggande missförhållanden,
vilka visat sig vara av än allvarligare art än av statsrevisorerna
angivits, i ty att dels de vägsträckor, som av vägstyrelsen enligt kontrakt
upplåtits till underhåll åt sammanlagt 123 entreprenörer, sedermera av
entreprenörerna i åtskilliga kända fall uppdelats på betydligt mindre
sträckor med de förra naturaunderhållarna såsom underentreprenörer dels
ock det utgjorda underhållet trots den höga kostnaden för detsamma varit
synnerligt undermåligt. Då emellertid de väghållningsskyldiga underlåtit
att vidtaga av länsstyrelsen påkallad ändring i underhållsmetoderna
m. m., samt de av vägstyrelsen upprättade entreprenadkontrakten
icke i något fall enligt 64 § väglagen underställts länsstyrelsens prövning
och godkännande och således icke kunde anses lagligen gällande, har länsstyrelsen
genom sin härvid i avskrift bilagda resolution den 2 september
1933 ålagt de väghållningsskyldiga i Kåkinds härad att från och med den
1 januari 1934 i sin helhet övertaga underhållet den tid, mark är bar, av
de allmänna vägarna i distriktet i egen regi i huvudsaklig överensstämmelse
med en av vägingenjören i länet utarbetad, den 24 augusti 1932 dagtecknad
organisationsplan, vid äventyr, förutom att det till väghållningsdistriktet
utgående extra bidraget av automobilskattemedel till vägunderhållet
kan komma att indragas, av vidare åtgärder från länsstyrelsens
sida.

Av de väghållningsskyldiga enligt beslut å vägstämma anförda besvär
över länsstyrelsens berörda resolution äro beroende på Kungl. Maj:ts prövning.

Mariestad å landskansliet den 5 januari 1934.

AXEL EKMAN.

EINAR JOHNSON.

— 28 —

Bilaga. Avskrift

Kungl. Maj:ts befallningshavandes i Skaraborgs län resolution
angående vägunderhållet i Kåkinds härads väghållningsdistrikt;
given Mariestad å landskansliet den 2 september 1933.

Handlingarna utvisa följande.

Genom resolution den 1 oktober 1930 fastställde Kungl. Maj:ts befallningshavande
av vägstämman i Kåkinds härads väghållningsdistrikt den
18 juli 1930 fattat beslut örn övertagande till underhåll på vägkassans bekostnad
från och med den 1 januari 1931 av samtliga allmänna vägar
inom distriktet den tid, mark är bar.

Vid av vägstyrelsen under december 1930 hållen entreprenadauktion å
underhållet av distriktets allmänna vägar, därvid vägarna uppdelats i
122 sektioner, av vilka det stora flertalet omfattade en vägsträcka av mellan
1,000 och 3,000 meter, antogos entreprenörer för underhållet av de olika
vägsektionerna. Mellan vägstyrelsen och de vid auktionen antagna entreprenörerna
ingingos därefter entreprenadkontrakt, varigenom vederbörande
entreprenör åtog sig att under tiden från och med den 1 januari
1931 till och med den 31 december 1935 å den entreprenören till underhåll
upplåtna vägsträckan utföra allt icke maskinellt vägunderhåll, med undantag
av å broar, vägvisare och varningssignaler, den tid marken är bar.
I kontrakten föreskrevs därjämte, bland annat, att kontrakten skulle upphöra
att gälla vid slutet av det år, då uppsägning från någondera sidan
skett, minst tre månader före varje års slut.

Uti från vägingenjöran i länet infordrat yttrande i fråga örn sättet för
vägunderhållets besörjande anförde denne bland annat följande. Vägarna
inom Kåkinds härads väghållningsdistrikt vore i fråga örn underhållet
fortfarande uppdelade i smålotter, vilkas underhåll ombesörjdes av de
gamla naturaväghållarna. Det inom distriktet tillämpade underhållssystemet
vore sålunda endast ett maskerat naturaunderhåll. Tillämpning
av berörda system medförde, att vägunderhållet bleve alltför dyrbart, icke
enhetligt ordnat och synnerligen svårt att kontrollera, varjämte garanti
saknades för väglagningsämnets beskaffenhet.

Kungl, väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, som hördes i ärendet, framhöll,
att vägunderhållet inom distriktet icke övertagits medelst vägkassan
på sätt som väglagen förutsatte, och att förty distriktet, därest ändring
icke åvägabragtes, icke kunde anses berättigat att i fortsättningen åtnjuta
förmånen av extra bidrag av automobilskattemedel till vägunderhållet.

I anledning av föreskrift från Kungl. Majrts befallningskavande uppgjorde
vägingenjören därefter den 24 augusti 1932 en organisationsplan
för vägunderhållets ordnande inom ifrågavarande väghållningsdistrikt,
i samband varmed vägingenjören hemställde örn åläggande för vägkållningsdistriktet
att övertaga vägunderhållet i egen regi.

Sedan vägstyrelsen och vägstämman i ifrågavarande väghållningsdistrikt
samt landsfiskalerna i Skövde och Hjo distrikt inkommit med yttranden
i ärendet, därvid vägstyrelsen och landsfiskalerna tillstyrkt, att
vägkållningsdistriktet skulle övertaga underhållet i egen regi, varemot
vägstämman beslutat, att det därom framkomna yrkandet icke skulle föranleda
till någon åtgärd, föreläde Kungl. Maj:ts befallningshavande genom
resolution den 17 maj 1933 de väghållningsskyldiga i Kåkinds härads
väghållningsdistrikt att inkomma med fullständigt detaljerat förslag till
vägunderhållets övertagande i egen regi i huvudsaklig överensstämmelse

29

med vad vägingenjören föreslagit eller i annan ordning, som uppfyllde i
12 § 3 stycket väglagen angivna syfte att genom underhållets övertagande
medelst vägkassan bereda bättre och jämnare vägunderhåll.

I anledning av berörda föreläggande beslöt vägstämman avgiva det yttrande,
att det allenast tillkomme väghållningsdistriktet att besluta angående
sättet för vägunderhållets ordnande.

Vägingenjören avgav därefter förnyat utlåtande.

Kungl. Maj:ts befallningshavande har tagit handlingarnas innehåll i
övervägande och enär av vad i ärendet förekommit måste anses framgå,
att det sätt, varpå vägunderhållet besörjes i Kåkinds härads väghållningsdistrikt,
icke är tillfredsställande, samt väghållningsdistriktet, som lämnats
tillfälle att besluta örn underhållets besörjande i annan ordning, icke
begagnat sig därav, prövar Kungl. Maj:ts befallningshavande med stöd
av 34 § i lagen den 23 oktober 1891 angående väghållningsbesvärets utgörande
på landet skäligt ålägga de väghållningsskyldiga i Kåkinds härads
väghållningsdistrikt att från och med den 1 januari 1934 i sin helhet övertaga
underhållet den tid, mark är bar, av de allmänna vägarna i distriktet
i egen regi i huvudsaklig överensstämmelse med den av vägingenjören i
länet utarbetade, den 24 augusti 1932 dagtecknade organisationsplanen, vid
äventyr, förutom att det till väghållningsdistriktet utgående extra bidraget
av automobilskattemedel till vägunderhållet kan komma att indragas,
av vidare åtgärder från Kungl. Maj:ts befallningshavandes sida.

Den, som med detta beslut icke åtnöjes, äger att däröver hos Kungl.
Majit anföra underdåniga besvär, vilka böra till kungl, kommunikationsdepartementet
ingivas, eller må, på klagandens eget äventyr, i betalt brev
med allmänna posten insändas; och bör därvid iakttagas: att besvären
inkomma till nämnda departement, örn enskild part är klagande, innan
klockan tolv å trettionde dagen, och örn klagan föres av menighet, innan
klockan tolv å fyrtiofemte dagen från delfåendet härav, delgivningsdagen
oräknad, eller i båda fallen, örn besvärstiden tilländagår på helgdag, å
nästföljande söckendag före klockan tolv; att besvären skola åtföljas av
behörigen styrkt bevis, vilken dag klaganden undfått del av beslutet; att
besvären, därest de icke äro av klaganden egenhändigt undertecknade,
böra av behörig fullmakt för ingivandet eller insändandet åtföljas; samt
att besvären, när klaganden icke själv kan skriva, böra av författaren,
med utsättande av namn, syssla och boningsort, underskrivas; men försummas
något av vad sålunda är föreskrivet, har den klagande förlorat
sin talan och beslutet kommer att emot honom för laga kraftvunnet anses.

AXEL EKMAN.

EINAR JOHNSON.

Organisationsplan för vägunderhållets övertagande i egen regi inom Kåkinds

vägdistrikt.

Vägdistriktet omfattar 253 kilometer vägar, vilka fördela sig efter olika
bredder ungefär sålunda:

6.0 meter

5.0 »

4.5 »

3.6 »

3.0 »

19,500 meter
64,200 »

48,400 »

73,000 »

47,900____»__ 253,000 meter.

— 30 —

Om för varje kvadratmeter vägbana beräknas i vanligt grusunderhåll
O.i hektoliter grus per kvadratmeter, åtgår härför

för	vägar	av	6.0 meters	bredd	1,170 kubikmeter	per	år
	»	»	5.o »	»	3,210	»	»	»
		»	4.5 »		2,178	»	»	»
»	»	»	3.6 »	»	2,628	»	»
		»	3.o »	»
			och därunder	1,437	»		»
			eller sammanlagt 10,623	»	»	»

Som det är mycket ont örn lämpligt naturgrus inom vägdistriktet, måste
man räkna med, att så gott som endast krossgrus hädanefter kommer att
användas, och flera stora grusgropar med härför lämpligt material finnes
att tillgå inom distriktet. Det grus, som nu användes av de enskilda
underhållarna, saknar alldeles bindemedel och är därför förkastligt, enär
det aldrig ligger stilla på vägbanan.

Utom grusning hör till ett vägunderhåll allt vad som behövs för att
hålla vägkroppen i stånd att uppbära trafiken och eliminera trafikriskerna,
sålunda hyvling, dikningar på sidan om vägbanan, urgrävning av tjälskjutande
jord och ersättning med lämpligt material samt härför erforderliga
dräneringar, fliklagning, renhållning från gräs och buskar i dikeskanten,
grundförstärkningar av vägbanan, dikesrensningar samt reparation
av vägräcken och broar och trummor ävenså plogning och snöskottning
vintertid. För utförande av dessa arbeten fordras:

Personal:

1 vägmästare,

2 väghyvlare (chaufförer),

2 hantlangare med chaufförsutbildning,

8 vägarbetare.

Dessa beredas stadigvarande arbete året örn. I övrigt anställes personal
och grustransportkörare efter behov tillfälligt.

Maskiner:

2 st. väghyvlar varav en med välthjul,

2 » lastbilar varav en större,

1 » komb. person- och lastbil för vägmästaren,

1 » gruskrossningsaggregat med sorteringsverk och elevator,

2 » snöplogsaggregat,

10 » vägsladdar eller vägskrapor.

Väghyvlarna beräknas vara i effektivt arbete 20 dagar varje månad under
9 månader per år alltså under 2 X 20 X 9 = 360 effektiva arbetsdragar.
Bränsleåtgång härför: 70 liter per effektiv arbetsdag = 70 X360= 25,200
liter per år (motorfotogen). Smörjolja kan beräknas till 300 liter per år.

Mariestad den 24 augusti 1932.

A. Westgren.

Rätt avskrivet betygar
På tjänstens vägnar:

Einar Johnson.

— 31 —

Vägingenjörens i Skaraborgs län

yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid. 56, § 21.

Till Kungl. Majrts befallnings havande i Skaraborgs län.

Anmodad i resolution den 26 december 1933 avgiva yttrande över vad
riksdagens år 1933 församlade revisorer på sätt framgår av bilagda handling
under § 21 av sin berättelse anfört angående Kåkinds härads vägstycke
får jag med remisshandlingarnas återställande vördsamt anföra följande.

Det underhållsarbete, som för närvarande presteras i Kåkinds vägdistrikt,
skulle jag vilja värdera till följande kostnad (högt räknat):

Enligt den organisationsplan, som jag uppgjort för nämnda vägdistrikt,
skulle årliga förbrukningen av underhållsgrus uppgå till c:a 10,623 kubikmeter
per år, då för varje kvadratmeter vägbana beräknas i vanligt grusunderhåll
O.i hektoliter grus. För de väglagningsämnen, som nu påföras
vägarna inom detta distrikt, kan åsättas ett pris per kubikmeter av högst:

Körlängden är ej över 3 kilometer, enär materialet tages i närheten av
väglotterna. Med ett pris således av 4 kronor per kubikmeter skulle totala
kostnaden för grusning uppgå till c:a 42,500 kronor. För detta arbete,
och något nämnvärt mera än detta arbete presteras ej av väghållarna,
betalar nu vägdistriktet ut på småentreprenadkontrakt 126,318 kronor
42 öre, och då är det ändock att märka, att väglagningsämnet i de
flesta fall är av olämpligt slag. Till entreprenörerna utbetalas således
minst 80,000 kronor mera än vad det arbete de prestera är värt, så nog
kan med fog sägas, att det är för dyrt.

Icke nog med att systemet med en massa entreprenörer kan innebära
maskerat nådeunderhåll och därmed ett kringgående av bestämmelserna
i kungl, förordningen den 16 maj 1930 (nr 161) med däri den 21 maj 1931
(nr 226) gjorda ändringar, det är i detta vägdistrikt ett fullt maskerat
naturaunderhåll, enär varje kontrakterad sträcka är uppdelad på flera
småsträckor, innefattande som entreprenörer de forna naturaunderhållarna.

Jag ber att i detta ärende få hänvisa till den utredning, som gjorts av
länsstyrelsen i Skaraborgs län, och på vilken utredning länsstyrelsens resolution
av den 2 september 1933 grundar sig, ävensom till de yttranden,
som avgivits över vägdistriktets överklagande av nämnda resolution.

Mariestad den 29 december 1933.

Inköp ..................................

Lastning............................

Utkörning och spridning

50 öre/kubikmeter
50 » »

300 »

Sammanlagt 400 öre/kubikmeter.

A. Westgren.

Vägingenjörens i Kopparbergs län

yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid. 56, § 22.

Till Kungl, väg- och vattenbyggnadsstyrelsen.

Anmodad inkomma med yttrande i anledning av vad riksdagens revisorer
anfort angående bro över Kolbäcksån vid Söderbärke kyrka, får undertecknad
vördsamt anföra följande.

Statsrevisorerna hava anmärkt, att de, som baft att handlägga föreliggande
brobyggnadsärende, antagit det näst lägsta anbudet, slutande å en
kostnad av 109,000 kronor, utan att dessförinnan närmare hava undersökt,
örn den firma, som avgivit lägsta anbudet slutande å en kostnad av 69,500
kronor, ägt förmåga att tillfredsställande fullgöra ifrågavarande arbete
ävensom att lämna godtagbar borgen för sitt åtagande, genom vilken åtgärd
det allmänna skulle tillskyndats en avsevärd merkostnad.

Till bemötande härav får undertecknad härmed lämna följande upplysningar.

Anbud å uppförande av broar inom Kopparbergs län infordras vanligen
av vägingenjören på uppdrag av vederbörande vägstyrelse genom särskilda
skrivelser till ett begränsat antal entreprenörer, vilka äro kända
att äga insikt och yrkesskicklighet inom facket. I förevarande fall skulle
bron grundläggas på långa träpålar samt bottenplattor för landfästen och
pelare utföras som undervattensbetong, varjämte i bron ingick ett klaffspann,
varför brobyggnaden måste anses vara av krävande art. Ursprungligen
bade anbud infordrats från femton entreprenörer, men var därvid
Ingenjörsfirman Paul Andersson, Västerås, ej tillfrågad, och var firman
ej heller känd för att under senare år ha arbetat inom brobyggnadsbranscben.
Firman begärde senare bos mig att få del av programhandlingarna,
vilket jag ansåg mig ej kunna neka.

Vid öppnandet av anbuden visade sig firmans anbud vara avsevärt
lägre än de närmast följande anbuden, vilka avgivits av kända brobyggnadsfirmor.
Därjämte innehöll anbudet, ehuru detta icke är angivet i
vägstyrelsens upphandlingsprotokoll, följande reservation: »Skulle kar tellbildning

bland järnverk eller järnleverantörer komma till stånd förutsättes
tilläggspris i mån av eventuellt blivande prisstegring. Samma gäller
även andra hastigt inträdande oförutsedda prisstegringar.» Övriga
anbud voro avgivna utan sådan reservation.

Under hänvisning till gällande statliga upphandlingsförordning (Svensk
författningssamling nr 10/1920), enligt vilkens § 28 mom. 1 b anbud icke
må ifrågakomma vid den slutliga prövningen, örn det innefattar obestämt
underbud eller eljest uppgiver obestämt pris, torde med skäl kunna ifrågasättas,
örn det av firman Paul Andersson avgivna anbudet bort upptagas
till prövning till följd av däri gjord reservation.

Den av firman Paul Andersson gjorda reservationen skulle vidare kunnat
medföra högst obehagliga ekonomiska konsekvenser för väghållningsdistriktet
och staten, då firman under hänvisning till reservationen skulle
kunnat framställa krav på betydande extra ersättningar, vilkas berättigande
det därjämte kunnat vara svårt att fastställa. I samband härmed
må framhållas, att, enligt vad erfarenheten utvisar, entreprenör, som avgivit
mycket lågt anbud, ofta begär extra ersättningar för att därigenom,
i mån så är möjligt, skydda sig för förluster.

— 33 —

Med beaktande av vad ovan anförts beslöt vägstyrelsen på min inrådan
med stöd av gällande statliga upphandlingsförordning 28 § mom. 1 f och
2 e samt 30 § att ej antaga det av firman Paul Andersson avgivna anbudet.

Att firman Paul Andersson sannolikt felbedömt kostnaderna vid anbudets
avgivande synes bestyrkas av att, såsom bifogade på heder och samvete
avgivna intyg utvisar, den antagne entreprenörens nettovinst icke
kommer att överstiga 10,500 kronor, motsvarande cirka 10 procent av entreprenadsumman.
Vidare kan omnämnas, att firman Paul Andersson å
en ungefär samtidigt å entreprenad utbjuden bro avgivit ett anbud, som
väsentligt överstiger det antagna anbudet, som avgivits av en inom brobyggnadsfacket
verksam firma.

I anledning av statsrevisorernas uttalande, att antagandet av firman
Paul Andersson som entreprenör skulle lämnat firman tillfälle att behålla
en del av sina arbetare i tjänst, må nämnas, att vägstyrelser så gott som
alltid föreskriva, att med undantag av verkmästare och någon specialarbetare
ortens arbetslösa i första hand skola beredas arbete.

Revisorerna hava framhållit, att det icke gärna kan innebära en riktig
tillämpning av upphandlingsförordningens bestämmelser att förkasta
ett anbud endast därför att det synes för lågt. Ehuru förordningen, såsom
revisorerna framhållit, måste anses mera taga sikte på att utgöra ett
skydd för det allmännas intresse än att skydda den enskilde för egna misstag
och försummelser, torde med skäl kunna ifrågasättas, huruvida förordningen
verkligen avser, och örn det därjämte kan sägas vara i överensstämmelse
med gängse moraliska begrepp, att ett uppenbart för lågt beräknat
anbud måste antagas av den prövande myndigheten, så snart godkännbar
borgen kan ställas.

Under hänvisning till ovanstående får undertecknad härigenom vördsamt
anhålla, att väg- och vattenbyggnadsstyrelsen måtte för sin del icke
biträda riksdagens revisorers uttalande i föreliggande fråga.

Falun den 4 januari 1934.

P. Tore Norlin.

Bilaga 1.

På begäran får jag härmed på heder och samvete intyga att A.-B. Betong
och Järns nettovinst på brobyggnaden vid Söderbärke icke kommer
att överstiga 10,500 kronor; exakt kan beloppet ännu icke angivas, då arbetet
i år färdigställts och räkenskaperna för detsamma således komma
att ingå i årets bokslut.

Stockholm den 21 november 1933.

H. Krouthén.

Kamrer.

Bilaga 2.

Vägingenjören herr P. Tore Norlin, Falun.

Beträffande bro över Kolbäcksån vid Söderbärke.

Härmed får jag vördsamt i enlighet med översända 3 stycken ritningar
daterade maj 1931, program för avgivande av anbud, bifogade ritning av
den 1B/i 1932 samt följande erbjuda mig utföra landsvägsbro över Kol3
— Rev.-berättelse ang. statsverket för år 11)33. III.

— 34 —

bäcksån vid Söderbärke mot nedan angivna ersättning och förutsättningar.

Alt. 1. Bro av kelvalsade järnbalkar och betongdäck å fasta spann samt
trädäck å rörliga spännet

Kronor Sextioniotusenfemkundra (69,500: —).

Alt. II. Bro av kelvalsade järnbalkar samt trädäck å samtliga spann

Kronor Sextiotvåtusenfyrahundra (62,400: —).

Alt. lil. Brobalkar och däck i fasta spann av betong samt järnbalkar
och trädäck i rörliga spännet

Kronor Sjuttioettusentrehundra (71,300: —).

Tilläggskostnad för betongdäck å rörliga spännet gällande samtliga alternativ Kronor

Tvåtusen (2,000: —).

För samtliga alternativ gäller:

1) Landfästen och mellanpelare utföras i enlighet med programritning,
dock att i alt. III pålarnas antal ökas, så att pålbelastningen icke överskrider
den för alt. II.

2) Isoleringen i landfästet, där maskineriet för klaffspannet inrymmes,
utföres med 3 lag asfaltfilt och 4 strykningar compound. Farbana å landfästet
av asfalt.

3) Isolering, skyddsbetong med nät samt asfalt å brobana av betong utföres
enligt program för anbuds avgivande.

4) Bäcke utföres av vinkeljärn.

5) Elektrisk kabel från transformator till klaffspannet, fällbommar,.
elektrisk belysning, arbeten för framledande av kanaltrafiken å båda sidor
örn bron samt eventuell muddring ingår icke i offererade arbeten.

6) Någon flyttning av mellanpelare för erhållande av bättre momentfördelning
å överbyggnadens balksystem förbehålles.

7) Skulle kartellbildning bland järnverk eller järnleverantörer komma
till stånd, förutsattes tilläggspris i mån av eventuellt blivande prisstegring;
samma gäller även andra hastigt inträdande oförmodade prisstegringar.

Storlek och sättet för ställande av borgen för arbetets riktiga utförande
sker enligt överenskommelse mellan byggherre och blivande entreprenör
vid kontrakts skrivande.

8) Som underentreprenör för klaffspannets utförande kommer att antagas
A.-B. Arboga Mek. Verkstad eller någon av de i programmet angivna
verkstäderna enligt anbudsgivarens val.

För Alt. I (järnbalkar och betongdäck) gäller:

1) Lageranordningar av U-balkar och räls.

För Alt. II (järnbalkar med trädäck) gäller:

1) Lageranordningar av U-balkar och räls.

2) Trädäck av 6" X 7" furu samt slitplank av 2 Vs" furu. Alla över- och
sidoytor av trä tjärstrykas. Var fjärde stock fästes med bult och plattjärn.
Å klaffspannet fästas samtliga stockar.

För Alt. lil (betongbro) gäller:

1) Lageranordningar av stålgjutgods med vipplager å pelare samt imilia
ger å landfäste.

Västerås den 18 januari 1932.

Paid Anderson.

— 35

Byggnadsstyrelsens

yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid. 60, § 24.

Till Konungen.

Genom nådig remiss elen 21 december 1933 Ilar Eders Kungl. Majit anbefallt
byggnadsstyrelsen att senast den 11 januari 1934 avgiva utlåtande
i anledning av vad riksdagens år 1933 församlade revisorer under § 24
av sin berättelse anfört angående centralvärmeanläggning i pensionsstyrelsens
lokaler vid Engelbrektsgatan i Stockholm; och får styrelsen till
åtlydnad härav i underdånighet anföra följande.

I sitt uttalande anföra revisorerna, att de vid besök i pensionsstyrelsens
lokaler uppmärksammat, att en del av lokalerna vore mindre lämpade
för användning såsom tjänsterum. Anledningen härtill vore, att bostadslägenheter
inom fastigheterna tagits i anspråk för pensionsstyrelsens
räkning, varvid några större förändringar icke ansetts böra komma
till stånd. Enligt vad revisorerna erfarit, hade det också varit föremål
för utredning, huruvida pensionsstyrelsen i framtiden borde hava sina
ämbetslokaler förlagda till ifrågavarande fastigheter. Det syntes revisorerna
önskvärt, att detta spörsmål snarast möjligt bringades till sin
lösning. För den händelse pensionsstyrelsen därvid ansåges böra kvarligga
å nuvarande plats, syntes med hänsyn till såväl de praktiska fördelarna
och den ökade tryggheten ur eldfaresynpunkt som den minskning
av kostnaderna för uppvärmning, som skulle kunna vinnas, därest den
nuvarande centralvärmeanläggningen utvidgades till att avse samtliga
lokaler uti ifrågavarande fastigheter, åtgärder snarast borde vidtagas för
att fullständig centraluppvärmning av nämnda lokaler måtte komma till
stånd. Härvid torde sådana anordningar kunna vidtagas, att värmeanläggningen
avsåges för användning av såväl kol- som vedbränsle.

Såsom revisorerna framhållit har byggnadsstyrelsen vid två tillfällen
— åren 1929 och 1930 — gjort framställningar örn anvisande av medel för
anordnande av fullständig värmeledning i fastigheterna. Denna fråga är
fortfarande aktuell med hänsyn till såväl önskemålet att nedbringa de
årliga värmekostnaderna som brandsäkerheten, och detta oavsett örn en
kommande utredning skulle giva vid handen, att pensionsstyrelsen framdeles
icke bör hava sina ämbetslokaler förlagda till dessa fastigheter.

Med hänsyn till vad revisorerna anfört beträffande vidtagande av sådana
anordningar för värmeledningens drift, att användning av såväl
kol- som vedbränsle bör kunna komma i fråga vid en blivande värmeanläggning,
tillåter sig byggnadsstyrelsen hänvisa till bilagda två P. M. av
den 5 innevarande januari, avgivna det ena av socialstyrelsens värmetekniska
avdelning och det andra av byggnadsstyrelsens värmetekniske
ingenjör Erik O. Jonsson.

Verkställd undersökning har givit vid handen, att möjlighet föreligger
att utvidga panncentralen med pannor av den större typ, som erfordras
för vedbränsle, men förändringen kommer att medföra kostnader för genombrytning
av ganska grova grundmurar samt iordningställande av
en del källarutrymmen för förvaring av bränsle. Tiden bär dock icke
medgivit en beräkning av dessa kostnader.

Med hänsyn till att byggnadsstyrelsen redan gjort två framställningar
till Eders Kungl. Majit i den förevarande frågan, anser sig styrelsen böra

— 36 —

avvakta bemyndigande från Eders Kungl. Maj:t, innan styrelsen vidtager
ytterligare åtgärder i det av revisorerna angivna syfte.

Stockholm den 10 januari 1933.

Underdånigst
IVAR TENGBOM.

GEORG. A. NILSSON.

H. Öhman.

Bilaga 1.

Avskrift.

P. M.

rörande föreslagen förändring av uppvärmningen av pensionsstyrelsens
hus.

Fastigheten är nu delvis centraluppvärmd, delvis värmd med lokala
eldstäder.

Enligt till socialstyrelsen översända rapporter över bränsleförbrukningen
och bränslekostnaden kunna de nuvarande årliga kostnaderna för
uppvärmningen av av pensionsstyrelsen och försäkringsrådet disponerade
lokaler beräknas utgöra följande.

Pensionsstyrelsen.

Kronor

420 m3 ved å 7: — ........................................................................ 2,940

1,600 hl koks å 1: 2 6 ........................................................................ 2,020

15 » antracit å 5: 5 o.................................................................... 80

Upptravning, sågning, huggning och uppbärning av ved ........ 2,600

Eldning av kakelugnar .................................................................... 1,200

Maskinistlön .................-....................................................................L 3,360 12,200

Försäkringsrådet.

88 m3 ved å 9: 2 5................................................................................ 810

Uppbärning, sågning, huggning m. m......................................... 490

Eldningskostnad ............................................................................ 200 1,500

Summa 13,700.

Införes centraluppvärmning i hela fastigheten, blir årliga värmebehovet,
beräknat med stöd av konstruktörens transmissionsberäkning, 750,000
tcaL

Som bränsle kan tänkas koks, kol eller ved, och blir den årliga förbrukningen
av de tre bränsleslagen

Koks

750,000

6,850 x 45 x 0.75

3,250 hl.

Kol

750,000
6,700 x 0.7 5
3,250

= 150 ton.

Ved

3.75

= 870 m -

— 37 —

Antages att koksen erhåller till samma pris som ovan angivits oell att
kol och. ved betinga 24 kr/ton resp. 4.60 kr/m3 eller det pris för successiv
leverans, som innevarande år offererats för 2:a ved till statens institutioner,
bliva de årliga uppvärmningskostnaderna

Koks 3,250 hl. å 1: 2 6 .................................... 4,100

Maskinistlön............................................ 3,360 7,460

Kol 150 ton å 24: -....................................... 3,600

Maskinistlön............................................ 3,360 6,960

Ved 870 ni3 å 4.60............................................ 4,000

Maskinistlön............................................ 3,360 7,360

Härav framgår att den årliga besparingen för statsverket genom införande
av centralvärmeledning i hela fastigheten kan beräknas till 13,700
— 7,400 = 6,300 kronor, oräknat den högre hyresersättning, som kan beräknas
erhållas för de uthyrda lokalerna.

På grund härav synes det socialstyrelsen att införande av centralvärmeledning
i hela fastigheten snarast bör komma till utförande, oavsett om
densamma kommer att användas för sitt nuvarande ändamål eller ej.

Då kostnaden vid användning av de olika bränsleslagen är praktiskt
taget lika, bör panncentralen utrustas med sådana pannor, att det av
ovannämnda tre bränsleslag, som för tillfället ställer sig billigast, kan
komma till användning.

Stockholm den 5 januari 1934.

C. Kinander.

Bilaga 2.

P. M.

angående utvidgning av värmeanläggningen inom pensionsstyrelsens
byggnader.

Med anledning av statsrevisorernas till k. b. remitterade yttrande rörande
utvidgning av värmeanläggningen inom pensionsstyrelsens lokaler
vid Engelbrektsgatan må härmed anföras följande.

Såsom undertecknad tidigare (i P. M. av den 3 maj 1929) framhållit,
synes den av statsrevisorerna föreslagna utsträckningen av värmeledningen
till att omfatta hela de ifrågavarande byggnaderna väl motiverad.

K. socialstyrelsens värmetekniska avdelning, vars yttrande inhämtats
har i bilagda P. M. av den 5 januari 1934 tillstyrkt den föreslagna utvidgningen.
Av socialstyrelsens utredning framgår, att införandet av centraluppvärmning
i samtliga lokaler skulle medföra en minskning av de årliga
uppvärmningskostnaderna med cirka 6,300 kronor.

Värmecentralen bör, i överensstämmelse med vad statsrevisorerna och
socialstyrelsen föreslagit, utföras med pannor, som lämpa sig för eldning
med såväl ved och kol som koks. Några större svårigheter för utvidgningens
genomförande synas ej förefinnas.

Under åberopande av vad ovan anförts får undertecknad därför tillstyrka
värmeledningens utsträckning till samtliga lokaler inom de här
ifrågavarande byggnaderna.

Stockholm den 5 januari 1934.

Erik O. Jonsson.

38 —

Pensionsstyrelsens

yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid. 60, § 2t.

Till Konungen.

Sedan pensionsstyrelsen genom remiss den 21 december 1933 anbefallts
att avgiva utlåtande i anledning av vad riksdagens år 1933 församlade
revisorer under § 24 av sin berättelse anfört angående centralvärmeanläggning
i pensionsstyrelsens lokaler vid Engelbrektsgatan i Stockholm,
får styrelsen i underdånighet anföra följande.

Hedan i samband med den av revisorerna omnämnda påbyggnad av fastigheterna
nr 5 och 7 vid Engelbrektsgatan, som kom till utförande under
åren 1921 och 1922, framhöll styrelsen lämpligheten av att vid ifrågavarande
arbeten värmeledning infördes i styrelsens samtliga lokaler. I en
den 3 mars 1922 till byggnadsstyrelsen avgiven P. M. anförde sålunda
styrelsen bland annat, att en dylik åtgärd skulle dels nedbringa uppvärmningskostnaden
och dels undanröja den brandrisk, som vore förenad med
kakelugnseldning. Pensionsstyrelsen har sedermera icke funnit anledning
frångå sin sålunda uttalade uppfattning, utan har, på sätt revisorerna
framhållit, i senare framställningar och yttranden till byggnadsstyrelsen
ånyo framfört sin ståndpunkt i frågan.

Prisförhållandena å bränslemarknaden synas numera ha i viss mån stabiliserats.
Man torde därför med en rätt hög grad av sannolikhet kunna
beräkna den merkostnad, som den nuvarande oekonomiska uppvärmningen
årligen åsamkar statsverket. Med utgångspunkt från de av riksdagens
revisorer angivna siffrorna synes sagda merkostnad för närvarande
kunna antagas utgöra minst ett så stort belopp, att det skulle motsvara
förräntning och amortering av kostnaden för införande av fullständig
centraluppvärmning. Styrelsens av revisorerna åberopade förnyade framställning
i ärendet till byggnadsstyrelsen den 21 mars 1929 var huvudsakligen
föranledd av önskemålet att nedbringa de löpande kostnaderna för
lokalernas uppvärmning. Den nu förebragta utredningen torde utvisa,
att införandet av en fullständig centraluppvärmning är väl försvarligt
enbart ur ekonomisk synpunkt till och med vid nu rådande låga vedpriser.
Läggas därtill de praktiska fördelar ur arbets- och brandsäkerhetssynpunkt,
som skulle vinnas genom den ifrågasatta åtgärden, är det uppenbart,
att densamma även under nuvarande förhållanden måste bestämt
förordas.

För frågans allsidiga bedömande synes det emellertid vara önskvärt att
klargöra, huruvida de ifrågavarande fastigheterna kunna antagas komma
att under överskådlig framtid begagnas såsom ämbetslokaler för styrelsen
eller annan statsinstitution. Styrelsen får i detta hänseende framhålla,
att lokalerna synas till sin storlek vara för styrelsen tillräckliga,
så länge dess arbetsuppgifter icke väsentligen utvidgas. Även för en icke
alltför avsevärd utvidgning av styrelsens arbete skulle de i fastigheterna
inrymda lokalerna räcka, därest det för närvarande åt försäkringsrådet
upplåtna utrymmet samt vissa i bottenvåningarna åt gatan belägna, till
enskilda uthyrda lägenheter toges i anspråk för pensionsstyrelsens räkning.
Med avseende å fastigheternas ändamålsenlighet såsom ämbetslokaler
måste styrelsen visserligen instämma i revisorernas uttalande, att
en del av lokalerna äro mindre väl lämpade för användning till tjänste -

— 39

rum. Mea denria olägenhet skulle i avsevärd grad övervinnas, om — såsom
styrelsen ifrågasatt i sin ovan åberopade, till byggnadsstyrelsen den
3 mars 1922 avlåtna P. M. — korridorsystem inreddes i några av de av
styrelsen disponerade våningar, där sådan anordning ännu icke vidtagits,
en åtgärd, som torde låta sig göra utan större svårighet och kostnad. Fastigheternas
användbarhet för sitt nuvarande ändamål skulle även betydligt
ökas, örn i samband med centralvärmeanläggningens utvidgning lämpliga
arkivutrymmen anordnades i vissa av källarlokalerna.

I detta sammanhang anser sig styrelsen slutligen böra framhålla, att
även örn framdeles sådana anordningar skulle träffas, att fastigheterna
icke längre komme att användas för statsverkets behov, en fullständig inredning
med centralvärme synes vara ekonomiskt riktig. Härigenom
torde nämligen en eventuell försäljning av fastigheterna ej blott underlättas
utan även lämna en så mycket högre köpeskilling, att kostnaden
för anläggningen helt eller delvis skulle täckas.

På grund av vad sålunda anförts får styrelsen tillstyrka, att fullständig
centraluppvärmning anordnas i nu ifrågavarande fastigheter och att
i samband härmed vissa förändringsarbeten i ovan antydd riktning utföras
i syfte att öka de i fastigheterna inrymda lokalernas användbarhet
såsom tjänstelokaler.

I ärendets behandling hava förutom undertecknade jämväl deltagit byråcheferna
Broberg, Telander och Lindberg.

Stockholm den 9 januari 1934.

Underdånigst
HUGO ELLIOT.

FERD. O. SCHAGER.

Statens organisationsnämnds

yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid. 60, § 24.

Till Konungen.

Genom remiss den 21 december 1933 har Kungl. Maj:t anbefallt statens
organisationsnämnd att avgiva utlåtande i anledning av vad riksdagens
år 1933 församlade revisorer under § 24 av sin berättelse anfört angående
centralvärmeanläggning i pensionsstyrelsens lokaler vid Engelbrektsgatan
i Stockholm.

Till efterkommande härav får organisationsnämnden underdånigst anföra
följande.

I sitt den 25 oktober 1932 avgivna betänkande med plan för statens byggnadsverksamhet
under närmast kommande tioårsperiod (Statens off. utredningar
1932:25. Bil. III sid. 81) anförde organisationsnämnden beträffande
pensionsstyrelsen, att frågan örn behov av lokalutvidgningar för
styrelsen vore beroende av det resultat, vartill den inom en särskild kom -

— 40

mitté pågående utredningen angående pensionsstyrelsens organisation
kunde komma. Enligt vad organisationsnämnden inhämtat är den åsyftade
kommitténs betänkande och förslag att förvänta inom den närmaste
framtiden. I samband med prövningen av detta förslag torde ställning
böra tågås till spörsmålet, huruvida pensionsstyrelsen för framtiden bör
hava sina lokaler förlagda till de nuvarande fastigheterna. Örn resultatet
av denna prövning blir att pensionsstyrelsen skall kvarstanna, där den
för närvarande är förlagd, synes det organisationsnämnden, att åtgärder
snarast böra vidtagas för inrättande av fullständig centraluppvärmning
av styrelsens ämbetslokaler.

Stockholm den 2 januari 1934.

Underdånigst
SIGURD RIBBING.

NILS BERLIN. M CARLSON.

Åke Natt och Dag.

Generalpoststyrelsens

yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid. 67, § 26.

Till Konungen.

I likhet med riksdagens revisorer finner generalpoststyrelsen det önskvärt,
att likformighet i uppställningen och inbördes jämförbarhet åvägabringas
beträffande de av statens affärsdrivande verk utarbetade och i
respektive årsredogörelser publicerade uppgifterna örn de av personalen
åtnjutna ledigheterna. Styrelsen har intet att erinra mot att representanter
för dessa verk utses att samråda örn lämpliga åtgärder i sådant
syfte, för så vitt icke uppdraget att söka åstadkomma enhetlighet på detta
område anses böra anförtros åt kungl, statistiska tabellkommissionen, till
vars åligganden, jämlikt dess instruktion av den 22 oktober 1886, nr 77,
bland annat hör »att söka åstadkomma enhet i redogörelsernas uppställning
och offentliggörande genom ti*yck».

I behandlingen av detta ärende hava jämväl deltagit byråcheferna Sandberg
och Enger samt t. f. byråcheferna Bildt och Andrée.

Stockholm den 3 januari 1934.

Underdånigst
ANDERS ÖRNE.

GUNNAR LAGER.

Arv. Frithiof.

— 41 —

T elegraf styrelsens

yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid. 67, § 26.

Till Konungen.

Såsom av revisorernas redogörelse framgår, äro de i telegrafverkets förvaltningsberättelse
lämnade statistiska uppgifterna angående personalens,
tjänstledigheter mindre omfattande än de uppgifter, som förekomma i postverkets
förvaltningsberättelse och i statens järnvägars specialberättelser.
Syftet med de i telegrafverkets förvaltningsberättelse förekommande uppgifterna
bar allenast varit att giva en bild av hälsotillståndet bland verkets
ordinarie tjänstemän. Vid förefallande behov har telegrafstyrelsea
låtit utföra kompletterande specialundersökningar, vilka styrelsen dock,
med hänsyn till den därav förorsakade, ganska betydande ökningen av
arbetet och kostnaderna, icke ansett sig böra ge fortlöpande karaktär.

Styrelsen har emellertid för sin del intet att invända emot att, örn något
beaktansvärt intresse därmed kan tillgodoses, utvidga den fortlöpande statistiken
på sådant sätt, att med de övriga kommunikationsverkens jämförbara
uppgifter kunna erhållas, men styrelsen ifrågasätter örn dylika
mera omfattande uppgifters årliga publicerande står i god överensstämmelse
med den anbefallda sparsamheten med avseende å det officiella
statistiska trycket.

Vid detta ärendes avgörande hava närvarit generaldirektören greve
Hamilton, byråcheferna Ljungqvist, Olson, Lundgren och Wold samt t. f_
byråchefen Psilander.

Stockholm den 5 januari 1934.

Underdånigst
A. HAMILTON.

.). ALFR. LUNDGREN.

Hans Heimburger_

J är n vägsstyr elsens

yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid. 67, § 26.

Till Konungen.

Genom remiss den 21 december 1933 har Kungl. Majit anbefallt järnvägsstyrelsen
att senast den 11 januari 1934 avgiva utlåtande i anledning av
vad riksdagens år 1933 församlade revisorer under § 26 av sin berättelse
anfört i fråga örn statistiska uppgifter rörande tjänstledighet vid kommunikationsverken.

I anledning härav får styrelsen, med återställande av remissakten, anföra
följande.

Såsom revisorerna anmärkt innehåller statens järnvägars årsberättel -

— 42 —

ae icke några statistiska uppgifter rörande personalens tjänstledighet.
Uppgifter i detta avseende hava i stället lämnats i de av styrelsen årligen
utgivna specialberättelserna för ban-, maskin-, trafik- och förrådsavdelningarna
samt huvudverkstäderna. Att åvägabringa större enhetlighet på
detta område mellan de olika affärsverken låter sig givetvis göra, ehuru
det kan ifrågasättas, örn man därmed vinner en i samma mån ökad jämförbarhet
mellan uppgifterna ifråga.

Emellertid har spörsmålet örn statistikens utformning komplicerats därigenom,
att inom styrelsen fråga väckts att komplettera förenämnda tjänstledighetsstatistik
med en fullständig sjukstatistik, omfattande ej mindre
personalens sjukdagar utan även sjukdomsfall, som förekommit bland densamma,
samt dessas fördelning på sjukdomsorsaker. En sådan statistik,
som enligt framlagt förslag skulle avse all personal med rätt till läkaroch
sjukhusvård på statens järnvägars bekostnad, synes styrelsen skola
kunna bliva till nytta, och kostnaderna för densammas utarbetande torde,
under förutsättning att moderna mekaniska hjälpmedel därvid kunna
komma till användning, säkerligen bliva jämförelsevis låga.

Styrelsen, som ännu icke haft tillfälle att taga ståndpunkt till frågan,
huruvida eller på vad sätt utarbetande för statens järnvägars personal av
-en dylik sjukstatistik bör komma till utförande, är emellertid för sin del
villig att söka medverka till, att statistiken på detta område för de olika
verken bliver så likformig som möjligt.

I behandlingen av detta ärende har jämväl deltagit byråchefen Ruist.

Stockholm den 10 januari 1934.

Underdånigst
AXEL GRANHOLM.

ERIK MALMKVIST. V

V attenf al lss ty nelséns

yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid. 67, § 26.

Till Konungen.

Genom remiss den 21 december 1933 har Kungl. Majit anbefallt vattenfallsstyrelsen
att avgiva utlåtande i anledning av vad riksdagens år 1933
församlade revisorer under § 26 av sin berättelse anfört i fråga örn statistiska
uppgifter rörande tjänstledighet vid kommunikationsverken. Till
åtlydnad härav får styrelsen i underdånighet anföra följande.

En sådan rent löneteknisk statistik som den här ifrågavarande har enligt
vattenfallsstyrelsens mening icke sin plats i de utav styrelsen för ett
affärsdrivande verk avgivna förvaltningsberättelser. Dessa berättelser
böra egentligen icke innehålla annan statistik än sådan, som är ägnad
att i stora drag belysa vederbörande verks affärsverksamhet. Därest det
skulle befinnas lämpligt att publicera även andra statistiska uppgifter,
böra dessa, såsom redan 1920 års statistiksakkunniga förordat, icke sammanföras
med förvaltningsberättelsen utan publiceras separat.

43 —

Vattenfallsstyrelsen, som för närvarande icke disponerar någon särskild
personal för utförande av statistiska arbeten, låter dock utarbeta, förutom
den i förvaltningsberättelserna intagna statistiken, jämväl viss annan statistik,
som ej publiceras, såsom mera detaljerad driftstatistik och kostnadsstatistik.
Styrelsen bär haft under övervägande att i en särskild publikation
utgiva sistnämnda statistik jämte viss personalstatistik, men denna
åtgärd, som förutsätter en ytterligare bearbetning av det föreliggande
materialet, har hittills ej medhunnits till följd av brist på härför tillgängliga
arbetskrafter. I detta sammanhang böra även beaktas de sedan länge
aktuella kraven på begränsning av kostnaderna för de statliga verkens
statistik.

Därest en sådan statistisk publikation för statens vattenfallsverk, som
ovan antytts, kommer till stånd, skulle i densamma visserligen även kunna
intagas fortlöpande statistiska uppgifter rörande personalens tjänstledigheter,
men vattenfallsstyrelsen är tveksam huruvida nyttan härav motsvarar
kostnaderna för dessa uppgifters sammanställning och tryckning.

Stockholm den 30 januari 1934.

Underdånigst

G. MALM.

AXEL JACOBSON.

Generaltullstyrelsens

yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid. 69—73,

§§ 27—32.

Till Körningen.

Genom remiss den 21 december 1933 har Kungl. Majit anbefallt generaltullstyrelsen
att avgiva utlåtande med anledning av vad i riksdagens senast
församlade revisorers berättelse under §§ 27—32 yttrats rörande beskaffenheten
av de till tullverket av städerna upplåtna lokalerna i Örebro,
Härnösand, Strömstad, Söderhamn, Visby och Uppsala.

Till fullgörande härav får styrelsen, efter hörande av vederbörande lokala
tullmyndigheter, anföra följande.

I fråga örn tullokalerna i Örebro hava revisorerna framhållit angelägenheten
av att värmeledning snarast möjligt anordnades i den för ankommande
tullgods avsedda flygelbyggnaden. Med anledning härav må erinras
örn att styrelsen i utlåtande över uttalande i enahanda riktning av riksdagens
år 1929 församlade revisorer förordat, att en närmare undersökning
av behövligheten och lämpligheten av att införa värmeanordning i ifrågavarande
flygelbyggnad bleve företagen samtidigt med en undersökning,
örn vid fall av större ökning i trafiken särskilda anstalter till underlättande
av arbetet i tullokalerna möjligen kunde finnas ändamålsenliga.
Emellertid hava till följd av den starka nedgången i trafiken sedan dess
vidtagande av några mera betydande sådana anstalter icke påkallats. Med
prövningen av frågan örn förbättrad värmeanordning har därför även an -

44

setts böra tills vidare anstå, keist som vid sedermera verkställda inspektioner
kos tullkammaren behovet av sådan anordning icke framhållits.
Numera Ilar tullkammaren kos drätselkammaren på platsen efterhört stadens
ställning till förevarande spörsmål samt därvid erhållit det besked,
att, eftersom värmeledning i flygelbyggnaden nu begärdes, sådan ock
skulle, så snart väderleken det tilläte, genom stadens försorg där anbringas;
på samma gång skulle undersökning vidtagas för omläggning av det
i tullhuset redan förefintliga värmesystemet från ånga till varmvatten.
Enligt vad tullkammaren upplyst har från stadens sida jämväl framhållits,
att staden bomme att, efter erhållen framställning rörande tullkammarens
vidare önskemål med avseende å lokalerna och deras inventarier,
behandla densamma i behörig ordning och därvid tillse att vad som härutinnan
kunde anses tillhöra stadens skyldighet också bleve fullgjort.

Med avseende å tullokalerna i Härnösand hava revisorerna dels ifrågasatt,
huruvida icke centralvärmeanläggning borde anordnas i desamma,
dels ock påyrkat anskaffande av särskild lokal till förvaring av för köld
ömtåligt gods. För åtskilliga år sedan väcktes fråga örn om- och tillbyggnad
av tullhuset i staden, varvid räknats med att åt viss annan statlig
institution jämväl skulle beredas lokaler inom byggnaden. Utredningen
av frågan kom emellertid att draga ut på tiden mera än som beräknats,
varför tullkammaren såg sig nödsakad att den 12 juni 1929 i skrivelse till
drätselkammaren anhålla örn förbättring av bland annat värmeanordningarna
i tullokalerna. Därvid uttalade tullkammaren sig för lämpligheten
av att till övervägande ånyo upptaga ett tidigare framfört förslag att införa
centraluppvärmning i tullhuset, varigenom jämväl ett rum för köldömtåligt
gods och ett uppvärmt skrivrum i tullpackhusavdelningen kunde
erhållas. Frågan löstes provisoriskt sålunda, att drätselkammaren lät utbyta
två bristfälliga kakelugnar mot kaminer samt omsätta en kakelugn;
värmeledningsförslaget och vad därmed ägde samband kom således att
fortfarande bliva vilande. Vid av undertecknad generaltulldirektör år
1931 verkställd inspektion av tullkammaren bragtes frågan örn tullokalernas
ombyggnad ånyo på tal, varvid fastslogs, att styrelsen bomme, så
snart omständigheterna gjorde det lämpligt, hos stadsfullmäktige göra
framställning angående sådan ombyggnad. Sedermera undersöktes frågan
vidare vid av styrelsens kameralbyråchef år 1932 förrättad inspektion
hos tullkammaren, i det att då såväl uppmätning av de nuvarande lokalutrymmena
verkställdes som ock dryftades, vilka anordningar som oundgängligen
borde vidtagas vid den förutsatta ombyggnaden av tullhuset.
Sådana anordningar voro, förutom värmeledningsinstallation, jämväl inredande
av en särskild tulltaxeringslokal, ett särskilt postpaketförvaringsrum,
ett rum för koldömtåligt gods, en lämpligare lokal för tullnederlagsgods,
ett kassavalv och ett lunchrum. Uppgörandet av för den blivande
framställningen till stadsmyndigheterna erforderliga skissritningar har
därefter måst någon tid uppskjutas med hänsyn till att den hos styrelsen
tjänstgörande tullhusbyggnadsarkitekten varit under tiden fullt sysselsatt
med arbeten i samband med ett flertal andra städers tullhusbyggnadsföretag
samt med uppgörande av ritningar, arbetsbeskrivningar och kostnadsberäkningar
för av styrelsen själv omhänderhavda delvis mycket omfattande
byggnadsarbeten. Givetvis kommer frågan att av styrelsen vidare
handläggas så snart sådant befinnes möjligt.

Tullokalerna i Strömstad hava av revisorerna betecknats såsom i åtskilliga
hänseenden mindre tillfredsställande; särskilt har anförts, att
uppvärmningsanordningarna icke vore effektiva och att vaktrum för per -

— 45 —

sonalen saknades. I anledning härav må upplysas, att från tullverkets
sida upprepade åtgärder vidtagits i ändamål att få till stånd en förbättring
av tullokalerna, som jämväl enligt styrelsens åsikt äro i stort behov
av utvidgning oell modernisering.

Sålunda anmodade undertecknad generaltulldirektör vid hos tullkammaren
under år 1932 förrättad inspektion tullkammaren att hos stadens myndigheter
anhålla, att en i samma våning som tullkammarens kameralavdelning
belägen lokal, det s. k. hamnkontoret, måtte jämväl ställas till
tullkammarens förfogande. Den av tullkammaren i följd därav hos stadens
drätselkammare gjorda framställningen blev dock efter hamnstyrelsens
hörande av drätselkammaren avslagen.

Sedermera anhöll tullförvaltaren i Strömstad i motion till stadsfullmäktige,
att nämnda lokal måtte upplåtas för tullkammaren. Motionen remitterades
till drätselkammaren och hamnstyrelsen. Då tullkammaren förmodade,
att tills vidare ej något ytterligare skulle åtgöras från stadens
sida, anmälde tullkammaren i skrivelse till styrelsen den 19 oktober 1933
förhållandet för generaltullstyrelsen. Därvid upplyste tullkammaren, att
det ifrågavarande »hamnkontoret» aldrig använts av den nuvarande
hamnmästaren och att detsamma tillika med ännu ett näraliggande rum,
betecknat såsom staden tillhörigt arkiv men nu använt såsom förvaringsrum
för ved och kol, under åren 1919—1923 uthyrts såsom privatbostad åt
dåvarande tullförvaltaren i staden. I sin skrivelse till styrelsen anmärkte
tullkammaren vidare på såväl uppvärmningsanordningarna i tullhuset
som på en mängd bristfälligheter av skilda slag i lokalerna därstädes.
Vad särskilt uppvärmningsanordningarna beträffade saknades dylik anordning
i tullklareringslokalen; det egentliga vaktrummet — två sådana
finnas nämligen, ehuru det ena är olämpligt beläget och båda tillika användas
för andra ändamål -— uppvärmdes medelst en järnkamin, vari eldning
skedde med koks, under den kalla årstiden dygnet örn, och det andra
vaktrummet, vilket även användes såsom förvaringsplats för postpaket,
uppeldades med koks i en järnkamin, placerad framför kakelugn; i arkivrummet
funnes insatt kamin, vilken dock ej kunde uppeldas, enär draget
i den felaktigt konstruerade skorstenspipan vore ytterst dåligt; i övrigt
uppvärmdes tjänsterummen medelst kakelugnar. I ett vid skrivelsen fogat
yttrande över vaktlokalernas beskaffenhet framhöll Strömstads avdelning
av svenska tullmannaförbundet dels det egentliga vaktrummets
olämplighet i flera avseenden, dels behovet av en särskild vaktkur, vilken,
ehuru frågan på sin tid dryftats av undertecknad generaltulldirektör
vid sammanträffande med drätselkammarens ordförande, ännu icke
kommit till ut förande.

Med anledning av vad sålunda och i övrigt förekommit anhöll styrelsen
i skrivelse till drätselkammaren den 10 november 1933, att drätselkammaren
måtte snarast möjligt vidtaga åtgärder, i syfte att tidsenligare och
fullt tillräckliga lokaler jämte inventarier och möbler bleve utan uppskov
tullverket tillhandahållna av staden.

Enligt vad tullkammaren i skrivelse till styrelsen den 30 december 1933
omförmält, har styrelsens nyssberörda skrivelse föranlett, att drätselkammaren
uppdragit åt sin ordförande att jämte två andra ledamöter av
drätselkammaren underhandla med tullförvaltaren i Strömstad i förevarande
tullhusfråga; några sådana underhandlingar hava emellertid ännu
icke inletts.

Mot beskaffenheten av tullokalerna i Söderhamn hava liv revisorerna
ett flertal anmärkningar framförts; lokalerna vore i förhållande till var -

— 46 —

andra olämpligt belägna, vatten- och avloppsledningar samt värmeledning
saknades, överliggningsrum för personalen funnes icke och anordningarna
för varors transportering vore omoderna samt även i övrigt
otillfredsställande. Styrelsen, som kan helt biträda revisorernas uppfattning
om bristfälligheterna hos de ifrågavarande lokalerna, vilka även i
andra än de anmärkta avseendena äro otillfredsställande, får i anledning
av uttalandet lämna vissa upplysningar angående de frén tullverkets sida
vidtagna åtgärderna till lokalernas förbättring.

Redan den 17 oktober 1924 gjorde tullkammaren i Söderhamn hos stadsfullmäktige
framställning örn indragande av vattenledning i tullhuset, en
framställning, som dock av stadsfullmäktige avslogs den 20 december 1924.
Sedan detta förhållande anmälts för styrelsen, införskaffade styrelsen
genom magistraten i Söderhamn från stadsfullmäktige närmare besked i
saken, samt anhöll, efter det ytterligare undersökningar i saken företagits,
i skrivelse den 26 mars 1926, att magistraten måtte till styrelsen
inkomma med utredning beträffande kostnaden för den ifrågasatta indragningen
av vattenledning i tullhuset. I anledning därav fick styrelsen
mottaga ett av stadsingeniören den 9 september 1926 upprättat kostnadsförslag,
innefattande bland annat kostnaden för vattenledningens
framdragande från ett statens järnvägar tillhörigt godsmagasin. Förslaget
granskades av järnvägsstyrelsen, som därvid i sin ordning framlade visst
förslag i frågan, över järnvägsstyrelsens förslag, vilket biträddes av generaltullstyrelsen,
begärde styrelsen genom magistraten den 21 juni 1927 yttrande
av stadsfullmäktige, som enligt protokoll den 4 februari 1928 beslöt
att icke för det dåvarande bifalla framställningen örn anordnande
av berörda vattenledning.

Med hänsyn till denna utgång av frågan gjorde tullkammaren den 28 i
samma månad hos stadsfullmäktige hemställan, att staden måtte utan
kostnad för tullverket på annat lämpligt sätt dagligen förse tullkammaren
såväl med dricksvatten som med vatten till rengöring av tullokalerna
i mån av behov. Den 27 april 1928 meddelade tullkammaren styrelsen,
att även denna hemställan blivit av stadsfullmäktige avslagen.

För utrönande av, huruvida tullkammarens behov av vatten skulle
kunna tillgodoses pä ett för staden billigare sätt än genom indragande av
vattenledning, införskaffade styrelsen därefter yttrande från en hos styrelsen
tjänstgörande arkitekt, som i en den 22 maj 1928 dagtecknad promemoria
gav anvisning å provisoriska åtgärder för ändamålet. Denna
promemoria tillställde styrelsen magistraten den 22 maj 1928 med anhållan
örn inhämtande av stadsfullmäktiges yttrande, huruvida staden, därest
icke vattenledning ansåges för det dåvarande böra indragas i tullhuset,
vore villig vidtaga de i promemorian föreslagna anordningarna ävensom

1 övrigt sörja för att tullkammaren bereddes tillgång å vatten i erforderliga
kvantiteter och av fullgod beskaffenhet. Till svar därå erhöll
styrelsen den 18 mars 1929 utdrag av stadsfullmäktiges protokoll för den

2 i samma månad, enligt vilket stadsfullmäktige förklarat sig icke vilja
vidtaga de i promemorian föreslagna anordningarna men erbjudit styrelsen
en sådan lösning av frågan om vattenlednings framdragande till
tullhuset, att styrelsen skulle ikläda sig alla kostnader för ledningens
byggande och staden bekosta ledningarna inom fastigheten, att staden
skulle äga förbehålla sig äganderätten till hela den nedlagda ledningen
och ikläda sig underhållet av densamma samt att styrelsen skulle betala
sedvanlig förbrukningsavgift enligt gällande taxa.

Till följd av vad sålunda förekommit lämnade styrelsen, som givetvis

— 47

icke kunde antaga detta stadsfullmäktiges erbjudande, den 30 mars 1929
förenämnda arkitekt i uppdrag att avresa till Söderhamn tor närmare undersökning
av frågan örn tillgodseende av tullkammarens vattenbehov.
Samtidigt uppdrogs åt arkitekten att undersöka, huruvida de till tullkammarens
förfogande ställda tullokalerna i övrigt vore tillfredsställande.
Enligt den redogörelse, som arkitekten efter sitt besök på platsen
avgav till styrelsen, uppfyllde tullhuset icke skäliga anspråk på tillfredsställande
expeditions- och magasinslokaler; en nybyggnad syntes därför
nödvändig. I avvaktan på lokalfrågans ordnande vore emellertid enligt
arkitektens förmenande av nöden, att vatten- oell avloppsledningar indroges
i tullhuset.

Om detta resultat av utredningen underrättade styrelsen magistraten
den 8 november 1929. Därvid uttalade styrelsen, att styrelsen för sin del
funnit den av arkitekten verkställda undersökningen otvivelaktigt giva
vid handen, att rätta lösningen av den föreliggande frågan vore, att ett
nytt tidsenligt tullhus uppfördes men att styrelsen skulle, örn betydande
hinder för denna lösning av frågan ansåges föreligga, kunna avstå från
att göra ett sådant anspråk gällande; förutsättningen därför vore dock,
att vissa arbeten, som måste anses oundgängligen erforderliga för byggnadens
fortfarande användning till lokaler för tullverkets behov, bleve
snarast möjligt utförda. Dessa arbeten bestode i indragande av vattenoch
avloppsledningar, anordnande av vattenklosetter, vidtagande av ur
brandskyddssynpunkt erforderliga skydds- och säkerhetsåtgärder, utvidgning
av ett s. k. postpaketrum samt anordnande av elektrisk varuhiss.
Styrelsen anhöll tillika, att magistraten ville införskaffa stadsfullmäktiges
yttrande, huruvida staden vore villig att, i händelse uppförande av
nytt tullhus icke av styrelsen påfordrades, utan uppskov låta utföra nyssnämnda
arbeten.

Sedan magistraten den 22 november 1929 överlämnat handlingarna i
ärendet till stadsfullmäktige och stadsfullmäktige den 7 december 1929
remitterat dessa till drätselkammaren för yttrande, översände Söderhamns
stads drätselkontor med skrivelse den 9 maj 1930 till chefen för styrelsens
kameralbyrå för granskning under hand ett genom särskilt anlitad
arkitekt utarbetat förslag till vissa omändringsarbeten i tullhuset, vilka
emellertid långt ifrån tillgodosågo de krav, som ansetts böra ställas på
beskaffenheten av tullokalerna. Sålunda förutsatte förslaget exempelvis
icke anordnande av vattenklosetter och elektrisk varuhiss. Förslaget tillställdes
för granskning styrelsens arkitekt, som i en promemoria framförde
åtskilliga erinringar mot detsamma och hänvisade till av honom i
anslutning till promemorian upprättade nya ritningar till förändringar
av tullokalerna. Ärendet överlämnades därefter till styrelsen, som i skrivelse
till drätselkammaren den 6 augusti 1930 meddelade, att styrelsen
ansett en väsentlig omarbetning av förslaget påkallad oell i sådant hänseende
funnit de synpunkter, som kommit till uttryck i nyssnämnda promemoria,
förtjäna beaktande. På grund därav framhöll styrelsen vidare
önskvärdheten av att vid ärendets fortsatta behandling vederbörlig hänsyn
toges till de förslag, som innefattades i promemorian med ritningar.

Då sä lång tid därefter som i april 1932 ännu icke något avhörts i anledning
av styrelsens sistberörda skrivelse, anordnade undertecknad generaltulldirektör
i syfte att få ärendets behandling påskyndad den 7 i samma
månad ett sammanträde hos styrelsen, till vilket en representant för staden
infunnit sig. Vid sammanträdet utföste stadens representant sig att

48

ombesörja, att svar å styrelsens nyssnämnda skrivelse skulle avlåtas inom
tre veckor från sammanträdesdagen.

Något sådant svar har emellertid sedan dess ej till styrelsen ingått, och
enligt meddelande från tullkammaren den 3 januari 1934 lär ärendet fortfarande
ligga hos drätselkammaren för vidare utredning.

Beträffande tullkammaren i Visby hava revisorerna anfört, att det hos
tullkammaren förefintliga kassaskåpet, som vore av äldre typ, icke syntes
lämna tillräcklig säkerhet vid inträffande eldsvåda och ej heller rymde
alla de värdepapper m. m., som där borde förvaras. Styrelsen har redan
tidigare uppmärksammat detta förhållande och vidtagit åtgärder för
bristens avhjälpande. Enligt styrelsens bemyndigande begärde nämligen
styrelsens kameralbyrå under år 1932 närmare uppgifter från tullmyndigheterna
angående vidtagna eller behövliga åtgärder till skyddande av
hos myndigheterna inneliggande uppbördsmedel m. m. Till svar därå
anmälde tullkammaren i Visby, att anordnandet av ett kassavalv för dess
räkning inom de av staden tillhandahållna tjänstelokalerna vore önskligt.
På i anledning härav den 16 augusti 1932 skedd hänvändelse till
drätselkammaren i Visby erhöll styrelsen det svar, att drätselkammaren
vore villig att för tullkammaren anskaffa ett brandsäkert skåp med dyrkfritt
lås. Sedermera inkom tullkammaren, efter anmodan under hand
från styrelsens kameralbyrå, den 7 februari 1933 med ett av stadens byggnadschef
upprättat förslag till inredande av kassavalv hos tullkammaren.
I skrivelse till drätselkammaren den 17 februari 1933 förklarade styrelsen
därefter sig anse det vara angeläget, att ett kassavalv stöde till tullkammarens
förfogande, samt meddelade i anslutning därtill, att styrelsen
funnit sig kunna godtaga nyssberörda av stadens byggnadschef upprättade
förslag till sådant kassavalv. I en till tullförvaltaren i Visby ställd,
den 3 januari 1934 dagtecknad skrivelse, som till styrelsen överlämnats,
har drätselkammaren nu upplyst, att förslag till kassavalv för tullkammaren
blivit upprättat i samband med förslag till installation av värmeledning
i tullhuset och att drätselkammaren ämnade under innevarande
år hos stadsfullmäktige anhålla örn erforderligt anslag för utförande av
ifrågavarande företag.

Med avseende slutligen å tullokalerna i Uppsala hava revisorerna, efter
lämnande av en redogörelse för tidigare åtgöranden alltsedan år 1925 från
revisorernas och styrelsens sida i syfte att förmå staden att anskaffa bättre
lokaler åt därvarande tullkammare, uttalat en bestämd förväntan, att frågan
örn anskaffande av tillfredsställande sådana lokaler icke ytterligare
förhalades utan med största möjliga skyndsamhet bringades till slutlig
lösning. Det oskäligt långa dröjsmål med ira gans avgörande, som staden
föranlett, har styrelsen funnit i hög grad anmärkningsvärt. Sedan emellertid
vid ett på föranstaltande av undertecknad generaltulldirektör under
nästlidna december månad hållet sammanträde, i vilket deltagit, förutom
generaltulldirektören och vederbörande föredragande hos styrelsen,
jämväl drätselkammarens ordförande, stadsarkitekten och en representant
för hamnmyndigheterna i Uppsala ävensom därvarande tullförvaltare,
enighet vunnits örn vissa åtgöranden för frågans slutförande, vill styrelsen
hysa den förhoppningen, att vidare förhalande från stadens sida av
byggnadsärendet icke skall förekomma.

Under en lång följd av år har styrelsen ägnat särskild uppmärksamhet
åt frågan örn åstadkommande av tillräckliga och tidsenliga lokaler åt
tullanstalterna i städerna, och styrelsen har, såsom den ovan lämnade

— 49

redogörelsen också bestyrker, på det mest ihärdiga sätt sökt förmå städerna
att fullgöra sina skyldigheter i sådant avseende. Städerna hava
nämligen ofta visat en påfallande stor motsträvighet, då det gällt att
tillgodose tullverkets behov av förbättrade tullokaler. Såsom skäl för
ovilligheten att tillmötesgå tullverkets krav härutinnan har merendels
hänvisats till stadens redan hårt belastade utgiftskonto, ett förhållande,
som dock ej sällan berott på att staden iklätt sig kostnader för andra
byggnadsföretag. Det har således mången gång förefallit, som örn frågan
örn tillgodoseende av tullverkets lokalbehov blivit ett intresse i snart sagt
sista hand. Att så kunnat bliva fallet beror utan tvivel på den omständigheten,
att tullverket ansetts äga mycket begränsade möjligheter att
framtvinga genomförandet av sina önskemål beträffande lokalförhållandena.
De enda utvägar, som härvidlag stå tullverket till buds, äro att
föreslå indragning eller vilandeförklarande tills vidare av den stapelstads-,
tullnederlags- eller transitupplagsrätt, som staden tillerkänts, eller
i fråga örn stad, som uppbär tolagsersättning, att ifrågasätta innehållande
av så stor del därav, som motsvarar kostnaderna för byggnadsföretagets
utförande genom tullverkets försorg. Vad det förra förfarandet
beträffar är det tydligt, att styrelsen måste hysa en viss tvekan örn lämpligheten
och billigheten av att påyrka genomförandet av ett så betydande
ingrepp i stadens näringsliv, som borttagandet av stapelstadsrätten och
de därtill anslutna privilegierna skulle innebära. I fråga åter örn den senare
åtgärden har styrelsen att räkna med, att ett förslag i sådan riktning
skulle kunna avvisas på den grund, att vid tolagssystemets avveckling
tolagsersättningen avsett gottgörelse för jämväl annan tolag än sådan,
som utgått för täckande av kostnader för »packhus och andre nödige byggnader»,
samt att därför medel för det tilltänkta byggnadsföretaget icke
med företrädesrätt må uttagas ur tolagsersättningen.

Det läge i förhållande till städerna, vari tullverket sålunda är försatt
vid uppkommande frågor örn förbättrade tullokaler, är således allt annat
än tillfredsställande, och uppenbart är att särskilda åtgärder påkallas för
avhjälpande av de betydande svårigheter, som föreligga för tullverket
att i åtskilliga städer erhålla nöjaktiga lokaler för sin verksamhet. Olika
meningar kunna råda örn, vari dessa åtgärder helst böra bestå. I samband
med slutförande av den för lång tid tillbaka påbörjade men sedan
åtskilliga år vilande utredningen angående tolagsersättningens avlösning
skulle en avveckling av städernas tullhusbyggnadsskyldighet möjligen
kunna ske och på statsverket kunna överflyttas anskaffningen av tullverkets
lokaler även i städerna. En annan åtgärd, som komme att beröra
flertalet av vederbörande städer, vore att genom lagstiftning fastslå tullverkets
ovillkorliga rätt att i fall, där stad, som åtnjöte tolagsersättning,
utan bärande skäl åsidosatte sina uppenbara förpliktelser mot tullverket,
gå i författning örn arbetenas utförande samt till kostnadernas täckande
innehålla så stort belopp av den staden tillkommande tolagsersättningen,
som erfordrades. Det av statsrevisorerna i berättelsen anvisade sättet för
ernående av en tillfredsställande lösning av svårigheterna, nämligen att
mera allmänt erinra örn de skyldigheter, städerna uti ifrågavarande hänseende
hade, och att anmoda vederbörande myndigheter tillse, att dessa
skyldigheter också uppfylldes, synes styrelsen hava ringa utsikt att leda
till önskat resultat.

I handläggningen av detta ärende hava deltagit, förutom undertecknad

4 — Rev.-berättelse ani/, statsverket för år 19,‘ltt. III.

— 50 —

generaltulldirektör, jämväl byråcheferna Jansson, föredragande, och
Leander.

Stockholm den 9 januari 1934.

Underdånigst
NILS WOHLIN.

Hilding Lindberg.

Riksräkenskapsverkets

yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid. 73, § 33.

Till Konungen.

Till åtlydnad av remiss den 21 december 1933 får riksräkenskapsverket
härmed avgiva underdånigt utlåtande i anledning av vad riksdagens revisorer
under § 33 av berättelsen angående statsverket anfört rörande
granskning av vissa avkortningslängder å kronorestantier i Stockholm.

Vid den verkställda granskningen av ifrågavarande avkortningslängder
hava revisorerna konstaterat, bland annat, dels att det skattebelopp, som
enligt föreskrifterna i gällande taxeringsförordning påföres en skattskyldig,
i relativt stor utsträckning icke kunnat indrivas hos vederbörande enligt
uppbördsförfattningarnas och utsökningslagens nuvarande lydelse
samt numera tillämpad praxis, dels särskilt att personer, som driva rörelse
eller åtnjuta inkomst i form av provision i jämförelsevis stor utsträckning
underlåta att fullgöra sin skattskyldighet, varefter dem påförda utskylder
måste avkortas. Med utgångspunkt härifrån hava revisorerna ansett
sig böra föreslå, att en närmare utredning rörande berörda m. fl. förhållanden
verkställes i syfte, att sedermera skola kunna vidtagas erforderliga
förändringar i de författningar, som reglera taxering och uppbörd.

Riksräkenskapsverket, som i likhet med revisorerna håller före, att berörda
missförhållanden i väsentlig mån äro att återföra därpå, att enligt
vårt nuvarande skattesystem skatt å inkomst uttages först lång tid efter
det inkomsten förvärvats, finner sig böra förorda, att den av revisorerna
föreslagna utredningen kommer till stånd samt att densamma inordnas i
de sedan lång tid pågående förarbetena för åstadkommande av en rationell
skatteuppbörd.

Vad särskilt angår revisorernas uttalande rörande införandet av enhetliga
preskriptionsbestämmelser för krono- och kommunalutskylder, får
riksräkenskapsverket hänvisa till, att ämbetsverket i utlåtande den 8 mars
1932 till riksdagens första kammares andra tillfälliga utskott över en till
utskottet hänvisad motion, 1:104, ifråga örn utredning och förslag rörande
preskriptionstiden för resterande kronoutskylder för sin del tillstyrkt, att
utredning verkställdes rörande ett utsträckande av preskriptionstiden för
resterande kronoutskylder, samt framhållit önskvärdheten av, att preskriptionstiden
för kommunala utskylder fastställdes lika med preskriptionstiden
för kronoutskylder.

— 51 —

I handläggningen av detta ärende har, förutom undertecknade, byråchefen
Runemark deltagit.

Stockholm den 4 januari 1934.

Underdånigst

ERIK STRIDSBERG.

G. FALLSTEDT-UNDHOLM.

H. Levin.

Överståthållarämbetets

yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid. 73, § 33.

Till Konungen.

Genom nådig remiss den 21 nästlidne december har Överståthållarämbetet
anbefallts att inkomma med utlåtande i anledning av vad i riksdagens
senast församlade revisorers berättelse yttrats rörande granskning av
vissa avkortningslängder å kronorestantier i Stockholm (§ 33); och får
Överståthållarämbetet i anledning härav med återställande av remissakten
i underdånighet anföra följande.

Beträffande revisorernas uttalanden i fråga örn det existensminimum,
som vid införsel beräknas för skattskyldig, får Överståthållarämbetet
meddela, att här sådan beräkning grundas på en tabell, som på sin tid uppgjorts
av ämbetet efter samråd med utmätningsmännen. De i tabellen upptagna
beloppen, vilka ursprungligen torde hava bestämts i nära anslutning
till socialstyrelsens beräkningar rörande levnadskostnaderna för olika yrkesgrupper,
hava visserligen icke under senare år reducerats. Men härvid
är att märka att tabellen ej undantagslöst följes utan endast tjänar som
en grundval för den beräkning av existensminimum, som i varje fall efter
förekommande omständigheter sker. Att dessa normalbelopp fortfarande
icke kunna anses särskilt höga synes framgå därav, att det månatliga belopp,
som enligt tabellen bör vid införsel förbehållas skattskyldig tillhörande
yrkesgruppen »kroppsarbetare m. fl.», icke oväsentligt understiger
det existensminimum, varmed i fattigvårdsmål plägar räknas, då enskild
persons bidragsskyldighet till nödlidande anförvants underhåll bestämmes.
Vad särskilt angår det anmärkta förhållandet, att i införselärenden
olika existensminima beräknas för olika befolkningsgrupper, så har detta
sin grund bland annat däri, att vederbörandes levnadsomkostnader ej alltid
kunna nedbringas i samma omfattning. Den som har en något dyrbarare
bostad kan sålunda ej alltid vara i tillfälle att utbyta densamma
mot en billigare. Och omkostnadskontot för t. ex. gångkläder ställer sig
. också olika för olika yrkesgrupper. Örn t. ex. det införselfria löneminimum
skulle för ett butiksbiträde eller en kontorsanställd tillmätas så
knappt, att vederbörande ej kunde anskaffa för hans sysselsättning lämpade
kläder, skulle han, enligt vad erfarenheten visat, löpa risk att bliva
avskedad, vilket i sista hand ginge ut även över den införselsökande. Det
är givetvis ogörligt att i det synnerligen stora antal fall som av ett bety -

— 52 —

dande antal förrättningsmän skola var för sig handläggas, ernå fullt riktiga
och i jämförelse med varandra oantastbara resultat. Till ledning vid
tillämpningen har därför gjorts ett särskiljande i olika yrkesgrupper i den
mån erfarenheten givit vid handen, att en differentiering är i stort sett påkallad.

Det kan synas otillfredsställande att existensmiuima vid införsel så väsentligt
avvika från de inkomster, som enligt taxeringsförfattningarna ansetts
tillräckligt bärkraftiga för utgörande av skatt. Emellertid torde, läget
vara det, att de belopp, vilka enligt skatteförfattningarna lämnas fria
från beskattning, icke skulle vara tillräckliga för de skattskyldigas uppehälle,
åtminstone så vitt fråga är örn den kommunala beskattningen. Lagstiftaren
har härvidlag stått i valet mellan å ena sidan tillskapandet av ett
ur de enskildas synpunkt tillfredsställande skattesystem och å andra sidan
skyldig hänsyn därtill att kommunerna icke skola se sig i avsaknad av erforderligt
skatteunderlag. För övrigt behöver en tillfällig nedgång av inkomsten
icke i och för sig betyda oförmåga att gälda skatt. I de fall, där
införsel måste tillgripas, har däremot den skattskyldige ej andra utkomstmöjligheter,
t. ex. av sparkapital, och därför måste det fria existensminimum
tillmätas så högt, att han verkligen kan leva å detsamma. Det bör
bemärkas, att medan inkomsten ovanför skatteförfattningarnas existensminimum
allenast till en mindre del tages i anspråk i form av skatt, vid
införsel hela eller större delen av det överskjutande beloppet tages i anspråk,
vadan förhållandena i de båda fallen sålunda ej heller äro helt jämförliga.

Vad angår frågan örn befrielse från erläggande av utskylder, då behållningen
i boet efter avliden skattskyldig, som vid dödsfallet varit här i
riket bosatt, ej överstigit visst belopp, åligger det givetvis vederbörande
beskattningsnämnd att underkasta varje sådant fall en diskretionär prövning.
Det torde dock ligga i sakens natur, att det ofta erbjuder viss svårighet
att avgöra örn förutsättningarna för dylik befrielse helt eller delvis
föreligga, varför resultatet lätt kan bliva att det i praktiken åt detta stadgande
gives en extensiv tolkning. Ur rent fiskalisk synpunkt torde frågan
vara av mindre betydelse.

Vidkommande den av revisorerna gjorda iakttagelsen att personer, som
driva viss rörelse eller åtnjuta inkomst i form av provision, i stor utsträckning
underlåta att fullgöra sin skattskyldighet, har den en naturlig förklaring
däruti att mot dem det kraftigaste indrivningsmedlet, nämligen
införsel, endast i undantagsfall kan komma till tillämpning.

Revisorerna hava vidare erinrat örn det förhållandet att personer, som
ett år fått utskylderna avkortade på grund av bristande tillgångar eller på
grund av konkurs, ett kommande år haft anställning med ganska goda inkomster.
Givetvis kan det, på sätt revisorerna framhållit, anses mindre
tillfredsställande, att i dylikt fall utskylderna icke längre kunna avfordras
de skattskyldiga. Särskilt är detta förhållandet därest avkortning ägt rum
utan konkursförfarande. I den mån fråga uppkommer örn ändrade bestämmelser
i denna del, måste vägas mot varandra, å ena sidan, önskvärdheten
av att göra indrivningsförfarandet så effektivt som möjligt och å andra
sidan nödvändigheten av att icke indrivningsapparaten blir alltför tung
och dyrbar. De fall, där på nu angivet sätt skatt senare kan uttagas, torde
vara ej ofta förekommande undantag.

Ämbetet vill fästa uppmärksamheten därpå, att särskilt då fråga är örn
mindre arbetsgivare det ofta förekommer att de brista i redovisningsskyldighet
av innehållna införselmedel. De korrektiv lagen uppställt häremot

— 58

hava i praktiken icke visat sig tillräckligt effektiva. Detta förhållande
torde också efter vad ämbetet tror sig veta hava bemärkts av de flesta
ntmätningsmännen i riket. Det synes ämbetet därför önskligt att nuvarande
bestämmelser i detta ämne bliva föremål för någon skärpning.

Slutligen vill Överståthållarämbetet särskilt understryka det påtalade
missförhållandet att skatt upptages alltför lång tid efter det den inkomst,
varpå den grundar sig, förvärvats, ehuru ämbetet mer än väl inser
svårigheten att åstadkomma en ändring härutinnan.

Mot revisorernas förslag att förevarande av dem berörda frågor bliva
föremål för en närmare utredning i syfte att åstadkomma en förbättrad
skatteindrivning har Överståthållarämbetet intet att erinra.

Stockholm den 10 januari 1934.

Underdånigst
WESTEN NOTHIN.

Fr. von Friesen.

Statskontorets

yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid. 79, § 34.

Underdånigt utlåtande.

Såsom av riksdagens revisorer påpekats, lärer det utgöra en ganska allmänt
tillämpad praxis, att förrättningsman, som ensam företager förrättningsresa,
debiterar ersättning för resa med taxeautomobil enligt högsta
för sådan resa gällande taxa. Den sålunda beräknade ersättningen uppgår
dock endast i undantagsfall — vid mycket korta resor samt vid nattresor
och vinterresor i Norrland — till så högt belopp som 45 öre för kilometer.
Emellertid torde det, såsom revisorerna också framhållit, vara
otvivelaktigt, att vid åtskilliga av dessa resor skjutsersättningen genom
avtal med den skjutsande nedbringats till lägre belopp än taxeavgiften och
att i berörda fall skillnaden mellan debiterad och verklig kostnad kommit
förrättningsmannen till godo.

Statskontoret finner i likhet med revisorerna önskligt, att berörda förhållanden
efter vederbörlig utredning bliva föremål för övervägande från
statsmakternas sida. Ifråga örn den av revisorerna antydda utvägen att
beträffande längre resor med taxeautomobil införa bestämmelser, motsvarande
dem, som nu förekomma i 8 § av resereglementet, får statskontoret
emellertid framhålla, att enligt sagda författningsrum resekostnadsersättningen
visserligen skall utgå med vad som verkligen utgivits, men
att de havda utgifterna icke behöva styrkas. Sistnämnda omständighet
synes hava fört med sig, att i många fall förrättningsmännen ansett sig
oförhindrade att debitera högre ersättning än vad som motsvarar den i
verkligheten gäldade resekostnaden. Ofta torde jämväl i sådana fall begäras
ersättning enligt högsta gällande automobiltaxa. Införandet av liknande
bestämmelser i fråga örn ersättning till förrättningsman, som ensam
företager resa med taxeautomobil, lärer sålunda ej i och för sig leda

— 54 —

till det önskade målet. I själva verket synas även föreskrifterna i resereglementets
8 § böra underkastas granskning.

Den översyn av resereglementet som ovan avses, synes lämpligen kunna
vidtagas i samband med den utredning rörande vissa allmänna resereglementet
m. m. berörande spörsmål, som jämlikt nådigt brev den 1 december
1933 skall verkställas inom finansdepartementet.

I handläggningen av förevarande ärende hava, förutom undertecknade,
deltagit statskommissarierna Nissen, Spilhammar, Tottie och Björn.

Stockholm den 4 januari 1934.

Underdånigst

GUSTAF ALVE.

K. BERGENDAL.

Hjalmar Ryttermark.

Riksräkenskapsverkets

yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid. 79, § 34.

Till Konungen.

Till åtlydnad av remiss den 21 december 1933 får riksräkenskapsverket
härmed avgiva underdånigt utlåtande i anledning av vad riksdagens revisorer
under § 34 av berättelsen angående statsverket anfört rörande debiteringen
av resor, verkställda med taxeautomobil.

Revisorernas anmärkning riktar sig mot att enskild förrättningsman
äger uppbära ersättning enligt taxa för använd automobil, även örn avtal
träffats örn lägre gottgörelse. Revisorerna ifrågasätta, att, även då förrättningsman
färdas ensam, i fråga örn längre resor ersättning antingen skall,
liksom vid samåkning, utgå med vad som verkligen utgivits eller ock att
kilometerpenningar icke skola erhållas för längre väglängd än exempelvis
10 mil under en och samma resa.

Då revisorerna förutsatt, att den av dem väckta frågan skall komma under
bedömande vid den slutliga översyn av bestämmelserna i allmänna resereglementet,
som begärts av 1933 års riksdag, har riksräkenskapsverket
— med hänsyn jämväl till den begränsade tid som kunnat avses för besvarande
av förevarande remiss — ansett sig allenast böra yttra sig örn
de utvägar för frågans lösning, som ifrågasatts av revisorerna.

Därest ersättning för taxeautomobil skulle begränsas till vad som verkligen
utgivits, måste den fordran uppställas, att den resande företer kvitto
av den skjutsande. Detta skulle givetvis medföra åtskilligt besvär för såväl
den resande som automobilföraren. Det bleve måhända härvid nödvändigt
att ålägga föraren att medföra blankett till kvitto. Kravet på
styrkande av utgift för taxeautomobil skulle vidare förorsaka ökat arbete
för de utbetalande och reviderande myndigheterna. Tillkomsten av en
mängd småkvittenser skulle ock innebära ett belastande av räkenskapen,
som icke står i god överensstämmelse med vad revisorerna i annat sam -

— 55 —

manhang uttalat angående önskvärdheten av att ej i onödan tynga räkenskapen
nied anordningsblanketter och dylikt.

Statsrevisorerna hava visserligen icke påyrkat, att ersättning efter den
verkliga kostnaden skulle utgå vid alla resor med taxeautomobil utan endast
vid »längre resor», varigenom olägenheterna av utgifternas styrkande
givetvis skulle reduceras, men svårigheten blir i stället att finna en lämplig
gräns mellan vad som är att anse såsom »längre resor» och vad som
faller utanför denna kategori. Någon rationell uppdelning kan härvid
knappast komma ifråga, utan finge man tillämpa en godtyckligt vald
gräns.

Var en sådan gränslinje än uppdrages, uppstår emellertid den olägenheten,
att därigenom en benägenhet framkallas att uppdela resorna på kortare
sådana, vilka ej komme att träffas av bestämmelsen örn ersättning
efter de verkliga kostnaderna. Detta skulle ur statsverkets synpunkt vara
mindre fördelaktigt, då det med hänsyn till tidsspillan och jämväl ur kostnadssynpunkt
i regel är lämpligast, att flera förrättningar utföras under
varje resa.

Därest ersättningen vid färd med taxeautomobil skulle utgå efter den
verkliga kostnaden, komme säkerligen i det vida övervägande antalet fall
någon överenskommelse mellan förrättningsmannen och automobilföraren
örn lägre ersättning än taxeavgiften icke att träffas. Ur statsverkets synpunkt
är detta emellertid utan betydelse, då det gäller enskild färd, eftersom
gottgörelsen enligt resereglementet för sådant fall utgår enligt taxan.

Så länge förrättningsman, som mera regelmässigt företager tjänsteresa,
har möjlighet att vid enskild färd gottgöra sig skillnaden mellan taxeavgiften
och den överenskomna skjutsersättningen, kommer detta ofta
statsverket till godo på så sätt, att den träffade överenskommelsen örn taxereduktion
tillämpas jämväl vid samåkning. Förlorar åter förrättningsman
intresset av att nedbringa bilkostnaden vid de resor, han företager ensam,
kommer icke något avtal örn taxenedsättniug till stånd, som kan utnyttjas
jämväl vid samåkning. Omfattningen av den utgiftsnedsättning, som
statsverket på sådant sätt kommer att gå förlustig ifråga örn ersättning
för samåkning, kan givetvis ej mera exakt uppskattas, men den torde röra
sig örn ej ringa belopp.

En anordning i enlighet med den av statsrevisorerna i första hand anvisade
skulle fördenskull enligt riksräkenskapsverkets förmenande direkt
lända statsverket till men.

Vad härefter angår det av revisorerna alternativt framförda förslaget
örn slopande av kilometerpenningar för längre väglängder under en och
samma resa, skulle även en dylik bestämmelse bliva tämligen godtycklig
och medföra benägenhet att — till skada för förrättningsresornas rationella
planläggning — uppdela resorna på kortare sträckor.

Ett borttagande av kilometerpenningarna för sträckor utöver viss väglängd
— per dag eller resa — skulle ock rent tekniskt sett bliva förenat med
vissa olägenheter. Kilometerpenningarna äro avsedda att täcka, utom
vissa personliga kostnader, direkta utgifter för fordonets begagnande, såsom
avgift för hämtning av resande, beställningspenningar och dylikt.
Därest under den del av resa, för vilken kilometerpenningar icke utginge,
dylika kostnader komme att uppstå, skulle statsverket få vidkännas dessa
kostnader, även örn under den del av resan, för vilken kilometerpenningar
utgått, dessa skulle hava givit behållning för den resande. En bestämmelse
örn utjämning härvidlag skulle måhiinda kunna tänkas men bleve sä -

— 56 —

kerligen besvärlig i tillämpningen, såväl vid reseräkningarnas upprättande
och granskning före utbetalningen som vid revisionen.

Ehuruväl riksräkenskapsverket delar statsrevisorernas uppfattning, att
de nuvarande förhållandena i berörda avseende äro mindre tillfredsställande,
måste ämbetsverket dock, på sätt ovan utvecklats, finna de av revisorerna
anvisade utvägarna vara förenade med bestämda nackdelar.

I handläggningen av detta ärende har byråchefen Jehander deltagit
jämte undertecknad.

Stockholm den 8 januari 1934.

Underdånigst
ERIK STRIDSBERG.

S. Ögren.

Byggnadsstyrelsens

yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid. 80. § 35.

Till Konungen.

Genom nådig remiss den 21 december 1933 har Eders Kungl. Majit anbefallt
byggnadsstyrelsen att senast den 11 januari 1934 avgiva utlåtande i
anledning av vad riksdagens år 1933 församlade revisorer i sin berättelse
anfört dels under § 35 angående inköp av glödlampor för statsförvaltningens
behov och dels under § 36 rörande arbetsförhållandena inom vissa ämbetsverk
i Stockholm beträffande städnings- och rengöringsarbetet.

Till åtlydnad härav får byggnadsstyrelsen i underdånighet anföra följande.

I sitt uttalande i förstnämnda fråga hava revisorerna anfört, att revisorerna
verkställt en undersökning rörande de priser, som av vissa myndigheter
betalades för glödlampor. Av de infordrade upplysningarna framginge,
att inköp av glödlampor för vissa grenar av statsförvaltningen
skett centralt genom anbud, medan däremot andra myndigheter
verkställt sina uppköp i mån av behov. Av dessa uppgifter framginge,
att för samma vara vid central upphandling genom anbud erhållits
en rabatt av omkring 45 procent, medan vid inköp av mindre poster en rabatt
erhållits från 10—30 procent. De priser, de olika myndigheterna fått
erlägga för glödlampor av samma typ, hade enligt vad de infordrade uppgifterna
utvisade varit synnerligen växlande. Dessa växlingar hade givetvis
sin förklaring i det tillämpade upphandlingssättet och omfattningen
av den verkställda upphandlingen. De myndigheter, som efter infordrande
av anbud verkställt upphandling av ett större parti glödlampor på en gång,
hade kunnat betinga sig de förmånligaste priserna. 1927 års statsrevisorer
hade förordat, att någon av de större förbrukarna, vilken vetat att betinga
sig särskilt förmånliga villkor vid sina inköp, skulle, i likhet med
vad som redan i vissa fall ägt rum, bereda övriga verk tillfälle att ansluta
sig till dess avtal. Revisorerna erinrade örn att upphandlingen av normal -

57 —

papper samt vissa slag av papper, kuvert och läskpapper för statens behov
från och med år 1931 uppdragits åt generalpoststyrelsen samt att förslag
förelåge att samma myndighet även skulle handhava statsverkets inköp
av skriv- och räknemaskiner. Det syntes revisorerna böra tagas under
övervägande, huruvida icke ett liknande upphandlingssätt kunde komma
till stånd även beträffande statsverkets behov av glödlampor.

Byggnadsstyrelsen har med anledning härav låtit verkställa undersökning
beträffande mängden av glödlampor, som för byggnadsstyrelsens räkning
upphandlats under budgetåren 1931/1932 och 1932/1933. Styrelsen har
under denna tid haft att upphandla lampor av här ifrågavarande slag ej
mindre för styrelsens egna tjänstelokaler i kvarteret Murmästaren än även
för pannrum, trappuppgångar och vindar i sådana under styrelsens vård
ställda fastigheter i Stockholm, i vilka styrelsen ombesörjer uppvärmningen.
Dessa fastigheter äro: Riddarholmskyrkan, nya kanslihuset, gamla
riksdagshuset samt byggnaderna i kvarteren Mercurius, Rosenbad, Rännilen,
Grönlandet norra och Murmästaren.

Styrelsen har under angivna tid inköpt för styrelsens egna ämbetslokaler
218 lampor och för övriga fastigheter 715 lampor eller sammanlagt 933 lampor.
Inköpens medelvärde per år har utgjort omkring 300 kronor. Styrelsen
har vid de verkställda upphandlingarna infordrat anbud från fyra
olika firmor, varigenom styrelsen kunnat betinga sig 35 procent varurabatt
och 2 procent kassarabatt.

Styrelsen håller före, att den sålunda erhållna rabatten måste betraktas
såsom tillfredsställande särskilt med hänsyn till den jämförelsevis ringa
årskvantiteten lampor. Härtill kommer, att lamporna fått uttagas från
leverantören i mån av behov, varigenom med hänsyn till varans beskaffenhet
eljest oundviklig lagringsförlust kunnat undgås och lampor av passande
ljusstyrka i varje fall kunnat erhållas. Styrelsen anser det dessutom
icke uteslutet, att med det av styrelsen tillämpade inköpssättet större
sparsamhet vunnits i fråga örn förbrukning av glödlampor än örn större
partier funnits förvarade i pannrum eller liknande lokaler.

Den högsta rabatt, som statsrevisorerna omnämnt såsom förekommande
i av dem infordrade uppgifter, utgör 45 procent. Byggnadsstyrelsen har
vid det av styrelsen tillämpade förfarandet åtnjutit rabatt med sammanlagt
37 procent. Med den ovannämnda årsförbrukningen av omkring 300
kronor skulle det av revisorerna ifrågasatta centraliserade upphandlingssättet
innebära för byggnadsstyrelsens del en årlig vinst av omkring 25
kronor. Byggnadsstyrelsen anser, att denna vinst dels kompenseras av
ovannämnda förhållanden dels är alltför obetydlig för att styrelsen skulle
anse sig böra för sin del tillstyrka ett förfarande i överensstämmelse med
vad revisorerna ifrågasatt med den omgång och de lagringsbesvär, detta
system otvivelaktigt medför.

Rörande frågan örn arbetsförhållandena inom vissa ämbetsverk i Stockholm
beträffande städnings- och rengöringsarbetet hava revisorerna till
en början redogjort för tidigare verkställda utredningar i ämnet samt därvid
även omnämnt ett av byggnadsstyrelsen den 25 februari 1931 avgivet
utlåtande. Revisorerna hava vidare ifrågasatt, örn icke åtgärder borde
vidtagas för att i möjligaste mån sådana behövande personer, gentemot
vilka det allmänna kunde sägas hava vissa förpliktelser, finge åtaga sig
städning och rengöring av ämbetslokalerna. Revisorerna åsyftade därvid
före detta löntagare och arbetare i statens tjänst eller befattningshavares
änkor, vilka vid avskedet icke kommit i åtnjutande av någon pension eller

— 58 —

en mycket ringa sådan. Det syntes under sådana förhållanden vara med
rättvisa överensstämmande, att nämnda personer och deras familjemedlemmar
åtminstone bereddes tillfälle att i öppen konkurrens få anmäla
sig till erhållande av städningsuppdrag hos statens verk och myndigheter.
Möjlighet därtill skulle förefinnas, därest de olika ämbetsverken direkt
anställde städningspersonalen och på lämpligt sätt kungjorde ledigblivna
platser. Vid entreprenadsystem vore denna möjlighet däremot helt
utesluten, därest vederbörande entreprenör såsom för närvarande vore
oförhindrad att efter gottfinnande anställa erforderliga biträden.

Vad först beträffar vad revisorerna i sin redogörelse för tidigare utredningar
framhållit örn de högst avsevärda skiljaktigheter, som skulle
förefinnas de olika verken emellan i fråga örn storleken av utgående ersättning
för städning och rengöring, tillåter sig styrelsen hänvisa till styrelsens
ovanberörda utlåtande den 25 februari 1931.

Vid bedömandet av frågan huruvida för här avsedda arbeten bör tillämpas
entreprenadsystem eller direkt anställning genom verket av behövlig
städpersonal får byggnadsstyrelsen framhålla, att det senare anställningssättet
utan tvivel i vissa fall kan vara fördelaktigt. Detta gäller särskilt
sådana ämbetsverk och myndigheter eller utredningar, som för sin
verksamhet endast äro i behov av jämförelsevis obetydliga lokaler, för vilkas
städning och rengöring kanske endast erfordras en person. I dylika
fall finner byggnadsstyrelsen det lämpligt, att verket självt anställer nödig
personal för ändamålet, varvid de av revisorerna uttalade önskemålen,
som styrelsen finner beaktansvärda, kunna tillgodoses.

Vad åter beträffar ämbetsverk med tjänstelokaler av större omfattning
måste styrelsen finna det av styrelsen tillämpade entreprenadsystemet äga
bestämt företräde. Övervakandet av städningsarbetet samt ordnandet med
anställning och materielanskaffning måste bliva rätt omfattande och utföras
på annan tid än den egentliga arbetstiden inom verket. Den befattningshavare
inom respektive verk, som skulle handhava detta arbete, torde
böra ersättas med särskilt arvode eller på annat sätt kompenseras för sitt
arbete, varigenom den beräknade vinsten av entreprenadförfarandets borttagande
torde försvinna.

De av revisorerna framförda synpunkterna beträffande beredande av
arbetstillfälle åt de närmare angivna personerna och deras familjemedlemmar
kunna dock utan svårighet vinna tillbörligt beaktande även vid entreprenadförfarande
genom att i avtalen med vederbörande städningsentreprenörer
inryckes bestämmelse örn skyldighet att vid anställandet av städningsbiträden
i första hand bereda sådana personer arbete, som av revisorerna
avses.

I ärendets handläggning har byggnadsrådet Nilsson deltagit.

Stockholm den 10 januari 1934.

Underdånigst
IVAR TENGBOM.

CHRISTIAN LOVÉN.

H. Öhman.

— 59

Statskontorets

yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid. 85, § 37.

Till Konungen.

Sedan Eders Kungl. Majit anbefallt statskontoret att avgiva utlåtande
över vad riksdagens revisorer under § 37 av sin berättelse anfört beträffande
ersättning för övertidsarbete, får statskontoret i underdånighet uttala
följande.

Revisorerna hava framhållit, att den inom vissa ämbetsverk praktiserade
metoden att bereda den personal, som haft att fullgöra övertidsarbete,
kompensation härför genom beviljande av ledighet i motsvarande utsträckning
åtminstone som regel borde komma till användning även inom de
verk, där utbetalande av särskild övertidsersättning nu syntes äga rum.
I anledning härav vill statskontoret erinra örn, att enligt 7 § 1 morn., andra
stycket, i kungörelsen den 26 juni 1925 (nr 357) med tilläggsbestämmelser
till avlöningsreglementet för befattningshavare i statsdepartement och vissa
andra verk, tillhörande den civila statsförvaltningen, såsom allmänt villkor
för utbetalande av övertidsersättning stadgas, bland annat, att mot
övertidsarbetet svarande ledighet icke kan beredas vederbörande. I enlighet
med denna föreskrift har statskontoret för egen del, då övertidsarbete
förekommit, sökt bereda vederbörande befattningshavare kompensation
genom motsvarande ledighets beviljande. Endast i rena undantagsfall
har därför inom statskontoret övertidsersättning utbetalts. Detta har då
skett, när ledighet icke kunnat inom den närmaste tiden beredas vederbörande
såsom kompensation för övertidsarbete eller vederbörandes tjänstgöring
icke varit av den art, att ledighet på angivet sätt lämpligen kunnat
ifrågakomma. Örn statskontoret alltså i vad angår tjänstgöringen inom
ämbetsverket kan ansluta sig till revisorernas uppfattning, vill ämbetsverket
dock framhålla, att vid andra verk och myndigheter tjänstgöringsförhållandena
kunna vara sådana, att svårighet kan möta att inom rimlig
tid bereda kompensation för utfört övertidsarbete.

Revisorerna hava under ovan nämnda § 37 i sin berättelse även berört
frågan örn anställandet av tillfällig personal hos verk och myndigheter i
sådana fall, då övertidsarbete under vissa tidsperioder förekommer. Statskontoret
vill visserligen icke förneka, att särskilt under nu rådande förhållanden
på arbetsmarknaden detta förfaringssätt i viss utsträckning kan
och bör anlitas, men vill betona, att även här i åtskilliga hänseenden svårigheter
kunna förefinnas med hänsyn till personalens speciella utbildning
och tjänstbarhet samt andra omständigheter.

Stockholm den 3 januari 1934.

Underdånigst

K. BERGENDAL.

KARL H. TOTTIE.

Hjalmar Ryttermark.

— 60 —

Riksräkenskapsverkets

yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid. 85, § 37.

Till Konungen.

Till åtlydnad av remiss den 21 december 1933 får riksräkenskapsverket
härmed avgiva underdånigt utlåtande i anledning av vad riksdagens revisorer
under § 37 av berättelsen angående statsverket anfört rörande ersättning
för övertidsarbete.

För egen del har riksräkenskapsverket sedan flera år tillbaka endast rent
undantagsvis utbetalt ersättning för övertidsarbete. I de fall, då arbetskraft
i mera avsevärd utsträckning tagits i anspråk utöver den vanliga
arbetstiden, har i fråga örn personal, till vilken övertidsersättning överhuvudtaget
kunnat utgå, kompensation beretts genom ledighet under tider,
då behovet av arbetskraft varit mindre trängande. Riksräkenskapsverket
har sålunda redan tillämpat den regel beträffande gottgörelse för övertidsarbete,
som revisorerna förordat.

Huruvida i avseende å andra ämbetsverk en mera väsentlig inskränkning
i utbetalningen av övertidsersättning lämpligen kan genomföras, lärer
icke kunna bedömas utan en särskild undersökning för varje ifrågakommande
verk. Härvid måste bland annat beaktas i vad mån möjlighet
förefinnes att under de tidsperioder, då övertidsarbete ej förekommer, minska
den normala personalstyrkan.

En övergång från utbetalning av övertidsersättning till kompensation
av övertiden genom motsvarande ledighet förutsätter — där personaluppsättningen
ej är större, än som motsvarar det normala behovet av arbetskraft
— att antingen den stadigvarande anställda personalen utökas eller
ock att tillfällig arbetskraft anlitas för att ersätta den på övertid arbetande
personalen. Någon nämnvärd inskränkning i statsverkets kostnader
torde dock knappast stå att vinna, vare sig det ena eller det andra förfarandet
anlitas.

Då redan enligt nu gällande bestämmelser rörande övertidsersättning
vid allmänna civilförvaltningen (kungörelsen 1925 : 357 7 § 1 mom.) såsom
allmänt villkor för utbetalande av dylik ersättning gäller, att mot övertidsarbetet
svarande ledighet icke kan beredas vederbörande, torde några
nya författningsbestämmelser i ämnet icke vara erforderliga. Detta utesluter
givetvis icke, att genom ett cirkulär myndigheterna lämpligen kunna
erinras örn angelägenheten av att i varje särskilt fall undersökning
äger rum, örn ledighet kan beviljas vederbörande i stället för kontant ersättning
för utfört övertidsarbete.

I detta ärendes handläggning hava jämväl byråcheferna Runemark och
Jehander deltagit.

Stockholm den 4 januari 1934.

Underdånigst

ERIK STRIDSBERG.

S. Ögren.

— 61 —

Allmänna civilförvaltningens
lönenämnds

yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid. 85, § 37.

Till Konungen.

Sedan Kungl. Majit anbefallt allmänna civilförvaltningen att avgiva
utlåtande över vad riksdagens år 1933 församlade revisorer under § 37 av
sin berättelse angående statsverket uttalat i fråga örn ersättning för övertidsarbete,
får lönenämnden till åtlydnad härav anföra följande.

Revisorerna hava vid sin granskning konstaterat, att olika principer tilllämpas
i olika ämbetsverk med avseende på ersättning för övertidsarbete.
Sålunda har i vissa verk betalning för arbete utöver den fastställda arbetstiden
förekommit i rätt avsevärd utsträckning, under det att i andra
verk ersättningsfrågan för övertidsarbetet i allmänhet ordnats på det sättet,
att vederbörande befattningshavare i stället för övertidsersättning vid
lämpligt tillfälle beretts ledighet motsvarande den tid, som övertidsarbetet
omfattat. Revisorerna hava ifrågasatt, huruvida icke sistnämnda metod
åtminstone som regel borde komma till användning även inom de verk,
där utbetalande av särskild övertidsersättning nu syntes äga rum.

I anledning härav viii lönenämnden erinra, att i 7 § 1 mom. 2 stycket
i kungörelsen den 26 juni 1925 (nr 357) med tilläggsbestämmelser till avlöningsreglementet
för ordinarie befattningshavare vid statsdepartement
och vissa andra verk, tillhörande den civila statsförvaltningen, uppställts
det allmänna villkoret för utbetalande av ersättning för Övertid,, att mot
övertidsarbetet svarande ledighet icke kan beredas vederbörande befattningshavare.
Några ytterligare författningsföreskrifter torde därför ej
vara erforderliga för vinnande av det utav revisorerna angivna syftet.

Vid bedömande av förevarande spörsmål torde det emellertid böra beaktas,
att tjänstgöringsförhållandena vid vissa verk och myndigheter torde
vara sådana, att dylik ledighet icke utan svårighet kan beredas vederbörande.

I anseende till vad revisorerna anfört, vill det dock förefalla, som örn
övertidsersättning i vissa fall utbetalas i större utsträckning, än vad som
torde hava varit avsett med hithörande bestämmelser. Erinras må ock
därom, att även 1931 års statsrevisorer framställde en anmärkning av likartat
innehåll (§ 37), vilken dock ej föranledde något riksdagens uttalande.

Då det alltså synes lönenämnden, som örn bestämmelserna i förberörda
författningsrum icke alltid tillämpades av vederbörande myndigheter, anser
sig nämnden böra ifrågasätta, huruvida icke dessa borde på lämpligt
sätt, exempelvis genom en cirkulärskrivelse, erinras örn vad som finnes
föreskrivet som allmänt villkor för utbetalande av ersättning för arbete,
som av vederbörande utförts utöver den fastställda arbetstiden.

I avgörandet av förevarande ärende hava deltagit undertecknad ordförande,
ledamöterna Elliot, Almgren, Köersner, Magnusson, Nilsson och
Rein wall.

Stockholm den 12 januari 1934.

Underdånigst

ERIK STRIDSBERG.

Gunnar Britth.

— 62 —

Statskontorets

yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid. 86, § 38.

Till Konungen.

Sedan Eders Kungl. Majit anbefallt statskontoret att avgiva utlåtande
över vad riksdagens revisorer under § 38 av sin berättelse anfört beträffande
dyrtidstillägg på vissa arvoden, får statskontoret i underdånighet
framhålla följande.

_ Den av revisorerna gjorda undersökningen visar, att i fråga om dyrtidstillägg
å arvoden skilda förfaringssätt tillämpas icke blott beträffande
grunderna för dyrtidstilläggets beräknande utan jämväl i avseende
å huruvida dyrtidstillägg över huvud taget skall utgå eller icke. Revisorerna
hava gjort gällande, att dyrtidstillägg icke bör utgå å arvodesbefattningar,
åtminstone icke då dessa innebavas av tjänstemän, som hava
sin huvudsakliga inkomst av annat arbete och som redan å sin egentliga
anställning erhålla kompensation för dyrtiden. Det syntes revisorerna
rättvist, att vid dyrtidstilläggets utmätande skillnad för framtiden gjordes
mellan befattningar, som vore avsedda att vara innehavarens huvudsakliga
verksamhet och helt toge hans tid i anspråk, och sådana befattningar,
som hade karaktären av bisysslor.

I huvudsak delar statskontoret den mening, åt vilken statsrevisorerna
givit uttryck. Statskontoret ansluter sig sålunda i princip till uppfattningen,
att dyrtidstillägg å arvoden är en mindre ändamålsenlig avlöningsform,
åtminstone i det övervägande antal fall, då arvodesbefattningen
är att anse allenast såsom bisyssla. Med hänsyn till den bristande
enhetlighet, som är rådande på detta område, synes det emellertid ej lämpligen
låta sig göra att utan vidare i större eller mindre utsträckning avskaffa
för närvarande utgående dyrtidstillägg, utan lära åtgärder i denna
riktning böra föregås av en närmare utredning i ämnet. Hela frågan örn
nu förekommande arvodesbelopp och örn dyrtidstillägg å dem torde därför
böra underkastas en ingående granskning i syfte att, i den mån så
låter sig göra, få arvodena bestämda efter mera enhetliga grunder, än
vad nu är fallet, och i samband därmed i möjligaste män avveckla systemet
med dyrtidstillägg å arvoden.

Stockholm den 3 januari 1934.

Underdånigst
K. BERGENDAL.

KARL H. TOTTIE.

Hjalmar Ryttermark.

*

Riksräkenskapsverkets

yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid. 86, § 38.

Till Konungen.

Till åtlydnad av remiss den 21 december 1933 får riksräkenskapsverket
härmed avgiva underdånigt utlåtande i anledning av vad riksdagens re -

63 —

visorer under § 38 i berättelsen angående statsverket anfört i fråga om
dyrtidstillägg till innehavare av arvodesbefattningar, vilka hava karaktär
av bisysslor.

På sätt revisorerna framhållit, tillämpas i fråga örn dyrtidstillägg å
arvoden av nu ifrågavarande slag skilda grunder. Sålunda åtnjuta en
del befattningshavare dyrtidstillägg å dem tillkommande arvoden enligt
de grunder, som gälla för avlöning, reglerad efter det normala prisläget
vid 1920-talets början. Andra befattningshavare däremot, vilkas arvoden
icke undergått motsvarande förhöjning, uppbära dyrtidstillägg med ett
förhållandevis högre belopp. En tredje kategori av arvodestagare erhåller
icke något dyrtidstillägg, beroende på att antingen tillägget blivit
inarbetat i arvodesbeloppet eller ock av annan anledning dyrtidstillägg
funnits ej böra utgå.

De sålunda tillämpade skilda förfaringssätten i fråga örn utmätande av
dyrtidstillägg å arvoden hava haft till syfte, att det totala avlöningsbeloppet
i varje särskilt fall skolat utgöra en för befattningen lämpligt avvägd
ersättning. Ett borttagande av rätten till dyrtidstillägg å arvoden
i sådana fall, där dylik förmån hitintills fått utgå, skulle föranleda, att
ersättningen för det utförda arbetet icke längre skulle motsvara vad som
förut ansetts vara riktigt. I vissa fall — särskilt där fråga är örn rent obetydliga
belopp — skulle dyrtidstilläggen måhända utan vidare kunna borttagas.
I andra fall åter lärer detta icke kunna ske, med mindre en reglering
av arvodesbeloppens storlek samtidigt genomföres.

I enlighet med vad sålunda anförts och i saknad av närmare utredning
i frågan anser sig riksräkenskapsverket icke kunna tillstyrka en sådan
ändring i gällande bestämmelser rörande dyrtidstillägg åt befattningshavare
i statens tjänst, att dyrtidstillägg framdeles icke må utgå å här avsedda
arvoden. Riksräkenskapsverket ifrågasätter, huruvida icke förenämnda
spörsmål lämpligen skulle kunna bringas till lösning i samband
med en förestående allmän inarbetning av dyrtidstilläggen i avlöningen.

Stockholm den 8 januari 1934.

Underdånigst
ERIK STRIDSBERG.

G. JEHANDER.

S. Ögren.

Statskontorets

yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid. 92, § 39.

Till Konungen.

Sedan Eders Kungl. Majit anbefallt statskontoret att avgiva utlåtande
över vad riksdagens revisorer under § 39 av sin berättelse anfört beträffande
vissa överskridna avlöningsanslag, får statskontoret i underdånighet
framhålla följande.

Statskontoret och riksräkenskapsverket hava i gemensamt yttrande beträffande
uppställningen av riksstatens utgiftssida, vilket yttrande dag -

— 64 —

tecknats den 15 september 1933, i fråga om beräkningen av vederbörande
myndigheters avlöningsanslag, närmast anslagsposten till avlöningar till
ordinarie tjänstemän, anfört följande.

»Beräkningen av anslagsposten till avlöningar till ordinarie tjänstemän
bar i allmänhet visat sig vara för knapp, i all synnerhet sedan den tidigare
i staten ingående särskilda anslagsposten till vikariatsersättningar
uteslutits. För att ernå en bättre överensstämmelse mellan beräknade och
verkliga utgifter och undvika de numera ständigt återkommande överskridandena
å denna post vilja ämbetsverken föreslå, att ifrågavarande avlöningar,
vilka hittills plägat avpassas med utgångspunkt från den näst
högsta löneklassen för varje befattningshavare, i stället beräknas efter den
högsta löneklassen. Härvid är att märka, att hänsyn vid beräkningen
måste tagas till icke blott årligen återkommande semester och behovet under
semestertiden av vikarie, vilken enligt gällande föreskrifter skall åtnjuta
avlöning från här berörda anslagspost, utan även till samtliga de förmåner,
som utöver den egentliga lönen tillkomma ordinarie befattningshavare
eller eljest skola bestridas av anslagsposten till avlöningar till ordinarie
tjänstemän såsom vissa sjukvårdskostnader, begravningshjälp m. m.»

Revisorernas uttalande, att det förefölle dem, som örn de hittills tilllämpade
beräkningsgrunderna i fråga örn posten tili avlöningar till ordinarie
tjänstemän föranledde därtill, att denna anslagspost upptoges med belopp,
som understege de verkliga utgifterna, ansluter sig alltså till de synpunkter,
som ämbetsverken i sitt ovannämnda yttrande gjort gällande. Ämbetsverkens
ifrågavarande förslag torde vara avsett att underställas 1934
års riksdag, och kommer, för den händelse förslaget vinner riksdagens bifall,
en förändring i beräkningssättet av nämnda anslagspost att kunna
tillämpas från och med budgetåret 1935/1936.

Stockholm den 3 januari 1934.

KARL H. TOTTIE.

Underdånigst
K. BERGENDAL.

Hjalmar Ryttermark.

Riksräkenskapsverkets

yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid. 92, § 39.

Till Konungen.

Genom remiss den 21 december 1933 har riksräkenskapsverket anbefallts
avgiva yttrande över vad riksdagens år 1933 församlade revisorer under
§ 39 i berättelsen angående statsverket anfört beträffande vissa överskridna
avlöningsanslag; och får riksräkenskapsverket i anledning härav
anföra följande.

Det av riksdagens revisorer påtalade missförhållandet i fråga örn beräknandet
av anslagsposten för avlöningar till ordinarie tjänstemän vid de
nyreglerade verken har väsentligen sin grund däri, att enligt gällande regler
för tillgodoräknande av tidigare tjänstgöring i och för uppflyttning i
högre löneklass de ordinarie tjänstemännen snabbare än som förutsetts

— 65 —

viel genomförandet av löneregleringen uppnå högsta löneklassen inom
respektive lönegrader. Genom att den tidigare i staten ingående särskilda
anslagsposten till vikariatsersättningar numera i allmänhet uteslutits och
avlöningskostnaderna till vikarie för befattningshavare under ledighet i
sin helhet belasta anslagsposten för avlöningar till ordinarie tjänstemän,
har berörda missförhållande ytterligare skärpts.

Vad särskilt angår beräkningen av det till avlöningar åt riksräkenskapsverkets
personal anvisade ordinarie förslagsanslaget, tillåter sig ämbetsverket
erinra, att verket senast i underdånig skrivelse den 22 augusti 1930
angående anslagsäskanden för budgetåret 1931/1932 hemställt örn höjning
av posten för avlöningar till ordinarie tjänstemän för att möta uppkommande
överskridanden, vilka föranletts av alltför knapp beräkning av anslagsposten.
Framställningen föranledde emellertid icke någon Kungl.
Maj:ts åtgärd. Med hänsyn till den ställning, Kungl. Maj:t intagit till
riksräkenskapsverkets förslag till höjning av anslagsposten i fråga, har
ämbetsverket i sina underdåniga skrivelser angående anslagsäskanden för
budgetåren 1932/1933—1934/1935 visserligen angivit det belopp, varmed anslagsposten
under senast förflutna budgetår överskridits, men icke ansett
sig böra framställa förnyat yrkande örn höjning av anslagsposten i fråga.

Beträffande beräkningen i allmänhet av anslagsposten för avlöningar till
ordinarie tjänstemän vill riksräkenskapsverket hänvisa till det uttalande
i ärendet, som återfinnes i statskontorets och riksräkenskapsverkets gemensamma
underdåniga utlåtande den 15 september 1933 angående uppställningen
av riksstatens utgiftssida. I angivna utlåtande förorda ämbetsverken,
att nu ifrågavarande anslagspost för ernående av en bättre överensstämmelse
mellan anvisade medel och verkliga utgifter för framtiden
beräknas med utgångspunkt från den högsta förekommande löneklassen
för varje befattningshavare. Genom tillämpande härav skulle de nu ständigt
återkommande överskridandena å hithörande anslagspost i avsevärd
mån begränsas och de för avlöningar till ordinarie tjänstemän anvisade
sammanlagda anslagsmedlen närmare ansluta sig till motsvarande i verkligheten
utbetalade utgifter.

I handläggningen av detta ärende har förutom undertecknade byråchefen
Jehander deltagit.

Stockholm den 4 januari 1934.

Underdånigst
ERIK STRIDSBERG.

P. S. RUNEMARK.

Statskontorets

yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del 1, sid. 94, § 40.

Till Konungen.

Sedan Eders Kungl. Majit anbefallt statskontoret att avgiva utlåtande
över vad riksdagens revisorer under § 40 av sin berättelse anfört
beträffande utanordnandet av statsmedel, får statskontoret framhålla följande.

5 — Rev.-berättelsc äng. statsverket för dr 1933. lil.

— 66 —

Den av revisorerna verkställda undersökningen rörande sättet för utauordnandet
av medel inom skilda delar av statsförvaltningen, giver oförtydbart
vid handen, att bos statens verk och myndigheter tillämpas metoder,
som äro sinsemellan högst olikartade. Härtill kommer, att, såsom
revisorerna framhållit, utanordnandet nu i manga fall måste anses vara
onödigt omständligt och arbetskrävande. Det synes därför statskontoret
vara klart, att en förenkling på detta område är i hög grad önskvärd och
bör genomföras i alla sådana fall, då detta låter sig göra, utan att kontroll
och säkerhet eftersättas. Givet är, att, därest en omläggning av förfäran
det vid utanordnandet av statsmedel äger rum, ansvaret för den vidtagna
åtgärden måste fördelas annorledes, än som följer av hittills brukligt tillvägagångssätt.
.

Statskontoret, som ansluter sig till de av revisorerna aniorda synpunkterna,
vill förorda, att en utredning sker beträffande formerna för utanordnandet
av statsmedel och ansvaret härför i avsikt att ernå en förenkling
av förfarandet och giva detsamma en mera enhetlig karaktär, allt
utan eftersättande av kravet på erforderlig kontroll och säkerhet.

Stockholm den 3 januari 1934.

(tom w.

Underdånigst

KARL H. TOTTIE.

K. BERGENDAL.

Hjalmar Ryttermark.

Riksräkenskapsverkets

yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid. 94, § 40.

Till Konungen.

I anledning av remiss den 21 december 1933 å riksdagens revisorers uttalande
under § 40 i berättelsen angående statsverket får riksräkenskapsverket
i underdånighet meddela, att ämbetsverket icke har något att erinra
mot den av revisorerna ifrågasatta utredningen angående åvägabringande
av större förenkling och ökad enhetlighet i avseende å utanordnandet
av statsmedel. Riksräkenskapsverket vill emellertid framhålla, att en
dylik utredning kommer att bliva mycket tidskrävande, särskilt med hänsyn
därtill att densamma jämväl, såsom revisorerna ock förutsatt, måste
omfatta spörsmålet örn ansvarigheten för verkställda utbetalningar. Sistnämnda
spörsmål är nämligen, såsom torde framgå av riksräkenskapsverkets
revisionsberättelse för år 1922, sid. 112—136, av mycket invecklad
och svårlöst beskaffenhet.

I handläggningen av detta ärende har byråchefen Runemark jämte undertecknade
deltagit.

Stockholm den 4 januari 1934.

G. JEHANDER.

Underdånigst

ERIK STRIDSBERG.

S. Ögren.

— 67

Riksräkenskapsverkets

yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid. 100, § 41.

Till Konungen.

Till åtlydnad av remiss den 21 december 1933 får riksräkenskapsverket
härmed avgiva underdånigt utlåtande i anledning av vad riksdagens revisorer
under § 41 i berättelsen angående statsverket anfört rörande vissa
förenklingar i fråga örn utanordnandet av medel inom statsförvaltningen.

Beträffande först frågan örn vidtagande av åtgärder till förhindrande
av att blanketter onödigtvis komma till användning vid verkställande av
utanordningar av medel får riksräkenskapsverket hänvisa till vad ämbetsverket
anfört i det av revisorerna omförmälda utlåtandet den 9 januari
1933.

I anledning av vad riksdagens revisorer framhållit rörande attests anbringande
å räkenskapsverifikationer, får riksräkenskapsverket anföra, att
denna fråga synes böra upptagas till behandling i samband med den utredning
angående utanordnandet av statsmedel, varom revisorerna framställt
förslag under § 40 av sin berättelse och som av riksräkenskapsverket
tillstyrkts i annat utlåtande denna dag.

Med avseende å vad revisorerna anfört i fråga örn särskilt mottagningsbevis
å genom postverkets försorg försända medel, får riksräkenskapsverket
framhålla, att även örn postverkets kvitto å försändelse i allmänhet får
anses vara tillfyllest, det likväl vid flera tillfällen från revisionssynpunkt
visat sig förmånligt, att mottagningsbevis bilagts verifikationshandlingen.
Riksräkenskapsverket har emellertid för sin del icke plägat påfordra införskaffande
av mottagningsbevis.

I handläggningen av detta ärende har förutom undertecknade byråchefen
Runemark deltagit.

Stockholm den 4 januari 1934.

Underdånigst
ERIK STRIDSBERG.

G. JEHANDEIi.

S. Ögren.

Allmänna civilförvaltningens
lönenämnds och kommunikationsverkens
lönenämnds

yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid. 103, § 42.

Till Konungen.

Sedan Kungl. Majit anbefallt allmänna civilförvaltningens lönenämnd
och kommunikationsverkens lönenämnd att gemensamt avgiva utlåtande

— 68 —

i anledning av vad riksdagens år 1933 församlade revisorer uttalat rörande
statstjänstemannens bisysslor, få nämnderna till åtlydnad härav anföra
följande.

Såsom revisorerna erinrat, har frågan örn statstjänstemännens bisysslor
upprepade gånger varit föremål för statsmakternas uppmärksamhet, och
gång efter annan hava utredningar blivit verkställda beträffande detta
spörsmål. Senast bär 1926 års riksdag i skrivelse (nr 293) till Kungl. Majit
i anledning av två i riksdagens år 1925 församlade revisorers berättelse
angående statsverket framställda anmärkningar hemställt, att Kungl.
Majit måtte föranstalta om en allsidig utredning angående den utsträckning,
i vilken statstjänstemän vid sidan av statstjänsten innehade andra
sysslor eller yrkesmässigt bedreve annat förvärvsarbete, ävensom angående
de frågor, vilka härmed ägde samband, samt för riksdagen framlägga
berörda utredning och det förslag, vartill detsamma kunde föranleda.

Den utav riksdagen sålunda begärda utredningen har blivit verkställd
av särskilt tillkallade utredningsmän, vilka den 18 juni 1928 avgivit betänkande
i ämnet (statens offentliga utredningar 1928114), vilket betänkande
överlämnats till 1928 års lönekommitté för att tagas i övervägande vid
fullgörandet av det åt kommittén lämnade uppdraget.

I sitt den 21 juli 1930 avlämnade betänkande med förslag till allmänt
avlöningsreglemente för ordinarie tjänstemän, tillhörande den civila statsförvaltningen,
har lönekommittén till behandling upptagit vad ovanberörda
sakkunniga anfört och i sitt förslag till avlöningsreglemente intagit
avsevärt skärpta bestämmelser angående tjänstemännens innehav av bisysslor.

De restriktioner, som gälla i fråga örn rätt för statstjänstemän att vid
sidan av tjänsten åtaga sig bisysslor, åsyfta, såsom lönekommittén framhållit,
å ena sidan, att tjänstemannen i största möjliga utsträckning skall
ägna sin arbetskraft åt den uppgift, för vilken staten betalar honom lön,
och å andra sidan att förebygga, att en statens befattningshavare i sin
tjänstutövning låter sig ledas av andra hänsyn än sådana, som betingas
av det allmännas bästa.

I förevarande anmärkning hava riksdagens revisorer upptagit problemet
örn bisysslor till skärskådan ur social synpunkt, nämligen för att örn möjligt
på detta område finna någon utväg till lindring av den rådande arbetslösheten
bland tjänstemän och därmed likställda.

Även örn skärpta bestämmelser i avlöningsreglementet rörande rätten för
befattningshavare att med statstjänsten förena bisysslor helt naturligt
måste hava betydelse för det av statsrevisorerna uppställda spörsmålet, synes
det dock lönenämnderna knappast vara möjligt att på denna väg ga
längre än vad som föreslagits av 1928 års lönekommitté. Det torde nämligen
icke vara lämpligt att i ett avlöningsreglemente intaga andra bestämmelser
i förevarande hänseende, än vad som betingas av nödvändigheten
att tillse, att statstjänstens behöriga skötsel icke eftersättes på grund av
att befattningshavarna åtagit sig bisysslor.

Även om lönenämnderna sålunda icke finna sig kunna förorda några
direkta författningsföreskrifter utöver vad som föreslagits av 1928 års lönekommitté,
vill det dock synas nämnderna, att vad revisorerna anfört giver
vid handen, att tillämpningen av gällande bestämmelser inom åtskilliga
grenar av statsförvaltningen äro sådana, att det kan anses vara påkallat
att vidtaga särskilda åtgärder för att bereda arbetstillfällen åt därför
skickade arbetslösa.

69 —

Emellertid låter det sig icke göra att enbart pa grundval av den ritav
revisorerna förebragta utredningen vidtaga några direkta åtgärder i sådant
syfte. Härför erfordras nämligen en allsidig och ingående undersökning.

Revisorerna laiva pekat på flera förvaltningsområden, inom vilka revisorerna
ansett det vara möjligt att bereda arbetstillfällen genom strängare
begränsning av innehavet av bisysslor.

Sålunda hava revisorerna framhållit, att inom länsstyrelserna och fögderiförvaltningarna
i det närmaste 70 procent av alla befattningshavare
innehava bisysslor. Även i tidigare utredningar av samma slag har detta
förhållande påtalats. Lönenämnderna vilja särskilt erinra, att enligt en
av riksdagens år 1930 församlade revisorer verkställd utredning under
budgetåret 1929/1930 till befattningshavarna inom rikets länsstyrelser för
utfört arbete i prövningsnämnderna utbetalats icke mindre än 263,290 kronor
16 öre. Revisorerna funno det anmärkningsvärt, att länsstyrelsernas
tjänstemän i så stor utsträckning erhållit ersättning för sådant prövningsnämndsarbete,
som enligt revisorernas mening boede tillhöra deras tjänsteåligganden.
Enligt av revisorerna införskaffade uppgifter hade visserligen
ersättning allenast utgått för arbete, som icke medhunnits under tjänstetid,
men det syntes revisorerna som örn, ifall övriga löpande ärenden
lade hinder i vägen för taxeringsarbetets fullgörande inom föreskriven
tid, den riktiga utvägen vore att (på sätt blott undantagsvis skett) förordna
vikarie för den med taxeringsarbetet sysselsatte tjänstemannen under den
tid taxeringsarbetet krävde liela hans arbetstid. I anledning av revisorernas
ifrågavarande anmärkning anhöll 1931 års riksdag i skrivelse till
Kungl. Maj:t örn utredning rörande ett ändamålsenligt ordnande av taxeringsarbetet,
närmast med hänsyn till användningen av den personal, som
för detta ändamål årligen behövde tagas i anspråk. Denna skrivelse Ilar
emellertid ännu ej föranlett någon Kungl. Maj:ts åtgärd.

Genom att låta prövningsnämndsarbetet ingå i befattningshavarens
tjänsteåligganden och i stället för medel till dylika ersättningar anvisa
förhöjda medelsbelopp till avlönande av länsstyrelsernas befattningshavare
synes det lönenämnderna — även om de för prövningsnämndsarbetet
utgående arvodesbeloppen under senaste åren något nedgått — vara möjligt
att vinna åtskilligt i det i föreliggande revisionsanmärkning angivna
syftet.

Ett annat område, som revisorerna pekat på, är det i vissa fall i stor utsträckning
förekommande övertidsarbetet. Detta synes hos vissa verk och
myndigheter hava kommit att lå en så vidsträckt omfattning, att det kan
ifrågasättas, huruvida icke särskild personal i stället bort anställas för
ändamålet. Såsom revisorerna framhållit, skulle ett sådant förfaringssätt
i viss mån inverka på arbetslösheten bland kontorsutbildad personal.

Enligt lönenämndernas mening torde det även på andra områden än de
av revisorerna angivna vara möjligt att inom den nuvarande kostnadsramen
bereda sysselsättning åt personer, vilka för närvarande sakna anställning.
Uppmärksamhet torde sålunda böra ägnas däråt, att det i åtskilliga
fall förekommer, att en befattningshavare med heltidsanställning i ett ämbetsverk
innehar anställning även i annat verk. Särskilt under nuvarande
förhållanden torde detta få anses mindre lämpligt, och i all synnerhet
måste det anses vara otillfredsställande, att vederbörande innehar extra
ordinarie oller ännu fastare anställning med en sammanlagd daglig tjänstgöringstid
av mer än 7 timmar.

Vidare må framhållas, att, därest utredning i nu förevarande avseende

70 —

kommer till stånd, det synes ligga nära till hands att därvid till behandling
upptaga jämväl ett annat spörsmål av betydelse ur nu förevarande
synpunkt, nämligen frågan, i vilken utsträckning gift kvinna bör medgivas
innehava statsanställning eller med statsmedel avlönad anställning.

Slutligen vill lönenämnden påpeka, hurusom det ur ifrågavarande synpunkt
skulle vara av viss betydelse, att inom olika förvaltningsgrenar tillses,
att tjänstledighet regelmässigt begagnas, då utövandet av bisysslor
kräver minskning i den normala arbetstiden.

I avgörandet av förevarande ärende hava deltagit undertecknad lönenämndernas
ordförande, ledamöterna av nämnderna Nilsson och Magnusson,
ledamöterna av kommunikationsverkens lönenämnd Eriksson och
Mattelin samt av allmänna civilförvaltningens lönenämnd Elliot, Almgren,
Köersner och Reinwall. Ledamoten Köersner har i ärendet anmält avvikande
mening och avgivit ett särskilt, här bifogat yttrande.

Stockholm den 12 januari 1934.

Underdånigst
ERIK STRIDSBERG.

Gunnar Britth.

Särskilt yttrande.

Ett förbud för gift kvinna att innehava statsanställning skulle, enligt
min mening, ej komma att få någon större betydelse för beredandét av arbetstillfällen
för arbetslösa.

I regel anlitas för hemmets skötsel i större eller mindre grad avlönad
arbetskraft, därest hustrun har förvärvsarbete. Skulle den gifta kvinnan
mista sin anställning, komme hon naturligtvis att helt ägna sig åt hemmets
skötsel och den lejda arbetskraften i hemmet bleve obehövlig. Härigenom
skulle således arbetslösheten ökas inom ett annat yrke. Ur social
synpunkt synes det mig ej vara någon skillnad örn den, som är arbetslös,
är den hembiträdesutbildade eller kontoristen, tjänstemannen, läraren, läkaren
etc.

Förutsättningen för giftermåls ingående är numera i allmänhet att
bägge makarna skola bidraga till hemmets ekonomi. Skulle hustrun mista
sitt förvärvsarbete, komme många gånger medel att saknas till familjens
fulla försörjning. I dessa tider är det ej heller ovanligt att familjens
hela försörjning vilar på hustrun, enär maken är arbetslös.

Anser man det berättigat att avskeda de gifta kvinnorna för att bereda
arbetsmöjligheter åt arbetslösa, torde konsekvensen fordra förbud för personer,
som själva eller vars maka eller föräldrar äga så stor privatförmögenhet
att familjen därav skulle kunna ha sin existens, att utföra avlönat
arbete.

På grund härav finner jag det onödigt med all särlagstiftning för de
gifta kvinnornas del.

Berta Koersner.

— 71 —

Länsstyrelsens i Kopparbergs
län

yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid. 116, § 4B.

Till Konungen.

Anbefalld avgiva utlåtande över vad i riksdagens senast församlade
revisorers berättelse rörande förenande av visst uppdrag med befattning
i statens tjänst (§ 43) anförts får länsstyrelsen i Kopparbergs lan antora

f0I&sitte''uttalande framhålla statsrevisorerna det principiellt oriktiga uti,
att länsnotarien Carl-Isac Andersson jämsides med utövandet av sm lansnotariebefattning
utfört ett så vidlyftigt och tidskravande uppdrag som
uppdraget att vara konkursförvaltare i Bergslagernas sparbanks konkurs
och funnit det vara av anmärkningsvärd beskaffenhet, att lansstyrelsen
i Kopparbergs län leke tillsett att befattningshayaren icke s«ntidigt,
åtminstone i den utsträckning som varit fallet, fått uppehålla sin

StNågonSdag efter den 16 april 1929, vilken dag ansökan örn Bergslagernas
sparbanks försättande i konkurs ingavs till konkursdomaren, borgmästaren
J. Cornelius, uppsökte denne såväl dåvarande landshövdingen
S. H. Kvarnzelius som undertecknad Fahlroth. Borgmästare Cornelius
upplyste att han som interimsförvaltare i konkursen icke kunnat hnna
annan för uppdraget lämplig jurist än länsnotarien Au der sson, vilken
efter stor tvekan åtagit sig uppdraget, under förutsättning att lanssty
reisen lämnade sitt tillstånd. Borgmästare Cornelius framhöll, hulu
nödvändigt det vore att som interimsförvaltare få en kunnig och pålitlig
jurist och hemställde att länsstyrelsen, då länsnotarien Andersson
vore den enda lämpliga, som stöde till buds, måtte lämna sitt medgivam
de. Då uppdraget i viss mån kunde anses vara av offentlig natur, enar
det läge i det allmännas intresse, icke minst beträffande kontrollsynpunkten,
att en grundlig utredning gjordes angående förhallandena inom
Bergslagernas sparbank, fick länsnotarien Andersson länsstyrelsens tillstånd
att mottaga uppdraget, under villköl-, att han toge ledighet fran
länsnotarietjänsten. Den 22 april 1929 förordnades han till interimsförvaltare
och mottog den 24 i samma månad konkursboet. Under tiden
den 24 april till den 16 juni 1929 hade länsnotarien Andersson sa nar
som på två dagar ledighet från sin befattning, delvis i form av semester.

Första borgenärssammanträdet i konkursen agde rum den 25 maj 1929,
då frågan om val av ordinarie konkursförvaltare forekom. Under tiden
hade en energisk agitation från flere håll hedrivits för val av numera
för förskingring dömde advokaten O. Fåhrö i Ludvika till konkursförvaltare.
Länsnotarien Andersson valdes emellertid med överväldigande
majoritet. Då Andersson gjorde sitt mottagande av uppdraget beroende
på länsstyrelsens tillstånd, fick Andersson för länsstyrelsen redogöra torvad
som utförts för konkursboets utredning och betingelserna for det
återstående arbetets utförande samt huruvida han ansåge sig kunna mottaga
uppdraget utan men för hans länsnotarietjänst.

Den redogörelse Andersson härutinnan muntligen lämnade överensstämmer
med bilagda av Andersson avfattade skriftliga. Länsstyrelsen

— 72 —

länn under föreliggande omständigheter, och då konkursdomaren, rättens
ombudsman samt allmänna ombudet önskade, att konkursutredningen
skulle handhavas av länsnotarien Andersson, intet hinder för att lämna
Andersson det äskade tillståndet, dock under den av Andersson själv angivna
förutsättningen, att han skulle tillse att uppdragets fullgörande
icke kolliderade med utövandet av hans länsnotarietjänst. Länsstyrelsen
hade den uppfattningen, att med det arbete, som i utredningsväg utförts
av interimsförvaltaren, det återstående arbetet, frånsett eventuella rättegångar,
vore att hänföra till ett ledande och kontrollerande arbete, visserligen
mycket viktigt och ansvarsfullt men icke så vidlyftigt och tidskrävande,
att man behövde befara, att detsamma skulle menligt inverka
på Anderssons länsnotarietjänst. Detta har, såvitt länsstyrelsen kunnat
nnna, heller icke varit förhållandet.

Falun i landskansliet den 11 januari 1934.

Underdånigst

På länsstyrelsens vägnar:

■IOHN FAHLROTH. i idc RFRMn\''i«r

Uttaga.

Till länsstyrelsen i Kopparbergs län.

På anmodan av landssekreteraren John Fahlroth får jag meddela följande.

Då fråga uppkom örn tillstånd för mig att åtaga mig ett eventuellt
uppdrag som förvaltare enligt 45 § konkurslagen i Bergslagernas sparbanks
konkurs, ansåg jag mig kunna försäkra länsstyrelsen att detta
uppdrag skulle av mig kunna utföras utan anlitande av ledighet från
min länsnotarietjänst i någon nämnvärd omfattning utöver min semester.
Jag kunde nämligen som interimsförvaltare vid förvaltarvalet framlägga
bouppteckning och förvaltarberättelse ävensom insättarförteckningen.
Återstående arbeten voro visserligen högst ansvarsfulla och krävande
men fordrade icke den oerhörda koncentration och forcering som nämnda
arbeten. Med anlitande av någon tids tjänstledighet genast samt min semester
ansåg jag mig kunna tillfredsställande ordna den vidare avvecklingens
mest brådskande angelägenheter. Och allmänna ombudet, som
var bosatt i Stockholm, hade lovat att vara mig behjälplig med skötandet
av de affärer, som voro bundna till Stockholm och trakten däromkring.
Till mitt biträde beräknade jag behålla några av sparbankens
kontorspersonal och eventuellt extra hjälp därutöver. Det är ju klart,
att ett arbete som förvaltare måste i detta fall bliva av övervägande ledande
och organiserande natur.

I vad jag sålunda ansåg örn uppdragets fullgörande instämde allmänna
ombudet och rättens ombudsman.

Falun den 11 januari 1934.

Carl-lsac Andersson.

— 73 —

Riksräkenskapsverkets

yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid. 127, § 44.

Till Konungen.

Genom remiss den 21 december 1933 Ilar riksräkenskapsverket anbefallts
avgiva utlåtande över vad riksdagens år 1933 församlade revisorer
under § 44 i berättelsen angående statsverket anfört beträffande
kungl, biblioteket; och får riksräkenskapsverket i anledning härav anföra
följande.

Enligt bibliotekets räkenskaper för budgetåret 1929/1930 redovisades
den 1 juli 1929 en å giroräkning i riksbanken innestående behållning av
1,300 kronor, avseende under budgetåret 1928/1929 anvisat anslag för tioårsregister
till Sveriges offentliga biblioteks gemensamma accessionskatalog.
Under april månad 1930 rekvirerade biblioteket hos statskontoret
det för budgetåret 1929/1930 för samma ändamål anvisade anslaget av
1,000 kronor. Bibliotekets utgifter för ändamålet under budgetåret
1929/1930 uppgingo till 1,280 kronor, vadan vid detta budgetårs utgång i
räkenskaperna redovisades en behållning av 1,020 kronor, vilket belopp
balanserades och kvarstod oförändrat vid utgången av budgetåret
1932/1933. I anledning av revisorernas uttalande i ärendet har biblioteket
den 30 december 1933 inlevererat beloppet i fråga till statskontoret,
som i enlighet med de för redovisning av inkomster å äldre, i budgetredovisningen
icke längre upptagna anslag numera tillämpade regler
bokfört detsamma å inkomsttiteln A III, Diverse inkomster.

Av den lämnade redogörelsen framgår, att omhandlade anslagsmedel
disponerats för utgifter allenast till och med det budgetår, för vilket medel
för ändamålet senast anvisats å riksstaten. Genom att det vid detta
budgetårs utgång å bibliotekets giroräkning i riksbanken innestående,
odisponerade anslagsbeloppet icke i rätt tid återlevererats till statskontoret,
har samma belopp icke kunnat redovisas såsom tillgång å ifrågarande
reservationsanslag och följaktligen icke heller under tredje året
efter riksstatsåret kunnat tillföras inkomsttiteln för i anspråk tagna reservationer.

Såsom allmän regel för i bokföringshänseende underordnade myndigheters
disposition av riksstatens anslag gäller, att medel böra hos vederbörande
huvudförvaltning rekvireras allenast i mån av behov samt att
vid budgetårs utgång hos myndigheterna innestående behållningar av
.sådana medel skola före budgetårets utgång till huvudförvaltningen
återlevereras. För tryggande av att medelsdispositionen allmänt genomföres
i enlighet med vad sålunda angivits, synas särskilda föreskrifter
i ämnet böra utfärdas, och torde dessa lämpligen böra ingå i de allmänna
utbetalnings- och bokföringsföreskrifter, örn vilkas utfärdande statskontoret
och riksräkenskapsverket yttrat sig i gemensamt utlåtande den
15 september 1933 angående uppställningen av riksstatens utgiftssida.

I handläggningen av detta ärende har förutom undertecknade byråchefen
Jehander deltagit.

Stockholm den 4 januari 1934.

Underdånigst
ERIK STRIDSBERG.

1*. S. HUNEMAHK.

— 74 —

Riksbibliotekariens

yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid. 127, §44.

Till Konungen.

Anbefalld att avgiva utlåtande i anledning av riksdagens senast församlade
revisorers uttalande att en hos kungl, biblioteket i dess räkenskaper
för budgetåret 1932/1933 utbalanserad behållning, 1,020 kronor, å
det i riksstaten för budgetåret 1929—1930 under åttonde huvudtiteln uppförda
extra reservationsanslaget till tioårsregister till Sveriges offentliga
biblioteks gemensamma accessionskatalog bör, i enlighet med bestämmelse
i kungl, kungörelsen den 14 juni 1928, inlevereras till statskontoret,
får jag härmed i underdånighet meddela att ifrågavarande reserverade
anslagsmedel, 1,020 kronor, den 29 sistlidne december till statskontoret
återlevererats.

Stockholm den 9 januari 1934.

Underdånigst
ISAK COLLIJN.

Statskontorets

yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid. 128, § 46.

Till Konungen.

Sedan Eders Kungl. Majit anbefallt statskontoret att avgiva, yttrande
över vad riksdagens revisorer under § 46 av sin berättelse anfört rörande
terminsavgifter vid de allmänna läroverken, får statskontoret i underdånighet
anföra följande.

Den av revisorerna verkställda undersökningen i fråga örn terminsavgifterna
vid de allmänna läroverken har givit vid handen, att vissa föreskrifter
rörande nedsättning i dessa avgifter pa sina håll tillämpas pa
ett oriktigt sätt. Sålunda förekomma läroverk, vid vilka man delvis
frångått läroverksstadgans föreskrift, att, med beaktande av biblioteksoch
materielkassans samt byggnadsfondens tillgångar och utgifter, nedsättning
i avgifterna till läroverkets kassor må meddelas lärjunge till V3
eller 2/a av avgifternas sammanlagda belopp, och i stället i viss utsträckning
beviljat nedsättning i avgifterna exempelvis till Va, Va, 28/33 o. s. v.
Befrielse från eller nedsättning i terminsavgift har vidare, enligt vad. revisorerna
påvisa, understundom medgivits endast i vad den avsett ljusoch
vedkassan. I sistnämnda hänseende synes det statskontoret, i likhet
med revisorerna, sorn örn innebörden av bestämmelserna vore, att en proportionsvis
lika stor nedsättning av samtliga avgifterna till läroverkets
kassor och fonder borde äga rum. Det anmärkta förfaringssättet leder
för övrigt till att statsverket, som ersätter ljus- och vedkassan vid läro -

75 —

verken de belopp, som frångå densamma genom befrielsen från eller nedsättningen
i terminsavgifterna, får vidkännas större utgifter än som borde
vara fallet. I anledning av vad som förekommit synes det statskontoret,
att — därest icke ett förtydligande av bestämmelserna anses böra
vidtagas — vederbörande läroverks lokalstyrelser böra erinras örn bestämmelsernas
innebörd och vikten av att noggrant följa dem.

Stockholm den 8 januari 1934.

Undei’dånigst

KARI. H. TOTTIK.

K. BERGENDAL.

Hialmar Ryttermark.

Skolöverstyrelsens

yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid. 128, § 4G.

Till Konungen.

Genom nådig remiss den 21 december 1933 har Eders Kungl. Majit anbefallt
skolöverstyrelsen att avgiva utlåtande med anledning av vad i eti
till remisskrivelsen fogat transumt av riksdagens senast församlade revisorers
berättelse yttrats rörande terminsavgifter vid de allmänna
läroverken. Med anledning härav får överstyrelsen, med återställande
av remissakten, i underdånighet anföra följande.

Revisorerna hava verkställt en undersökning rörande tillämpningen
av gällande bestämmelser i fråga örn sagda terminsavgifter. De redogöra
först för de bestämmelser, som i nämnda avseende meddelas i
§§ 217—223 av stadgan för rikets allmänna läroverk den 24 september
1928 (nr 412) sådana nämnda författningsrum lyda enligt däri sedermera
och senast genom kungörelse den 22 juni 1932 (nr 312) vidtagna ändringar,
samt därefter för det anslag, som för budgetåret 1932/1933 anvisats
av riksdagen för beredande av ersättning från statsverket till ljus- och
vedkassan, och de utbetalningar, som under samma budgetår gjorts från
sagda anslag. Av denna redogörelse framgår, att den del av anslaget,
som avser ersättning till kassan för befrielse från eller nedsättning i avgifterna
till densamma för behövande lärjungar, under året överskridits
med ett belopp av 56,976 kronor 54 öre. Slutligen framställa revisorerna
vissa reflexioner med anledning av den lämnade redogörelsen. Dessa
reflexioner torde kunna sammanfattas i följande punkter.

1. Det för budgetåret 1932/1933 beräknade statsbidraget till ljus- och
vedkassan är lägre än den verkliga kostnaden.

2. Vid tvenne samrealskolor hava vederbörande icke observerat den
ovannämnda ändring i läroverksstadgan, som infördes genom kungösen
nr 312/1932, utan hava alltjämt tillämpat de i 1928 års läroverksstadga
ingående bestämmelserna.

3. Vid vissa andra läroverk hava förekommit en del ojämnheter i tilllämpningen
av gällande bestämmelser; särskilt hava revisorerna fäst sig

— 76

därvid, att det inträffat, att befrielse från eller nedsättning av terminsavgiften
medgivits endast i vad den avsett ljus- och vedkassan, något som
enligt revisorernas mening knappast torde vara riktigt, då gällande bestämmelser
synas förutsätta en proportionsvis lika stor nedsättning av de
särskilda avgifterna.

4. Som slutomdöme uttala revisorerna, att det vill förefalla, som örn
här ifrågavarande bestämmelser i stort sett tillämpats på ett tillfredsställande
sätt.

Överstyrelsen tager med tillfredsställelse fasta på det i den sista av de
anförda punkterna fällda omdömet och vill i fråga örn var och en av de
föregående punkterna anföra följande.

Det av revisorerna anmärkta överskridandet av det i punkt 1 ifråga
varande delanslaget har av överstyrelsen redan uppmärksammats. Överstyrelsen
har med anledning härav i sina den 31 augusti 1933 avgivna
riksdagspetita hemställt, att Eders Kungl. Majit måtte föreslå 1934 års
riksdag att höja anslagets belopp, viket för budgetåret 1932/1933 varit
och för budgetåret 1933/1934 är 230,000 kronor, därhän att det för budgetåret
1934/1935 sättes till 280,000 kronor, och sedermera, efter förnyade beräkningar
rörande lärjungeantalet, i tilläggsskrivelse den 28 september
1933 hemställt, att anslaget måtte ytterligare höjas till 310,000 kronor.

Från de under punkt 2 omförmälda läroverken har överstyrelsen under
hand inhämtat, att det anmärkta förhållandet redan blivit av vederbörande
rektorer uppmärksammat och att under höstterminen 1933 tilllämpats
de i 1933 års läroverksstadga meddelade bestämmelserna i ämnet,
vilka i huvudsak sammanfalla med de i kungörelsen nr 312/1932 meddelade.
Under sådana omständigheter torde den av revisorerna i detta
avseende framställda anmärkningen icke böra föranleda någon åtgärd.

Vad slutligen vidkommer den i punkt 3 berörda frågan örn den rätta
tolkningen av de proportioneringsbestämmelser, som i § 220 mom. 3 c)
meddelas angående nedsättning i terminsavgifter, har överstyrelsen icke
halt tillfälle att under den korta tid, som stått till överstyrelsens förfogande
för avgivande av nu förevarande utlåtande, i detalj undersöka
varje särskilt av de fall, som av revisorerna avses. Överstyrelsen torde
möjligen återkomma till denna fråga i sammanhang med frågan örn revision
av vissa formulär för avgivande av statistiska uppgifter rörande de
allmänna läroverken. Emellertid vill överstyrelsen något belysa revisorernas
uttalande, att gällande bestämmelser synas förutsätta en proportionsvis
lika stor nedsättning av de särskilda avgifterna.

Det nyssnämnda momentet hade enligt 1932 års kungörelse följande
lydelse:

»Från avgift såväl till statsverket som till läroverkets kassor skola de
lärjungar befrias, som därav äro i verkligt behov.

Nedsättning i eller befrielse från terminsavgift till statsverket må
meddelas lärjunge utan hinder därav, att hail erlägger full avgift till
läroverkets kassor.

Med beaktande av biblioteks- och materielkassans samt byggnadsfondens
tillgångar och utgifter må nedsättning i avgifterna till läroverkets
kassor meddelas lärjunge till en tredjedel eller två tredjedelar av avgifternas
sammanlagda belopp, alltefter graden av det behov, som lokalstyrelsen
med hänsyn till ovan angivna grunder finner föreligga.

För de avgifter, som på grund av befrielse eller nedsättning frångå
ljus- och vedkassan, äger läroverket av statsmedel åtnjuta ersättning.»

Med det i momentets tredje stycke använda uttrycket »ovan angivna

— 77 —

grunder» avses de grunder, som i mom. 3 a) och b) angivits för bedömande
av lärjungars rätt till och behov av befrielse från eller nedsättning
i terminsavgifter.

Den bestämmelse, vars tolkning den av revisorerna väckta frågan gäller,
är den, som meddelas i samma tredje stycke. Såsom synes, giva orden
i detta stycke icke någon direkt vägledning för besvarande av frågan,
huruvida den för sammanlagda avgiftssumman föreskrivna upp
delningen i tredjedelar skall avse jämväl avgiften till varje särskild
kassa eller bestämmelsen kan tänkas lämna den i hithörande ärenden beslutande
myndigheten, nämligen varje särskilt läroverks lokalstyrelse,
fria händer i fråga örn nedsättningsgraderna rörande avgiften till varje
särskild kassa, under förutsättning allenast att sammanlagda avgiftssumman
behandlas på det i stadgan angivna sättet. Örn man emellertid
läser stadgandet i dess helhet och därvid särskilt fäster sig vid begynnelseorden,
synas övervägande skäl tala för den senare tolkningen. Av
sagda begynnelseord framgår nämligen, att man skall taga hänsyn till
de olika där nämnda kassornas ställning och behov. Nu ligger det emellertid
ingalunda i sakens natur, att biblioteks- och materielkassan och
byggnadsfonden hava i huvudsak likartad ställning. Tvärtom är det
synnerligen vanligt, att biblioteks- och materielkassan har en svag ställning
men byggnadsfonden numera, sedan alla orter med allmänt läroverk
åtagit sig byggnadsskyldigheten i fråga örn de på orten förefintliga
läroverken — med undantag allenast i fråga om Nya elementarskolan
i Stockholm, vilken på grund av säregna bestämmelser angående
detta läroverks ekonomiska förvaltning, faller helt utanför nu förevarande
ärende —, har en god ställning. Under sådana omständigheter är
det i många, för att icke säga de flesta, fall omöjligt att taga den i de anförda
orden föreskrivna hänsynen till på en gång biblioteks- och materielkassan
och byggnadsfonden, örn man skall meddela proportionsvis
samma befrielse från avgifterna till båda kassorna. Såväl den anförda
bestämmelsens ordalydelse som de faktiska förhållandena vid ett stort
antal läroverk synas alltså peka i den riktningen, att nyssnämnda mera fria
tolkning av bestämmelsen både varit avsedd och är i sak lämplig.

Icke desto mindro giva emellertid de förhållanden, under vilka bestämmelsen
tillkommit, så gott som säkert vid handen, att det tvärtom varit
den andra, den så att säga likformiga tillämpningen, som i själva verket
avsetts. Bestämmelsen har utfärdats i nära anslutning till ett av de sakkunniga
för utredning angående den ekonomiska förvaltningen vid de
allmänna läroverken m. fl. läroanstalter i dessas den 17 december 1931 avgivna
betänkande framställt förslag. Av flera uttalanden i motiveringen
till detta förslag, för vilka överstyrelsen icke torde behöva redogöra,
framgår, att de sakkunniga avse, att tredelningen skall gälla var och en
särskild av avgifterna till biblioteks- och materielkassan, ljus- och vedkassan
och byggnadsfonden. Så uppfattades också förslaget av överstyrelsen,
då överstyrelsen i sitt den 4 februari 1932 avgivna underdåniga
utlåtande med anledning av vissa delar av betänkandet framställde vissa
invändningar mot förslaget. Överstyrelsen torde icke i nu förevarande
sammanhang behöva redogöra för sin då framställda kritik men vill er
inra örn att densamma utgick från nyssnämnda likformiga tredelning
och gjorde gällande, att förslaget, delvis just till följd av sagda likformighet,
skulle komma att verka ofördelaktigt såväl för lärjungarna som
för läroverkens kassor. Sedan emellertid bestämmelsen utan hänsyn till
de av överstyrelsen framställda invändningarna influtit i läroverksstad -

78 —

gan, har överstyrelsen fått sin uppmärksamhet fäst vid möjligheten av
den i det föregående angivna mera fria tolkningen icke först genom revisorernas
nu gjorda uttalanden utan redan tidigare därigenom, att en och
annan rektor hos ledamöter av överstyrelsen gjort förfrågningar, vilkendera
tolkningen som vore den riktiga. På dylika förfrågningar har emellertid
den tillfrågade icke ansett sig kunna giva något bestämt svar.

Under de omständigheter, för vilka överstyrelsen sålunda redogjort,
synas åtskilliga skäl tala för att frågan örn sagda bestämmelse upptoges
till förnyad prövning redan ur tydlighetens synpunkt; det kan icke
vara lämpligt att behålla en bestämmelse, i fråga örn vars tolkning ordalydelsen
och förhållandena vid tillkomsten peka i helt olika riktningar.
Emellertid är överstyrelsen icke beredd att i nu förevarande sammanhang
framställa något bestämt förslag i det ifrågavarande avseendet och
känner sig överhuvudtaget något tveksam angående lämpligheten av att
vidtaga ändringar i en så nyligen tillkommen bestämmelse; det synes
riktigare att avvakta någon längre tids erfarenhet av det sätt, varpå gällande
bestämmelse kan komma att verka.

Protokollsutdrag, innefattande av undervisningsrådet Johansson uttalad
avvikande mening, bifogas.

I den slutliga handläggningen av detta ärende hava deltagit generaldirektören
Holmdahl, avdelningschefen undervisningsrådet Wallin samt
undervisningsråden Johansson, föredragande, och Jonzon.

Stockholm den 11 januari 1934.

Underdånigst
OTTO HOLMDAHL.

AUGUST JOHANSSON.

Föredragande. Bell Kruse.

Bilaga.

Utdrag av protokoll, hållet hos kungl, skolöverstyrelsen
(läroverksavdelningen) den 11 januari 1934.

§ 1.

Genom nådig remiss den 21 december 1933 hade Kungl. Majit anbefallt
skolöverstyrelsen att avgiva utlåtande med anledning av vad i ett till remisskrivelsen
fogat transumt av riksdagens senast församlade revisorers
berättelse yttrats rörande terminsavgifter vid de allmänna läroverken,
överstyrelsen upptog nu ifrågavarande ärende till slutlig handläggning,
och beslöt överstyrelsen avgiva underdånigt utlåtande av lydelse registraturet
för denna dag närmare utvisar.

Från överstyrelsens sålunda fattade beslut anmäldes avvikande mening
av undervisningsrådet Johansson, såtillvida att han ansåg, att de
förhållanden, för vilka överstyrelsen redogjort i sitt underdåniga utlåtande,
utgjorde tillräckligt skäl för att redan nu hemställa örn ändring
av läroverksstadgans § 220 mom. 3 c) och att sagda författningsrum borde
erhålla följande lydelse:

»Från avgift såväl till statsverket som till läroverkets kassor skola de
lärjungar befrias, som därav äro i verkligt behov.

Lärjunge, som icke finnes i behov av fullständig befrielse från avgif -

— 79 —

ter, kan alltefter graden av behov erhålla befrielse på något av följande
sätt, nämligen: 1) från avgifterna till statsverket, till byggnadsfonden
och till ljus- och vedkassan, 2) från avgifterna till statsverket och till
byggnadsfonden, 3) från halva avgiften till statsverket och från avgiften
till byggnadsfonden.

För de avgifter, som på grund av befrielse frångå ljus- och vedkassan,
äger läroverket av statsmedel åtnjuta ersättning.»

Ur protokollet

BeU Kruse.

Skolöverstyrelsens

yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid. 142, § 47.

Till Konungen.

Genom nådig remiss den 21 december 1933 har Eders Kungl. Majit anbefallt
skolöverstyrelsen att efter vederbörande lokalstyrelses hörande
avgiva utlåtande med anledning av vad i § 47 av riksdagens senast församlade
revisorers berättelse yttrats rörande samrealskolan i Lysekil.
Sedan överstyrelsen med anledning härav inhämtat yttrande i ärendet
från vederbörande lokalstyrelse, får överstyrelsen med återställande av
remissakten härmed till Eders Kungl. Majit överlämna nämnda yttrande
samt för egen del anföra följande.

Efter inspektion den 17 och 18 september 1925 av dåvarande kommunala
mellanskolan i Lysekil avlät överstyrelsen till skolans styrelse en
skrivelse med framhållande av angelägenheten av att skolan erhölle
mera tillfredsställande anordningar för teckningsundervisningen samt
örn möjligt även en samlingssal, varjämte överstyrelsen påvisade vissa
förefintliga möjligheter att tillgodose dessa lokalbehov.

Sedan skolan förstatligats, har vid överstyrelsens inspektion av skolan
den 14 mars 1931 mera ingående anmärkningar framställts mot beskaffenheten
av lokalerna. Bland annat framhöllos därvid de brister, vilka
nu av revisorerna särskilt omnämnas. Utdrag av protokollet från det
vid sagda inspektionstillfälle hållna sammanträdet med skolans kollegium
och lokalstyrelse bifogas.

Under hänvisning till vad sålunda förekommit och till lokalstyrelsens
i ärendet avgivna yttrande vill överstyrelsen för sin del understryka behovet
av att frågan örn förbättrade och utökade lokaler för samrealskolan
i Lysekil snarast erhåller en tillfredsställande lösning.

I den slutliga handläggningen av detta ärende hava deltagit generaldirektören
Holmdahl, avdelningschefen undervisningsrådet Wallin samt
undervisningsrådet Jonzon, föredragande.

Stockholm den 8 januari 1934.

Underdånigst
OTTO HOLMDAHL.

BROR JONZON.

Föredragande.

Eva Hammar.

— 80

Bilaga 1.

T rans ami.

Protokoll, fört vid sammanträde med kollegiet oell
lokalstyrelsen vid samrealskolan i Lysekil den 14
mars 1931.

§ 1.

Beträffande skolans lokaler påpekade herr ordföranden bland annat,
att de fyra förefintliga klassrummen visserligen voro stora och ljusa men
tarvade liksom övriga lokaler en genomgripande renovering, för den
händelse nybyggnad icke snart skulle komma till stånd.

. kummen för de naturvetenskapliga ämnena måste betraktas som mindre
tillfredsställande på grund av dåligt utrymme, i synnerhet gällde detta
lärosalen. Fysikaliska apparater finge under inga omständigheter förvaras
tillsammans med kemikalier såsom nu vore fallet, då särskilt apparatrum
saknades. Biologisamlingarna voro inrymda i en skrubb utan
uppvärmningsmöjlighet, vilket även vore olämpligt.

Bekvämlighetsinrättningarna voro synnerligen otillfredsställande.
Sådana borde snarast kunna inredas i källarvåningen, där utrymme
föreföll att finnas.

Slöjdlokalen vore synnerligen osund och mörk.

Då gymnastiklokalen, som i och för sig kunde godkännas, var alltför
mycket upptagen, kunde en välbehövlig städning mitt på dagen icke vidtagas.
Vidare framhölls, att samrealskolan borde i första hand få disponera
över nämnda lokal och sålunda förfoga över de för gymnastikundervisningen
lämpligaste timmarna. Vid eventuellt nybygge borde ytterligare
en gymnastiksal inredas, enär detta syntes motsvara behovet i
samhället. Tempererad dusch borde finnas, och omklädnadslokalerna
göras mera ändamålsenliga.

Följande lokaler saknades:

1) Samlingssal och teckningssal, vilka i nödfall kunde inrymmas i samma
rum.

2) Biblioteksrum med ett å två studierum.

3) Brandsäkert arkivutrymme.

4) Tillfredsställande materielrum för de fysikaliska och biologiska
samlingarna.

Örn byggnads- eller reparationsföretag skall av kommun bekostas, förfares
enligt nya läroverksstadgans § 213.

§ 2.

Styrelsens ordförande, ingenjör Aurell, tackade för de värdefulla upplysningarna
samt förklarade, att han för sin del skulle understödja ett
förslag örn nybyggnad.

Lysekil som ovan.

Justeras:
Hugo Grimlund.

Sigfrid Sandström.

— 81 —

Bilaga 2.

Avskrift av protokoll, hållet vid lokalstyrelsens vid samrealskolan i
Lysekil sammanträde den 3 januari 1934.

Närvarande: direktör F. Aurell, doktor Arvid Molander, ämneslärarinnan
Martha Wahlgren-Andersén, mekanikern Otto Olsson samt undertecknad,
rektor.

§ 15.

Till att justera dagens protokoll utsågos direktör F. Aurell och doktor
Arvid Molander.

§ 16.

Med anledning av kungl, skolöverstyrelsens skrivelse den 28 december
1933, vari lokalstyrelsen vid samrealskolan i Lysekil anmodas att till
kungl, skolöverstyrelsen inkomma med yttrande över riksdagens senast
församlade revisorers berättelse med anmärkningar å samrealskolans i
Lysekil lokaler m. m., får lokalstyrelsen härmed understryka, att samrealskolans
lokaler ej äro tillfredsställande och instämma i statsrevisorernas
anmärkningar.

Att någon nybyggnad eller omfattande restaurering ej ifrågasatts, har
uteslutande berott på stadens ekonomiska svårigheter.

Lysekil som ovan.

Sigfrid Sandström.

Justeras:

O- Folke Aurell, Arvid R. Molander.

Skolöverstyrelsens

yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid. 143, § 48.

Till Konungen.

Genom nådig remiss den 21 december 1933 har Eders Kungl. Maj:t anbefallt
skolöverstyrelsen att efter vederbörande lokalstyrelses hörande
avgiva utlåtande med anledning av vad i § 48 av riksdagens senast församlade
revisorers berättelse yttrats rörande kommunala mellanskolan
i Karlsborg. Med anledning härav har överstyrelsen inhämtat yttrande
i ärendet från vederbörande lokalstyrelse. Med återställande av remissakten
får överstyrelsen härmed till Eders Kungl. Maj:t överlämna
nämnda yttrande samt för egen del anföra följande.

överstyrelsen har redan tidigare i samband med inspektion av skolan
haft anledning att fästa uppmärksamheten viel skolans otillfredsställande
lokalförhållanden. En av inspektionsförrättaren t. f. undervisningsrådet
C. S. Werner till skolans styrelse den 29 december 1931 avlåten skrivelse
bifogas, vari bristfälligheterna i fråga örn lokalerna påpekas ävensom
önskvärdheten av att en utredning rörande lämpligaste lösningen
av skolans lokalfråga snarast igångsättes.

6 — Rev.-berältelse ang. statsverket för år 1933. lil.

— 82 —

Tillika bilägges i avskrift ett till överstyrelsen insänt utdrag av protokoll,
fört vid sammanträde med styrelsen för Karlsborgs kommunala
mellanskola den 18 februari 1932, varvid den ovannämnda skrivelsen angående
skolans lokalförhållanden behandlades.

Under hänvisning till vad som sålunda förekommit och till skolstyrelsens
nu i ärendet avgivna yttrande vill överstyrelsen för sin del understryka
behovet av att frågan örn förbättrade lokaler för kommunala
mellanskolan i Karlsborg snarast erhåller en tillfredsställande lösning.

I den slutliga handläggningen av detta ärende hava deltagit generaldirektören
Holmdahl, avdelningschefen undervisningsrådet Wallin samt
undervisningsrådet Hänninger, föredragande.

Stockholm den 8 januari 1934.

NILS HÄNNINGER.
Föredragande.

Underdånigst
OTTO HOLMDAHL.

Daga Falk.

Bilaga 1.

Till kungl, skolöverstyrelsen, lä rover k sa v delningen.

Yttrande i anledning av riksdagens revisorers berättelse rörande kommunala
mellanskolan i Karlsborg, infordrat jämlikt kungl, skolöverstyrelsens
skrivelse den 28 december 1933.

Av berättelsen framgår bland annat att enligt revisorernas uppfattning
som allmänt omdöme örn skolans lokaler gäller, att de knappast fylla fordringar
på lokaler för en kommunal mellanskola.

På grund av den ytterst knappa tid, som stått styrelsen till buds för
avgivande av yttrande, har styrelsen icke i önskvärd utsträckning kunnat
överväga ärendet samt diskutera detsamma vare sig inom styrelsen eller
med representanter från kommunens centrala förvaltning.

Styrelsens yttrande får därför betraktas vara av preliminär art.

I ärendet får styrelsen vördsamt anföra följande.

Då fråga örn inrättande av kommunal mellanskola i Karlsborg stod på
dagordningen, blev det förhållandet, att kommunen bereddes möjlighet att
i det nyuppförda Drottning Victorias soldathem hyra för skolans verksamhet
erforderliga lokaler, av avgörande betydelse för skolans tillkomst.
Så som man då bedömde saken, torde nämligen, därest nybyggnad för
skolan ifrågasatts, kommunen knappast för sin del kunnat anslå härför
erforderliga medel. Skatteökningen blev det oaktat cirka 95 öre per bc
villningskrona. Sett från denna synpunkt synes frågan örn skolans lokaler
även framdeles i viss utsträckning böra ses. De i soldathemmet inrymda
lokalerna blevo sedermera av kungl, skolöverstyrelsen godkända.

Sedan dess hava lokalerna kompletterats och ändrats sålunda.

Den 1 oktober 1922 tillkom samlingssalen samt den 21 augusti 1925 rektors
nuvarande expeditionsrum.

Under år 1932 tillkommo efter t. f. undervisningsrådet Werners inspektionsrapport
av den 29 december 1931 särskilda lokaler för undervisning

— 83

i naturvetenskapliga ämnen. Lokalerna bestå av två rum med tambur
och tvättrum i ammunitionsfabrikens förutvarande arbetarbarack. Samma
år upptogos takfönster i samlingssalen, varigenom belysningsförhållandena
därstädes högst avsevärt förbättrades.

Under föregående år har soldathemmets stora samlingssal färdigbyggts
och ställts till skolans förfogande vid terminsavslutning och vid andra
högtidliga tillfällen.

Som av det anförda torde framgå har kommunen under årens lopp i
icke ringa mån förbättrat och utvidgat skolans lokaler.

Efter styrelsens uppfattning äro dessa — ehuru enkla — dock fullt användbara
för avsett ändamål örn också, som naturligt är, bättre lokaler
vore önskvärda. Vid bedömandet av skolans lokalfråga har styrelsen sin
plikt likmätigt givetvis tagit hänsyn till den sparsamhet med allmänna
medel, som nu mer än eljest är tidens lösen.

Härtill kommer nedanstående förhållande, vilket fortfarande kvarstår,
och som styrelsen tillåter sig närmare belysa genom att hänvisa till följande
utdrag av protokoll, insänt den 8 mars 1932 till kungl, skolöverstyrelsen.

»Tidpunkten för upptagande av frågan örn nya skollokaler ansåg styrelsen
för närvarande vara synnerligen olämplig beroende såväl på den rådande
ekonomiska krisen som på omöjligheten av att nu kunna bedöma
vad en ny härordning för Karlsborgs samhälle — i högsta grad beroende
som det är av de till platsen förlagda militära institutionerna — kan komma
att medföra. Då i enlighet med vad ovan framgår samhällets framtidsutsikter
och därmed dess skolfråga för närvarande icke en gång närmelsevis
kan bedömas, ansåg sig styrelsen vara i saknad av sådant underlag,
som givetvis måste finnas, för att en framför allt ur ekonomisk
synpunkt så betydelsefull fråga som nya skollokaler skulle kunna upptagas
till omprövning.»

I nära samband härmed står frågan örn antalet födda barn per år inom
kommunen. Detta har under de senaste tio åren starkt sjunkit. Ehuru
verkningarna av nedgången icke direkt avspegla sig i antal elever i den
kommunala mellanskolan, så måste dock detta förhållande åtminstone i
viss utsträckning tillmätas betydelse, då skolans lokalfråga bringas på tal.

Ehuru som av ovan framgår skolans framtida utveckling synes vara
alltför oviss för att kommunen — åtminstone ensam — skulle kunna påtaga
sig bördan av kostnaden för en eventuell skolbyggnad, ansåg sig
styrelsen dock, med hänsyn såväl till vad t. f. undervisningsrådet Werner
som riksdagens revisorer anfört, böra hos kommunalnämnden med överlämnande
av avskrift av handlingarna i målet hemställa, att utredning
göres beträffande möjligheten av att uppföra skolbyggnad under form av
kommunalt beredskapsarbete.

Vid sammanträdet anslöt sig skolans inspektor till styrelsens uttalande
enligt ovan.

I behandlingen av detta ärende ha skolans inspektor och samtliga styrelseledamöter
deltagit.

Karlsborg den 2 januari 1934.

På styrelsens vägnar:

C. G. Palm.

Ordförande i styrelsen för Karlsborgs
kommunala mellanskola.

— 84 —

Bilaga 2. Avskrift.

Till styrelsen för kommunala mella nslcolan i Karlsborg.

I anledning av den inspektion, som jag den 25 och 26 sistlidne november
förrättat vid kommunala mellanskolan i Karlsborg får jag härmed anföra
följande.

Vad först beträffar skolans lokaler kunna de fyra nu använda klassrummen
anses till storleken tillfredsställande, så länge lärjungeantalet
är så litet som för närvarande. De tillåta emellertid ingen nämnvärd
ökning i elevantalet. De äro dessutom dragiga och lia alltför liten fönsteryta.
Det klassrum, som för närvarande disponeras av första klassen,
alltså av de ömtåligaste lärjungarna, ligger åt olämpligt väderstreck.

Det naturvetenskapliga rummet är alltför litet (cirka 24 kvadratmeter).
Det bör vara minst dubbelt så stort och bör dessutom vara försett med
ett rymligt och från lärosalen lätt tillgängligt materialrum. Det nuvarande
materialrummet är så litet, att det endast rymmer en bråkdel av
all förefintlig materiel, varför denna nu till stor del måste förvaras en
trappa högre upp, en anordning, vilken måste betecknas som mycket
olämplig. Kollegierummet är litet (cirka 15 kvadratmeter). Den korridor,
som förbinder samtliga nämnda utrymmen saknar helt direkt ljus.
Ljudisolationen mellan klassrummen och underliggande kafélokal och
dylikt är ej fullt tillfredsställande.

Rektorsexpeditionen, vilken ock utnyttjas som lärjungebibliotek, och
samlingssalen, vilken också tjänstgör som skrivsal, måste både med hänsyn
till sitt läge å vinden och med hänsyn till det förhållandet, att de
nästan helt sakna direkt ljus (fönsteryta O.c och 1.2 kvadratmeter respektive)
och att de äro svåra att uppvärma, betecknas som synnerligen otillfredsställande.

Ur hygienisk synpunkt är skolans användning av Karlsborgs artilleriregementes
gymnastiksal ej lycklig.

Dessutom saknas vissa nödvändiga eller åtminstone önskvärda lokaler
såsom teckningssal, frukostrum, läsrum för eleverna m. fl.

De olika lokalerna äro emellertid väl underhållna.

Av det sagda framgår, att skolan är i trängande behov av nya lokaler.
En utredning, åsyftande lämpligaste lösningen av skolans lokalfråga, bör
därför snarast igångsättas, så att en eventuell nybyggnad kan påbörjas,
så snart nuvarande ekonomiska kris övervunnits.

Förefintlig undervisnings- och inredningsmateriél kan betecknas som
tillfredsställande.

I fråga örn arbetsordningen erinras, att antalet läxor till måndagar
bör i möjligaste mån inskränkas och att det i varje fall ej i någon klass
bör överstiga två och att antalet läxor till veckans övriga dagar ej bör
överstiga fyra. En splittring av hemarbetet till samma dag på alltför
många ämnen torde vara för undervisningen ogynnsam. För övrigt bör
en starkare koncentration av de olika ämnenas lektionstimmar genomföras
på arbetsordningen.

Beträffande skrivningarna må endast erinras örn att i uppsatserna på
modersmålet, särskilt i de högre klasserna, måste fordras någon självständig
bearbetning av det förefintliga materialet, så att uppsatserna ej komma
att bestå av en sammanställning utan sammanhang av olika stycken
ur läroboken. Genom lämpligt ämnesval för uppsatserna ävensom genom

— 85 —

lämplig förberedande undervisning i uppsatsskrivning bör frestelsen att
förfara på nyss nämnt sätt kunna i någon mån förebyggas.

Slutligen må framhållas vikten av dels att före intagningen i skolan
tillses, att vederbörliga kurser blivit fullständigt och tillfredsställande genomgångna,
dels att kraven i realexamen upprätthållas.

I övrigt hänvisas till de anvisningar, som muntligen lämnats till rektor
och övriga lärare i samband med inspektionen.

Stockholm den 29 december 1931.

C. S. Werner.

Bilaga 3. Avskrift.

Utdrag från protokoll, fört vid sammanträde med styrelsen
för Karlsborgs kommunala mellanskola den 18 februari 1932.

Närvarande: Skolans inspektor, överste N. Ekelöf, styrelseledamöterna,
herrar C. G. Palm, ordf., B. E. Helldén, A. P. Malmlöf, S. J. Kittendorff
samt undertecknad.

§ 1.

Till att justera dagens protokoll valdes herrar B. E. Helldén och S. J.
Kittendorff.

§§ 2-4.

§ 5.

Styrelsen upptog till behandling den skrivelse, som ingått med anledning
av t. f. undervisningsrådet C. S. Werners inspektion den 25 och 26
november 1931. Då ett av styrelsens ordförande författat utlåtande (§ 7)
förelåg, vilket utlåtande samtliga styrelseledamöter och inspektor tagit
del av, tilläts det rektor att framföra sina synpunkter, vilka äro ordagrant
anförda:

»En läroanstalts förmåga att fylla sin uppgift beror, som var man vet,
framför allt på beskaffenheten av de personliga krafter, över vilka den
förfogar. Men dessa krafters arbete kommer alltid att bliva i väsentlig
mån beroende av de yttre förhållanden, under vilka de lia att verka, och
av de yttre hjälpmedel, som stå dem till buds, med andra ord av läroanstaltens
utrustning med avseende på lokaler och undervisningsmateriel.

Karlsborgs kommunala mellanskolas lokaler, ehuru uppförda så sent
som år 1921, måste anses i flera avseenden otillfredsställande för en nutida
samrealskola. En del lärorum äro föga lämpliga för sitt ändamål,
en del lokaler saknas, som för undervisnings- och studiearbetet äro behövliga.

Det har också för mellanskolans rektor och lärare stått klart, att en ändring
i detta hänseende måste komma till stånd, om skolan i fortsättningen
skall fungera som kommunal realskola med realexamen som mål. Rektor
har emellertid i görligaste mån velat gå varligt fram på grund av sam -

— 86 —

liällets egenartade struktur oell med hänsyn till de dispositioner, som voro
vidtagna, och de förbindelser skolans styrelse iklätt sig vid rektors tillträde
den 1 juli 1925.

Rektor ansåg redan då lokalerna otillfredsställande, och hade det varit
önskvärt, örn ändring kunnat ske till den 1 oktober 1931. För att ett krav
på bättre lokaler skall med framgång motiveras fordras emellertid enligt
rektors förmenande ett uttalande av det undervisningsråd inom skolöverstyrelsen,
som har lokalfrågor på sin rotel. Inspektion av skolan ägde
rum våren 1925, men rörde den då för skolan mera interna förhållanden.
Sedan dess ha mycket stora förändringar ägt rum, vad gäller undervisning
och skolor. Rektor hänvisar till kursplanerna av år 1928 och hela
omorganisationen av skolväsendet av samma år, varigenom realexamen
fick en större betydelse och mellanskolorna i stort sett blevo jämställda
med statens samrealskolor, vilket tydligt kommer att klarläggas i den nya
mellanskolestadgan, som är att förvänta inom kort. Så länge alltså skolan
arbetar med realexamen som mål, måste vissa krav på lokalerna fasthållas.
I annat fall komma de utexaminerade eleverna att bliva betydligt
efter sina kamrater från andra skolor, vilka arbeta under gynnsammare
yttre betingelser. Bygdens skolor erhålla efterhand nya eller förbättrade
lokaler, och nu senast är att anteckna beslut örn skolhushygge i Skövde
och Tidaholm.

Vid många tillfällen har rektor vid styrelsesammanträden och även
andra gånger för inspektor och styrelsemedlemmar påtalat lokalernas
bristfälligheter. Det kan förefalla egendomligt att icke äldre lokaler förete
sådana brister, men förklaringen får sökas däri, att lokalfrågan från
skolans början löstes provisoriskt, vilket kan utläsas ur kapten E. D. Hedréns
uttalande i en tidningsartikel.

Går man ut ifrån, att lokalerna icke skolat användas i sitt nuvarande
skick efter den 1 oktober 1931, som den ursprungliga meningen tyckes ha
varit, borde en utredning ha börjat ungefärligen 1928. Tidpunkten var
emellertid icke då lämplig. Ingenjörkåren flyttade, samhällets jordfråga
var icke löst, och det var förenat med svårigheter att bilda sig någon
uppfattning örn samhällets framtid, varför rektor, ehuru med stor tvekan,
ansåg utredningen höra uppskjutas någon tid.

Under hand blev det emellertid tydligt, att soldathemsstyrelsen önskade
kontraktet förlängt med 10 år, ett förslag, som rektor under inga förhållanden
ansåg sig kunna bifalla. Rektor var medveten örn, att i den
händelse soldathemsstyrelsen stipulerade 10-årigt kontrakt, skolans styrelse
inget val hade, varför rektor sommaren 1930 uppsökte undervisningsrådet
å den rotel, som har lokalfrågor örn hand. Undervisningsrådet utlovade
en P. M. till generaldirektören örn önskvärdheten av lokalernas
avsynande höstterminen 1930. På grund av ökat arbete inom överstyrelsen
kiev det ingen inspektion. Då skolans styrelse sedan tog upp frågan
örn lokalernas beskaffenhet, visade det sig, att styrelsen var fullt medveten
örn lokalernas bristfälligheter. Efter diskussionen inom styrelsen och
efter underhandlingar med soldathemsstyrelsen uppnåddes enighet örn 3-årigt kontrakt, vilket utlöper den 30 september 1934.

I sin berättelse såsom skolöverstyrelsens ombud vid realskolexamen
vårterminen 1927 lämnar rektor Gustaf Strandén, Borås, följande omdöme
örn lokaler och undervisningsmateriel: »Undervisningsmaterielen var

jämförelsevis god, men skolans lokaler voro dåliga.» Omdömet är fällt i
allmänhet men får dock tillskrivas ett visst värde.

Undervisningsrådet C. S. Werners slutomdöme är: »Skolan är i träng -

87 —

ande behov av nya lokaler. En utredning, åsyftande lämpligaste lösningen
av skolans lokalfråga, bör snarast igångsättas, så att en eventuell nybyggnad
kan påbörjas, så snart nuvarande ekonomiska kris övervunnits.»

Rektor, som arbetat som lärare vid skolan i mer än 13 terminer, känner
väl till de svårigheter, vilka äro förbundna med undervisningen i de naturvetenskapliga
ämnena, svårigheter, som ökas från och med nästa läsår.
För utomstående kan det tyckas, att elevantalet är ringa, cirka 60
stycken, eller i medeltal 15 i varje klass. Det är dock att märka, att undervisningsmaterielen
i stort sett blir densamma, örn elevantalet blir det
dubbla med 4 enkla klasser. Specialrummens omfattning blir också i det
närmaste lika, då vid ett elevantal överstigande 15 uppdelning kan ske
vid elevlaborationer. Däremot kan ett och annat klassrum något minskas.

Att nu uppskjuta frågan örn utredning för anskaffande av tillräckliga
och ändamålsenliga lokaler finner rektor ytterligt oklokt, örn hänsyn tages
till kungl, skolöverstyrelsens yttrande den 29 december 1931. Dock
anser rektor, att skolstyrelsen icke vid detta tillfälle bör fatta något beslut
utan avvakta den nya stadgan för kommunala realskolor, vilken
stadga torde komma att framvisa en förbättrad ställning i fråga om mellanskolans
inordnande i den allmänna skolorganisationen.

En annan fråga, även den av vikt för den blivande kommunala realskolan,
gäller övningsämnen. På förslag av rektor ingick styrelsen den
29 maj 1929 till kungl, skolöverstyrelsen med begäran örn tillstånd att från
och med höstterminen 1929 och därefter successivt få tillämpa kursplanerna
för statens 4-åriga realskolor, med undantag för övningsämnen, där
skolans ursprungliga kursplan tillsvidare skulle gälla. Från och med läsåret
1932—1933 tillämpas ovannämnda kursplan i samtliga klasser, varefter
tiden torde vara inne att upptaga frågan örn övningsämnenas ställning
å timplanen.

Skall alltså skolan effektivt kunna arbeta med realexamen som mål och
i enlighet med de av Kungl. Majit fastställda kursplanerna, måste ganska
genomgripande förändringar för skolarbetets rationella bedrivande vidtagas.

Är åter meningen att skolan skall läggas ner, vilken mening även uttalats
från vissa håll, återstår inget annat än en övergång till högre folkskola
utan examensrätt, i vilket fall eleverna få avlägga sin examen vid
andra skolor. I så fall skulle en högre folkskola helt kunna avvecklas
1956, men blir den under en längre tid dyrare för kommunen än en kommunal
realskola, även örn hänsyn tages till de merkostnader kommunen
får ikläda sig vid anskaffandet av förbättrade lokaler.

I detta rektors uttalande kan en hel del ytterligare klarläggas och utvecklas,
men i stort sett utgör det ett sammandrag av lokalfrågans läge
för närvarande. Det är moderata krav, som uppställas ur skolans synpunkt,
men samtidigt utgöra de ett livsvillkor för skolans framtida bestånd.
En utredning kan icke betinga ett sådant belopp, att icke kommunen
ekonomiskt orkar med den. Även örn utredningen ligger klar, innebär
detta icke byggnadsplanernas förverkligande, då det är kommunalfullmäktige,
som ha beslutanderätten.

§ 6.

Från skolans lärare i biologi, kemi och teckning, fil. mag. Olle Cederbom,
förelåg följande uttalande angående svårigheterna vid undervisningen
i ovan nämnda ämnen: »Det s. k. laborationsrummet är egentligen
uteslutande inrett som en naturvetenskaplig liirosal med amfiteatraliskt

— 88 —

ordnade bänkar. Frånsett utrymmet är det alltså i och för sig föga lämpligt
för laborationer. När därtill kommer trängseln kring arbetsborden,
bli elevernas enskilda arbeten under laborationstimmarna i kemi i icke
ringa grad försvårade för dem själva. Ofta måste även katedern utnyttjas,
vilket måste menligt inverka på lärarens ledning av laborationerna.

Att under nuvarande förhållanden anordna växtbiologiska (eg. växtfysiologiska)
försök, vilka för att slutföras fordra, att en del av rummet under
flera dagar står till laboranternas förfogande, är uteslutet.

Rummets inredning är föga lämpat för teckningsundervisningen. Sålunda
finnas inga ställningar att placera föremålen på vid frihandsteckning,
och bordens horisontala ytor passa ej vid färgläggning med vattenfärger.
Vid linearritning kunna endast 10 elever få plats (då användes
också katedern). För den skull måste nuvarande 2:dra klassens halva
elevantal utföra sina arbeten i klassrummet, där bänkarna icke alls lämpa
sig för sådant arbete.

Av ovanstående framgår att undervisningen i kemi, biologi och teckning
icke kan bedrivas såsom den skulle kunna, om lämpliga lokaler funnos
tillgängliga.»

§ 7.

Från t. f. undervisningsrådet C. S. Werner förelåg en till styrelsen avgiven
skrivelse av den 29 december 1931, föranledd av den inspektion, som
av undervisningsrådet förrättats vid skolan den 25—26 november 1931.

Av skrivelsen framgår dels att skolan vore i trängande behov av nya
lokaler, dels att vissa erinringar kunnat göras mot den för skolan gällande
arbetsordningen ävensom mot elevernas uppsatser på modersmålet.

Härutöver framhålles i skrivelsen vikten av dels att före intagningen i
skolan tillsyn ägnas, att vederbörliga kurser blivit fullständigt och tillfredsställande
genomgångna, dels att kraven i realexamen upprätthållas.

Som var att vänta har den mot skolan riktade nedgörande kritiken väckt
förstämning i de kretsar, som stå skolan nära, och som nedlagt ett oegennyttigt
arbete för skolundervisningens höjande inom samhället fram till
kommunal mellanskola, bland annat genom att förskaffa skolan efter samhällets
syn på saken visserligen enkla men dock användbara lokaler.

Vad först sagda lokaler beträffar diskuterades hithörande fråga ingående.
Styrelsens uppfattning i anledning härav framgår av nedanstående
uttalande.

Efter att före den 1 oktober 1921 hava varit inhyst i ett flertal olika,
mindre lämpliga lokaler kunde kommunala mellanskolan sistnämnda dag
taga de nuvarande en trappa upp i soldathemmet belägna rummen i anspråk.
En tämligen godtagbar lösning av skolans lokalfråga hade därmed
nåtts och ansåg sig också dåvarande skolstyrelsen för en tid av tio år
kunna förhyra lokalerna i fråga. Sedan dess hava tillkommit den 1 oktober
1922 samlingssalen samt den 21 augusti 1925 rektors nuvarande expeditionsrum.
Nu gällande kontrakt med soldathemsstyrelsen utgår den 1
oktober 1934. Från kommunens sida synes sålunda under de gångna tio
åren ett flertal åtgärder vidtagits för att tillhandagå skolan i förhållande
till dess storlek och samhällets ekonomiska bärkraft passande lokaler.
Någon erinran från skolöverstyrelsens sida, att dessa skulle för avsett
ändamål vara olämpliga, har före de nu i skrivelsen gjorda anmärkningarna
ej heller till styrelsen någonsin gjorts. Styrelsen ställer sig därför
helt naturligt frågande inför det förhållandet, att lokalerna nu blivit behäftade
med strängt taget endast fel och att de kunna vara av sådan be -

— 89 —

skaffenhet, att skolan vore i »trängande» behov av nya lokaler, detta så
mycket mer som i skrivelsen vitsordas, att klassrummen, som synes styrelsen
vara huvudsaken, vad beträffar storleken, med nuvarande lärjungeantal
äro tillfredsställande och lokalerna väl underhållna.

Tidpunkten för upptagande av frågan örn nya skollokaler ansåg styrelsen
för närvarande vara synnerligen olämplig beroende såväl på den rådande
ekonomiska krisen som på omöjligheten av att nu kunna bedöma
vad en ny härordning för Karlsborgs samhälle — i högsta grad beroende
som det är av de till platsen förlagda militära institutionerna — kan komma
att medföra. Då i enlighet med vad ovan framgår samhällets framtidsutsikter
och därmed dess skolfråga för närvarande icke en gång närmelsevis
kunna bedömas, ansåg sig styrelsen vara i saknad av sådant underlag,
som givetvis måste finnas, för att en framför allt ur ekonomisk
synpunkt så betydelsefull fråga som nya skollokaler skulle kunna upptagas
till omprövning.

Detta förhållande hindrar givetvis icke, att styrelsen, intill dess läget
angående skolans framtid klarnat, i den mån så är möjligt tillgodoser i
skrivelsen framställda önskemål.

Enligt skrivelsen ansågos de fyra nuvarande klassrummen vara tillfredsställande,
så länge lärjungeantalet vore så litet som för närvarande.
Huruvida någon ökning eller minskning av lärjungeantalet är att emotse
kan givetvis icke nu förutsägas. En tidigare inom samhället för folkskolan
gjord utredning utvisar emellertid, att antalet inom kommunen

födda barn årligen nedgått sålunda:

antal födda barn under tiden närmast före år 1924 per år omkring .... 40,

» » » år 1924.................................................................................... 32,

» » » » 1925.................................................................................... 29,

» » » » 1926.................................................................................... 34,

» » » » 1927 27,

» » » » 1928 30,

» » » » 1929 20,

» » » » 1930 25.

Ehuru verkningarna av nedgången i antalet födda barn per år icke
direkt avspegla sig i antal elever i den kommunala mellanskola!!, så pekar
dock utredningen i den riktningen, att någon avsevärd ökning av elevantalet
knappast under de närmaste åren torde vara att förvänta.

Enligt skrivelsen skulle klassrummen vara dragiga och hava alltför
liten fönsteryta. Styrelsen beslöt i anledning härav vidtala soldathemsstyrelsen
att vidtaga erforderliga åtgärder för att i görligaste mån göra
rummen dragfria. Vad fönstrens storlek beträffar föranledde denna fråga
för närvarande icke något styrelsens särskilda yttrande.

Det klassrum, som under nuvarande läsår disponerats av första klassen,
d. v. s. enligt skrivelsen för de ömtåligaste lärjungarna, säges i skrivelsen
ligga åt olämpligt väderstreck. Styrelsen, som insåg det önskvärda
uti, att alla klassrummen legat åt rätt väderstreck, om också sådant
idealförhållande väl sällan i en byggnad kan nås, beslöt anmoda rektor
att, i den män så med hänsyn till antal lärjungar m. m. kan ske, framdeles
tillse, att de två lägsta klassernas elever icke hänvisades till ifrågavarande
rum.

I skrivelsen anmärkes att det vetenskapliga rummet är alltför litet och
att det borde vara försett med ett rymligt och från lärosalen lätt tillgäng -

— 90

ligt materialrum. Styrelsen fann det även för sin del önskvärt, att ifrågavarande
undervisningslokaler voro större och beslöt styrelsen undersöka
möjligheterna av att i skolans närhet förhyra lämplig lokal för här
avsett ändamål.

Anmärkningen att kollegierummet är för litet är ju en fråga, som helt
och hållet får ses mot bakgrunden av, vilka pretentioner ställas på komfort
och bekvämlighet. Enligt styrelsens uppfattning torde rummet folden
fåtaliga lärarkår, som där har anledning uppehålla sig under såsom
regel någon kortare tid per dag, vara vad storleken beträffar fullt tillräckligt.

Korridoren framhålles sakna direkt ljus. Att någon avsevärd olägenhet
därav uppstått hade sig styrelsen icke bekant.

Att ljudisolationen mellan klassrummen och underliggande kafélokal
ej är fullt tillfredsställande sammanhänger med, enligt vad som blivit
upplyst, att ljud från pianomusik understundom tränger upp till klassrummen.
Styrelsen har lagt denna sak till rätta genom att överenskommelse
träffats med kafélokalernas innehavarinna, att i lokalenia befintliga
tvenne pianon låsas under den tid lektionerna pågå.

Såsom synnerligen otillfredsställande betraktas rektorsexpeditionen och
samlingssalen. Styrelsen vill härvid hänvisa till, att lokalerna tagits i
anspråk så sent som åren 1921—1925 och hälsades tillkomsten av dessa då
med stor tillfredsställelse. Några år senare skulle samma lokaler strängt
taget vara under all kritik. Styrelsen, som är fullt på det klara med, att
bättre lokaler voro önskvärda, håller emellertid före, att lokalerna, som
sedan de tagits i bruk ej undergått någon förändring till det sämre, nu
liksom under de gångna åren nöjaktigt kunna för avsett ändamål användas.
Det oaktat ville dock styrelsen låta undersöka möjligheten av
att genom insättning av takfönster söka förbättra dagsbelysningen av
samlingssalen. Att lokalerna äro belägna på vinden, d. v. s. i våningen
över klassrummen, har styrelsen svårt finna vara något fel. Det förhållandet,
att rektorsexpeditionen samtidigt inrymmer bibliotek, förefaller
styrelsen förutom att vara ett klokt ekonomiskt utnyttjande av expeditionsrummet
icke kunna medföra någon olägenhet för eleverna samt för
rektor, med hänsyn till att denne tillika är bibliotekarie, enbart vara en
fördel. Att samlingssalen tillika är skrivsal finner styrelsen likaledes
vara ett klokt ekonomiskt utnyttjande av lokalen i fråga och tror sig
styrelsen i övrigt veta, att ett dylikt utnyttjande av samlingssalen äger
sin motsvarighet vid ett stort antal andra läroanstalter. Svårigheten att
nöjaktigt kunna uppvärma lokalerna lär, enligt vad styrelsen har sig
bekant, vara eliminerad, sedan soldathemsstyrelsen numera för eldningen
engagerat fullt lämplig person. Det oaktat ansåg sig styrelsen närmare
böra låta undersöka ifrågavarande förhållande samt på grund därav vidtaga
eventuellt erforderliga åtgärder. Styrelsen tror sig i övrigt kunna
hysa den förhoppningen att vid vissa tillfällen få begagna en soldathemmet
tillhörig större samlingssal, vars inredning, enligt vad styrelsen har
sig bekant, avsågs att inom kort färdigställas.

Enligt skrivelsen skulle ur hygienisk synpunkt skolans användning av
Karlsborgs artilleriregementes stora och präktiga gymnastiksal ej vara
lycklig. Det syntes styrelsen egendomligt, att för de ytterst små gymnastikavdelningar,
som skolan uppsätter, ifrågavarande visserligen gamla
men ingalunda omoderna och med centralvärme försedda gymnastiksal
med det ofantliga utrymmet av 810 kvadratmeter och 5,830 kubikmeter

— 91 —

skulle ur hygienisk synpunkt för skolans elever vara olämplig. Möjligt
är att med hänsyn till all den obligatoriska och frivilliga gymnastik jämte
idrott, som därstädes bedrivas, svårigheter föreligga att för jämnan hålla
gymnastiksalen helt fri från damm. I samband härmed ville styrelsen
icke underlåta framhålla, att sagda artilleriregemente, som i hög grad
nyttjar gymnastiksalen, under år 1930 haft den lägsta sjukprocenten inom
armén.

Slutligen framhålles önskvärdheten av tillgång på ytterligare ett stort
antal rum, såsom teckningssal, frukostrum, läsrum för eleverna m. fl.
Styrelsen, som fattat sin uppgift så, att å ena sidan skolans berättigade
krav på lokaler blir tillgodosett och att å andra sidan skolans utgifter
icke komma att väga alltför tungt i kommunens budget, fann åtminstone
för närvarande behovet av ifrågavarande rum, i och för sig önskvärda,
icke nödvändigt.

Yad slutligen de enligt ovan gjorda erinringarna mot arbetsordningen
och undervisningen samt i övrigt vad som anförts angående elevernas intagning
i skolan och kraven i realexamen m. m. beträffar tog styrelsen genom
rektor del av den närmare innebörden av anmärkningarna i fråga.

Beslöts att utdrag ur detta protokoll skulle, vad avser här avhandlade
ärende, skolöverstyrelsen tillställas.

§ 8.

Yad beträffar rektors yrkande örn utredning, åsyftande lämpligaste
lösningen av skolans lokalfråga i enlighet med t. f. undervisningsrådet
C. S. Werners förslag, beslöt styrelsen hänvisa till § 7 i detta protokoll.

Som ovan
Edvin Ekedorff.

Justeras:

C. G- Palm, S. J. Kittendorff, B. E. Helldén.

Statskontorets

yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid. 143, § 49.

Underdånigt utlåtande.

Enligt statskontorets mening måste det av riksdagens revisorer i föreliggande
yttrande påtalade förhållandet anses mindre tillfredsställande.
Det är icke för statskontoret bekant, huruvida de omförmälda utbetalningarna
förekommit i någon mera avsevärd omfattning, men finner sig
statskontoret likväl böra uttala, att en ändring i gällande bestämmelser
angående tillfällig löneförbättring åt ifrågavarande lärarinnor synes böra
vidtagas till förebyggande av en fortsatt tillämpning av det angivna förfarandet.

— 92 —

I handläggningen av detta ärende hava, förutom undertecknade, deltagit
statskommissarierna Nissen, Spilhammar, Tottie och Björn.

Stockholm den 10 januari 1934.

GUSTAF ALVE.

Underdånigst
K. BERGENDAL.

Hjalmar Ryttermark.

Skolöverstyrelsens

yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid. 143, §49.

Till Konungen.

Genom nådig remiss den 21 december 1933 har Eders Kungl. Maj:t anbefallt
skolöverstyrelsen avgiva utlåtande med anledning av vad i § 49
av riksdagens senaste församlade revisorers berättelse yttrats rörande
tillfällig löneförbättring till vissa lärare vid privatläroverken. Med återställande
av remissakten får överstyrelsen i underdånighet anföra följande.

Efter en redogörelse för de grunder, enligt vilka tillfällig löneförbättring
av statsmedel utgår till lärare vid statsunderstödda privatläroverk,
framhålla statrevisorerna, dels att någon begränsning av den tid, varunder
ifrågavarande lärare äga att under sjukledighet bibehålla den av
statsmedel utgående tillfälliga löneförbättringen, icke finnes angiven, dels
att som villkor för löneförbättringens utgående icke föreskrivits skyldighet
för vederbörande skola att av egna medel bidraga till avlöning åt
sjukledig lärare. Statsrevisorerna finna det kunna ifrågasättas, huruvida
icke föreskrift borde meddelas, att löneförbättringen skall utgå till
sjukledig lärare endast för den tid vederbörande läroanstalt utbetalar avlöning
till den tjänstledige läraren.

överstyrelsen vill till en början erinra örn den ställning i avlöningshänseende,
som ifrågavarande lärare intaga vid tjänstledighet under
sjukdom. Härvidlag måste en åtskillnad göras mellan sådana lärare, som
äga delaktighet i de enskilda läroanstalternas vikariatskass», och sådana,
som icke äga dylik delaktighet. Till den förstnämnda kategorien höra, i
vad gäller nu avsedda befattningshavare, ämneslärarinnor och övningslärarinnor
med tjänstgöring av sådan omfattning och art, att de äga rätt
till lönetursberäkning för uppflyttning i högre lönegrad. Dessa lärarinnor
äro jämväl skyldiga att tillhöra lärarinnornas pensionsanstalt. Enligt
nådiga kungörelsen den 21 februari 1914 (nr 29) angående reglemente
för de enskilda läroanstalternas vikariatskassa utgår som regel bidrag till
avlöning åt sjuk lärarinnas vikarie för högst 180 läsveckor, vare sig den
av sjukdomen föranledda tjänstledigheten varar i en följd eller är fördelad
på olika perioder. Beträffande ifrågavarande lärarinnors avlöning
under sjukdomstid gäller, att den utgår i första lönegraden med
halva lönen och i högre lönegrader ävensom för föreståndarinna med tre

— 93

fjärdedelar av lönell, varvid med lön förstås stadgad grundlön jämte eventuella
ålders- oell lönetillägg. Såsom av statsrevisorernas redogörelse
framgår, utgår den tillfälliga löneförbättringen oavkortad. Efter 180
veckors ledighet för sjukdom äger lärarinnan ingen lagstadgad rätt till
andra avlöningsmedel än den tillfälliga löneförbättringen och eventuella
ålders- och lönetillägg jämte därå belöpande dyrtidstillägg, varvid hon
dock måste till vikariens avlöning avstå, vad som kan till denna utgå såsom
ålders- och lönetillägg. Det kan sålunda inträffa, att örn den sjuklediga
lärarinnan har lägre kompetens eller befinner sig i lägre lönegrad
än vikarien, lion får till denna av sina avlöningsförmåner avstå
jämväl en del av det belopp, som till den sjuklediga utgår i form av tillfällig
löneförbättring. I bästa fall kan lärarinna, som redan åtnjutit
ledighet för sjukdom under 180 läsveckor, vid förnyad sjukledighet erhålla
för år räknat 800 -f- 1,500 kronor jämte dyrtidstillägg; i sämsta teoretiskt
tänkbara fall upppgå de för henne disponibla avlöningsmedlen till
400 kronor jämte dyrtidstillägg å detta belopp.

I pensionshänseende tillhöra nu avsedda lärarinnor lärarinnornas pensionsanstalt.
Enligt reglementet för denna anstalt föreligger icke möjlighet
till förtidspensionering av lärarinna, som på grund av sjukdom är urståndsatt
att tjänstgöra. Däremot är hon skyldig att under tjänstledighet,
så länge hon kvarstår å vederbörande läroanstalts stat, erlägga viss del av
pensionsavgiften och äger rätt att komma i åtnjutande av pension tidigast
den 1 juli det kalenderår, då hon fyller 55 år.

Beträffande övriga av ifrågavarande lärare, som icke äga delaktighet
i vikariatskassan, ställa sig förhållandena betydligt ogynnsammare, så tillvida
som dessa lärare icke under någon tid av sjukledighet äga lagstadgad
rätt att bibehålla vissa avlöningsförmåner, utöver den tillfälliga löneförbättringen
jämte därå belöpande dyrtidstillägg. Bestämmelser angående
minimiavlöning och ålderstillägg för ifrågavarande lärare saknas,
och de äro således beträffande sina avlöningsförmåner i stort sett hänvisade
till privat överenskommelse med vederbörande skolas ledning. I
allmänhet torde emellertid gälla, att sådana bindande överenskommelser
träffats, som på ett förhållandevis tillfredsställande sätt trygga den enskilde
lärarens ekonomiska ställning. Några åtgärder från statsmakternas
sida för ordnande av dessa lärares pensionsförhållanden hava ännu
icke blivit vidtagna.

Av den föregående redogörelsen torde framgå, att lärarna vid de statsunderstödda
privatläroverken äro, i vad gäller avlöningsförmåner under
sjukledighet, i det hela sämre ställda än motsvarande lärarkategorier vid
statliga och kommunala läroanstalter. En ämneslärare vid allmänt läroverk,
som är tjänstledig på grund av sjukdom, äger uppbära hela den till
avlöningen (inklusive den tillfälliga löneförbättringen) hörande lönen,
men icke tjänstgöringspenningarna, och Övningslärare tre fjärdedelar av
vad han skulle uppbära, därest lian själv bestrede sin tjänst. Av den tillfälliga
löneförbättringen räknas omkring två tredjedelar som lön oell omkring
en tredjedel som tjänstgöringspenningar. Därest tjänstledigheten
fortgått under fem på varandra följande år, inträder skyldighet för befattningshavaren
att avgå från tjänsten, därest han finnes vara för framtiden
till tjänstgöring oförmögen, varvid han, örn tjänstårens antal icke
understiger tio, blir berättigad till pension, uppgående till minst 75 procent
av hel pension.

Lärare vid kommunal mellanskola och kommunal flickskola, som är
tjänstledig på grund av sjukdom, äger åtnjuta samtliga honom eljest till -

94

kommande kontanta avlöningsförmåner, med avdrag av ett belopp, motsvarande
en tredjedel av begynnelseavlöningen. Motsvarande bestämmelse
gäller i fråga örn dylik lärare tillkommande tillfällig löneförbättring.
Befattningshavare av nu avsett slag är skyldig att avgå från tjänsten,
örn lian till följd av sjukdom under fem på varandra följande år varit
oförmögen att tjänstgöra under sammanlagt mer än 4/s av den tid, som
det eljest ålegat honom att tjänstgöra, och finnes vara för framtiden oförmögen
att behörigen sköta sin tjänst. Därvid inträder för honom rätt till
genast börjande tjänstepension, vilken, med viss inskränkning, uppgår
till minst tre fjärdedelar av hel pension.

Mot bakgrunden av nu angivna förhållanden synes det i och för sig
rimligt och billigt, att lärare vid statsunderstödda privatläroverk, för
vilka någon möjlighet till förtidspensionering icke föreligger, vid sjukledighet
erhålla det bidrag till sin försörjuing, som den av statsmedel utgående
tillfälliga löneförbättringen innebär. Då de skolor det här gäller
måste oavsett sin egenskap av privatläroverk anses utföra ett undervisnings-
och uppfostringsarbete i det allmännas tjänst, vilket jämväl synes
erkänt genom det understöd, som lämnas deras verksamhet från statsmakternas
sida, torde det få betraktas såsom skäligt, att det allmänna bereder
även lärarna vid dessa skolor möjlighet till nödtorftligt uppehälle under
sjukdomstid. En utväg därvidlag vore att, åtminstone i viss utsträckning,
likformighet genomfördes med avseende på avlöning under sjukledighet
och förtidspensionering för dessa lärare å ena sidan och lärarpersonalen
vid kommunala och statliga läroanstalter å den andra. Åtgärder
i dylik riktning skulle emellertid medföra djupgående och omfattande
ingrepp i nu rådande förhållanden rörande avlöning och pensionering
av lärarpersonalen vid privatläroverken och synas därför böra tagas
under övervägande endast i samband med en allmän omarbetning av bestämmelserna
örn avlöning åt lärare vid privatläroverk och statsbidrag
till dylika läroanstalter.

Den av statsrevisorerna påtalade bestämmelsen angående den tillfälliga
löneförbättringens utgående till lärare vid privatläroverk under sjukledighet
ingår redan i den tidigaste kungörelsen den 23 november 1917 (nr
857) angående statsbidrag till beredande av tillfällig löneförbättring under
år 1918 åt vissa lärare vid enskilda läroanstalter. Bestämmelsen har
sannolikt influtit här från nådiga kungörelsen den 31 juli 1917 (nr 532) angående
krigstidshjälp under år 1917 åt vissa lärare vid enskilda läroanstalter,
vari föreskrives bland annat, att den som på grund av sjukdom
åtnjutit tjänstledighet, icke för denna tid skall vidkännas avdrag å beloppet
av honom tillkommande krigstidshjälp. Ursprungligen utgick den
tillfälliga löneförbättringen under tjänstledighet på grund av sjukdom
endast till föreståndare samt ämneslärarc med full tjänstgöring, däremot
icke vare sig till Övningslärare eller timlärare. Emellertid uppmärksammade
1919 års riksdag i skrivelse nr 8 A under punkt 176 detta förhållande
samt uttalade, att för riksdagen hade framstått det berättigade i att
åtminstone de Övningslärare, som hade tjänstgöring av den art och omfattning,
att den berättigade till tjiinstårsberäkning för erhållande av
ålderstillägg, erhölle samma förmån, som tillkomme föreståndare och ämneslärare
med full tjänstgöring. Biksdagen förutsatte, att Kungl. Majit
vid utfärdande av förnyade föreskrifter rörande tillämpningen av 1920
års tillfälliga löneförbättring toge behörig hänsyn till vad sålunda förekommit.
Så har också skett genom därefter utfärdade kungörelser i ämnet.

— 95 —

Statsrevisorerna ifrågasätta nu, såsom redan nämnts, en föreskrift därom,
att löneförbättringen skall utgå till sjukledig lärare endast för den
tid vederbörande läroanstalt utbetalar avlöning till den tjänstledige läraren.
Det framgår av vad i det föregående relaterats, att överstyrelsen
icke kan för sin del förorda en dylik begränsning i utgåendet av den tillfälliga
löneförbättringen. En sådan föreskrift skulle, såvitt överstyrelsen
kan finna, innebära, att tillfällig löneförbättring, vad beträffar lärarinna,
som är delaktig i vikariatskassan, icke vidare skulle utgå, sedan
vederbörande befattningshavare åtnjutit tjänstledighet för sjukdom under
180 läsveckor, och beträffande övriga lärare överhuvudtaget icke utgå
under ledighet för sjukdom. Till följd härav skulle det kunna inträffa,
att för sjukdom tjänstledig lärarinna, för att kunna kvarstå på skolans
stat, finge ej blott avstå från samtliga sina avlöningsförmåner utan möjligen
även därutöver bidraga till vikariens avlöning.

I detta sammanhang vill överstyrelsen påpeka, att en begränsning av
den tillfälliga löneförbättringen på sätt statsrevisorerna ifrågasatt icke
torde komma att innebära någon mera avsevärd besparing för statsverket.
Enligt de upplysningar, som överstyrelsen kunnat inhämta, uppgår
antalet lärarinnor, som under innevarande läsår åtnjuta tjänstledighet
för sjukdom och som tidigare varit av samma anledning tjänstlediga under
minst 180 läsveckor, till nio, av vilka åtta uppbära tillfällig löneförbättring
å 1,500 kronor och en dylik å 1,200 kronor, jämte vederbörligt
dyrtidstillägg.

överstyrelsen finner sålunda, med hänsyn till vad i det föregående anförts,
starka skäl tala för att någon ändring i de nuvarande bestämmelserna
angående tillfällig löneförbättring åt lärare vid privatläroverken
icke vidtages annat än i samband med en allmän omreglering av avlönings-
och pensionsförhållandena beträffande ifrågavarande lärare.

Därest emellertid, i anslutning till syftet i det av statsrevisorerna gjorda
uttalandet, en begränsning i fråga örn beloppet av den tillfälliga löneförbättringen
under sjukledighet skulle anses påkallad, synes en dylik
begränsning böra ske icke blott vid ledighet, som inträffar efter det att
bidrag upphört att utgå ur vikariatskassan, utan under all ledighet för
sjukdom. Härvidlag vill överstyrelsen erinra dels därom, att lärarinna,
som är sjukledig och för vilken bidrag utgår ur vikariatskassan, får avstå
viss del av sina övriga avlöningsförmåner, dels därom, att lärare vid statliga
och statsunderstödda kommunala läroanstalter vid tjänstledighet för
sjukdom får avstå jämväl viss del, i regel en tredjedel, av jämväl den tillfälliga
löneförbättringen. I anslutning härtill skulle det sålunda föreskrivas,
att lärarinna vid statsunderstött privatläroverk, för vilken under
sjukledighet bidrag utgår ur vikariatskassan, skall, därest hon åtnjuter
avlöning i första lönegraden, av den tillfälliga löneförbättringen avstå
hälften ävensom att under enahanda förutsättning föreståndarinna
och lärarinna, som åtnjuter avlöning i högre lönegrad, skall avstå en fjärdedel
av den tillfälliga löneförbättringen. Föreskriften skulle vidare innefatta.
att vid statsunderstött privatläroverk anstiilld lärare eller lärarinna,
för vilken bidrag ur vikariatskassan icke utgår, skall under ledighet
för sjukdom avstå en tredjedel av den honom eller henne eljest tillkommande
löneförbättringen. Det bör nämnas, att vid en sådan begränsning
lärarinna med lägre kompetens, som befinner sig i lägsta lönegraden
och är tjänstledig för sjukdom utöver 180 veckor, icke kommer att, diirest
hennes vikarie bar högre kompetens oell åtnjuter avlöning i högsta lönegraden,
bibehållas vid någon del av sina avlöningsförmåner. Häremot

— 96 —

torde emellertid ur principiell synpunkt någon mera vägande invändning
icke kunna göras, då den sjuklediga lärarinnan i sådant fall har en tjänstetid,
icke uppgående till fem tjänstår.

Statsrevisorerna hava, som i det föregående nämnts, påpekat, att som
villkor för löneförbättringens utgående icke föreskrivits skyldighet för
vederbörande skola att av egna medel bidraga till avlöning åt sjukledig
lärare. Överstyrelsen anser sig icke kunna, så länge nuvarande avlönings-
och statsbidragsbestämmelser i övrigt kvarstå, tillstyrka, att ett
sådant villkor uppställes, överstyrelsen vill erinra därom, att då första
gången, av 1917 års riksdag, anslagsbelopp beviljades för tillfällig löneförbättring
åt lärare vid privatläroverk, riksdagen angav bland annat
sådana grunder för löneförbättringens utgående, att staten skulle bidraga
med två tredjedelar av det för varje fall bestämda beloppet, under villkor
att den återstående tredjedelen tillskötes av kommun eller enskilda donatorer
eller utginge av medel, som eljest stöde till vederbörande läroanstalts
förfogande. En ändring härutinnan vidtogs emellertid redan av
1919 års riksdag, av skäl som framgå av Eders Kungl. Maj:ts proposition
nr 178 till 1919 års riksdag, varvid bestämdes, att den tillfälliga löneförbättringen
skulle, vad anginge enskild mellanskola och högre flickskola,
utgå under förutsättning att en summa, motsvarande 20 procent av det
sammanlagda till lärarpersonalen vid vederbörande skola i tillfällig löneförbättring
utgående beloppet, bleve för skolans verksamhet i övrigt anslagen
av kommun eller enskilda donatorer eller utginge av medel, som
eljest stöde till vederbörande läroanstalts förfogande. Denna föreskrift
ingår alltjämt i bestämmelserna rörande'' utgående av tillfällig löneförbättring
åt ifrågavarande lärare.

I den slutliga handläggningen av detta ärende hava deltagit generaldirektören
Holmdahl, avdelningschefen undervisningsrådet Wallin, undervisningsråden
Johansson, Hänninger, föredragande, Kärre och Jonzon.

Stockholm den 8 januari 1934.

NILS HÄNNINGER.
Föredragande.

Underdånigst
OTTO HOLMDAHL.

Daga Falk.

Statskontorets

yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid. 145, § 50.

Underdånigt utlåtande.

Det av riksdagens revisorer anmärkta förhållandet synes statskontoret
vara av den art, att det kan ifrågasättas att vidtaga åtgärder till ändring
i den av revisorerna angivna riktningen utan att avvakta genomförandet
av nya lönebestämmelser för ifrågavarande befattningshavare. Statskontoret
föreställer sig, att erforderligt förslag i ämnet kommer att avgivas
av den sakkunniga myndigheten, skolöverstyrelsen.

— 97

I handläggningen av detta ärende hava, förutom undertecknade, deltagit
statskommissarierna Nissen, Spilhammar, Tottie och Björn.

Stockholm den 10 januari 1934.

Underdänigst
K. BERGENDAL.

GUSTAF A LVU.

Hjalmar Ryttermark.

Skolöverstyrelsens

yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid. 145, § 50.

Till Konungen.

Med anledning av härmed återgående nådiga remiss får skolöverstyrelsen
i underdånighet anföra följande.

De bestämmelser i nådiga kungörelsen den 16 september 1918 (nr 760)
angående avlöning åt lärare vid folk- och småskolor samt statsbidrag till
sådan avlöning, § 8 mom. 1 c) samt § 15 mom. 3 d), vilka enligt statsrevisorernas
uppfattning vore otillfredsställande och därför borde ändras,
hava tillkommit i samband med den av 1918 års riksdag beslutade
löneregleringen för folkskolans lärare. Förut funnos inga bestämmelser
angående folkskollärares avlöning vid åtnjuten tjänstledighet i andra
fall, än då ledigheten föranleddes av styrkt sjukdom. När det då gällde
att reglera avlöningen även i det fall, att lärare vore tjänstledig på grund
av annan anledning än sjukdom eller för fullgörande av offentligt uppdrag
—• i vilket fall Eders Kungl. Majit äger att bestämma avlöningen —
anslöto sig statsmakterna till det av den s. k. lärarlönenämnden framlagda
förslaget, att sådan lärare skulle vara berättigad att åtnjuta honom
eljest tillkommande avlöningsförmåner med avdrag av ett belopp,
motsvarande den kontanta avlöningen för kvinnlig vikarie å tjänsten.
Med denna bestämmelse åsyftades givetvis att avlöningsförmånerna för
befattningshavarna vid dylik tjänstledighet skulle bliva så enhetliga som
möjligt och sålunda icke till sin storlek behöva bliva beroende av sådana
tillfälliga omständigheter, som örn vikarien vore manlig eller kvinnlig
och därmed följande högre eller lägre vikariatsarvode. Det bör märkas,
att en skolstyrelse har full frihet att såsom vikarie för vare sig manlig
eller kvinnlig befattningshavare som är tjänstledig antaga manlig eller
kvinnlig vikarie. Såsom en omedelbar följd av den sålunda fastslagna
avlöningsgrundsatsen tillkom den bestämmelsen, att till vikariens avlöning
skulle i det fall, att vikarien vore manlig, utgå statsbidrag med ett
belopp motsvarande skillnaden mellan kvinnlig och manlig vikaries avlöning,
enär det givetvis icke kunde anses lämpligt, att kommunernas utgifter
bleve beroende av vikariens kön. Den nu gällande avlöningsbestämmelsen
för folkskollärare, som är tjänstledig av annan anledning än
sjukdom oell offentligt uppdrag, äger motsvarande tillämpning även beträffande
andra kommunalt anställda lärare, nämligen lärare vid högre
7 — Rev.-berättelse äng. statsverket för är 1933. lil.

folkskolor, kommunala mellanskolor och kommunala flickskolor samt axlandsting
upprättade småskoleseininarier.

När det beträffande folkskollärarkåren gäller att bedöma räckvidden
av de av statsrevisorerna betonade olägenheterna av bestämmelsen, att
tjänstledig lärare i vissa fall skall avstå endast ett belopp motsvarande
arvodet åt kvinnlig vikarie, mäste ihågkommas, att denna ordning icke
medför särskilda kostnader för statsverket i de fall, då kvinnlig vikarie
anställes. Av senast tillgängliga statistik, avseende slutet av vårterminen
1932, framgår, att ordinarie folkskollärares tjänstledigheter av annan
anledning än sjukdom då utgjorde 339. Av de sålunda tjänstlediga lärarna
voro 200 manliga och 139 kvinnliga. På de manliga lärarbefattningarna
tjänstgjorde 15S manliga och 42 kvinnliga och på de kvinnliga lärartjänsterna
25 manliga och 114 kvinnliga vikarier, lie manliga vikarierna
utgjorde sålunda sammanlagt 1S3 och de kvinnliga 156. I dessa tjänstledigheter
äro inräknade även de icke fåtaliga fall, då lärare varit tjänstledig
för fullgörande av offentligt uppdrag, men de anförda siffrorna
torde ändock vara belysande för den ungefärliga omfattningen av nu ifrågavarande
ledigheter.

Överstyrelsen finner sig böra i detta sammanhang framhålla, att överstyrelsen
i allmänhet saknar erfarenhet beträffande frågor, som stå i samband
med bestämmelserna angående lärarlönerna och statsbidrag till dessa
löner. Frågor av denna art handläggas i första hand av folkskolinspektörerna
och länsstyrelserna, och såsom regel gäller, att mål av denna art,
vilka komma under den högsta instansmyndighetens prövning, icke remitteras
till skolöverstyrelsen. Endast i ett pär begränsade avseenden tillkommer
det överstyrelsen att i enlighet med gällande föreskrifter taga
befattning med statsbidragsärenden. Det ena fallet är det, som hänför
sig till statsbidragskungörelsens § 17 mom. 1 b), varom också statsrevisorerna
erinrat. Enligt denna bestämmelse får statsbidrag till avlöning
at lärare, som är tjänstledig av annan anledning jin sjukdom eller offentligt
uppdrag, icke utgå, därest ledigheten omfattat mer än sex veckor
under ett och samma kalenderår, med mindre vederbörande folkskolinspektör
vitsordat att sådant må utan hinder av nämnda omständighet äga
rum, eller, då folkskolinspektören icke ansett sig kunna tillstyrka statsbidrags
utgående till den tjänstledige lärarens avlöning, skolöverstyrelsens
medgivande erhållits. En undersökning inom överstyrelsen har givit
vid handen, att det varit i jämförelsevis få läll som dylikt ärende hänskjuta
till överstyrelsens prövning. Under de 15 år, som bestämmelsen
varit gällande, har överstyrelsen haft att handlägga endast 38 sådana
ärenden, vilket utgör i medeltal 2 ‘/2 örn året.

Vad som vid en dylik prövning skall avgöras, vare sig den verkställes
av folkskolinspektören eller skolöverstyrelsen, är, huruvida statsbidrag
skall utgå antingen till den tjänstledige lärarens eller till vikariens avlöning.
I många fall är det från statsekonomisk synpunkt skäligen likgiltigt
vilket som sker. Befinner sig läraren i någon av de lägre lönegraderna,
blir det till och med för staten billigare, örn statsbidraget får utgå
till den tjänstledige lärarens lön. Detta sammanhänger därmed, att lönen
och statsbidraget till ordinarie lärare utgå för kalenderår, medan däremot
arvodet och statsbidraget till vikarien beräknas för läsår.

Märkas bör också, att den lokala skolmyndigheten äger att självständigt
besluta i fråga örn en lärares tjänstledighet, och att inspektörens
(eventuellt skolöverstyrelsens) bestämmanderätt endast kan avse formen
— enligt ovan angivna alternativ — för statsbidrags utgående, liksom ock

— 99

att statsbidragsfrågan icke inverkar på lärarens författningsenliga rätt
att under beviljad tjänstledighet åtnjuta den i § 8 moni. 1 e) stadgade avlöningen.
Av denna frågas behandling vid 1918 års riksdag framgår, att
den då sittande 1902 års löneregleringskommitté i sitt yttrande över lärår-1
lönenämndens förslag yrkat en bestämmelse av innehåll, att statsbidrag
till sålunda tjänstledig lärares avlöning ej skulle utgå, med mindre be-,
slutet örn ifrågavarande tjänstledighet blivit godkänd av folkskolinspektören,
eller, då denne ej ansåge sig kunna tillstyrka tjänstledigheten,
skolöverstyrelsens medgivande erhållits. Vederbörande departementschef
ville emellertid på närmare angivna grunder icke biträda detta löneregleringskonnnitténs
förslag utan hänförde i stället inspektörens (överstyrelsens)
prövning till frågan örn statsbidragets utgående.

Den nu anförda utredningen torde giva vid handen, att de av revisorerna
påtalade nackdelarna av nuvarande bestämmelser angående avlöning
oell statsbidrag vid vissa tjänstledigheter på folkskolans område
icke ilga en så omfattande betydelse, som det vid första påseendet kanske
vill synas. Men å andra sidan står det dock ovedersägligt kvar, att den
nu gällande ordningen kan i vissa fall inbjuda till en tillämpning, som
icke varit från början avsedd, liksom ock att statsverket i viss utsträckning
får vidkännas särskilda kostnader, som icke kunna sägas vara av
förhållandena starkt motiverade. Överstyrelsen vill därför för sin del
ansluta sig till revisorernas uppfattning, att en författningsändring i nu
förevarande avseende kan anses påkallad. Ändringen bör, såsom också
revisorerna antytt, gå i den riktningen, att kommunalt anställda lärare
vid tjänstledighet av annan anledning än sjukdom eller offentligt uppdrag
böra av sin kontanta lön avstå, vad som erfordras för befattningens
uppehållande.

Det starkaste skälet för en sådan ändring synes överstyrelsen vara den,
att en liknande bestämmelse numera gäller för statligt anställda lärare.
Vid den tidpunkt, då senaste lönereglering för folkskolans lärare genomfördes,
gällde för de statsanställda lärarna den bestämmelsen, att dessa
vid tjänstledighet för enskilda angelägenheter obligatoriskt skulle avstå
blott tjänstgöringspenningarna, men att de kunde förpliktas att utöver
dessa avstå så mycket av lönen, som för befattningens uppehållande erfordrades
eller eljest prövades skäligt. Denna bestämmelse har varit gällande
ända till år 1932, då Eders Kungl. Maj:t genom nådiga kungörelser
den 22 juni 1932 beträffande lärarpersonalen vid de allmänna läroverken,
folkskoleseminarier m. fl. föreskrivit, att befattningshavaren skall under
ledighet, som nu avses, där ej Kungl. Maj:! annorlunda förordnat, under
ledigheten av honom eljest tillkommande avlöning avstå så mycket, som
för befattningens uppehållande erfordras. Med hänsyn härtill synes det
överstyrelsen motiverat, att bestämmelser av ungefärligen enahanda innebörd
utfärdas även beträffande de kommunalt anställda lärarna. Överstyrelsen
finner sig böra framhålla, att även örn en dylik likställighet i
princip godtages, så återstår likväl en del frågor att lösa beträffande tilllämpningen,
särskilt med hänsyn till arvodets växlande storlek för manlig
och kvinnlig vikarie och därmed sammanhängande förhållanden. Sålunda
framhöll överstyrelsen i sitt den 20 november 1930 avgivna underdåniga
utlåtande över vissa delar av 1928 års lönekommittés betänkande
med förslag till lönereglering för befattningshavare vid undervisningsväsendet,
att tjänstledig manlig folkskollärare borde avstå manlig vika
ries avlöning och tjänstledig kvinnlig folkskollärare kvinnlig vikaries avlöning,
oavsett örn vikarien vore manlig eller kvinnlig.

— 100

Överstyrelsen är givetvis icke nu beredd att framlägga förslag till erforderliga
ändringar i gällande avlönings- och statsbidragsförfattningar.
Dessa sistnämnda författningar torde bliva föremål för en mera genomgående
omarbetning, därest det förslag till ändrade grunder för statens
understödjande av folkskoleväsendet — vilket i sig innefattar även större
statsbidrag till lärarlönerna — som nu är föremål för närmare utredning
hos av Eders Kungl. Maj:t tillkallade särskilda sakkunniga, blivit genomfört.
Det synes därför överstyrelsen lämpligt, att den nu ifrågasatta
revisionen av avlönings- och statsbidragsförfattningarna, i vad den avser
frågan örn lärares avlöning vid tjänstledighet m. m., också kommer
under omprövning i nyss antydda sammanhang. Skolöverstyrelsen får
därför i underdånighet hemställa, att Eders Kungl. Maj.-t ville remittera
frågan till de nämnda sakkunniga.

I den slutliga handläggningen av detta ärende hava deltagit generaldirektören
Holmdahl, avdelningschefen undervisningsrådet Bruce och undervisningsrådet
Nylund, föredragande.

Stockholm den 2 januari 1934.

Underdånigst
OTTO HOLMDAHL.

SVEN NYLUND.

Gustaf Redelius.

Skolöverstyrelsens

yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid. 148, §51.

Vördsamt utlåtande.

Med överlämnande av infordrat yttrande av styrelsen för sjunde dövstumskoldistriktet
ävensom i avskrift vederbörande skolföreståndares skrivelse
till riksdagens revisorer den 11 oktober 1933 får skolöverstyrelsen
i ärendet vördsamt anföra följande.

överstyrelsen delar den av riksdagens revisorer uttalade uppfattningen,
att utrymmet vid dövstumskolan i Härnösand icke är i alla avseden
fullt tillräckligt med hänsyn till nuvarande elevantal samt de krav
på utrymme och hygieniska anordningar, vilka numera böra ställas på
en anstalt av ifrågavarande slag. Emellertid vill överstyrelsen framhålla,
att antalet elever vid skolan tidigare varit i sjunkande och ännu
läsåret 1931/1932 utgjorde endast 124. Skulle det visa sig, att antalet elever
vid skolan kommer att för framtiden ungefärligen motsvara det nuvarande
(133) eller möjligen ytterligare ökas, synas åtgärder böra vidtgas
för ett bättre tillgodoseende av skolans lokalbehov, detta dock under
förutsättning att frågan ej under den närmaste tiden blir löst genom
mera vittgående åtgöranden från statens sida.

Stockholm den 11 januari 1934.

OTTO HOLMDAHL.

J. ENGVALL.

Hjalmar Werner.

— 101 —

Bilaga.

Till kungl, skolöverstyrelsen.

Härmed vördsamt yttrande i anledning av kungl, skolöverstyrelsens
remiss till styrelsen tor sjunde dövstumskoldistriktet av Kungl. Majrts
skrivelse till skolöverstyrelsen rörande i statsrevisorernas berättelse gjorda
påpekanden angående lokalerna vid dövstumskolan i Härnösand.

Styrelsen, som hänvisar till bilagda avskrift av skolföreståndarens
yttrande till statsrevisorerna,1 vill för sin del anföra följande.

Vad utrymmet i skolan beträffar torde statsrevisorerna huvudsakligen
lia fäst sin uppmärksamhet vid sovsalar och dagrum, enär ju skollokalerna
i övrigt äro fullt tillräckliga. Det bör då erinras örn. att skolans
elevantal för cirka 30 år sedan uppgick till över 170, och för dessa
elever fanns då inte större dagrumsutrymmen än nu. Den tiden begagnades
visserligen även nuvarande flickornas sysal till sovsal upptagande
20 sängplatser. I stället för denna sovsal inreddes för några år sedan
å tillgängligt utrymme på vinden utanför sjukavdelningen en sovsal,
rymmande 10 sovplatser. Sedan elevantalet under de senaste 30 åren
nedgått från 170 till 133, har således sovplatsutrymmet minskats med allenast
10 platser, vilket ju obestridligen måste betecknas som en betydande
förbättring. Med andra ord: varje elev har nu jämfört med förhållandet
för 30 år sedan ett väsentligt större sovplatsutrymme. Och samma
är förhållandet med dagrumsutrymmet.

Även örn man är medveten örn, att kravet på skollokaler under de senaste
30 åren skärpts väsentligt och villigt medgiver, att det hade varit
ett önskemål, att sovrums- och dagrumsutrymmet vore större vid skolan,
än det nu är, så har därmed icke sagts, att landstingen under nuvarande
ekonomiskt betryck anse sig böra eller kunna nedlägga ett betydande
enkostnadsbelopp för vinnande av ökat utrymme. Styrelsen är för sin
del av den meningen, att utrymmesförhållandena i skolbyggnaden äro sådana,
att allvarliga anmärkningar icke kunna med fog göras.

Så har under de senaste åren betydande kostnader nedlagts på skolbyggnaden
såsom reparationer och förbättringar, enbart under de senaste
två åren 36,917 kronor.

Vad ventilationsanordningarna, vilka datera sig från tiden för skolbyggnadens
tillkomst, beträffar, vill ju styrelsen inte bestrida, att mera
moderna sådana måhända bättre skulle kunna fylla sin uppgift. Men
styrelsen vill samtidigt påpeka, att under de senaste åren åtskilligt gjorts
för att erhålla bättre ventilation. Sålunda lia i de lokaler, där sa ansetts
nödigt, insatts elektriska fläktar, och efter statsrevisorernas besök bär
sådan åtgärd vidtagits, att matångorna inte så lätt tränga upp i korridorerna
från köket. Styrelsen kan därför inte finna, att befogade större
anmärkningar kunna göras mot anordningarna för luftväxlingen.

Staten utövar genom av kungl, skolöverstyrelsen utsedd inspektör, vilken
är fackman inom dövstumundervisningsväsendet, inspektion och
överinseende av dövstumskolorna. Den nuvarande inspektören, vilken
under åtskilliga år varit föreståndare vid dövstumskolan härstädes och
således väl känner skollokalerna, har, styrelsen veterligt, icke framställt
anmärkningar. Med den kännedom styrelsen bär om inspektören som en

1 Ej bär :

— 102 —

synnerligen nitisk och kunnig sådan Ilar styrelsen svårt föreställa sig,
att inspektören skulle underlåtit att lios såväl kungl, skolöverstyrelsen
som skolstyrelsen framföra påpekanden, örn han funnit anledning därtill.

Tillika vill styrelsen erinra därom, att kungl, byggnadsstyrelsen i samband
med utredning av frågan örn statens övertagande av dövstumundervisningsväsendet
för några år sedan genom sakkunnig person inspekterat
skolbyggnaden och därvid icke haft annat att anmärka än
bristen på badrum i föreståndarevåningen.

Styrelsen har svårt föreställa sig, att herrar statsrevisorer vid en
blixtvandring genom skolbyggnaden skulle kunnat bättre än statens inspektör
och sakkunnig från kungl, byggnadsstyrelsen se eventuella
brister.

Under hänvisning till vad här anförts vill skolstyrelsen framhålla, att
den f. n. icke anser sig böra eller kunna hos skoldistriktets landsting
kräva medel för tillbyggnad vid dövstumskolan, isynnerhet som skolstyrelsen
är övertygad därom, att skollokalerna efter statens eventuella
övertagande av dövstumundervisningsväsendet med ty åtföljande överflyttning
av en viss grupp elever till annan dövstumskola bliva fullt tillräckliga.

Alternativet, att skoldistriktet skulle inackordera en del elever vid annan
dövstumskola, kan inte styrelsen heller biträda, enär ett sådant arrangemang,
därest det nu överhuvudtaget låter sig genomföra, skulle enligt
skolstyrelsens mening i onödan förorsaka skoldistriktet betydligt
ökade årskostnader.

Härnösand den 9 januari 1934.

På styrelsens för sjunde dövstumskoklistriktet vägnar

Jon. Molander. i

K. J. Svensson -

Statskontorets

yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid. 149, § 52.

Till Konungen.

Genom remiss den 21 december 1933 har Eders Kungl. Majit anbefallt
statskontoret att avgiva underdånigt utlåtande i anledning av vad riksdagens
år 1933 församlade revisorer under § 52 i sin berättelse anfört i
fråga örn resekostnads- och traktamentsersättning till befattningshavare
hos hushållningssällskapen. På de skäl, som av statsrevisorerna anförts,
ansluter sig statskontoret till revisorernas mening, att resekostnads- och
traktamentsersättning till hushållningssällskapens befattningshavare
icke bör utgå efter förmånligare grunder än till statens befattningshavare
i samma tjänsteställning och med motsvarande tjänstgöringsförhållanden.
Föreskrift "härom torde böra uppställas som villkor för hushållningssällskaps
åtnjutande av statsbidrag.

— 103 —

I likhet med revisorerna anser statskontoret, att den sålunda ifrågasatta
bestämmelsen snarast möjligt bör genomföras.

Stockholm den 10 januari 1934.

(JUNNAR BRITTH.

Underdånigst
K. BERGENDAL.

Hjalmar Ryttermark.

Riksräkenskapsverkets

yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid. 149, § 52.

Till Konungen.

Till åtlydnad av remiss den 21 december 1933 får riksräkenskapsverket
härmed avgiva underdånigt utlåtande i anledning av vad riksdagens
revisorer under § 52 av berättelsen angående statsverket anfört rörande
resekostnads- och traktamentsersättning till befattningshavare hos
hushållningssällskapen.

Riksräkenskapsverket delar helt revisorernas uppfattning, att befattningshavarna
hos hushållningssällskapen icke böra åtnjuta högre resekostnads-
och traktamentsersättning än statens befattningshavare i samma
tjänsteställning och med motsvarande tjänstgöringsförhållanden.

Beträffande de detalj förslag örn traktamentsersättning till vissa befattningshavare
hos hushållningssällskapen, som av statsrevisorerna
framlagts, saknar riksräkenskapsverket nödig grundval för att därpå
kunna bygga något uttalande. En närmare utredning härom synes emellertid
kunna utföras, efter det riksdagen, såsom revisorerna förutsatt,
för erhållande av statsbidrag uppställt villkor örn ifrågavarande befattningshavares
jämställande med motsvarande statstjänstemän.

I handläggningen av detta ärende har jämväl byråchefen Jehander
deltagit.

Stockholm den 8 januari 1934.

Underdånigst
ERIK STRIDSBERG.

S. Ögren.

Lantbruksstyrelsens

yttrande i anledning av riksdagens
revisorers nttalande del I, sid. 149, § 52.

Till Konungen.

Genom remiss har lantbruksstyrelsen anbefallts att efter hörande av
hushållningssällskapens ombuds förvaltningsutskott avgiva utlåtande

— 104 —

över vad riksdagens revisorer uti sin år 1933 avgivna berättelse anfört angående
resekostnads- och traktamentsersättning till befattningshavare hos
hushållningssällskapen.

Med bifogande av remissakten och yttrande av nämnda förvaltningsutskott
får lantbruksstyrelsen i ärendet anföra följande.

Såsom en allmän grundprincip framhålla riksdagens revisorer bland
annat, att ifrågavarande ersättningar borde utgå efter för samtliga hushållningssällskap
likartade grunder, vilket för närvarande icke vore fallet.
L nder nuvarande finansiella förhållanden vore det av stor vikt, att
aven för hushållningssällskapens del alla möjligheter för nedbringande
i®1'' altningskostnaderna iakttoges. Då för vissa kategorier av statstjänstemän
vidtagits särskilda besparingsåtgärder, innebärande viss nedsättning
av traktamentsersättning för tjänsteförrättningar inom eget
tjänsteområde och därav föranledda resor, syntes det böra tagas under
övervägande, huruvida icke motsvarande besparingsbestämmelser lämpligen
borde vinna tillämpning även beträffande hushållningssällskapens,
befattningshavare.

I anslutning härtill hava riksdagens revisorer föreslagit, att traktamentsersättning
måtte fastställas för sekreterare till högst 15 kronor för
dygn, varav 9 kronor för dag och 6 kronor för natt, samt för skattmästare
och konsulent till högst 13 kronor för dygn, varav 8 kronor för dag och
5 kronor för natt. Även för andra av hushållningssällskapens befattningshavaie,
vilkas traktamentsersättning utmätts efter förmånligare grunder
än dem, som gälla för statens befattningshavare i samma tjänsteställning
och med likartade arbetsuppgifter, syntes enligt revisorernas mening en
motsvarande sänkning av traktamentsersättningen böra vidtagas. Dylik
ersättning borde icke utgå för dag, varav högst sex timmar tagits i anspråk
för resa eller förrättning.

På grund av vad sålunda anförts framhålla revisorerna, såsom önskvärt,
att riksdagen såsom villkor för hushållningssällskapens åtnjutande
av statsbidrag måtte föreskriva, att resekostnads- och traktamentsersättning
åt hushållningssällskapens befattningshavare icke måtte utgå efter
förmånligare grunder än till statens befattningshavare i samma tjänsteställning
och med motsvarande tjänstgöringsförhållanden. Den sålunda
ifrågasätta ändringen syntes snarast möjligt böra genomföras.

Hushållningssällskapens ombuds förvaltningsutskott framhåller i fråga
örn ensartade grunder för bestämmande av resekostnads- och traktamentsersättning
åt hushållningssällskapens befattningshavare, att utskottet hyser
den uppfattningen, att ökad likformighet härutinnan vore önskvärd.
Vid 1932 års ombudsmöte förordade utskottet jämväl, att det allmänna
resereglemente! skulle med viss jämkning tillämpas med placering av sekreterare
i klass II C samt skattmästare och konsulent i klass II D, varjämte
nämnda reglemente borde tillämpas jämväl vid premieringsförrättningar.
Bland hushållningssällskapens ombud rådde emellertid meningsskiljaktigheter
beträffande önskvärdheten att omedelbart genomföra den
föreslagna reformen. Vid frågans behandling framkom jämväl, att beträffande
vissa lägre befattningshavare, såsom vandringsrättare och täckdikningsförman,
tjänstgöringsförhållandena kunde vara skiljaktiga inom
olika hushållningssällskap, varför full likformighet uti ifrågavarande bestämmelser
för dessa befattningshavare vore mycket svår att genomföra
och knappast heller önskvärd.

Däremot ställer sig förvaltningsutskottet tveksamt, huruvida särskilda
besparingsbestämmelser vore berättigade beträffande ifrågavarande be -

— 105 —

fattningshavares resor. Utskottet erinrar härutinnan, att verksamheten
som skattmästare hos hushållningssällskap endast i ringa utsträckning
påkallade resor i tjänsten och även sekreteraren hade sitt arbete till vida
övervägande del förlagt till tjänsterummet. Beträffande hushållningssällskapens
konsulenter, vilkas tid till mera väsentlig del vore upptagen
av förrättningar utanför stationeringsorten, ifrågasätter utskottet, huruvida
deras tjänstgöringsförhållanden kunde anses motsvara de statliga
befattningshavares, för vilka besparingsreglementen redan utfärdats. Vid
bedömande av frågan örn eventuell nedsättning av konsulenternas traktamentsersättningar
syntes enligt utskottets mening jämväl böra uppmärksammas,
att vissa hushållningssällskap redan beslutat vissa åtgärder till
nedbringande av resekostnadsersättningen för dessa befattningshavare.
Förvaltningsutskottet hyser sålunda den uppfattningen, att det lämpligen
borde överlåtas åt hushållningssällskapen själva att vidtaga erforderliga
justeringar nedåt av befattningshavarna tillkommande traktamentsersättningar.

I likhet med riksdagens revisorer och hushållningssällskapens ombuds
förvaltningsutskott finner jämväl lantbruksstyrelsen önskvärt, att frågan
om resekostnads- och traktamentsersättning åt hushållningssällskapens
befattningshavare blir likformigt ordnad. Då såsom förenämnda utskott
framhållit, frivillig överenskommelse hushållningssällskapen emellan på
ifrågavarande område icke synes kunna uppnås, ställer lantbruksstyrelsen
sig därvid icke främmande för av riksdagens revisorer ifrågasatt ingripande
på området från statens sida i form av vissa villkor i förevarande
avseende för tillgodonjutande av statsanslag till hushållningssällskapens
verksamhet.

Enligt lantbruksstyreisens förmenande böra vid utarbetande av ifrågavarande
föreskrifter resereglementets allmänna bestämmelser i huvudsak
läggas till grund. Styrelsen anser sig härutinnan särskilt böra framhålla
nämnda reglementes inom vissa hushållningssällskap icke tillämpade föreskrifter,
att helt dagtraktamente icke må utgå för dag, varav högst sex
timmar tagits i anspråk för förrättning, samt att ersättning för resa ä
järnväg icke må utgå för högre klass än som verkligen använts. Frågan
huruvida för vissa förrättningsmän utfärdade besparingsreglementen helt
eller delvis böra vinna tillämpning på hushållningssällskapens tjänstemän
synes kunna diskuteras. I allt fall är lantbruksstyrelsen icke beredd
att nu göra ett mera bestämt uttalande härutinnan.

Utöver mera allmänna bestämmelser torde, såsom förenämnda förvaltningsutskott
framhållit, för vissa lägre befattningshavare, såsom vandringsrättare
och täckdikningsförman, möjligen erfordras specialbestämmelser,
vilka dock böra vara sä långt möjligt ensartade för olika hushållningssällskap.
Därjämte synas skäl föreligga för fastställande i vissa
fall av olika grunder för .resekostnads- och traktamentsersättning vid resa
inom och utom befattningshavares tjänstgöringsdistrikt.

För åstadkommande av nödig utredning i ämnet synes det vara lämpligt,
att Kungl. Majit anmodar hushållningssällskapens ombuds förvaltningsutskott
att uppgöra och till Kungl. Majit inkomma med förslag till
bestämmelser i förevarande avseende, vilket förslag skulle tjäna som utgångspunkt
för vidare överväganden i frågan.

överhuvud taget finner lantbruksstyrelsen anledning redan nu påpeka
nödvändigheten av att till olika tjänstemän och i olika fall utgående reseersättningar
och traktamenten, vilka givetvis icke äro avsedda att bereda
vederbörande tjänsteinnehavare mera regelbunden inkomst vid sidan

— 106 —

av utgående lön, tillmätas på ett sådant sätt, att tjänstemannen dock tillförsäkras
full ersättning för direkt och indirekt havda kostnader vid resor
i tjänsten.

I detta ärendes slutliga handläggning hava deltagit generaldirektören
Insulander samt byråcheferna Bjurstedt och von Zweigbergk.

Stockholm den 9 januari 1934.

Underdånigst
ERIK INSULANDER.

GEORG von ZWEIGBERGK.

Hushållningssällskapens förvaltningsutskotts yttrande

i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid. 149, § 52.

Till kungl, lantbruksstyrelsen.

Sedan hushållningssällskapens ombuds förvaltningsutskott genom remiss
anmodats att avgiva yttrande i anledning av vad riksdagens revisorer
uti sin år 1933 avgivna berättelse anfört angående resekostnads- och
traktamentsersättning till befattningshavare hos hushållningssällskapen,
får förvaltningsutskottet med återställande av remissakten anföra följande.

Enär de resekostnads- och traktamentsersättningar, som utbetalas till
tjänstemän hos hushållningssällskapen, årligen uppgå till sammanlagt
högst avsevärt belopp, hava riksdagens revisorer ansett det vara av intresse
att undersöka, efter vilka grunder ifrågavarande ersättningar utgå.
Revisorerna hava därvid funnit, att inom de olika hushållningssällskapen
mycket växlande grunder tillämpas vid bestämmandet av resekostnadsoch
traktamentsersättning. Enligt revisorernas mening borde sagda grunder
vara likartade för samtliga hushållningssällskap.

Riksdagens revisorer hava vidare uttalat, att det under nuvarande finansiella
förhållanden vore av stor vikt, att även för hushållningssällskapens
del alla möjligheter för nedbringande av förvaltningskostnaderna
iakttoges, och då för vissa kategorier av statstjänstemän hade utfärdats
särskilda besparingsreglementen, innebärande viss nedsättning av traktamentsersättning
för tjänsteförrättningar inom eget tjänsteområde och
därav föranledda resor, syntes det böra tagas under övervägande, huruvida
icke motsvarande besparingsbestämmelser lämpligen borde vinna tilllämpning
även för hushållningssällskapens befattningshavare. I anslutning
härtill hava revisorerna förslagsvis angivit de belopp, med vilka
traktamentsersättningen till vissa tjänstemän hos hushållningssällskapen
högst borde få utgå, därvid revisorerna förutsatt, att sällskapens befattningshavare
icke borde åtnjuta högre traktamentsersättning än statens
befattningshavare i samma tjänsteställning och med motsvarande tjänstgöringsförhållanden.

Revisorernas uttalanden avse i främsta rummet befattningarna såsom

-- 107 —

sekreterare, skattmästare oell konsulent hos hushållningssällskap, men
revisorerna anföra därjämte, att även för andra av hushållningssällskapens
befattningshavare, vilkas traktamentsersättning utmätts efter förmånligare
grunder än dem, som gälla för statens befattningshavare i
samma tjänsteställning och med likartade arbetsuppgifter, torde en motsvarande
sänkning av traktamentsersättningen böra vidtagas.

Vid hushållningssällskapens ombuds möten har frågan örn mera ensartade
grunder för bestämmande av resekostnads- och traktamentsersättning
åt hushållningssällskapens befattningshavare vid upprepade
tillfällen varit föremål för behandling. Därvid har framkommit, att
beträffande vissa lägre befattningshavare, såsom vandringsrättare och
täckdikningsförman, tjänstgöringsförhållandena kunna vara ganska skiljaktiga
inom olika hushållningssällskap, varför full likformighet i bestämmelserna
örn rese- och traktamentsersättning at dessa kategorier av befattningshavare
är mycket svår att genomföra och knappast heller önskvärd.

Med avseende på hushållningssällskapens sekreterare, skattmästare och
konsulenter föreslog förvaltningsutskottet i framställning till 1932 års ombudsmöte
(se bifogade berättelse över mötet, sid. 32 ff.), att ensartade grunder
måtte antagas av hushållningssällskapen i fråga örn resekostnads- och
traktamentsersättning, därvid förvaltningsutskottet förordade, att det allmänna
resereglemente! skulle med viss jämkning tillämpas, med placering
av sekreterare i klass II C samt skattmästare och konsulent i klass II 1).
Dessa grunder borde tillämpas jämväl vid premieringsförrättningar.

Bland hushållningssällskapens ombud rodde meningsskiljaktigheter beträffande
önskvärdheten att omedelbart genomföra den föreslagna reformen
(se förberörda berättelse, sid. 29 ff.). En stor roll spelade därvid dea
omständigheten, att vissa hushållningssällskap i besparingssyfte redan infört
vissa specialbestämmelser för ersättning at befattningshavare vid färd
i egen automobil.

Förvaltningsutskottet hyser alltjämt den uppfattningen, att ökad likformighet
i fråga örn de grunder, efter vilka resekostnads- och traktamentsersättning
skola utgå till nu avsedda befattningshavare lins hushållningssällskapen,
är önskvärd och vill i sådant hänseende åberopa, vad förvaltningsutskottet
i förenämnda framställning till 1932 års ombudsmöte föreslagit.
Däremot är förvaltningsutskottet tveksamt, huruvida särskilda
besparingsbestämmelser äro berättigade beträffande ifrågavarande befattningshavares
resor. Med avseende härpå vill förvaltningsutskottet till en
början erinra, att verksamheten som skattmästare hos hushållningssällskap
endast i ringa utsträckning påkallar resor i tjänsten, och även sekreteraren
har sitt arbete till vida övervägande tiel förlagt till tjänsterummet.
Vad därefter beträffar hushållningssällskapens konsulenter, vilkas lid till
mera väsentlig del är upptagen av förrättningar utanför stationeringsorten,
vill förvaltningsutskottet ifrågasätta, huruvida deras tjänstgöringsförhållanden
kunna anses motsvara de statliga befattningshavares, för
vilka besparingsreglementen redan blivit utfärdade. Vid bedömande av
frågan örn eventuell nedsättning av konsulenternas traktamentsersättningar
torde även förtjäna uppmärksammas att, såsom redan antytts, vissa
hushållningssällskap redan beslutat vissa åtgärder till minskande av resekostnadsersättningen
ät konsulenter.

Förvaltningsutskottet delar revisorernas uppfattning, att alla möjligheter
till nedbringande av hushållningssällskapens förvaltningskostnader
böra iakttagas. Hushållningssällskapen torde också hava sin uppmärksamhet
riktad härpå. Vad angå)'' föreliggande ärende kan det enligt för -

— 108 —

valtningsutskottets mening tänkas, att förhållandena inom vissa hushållningssällskap
och i särskilda fall kunna komma att påkalla ytterligare
beskärning av den befattningshavarna tillkommande traktamentsersättningen.
Förvaltningsutskottet hyser emellertid den uppfattningen, att
det lämpligen bör överlåtas åt hushållningssällskapen själva att vidtaga
de justeringar i sådan riktning som kunna visa sig erforderliga.

Stockholm den 4 januari 1934.

På hushållningssällskapens ombuds förvaltningsutskotts vägnar
HANS OTTO RAMEL.

Bune Björkman.

Lantbruksstyrelsens

yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid. 159, § 53.

Utlåtande.

Vad av riksdagens revisorer anförts i föreliggande redogörelse föranleder
icke något särskilt uttalande från lantbruksstyrelsens sida.

I detta ärendes slutliga handläggning hava deltagit generaldirektören
Insulander samt byråcheferna Bjurstedt och Fredholm.

Stockholm den 3 januari 1934.

Underdånigst
ERIK INSULANDER.

OLOF FREDHOLM.

Länsstyrelsens i Gotlands
län

yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid. 159, § 53.

Till Konungen.

Till besvarande av nådig remiss den 21 december 1933 i anledning av
vad riksdagens revisorer uti § 53 anfört rörande upprensning av kanalerna
i Mästermyr på Gotland, får Konungens befallningshavande i underdånighet
anföra följande.

Upprensningen av kanalerna är numera slutförd och har arbetet godkänts
av lantbruksstyrelsen. Enligt de av lantbruksstyrelsen granskade
räkenskaperna hava kostnaderna för upprensningen belöpt sig till 58,209
kronor 36 öre.

109 —

I likhet med statsrevisorerna finner Konungens befallniugshavande det
angeläget, att man från det allmännas sida har sin uppmärksamhet riktad
på att intressenterna icke underlåta att vederbörligen underhålla de nu
upprensade avloppskanalerna. Emellertid framhålla statsrevisorerna, att
■de förpliktelser, som intressenterna i sammanhang med statsbidragets utfående
påtagit sig i fråga örn underhållet, åvila intressenterna personligen
och icke, såsom fallet är med annuiteterna å odlingslånen, knutits till
vederbörande fastigheter och »att alltså underhållsskyldigheten icke lärer
kunna utkrävas av dem, som framdeles bliva ägare av fastigheterna i
fråga».

Konungens befallningshavande kan icke dela den av statsrevisorerna
sålunda uttalade uppfattningen angående intressenternas underhållsskyldighet,
och tillåter sig Konungens befallningshavande härutinnan anföra
följande.

Ifrågavarande företag har tillkommit efter syneförrättning i enlighet
med lagen den 20 juni 1879 örn dikning och annan avledning av vatten.
I enlighet med bestämmelserna i denna lag påvilar skyldigheten att underhålla
de utförda avledningsarbetena de av företaget berörda fastigheter,
vilkas ägare icke avsagt sig båtnaden (§§ 10, 79 och 80). I sammanhang
med beviljande av lån från odlingslånefonden hava delägarna i företaget
därjämte tillförbundits att underhålla arbetena, i det att irti de bestämmelser,
som vid tiden för lånens beviljande voro fastställda rörande
dessa lån, föreskrevs, att alla med låneunderstöd från fonden utförda arbeten
skulle vederbörligen underhållas av den eller dem det åligger, så
länge någon del av lånet återstår ogulden (se mom. 12. i kung. den 14
juni 1901 nr 44). Underhållsskyldighet påvilar alltså ägarna av de i företaget
deltagande fastigheterna, såväl delägarna inbördes som gentemot
ägare av fastigheter, vilkas rätt kan vara beroende av anläggningens fortbestånd
i fullgott skick. Så länge odlingslånen icke till fullo guldits -— vilket
här är fallet — föreligger även underhållsskyldighet gent emot kronan.
Emellertid ge varken 1879 års dikningslag eller stadgandena rörande odlingslån
kronan någon befogenhet att ingripa mot försumlighet i underhållsskyldighetens
fullgörande. Genom bestämmelse i 13 kap. 17 § vattenlagen
tillerkändes kronan i vissa fall dylik rätt, nämligen bland annat
beträffande sådana torrläggningsföretag, till vilka efter den 1 januari 1921
lämnats bidrag utan återbetalningsskyldighet från de av staten för ändamålet
anvisade anslag.

Berörda stadgande i 13 kap. 17 § vattenlagen torde vara direkt tillämpligt
å Mästermyrs torrläggningsföretag, till vilket 1931 års riksdag beviljade
bidrag utan återbetalningsskyldighet.

Därtill kommer, att företagets intressenter genom sin i vederbörlig ordning
utsedda styrelse i kontrakt med lantbruksstyrelsen förbundit sig att
underhålla det med statsbidraget utförda arbetet, samt att, därest försummelse
i underhållet äger rum, låta det ankomma på Konungens befallningshavande
eller den myndighet. Konungen bestämmer, att, i enlighet med
vad därom stadgas i 13 kap. 17 § vattenlagen, på den försumliges bekostnad
bota bristen.

På grund av vad sålunda anförts kan Konungens befallningshavande
icke finna annat jin att underhållsskyldighet jämväl gentemot kronan åvilar
ägarna av de i företaget deltagande fastigheterna. Denna förpliktelse
åtföljer fastigheterna och är icke att anse endast såsom en de nuvarande
intressenterna personligen åliggande skyldighet. I detta sammanhang
må erinras örn stadgandet i 7 kap. till § 2 stycket vattenlagen, enligt vil -

— Ilo —

ket ny ägare är skyldig fullgöra det underhåll, som ålegat tidigare ägare,
men av denne försummats, ett stadgande, som jämlikt promulgationsbestämmelserna
till lagen den 11 juni 1920 är tillämpligt jämväl å äldre torrläggningsföretag.
Kronan äger, såväl på grund av stadgandet i 13 kap.
17 § vattenlagen som jämlikt intressenternas eget åtagande i kontraktet
med lantbruksstyrelsen, befogenhet att i fall av försumlighet i underhållsskyldigheten
ingripa mot den samfällighet, som delägarna i Mästermyrs
torrläggningsföretag utgör. Det synes därför som örn det för upprätthållande
av statens anspråk å vederbörligt underhåll föreligga så starka garantier
som det enligt nuvarande lagstiftning är möjligt att ernå.

Visby i landskansliet den 3 januari 1934.

Underdånigst
A. E. RODHE.

RAGNAR JACOBSSON.

Statskontorets

yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid. 163, § 54.

Till Konungen.

Enligt remiss åligger det statskontoret att, efter hörande av länsstyrelserna
i Kopparbergs, Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län, avgiva
utlåtande i anledning av vad riksdagens senast församlade revisorer
anfört i fråga örn de s. k. lappfonderna; och får ämbetsverket, med överlämnande
av från förenämnda länsstyrelser införskaffade yttranden och
remissaktens återställande, anföra följande.

Det av revisorerna upprättade sammandraget å lappfondernas tillgångar
innefattar icke uppgift å fondernas ställning vid utgången av budgetåret
1932/1933. Statskontoret vill fördenskull till en början omnämna, att tillgångarna
vid denna tidpunkt utgjorde:

å Jämtländska lappväsendets fond .................... kronor 404,573: 40

» Västerbottens lappfond .............................. » 287,960:12

» Norrbottens lappfond ................................ » 356,807: 21.

Vid en jämförelse mellan dessa belopp och fondernas tillgångar vid utgången
av budgetåret 1931/1932 framgår, att å Jämtländska lappväsendets
fond en ökning ägt rum med 22,438 kronor 50 öre, medan å Västerbottens
och Norrbottens lappfonder tillgångarna från sistnämnda budgetår reducerats
med respektive 22,639 kronor 23 öre och 101,264 kronor 60 öre.

Revisorerna hava uttalat den farhågan, att statsverket inom överskådlig
tid, därest ej förhållandena angående ifrågavarande fonder ändrades,
skulle nödgas taga under övervägande att antingen tillföra fonderna nya
medel av riksstatsanslag eller indraga den hjälp, som hittills av fondernas
medel kunnat lämnas. Denna uppfattning synes statskontoret, åtminstone
vad beträffar Norrbottens lappfond och i viss mån även Västerbottens
lappfond, hava fog för sig.

— lil —

I fråga om Norrbottens lappfond vill statskontoret erinra därom, att
ämbetsverket i utlåtande den 17 november 1933 angående ifrågasatt anslag
ur fonden till ett spärrningsgärde i Arjepluog framhållit, att tillgångarna
å densamma under de senare åren i betydande grad reducerats.

Revisorerna hava framhållit angelägenheten av att möjligheter skapades
för ett vidsträcktare tillgodogörande än nu är fallet genom utarrendering
av kronan tillhöriga, därför lämpade fiskevatten, varigenom lappfonderna
skulle kunna beredas ökade intäkter.

Lämpligheten och genomförbarheten, utan intrång på ortsbefolkningens
intressen, av åtgärder i detta syfte, undandraga sig statskontorets bedömande.
Ämbetsverket tillåter sig att härutinnan hänvisa till de yttranden,
som av vederbörande länsstyrelser i anledning av förevarande remiss
avgivits.

Då, såsom framgår av dessa yttranden, viss meningsskiljaktighet synes
råda beträffande lämpligheten att vidtaga åtgärder i den av revisorerna
antydda riktningen, men det icke synes uteslutet, att inkomstmöjligheterna
från kronan tillhöriga fiskevatten i fjällmarkerna skulle kunna på
ett effektivare sätt utnyttjas, anser statskontoret i likhet med revisorerna,.
att utredning i ärendet bör komma till stånd. Huruvida denna bör uppdragas
åt den av länsstyrelsen i Norrbottens län omnämnda 1930 års lapputredning
eller verkställas på annat sätt, är statskontoret icke i tillfälle
att bedöma. Kostnaderna för en särskild utredning rörande föreliggande
spörsmål, vilka icke torde behöva bliva alltför betydande, lära kunna bestridas
ur ifrågavarande lappfonder.

Stockholm den 10 januari 1934.

Underdånigst
K. BERGENDAL.

NILS SPILHAMMAR.

Hjalmar Ryttermark.

Länsstyrelsens i Kopparbergs
län

yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid. 163, § 54.

Till kungl, statskontoret.

Sedan länsstyrelsen anmodats avgiva yttrande angående uttalande avriksdagens
revisorer i fråga om ökat utbyte genom utarrendering med
mera av kronans fiskevatten, får länsstyrelsen anföra följande.

Länsstyrelsen har inhämtat yttrande i ärendet från tre revirförvaltare
i länets nordligare revir.

Även örn inkomstmöjligheterna icke skulle i någon avsevärd grad ökas
genom de av revisorerna föreslagna åtgärderna, synes det länsstyrelsen
lämpligt, att utredning i någon form kommer till stånd. Härigenom
skulle kunna åstadkommas ett mera enhetligt och rationellt utnyttjande

— 112 —

av ifrågavarande tillgångar. Det vore ävexr av betydelse att i vissa fall
få klargjort vem fiskerätten tillkommer. Ur fiskevårdens synpunkt är
•detta av särskild betydelse.

De i ärendet avgivna yttrandena bifogas.

Falun i landskontoret den 8 januari 1934.

På länsstyrelsens vägnar

A. IHRFELT. .IOHN FAHLROTH.

Bilaga 1.

Till länsstyrelsen i Kopparbergs län.

Angående bättre utnyttjande av kronans fiskevatten.

Inom mitt tjänstgöringsområde — Älvdalens kronopark väster örn Österdalälven
— är det bästa fisket i Österdahl ven. Fiskerätten där och i Vanån
är emellertid enligt beslut vid Storskiftet undantaget för socknemännens
eget behov och utnyttjas av dessa i full utsträckning. Visserligen förekommer
där även fiske av utsocknes fiskare, huvudsakligen herremän;
dessas fiske torde vara olagligt, men tolereras av socknemännen. Någon
inkomst till statsverket från dessa fiskevatten kan sålunda ej under nuvarande
förhållanden erhållas.

En förändring av dispositionen av omnämnda fiske så att detsamma
bleve kronans och kunde utarrenderas torde icke vara genomförbar med
hänsyn till socknemännens rätt, knappast heller önskvärd på grund av
dess betydelse för ortsbefolkningens behov av fisk till föda.

Övriga fiskevatten inom kronoparken äro av föga betydelse och torde
aldrig på grund av fiskets ringa värde komma att utöva någon lockelse
till arrenden i sådan omfattning att inkomster till statsverket av nämnvärd
storlek kunna påräknas.

Lagstiftning i berört hänseende skulle sålunda för dessa trakter icke
medföra det av statsrevisorerna åsyftade resultatet. Annorlunda skulle
det antagligen kunna verka i övre Dalarnas fjälltrakter samt med säkerhet
i Jämtland, Norr- och Västerbotten med dessas rika fiskevatten och
giesa befolkning.

Älvdalen den 5 januari 1934.

Nils Bellander.

Bilaga 2-

Till länsstyrelsen i Kopparbergs län.

Åberopande länsstyrelsens resolution den 3 innevarande januari angående
kungl, statskontorets skrivelse den 28 december 1933 med anledning
av vissa uttalanden av riksdagens revisorer rörande önskvärdheten av

— 113 —

ökat utbyte av kronans fiskevatten får jag med remissaktens återställande
vördsamt anföra följande.

Närmaste anledningen till att frågan upptagits av riksdagens revisorer
synes vara den avsevärda kapitalminskning, sorn vissa lappfonder på senare
tid utsatts för. Det bär då satts ifråga, huruvida ej bland annat fisket
i fjällvattnen skulle kunna ekonomiskt bättre utnyttjas än för närvarande,
även örn vissa svårigheter härför förelåge genom den fiskerätt, som
tillkomme lapparna ävensom andra mera bofasta innevånare i ifrågavarande
orter.

Inom nuvarande Särna revir föreligger så vitt jag har mig bekant inga
hinder av nu berörda art. Emellertid hava riksdagens revisorer även
framhållit, att ett bättre utnyttjande av kronans fiskevatten vore ett
önskemål jämväl i fråga örn rikets sydligare delar. Kronan tillhöriga
fiskevatten av någon nämnvärd betydelse förekomma inom Särna revir
egentligen endast å det inom kronoparken Fuludalen belägna Fuluf jället,
och där huvudsakligen i de tre sjösystemen Rörsjöarna, Harrsjöarna och
Tangsjöarna. Fisket i dessa är liksom för övrigt i några andra, smärre
vatten utarrenderat genom fleråriga kontrakt. Det livligt florerande tjuvfisket
— främst beroende på svårigheten att för rimliga kostnader anordna
en effektiv bevakning i dessa avlägsna gränstrakter — har emellertid till
följd att endast relativt låga arrenden kunna erhållas. Att finna någon
utväg till ett bättre utnyttjande för kronans räkning av dessa fiskevatten
är under de föreliggande omständigheterna tydligen ingen lätt sak. Något
torde emellertid kunna vinnas genom att i arrendekontrakten tillförbinda
vederbörande fiskearrendator att efter anvisning av sakkunnig verkställa
inplantering av lämpligt fiskyngel. Fisket skulle i så fall med tiden möjligen
kunna bliva av den betydenhet, att bättre arrenden kunde betalas.
I fråga örn det senast utarrenderade fiskevattnet, Rörsjöarna, har arrendator
åtagit sig att verkställa dylik fiskinplantering, och synes detta exempel
böra vinna efterföljd jämväl i övriga förekommande fiskevatten i den
mån nu gällande arrendekontrakt utlöpa.

Några strömfisken, närmelsevis jämförbara med dem, en del Norrlandsälvar
erbjuda, finnas ej inom Särna revir.

Särna den 5 januari 1934.

J. Hjelmström.

Bilaga 3.

Till länsstyrelsen, Falun.

Jämlikt remissresolution den 3 innevarande januari nr 11/62 — 33 anbefalld
avgiva utlåtande över av statsrevisorerna ifrågasatta åtgärder för
skapande av ökade intäkter för lappfonderna och i samband därmed åvägabringande
av ökat utbyte genom utarrendering m. m. av kronans fiskevatten
får jag vördsamt i ärendet anföra följande.

Inom Idre revir är större delen av de mindre fiskevatten, som otvivelaktigt
tillhöra kronan, sedan flera år tillbaka upplåten på arrende. Sålunda
äro för närvarande gällande å reviret 21 dylika arrendekontrakt
med en sammanlagd årlig arrendeintäkt av 254 kronor. Emellertid finnas
inom Idre ytterligare en hel del värdefulla fiskevatten, som säkerligen
8 — Itev.-berältelse äng. statsverket för år 1!)33. lil.

— 114 —

tillhöra kronan, men på grund av vissa omständigheter ej hittills utnyttjats
för kronans del. Enligt kungl, domänstyrelsens skrivelse till Konungens
befallningshavande i Kopparbergs län den 17 maj 1899 har efter
medgivande i nådigt brev den 7 april samma år upplåtits viss kronomark
inom nuvarande Idre socken för utvidgning av renbetesfjällen i Jämtlands
län under villkor bland annat, »att lapparna inom området skola äga fiskerätt
allenast till husbehov med öppen rätt för kronan, att fiskerätt i övrigt
upplåta, där sådant till fördel för kronan kan ske». Trots detta senare
förbehåll har emellertid de närmast intill lapparnas boplatser befintliga
fiskevattnen, vilka otvivelaktigt äro de bästa och mest givande, av hänsyn
till lappbefolkningen hittills ej upplåtits på arrende till andra. En
annan sak, som även i sin mån bidragit till att de goda fiskevattnen häruppe
ej kommit att bli rätt utnyttjade, är den ovisshet örn äganderätten till
vattnen, som i en del fall gjort sig gällande. — Då i samband med jorddelningen
inom Särna och Idre, fiskevattnen ej torde i något fall varit
föremål för delning, hava dessa samtliga för befolkningen varit gemensam
egendom och som sådana i de flesta fall utnyttjats på ett olämpligt sätt.
Det är därför på tid, att något av myndigheterna åtgöres för åvägabringande
av full klarhet i äganderätten till samtliga fiskevatten häruppe.
Även många av de fiskevatten, som nog med säkerhet torde vara kronans,
betraktas som för befolkningen gemensam egendom och exploateras hänsynslöst
av såväl befolkningen i orten, som massor av utsocknes s. k. sportfiskare,
vilka i en del fall inte aktat för rov att med nät och andra givande
fångstredskap göra allt för att utfiska Idrevattnen.

För att i någon mån få kontroll på fiskets utövande införde Idre kommun
för några år sedan s. k. fiskekort att mot viss avgift för viss tid lösas
av alla utom socknen boende personer, som önskade inom kommunen bedriva
sportfiske, men finnes på grund av påtalade ovisshet örn äganderätten
till vattnen i korten ej angivet något örn de fiskevatten, till vilka
dessa kort berättiga tillträde, varför alla vatten — även kronans — i de
flesta fall ansetts av fiskeutövarna i korten inbegripna.

Då otvivelaktigt ej obetydliga intäkter för kronan skulle kunna vinnas
av ytterligare fiskeupplåtelser i en eller annan form, får jag på grund av
det ovan anförda vördsamt föreslå, att genom statsmakternas försorg i
första hand vidtagas skyndsamma utredningar för klarläggande av, vilka
fiskevatten eller eventuella delar därav, som uteslutande tillhöra kronan,
för att dessa sedan skola kunna göras till föremål för upplåtande mot
skälig avgift.

Kunna därtill sedan lämpliga direktiv för dessa fiskerättsupplåtelser
av kronans vatten genom lagstiftningsåtgärder åvägabringas, vore nog
detta enbart till fördel.

Särna den 6 januari 1934.

Sten Bolin.

Jägmästare i Idre revir.

115 —

Länsstyrelsens i Jämtlands
län

yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid. 163, §54.

Till kungl, statskontoret.

I skrivelse den 28 nästlidne december har kungl, statskontoret anhållit
om länsstyrelsens yttrande i anledning av vad riksdagens revisorer anfört
i fråga örn ökat utbyte genom utarrendering m. m. av kronans fiskevatten;
och får länsstyrelsen i sådant avseende anföra följande.

Av de å renheteslanden belägna kronofiskena inom länet är det för närvarande
endast ett fåtal som ej utnyttjas. Antalet nu gällande kontrakt,
varigenom länsstyrelsen upplåtit rätt tili fiske i renheteslandens fiskevatten
utgör 52, av vilka 44 tillika innefatta upplåtelse av jakträtt. Den sammanlagda
arrendesumman uppgår till 14,185 kronor. I kontrakten är ersättningen
för fisket ej skild från ersättningen för jakten i de fall, där
håda rättigheterna upplåtits. Samtliga kontrakt innehålla förbehåll örn
lapparnas rätt att idka fiske. I vissa fall är den upplåtna rätten till fiske
jämväl inskränkt genom vederbörande hemmansarrendatorers rätt att
taga fisk till husbehov i särskilda fiskevatten.

Av vad ovan anförts framgår, att kontrakten i regel innefatta upplåtelse
av såväl jakträtt som fiskerätt. Örn det visar sig att lappfonden kan
beredas högre inkomst genom särskilda upplåtelser av vissa fiskevatten,
kommer länsstyrelsen givetvis att taga hänsyn härtill vid blivande utarrenderingar.

En uteslutning av lapparna från enstaka fiskevatten vore naturligtvis
tänkbar efter vederbörlig lagändring. Enligt länsstyrelsens mening skulle
dock en sådan åtgärd, vad detta län angår, få ringa praktisk betydelse.

Av lappfogden i länet avgivet yttrande i ärendet bifogas.

Östersund i landskontoret den 5 januari 1934.

På länsstyrelsens vägnar

ERLAND MONTELL.

GUNNAR LEKANDER.

Bilaga.

Till Kungl. Maj:ts befallnings havande i Jämtlands län.

Såsom infordrat yttrande över vad riksdagens revisorer anfört beträffande
frågan om ökad inkomst för lappfonden genom utarrendering i
större utsträckning av kronans fiskevatten får jag vördsamt anföra följande.

Fiskevattnen inom renbeteslandet äro belägna dels inom skattefjällen
och dels å till deras utvidgning inköpta hemman. I somliga av dessa vatten
har kronan ensam rätt till fiske, i andra skiftade vatten del i fiske
och i några ytterligare vatten ingen rätt, enär de äro skattefisken, som
ägas av personer både på landet och i städer.

Fjällapparna hava på grund av renbeteslagens bestämmelser rätt att an -

116 —

vända sig av land och vatten till underhåll tor sig och renarna och fiska
vanligen i de vatten, som ligga närmast deras visten och äro någorlunda
givande. Arrendatorerna på renbeteslandshemmanen hava fiskerätt till
husbehov i vatten, som ligga inom av dem arrenderat hemman. Lapparna
fiska jämte arrendatorerna i sistnämnda vatten och bruka dessutom åtskilliga
sjöar å skattefjällen men använda sig nästan uteslutande av nät.
Åtskilliga sjöar ävensom åar och bäckar bliva därigenom av dessa grupper
människor icke utnyttjade, men arrendatorer av jakt- och fiskerätt
(jaktherrar) fiska jämte lapparna och taga dem delvis i besittning, och
då fiskare helst vilja vara ensamma örn sitt vatten, blir antalet helt outnyttjade
vatten icke stort. Sådana vatten av någon betydenhet äro i
detta län vanligen, örn någon velat arrendera dem, redan undantagna från
de vanliga jakt-fiskekontrakten och upplåtna på särskilda kontrakt.

Lapparna böra ostörda få disponera nära intill deras visten liggande
och av dem brukade vatten och arrendatorerna, som äro lappar och i allmänhet
till största hjälp och gagn i karga trakter invid och emellan fjällen,
måste få anses hava bättre rätt till dylika fisken för en dräglig bärgning
än nöjesfiskare, sammanslutna till föreningar. Icke så få jaktherrar
äro även sportfiskare, och örn man fråntoge dem några vatten och släppte
andra fiskare in på dem, bleve följden att man måste sänka arrendesumman,
därest man fortfarande ville behålla en jaktherre, som känner ansvar
för viltets och fiskets vård och visar förståelse i förhållande till
lapparna och till den av dem i fjället bedrivna näringen och livsföringen.

Lapparna, lappväsendets arrendatorer och jakt- samt fiskeherrar äro
för närvarande de som hava rätt till fiske i kronan tillhöriga, å renbeteslandet
belägna vatten och de som sträva att komma åt sådan rätt sportfiskeföreningar,
bygdebefolkningen och turisterna.

Såvitt för mig är känt har i detta län icke någon sportfiskeförening under
de senaste sex åren gjort någon direkt framställning att få arrendera
fiskevatten å renbeteslandet. Inom länets till ytvidden relativt begränsande
fjäll finnas många lappläger (dels vår- och höst- dels sommarvisten),
åtskilliga lapska nybyggen, många turiststationer och turisthärbärgen
och ett flertal jakthyddor samt fäbodvallar. Renarna vilja vara i fred
och undvika sorgfälligt bebyggda platser. Skulle nu upplåtelse ske till
sportfiskeföreningar så uppstode här och där fiskehyddor, bebodda under
vårvintern för skidåkning och isfiske, under sommaren för fiske och semestervistelse
samt under hösten för jakt å hönsfågel i samförstånd med
vederbörande jaktherre. Kort sagt: de blevo sannolikt bebodda större delen
av den tid, renarna äro i fjället. För renarnas trivsel äro dessa olika
slags bebyggelser icke önskvärda och den manliga lappungdomen skall säkerligen
finna det vida bekvämare att vara vägvisare, hantlangare, post-,
mat- och budbärare åt jakt-fiskeherrar än att arbeta i renskötseln. Konkurrens
mellan renägaren örn denna arbetskraft länder denna ungdom till
nytta men hantlangararbetet blott till en tillfällig förtjänst. Redan nu
synes mig Konungens befallningskavande med stöd av renbeteslagen
kunna upplåta fiskerätt åt sportfiskeföreningar, men jag anser mig skyldig
uttala mina allvarliga farhågor mot en ändring i denna lag, som
skulle medföra skyldighet för myndigheterna att upplåta fiskerätt i fjället
till sådana föreningar.

Framställningar från bygdebefolkningen örn arrende av fiskerätt i fjället
äro ganska vanliga. Bönderna vilja fiska i fjärdingar och antingen sälja
eller spara till vintern. Deras måtto är: största möjliga mängd fisk för
minsta möjliga arrendesumma; det skall vara affär och en affär som bär

— 117

sig. Den stora sjön Rögen inom Tännäs lappby är mot en avgäld av 160
kronor per år upplåten åt fyra bönder i Tännäs socken; under somliga
somrar går det bra ihop men under andra sämre och de beklaga sig över
att redskapen är dyr och arbetet slitsamt. För stora och djupa samt avsides
liggande vatten, som ingen annan vill arrendera och där det dock
bör fiskas, kan man på detta sätt tillföra lappfonden inkomst. Så långt
det är möjligt och lämpligt få också bönderna tillfälle till fiske på renbeteslandet
även med nuvarande fiskelagstiftning.

De vandrande turisterna synas mig dock böra i den mån fiskevattnen
kunna lösgöras från sin förbindelse med jakten beredas möjlighet till fiskekort.
Väl finnes också bland dem en och annan som kan konsten att taga
fisk, men det stora flertalet kan knappast på en hel dag taga sig ett
kok. Likväl kan man förstå det nöje det måste bereda mången semesterfirare
att med ett fiskekort på fickan känna sig hava rätt att försöka sin
lycka och förmåga, när han kommit fram till vatten. De skulle också bidraga
till att göra fiskevattnen osäkra för kringstrykande, ljusskygga
personer och sålunda i någon mån förstärka bevakningen. Då de vanligen
bo på turiststationerna, i turisthärbärgena eller i tält skulle fiskerätten
för dem icke medföra någon ytterligare bebyggelse i fjället.

Då jämtländska lappväsendets fond, ehuru den under de senare åren
ofta tagits i bruk för nya bevakningstjänster, rengärden och flyttningsvägar
m. m., likväl tillväxt och ökade inkomster så småningom komma
att utvinnas genom fiskekort och särskild utarrendering av älgjakt, synes
mig ändrade bestämmelser för tillgång till fiskevatten i fjället icke för
detta län erforderliga. Skulle emellertid skäl kunna finnas till sådan
ändring synes mig dock Kungl. Maj:ts befallningshavande, som ytterst har
att ordna och reda upp förhållandena med renskötseln och en mångfald
andra problem inom renbeteslandet, böra alltfort få hava det allra största
inflytandet även på dessa fiskefrågor.

Remissakten återställes.

Östersund i lappfogdekontoret den 3 januari 1934.

W. Gardham.

Länsstyrelsens i Västerbottens
län

yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid. 163, § 54.

Till kungl, statskontoret.

I skrivelse den 28 sistlidne december har statskontoret anhållit örn länsstyrelsens
yttrande över ett av riksdagens revisorer gjort uttalande i fråga
örn ökat utbyte genom utarrendering m. m. av kronans fiskevatten.

Med anledning härav får länsstyrelsen, då länsstyrelsens befattning med
kronans fiskevatten inskränker sig till fiskena ovan odlingsgränsen, beträffande
förhållandena därstädes anföra följande.

På sätt statsrevisorerna framhålla, har denna fråga tidigare varit under

— 118 —

behandling. Ur det underdåniga utlåtande, som länsstyrelsen då avgav,
tillåter sig länsstyrelsen åberopa följande:

»På grund av bestämmelsen örn rätten till fiske å oavvittrad mark i 7 §
av lagen örn rätt till fiske den 27 juni 1896 voro före avvittringen hemmansägare
och åbor i dessa trakter berättigade till fritt fiske inom sina
insyningsområden och därutöver enligt länsstyrelsens bestämmande och
mot viss avgift även inom området i sin helhet. I själva verket torde man
nog hava fiskat fritt även utom det egna insyningsområdet. Vid sammanträdena
under avvittringsförrättningarna har ock från den bofasta befolkningens
sida enträget framhållits önskvärdheten av, att även för framtiden
fisket bleve fritt. Det vill även synas, som örn förrättningsmännen
ställt i utsikt, att vissa rättigheter i detta hänseende skulle komma att
givas de bofasta, samt därvid åberopat bland annat, att denna fråga vore
föremål för utredning av särskilda sakkunniga. För de bofasta ovan odlingsgränsen
är fisket av synnerlig stor betydelse. Detta förhållande har
även beaktats vid behandling vid olika tillfällen av hithörande frågor i
jordbruksdepartementet. Så uttalar dåvarande chefen för jordbruksdepartementet
vid föredragning deli 1 oktober 1915 av frågan örn tillkallande av
ovan omförmälda sakkunniga, att det vore önskvärt ur såväl lapparnas
som de bofastas synpunkt att i lappmarken rådande förhållanden ägnades
särskild uppmärksamhet. Det vore angeläget att den bofasta befolkningen
finge sig bestämt tillförsäkrad den fiskerätt, som vore nödvändig för dess
uppehälle å dessa trakter, där husbehovsfiske i allmänhet spelade en högst
betydande roll i befolkningens ekonomi, och det vore å andra sidan önskvärt,
att den inkomstkälla för lappsamfälligheterna, som läge i fiskets utarrenderande
i enlighet med 31 § renbeteslagen bleve så givande, som
kunde finnas förenligt med såväl de bofastas befogade intressen i förenämnda
hänseende som det allmännas intresse för fiskevården. I nådiga
propositionen nr 69 till 1926 års riksdag yttrar departementschefen: ’med
avseende å den utomordentligt stora betydelse, som fisket i ifrågavarande
trakter har i befolkningens hushållning, är det en angelägenhet av stor
vikt att söka tillgodose vederbörande i detta hänseende’.

Efter det avvittringarna avslutats och sedan lagen den 18 juni 1926 örn
rätten till vissa vatten i övre delarna av Västerbottens län trätt i kraft,
gälla beträffande den bofasta befolkningens ovan odlingsgränsen rätt till
fiske samma regler som för befolkningen i landet i övrigt eller att strandägare
äger nyttja fiskevatten, som är beläget inom hans fastighets rå och
rör eller eljest hörer till hans ägor. De områden, som vid avvittringen
avskilts från kronans marker och tilldelats enskilda, äro av helt naturliga
skäl belägna i dalgångarna och utefter de mera betydande vattendragen.
Vid avvittringen avsattes dock för kronans räkning alla strömfall
av sådan betydelse, att de kunde bliva föremål för utbyggande, med erforderliga
utmål och därjämte särskilda strandområden på sådana ställen,
där det kunde bliva fråga örn att i och för vattenreglering uppföra dammar.
Härigenom har skett en rätt betydande inskränkning i de fiskevatten,
som vid avvittringen tilldelades de bofasta. Med hänsyn till fiskets
betydelse som binäring till jordbruket i dessa trakter är det därför nödvändigt,
att den bofasta befolkningen beredes tillgång till fiske i kronans
vatten. Eders Kungl. Maj:ts befallningsliavande har därför ock låtit sig
angeläget vara, att i så stor utsträckning, som varit möjligt med hänsyn
till lapparnas företrädesrätt, lämna bofasta tillstånd till fiske inom lämpliga
områden å kronans marker ovan odlingsgränsen. Därför har ock
upplåtelser till sportfiskare kommit i sista hand och ägt rum allenast, när

— 119 —

så kunnat ske utan intrång för lappar ock ortsbefolkning. Vid upprättandet
av kontrakt om utarrendering av dylikt fiske, som plägat ske för
en tid av tio år i sänder, har därför också alltid i kontraktet intagits bestämmelse
därom, att upplåtelsen icke medför inskränkning i de fiskerättigheter,
som tillkomma lapparna eller på grund av särskilda tillstånd
ortens övriga befolkning, och ej heller utgör hinder för Eders Kungl.
Majrts befallningshavande att meddela ortsbefolkningen ytterligare tillstånd
till fiske inom det utarrenderade området. I enlighet med gällande
bestämmelser har alltid vid upplåtelser av rätt till fiske fastställts vissa
avgifter. I fråga örn upplåtelser till ortsbefolkningen har Eders Kungl.
Majlis befallningshavande, i likhet med vad sedermera ovanberörda sakkunniga
uttalat, ansett, ’att denna avgift mindre bör motsvara värdet av
den upplåtna förmånen än vara en erinran örn begränsningen av den förvärvade
rätten’, och därför satt densamma så lågt som till fem kronor
för år. För rätt till sportfiske däremot erlägges en avgift, som varierar
mellan tjugufem kronor och etthundra kronor för år och person beroende
på det upplåtna områdets storlek och tiden för upplåtelsen.»

Tillstånd till fiske ovan odlingsgränsen lämnas numera i ganska stor
utsträckning. För närvarande innehava 276 bland den bofasta befolkningen
rätt att fiska inom närmare angivna områden. 22 tjänstemän äga tillstånd
att fiska till eget uppehälle under tjänsteresor. ^ I fråga örn sportfiske
äro enligt gällande kontrakt eller särskilda tillstånd 63 personer berättigade
att bedriva sådant fiske antingen i förening med jakt inom bestämda
områden eller ock enbart för sig i visst vattendrag. Härtill kommer
att sportfiske i vissa bestämda vatten utarrenderats dels till Västerbottens
sportfiskeklubb och Ångermanlands sportfiskeklubb med rätt för
dess medlemmar att deltaga i fisket och dels till Svenska turistföreningen
med rätt för denna att låta egna medlemmar samt gäster å föreningens
station i Tärna använda fisket.

Vid upplåtelser av nyttjanderätt till s. k. fjällägenheter lämnas arrendatorn
även rätt att begagna sig av kronan tillkommande fiske i vissa i
kontrakten örn upplåtelsen närmare angivna fiskevatten. Då lägenhetsinnebavarna
äro för sitt livsuppehälle i oundgängligt behov av denna rätt
lämnas densamma avgiftsfritt. Antalet lägenhetsinnehavare uppgår för
närvarande till 115, men ökas något för varje år.

Som av det anförda framgår, finner sig länsstyrelsen i första band böra
tillhandahålla ortsbefolkningen det fiske i kronans vatten, som kan finnas
ovan odlingsgränsen och som enligt bestämmelserna i 56 § gällande renbeteslag
kan upplåtas utan fara för tillgången på fisk och utan besvärande
intrång för lapparna. I fråga örn upplåtelser av rätt till sportfiske
anser sig länsstyrelsen böra gå fram med försiktighet. För sin del kan
länsstyrelsen därför oj heller dela den av statsrevisorerna uttalade åsikten
därom, att ett effektivare utnyttjande i förvärvssyfte av fjällvatten
är önskvärt. Visserligen skulle genom en ökad utarrendering av sportfiske
till föreningar och enskilda lappfonden tillföras en ökad inkomst.
Ortsbefolkningen skulle dock härigenom finna sig i ej ringa grad undanträngd
och berövad en tillgång till fiske, som mången gång kail vara nödvändig
för uppehället. Av statsrevisorerna omnämnda möjligheten för
ortsbefolkningen till ökade inkomster genom gottgörelse för logi, mathållning,
rodd o. s. v. åt de fiskande är, enligt vad länsstyrelsens erfarenhet
visar, ej av den betydelse, att den kan uppväga olägenheterna av minskade
tillfällen till fiske.

— 120 —

Länsstyrelsen får därför hemställa, att revisorernas framställning i
detta hänseende ej föranleder vidare åtgärd.

Umeå i landskansliet den 4 januari 1934.

GUSTAV ROSÉN.

GUSTAF HULTMAN.

Länsstyrelsens i Norrbottens
län

yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid. 163, § 54.

Till kungl, statskontoret.

I skrivelse den 28 december 1933 har kungl, statskontoret anhållit örn
länsstyrelsens yttrande i anledning av vad riksdagens revisorer anfört beträffande
minskningen av vissa lappfonders tillgångar och i samband därmed
ifrågasatt ökning av dessa fonder genom utnyttjande i högre grad
än vad nu är fallet av kronans fiskevatten.

Med anledning härav får länsstyrelsen anföra följande, varvid länsstyrelsen
begränsar sitt uttalande till Norrbottens läns lappfond och förhållandena
inom detta län.

Den minskning i länets lappfonds tillgångar, som statsrevisorerna konstaterat,
är till en mycket betydande del beroende på de anslag, som Kungl.
Majit beviljat från fonden för byggande i erforderliga fall av renspärrningsgärden,
avsedda att förhindra renarnas inträngande på otillåtna betesmarker.
Särskilt omfattande hava dessa gärdesbyggnader blivit, då
det gällt att förhindra renarnas inträngande under otillåten tid på norskt
område. I samma mån, som spärrningsgärden på de för otillåtna reninvasioner
särskilt utsatta punkterna färdigställts, komma anspråken på
anslag från lappfonden för här berörda ändamål att försvinna eller i varje
fall väsentligt nedgå. Möjligen torde trots detta svårigheter uppstå att
från lappfonden tillgodose de olika krav på densamma, som likväl alltjämt
kvarstå, varför givetvis det av riksdagens revisorer antydda förslaget
om att tillföra fonden ökade intäkter är värt beaktande. Att detta
önskemål skulle kunna förverkligas på det sätt, som revisorerna tänkt sig,
d. v. s. genom ökat utnyttjande av kronans fiskevatten, synes dock länsstyrelsen
synnerligen tveksamt. När det gäller utnyttjandet av dessa vatten,
varmed man här i länet praktiskt taget måste förstå dem, som äro
belägna ovan odlingsgränsen, har man att först och främst taga hänsyn
till den rätt av fiske, som tillförsäkrats lapparna. Därnäst och så långt
detta kan ske, utan intrång på lapparnas Berörda rätt, måste man tillgodose
den fastboende fjällbefolkningens behov av fiske, utan vilket denna
icke kan existera. För den fiskerätt, som upplåtes åt denna befolkning,
erlägges visserligen avgift, men denna måste av lätt insedda skäl sättas
ganska låg, varför också de härigenom inflytande inkomsterna äro av
ringa betydelse. Genom det behov av fiskevatten, som sålunda i första
hand bör säkerställas, torde det värdefullaste fisket vara disponerat. Vis -

— 121 —

serligen kan jämsides med upplåtelserna till den fastboende fjällbefolkningen
upplåtelse ske till sportfiskare, men då dessa icke annat än i enstaka
undantagsfall kunna få disponera vattnen med ensamrätt, kan man
icke rimligen begära, att de skola vara sinnade att erlägga någon högre
avgift, särskilt som utnyttjandet av sportfisket i alla händelser är förenat
med betydande utgifter för resor, transporter, utrustning m. m. Emellertid
pågår genom den s. k. 1930 års lapputredning med anledning av den i
revisorernas berättelse omnämnda framställningen från Svenska Sportfiskareförbundet
undersökning av frågan örn ett rationellare utnyttjande
av kronans fiskevatten ovan odlingsgränsen. Man bar emellertid anledning
förmoda, att undersökningens resultat skall visa, att någon avsevärdare
inkomstökning för lappfonden på denna väg knappast står att vinna.

Det må nämnas, att under de år, som beröras i revisorernas berättelse,
i avgifter för upplåtna rättigheter till fiske och jakt å kronans marker
ovan odlingsgränsen influtit

under budgetåret	1927/1928 .........	....... för fiske	2,121	kr.;	för jakt 5,116	kr.
» »	1928/1929 .........	....... » »	3,760	» ;	» »j? 3,889	»
» »	1929/1930 .........	........ » »	2,882	» ;	* » 3,736
» »	1930/1931 .........	........ » »	3,180	» ;	» » 3,960	»
» »	1931/1932 .........	........ » »	3,995	" 9	» » 4,674	» .

Länsstyrelsen vill slutligen nämna, att förberörda 1930 års lapputredning
har under övervägande olika förslag till finansiering av lappväsendets
olika kostnader.

Med åberopande av vad som sålunda anförts, torde den av riksdagens
revisorer i nu ifrågavarande avseende gjorda framställning icke böra
föranleda till någon åtgärd för närvarande.

Luleå i landskontoret den 9 januari 1934.

A. B. GÄRDE.

H. GLIMSTEDT.

Lantbruksstyrelsens

yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid. 163, § 54.

Till Konungen.

Genom remiss den 21 december 1933 har Kungl. Majit anbefallt lantbruksstyrelsen
att avgiva utlåtande i anledning av vad i § 54 av 1933 års
riksdags revisorers berättelse anförts i fråga örn ökat utbyte genom utarrendering
m. m. av kronans fiskevatten.

Med anledning härav får lantbruksstyrelsen med återställande av remissakten
i ärendet anföra följande.

Revisorerna hava, utgående från det förhållandet att vissa av de s. k.
lappfonderna för övre Norrland undergått en sedan någon tid fortgående
minskning, till granskning upptagit frågan örn skapande av ökade intäkter
för dessa fonder. Revisorerna hava därvid särskilt uppmärksammat
frågan örn utnyttjande i högre grad än vad nu är fallet av kronans, fram -

122

förallt ovan odlingsgränsen belägna fiskevatten främst genom utarrendering
till föreningar och enskilda. Under erinran örn de synpunkter på
denna fråga, som tidigare framförts av svenska sportfiskareförbundet i
skrivelse till Kungl. Majit år 1929, varöver lantbruksstyrelsen den 24 september
1929 och den 5 december 1932 avgivit underdåniga utlåtanden, hava
revisorerna framhållit angelägenheten av att frågan underkastas förnyad
omprövning.

Under hänvisning till vad som anförts i styrelsens ovanberörda utlåtanden
får lantbruksstyrelsen instämma i vad revisorerna anfört. Det torde
enligt styrelsens mening icke kunna betecknas såsom god hushållning att
kronans fiskevatten ej utarrenderas i större utsträckning än som nu är
fallet. För att komma till rätta med denna olägenhet torde det emellertid
vara nödvändigt, att en förteckning uppgöres över ifrågavarande vatten
på sätt skett i flertalet andra länder med sportfiskemöjligheter. Vidare
torde det, såsom lantbruksstyrelsen tidigare framhållit, erfordras, att
vissa lagändringar vidtagas samt att allmänna riktlinjer för vattnens utarrendering
uppdragas. En lösning av den utav statsrevisorerna nu berörda
frågan, som särskilt med hänsyn till lapparnas intressen å vissa
hithörande områden är av ganska ömtålig natur, synes emellertid knappast
kunna åvägabringas utan att föregås av en genom Kungl. Majit föranstaltad
allsidig utredning.

I detta ärendes slutliga handläggning hava deltagit generaldirektören
Insulander, byråchefen Bjurstedt samt byrådirektören Alm.

Stockholm den 30 december 1933.

Underdånigst
EKIK INSULANDER.

GUNNAR ALM.

Domänstyrelsens

yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid. 163, § 54.

Domänstyrelsen delar riksdagens revisorers uppfattning därom att fisket
i vårt land för närvarande icke lämnar den avkastning, som under
bättre ordnade förhållanden borde kunna avvinnas detsamma, vare sig
det rör sig örn att bereda staten eller det allmänna större direkta inkomster
från innehavda fisken, eller att i folkförsörjningens intresse åstadkomma
en ökad tillgång på födoämnen. För vinnande av bättre resultat i
berörda syfte håller styrelsen före att, såsom riksdagens revisorer ifrågasatt,
därtill erfordras såväl i viss män ändrad lagstiftning som ock direkta
åtgärder för förbättrande av fiskebeståndet i allmänhet.

Med hänsyn till den korta tid, som stått styrelsen till buds för avgivande
av utlåtande i ärendet, är styrelsen icke i tillfälle att avlämna någon
närmare utredning vare sig angående den inkomst, som årligen inflyter
från i statens eller det allmännas ägo varande fisken eller rörande fiske -

— 123 —

beståndet därstädes. Det bör emellertid framhållas att, vad särskilt de
norra delarna av landet beträffar, ett kanske något ensidigt tillvaratagande
av såväl flottleds- som kraftverksintressena i avsevärd grad verkat
förminskande på fiskebeståndet i en stor del av såväl älvarna som sjöarna
i nämnda delar av landet. Till den betydande nedgång i fiskebeståndet i
allmänhet, som torde hava konstaterats över landet i gemen, lärer ock få
anses i betydande grad hava medverkat det obetänksamma utnyttjande
av fiskebeståndet för att icke säga rovfiske, som bedrives i betydande omfattning
av enskilda. Till motverkande av nu senast påtalade mindre tilltalande
förhållanden lärer en ändrad lagstiftning, som sätter det allmännas
intresse framför individens tillfälliga fördel, få anses vara av största
betydelse. I vad mån direkta åtgärder, vilka medföra kostnader, kunna
befinnas erforderliga för förbättrande av fiskebeståndet i landet i allmänhet,
är domänstyrelsen icke nu i tillfälle att bedöma.

Såsom en sammanfattning av det ovan anförda får styrelsen såsom sin
åsikt framhålla att en utredning rörande påtalade förhållanden synes
vara i hög grad av behovet påkallad.

Vid detta ärendes avgörande hava, förutom undertecknad, närvarit överdirektören
samt byråcheferna Cassel, föredragande, Aminoff och Holmström.

Stockholm den 9 januari 1934.

Underdånigst
W. KUYLENSTJERNA.

Martin Rasch.

Statens spannmålsnämnds

yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid. 165, § 55.

Till Konungen.

Statens spannmålsnämnd får — med instämmande i vad riksdagens revisorer
anfört — framhålla vikten av att den spannmål, som belånats genom
spannmålskreditfonden eller handhaves av föreningar, vilka beviljats
lån ur spannmålslagerhusfonden, är föremål för en effektiv och kontinuerlig
kontroll från statens sida till förekommande av att dylik spannmål
till följd av oriktig skötsel eller otillfredsställande lagring skadas och
därigenom minskar i värde.

En dylik kontroll bör enligt nämndens åsikt äga rum genom riksbankens
eller dess avdelningskontors försorg och i första hand uppdragas åt statens
lagerhusinspektör, men bör även när så kan anses lämpligt — exempelvis
där en mera stadigvarande tillsyn erfordras — kunna efter lagerhusinspektörens
hörande överlämnas åt annan sakkunnig person. Anordningarna
härför torde böra göras så, att de icke åsamka vederbörande
några mera avsevärda kostnader.

Givetvis kan man icke — trots noggrann kontroll — helt undgå att
smärre spannmålspartier i enstaka fall bliva skadade eller förstörda. Örn

— 124 —

så skett böra de enligt nämndens mening genom panthavarens försorg
destrueras till foder, så att trygghet vinnes för att de ej ånyo komma ut
på spannmålsmarknaden.

I detta ärendes handläggning hava deltagit nämndens ordförande samt
ledamöterna Andersson och Gustafson.

Stockholm den 10 januari 1934.

Underdånigst
WALTER MURRAY.

Erik Carlsson.

Svenska jordbrukskreditkassans
styrelses

yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid. 168, §56.

Till Konungen.

Genom remiss den 21 december 1933 har Kungl. Majit anbefallt styrelsen
för Svenska jordbrukskreditkassan att avgiva utlåtande i anledning
av vad riksdagens revisorer uttalat beträffande till centralkassor för
jordbrukskredit utgående förvaltningsbidrag. I anledning härav får styrelsen
med remissaktens återställande anföra följande.

I anledning av revisorernas ifrågavarande uttalande, vilket närmast
avser förhållandena vid Södra Sveriges centralkassa, Kristianstad, har
styrelsen inhämtat yttrande från nämnda centralkassa, vilket yttrande
här bifogas.

För egen del får styrelsen först erinra därom, att då möjlighet genom
förordningen den 3 juni 1932 (nr 165) öppnades för centralkassorna att
som medlemmar mottaga ekonomiska föreningar u. p. a., tillgodosågs därmed
ett sedan länge känt behov, vilket med den ekonomiska föreningsrörelsens
på jordbruksområdet starka utveckling på senaste tiden gjort
sig allt mera gällande. Det bör därför ej vara ägnat att överraska, att
anslutningen av dylika föreningar blev jämförelsevis livlig under tiden
närmast efter ovannämnda förordnings ikraftträdande den 1 oktober 1932.
I berörda avseende må som exempel nämnas, att antalet till centralkassorna
anslutna ekonomiska föreningar, vilket vid nyssnämnda tidpunkt
utgjorde allenast 16, redan vid 1932 års utgång ökats med 67 dylika föreningar,
praktiskt taget samtliga u. p. a.-föreningar. För närvarande uppgår
de anslutna föreningarnas antal till omkring 140.

Det torde få anses ligga i sakens natur, att de nyanslutna föreningarna,
såsom framhållits i ovannämnda yttrande av Södra Sveriges centralkassa,
i allmänhet icke omedelbart efter anslutningen överflyttat sina penningtransaktioner
till centralkassorna, då ju äldre förbindelser endast successivt
kunna avvecklas, varjämte bör märkas, att kasserörelsen vid sin
kreditgivning till föreningarna iakttager stor försiktighet. I berörda
hänseende vill styrelsen hänvisa till bifogade, av styrelsen till central -

— 125 —

kassorna lämnade meddelande angående ekonomiska föreningars anslutning
till centralkassa. I de fall, där anslutning sker exempelvis med blott
en andel, kan det givetvis icke vara fråga örn kreditgivning till föreningarna,
men dessa kunna dock draga nytta av sin anslutning bland annat
genom insättning av medel å checkräkning, en möjlighet som också i praktiken
i stor utsträckning utnyttjats. Tilläggas må, att även örn anslutning
i några fall sker utan att affärsförbindelser med centralkassorna
komma till stånd, torde detta ej böra anses förkastligt, där anslutningen
åsyftar ett stärkande av de jordbruksekonomiska föreningarnas inbördes
solidaritet.

I likhet med riksdagens revisorer anser styrelsen, att anslutning till
centralkassorna av ekonomiska föreningar icke bör ske av den anledningen,
att kassornas förvaltningsbidrag av statsmedel därigenom ökas. Styrelsen
är icke för närvarande i tillfälle att närmare bedöma, huruvida
dylika motiv i vissa fall kunna ha spelat in vid föreningars intagande
som medlemmar, men har föranstaltat örn ingående undersökning av förevarande
fråga. Skulle undersökningen komma att utvisa, att det av revisorerna
berörda förhållandet är eller tenderar att bliva av praktisk betydelse,
är det styrelsens avsikt att till Kungl. Maj:t inkomma med förslag
till sådan ändring i gällande bestämmelser rörande grunderna för förvaltningsbidragets
utbetalande, att ett dylikt missförhållande effektivt
undanröjes.

Stockholm den 9 januari 1934.

Underdånigst

På styrelsens för Svenska jordbrukskreditkassan vägnar
PER SÖDERMARK.

A. Lilienberg.

Bilaga.

Till Svenska jordbrukskreditkassan, Stockholm.

Med anledning av eder skrivelse den 30 december 1933 med anmodan till
oss att inkomma med yttrande angående riksdagens revisorers uttalande
över viss fråga i samband med av oss under år 1933 uppburet förvaltningsbidrag,
få vi härmed anföra följande.

Riksdagens revisorer ha i sin berättelse bland annat anfört, att centralkassan
den 16 juni 1933 uppburit förvaltningsbidrag av statsmedel för år
1932 med ett belopp av 19,200 kronor, beräknat för, förutom 70 anslutna
jordbrukskassor, 26 till centralkassan anslutna andra ekonomiska föreningar,
av vilka 23 stycken »endast i ringa utsträckning överlämnat medel
till centralkassan för förräntning å checkräkning, ävensom att nu
avsedda 23 föreningar i lika sparsam eller ännu sparsammare omfattning
utnyttjat sin rätt till andelskredit». Revisorerna göra vidare det uttalandet,
att ifrågavarande ekonomiska föreningar »i många fall kommit
att stödja och gagna centralkassans verksamhet mindre genom anslut -

— 126

ningen i och för sig än därigenom, att de genom att ingå såsom medlemmar
i centralkassan berett denna högre förvaltningsbidrag».

Att de ekonomiska föreningar, varom här är fråga, icke genast vid sin
anslutning överflyttat sina penningaffärer till centralkassan, är riktigt.
Dylik överflyttning från en penninginrättning till en annan kan emellertid
enligt vårt förmenande endast ske successivt, i mån som gamla förbindelser
förfalla, eller nya krediter behöva upptagas. Så har även varit
fallet beträffande ifrågavarande föreningar. Redan vid tiden för förvaltningshidragets
lyftande den 16 juni 1933 hade dock flertalet av föreningarna
inlett affärsförbindelse med centralkassan, och den 31 december
1933 återstodo endast 5 stycken, som icke hade gjort insättningar på
checkräkning och ej heller begagnat sig av sin rätt till andelskredit. Även
dessa senare torde emellertid inom den närmaste tiden komma att anlita
centralkassan för sina penningtransaktioner. Under år 1933 hava även
10 stycken nya ekonomiska föreningar vunnit anslutning till centralkassan,
vilka samtliga antingen insatt medel för förräntning å checkräkning
eller ock utnyttjat sin andelskredit.

De ekonomiska föreningarnas totala penningomsättning med centralkassan
under år 1933 uppgår till i runt tal 3,244,000 kronor. Härav utgjorde
insättningarna å checkräkning 1,466,000 kronor och uttagningarna
i samma räkning 1,428,000 kronor, allt i runda tal.

De ekonomiska föreningarna ha sålunda under år 1933 avsevärt gagnat
centralkassan genom sin anslutning och de i följd härav åstadkomna affärsförbindelserna.

Det till centralkassorna för jordbrukskredit utgående förvaltningsbidraget
är emellertid enligt vårt förmenande erforderligt för bestridandet
av kostnaderna för den upplysningsverksamhet, som är nödvändig under
de år, som organisationen skall uppbyggas. Därför måste centralkassorna
enligt vår åsikt vinnlägga sig örn att redan under de första verksamhetsåren
vinna största möjliga anslutning av medlemmar, utgörande såväl
jordbrukskassor som andra jordhruksekonomiska föreningar, och kassornas
målsmän skulle illa fylla sin uppgift, örn de icke inom den ram,
som gällande författningar medgiver, sökte befrämja utvecklingen av den
verksamhet, de fått sig anförtrodd.

Den av riksdagens revisorer gjorda anmärkningen synes oss därför icke
vara befogad.

Kristianstad den 4 januari 1934.

Södra Sveriges centralkassa för jordbrukskredit
Förening M. B. P. A.

G. Hanson.

Oscar André.

Bilaga.

Meddelande

angående ekonomiska föreningars anslutning till centralkassa.

Jämlikt nu gällande förordning angående rätt för centralkassa för jordbrukskredit
att till medlemmar intaga andra ekonomiska föreningar än jordbrukskassor äger

— 127 —

centralkassa rätt att, utan hinder av bestämmelserna i förordningen den 3 juli 1930
(nr 317) om jordbrukets kreditkassor, intaga som medlem ekonomisk förening, som
har till ändamål befordrandet av jordbrukets eller någon till jordbruket hörande
binärings utveckling eller tillgodogörandet av genom jordbruket med tillhörande binäringar
vunna produkter och vars styrelse har sitt säte inom centralkassans verksamhetsområde.

Sedan jordbruksutredningen i skrivelse till jordbruksdepartementet av den 30 januari
1931 hemställt om sådan ändring av 1930 års förordning angående ovanberörda
rätt, framlade Kungl. Maj:t för 1932 års riksdag en proposition av innehåll
att hinder icke skulle möta för även ekonomisk förening u. p. a. att vinna anslutning
till jordbrukets kreditkassor. Riksdagen lämnade sitt bifall till Kungl. Maj:ts
proposition.

Vid beredningen av detta ärende uttalade departementschefen bland annat att en
ändring av förordningen sådan den i propositionen föreslagits förutsätter, att en
omsorgsfull prövning av den inträdessökande föreningens skötsel och allmänna ekonomiska
förhållanden äger rum, därvid särskild hänsyn bör tagas till sådana bestämmelser
i föreningens stadgar, som äro ägnade att främja föreningens kapitalbildning.

Jordbruksutskottet anslöt sig till de av departementschefen anförda synpunkterna
och i sitt utlåtande över propositionen framhåller utskottet, att det med skärpa vill
understryka den synnerliga vikten därav, att inträde icke beviljas med mindre en
ingående undersökning av vederbörande förenings ekonomiska förhållanden givit
vid handen, att föreningen är grundad på solida ekonomiska principer och kan anses
äga tillräckliga förutsättningar att bedriva sin verksamhet på ett ur ekonomisk synpunkt
tillfredsställande sätt.

Jämlikt här refererade uttalanden kommer givetvis Svenska jordbrukskreditkassans
styrelse, som i sista hand har att avgöra frågan örn ekonomisk förenings anslutning
till centralkassa, att iakttaga den allra största försiktighet och noggrannhet
vid prövning av sådan förenings ekonomiska förhållanden innan den lämnar sitt
bifall till en anslutning. För att centralkassa redan vid de förberedande förhandlingarna
skall äga full kännedom örn de oundgängliga krav styrelsen ställer på en
ekonomisk förening för att denna skall vinna inträde för erhållande av kredit i
centralkassa, vill styrelsen härigenom meddela följande:

Ekonomisk förening, som söker inträde som medlem i centralkassa för erhållande
av kredit, skall uppfylla följande villkor:

1) föreningens verksamhet skall vara sådan, att den inrymmes under de bestämmelser
förordningen i detta avseende stadgar, och dess allmänna uppgifter skola
syfta till att på ett verkningsfullt sätt gagna jordbrukets ekonomiska intressen;

2) föreningen skall vara grundad på sunda ekonomiska principer, och dess stadgar
skola innehålla bestämmelser örn a) att insatserna betalas antingen kontant eller
också i olika poster inom viss, ej allt för rundligt tilltagen tid enligt fastställd plan
och b) att betryggande avskrivningar och en tillfredsställande fondering skola äga
runi;

3) föreningen skall vara underställd granskning och revision av yrkesmässiga revisorer.

Vid förberedande underhandlingar om ekonomisk förenings anslutning till centralkassa
torde det vara av yttersta vikt, att här angivna principer nogsamt ihågkommas,
och att i övrigt de allmänna förutsättningarna för anslutning äro för handen,
så att icke centralkassornas sunda och riktiga utveckling äventyras.

Då framställning av centralkassa göres örn styrelsens för Svenska jordbrukskreditkassan
godkännande av centralkassans beslut, varigenom inträde i centralkassan
meddelats annan ekonomisk förening än jordbrukskassa, skola till framställningen
fogas följande handlingar:

— 128 —

1) föreningens stadgar;

2) centralkassans rapport om av densamma verkställd ingående undersökning av
föreningens ekonomiska förhållanden;

3) föreningens balansräkningar samt vinst- och förlusträkningar för de senaste
fem räkenskapsåren;

4) beräkning av det belopp, för vilket föreningen enligt centralkassans stadgar
må tillåtas ingå i centralkassan, med särskilt angivande av

a) föreningens insatskapital,

b) sammanlagda beloppen av oguldna insatser, beträffande vilka insatstecknarna
lämnat skriftlig förbindelse,

c) den plan, som fastställts för inbetalning av oguldna insatser,

d) sammanlagda beloppen av de insatser i föreningen, kontant inbetalda och
oguldna, vilka svara mot andelar, som förvärvats i föreningen av annan ekonomisk
förening, örn och i den mån sagda andelar legat till grund för andelsteckning i centralkassan,

e) sammanlagda beloppen av föreningens egna fonder av sådan beskaffenhet, att
de icke kunna anlitas utan därom för varje gång å föreningssammanträde fattat
beslut, samt

f) sammanlagda beloppen av de andelar, vilka föreningen förvärvat i annan ekonomisk
förening, örn och i den mån de mot dessa andelar svarande insatser legat
till grund för andelsteckning i centralkassan;

5) uppgift örn antalet medlemmar i föreningen.

Framställningen skall avse visst antal andelar i centralkassan och skall, innan
ökning av antalet andelar medgives, förnyad framställning örn godkännande därav
till Svenska jordbrukskreditkassans styrelse avlåtas.

Sedan inträde vunnits av förening, varom nu är fråga, har centralkassan att noga
övervaka, att föreningen, så länge den är ansluten till centralkassan, underkastas regelbunden
och sakkunnig revision, varjämte centralkassan har att iakttaga, att stora
fordringar skola ställas på arten av den säkerhet, mot vilken lån till föreningen utlämnas,
börande, där säkerheten utgöres av inteckningar, densamma helst bestå av
s. k. primärinteckningar.

I detta sammanhang erinras vidare om, att utan Kungl. Maj:ts medgivande i varje
särskilt fall centralkassas sammanlagda utlåning till andra ekonomiska föreningar
än jordbrukskassor icke får överstiga 1/io av det sammanlagda lånemaximum, som
gäller för medlemmarna i de till centralkassan anslutna jordbrukskassorna.

Stockholm den 20 oktober och 7 december 1932.

Statskontorets

yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid. 171, § 57.

Till Konungen.

Genom remiss den 21 december 1933 har Eders Kungl. Majit anbefallt
statskontoret att avgiva underdånigt utlåtande i anledning av vad riksdagens
år 1933 församlade revisorer under § 57 i sin berättelse anfört i
fråga örn resekostnads- och traktamentsersättning till befattningshavare
hos skogsvårdsstyrelserna.

— 129

På de skäl, som av statsrevisorerna anförts, ansluter sig statskontoret
till revisorernas mening, att resekostnads- och traktamentsersättning till
skogsvårdsstyrelsernas befattningshavare icke bör utgå efter förmånligare
grunder än till statens befattningshavare i samma tjänsteställning
och med motsvarande tjänstgöringsförhållanden. Föreskrift härom torde
böra uppställas som villkor för skogsvårdsstyrelses åtnjutande av statsbidrag.

I likhet med revisorerna anser statskontoret, att den sålunda ifrågasatta
bestämmelsen snarast möjligt bör genomföras.

Stockholm den 10 januari 1934.

Underdånigst

K. BERGENDAL.

GUNNAR BRITTH.

Hjalmar Ryttermark.

Riksräkenskapsverkets

yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid. 171, § 57.

Till Konungen.

Till åtlydnad av remiss den 21 december 1933 får riksräkenskapsverket
härmed avgiva underdånigt utlåtande i anledning av vad riksdagens revisorer
under § 57 av berättelsen angående statsverket anfört rörande
resekostnads- och traktamentsersättning till befattningshavare hos skogsvårdsstyrelserna.

I anslutning till vad riksräkenskapsverket i annat utlåtande denna dag
uttalat angående gottgörelse för förrättningsresor åt befattningshavare
hos hushållningssällskapen, delar ämbetsverket revisorernas uppfattning,
att befattningshavarna hos skogsvårdsstyrelserna icke böra åtnjuta resekostnads-
och traktamentsersättning efter förmånligare grunder än statens
befattningshavare i samma tjänsteställning och med motsvarande
tjänstgöringsförhållanden.

Beträffande genomförandet av nämnda princip i avseende å skogsvårdsstyrelsernas
befattningshavare torde närmare utredning kunna utföras,
efter det riksdagen, såsom revisorerna förutsatt, för erhållande av statsbidrag
uppställt villkor örn ifrågavarande befattningshavares jämställande
med motsvarande statstjänstemän.

I handläggningen av detta ärende har byråchefen Jehander deltagit.

Stockholm den 8 januari 1934.

Underdånigst
ERIK STRIDSBERG.

9

Hcv.-bcrätlelse ang. statsverket för ur 1933. lil.

S. Ögren.

— 130

Centralrådets för skogsvårdsstyrelsernas
förbund

yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid. 171, § 57.

Till Konungen.

Genom remiss den 21 december 1933 Ilar Eders Kungl. Majit anbefallt
centralrådet för skogsvårdsstyrelsernas förbund att inkomma med utlåtande
i anledning av vad riksdagens revisorer uti § 57 av bifogad transumt
anfört beträffande resekostnads- och traktamentsersättning till befattningshavare
hos skogsvårdsstyrelserna.

Enligt vad av handlingarna i ärendet framgår hava revisorerna tagit
del av vissa inom finansdepartementet sammanställda uppgifter angående
de grunder, efter vilka resekostnads- och traktamentsersättning utgår
till tjänstemän vid skogsvårdsstyrelserna samt beloppen av de under år
1932 utbetalta resekostnads- och traktamentsersättningarna. Dessa uppgifter
visa, att till tjänstemän hos skogsvårdsstyrelserna under sagda år
utbetalts resekostnads- och traktamentsersättningar med sammanlagt
826,745 kronor 67 öre. Med hänsyn till såväl omfattningen av de till skogsvårdsstyrelserna
utlämnade statsbidragen som ock de jämförelsevis höga
kostnaderna för befattningshavarnas resor hava revisorerna ansett det
vara av intresse att något närmare undersöka efter vilka grunder resekostnads-
och traktamentsersättningar utgå till skogsvårdsstyrelsernas
tjänstemän. De hava därvid funnit, att avsevärda olikheter föreligga i
fråga örn sagda ersättningar de skilda skogsvårdsstyrelserna emellan.

Sedan revisorerna lämnat exempel härpå samt erinrat örn de bestämmelser,
som i ifrågavarande hänseende gälla för domänverkets tjänstemän,
stiftsjägmästare, lantmätare och lantbruksingenjör^-, hava revisorerna
uttalat, att det synes dem önskvärt, att riksdagen såsom villkor för
skogsvårdsstyrelsernas åtnjutande av statsbidrag föreskriver, att resekostnads-
och traktamentsersättning icke må utgå efter förmånligare
grunder till skogsvårdsstyrelsernas befattningshavare än till statens befattningshavare
i samma tjänsteställning och med motsvarande tjänstgöringsförhållanden.
Revisorerna anse, att den sålunda ifrågasatta förändringen
snarast möjligt bör genomföras.

Med anledning härav får centralrådet anföra följande.

Till en början torde till belysning av ifrågavarande spörsmål i korthet
böra erinras örn vad tidigare i ämnet blivit åtgjort.

Den 4 februari 1924 väckte domänstyrelsen förslag örn ändrade grunder
för skogsvårdsstyrelsernas personals avlöningsförhållanden och reseersättningar.
Sedan skogsvårdsstyrelsemötets förvaltningsutskott däröver
avgivit utlåtande den 3 januari 1925 lämnade dåvarande chefen för jordbruksdepartementet
i proposition nr 182 till 1925 års riksdag en redogörelse
för innehållet i detta utlåtande. Vid propositionen voro fogade vissa
tabeller, visande, bland annat, de då gällande bestämmelserna angående
reseersättningar till skogsvårdsstyrelsernas personal. I propositionen anmäldes,
att inom jordbruksdepartementet igångsatts en utredning i syfte
att begränsa skogsvårdsstyrelsernas personalutgifter. Denna utredning
verkställdes av centralrådet, som med utlåtande den 1 oktober 1925 överlämnade
yttranden i ämnet av samtliga skogsvårdsstyrelser.

— 131

Beträffande frågan om personalens reseersättningar ernåddes beträffande
länsjägmästare oell biträdande länsjägmästare viss enhetlighet genom
de av Kungl. Majit den 14 september 1924 fastställda reglementena för
skogsvårdsstyrelserna. I dessa bestämdes nämligen, att sådan ersättning
skulle till nämnda befattningshavare utgå elter fjärde klassen i 1907 års
resereglemente, dock att vid resa, som med skogsvårdsstyrelsens medgivande
företoges utom tjänstgöringsområdet, ävensom i andra särskilda
fall annan grund för ersättning kunde enligt styrelsens beslut tillämpas.
För resor, som övriga hos skogsvårdsstyrelse anställda befattningshavare
företoge, skulle ersättning utgå elter av styrelsen hestämda grunder.

Med erinran härom anförde centralrådet i sitt utlåtande den 1 oktober
1925, att, vad anginge reseersättning åt länsskogvaktarna, de allra flesta
skogsvårdsstyrelserna hyste den meningen, att det icke vore möjligt att
genomföra enhetlighet i detta avseende, utan att det borde ankomma på
varje skogsvårdsstyrelse att fatta bestämmelser härom. Centralrådet förklarade
sig dela denna uppfattning men anförde tillika, att det emellertid
syntes önskvärt och sannolikt även möjligt att åtminstone i någon mån
minska de rådande stora olikheterna och att centralrådet uppfattade det
såsom en för rådet lämplig uppgift att verka i sådant syfte. I anledning
av det år 1925 utfärdade nya resereglementet hemställde centralrådet, att
Kungl. Majit måtte bestämma, till vilken klass i detta reglemente länsjägmästare
och biträdande länsjägmästare vore att hänföra, och framhöll
därvid, att en skogsvårdsstyrelse givetvis borde vara oförhindrad att fortfarande
liksom förut genom särskild överenskommelse med befattningshavarna
träffa anordningar, som innebure minskning i utgifterna för
resekostnader.

Domänstyrelsen anförde härom i utlåtande den 11 november 1925, att
en väsentlig minskning av kostnaderna för vissa skogsvårdsstyrelsernas
befattningshavares tjänsteresor syntes kunna erhållas genom införande, i
likhet med vad som gällde för domänverkets personal, av en gentemot
det allmänna resereglementet reducerad ersättning för sådana resor i
tjänsten, som vore av mera regelbunden natur. Då centralrådets uttalande
syntes giva vid handen, att rådet ville verka för en behörig reglering
av reseersättningarna, ansåg sig emellertid styrelsen böra hemställa,
att Kungl. Majit ej lör närvarande måtte vidtaga andra åtgärder än som
påkallades för hänförandet av vissa befattningshavare till vissa klasser
i det allmänna resereglementet.

Den 30 april 1926 bestämde Kungl. Majit att för resor, som länsjägmästare
eller biträdande länsjägmästare företaga i tjänsten, skall utgå
ersättning till de förra enligt klassen II C och till de senare enligt klassen
II D i 1925 års resereglemente, dock med rätt för skogsvårdsstyrelse
att fastställa annan lägre grund för ersättningens utgående.

Sedan Kungl. Majit fattat beslut beträffande hänförande av befattningshavare
hos skogsvårdsstyrelserna till vissa klasser i allmänna resereglementet
överlämnades handlingarna i ärendet till de sakkunniga, vilka
genom Kungl. Majits beslut den 12 november 1926 erhållit i uppdrag
att verkställa utredning angående åtgärder för tryggande av skogsvårds
styrelsernas ekonomi.

I ett av nämnda sakkunniga den 18 januari 1927 i ämnet avgivet betänkande
anfördes i fråga örn skogsvårdsstyrelsernas befattningshavares reseersättningar
följande:

»Beträffande reseersättningar Ilar Kungl. Majit numera bestämt den
klass i resereglementet, länsjägmästare oell biträdande länsjägmästare sko -

— 132 —

la tillhöra. Frågan om begränsning i skogsvårdsstyrelsernas utgifter för
reseersättningar inskränker sig därför numera till att gälla, dels huruvida
för nämnda tjänstemän bör för visst fall stadgas reducerad reseersättning,
på sätt domänstyrelsen föreslagit, dels ock vilka reseersättningsbestämmelser,
som böra gälla för länsskogvaktare och eventuellt
annan personal. Såsom centralrådet antytt, hava emellertid bestämmelser
i syfte att nedbringa beloppen av personalens reseersättningar redan
i stor utsträckning träffats av skogsvårdsstyrelserna, ofta kombinerade
med bidrag till hållande av bil eller motorcykel. Därjämte hava beträffande
rätten att överhuvud erhålla dylik ersättning inskränkande föreskrifter
meddelats av skogsvårdsstyrelserna, särskilt beträffande länsskogvaktarna.
Med anledning härav hålla de sakkunniga för troligt, att
någon mera avsevärd minskning i resekostnadsersättningarna icke låter
sig åstadkomma, därest icke effektiviteten av personalens verksamhet
skall riskeras. De hava givetvis ingenting att inyända mot att centralrådet
ägnar sina bemödanden åt att åvägabringa såväl större likformighet
som ock, där så till äventyrs kan ske, nedsättning i reseersättningarna,
men de anse sig icke nu kunna beräkna dessa ersättningar för skogsvårdsstyrelserna,
såsom helhet betraktade, till nämnvärt reducerat belopp.
De hava desto mindre funnit sig kunna göra detta, som den av
1923 års skogslag påkallade ökade verksamheten, bland annat inom svårföryngrade
skogar, säkerligen är ägnad att medföra ökade kostnader för
resor.»

De sakkunnigas hemställan inrymde ej heller något förslag i ämnet.

I överensstämmelse med centralrådets utlåtande i merberörda skrivelse
den 1 oktober 1925, att centralrådet ville verka för en behörig regleringav
befattningshavarnas hos skogsvårdsstyrelserna reseersättningar, har
inom centralrådet av särskilda kommitterade verkställts en utredning
rörande de ordinarie länsskogvaktarnas reseersättningar. Denna utredning,
som här bilägges,1 slutfördes den 29 oktober 1931 och har av centralrådet
för beaktande överlämnats till skogsvårdsstyrelserna den 8 december
samma år.

Vid utredningen har förutsatts, att lönerna för de ordinarie länsskogvaktarna
skola regleras till största enhetlighet och på sådant sätt, att i
reseersättningen ej kommer att inkluderas någon del av lönen. Reseersättningen
bör alltså endast utgå med det belopp, som erfordras till täckande
av de med länsskogvaktarnas förrättangsresor förenade utgifterna.
Det har emellertid ansetts vara av vikt, att reseersättningen ej
fixeras till sådant belopp, att länsskogvaktarna finna utförandet av reseförrättningar
vara förenat med ekonomiska uppoffringar, vilket måste
befaras leda till minskat intresse hos vederbörande för dylika förrättningars
verkställande. I utredningen har framhållits, att örn nu nämnda
principer läggas till grund för skogsvårdsstyrelsernas beräknande av reseersättningarna,
intet hinder borde möta för genomförande av full enhetlighet
i fråga örn de normer, som böra tillämpas vid bestämmandet av
länsskogvaktarnas reseersättningar.

I fråga örn dessa normer hava följande synpunkter ansetts böra vinna
beaktande:

att ersättningen utgår efter enklast möjliga grunder, vilka ej kunna
misstydas eiler giva anledning till missbruk;

att kontrollen blir enkel och tidsbesparande, samt

1 Ej häi- avtryckt.

— 133 —

att reseersättningen ej gives sådan form, exempelvis med årligt eller
månatligt anslag, som kan tänkas minska vederbörandes intresse för reseförrättningar.

Med utgångspunkt härifrån Ilar föreslagits, att rese- och traktamentsersättningen
till ordinarie länsskogvaktare skall utgå i form av ett visst
belopp per dygn räknat, lika för alla rese- och förrättningsdagar, vilka
ersättningsbelopp —- i utredningen kallade dagarvoden — alltså tillsamman
skola täcka alla resekostnader under året. Härifrån skola dock undantagas
de förrättningar inom en zon av 5 kilometer från länsskogvaktarens
bostad, vilka taga mindre tid än 6 timmar i anspråk, för vilka förrättningar
ingen ersättning skall utgå.

Kommitterade hemställde, att centralrådet ville hos skogsvårdsstyrelserna
förorda,

att rese- och traktamentsersättningen till ifrågavarande befattningshavare
skall i ett för allt utgå med visst belopp per dygn — visst dagarvode
— för samtliga förrättningar med undantag av sådana inom en
zon av 5 kilometer omkring länsskogvaktare^ bostad, vilka taga mindre
tid än 6 timmar i anspråk, och för vilka ersättning ej skall utgå, samt

att detta dagarvode skall beräknas på grundval av uppgifter örn de
verkliga resekostnaderna för vederbörande förrättningsman i den män
dessa, under förutsättning av rationell planläggning av resorna, kunna
anses skäliga för ett behörigt utövande av tjänsten i fråga.

Med stöd av förevarande utredning samt de särskilda undersökningar
i ämnet, som av kommitterade blivit verkställda, hava de kommit till
den uppfattningen, att ifrågavarande dagarvode kan komma att variera
mellan 6 och 11 kronor, varvid, inom denna marginal, ett lägre belopp
torde komma i fråga, där befattningshavaren äger åtnjuta naturaförmåner
vid rekvisitionslörrättningar och ett högre, där detta ej är fallet. Vid
det förhållandet, att skogsvårdsstyrelsen direkt erlägger vederbörande
förrättningsmans utgifter för biljetter eller bidrager till att betala skatt
och trafikförsäkring för av honom innehaft motorfordon, skall givetvis
motsvarande sänkning ske i dagarvodets storlek.

Som centralrådet redan anfört, har denna utredning av centralrådet
överlämnats till skogsvårdsstyrelserna för beaktande. Efter vad centralrådet
erfarit, hava åtskilliga skogsvårdsstyrelser gått in för att tillämpa
i utredningen förordat tillvägagångssätt för bestämmandet av länsskogvaktarnas
reseersättningar. Det måste dock beträffande flertalet skogsvårdsstyrelser
förutsättas taga viss tid att genomföra detta, då skogsvårdsstyrelserna
givetvis måste för de skilda länsskogvaktaredistrikten
verkställa omsorgsfulla undersökningar för bestämmande av skäliga dagarvoden
och dessutom tillämpade reseersättningsgrunder allenast kunna
ändras, i den mån hinder ej möta på grund av gällande anställningsavtal.
Det är emellertid centralrådets avsikt att noga följa denna frågas utveckling
och att verka för, att ifrågavarande reseersättningar bliva bestämda
på sådant sätt, att de i största möjliga utsträckning överensstämma med
vad skäligen kan utgöra ifrågavarande befattningshavares verkliga resekostnader.

Enligt domänverkets besparingsreglemente skall till ordinarie kronojägare
enbart i traktamentsersättning utgå ett belopp av G kronor per
dygn. I den ifrågavarande utredningen har beräknats, att den totala
rese- och traktamentsersättningen till ordinarie länsskogvaktare bör belöpa
på mellan G kronor och 11 kronor per dygn, beroende på förhållandena
inom de olika länsskogvaktaredistrikten. Man synes därför vara

134

berättigad antaga, att de resekostnadsersättningar, som utgå till de ordinarie
länsskogvaktarna, genomsnittligt äro lägre, än vad skulle bliva fallet,
örn för ordinarie kronojägare gällande bestämmelser i fråga örn reseoch
traktamentsersättning skulle tillämpas.

De ordinarie länsskogvaktarna bilda den största personalgruppen av
skogsvårdsstyrelsernas fast anställda befattningshavare. Det torde således
få anses vara av vikt, att i första hand rese- och traktamentsersättningarna
regleras för dessa tjänstemän. För de extra länsskogvaktarna
och de tillfälliga förmännen, vilka senare i stor utsträckning utgöras av
personer med högre eller lägre skoglig utbildning, torde resekostnadsersättningen
pläga bestämmas med hänsyn till förrättningsmannens verksamhet,
och därav föranledda verkliga kostnader. Någon reglering av
dessa ersättningar med hänsyn till vad utgår »till statens befattningshavare
i samma tjänsteställning och med motsvarande tjänstgöringsförhållanden»
låter sig näppeligen göra.

Vad därefter angår skogsvårdsstyrelsernas befattningshavare med högre
skoglig utbildning, länsjägmästare, biträdande länsjägmästare och assistenter,
har, som centralrådet redan anfört, Kungl. Majit genom beslut
den 30 april 1926 bestämt, att för resor, som länsjägmästare eller biträdande
länsjägmästare företaga i tjänsten, skall utgå ersättning till de
förra enligt klassen II C och till de senare enligt klassen II D i 1925 års
resereglemente, dock med rätt för skogsvårdsstyrelsen att fastställa annan
lägre grund för ersättningens utgående. Då ett antal skogsvårdsstyrelser
använt sig av denna rätt, förekommer även beträffande dessa
befattningshavare vissa olikheter i fråga örn grunderna för resekostnadsersättningarnas
utgående. För assistenterna torde, som revisorerna anfört,
mycket varierande föreskrifter i nämnda avseende gälla.

Ehuruväl centralrådet har anledning förmoda, att oskäligt höga resekostnadsersättningar
icke utgå till dessa tjänstemän med högre skoglig
utbildning, synas dock skäl föreligga för en närmare undersökning av
förhållandena. Det förefaller nämligen ej uteslutet, att det även beträffande
dessa befattningshavare skall vara möjligt ernå större enhetlighet
i ifrågavarande hänseende. Centralrådet ämnar därför gå i författning
örn att verkställa en utredning i ärendet och att vidtaga de åtgärder i
nämnda syfte, vartill denna kan föranleda.

Beträffande skogsvårdsstyrelsernas befattningshavare med lägre skoglig
utbildning Ilar centralrådet redan låtit förstå, att, i den mån jämförelser
kunna göras med domänverkets tjänstemän, dem tillkommande resekostnadsersättningar
icke torde överstiga vad dessa uppbära. I fråga
om hos skogsvårdsstyrelserna anställda tjänstemän med högre skoglig
utbildning'' med undantag av länsjägmästare och biträdande länsjägmästare
torde förhållandet vara detsamma. Härom bör emellertid den tillämnade
utredningen kunna lämna besked. Vad därefter angår länsjägmästarna
och biträdande länsjägmästarna är särskilt svårt att göra jämförelser
med statliga befattningshavare (domänverkstjänstemän) i samma
tjänsteställning och med motsvarande tjänstgöringsförhållanden.
Dessa skogsvårdsstyrelsetjänstemäns arbete är nämligen i särskilt utpräglad
grad till sin karaktär vitt skilt från den verksamhet, som utövas
av domänverkets förvaltande personal. I den föreslagna utredningen
skola dock försök till jämförelse i nu ifrågavarande hänseende göras.

Av vad anförts torde framgå, att det icke utan vidare låter sig göra,
att riksdagen såsom villkor för skogsvårdsstyrelsernas åtnjutande av
statsbidrag föreskriver, att resekostnads- och traktamentsersättningar

— 135 —

icke må utgå efter förmånligare grunder till skogsvårdsstyrelsernas befattningshavare
än till statens befattningshavare i samma tjänsteställning
och med motsvarande tjänstgöringsförhållanden. Dels är detta beroende
på vad Kungl. Maj:t beslutat angående vissa befattningshavares
hos skogsvårdsstyrelserna rese- och traktamentsersättningar, dels på de
anställningsvillkor, som av skogsvårdsstyrelserna tillförsäkrats tjänstemännen,
och vilka icke omedelbart kunna ändras, dels ock på grund av
de svårigheter, som föreligga att jämföra skogsvårdsstyrelsernas befattningshavare
med andra statstjänstemän.

Centralrådet håller före, att ett statsingripande av ifrågasatt art icke
kan vara till skogsvårdsstyrelsearbetets gagn. Av största vikt för upprätthållande
av dettas effektivitet måste nämligen få anses vara, att
skogsvårdsstyrelsernas frihet och självständighet icke undergräves. Att
skogsvårdsstyrelserna uppbära betydande statsanslag äger visserligen sin
riktighet. I betraktande av de år från år ökade uppgifter, som av statsmakterna
anförtros skogsvårdsstyrelserna, torde emellertid dessa statsanslag
få anses vara av jämförelsevis blygsam omfattning. Det är väl
icke mer än rätt och billigt, att till skogsvårdsstyrelsernas förfogande
ställas medel i sådan utsträckning, att de på ett nöjaktigt sätt kunna
utföra dem åvilande uppdrag. Mest ändamålsenligt och för saken fördelaktigast
torde vara, örn centralrådet, som hittills skett, betros med
uppgiften att söka åstadkomma största möjliga enhetlighet mellan skogsvårdsstyrelserna
och det förbilligande av dessas administrationskostnader,
förhållandena tillstädja.

Vad slutligen angår revisorernas uttalande örn de jämförelsevis höga
kostnaderna för befattningshavarnas hos skogsvårdsstyrelserna resor,
vilket uttalande föranletts av att till dessa under år 1932 utbetalts resekostnads-
och traktamentsersättningar med sammanlagt 826,745 kronor
67 öre, torde detta belopp böra jämföras med antalet förrättningsdagar
sagda år. I förvaltningsberättelserna för år 1932 redovisas dessa, med
fördelning på olika kategorier av befattningshavare, med följande antal:

Länsjägmästare, Qrd Qch läna_ Summa

bitr. lansjägmäs- , '' , Tilltälliga torman rese- oell förrätt- därav antal dagar

f äre och assistenter 8 ogva ale ningsdagar utan dagarvode

11,491 55,749 40,190 107,430 7,106

Sammanlagda antalet förrättningsdagar med dagarvode uppgår sålunda
till drygt 100,000. Genomsnittliga kostnaden per förrättningsdag för reseoch
traktamentsersättningar belöper alltså på cirka 8 kronor. Detta belopp
torde knappast kunna anses oskäligt högt.

Under åberopande av vad sålunda anförts får centralrådet i underdåuighet
hemställa,

det riksdagens revisorers ifrågavarande uttalande icke måtte föranleda
någon Eders Kungl. Maj:ts vidare åtgärd.

Remissakten återgår.

I detta ärendes avgörande hava, förutom undertecknad, deltagit jägmästaren
Alexanderson, friherre Beck-Friis och hovrättsrådet Sjöfors,
varjämte närvarit länsjägmästaren Fries.

Stockholm den 9 januari 1934.

Underdånigst

Å centralrådets fiir skogsvårdsstyrelsernas förbund vägnar
S. H. KVARNZELIUS.

Erik Lundh.

— 13G —

Statens pensionsanstalts

yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del 1, sid. 174 och
178, §§ 59 och 60.

Till Konungen.

Genom nådig remiss den 21 december 1933 har Eders Kungl. Majit anbefallt
statens pensionsanstalt att avgiva utlåtande i anledning av vad
riksdagens senast församlade revisorer i sin berättelse (§§ 59 och 60) yttrat
rörande pensionering i anstalten av viss lärarpersonal och vissa iakttagelser
beträffande utbetalande av s. k. uppskjuten pension; och får pensionsanstalten
härutinnan anföra följande.

Revisorerna hava i fråga örn pensionering av viss lärarpersonal uppmärksammat,
hurusom fall inträffat, då lärare, som efter att för en längre
tid tillbaka hava lämnat lärarbanan utan pension sedermera vid pensionsåldern
eller senare tillträtt ett vikariat för minst en läsmånad, därigenom
förvärvat rätt till genast börjande pension. Revisorerna finna omständigheterna
i de berörda fallen ganska märkliga och anse uppenbart,
att örn Eders Kungl. Majit och riksdagen ägt kännedom örn de påpekade
omständigheterna, en ändring i pensionsanstaltens reglemente skulle hava
kommit till stånd. Särskilt anmärkningsvärt finna revisorerna det förhållandet,
att lärare vid så hög ålder och efter så lång tids uppehåll i
tjänstgöringen, som här förekommit, fått återinträda såsom lärare. Vad
sålunda förekommit hava revisorerna, som finna omedelbara ändringar i
nu angivna hänseenden påkallade, ansett vara av den synnerligen anmärkningsvärda
beskaffenhet, att de velat därå fästa riksdagens uppmärksamhet.

Pensionsanstalten får till en början erinra, att dess reglemente — vars
huvudgrunder antagits av riksdagen — är byggt på den grundsatsen, att
ingen intjänad pensionsrätt skall gå förlorad. Denna grundsats synes
vara principiellt riktig och lärer också numera vara såsom sådan allmänt
erkänd. Erfarenheten visar emellertid, att en konsekvent tillämpning av
denna grundsats kan medföra förhållanden, mot vilka kritik med fog kan
riktas. Uppenbart är, att i vissa fall, där den före det sista vikariatet
fullgjorda tjänstgöringen ligger långt tillbaka i tiden och följaktligen
också i allmänhet varit av relativt kort varaktighet, pensioneringen kan,
örn också formellt försvarlig, te sig reellt omotiverad. Under dylika betingelser
bliva dock, såsom framgår av det ena av de utav revisorerna
särskilt framhållna två fallen, de beviljade pensionerna jämförelsevis
obetydliga. Där åter en mera avsevärd tjänstgöring ligger före det sista
vikariatet, kan pensioneringen även rent sakligt synas mera berättigad.
Så hade i det andra av de särskilt framhållna exemplen en småskollärarinna,
som år 1916 avgått från sin tjänst, fullgjort en tjänstgöring
av fulla 24 år. I sådana fall slutligen, där den före det sista vikariatet
liggande tjänstgöringen, örn ock i och för sig föga omfattande, varit
spridd över en längre tidrymd och slutat jämförelsevis kort tid före
nämnda vikariat, kunna möjligen sakskälen för och emot en pensionering
anses ungefär uppväga varandra. Över huvud taget synes det vanskligt
att draga någon mera bestämd gräns, vid vilken ett konsekvent genomförande
av förberörda grundsats kan sägas medföra en rent sakligt sett
omotiverad pensionering.

— 137 —

Pensionsanstalten måste i likhet med revisorerna beteckna såsom anmärkningsvärt,
att lärare vid hög levnadsålder och efter lång tids uppehåll
i tjänstgöringen kunnat få återinträda i tjänst för vikariat av ifrågavarande
omfattning. I undervisningens intresse kan ett dylikt återanställande
knappast anses hava ägt rum. Pensionsanstalten — som självfallet
ej kunnat öva något inflytande på de tjänstgöringsförhållanden,
vilka utgöra underlaget för pensionsrätten — anser för sin del ett borttagande
av möjligheten till en dylik återanställning vara det enda effektiva
medlet till förhindrande för framtiden av en pensionering av anmärkta
art.

Revisorerna synas emellertid, åtminstone i främsta rummet, anse ändringar
i pensionsanstaltens reglemente böra tillgripas. Pensionsanstalten
har själv varit betänkt därpå men har funnit vanskligt att framlägga
förslag härom. Varje ändring i föreliggande syfte synes nämligen oundvikligen
komma i strid med grunderna för reglementet, och för övrigt
är det ovisst, örn man även med en dylik ändring kan verksamt förhindra
missbruk av pensioneringsmöjligheterna. Anstaltens skrivelse den 17 november
1933 till Eders Kungl. Majit, av vilken skrivelse revisorerna fått
del (skrivelsen med undantag av där åberopad bilaga är här i avskrift
bifogad) \ torde få åberopas till belysande av de vanskligheter, som möta
vid en dylik ändring av reglementet. Rörande det förslag till ändring,
som där ifrågasättes, framhålles också i skrivelsen, att det innebär en
avvikelse från grunderna för reglementet, att konsekvenserna ej heller
äro lätta att överblicka samt att möjligheten till ett kringgående av de
ifrågasatta föreskrifterna är långt ifrån utesluten.

Beträffande revisorernas uttalande, att örn Eders Kungl. Majit och
riksdagen ägt kännedom örn de påpekade omständigheterna rörande ifrågavarande
pensionering, det vore uppenbart, att en ändring i anstaltens
reglemente skulle hava kommit till stånd, får pensionsanstalten, med åberopande
av det ovan anförda, ånyo framhålla, att den närmast till hands
liggande och den på samma gång enligt pensionsanstaltens uppfattning
enda effektiva åtgärden legat helt utanför anstaltens befogenhet. Det
kan ej rimligen läggas pensionsanstalten till last, att vederbörande statsmyndigheter
— för vilka ifrågakomna art av återanställning omöjligen
kan hava varit obekant — ej självmant funnit anledning att inskrida.

Vidare hava revisorerna i berättelsen (§ 60) yttrat sig rörande pensionsförhöjning
I och dyrtidstillägg å s. k. uppskjutna pensioner och därvid
uttalat den uppfattning, att pensionsförhöjning och dyrtidstillägg
skäligen borde fortfarande utgå å uppskjutna pensioner till dem, vilkas
avgång från respektive befattning förorsakats av befattningens indragning,
men att dessa förmåner icke vidare borde beredas dem, som frivilligt
avgått ur tjänst.

Pensionsanstalten får erinra, att uppskjuten pension, den må vara beräknad
allenast å den avgångnes egna pensionsavgifter eller tillika å statens
och huvudmannens tillskott, i anstaltens reglemente alltid bernim
nes tjänstepension, varmed synes vara antytt, att densamma i såväl ena
som andra fallet är att betrakta såsom ett, visserligen mer eller mindre
liberalt tillmätt, vederlag för den fullgjorda tjänstgöringen. Därest den
uppskjutna pensionen, på sätt vederbörande pensionssakkunniga ansågo
principiellt riktigt, alltid beräknades fullt, skulle grundad anledning
knappast kunnat åberopas till stöd för att i fråga örn til läggsförmåner 1

1 Kj här avtryckt.

— 138 —

behandla de uppskjutna pensionerna annorlunda än andra pensioner från
anstalten.

Enligt pensionsanstaltens uppfattning tala sålunda övervägande principiella
skäl mot en särbehandling i förevarande hänseende av de uppskjutna
pensionerna. Frågan är emellertid icke av större betydelse, och
anstalten vill gärna medgiva, att särskilt ur praktisk synpunkt visst fog
för revisorernas förslag förefinnes. Anstalten vill därför ej avstyrka
bifall till detta förslag.

Revisorerna framhålla, att enligt § 3 i kungörelsen den 18 juni 1925
med bestämmelser örn ny pension för vissa pensionerade f. d. befattningshavare
i statens tjänst m. fl. pensionärer pensionsförhöjning I är avsedd
såsom kompensation för minskning i förmån till följd av förändrade
grunder för beräknande av dyrtidstillägg. Därest emellertid dyrtidstilllägg
alltjämt beräknats efter oreglerade grunder, skulle vederbörande
innehavare av uppskjutna pensioner i flera fall icke hava kommit i åtnjutande
av sådant tillägg, då pensionen icke uppgått till sådant belopp,
att dyrtidstillägg skolat å densamma utgå.

Beträffande detta uttalande, vars riktighet självfallet icke bestrides,
får pensionsanstalten endast erinra, att detsamma kan tillämpas även på
genast börjande pensioner till vissa låga belopp liksom på pensioner från
andra håll än pensionsanstalten, i den mån pensionsbeloppen äro tillräckligt
låga. Revisorerna hava här fäst uppmärksamheten på en teknisk
ofullkomlighet vid utformningen av kungörelsen den 18 juni 1925, vars
undanröjande måhända förtjänar övervägas.

Remissakten varder härmed återställd.

Stockholm den 30 december 1933.

Underdånigst
OSC. OLSSON.

ACKE WESTLING.

CARL WIDSTRÖM.

Bertil Kjellén.

Statskontorets

yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid. 181 —
186, §§ 61 och 62.

Till Konungen.

Statsrevisorerna hava i sin berättelse §§ 61 och 62 erinrat örn den oenhetlighet,
som är rådande mellan de olika pensionskassorna i fråga örn
pensionsrätt för harn efter befattningshavare i statens tjänst m. fl.
Statskontoret ansluter sig till det av revisorerna gjorda uttalandet, att staten
vid utmätandet av bidrag i form av dyrtidstillägg och pensionstillägg
bör i möjligaste mån följa enhetliga grunder och att bidragets utgående
i här angivna avseenden bör göras oberoende av bestämmelserna i de
särskilda kassornas reglementen. Ändring i gällande bestämmelser rörande
såväl dyrtidstillägg som pensionstillägg åt pensionsberättigade

— 139 —

änkor och barn efter befattningshavare i statens tjänst m. fl. torde därför
böra ske i den av revisorerna angivna riktningen.

Härvid fogas utdrag av statskonorets protokoll, utvisande de, i ärendets
behandling deltagande ävensom den skiljaktiga mening, som därvid
framkommit.

Stockholm den 10 januari 1934.

EVERT BJÖRN.

Underdånigst
K. BERGENDAL.

Hialmar Ryttermark.

Protokoll, hållet i kungl, statskontoret in pleno
den 10 januari 1934.

Närvarande:

Herr t. f. generaldirektören Bergendal,

Statskommissarien Nissen,

» Spilhammar,

» Tottie,

» Björn,

t. f. » Alve.

S.D. Statskommissarien Björn föredrog Kungl. Maj:ts remiss angående
av statsrevisorerna gjorda uttalanden beträffande pensionstillägg
och dyrtidstillägg till pensionärer vid vissa pensionskassor; och beslöts
utlåtande enligt registraturet.

Vid ärendets föredragning uttalades skiljaktig mening av statskommissarien
Spilhammar, vilken yttrade:

»För min del anser jag, att de av statsrevisorerna i deras senaste berättelse
under §§ 61—64 gjorda uttalanden beträffande pensionstillägg
och dyrtidstillägg till pensionärer hos vissa pensionskassor och revisorernas
därvid framlagda förslag till ändringar i olika hänseenden i gällande
bestämmelser på hithörande område böra överlämnas till 1930 års
pensionssakkunniga för att tagas i övervägande vid fullgörandet av det
de sakkunniga genom Kungl. Maj:ts beslut den 17 mars 1933 lämnade
uppdraget att verkställa utredning och avgiva förslag i fråga örn ordnandet
av familjepensioneringen för tjänstemän, tillhörande den civila
statsförvaltningen, jämte andra i samband därmed stående spörsmål.»

Som ovan.

In fidem.

Hjalmar Ryttermark.

— 140 —

Statskontorets

yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid. 186, § 63.

Till Konungen.

Statsrevisorerna liava i sin berättelse, § 63, erinrat om de inkomster
prästerskapets änke- och pupillkassa tillförsäkrats genom 1926 års riksdags
beslut. Såsom vederlag för nådårsrättens upphörande tillföres sålunda
nämnda kassa en särskild avgift, vilken visserligen uttages av delägaren
men kompenseras denne genom motsvarande lönetillägg. Vidare
tillföres kassan med vissa undantag såväl ett års behållen inkomst av
varje prästerlig befattning som ett års emeritilön. Samtliga här nämnda
inkomster tillföras försäkringsfonden, från vilken såsom vederlag för
nådårsrättens upphörande utbetalas viss tilläggspension till delägares
änka och minderåriga harn. Försäkringsfonden, som tillkom den 1 maj
1927, uppgick den 30 april 1933 till 3,671,041 kronor 36 öre och vidkändes
under sistförflutna förvaltningsår kostnader för nyss angivna tilläggspensioner
med 62,661 kronor 16 öre.

Revisorerna hava vidare framhållit, att en prästerlig befattningshavare
icke erlägger någon tjänstepensionsavgift saint att de avgifter denne
såsom delägare i prästerskapets änke- och pupillkassa betalar till
kassan, äro i förhållande till vederbörandes avlöningsförmåner avsevärt
lägre än de som i allmänhet erläggas av delägare i andra kassor. Revisorerna
hava vid denna jämförelse av naturliga skäl bortsett från den
tilläggsavgift den prästerliga befattningshavaren erlägger jämlikt ovanberörda
riksdagsbeslut, då han för denna, såsom nämnts, erhållit ersättning
i form av lönetillägg.

Statens dyrtidstillägg utgår slutligen efter oreglerade grunder å peil
sioner från prästerskapets änke- och pupillkassa, under det att detsamma
i regel å familjepension till efterlevande efter befattningshavare i
statens tjänst tillmätes efter reglerade grunder eller med ett procenttal
som med 13 enheter understiger det oreglerade dyrtidstillägger.

Att prästerskapets änke- och pupillkassa såsom revisorerna i ansiutning
till sin redogörelse över här återgivna förhållanden framhållit, erhållit
understöd av det allmänna i väsentligt större omfattning än andra
liknande kassor torde vara ostridigt. Det oaktat äro de från nämnda
kassa utgående pensionerna ej obetydligt lägre än de, som utbetalas från
andra kassor. Anledningen härtill torde i huvudsak vara, dels att
prästerskapets änke- och pupillkassa i olikhet med de flesta övriga kas
sor tillförsäkrar pension åt vissa andra efterlevande än änkor och minderåriga
barn, dels att delägarna i nämnda kassa, såsom revisorerna påvisat,
erlägga ett i förhållande till dem tillförsäkrade avlöningsförmåner
väsentligt mindre bidrag till familjepensioneringen än delägare i de
flesta andra kassor.

Enligt det pensionssystem, som tillämpas vid prästerskapets familjepensionering,
har det årliga pensionsbeloppet icke, såsom eljest vanligen
är fallet, på förhand bestämts i förhållande till delaktighetsbeloppet och
därmed även till delägarens löneförmåner. Pensionsutbetalningarna
från prästerskapets änke- och pupillkassa äro i stället helt beroende på
den från vissa av kassans fonder för varje år tillgängliga utdelningssumman
och varierar därför årligen till beloppen. Då delägaravgifterna

— 141 —

tillföras ifrågavarande fonder, kommer en höjning av avgifterna att automatiskt
medföra en höjning av pensionerna.

Statskontoret finner det oegentligt, att staten lämnar bidrag i form av
ett efter gynnsammare grunder beräknat dyrtidstillägg där, såsom förhållandet
är i fråga örn prästerskapets änke- och pupillkassa, familjepensionerna
äro lägre, huvudsakligen beroende på att vederbörande
delägare icke åtagit sig en avgiftsbetalning i eljest förekommande utsträckning.
Med hänsyn härtill liksom ock till det förhållandet, att ett
bättre utnyttjande av ovanberörda, prästerskapets änke- och pupillkassa
tillförsäkrade inkomster av det allmänna torde kunna ifrågakomma i
syfte att reglera från kassan utgående pensioner, anser sig statskontoret
böra tillstyrka den av statsrevisorerna med hänsyn till gjorda iakttagelser
förordade ändringen av gällande bestämmelser rörande dyrtidstilllägg
därhän, att dyrtidstillägg till pensionsberättigade änkor och barn
efter delägare i prästerskapets änke- och pupillkassa kommer att utgå
efter nyreglerade grunder.

Härvid fogas utdrag av statskontorets protokoll, utvisande de i ärendets
behandling deltagande ävensom den skiljaktiga mening,1 som därvid
framkommit..

Stockholm den 10 januari 1934.

EVERT BJÖRN.

Underdånigst
K. BERGENDAL.

Hjalmar Ryttermark.

Direktionens för prästerskapets
änke- och pupillkassa

yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid. 186, § 63.

Till Konungen.

Genom nådig remiss den 21 december 1933 anbefalld att med anledning
av vad i riksdagens senast församlade revisorers berättelse yttrats rörande
dyrtidstillägg till pensionärer i prästerskapets änke- och pupillkassa
avgiva utlåtande får direktionen för nämnda kassa i underdånighet
anföra följande.

Sedan år 1917 hava pensionärerna i kassan av statsmedel erhållit först
krigstidshjälp, krigstidstillägg och extra krigstidstillägg samt därefter
dyrtidstillägg. Nämnda tillägg hava därvid utgått och dyrtidstillägget
utgår alltjämt efter samma grunder, som gälla för folkskollärarnas och
clementarlärarnas efterlevande. Av naturliga skäl kommo prästerna att
från början jämställas med dessa grupper befattningshavare och därefter
har icke någon sådan omständighet inträffat, som bör föranleda
till, att prästerna i familjepensionshänseende i stället jämföras med de

Se sid. 139.

— 142 —

grupper befattningshavare, som äro anslutna till statens järnvägars änkeoch
pupillkassa samt civilstatens änke- och pupillkassa. Sistnämnda befattningshavare
hava fått sina löner nyreglerade samt därutöver, vilket
i detta fall är det väsentliga, fått familjepensionerna avpassade efter de
nyreglerade lönerna. Detta är icke förhållandet beträffande prästerna.
De hava visserligen erhållit en provisorisk tilläggslön, men denna medför
icke och kern reglementsenligt icke medföra motsvarande förhöjning av
vederbörandes delaktighetsbelopp (pensionsunderlag) i kassan. För familjepensionen
saknar alltså den provisoriska tilläggslönen till prästerna
för närvarande varje betydelse.

En förhöjning av prästernas familjepensioner har emellertid åstadkommits
genom den år 1927 inrättade försäkringsfonden. Pensionen från
denna fond var avsedd att träda och har trätt i stället för det s. k. privilegienädåret.
Det är alltså icke en pensionsökning i vanlig mening,
som åstadkommits, utan helt enkelt en omvandling av nådårsrätten. Ännu
finnes dock endast ett fåtal pensionärer efter delägare, vilka förvärvat
eller förpliktats till full delaktighet i nämnda fond. Då delaktighetsbeloppen
(pensionsunderlagen) i kassan såsom ovan framhållits bestämmas
med hänsyn till den reglerade lönen, vilken blott utgör en del av
vederbörande prästs samtliga löneförmåner, äro pensionerna från kassan
även för nämnda delägares efterlevande fortfarande jämförelsevis låga
och komma på långt när icke upp till de pensionsbelopp, som efterlevande
efter delägare i civilstatens änke- och pupillkassa med ungefär motsvarande
lön erhålla. För det ojämförligt största flertalet pensionärer i
kassan äro pensionerna såsom känt och omvittnat är synnerligen låga
och även med de nu utgående dyrtidstilläggen av statsmedel äro de av
kassans pensionärer, som för sitt livsuppehälle icke disponera annan tillgång
än pensionen, nödsakade att leva på svältgränsen. Även örn revisorerna
icke försökt göra gällande, att pensionerna från kassan äro tillräckliga
för livsuppehället, synas de dock i viss mån mena detta, eftersom
deras förslag går ut på att beröva pensionärerna större delen anderas
dyrtidstillägg. Revisorerna anse tydligen därjämte, att de genom
sin utredning påvisat, att kassan själv skulle kunna bära de utgifter, som
vore förenade med beviljande av erforderliga tilläggspensioner och man
torde därvid få antaga, att de anse det möjligt, att tilläggspensionerna
kunde bliva av den storleksordning, som motsvarar skillnaden mellan
dyrtidstillägget vid oreglerade och vid nyreglerade befattningar.

En dylik uppfattning är direktionen emellertid i tillfälle att omedelbart
vederlägga med en hänvisning till resultatet av en i mars månad
1933 verkställd försäkringsteknisk utredning angående möjligheten av
ändring av kassans reglemente. Denna utredning, varav avskrift härjämte
bilägges, har verkställts av professoren vid Stockholms högskola
H. Cramér och av densamma inhämtas, att ett fixerande av pensionerna
ur grund- och tillskottsfonderna under vissa betingelser är möjligt men
att pensionsbeloppen i så fall icke kunna sättas högre än till 300 kronor
ur den förstnämnda fonden och till 8 procent av delaktighetsbeloppet i
den sistnämnda, allt för hel pensionslott räknat. Professor Cramér framhåller
dock, att härför erfordras vissa nya eller förhöjda avgifter. Den
angivna pensionsnivån är emellertid avsevärt lägre än den nu gällande.
Under sistlidna ecklesiastikår uppgick exempelvis pensionen för ensam
änka till 312 kronor ur grundfonden och 8.7 procent av delaktighetsbeloppet
i tillskottsfonden. För en komministeränka med ett pensionsunderlag
av 3,000 kronor betyder detta, att pensionen nämnda är uppgick till

— 143

633 kronor 17 öre och för en kyrkoherdeänka med ett pensionsunderlag
av 5,000 kronor uppgick den till 807 kronor 28 öre, häri då även inräknat
tilläggspension från försäkringsfonden med 60 kronor örn året. Det är
möjligt, att pensionerna även under innevarande ecklesiastikår icke skola
behöva allt för mycket sänkas, men på grund av den kraftigt sjunkande
medelräntefoten å kassans kapital måste pensionerna för ecklesiastikåret
1934—1935 beräknas komma att nedgå betydligt. Den åberopade utredningen
visar tillfyllest, att även med anlitande av tillgängliga överskottsmedel
någon allmän pensionsökning icke är möjlig.

Revisorerna hava fullt riktigt anmärkt, att det var det allmännas intresse
att få den långa vakanstiden vid prästerliga befattningar förkortad,
som ledde till strävandet att anordna en verklig pensionering av änkor
och barn efter präster. I sin fortsatta framställning synas revisorerna
emellertid hava glömt bort, att de förmåner kassan erhållit utgöra vederlag
för fördelar, som det allmänna tillskyndats genom kassans medverkan,
eller riktigare utgöra vederlag för förmåner, som de enskilda prästerna
förut ägt, men nu avstått till det allmänna. Det s. k. gamla vakansåret
utgjorde ersättning för den extra nådårsrätten, som samtidigt upphörde.
Det gällde här upphävandet av ett prästerskapets privilegium,
som icke kunde utan vederlag i laga ordning genomdrivas. Även det
nya vakansåret utgjorde ett vederlag för de ökade pensionsförpliktelser,
vartill kassan i och med det förnyade reglementets ikraftträdande blivit
förpliktad. Beräkningen av detta vakansårs dåvarande värde gjordes
synnerligen försiktigt och på grund härav och en del andra omständigheter
har det förutnämnda, icke obetydliga överskottet uppstått. Detta
överskotts otillräcklighet för hela kassans anordnande enligt premiereservsystemet,
vilket givetvis vore det mest rationella, Ilar dock förut
framhållits. Emellertid begagna revisorerna de stora belopp, vilka såsom
en engångsersättning — tack vare att de enskilda ''prästerna nu i
stor utsträckning få vänta ett år på att åtnjuta lön vid den tjänst, till
vilken de erhållit befordran — inflyta till kassan, och verkställa jämförelser
med andra kassors konstant inflytande bidrag av allmänna medel.
Dylika jämförelser äro för det mesta mer eller mindre missvisande
och i detta fall torde det vara nödvändigt att taga det kapitaliserade värdet
av nämnda årsbidrag till de andra kassorna och jämföra med det
motsvarande värdet av vad som influtit till prästerskapets kassa av enskilda
präster tillkommande lönemedel, vilka lönemedel av revisorerna
benämnas bidrag från det »allmänna». Men även örn så göres, blir jämförelsen
haltande, då kassan som förut påpekats erhållit nämnda engångsersättning
allenast såsom vederlag för en bestämd motprestation under
det att de kassor, med vilka jämförelser gjorts, erhålla sina bidrag från
det allmänna utan någon dylik prestation. Prästerskapets kassa står härvidlag
i en särställning, vilken har sin ursprungliga grund i de prästerliga
privilegierna, vars upphävande bland annat medfört, att kassan tillförbundits
och åtagit sig att utgiva pensionerna ett år tidigare än som
vid nådårets bibehållande varit nödvändigt.

Församlingarna lämna ock såsom vederlag för nådårets avlösning ett
lönetillägg till prästerna, vilket utgår med 1.5 procent av den reglerade
lönen. Detta lönetillägg räkna revisorerna sorn ett kassans bidrag av allmänna
medel. Direktionen bestrider bestämt, att lönetillägg enligt lag
den 17 december 1926 (nr 526) örn vissa lönetillägg åt präster i nyreglerade
pastorat i anledning av nådårsrättens upphörande m. m. tillkommer kassan
i annat fall än som i 3 § samma lag sägs eller där prästerlig befatt -

— 144 —

ning inneliaves av präst, som ej är delägare i kassan eller som icke erlägger
avgifter till kassan utöver vad i 1874 års reglemente för kassan
stadgas. Denna del av lönetillägget uppgår för sistlidna ecklesiastikår
till omkring 50,000 kronor men sjunker kraftigt år från år, eftersom varje
är ett stort antal nya innehavare av prästerliga befattningar tillkomma,
vilka innehavare obligatoriskt vinna delaktighet i kassans försäkringsfond.
Revisorerna hava uppgivit, att kassan av allmänna medel i form
av lönetillägg tillföres ett årligt belopp av cirka 210,000 kronor. I denna
summa hava de dessutom inräknat även emeritiprästernas avgifter till
tillskottsfemden med cirka 17,000 kronor, vilket belopp tydligen utgör en
förhöjning av vederbörandes emeritilöner, då det eljest skulle hava erlagts
till kassan av emeritiprästerna själva. Det är för övrigt genom
utslag av Eders Kungl. Majit i regeringsrätten fastställt, att nämnda
lönetillägg tillfaller vederbörande tjänstinnehavare och icke kassan (se
härom regeringsrättens årsbok årg. 1929 not. E. 25 och årg. 1930 not.E. 175.)

En del andra invändningar, visserligen av mindre betydelse, kan direktionen
icke underlåta göra mot de av revisorerna lämnade uppgifterna
eller mot det sätt, varpå de sammanställt sitt siffermaterial och begagnat
sig av detsamma. Så t. ex. framhålla revisorerna att prästernas avgifter
äro låga i förhållande till andra befattningshavares avgifter. Örn deras
uppgift, att avgiften utgår med allenast 2 procent av den reglerade lönen
vore riktig, måste man otvivelaktigt erkänna, att jämförelsen för prästernas
del utfölle oförmånligt. Men detta är icke fallet. Av bestämmelsen
i § 16 gällande reglemente framgår nämligen, att grundavgiften för varje
delägare utgör för kvartal räknat 7/« procent av delaktighetsbeloppet eller
för år räknat 3.5 procent, och av bestämmelsen i § 10 framgår, att delaktighetsbeloppet
i de flesta fall ungefär motsvarar vederbörandes reglerade
lön. Den verkställda jämförelsen med folkskollärarnas och civila
befattningshavares familjepensionsavgifter ger då ett helt annat resultat.
En kyrkoherde med till 6,300 kronor reglerad lön erlägger i grundavgift
220 kronor 50 öre om året, men en befattningshavare i lönegrad B. 21
(slutlön å A-ort likaledes 6,300 kronor) får erlägga allenast 194 kronor
88 öre.

Av texten till den i tablå A. gjorda sammanställningen synes framgå,
att revisorerna stöda sin uppfattning örn att 1.5-procentsavgiften icke utgör
delägarens egen avgift på uppgift från kassan. Någon sådan uppgift
har med säkerhet icke lämnats från kassans expedition. Den angivna
summan av 750,559 kronor 47 öre är i sin helhet delägareavgift, som förpliktar
kassan till utgivande i sinom tid av motsvarande avgiftspension,
och inkomsten kan icke, såsom på ett ställe i revisorernas uttalande sägs,
betecknas som »avgift, som kassan tillföres såsom vederlag för nådårsrättens
upphörande».

Kyrkofonden påvilande pensionsavgifter till tillskottsfonden för innehavare
av emeritilöner är icke heller en förmån, som kassan erhållit i
samband med nådårsrättens upphörande. Rubriken är felaktig, då de
angivna beloppen utgöra avgifter, som emeritiprästerna eljest själva skolat
erlägga. För kassan saknar det intresse örn kassan tillkommande avgift
erlägges av annan än delägaren själv.

Vakansavgifter enligt reglementets § 19 (2 procent) ger i den erhållna
sammanställningen också sken av att vara en förmån av allmänna medel,
vilket alls icke är fallet. Avgiften erlägges av den, som uppbär lönen
vid den vakanssatta tjänsten.

Det angiven, att under senaste ecklesiastikår från försäkringsfonden

— 145 —

utbetalats tilläggspensioner (60 kronor årligen tor lid pensionslott) nied
sammanlagt 62,661 kronor 16 öre. I denna summa ingår även avgiftspensioner
från fonden med 13,873 kronor 16 öre.

Delägarnas egna pensionsavgifter hava angivits till 303,268 kronor 30
öre i stället för rätteligen cirka 480,000 kronor.

Revisorerna framhålla, att staten lämnat flertalet familjepensionskassor
stöd också genom bidrag till själva pensioneringen, men att detta i
intet fall skett på sådant sätt, att pensioner till vissa belopp av staten
garanterats. Direktionen tillåter sig att härvidlag hysa en avvikande
uppfattning. Äro icke folkskollärarnas familjepensioner garanterade oell
erlägger icke staten för ändamålet ränta till statens pensionsanstalt å det
till åtskilligt över 100 miljoner kronor uppgående underskottet i den försäkringstekniska
balansräkningen? Detta ändras icke av att senaste
riksdagen gjorde en »besparing» genom att ränteutgiften för innevarande
budgetår ställdes på framtiden. Under sådana förhållanden och med hänsyn
tagen till vad här ovan anförts torde det påståendet knappast kunna
av revisorerna vidhållas, att det allmänna medverkat till förbättrandet
av pensionerna i kassan med förmåner av skilda slag i en omfattning,
som icke tillnärmelsevis förekommer vid andra änke- och pupillkassor.

Direktionen erkänner tacksamt, att det allmänna, efter det bidraget
reducerats till rätta proportioner, dock i stor utsträckning lämnat sådant
till kassan, men vill betona, att endast därigenom kunnat förhindras ett
eljest oundvikligt nödläge för pensionärerna, och direktionen skulle mycket
beklaga, örn de nuvarande pensionärerna skulle vara tvungna att vidkännas
en kraftig beskärning av sina dyrtidstillägg, därför att i kassans
försäkringsfond uppstått överskottsmedel, av vilka de enligt gällande bestämmelser
icke kunna komma i åtnjutande av någon del. Däremot liava
dessa pensionärer genom förnyade reglementet kommit i åtnjutande av
en avgiftsfri tilläggspension av 60 kronor årligen, beträffande vilken det
skulle kunna göras gällande, att den såsom tillkommen efter det grunderna
för dyrtidstillägget uppgjordes icke bör inräknas i pensionsunderlaget
för dyrtidstilläggets beräkning. Mot revisorernas slutliga förslag
skulle direktionen icke haft någon egentlig invändning att göra i den
mån den ifrågasatta åtgärden skulle drabba efterlevande efter delägare,
som vunnit obligatorisk delaktighet i kassans försäkringsfond.

Som en sammanfattning av huvudpunkterna i det föregående får direktionen
upprepa,

att såväl det gamla som det nya vakansåret och den del av lönetilllägget,
som direkt tillfaller kassan, givits denna såsom vederlag en gång
för alla för dess medverkan till extra nådårsrättens och nådårsrättens
avlösning och varigenom det allmänna befriats från en avsevärd tunga,
att under sådana förhållanden den av revisorerna verkställda jämförelsen
med vissa andra pensionskassor, vilka icke erhållit sina bidrag av
allmänna medel i form av vederlag, är i hög grad missvisande,

att någon lönereglering, som medfört motsvarande förhöjning av delaktighetsbeloppen
i kassan, icke förekommit,

att kassans ekonomiska ställning är sådan, att den icke kan bära ökade
pensioner utan motsvarande avgiftsökning,
att pensionerna enligt verkställda beräkningar i stället komma att
sjunka under de närmaste 25 åren och att en fixering av pensionerna
till 300 kronor ur grundfonden och 8 procent av delaktighetsbeloppet i
tillskottsfonden synes möjlig endast mot vissa nya eller förhöjda avgifter
samt

10 — Ren.-berättelse ann. statsverket för år 1933. lil.

— 146 —

att beträffande flertalet av de nuvarande pensionärerna och vissa nu
levande delägares blivande efterlevande någon ändring beträffande grunderna
för dyrtidstillägget av statsmedel rättvisligen icke synes böra vidtagas.

Under åberopande härav får direktionen i underdånighet hemställa, att
revisorernas förslag för närvarande icke måtte föranleda någon åtgärd
från statsverkets sida.

Stockholm den 13 januari 1934.

Underdånigst

På direktionens för prästerskapets änke- och pupillkassa vägnar

KARL HEDMARK.

OLOF SUNDBORG.

Bilaga.

För säkr ingstekniskt utlåtande rörande förslag till

ändring av reglemente för prästerskapets änke- och

pupillkassa.

Till undertecknad hava för granskning överlämnats tvenne olika förslag
till förnyat reglemente för kassan, nämligen dels ett av 1928 års
reglementskommitté uppgjort förslag, i det följande benämnt kommittéförslaget,
och dels ett av boktryckaren H. Ohlsson utarbetat förslag. Efter
verkställd granskning får jag rörande dessa förslag härmed avgiva följande
utlåtande.

I. Allmänna synpunkter beträffande ändring av kassans reglemente.

Ursprungliga anledningen till att frågan örn en reglementsändring blivit
aktuell så snart efter fastställandet av 1926 års reglemente är som bekant
att söka i det missnöje med vissa övergångsbestämmelser i det nämnda
reglementet, som gjort sig gällande bland kassans delägare. En ändring
av de påtalade bestämmelserna, som i huvudsak tillgodoser framställda
önskemål, kan tänkas genomförd utan att på något sätt rubba de
principer, på vilka reglementet i övrigt är uppbyggt. En dylik ändring
behövde därför icke i och för sig giva anledning till någon vidlyftigare
försäkringsteknisk utredning.

Emellertid tillkommer även en annan anledning, som bragt frågan örn
en betydligt mera genomgripande reglementsändring under diskussion.
Genom det s. k. nya vakansåret har kassan tillförts en inkomstkälla, vilken
visat sig väsentligt mera givande, än vad som från början kunde förutses.
Samtidigt härmed hava verkställda utredningar visat, att de ur
grund- och tillskottsfonderna utgående pensionerna efter all sannolikhet
komma att under en lång följd av år vara stadda i fortgående minskning.

Det ligger då nära till hands att genom vidtagande av lämpliga åtgärder
söka utnyttja det överskott, som uppkommer på inkomsterna av det
nya vakansåret, till kompletterande av pensionerna ur grund- och tillskottsfonderna,
så att en minskning av de totala pensionsbeloppen om

-- 147 —

möjligt skulle undvikas. Utformandet av de reglementsbestämmelser,
som på säkraste och bästa sätt leda till ett sådant resultat, är uppenbarligen
en ytterligt vansklig försäkringsteknisk uppgift. De båda föreliggande
reglementsförslagen representera två olika försök till lösning av
denna uppgift, och det gäller sålunda nu att undersöka, örn dessa lösningar
kunna anses försäkringstekniskt acceptabla, om några modifikationer
i en eller annan riktning kunde vara att påyrka, och slutligen örn
någotdera förslaget anses böra avgjort föredragas framför det andra.

Innan jag övergår till en särskild behandling av vardera förslaget, torde
det vara lämpligt att här förutskicka några anmärkningar rörande
pensioneringen ur grund- och tillskottsfonderna samt förutsättningarna
för en stabilisering av de ur dessa fonder utgående pensionerna.

För innevarande år, 1932—1933, utgör hel pensionslott ur grundfonden
312 kronor och ur tillskottsfonden 8.7 procent av delaktighetsbeloppet.
Beräkningar rörande den framtida utvecklingen av pensioneringen ur
dessa fonder hava nyligen (1931) verkställts av kassans konsulent fil. dr

F. Esscher. Dr Esscher har vid sina beräkningar utgått från antaganden
beträffande utvecklingen av pensionärsbeståndet m. m., vilka torde nära
motsvara det förlopp, man enligt till buds stående erfarenhet har anledning
att vänta sig, och har på grund härav beräknat storleken av hel pensionslott
vid olika tidpunkter i framtiden. Av sina beräkningar drager
dr Esscher i första hand med rätta den slutsatsen, att någon höjning av
fondernas utdelningsprocent utöver 90 ej bör ifrågakomma. Det visar
sig nämligen, att en sådan höjning lätt skulle kunna leda till ogynnsamma
resultat i framtiden, örn kassans medelränta sjunker. Beträffande
räntefoten hava beräkningarna genomförts under tre olika antaganden,
vilka alla utgå från en medelräntefot av 4.8 procent under år 1931—1932,
nämligen:

a) Medelräntefoten förblir konstant 4.8 procent.

b) Medelräntefoten sjunker med O.i procent per år intill 4.5 procent och
förblir därefter konstant.

c) Medelräntefoten sjunker med O.i procent per år intill 4 procent och
förblir därefter konstant.

Enligt nuvarande (mars 1933) räntekonjunkturer torde väl antagandena
a) och b) båda framstå såsom alltför optimistiska.

Dr Esschers siffror för den beräknade storleken av hel pensionslott
ställa sig på följande sätt, då utdelningsprocenten ur båda fonderna antages
bestämd till 90.

Pensionslott ur grundfonden Pensionslott ur tillskottsfonden

• /O

Ar Räntean tagande:

a b c a b c

1935/36 ............................ 290 271 271 8.o 7.7 7.7

1940 41 ............................ 273 254 225 7.5 7.2 6 8

1945/46 ........................... 259 241 213 7.i 6.9 6.4

1950 51 ............................ 250 233 204 6.9 6.6 6.2

1955/56 ............................ 243 226 198 6.7 6.4 6.o

Även med utgångspunkt från det gynnsammaste ränteantagandet a),
vilket under nuvarande förhållanden måste betecknas som otillåtligt högt,
visar det sig alltså, att man kommer till pensionsbelopp, som visa en
kraftigt fortgående minskning under de närmaste decennierna. Örn beräkningarna
hade utsträckts över ytterligare några decennier, hade denna

— 148

minskning givetvis så småningom visat sig avstanna för att ännu längre
fram övergå i en ökning; detta skulle emellertid icke komma att äga rum
förrän vid en så avlägsen tidpunkt, att några säkra slutsatser icke gärna
kunna grundas på kalkylerna. Resultatet av dr Esscliers beräkningar
torde därför kunna sammanfattas så, att det nied en mycket liög grad av
sannolikhet kan påstås, att pensionerna ur grund- och tillskottsfonderna
komma att i stort sett vara fallande under hela den tid, som för närvarande
kan med någon säkerhet överskådas.

För kassans pensionärer innebär detta naturligtvis en mycket allvarlig
olägenhet. Över huvud taget är hela systemet med från år till år
fluktuerande pensioner utan garanterade minimibelopp väsentligt mindre
ägnat att giva pensionärerna trygghet för deras försörjning än ett system
med fixa pensioner. Tanken på en omläggning av kassan med införande
av sådana fixerade pensionsbelopp ligger ju nära till hands; den har
emellertid hittills svårligen kunnat genomföras av det skäl, att de garanterade
minimipensionsbeloppen nödvändigt skulle hava kommit att betydligt
understiga de verkligen utgående pensionerna. Sålunda beräknade
byråchefen E. Göransson år 1918, vid en tidpunkt då hel pensionslott utgjorde
eirka 309 kronor ur grundfonden och 8.2 procent ur tillskottsfonden,
att kassans tillgångar och delägarnas avgifter vid 4 procent räntefot
skulle förslå till att för all framtid garantera pensionsbelopp örn allenast
cirka 244 kronor och 6.7 procent av delaktighetsbeloppet. Visserligen
skulle den på grund av överränta uppkommande vinsten kunnat disponeras
så, att någon mera väsentlig omedelbar nedsättning av utgående pensioner
undvikits, men det är ändock givet, att ett förslag till reglementsändring
i sådan riktning icke gärna skulle hava kunnat bli populärt bland
delägarna.

Såsom ovan antytts, ligger saken nu betydligt gynnsammare. Tack vare
dels överskottet på det nya vakansåret, dels den genom 1926 års reglemente
vidtagna begränsningen av överåriga barns pensionsrätt, hava kassans
tillgångar ökats och dess framtida förpliktelser, relativt sett, minskats.
I belysning av dr Esscliers ovan anförda siffror framstår det därför
som en nödvändighet att i detta läge till allvarlig omprövning upptaga
frågan örn möjligheten att åstadkomma en stabilisering av de från
kassan utgående pensionerna.

Ur den enskilde pensionstagare^ synpunkt är det givetvis fördelaktigast,
örn han genom en reglementsbestämmelse kan erhålla garanti för
att det utgående pensionsbeloppet kommer att förbli konstant eller i varje
fall icke kommer att sjunka under ett minimibelopp, som endast ligger
obetydligt under den faktiskt utgående pensionen. För att en sådan garanti
skall kunna införas i reglementet, är det nödvändigt att ådagalägga,
att kassans nuvarande tillgångar samt kapitalvärdet av delägarnas framtida
avgifter tillsammans minst motsvara det beräknade kapitalvärdet
av de garanterade pensionerna. Skulle detta visa sig vara fallet, så uppfyller
kassan villkoret för solvens ur försäkringsteknisk synpunkt, och
dess ekonomi kan grundas på det s. k. premiereservsystemet, som innebär
att full täckning för kapitalvärdet av framtida förpliktelser är för handen
vid envar tidpunkt. Örn kassans ekonomi tillåter genomförandet av
ett sådant system, är detta utan ringaste tvekan det ur trygghetssynpunkt
mest eftersträvandsvärda. Även örn de fixerade pensionsbeloppen skulle
komma att något understiga de nu utgående, vore anordningen fördelaktig
för delägarna, då man ju utan en sådan omläggning har att motse en

— 149 —

väsentlig nedgång i pensionsbelopp, såsom de ovan anförda siffrorna ut V1Det

kan emellertid tänkas, att en försäkringsteknisk undersökning avkassans
ställning skulle visa, att kassans ställning trots de nämnda gynnsamma
omständigheterna icke är tillräckligt stark för att medgiva en
garanti för de nu utgående pensionsbeloppen eller belopp, som endast obetydligt
understiga dessa. Man kan då nödgas avstå från att i reglementet
formligen garantera vissa minimipensioner och i stället söka att under
friare former åstadkomma en stabilisering. Närmast till hands ligger
då måhända tanken att överföra överskottet på det nya vakansåret
till en regleringsfond, vilken kunde användas för utfyllnad av pensionerna
från grund- och tillskottsfonderna. Genom införande av lämpliga föreskrifter
för regleringsfondens användande borde det då vara möjligt att
motverka pensionernas sjunkande, samtidigt som man håller möjligheten
öppen för en eventuell framtida övergång till premiereservsystemet, för
den händelse en förnyad utredning giver vid handen, att ställningen tillräckligt
förbättrats.

De båda föreliggande förslagen till reglementsändring representera var
sitt av de båda nämnda alternativen. Under det att boktryckare Ohlssons
förslag åsyftar en omläggning av kassan enligt premiereservsystemet, förordas
i kommittéförslaget inrättandet av en regleringsfond, till vilken
försäkringsfondens överskott skulle överföras, och varifrån sedermera bidrag
till pensionerna skulle utgå. Det framgår av vad som ovan anförts,
att ett förslag av den förstnämnda typen enligt min uppfattning avgjort
vore att föredraga, under förutsättning att det visar sig ekonomiskt genomförbart.
Skulle detta visa sig icke vara fallet, kan man tänka sig
att tills vidare genomföra ett förslag av den sistnämnda typen, för att
eventuellt längre fram vidtaga en fullständig stabilisering av pensionerna.
Jag övergår efter dessa allmänna anmärkningar till att behandla vardera
förslaget för sig.

II. Kommittéförslaget.

De ur försäkringsteknisk synpunkt viktigaste nyheterna i kommittéförslaget
äro inrättandet av en regleringsfond jämte ökningen av hel pensionslott
ur försäkringsfonden från 7 till 8 procent av delaktiglietsbeloppet.

Jag behandlar först det sistnämnda förslaget. För att möjliggöra höjningen
föreslår kommittén, att det bidrag till grundfondens förvaltningskostnader,
som enligt reglementets § 6 mom. 2 a utgår från försäkringsfonden,
hädanefter skall upphöra. Kommitténs motivering för detta förslag
synes mig fullt rimlig, och under förutsättning att förslaget genomföres,
synes den ifrågasatta höjningen från 7 till 8 procent icke böra möta
några betänkligheter. Givetvis medför detta, såsom även kommittén påpekar,
att en viss höjning av tilläggsavgifterna enligt tab. I i reglementet
måste vidtagas. Denna blir emellertid mycket måttlig. Vid beräkningen
av det överskott, som kan överföras från försäkringsfonden till
regleringsfonden, måste naturligtvis den förstnämnda fonden beredas ersättning
för de bidrag, som hittills överförts till grundfonden.

Till regleringsfonden skulle enligt föi-slaget överföras den del av försäkringsfondens
kapital, som vid tidpunkten för det nya reglementets införande
kan anses utgöra överskottsmedel. Örn man tänker sig att fonden
skulle inrättas redan den 1 maj 1933, skulle enligt av mig verkställd
approximativ beräkning ett belopp örn något mer än 2 miljoner kronor

— 150 —

kunna överföras från försäkringsfonden. Härtill komma ytterligare inkomster
på grund av nya vakansåret, vilkas kapitalvärde den 1 maj 1933,
såsom längre fram närmare skall omtalas, även kan uppskattas till omkring
2 miljoner kronor. Slutligen skulle till regleringsfonden även ingå
de av kommittén föreslagna nya befordringsavgifterna jämte lönetilläggen
enligt det nuvarande reglementets § 71.

Det visar sig sålunda, att regleringsfonden skulle komma att bli en fond
av ganska betydande dimensioner, vilken, rätt använd, skulle kunna lämna
ett mycket effektivt bidrag till pensionernas stabilisering. Jag måste
emellertid anse det som en avgjord svaghet i kommittéförslaget, att föreskrifterna
för regleringsfondens användning (§ 30 i förslaget) gjorts så
obestämda och allmänt hållna. Just därför att det här rör sig örn en så
stor fond, blir det givetvis särskilt viktigt att från början uppgöra en
genomtänkt försäkringsteknisk plan för dess användning, och det synes
mig riktigast, att åtminstone de grundläggande principerna härför intagas
i reglementet. Man har härvid att särskilt beakta, att regleringsfonden
bör användas på ett sådant sätt, att den framtida minskningen av
pensionerna ur grund- och tillskottsfonderna så effektivt som möjligt motarbetas.
Såsom av vissa nedan anförda beräkningar framgår, innebär
detta, att hela regleringsfondens avkastning under de närmaste åren borde
reserveras för framtida användning. I saknad av bestämda regler före
ligger alltså den faran, att fonden kommer att anlitas på ett alltför tidigt
stadium, till förfång för senare pensionstagare.

Kommittén bär upptagit en bestämmelse, att regleringsfondens utdelningssumma
skall fördelas med lika belopp på varje hel pensionslott. Utan
att direkt påyrka någon ändring häri vill jag dock framhålla, att en sådan
bestämmelse i viss mån lägger hinder i vägen för regleringsfondens
utnyttjande till en stabilisering av pensionsbeloppen. Regleringsfonden
kommer till icke oväsentlig del att bestå av medel, som tillskjutits i proportion
till vederbörandes delaktighetsbelopp eller dettas ökning vid befordran,
och det skulle därför knappast kunna anses orättvist att i någon
mån modifiera den föreslagna fördelningsprincipen.

Kommitténs förslag örn införande av en befordringsavgift synes mig i
huvudsak lämpligt. Såsom framgår av mina nedan anförda beräkningar
torde det vara nödvändigt att åstadkomma någon ökning av kassans inkomster,
örn det skall lyckas att bibehålla de nu utgående pensionerna
något så när oförändrade. Mot förslaget skulle man kunna anmärka, att
en sådan inkomstökning på ett ur förvaltningssynpunkt enklare sätt skulle
vinnas genom någon höjning av procenttalet för delägarnas vanliga årsavgifter.
Värdet för kassan av en på sådant sätt vunnen tillgång skulle
också vara betydligt enklare att beräkna än värdet av en befordringsavgift,
som under den närmaste tiden, då nådår och vakansår ännu ofta
förekomma, ger jämförelsevis litet, och som först längre fram utvecklar
sig till en givande inkomstkälla. Då saken emellertid torde förhålla sig
så, att införandet av en befordringsavgift lättare skulle möta förståelse
bland delägarna än fallet vore med en höjning av avgiftsprocenten, torde
ingen erinran häremot böra göras av försäkringstekniska skäl.

Till förekommande av vissa olägenheter med avseende på delaktighetsbeloppens
förändringar vid lönereglering föreslår kommittén en differentiering
mellan delaktiglietsbeloppet i tillskottsfonden och i försäkringsfonden.
Det förstnämnda skulle fastlåsas vid i huvudsak nuvarande storlek
för varje tjänst, under det att det senare även hädanefter skulle automatiskt
följa lönens eventuella ökning. En sådan bestämmelse vore givet -

- 151

vis ägnad att förebygga vissa av de påpekade olägenheterna; det kan
emellertid ifrågasättas, om det icke vore skäl i att taga steget, fullt ut
och helt upphäva det direkta sambandet mellan lön och delaktighetsbelopp,
så som skett i boktryckare Ohlssons nedan behandlade förslag. Man
skulle då för varje kategori av tjänster i reglementet angiva ett bestämt,
i siffror uttryckt delaktighetsbelopp, och vid en kommande lönereglering
bleve det en fullt fristående fråga, i vad mån de i reglementet angivna
delaktighetsbeloppen borde justeras. I förvaltningsliänseende vore detta
otvivelaktigt en förenkling, och man skulle därvid även för framtiden
helt undgå risken för ett upprepande av sådana för kassan och dess delägare
ogynnsamma följder, som tidigare visat sig på grund av delaktighetsbeloppens
automatiska beroende av lönerna.

I § 22 av kommitténs förslag har införts en ändring av nu gällande bestämmelse
rörande sådana äktenskap, som icke grundlägga rätt till pension
för änka. Denna ändring kan jag för min del icke tillstyrka, då den
synes mig öppna vissa möjligheter för ett obehörigt utnyttjande.

De föreslagna övergångsbestämmelserna innehålla bland annat en föreskrift
örn utlysande av ny frist för anslutning till försäkringsfonden. Ehuru
här givetvis möjlighet till ett visst urval mot kassan föreligger, synes
en bestämmelse i denna riktning dock vara svår att komma ifrån, och
saken torde icke vara av så allvarlig natur, att några särskilda försäkringstekniska
skyddsåtgärder äro behövliga. Det må påpekas, att den
möjlighet, som enligt § 67 mom. 3 i nuvarande reglemente finnes för beredande
av tilläggsförsäkring till lägre sammanlagt belopp än 7 procent,
icke synes vara medtagen i kommitténs förslag.

I övrigt har jag vid granskning av kommittéförslaget icke funnit något
av beskaffenhet att här böra påpekas.

lil. Boktryckare H. Ohlssons förslag.

Detta förslag åsyftar en fullständig omläggning av hela kassans ekonomi
i anslutning till premiereservsystemet. Under en övergångstid måste
det nuvarande systemet med grundfond och tillskottsfond bibehållas; det
ställes emellertid redan från början på avskrivning, i det att varje delägare
och pensionstagare erbjudes rätt att få sin pension fixerad till ett
visst konstant belopp, ökat med en konstant procent av delaktighetsbeloppet.
Vid den framtida tidpunkt, då alla kvarstående delägare och pensionärer
hava sin pensionsrätt fixerad, kan då övergångsskedet upphöra
och kassans hela kapital sammanföras till endast två fonder: försäkringsfond
och regleringsfond.

Den fixerade pensionen skulle enligt förslaget sättas till 360 kronor och
9 procent av delaktighetsbeloppet, ökat med vad som tillförsäkrats ur den
nuvarande försäkringsfonden. För alla dem, som vunnit full delaktighet
i försäkringsfonden, och likaså för de delägare, som hädanefter tillkomma,
skulle hel pensionslott sålunda komma att uppgå till 360 kronor jämte
16 procent av delaktighetsbeloppet. För dem, som icke alls eller endast
delvis vunnit delaktighet i försäkringsfonden, skulle möjlighet beredas
att få pensionerna fixerade och eventuellt utökade till nämnda belopp,
under förutsättning att viss begränsning av pensionsrätten för överåriga
barn sker. Eventuella överskottsmedel skulle från premiereserven överföras
till en regleringsfond, från vilken vissa tillägg till de fixerade pensionsbeloppen
skulle utgå.

Samtidigt härmed föreslås en allmän höjning av delaktighetsbeloppen
och ott lösgörande av dessa från det automatiska beroendet av lönerna,

så att bestämda delaktighetsbelopp för de olika kategorierna av tjänster
angivas i reglementet. Den föreslagna höjningen av delaktighetsbeloppen
är ingalunda obetydlig. Enligt nuvarande bestämmelser uppgår genomsnittliga
delaktighetsbeloppet för samtliga delägare till omkring 4,400 kronor.
Örn samtliga delägare skulle omedelbart överföras till de föreslagna
nya delaktighetsbeloppen, skulle denna siffra stiga till omkring 6,300 kronor
eller med mer än 40 procent. Enligt förslaget skulle de nuvarande
delägarna vid befordran automatiskt överföras till det nya reglementet
och sålunda även till det nya delaktighetsbeloppet; i den mån delägarna
kvarstå vid sina nuvarande tjänster skulle delaktighetsbeloppets höjning
däremot vara frivillig.

Eedan vid den ovanstående behandlingen av kommittéförslaget har jag
uttalat min fulla anslutning till själva principen att frigöra delaktighetsbeloppet
från det direkta och automatiska beroendet av lönen. Däremot
förefaller det mig knappast välbetänkt att i ett slag genomföra en så kraftig
allmän höjning av delaktighetsbeloppen som den här föreslagna och
speciellt att för den nuvarande generationen av delägare göra en så stark
höjning beroende av befordran eller frivillig anslutning. De tilläggsavgifter,
som härvid måste utkrävas, bli tämligen dryga, och bestämmelserna
torde komma att föranleda ett urval till skada för kassan, mot vilket
ett enkelt läkarebetyg örn god hälsa knappast blir en tillräckligt effektiv
spärr.

Det förefaller visserligen lämpligt, att i samband med delaktiglietsbeioppens
lösgörande från lönerna vidtaga någon justering uppåt av beloppen
för nytillträdande delägare. I den mån denna utsträckes till nuvarande
delägare, torde det emellertid vara nödvändigt att gå försiktigt
fram. Av denna anledning har jag vid mina nedan refererade beräkningar
ansett mig böra utgå från att den nuvarande nivån för delaktighetsbeloppen
bibehålies oförändrad. En justering uppåt, som väsentligen träffar
nytillträdande delägare, rubbar emellertid icke resultatet av beräkningarna.

Huvudfrågan vid ett bedömande av förslaget blir givetvis, om det är
finansiellt genomförbart, eller med andra ord örn kassans tillgångar förslå
till beredande av pensioner enligt de föreslagna bestämmelserna. För
att klarlägga denna fråga har boktryckare Ohlsson till sitt förslag bifogat
omfattande och värdefulla statistiska tabeller, på grund av vilka han
verkställt beräkningar av kapitalvärden för kassans tillgångar och förpliktelser.
Den sålunda erhållna finansplanen för kassan utvisar, att med
de valda beräkningsgrunderna ett obetydligt överskott erhålles. Kassan
skulle alltså vara i stånd att garantera de föreslagna pensionsbeloppen.

Till grund för beräkningarna hava lagts de antaganden örn dödlighet,
familjeförhållanden m. m., som tillämpas av Svenska Personalpensionskassan
(S. P. P.). Detta synes mig emellertid svårt att på tillfredsställande
sätt motivera. S. P. P. är en kassa av ojämförligt mycket större
omfattning än den här ifrågavarande, och dess försäkringar avse i allmänhet
icke enbart änke- och pupillpension, utan i främsta rummet egenpension.
På grund av den kombination mellan livsfalls- och dödsfallsrisk,
som sålunda kommer till stånd, är det för S. P. P. möjligt att beträffande
familjepensionerna arbeta med väsentligt mindre försiktiga dödlighetsantaganden
för försörjarna än vad fället är med en kassa, som uteslutande
meddelar familjepension. Det är av dessa skäl helt naturligt, att
S. P. P:s beräkningsgrunder måste leda till lägre pensionsavgifter för
änke- och pupillpensionerna och över huvud taget till ett gynnsammare

— 153 -

bedömande av den finansiella situationen, än vad fallet är nied de beräkningsgrunder,
som hittills tillämpats av prästerskapets kassa.

Härtill kommer ytterligare en annan synpunkt. Prästerskapets kassa
söker sitt klientel uteslutande inom en speciell befolkningsgrupp, vilken
väl kan förmodas uppvisa säregna förhållanden beträffande dödlighet och
familjeförhållanden. Såvitt möjligt böra därför de beräkningsgrunder,
som kassan använder, utformas med ledning av statistik, hämtad från
kassans egen rörelse.

De nuvarande beräkningsgrunderna för kassan, som i stort sett bygga
på byråchefen E. Göranssons statistiska undersökningar rörande kassans
delägare och pensionärer under tiden 1875—1916, torde visserligen i flera
avseenden vara att anse som föråldrade. Det är sålunda i första hand troligt,
att man för framtiden skulle kunna räkna med en gynnsammare
dödlighet bland delägarna än den, som följer av den Göranssonska dödlighetstabellen.
A andra sidan torde förmånstagarnas dödlighet knappast
vara tillräckligt försiktigt uppskattad i kassans nuvarande beräkningsgrunder.
En viss förskjutning torde också hava försiggått beträffande
äktenskapsfrekvens, barnantal och andra sådana förhållanden, som äro av
betydelse för pensioneringen. Utan en förnyad statistisk undersökning på
kassans material är det emellertid icke möjligt att med någon säkerhet
yttra sig härom. Jag vill också bestämt påyrka, att kassan inriktar sig
på att insamla och registrera upplysningar örn medlemmarna på ett sådant
sätt, att en dylik undersökning utan alltför stor svårighet må kunna genomföras.
Tiden är emellertid ännu knappast mogen härför, utan en sådan
undersökning torde lämpligen böra företagas örn några år, så att den
kan omfatta en observationsperiod om åtminstone 20 år efter den tidigare
undersökningen.

Till dess en sådan undersökning föreligger, synes det mig svårt att vid
beräkningar rörande kassans finansiella ställning använda antaganden,
som i något avseende innebära en mindre säkerhetsmarginal än kassans
nuvarande grunder. Vid de av mig verkställda beräkningarna har jag
därför begagnat mig av dessa antaganden, och jag har vid beräkning av
kapitalvärden för nuvarande pensionärer till och nied ansett mig böra
införa en modifikation i förstärkande riktning, i det att jag här tilllämpat
dödlighetstabellen R 32 i stället för den eljest använda ålderdomsförsäkringskommitténs
tabell.

Det visar sig då helt naturligt, att jag vid mina kalkyler kommer till
ett betydligt mindre gynnsamt resultat än boktryckare Ohlsson. Enligt
de beräkningsgrunder, från vilka jag utgått, är det sålunda icke möjligt
för kassan att utan väsentliga avgiftsförhöjningar garantera de i hans
förslag angivna pensionsbeloppen.

Av dessa skäl bär jag icke ansett det lämpligt att här ingå på någon
detaljgranskning av boktryckare Ohlssons reglementsförslag. 1 stället
har jag ägnat mig åt en undersökning av frågan, om det över huvud taget
i nuvarande läge är möjligt för kassan att genomföra en övergång till ett
reglemente, som ansluter sig till de av boktryckare Ohlsson föreslagna
principerna.

Den fråga, som det sålunda gäller att besvara, kan formuleras på följande
sätt: är det möjligt för kassan att, utan väsentliga förändringar av
avgifter och delaktighetsbelopp, garantera det framtida utbetalandet av
fixerade pensionsbelopp, som icke avsevärt understiga do nu utgående?

Härvid är att märka, att frågan endast behöver undersökas beträffan -

— 154 —

de de pensionsdelar, som utgå ur grund- och tillskottsfonderna, då ju pensioneringen
från försäkringsfonden redan är anordnad enligt premiereservsystemet.

Enligt de av mig valda beräkningsgrunderna visar det sig nödvändigt
att bestämma de garanterade pensionsbeloppen något lägre än de nu utgående,
örn balans mellan tillgångar och förpliktelser skall erhållas. Jag
har efter några försök med olika alternativ utfört en fullständig beräkning
för ett pensionsbelopp, som för hel pensionslott uppgår till 300 kronor
och 8 ''procent av delaktighetsbeloppet, ökat med vad som tillförsäkrats ur
försäkringsfonden. Vid full delaktighet i försäkringsfonden utgör sålunda
hel pensionslott 300 kronor och 15 procent av delaktighetsbeloppet.
För de pensionärer, som nu erhålla 60 kronor ur försäkringsfonden, skulle
hel pensionslott bli 360 kronor och 8 procent av delaktighetsbeloppet.

Under förutsättning att pensionsrätten för samtliga delägare och pensionärer
(med undantag för de överåriga barn, vilkas rätt redan är begränsad
till lägre belopp) nu omedelbart kunde fixeras enligt den angivna
regeln, har jag beräknat en försäkringsteknisk balansräkning för kassan
vid slutet av innevarande ecklesiastikår. Beräkningen är i vissa avseenden
approximativ, då det icke nu kan vara fråga örn en slutgiltig kalkyl,
utan endast örn en preliminär imdersökning till stöd för ett kommande
preciserat reglementsförslag.

Det torde vara lämpligt att genast angiva de vid beräkningen erhållna
siffrorna och något kommentera resultatet, för att sedan mera detaljerat
redogöra för de metoder, som kommit till användning vid beräkningarna.
Endast det må här förutskickas, att räntefoten vid beräkningen av kapitalvärdena
genomgående antagits till 4 procent, under det att kassans
medelränta antagits för år 1933—1934 utgöra 4.8 procent och därefter sjunka
med O.i procent per år intill 4 procent för att sedan förbli konstant,
detta sålunda i analogi med det ovannämnda av dr Esscher använda antagandet
c. Den föreslagna nya befordringsavgiften, liksom även de nya
tilläggsavgifter, som bli nödvändiga på grund av pensionernas fixering,
hava icke medtagits vid beräkningarna, då det synes vanskligt att göra
någon hållbar uppskattning av dessa posters kapitalvärden. Dessa avgifter
bilda sålunda en extra säkerhetsmarginal. Några andra tillgångsposter
av helt underordnad betydelse hava även uteslutits.

Översikt av kassans beräknade aktiva per 1/5 1933.

Tusental kronor.

Grundfonden................................................................................................... 10,080

Tillskottsfonden ............................................................................................ 6,420

Försäkringsfonden ........................................................................................ 3,600

Kapitalvärdet av inkomst enligt § 4 mom. la .................................... 200

» » » » § 4 mom. 1 b ..... 500

» » » » § 6 mom. 1 a .................................... 2,000

» » delägareavgifter (2 %) ................................................ 7,660

» » förvaltnings- och säkerhetstillägg ingående i avgifter
till försäkringsfonden .................................... 1,160

» » lönetillägg enligt § 71 ............................................. 200

» » beräknad överränta under åren 1933—40 ................ 700

Summa 32,520

155 —

Översikt av kassans beräknade passiva per 1/5 1933.

Tusental kronor.

Erforderlig premiereserv för försäkringsfondens förpliktelser ............ 1,470

Kapitalvärdet av pensioner örn 300 kronor och 8 % av delaktighetsbeloppet: Nuvarande

pensionärer: änkor och minderåriga ............................ 6,130

» » 55-åriga döttrar ....................................... 2,260

» » sjuka barn............................................... 550

Nuvarande delägare för änkor och minderåriga............................ 9,700

Framtida » » » » v ............................ 4,840

Uppskjutna pensioner för 55-åriga döttrar: ej begränsade ........ 3,100

» » » » » begränsade................ 380

» » » sjuka barn ............................................ 540

Kapitalvärdet av förvaltningskostnader.................................................... 2,500

överskott (säkerhetsmarginal) ................................................................... 1,050

Summa 32,520

Beräkningen visar sålunda, att vid fixering av pensionerna till ovannämnda
belopp ett visst överskott är för handen, även oavsett den säkerhetsmarginal,
som ligger i att befordringsavgifterna och vissa delar av
tilläggsavgifterna ej medtagits i kalkylen. För den händelse det genom
dessa avgifter — eller någon annan form för höjda avgifter — kan åstadkommas
en tillgångspost, vars kapitalvärde uppgår till 2 miljoner kronor,
skulle det samlade överskottet enligt beräkningen motsvara ett kapitalvärde
örn cirka 3 miljoner kronor eller i runt tal 10 procent av omslutningen
i ovanstående balansräkning. En säkerhetsmarginal av denna
storlek torde också vara nödvändig, för att anordningen skall kunna anses
försäkringstekniskt försvarlig. Ett ytterligare förstärkande av säkerhetsmarginalen
kan man givetvis vinna genom att icke tillåta ett fixerande
av pensionsbeloppen för överåriga barn på basis av lika höga belopp
som för övriga kategorier av pensionstagare.

Så länge inga direkta statistiska belägg kunna vinnas för ett användande
av mera optimistiska beräkningsgrunder, torde det alltså knappast
vara möjligt att vid ett fixerande av pensionsbeloppen komma nämnvärt
utöver de angivna siffrorna. Hedan dessa pensionsbelopp skulle emellertid
ställa sig relativt fördelaktiga för pensionärerna. Av dr Esschers
ovan anförda siffror framgår det, att pensionerna enligt nu gällande
reglemente med stor sannolikhet redan under de närmaste åren komma
att sjunka under storleken 300 kronor -f- 8 procent, för att sedermera under
lång tid framåt fortsätta att sjunka. Örn pensionerna nu kunde fixeras
på basis av dessa belopp, skulle detta alltså innebära att trygghet
för framtiden köptes för priset av en omedelbar men mycket måttlig
minskning av pensionerna. Genom lämpliga övergångsbestämmelser borde
för övrigt olägenheten av den omedelbara pensionsminskningen kunna
väsentligt förringas.

Huvudbestämmelserna i ett reglemente efter dessa linjer skulle alltså,
i väsentlig anslutning till boktryckare Ohlssons förslag, i stora drag
kunna taga sig ut på följande sätt:

Delaktighetsbeloppen frigöras från det automatiska beroendet av lönerna
och angivas i reglementet med bestämda belopp för olika kategorier
av tjänster.

— 156 —

Avgifterna äro: grundavgift om 3.5 procent av delaktighetsbeloppet,
tilläggsavgift enligt en omräknad och förhöjd tabell samt befordringsavgift,
örn möjligt bestämd till något högre belopp än det i förslagen
upptagna.

Pensionerna utgå för hel pensionslott med 300 kronor + 15 procent av
delaktighetsbeloppet. Det må här påpekas, att pensioner av just denna
storlek under tidigare kommittéutredningar uppställts som ett önskemål
för kassan, men under dåvarande förhållanden icke ansågos kunna av
kassan garanteras.

övergångsbestämmelserna kunde slutligen lämpligen utformas i huvudsaklig
överensstämmelse med boktryckare Ohlssons förslag, varvid man
alltså bland annat skulle vidhålla fordran på viss begränsning av överåriga
barns pensionsrätt som villkor för pensionens fixerande.

Sedan ett så beskaffat reglemente tillämpats under någon tid, borde
en statistisk undersökning av kassans material verkställas. Visar denna
ett tillräckligt gynnsamt resultat, kunde en höjning av de garanterade
pensionsbeloppen vidtagas.

dag övergår nu till att i korthet kommentera metoden för de utförda
beräkningarna. Antagandena rörande räntefot och familjepensionsvärden
hava valts i överensstämmelse med kassans nu gällande beräkningsgrunder.
Vid beräkningen av kapitalvärden för nu utgående pensioner
samt för delägareavgifter har dödlighetstabellen R 32 begagnats. Erforderliga
uppgifter rörande nu befintliga delägare, pensionärer och överåriga
barn hava hämtats dels ur boktryckare Ohlssons tabeller, dels ur
uppgifter, som erhållits från kassans expedition. Inträdesfrekvensen förnya
delägare har antagits så pass hög som 90 per år, vilket i någon mån
stärker beräkningen. Beträffande de särskilda posterna i balansräkningen
må i övrigt följande anföras.

Fondernas kapitalvärden per 1 maj 1933 hava upptagits i enlighet med
beräkningar, lämnade från kassans expedition. Inkomsterna enligt § 4
mom. 1 a och b hava uppskattats på liknande sätt, som använts i dr
Esscliers utredning.

Kapitalvärdet av återstående inkomst enligt § 6 mom. 1 a (nya vakansåret)
har beräknats enligt två olika metoder. Den ena av dessa, vilket
bygger på samma antaganden, som för motsvarande ändamål tillämpades
av 1925 års sakkunniga, kompletterade med vissa från kassan erhållna
uppgifter rörande de inkomster, som med säkerhet kunna förväntas inom
de närmaste åren, har givit till resultat ett kapitalvärde om 1,800,000
kronor. Den andra metoden bygger på en inom kassan med ledning av
dess hittillsvarande erfarenhet verkställd utredning och ger ett kapitalvärde
örn 2,340,000 kronor. Då de sakkunnigas metod, i belysning av vunnen
erfarenhet, måste anses överdrivet försiktig, har kapitalvärdet av
ifrågavarande inkomster med tillräcklig säkerhet ansetts kunna uppskattas
till 2 miljoner kronor.

Kapitalvärdet av delägareavgifterna är beräknat med utgångspunkt
från boktryckare Ohlssons tabell över genomsnittliga delaktighetsbelopp
bland delägare i olika åldersklasser. Lönetilläggen enligt § 71 hava icke
upptagits till högre kapitalvärde än 200,000 kronor, då ju dessa inkomster
komma att hastigt minskas, därest ett större antal delägare vid en eventuell
reglementsförändring vinner anslutning till försäkringsfonden.

Erforderlig premiereserv för försäkringsfondens förpliktelser har beräknats
approximativt, med utgångspunkt från det belopp örn 800,000 kronor,
som 1925 års sakkunniga ansågo vara behövligt. Detta belopp har

— 157 —

sedan korrigerats på grund av influtna nettoavgifter och utbetalda pensioner
under de gångna åren.

Kapitalvärden för pensioner av olika kategorier hava beräknats med
stöd av de ovannämnda antagandena på sätt, som i huvudsak ansluter sig
till byråchefen Göranssons utredning av år 1918. Förvaltningskostnaderna
hava slutligen antagits uppgå till 100,000 kronor per år, vilket antagande
torde innesluta någon säkerhetsmarginal.

Balansräkningen är beräknad under förutsättning, att samtliga erhålla
fixerade pensionsbelopp. I själva verket torde väl detta icke bliva fallet,
och det kunde då tänkas att ett visst urval här skulle uppkomma och
måhända kunna rubba kalkylens bärkraft. Detta torde dock icke bliva
fallet, då övergångsbestämmelserna böra vara så avvägda att den, som
icke går med på pensionens fixerande, icke erhåller del av de överskottsmedel,
som nu finnas disponibla i försäkringsfonden.

IV. Sammanfattning.

Som sammanfattning av min granskning får jag uttala följande.

Boktryckare Ohlssons förslag torde icke vara genomförbart i oförändrat
skick. Det är dock byggt på principer, vilka örn möjligt böra läggas
till grund för ett förnyat reglemente.

Vid beräkningar för en reglementsändring inom den närmaste framtiden
torde icke några mindre försiktiga antaganden böra läggas till
grund än de i kassans nuvarande beräkningsgrunder angivna. Enligt
dessa beräkningsgrunder synes det ligga inom möjlighetens gränser att
nu fixera pensionsbeloppen ur grund- och tillskottsfonderna på basis av
300 kronor + 8 procent för hel pensionslott. Dock erfordras härför upptagandet
av vissa nya eller förhöjda avgifter.

Kassan bör inrikta sig på att efter några år verkställa en statistisk
undersökning av sitt material. Med stöd av undersökningens resultat
böra beräkningsgrunderna revideras, vilket möjligen kan föranleda en
höjning av pensionerna.

Om det visar sig omöjligt att nu genomföra en reglementsförändring
enligt de av boktryckare Ohlsson angivna linjerna, kan ett reglemente av
kommittéförslagets typ accepteras. Förslaget bör emellertid kompletteras
med föreskrifter för regleringsfondens användande. Man bör även tänka
på att hålla möjligheten öppen för en eventuell senare övergång till ett
reglemente med fixerade pensionsbelopp.

Stockholm i mars 1933.

Harald Cramér.

Statskontorets

yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid. 195, § 64.

Till Konungen.

Do av statsrevisorerna i § 64 av revisorernas berättelse anmärkta förhållandena
beträffande fall, där familjepensionstagare samtidigt med sådan
pension åtnjuter avlöning eller tjänstepension, finner statskontoret

— 158 —

vara av den art, att de, såsom revisorerna framhållit, böra föranleda en
begränsning av statens i form av dyrtidstillägg utgående tillskott till
nämnda förmåner. Statskontoret tillstyrker fördenskull en ändring i gällande
bestämmelser rörande dyrtidstillägg åt pensionsberättigade änkor
och barn efter befattningshavare i statens tjänst m. fl. på sätt revisorerna
ifrågasatt.

Härvid fogas utdrag av statskontorets protokoll, utvisande de i ärendets
behandling deltagande, ävensom den skiljaktiga mening,1 som därvid
framkommit.

Stockholm den 10 januari 1934.

Genom nådig remiss den 21 december 1933 anbefalld att avgiva utlåtande
i anledning av vad riksdagens år 1933 församlade revisorer anfört angående
tjänsteläkare vid de affärsdrivande verken, får generalpoststyrelsen
för sin del i ärendet anföra följande.

Revisorerna säga sig vid en granskning av inkomna uppgifter hava till
en början konstaterat, att läkararvodena i regel utgå med visst belopp per
person och år, samt att arvodena variera i rätt avsevärd grad även inom
ett och samma verk. Att med arvoden här avses löneskalor och icke årsarvoden
framgår otvetydigt av det närmast följande: »Det förefaller revisorerna,
som örn giltig anledning icke förefunnes att tillämpa så skiftande
löneskalor, som här kunnat konstateras, då fråga är örn ersättning
för ett arbete, som i allmänhet torde vara tämligen ensartat.»

Generalpoststyrelsen måste, i vad avser postverket, bestrida riktigheten
av vad revisorerna i ovannämnda avseenden funnit sig kunna konstatera.

Postverkets 254 läkare åtnjuta icke i regel, utan endast till en ringa del
— 32 stycken eller 12.6 procent av hela antalet — ersättning jämlikt kollektivackord,
d. v. s. med visst belopp per person och år. Postläkarkårens
fördelning efter avlöningsvillkor utfaller för övrigt på följande sätt.

Underdånigst
K. BERGENDAL.

EVERT BJÖRN.

Hjalmar Ryttermark.

Generalp oststyrelsens

yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid. 199, § 66.

Till Konungen.

Anställda enligt kollektivackord .......

» » provinsialläkartaxan

» » andra grunder...........

Antal %

.... 32 12.6

.... 173 68.i

... 49 19.3

Summa 254 100.O

1 Se sid. 139.

159 —

Det övervägande antalet postläkare eller mera än två tredjedelar erhålla
alltså ersättning enligt provinsialläkartaxan, och ungefär en femtedel
ersättes efter andra grunder, ofta enligt taxa, fastställd av ortens läkarförening.
Vidare är att märka, att tablåns två sista grupper — omfattande
tillhopa sju åttondelar av samtliga postläkare — sinsemellan icke
representera så skiftande ersättningsbelopp, att dessa kunna ge fog för
påståendet, att arvodena (löneskalorna) skulle i rätt avsevärd grad variera
inom ett och samma verk, i detta fall då postverket. Tvärtom synes det
generalpoststyrelsen, som örn en påfallande enhetlighet i nu omhandlade
hänseende rådde vid postverket.

Revisorerna ifrågasätta, huruvida nu utgående arvoden kunna anses
skäliga, och yttra i sådant avseende bland annat: »Nu utgående arvoden
torde i allmänhet hava fastställts vid en tidpunkt med väsentligt lägre
penningvärde än det nuvarande. Detta gäller exempelvis i fråga örn statens
järnvägar, där arvodena utgått med oförändrade belopp alltsedan den
1 juli 1920, alltså vid en tidpunkt då levnadskostnadsstegringen nådde sin
kulmen».

Vad angår arvodenas skälighet, hänvisar generalpoststyrelsen ännu en
gång till tablån här ovan, som enligt styrelsens förmenande ådagalägger
sådan skälighet för postverkets vidkommande. I syfte att få klargjort,
i vad mån revisorernas yttrande i övrigt möjligen kunde hava giltighet
för postverket, har nedanstående tablå uppgjorts, däri postläkarna fördelats
efter anställningsår.

	Antal	%
Anställda före 1921 ...........	......................... 57	22.4
» 1921—1925...........	......................... 79	31.i
» 1926—1929...........	......................... 65	25.6
» 1930—1933...........	......................... 53	20.9
	Summa 254	100.o

Omsättningen bland postläkarna har, såsom tablån visar, varit mycket
stor, och endast något mera än en femtedel av det nuvarande antalet kvarstår
från tiden före år 1921. På postverket äger sålunda vad revisorerna
i denna del anfört icke tillämpning.

Följer så revisorernas sista anmärkning, att vissa verksläkare av vederbörande
verk uppburit högst avsevärda belopp. »Så har under år
1932», anföra revisorerna, »en postläkare i Stockholm uppburit nära 20,000
kronor, en av telegrafverkets läkare i Stockholm över 17,000 kronor och
två järnvägsläkare i Stockholm vardera 16,585 och 12,255 kronor. Samtidigt
har konstaterats, att andra verksläkare i Stockholm icke uppnått
högre inkomstbelopp än omkring 1,700 kronor för samma år.» Variationerna
hero enligt revisorernas mening visserligen till en del på de skiftande
löneskalorna, »men givetvis i främsta rummet på klientfördelningen,
som i ovan berörda fall varierar mellan i runda tal 125 och 1,420. Att
inom en stad, där vederbörande verk har flera läkare anställda, en läkare
tilldelas icke mindre än omkring 1,420 klienter synes i främsta rummet
ur de vårdsökandes synpunkt, men givetvis även från verkets sida mindre
lämpligt».

Att de stora skiljaktigheter mellan olika arvodesbelopp, som sålunda påtalats,
i överväldigande grad hero av klientfördelningen, är självfallet.
Frågan är alltså den, örn en dylik anordning ställer sig fördelaktig eller
icke för den vårdsökande personalen respektive för vederbörande verks

— 160 —

ledning. Revisorerna hava besvarat frågan med en förklaring, att anordningen
synes dem mindre lämplig ur bådadera parternas synpunkt; och
säkert torde vara, att revisorernas ståndpunkt vid första påseende kan
förefalla ganska naturlig. Generalpoststyrelsen anser emellertid, att svaret
på frågan beror av en mångfald omständigheter, bland annat av verksläkarens
personliga egenskaper. En viss betydelse torde viii även böra
tillmätas den omständigheten, att just de tre största affärsdrivande verken
vidtagit den anordning, som nu blivit föremål för kritik.

Den postläkare i Stockholm — med ett klientel av cirka 1,420 personer
— som år 1932 uppburit ett arvode av nära 20,000 kronor, är doktor Gösta
Kåge. Jämte honom finnas två andra postläkare i det egentliga Stockholm,
nämligen en för Östermalm (d. v. s. den där boende postpersonalen)
och en för Södermalm, medan doktor Kåges distrikt omfattar Stockholms
övriga stadsdelar. Detta senare distrikt var tidigare uppdelat på två.
varav det ena omfattade Gamla staden och Kungsholmen, det andra Norrmalm.
Då postläkaren för Gamla staden och Kungsholmen år 1927 avgick,
sammanslogs hans distrikt med Norrmalm, och doktor Kåge — som
antogs till postläkare samma år och hade sin mottagning i centralpostliuset
vid Vasagatan — kom på så vis att erhålla det utvidgade distriktet.
Sammanslagningen företogs på den grund, att flertalet av de tjänstemän,
vilka voro bosatta i Staden respektive på Kungsholmen, hade sin
verksamhet förlagd till postkontoret Stockholm 1, som har sina lokaler''
i centralposthuset, där läkarmottagning sedan gammalt var anordnad. Vid
sammanslagningen togs även i betraktande, att ett stort distrikt borde giva
postläkaren vidgad kännedom örn personalen, samt att därigenom ökad
enhetlighet borde vinnas vid sjukvården.

För revisorerna ter sig doktor Kåges klientel tydligen anmärkningsvärt
stort. Och dock finnes intet påfallande däri, örn man väger olika faktorer
mot varandra. En verksläkare med stort tjänstemannaklientel inriktar sin
verksamhet därefter; följden blir en ringa privat praktik helt enkelt därför,
att läkarens tid icke medgiver en större. En verksläkare åter med
obetydligt tjänstemannaklientel söker och måste söka sig en stor privatpraktik.
För ett ämbetsverk synes det förra alternativet avgjort vara att
föredraga, då läkarens intresse därigenom fastare bindes vid verket. Och
verkets fördel lärer i detta fall sammanfalla med personalens. Åtminstone
har generalpoststyrelsen denna erfarenhet beträffande doktor Kåge.
Denne är ansedd såsom en skicklig läkare, och personalen har för honom
ett obetingat förtroende. Någon olägenhet av doktor Kåges stora klientel
har vid intet tillfälle försports.

Den ståndpunkt, till vilken generalpoststyrelsen kommit beträffande doktor
Kåges stora tjänstemannaklientel, är sålunda en helt annan lin den,
som revisorerna intaga. Vad generalpoststyrelsen i det följande anför
skall i vissa delar giva ytterligare stöd för generalpoststyrelsens mening
i denna sak.

Örn doktor Kåge har ett stort klientel, har han givetvis också ett betydande
årsarvode. I detta sammanhang bör emellertid erinras därom, att
Kåge — utan att därför åtnjuta särskild ersättning — tjänstgör såsom
postverkets förtroendeläkare så till vida, som generalpoststyrelsen och
postdirektionen i Stockholms distrikt inhämta Kåges mening eller underhand
med honom överlägga angående sådana fall, i vilka av olika anledningar
uttalande av medicinsk fackman befinnes önskligt. En särskild och
viktig grupp bilda härvid de ärenden, då fråga är örn intagning i postelevkurs,
antagning i verkets tjänst, befordringar och dylikt.

— 161 —

Doktor Kåge har också,,utan att begära särskild ersättning härför, åtagit
sig andra arbetsuppgifter, fallande utanför hans uppdrag som postläkare
för visst distrikt. Sålunda behandlar Kåge under mottagningen
i centralposthuset till andra postläkare hänvisad personal, om denna i eller
i närheten av centralposthuset drabbats av olycksfall eller plötsligt sjukdomsfall,
vilka påkalla snar läkarhjälp. Kåge behandlar vidare, utan ersättning,
hos generalpoststyrelsen eller vid postkontoret Stockholm 1 tillfälligt
anställd personal, utfärdar efter verkställd undersökning intyg för
erhållande av körkort åt sådan personal, som vid postverkets garage genomgår
chaufförsutbildning, etc.

Pä grund av den omfattning, bestyret med sjukvård at postpersonalen
tagit, Ilar doktor Kåge sedan 192!) haft en sjuksköterska såsom biträde vid
mottagningarna i centralposthuset. Avlöningen till denna sköterska betalar
Kåge själv, och sagda avlöning ingår alltså i den ersättning, som han
uppbär från postverket. Denna anordning har varit till fördel för både
personalen och verket. Efter mottagningarnas slut stannar nämligen sjuksköterskan
kvar i centralposthuset cirka 2 timmar, därvid personalen har
tillfälle att anlita henne för erhållande av förband (anläggning eller omläggning),
annan särbehandling eller för vad eljest kan förekomma av beskaffenhet
att påkalla hennes biträde. Sköterskan har för sådant ändamål
tillgång till viss medicin (pulver och dylikt). Hon besöker även patienter
bland postpersonalen i hemmen.

Anställningen av denna sköterska har emellertid haft även en annan för
verket förmånlig effekt. På så sätt har nämligen anställandet av en särskild
sjuksköterska för postverkets personal i Stockholm och särskilt folden
del därav, som har sin verksamhet i centralposthuset, allt hittills kunnat
uppskjutas. Personalen å general poststyrelsens femte byrå omfattar
bland annat omkring 700 kvinnliga befattningshavare, den å fjärde byrån
cirka 100 samt den å styrelsens övriga byråer anställda ett ej ringa antal.
Ä postkontoret Stockholm 1 finnes ett betydande antal kvinnliga befattningshavare.
Inom andra verksamhetsområden, där särskilt kvinnlig personal
till så stort antal som här ifrågavarande (för övrigt även till mindre
antal) sysselsättas på en och samma arbetsplats, har det visat sig ändamålsenligt
att äga bekväm tillgång till sakkunnig behandling av sjukdoms-
och olycksfall. Så har, för att angiva några exempel, Nordiska kompaniet
särskild sjuksköterska anställd inom företaget, likaså firman Paul
P. Bergström; telegrafverket har en sköterska anställd vid verkstaden i
Nynäshamn och en i Stockholm för telefonpersonalen.

Särskilt inom generalpoststyrelsens femte byrå, med dess stora kvinnliga
personal, har det för ledningen länge framstått såsom ett önskemål,
att den av doktor Kåge anställda sjuksköterskan måtte överflyttas på postverkets
stat för att under tillhopa cirka 8 timmar varje arbetsdag inom
centralposthuset stå till postpersonalens förfogande för ändamål, som tidigare
nämnts, samt vid olycks- och hastigt påkommande sjukdomsfall m. m.
Frågan örn anställande av en sjuksköterska, avlönad av postverket oell
med tjänstgöringen huvudsakligen förlagd till centralposthuset, blir med
varje år allt mera aktuell.

Med det nu sagda anser generalpoststyrelsen sig hava för postverkets
del bemött de anmärkningar, som riksdagens år 1933 församlade revisorer
tramställt i fråga örn verksläkare vid de affärsdrivande verken. Någon
särskild åtgärd, annat jin från generalpoststyrelsens sida, synas dessa anmärkningar
icke påkalla. Generalpoststyrelsen följer givetvis med upp 11

— liev.-berättelse ann. statsverket för år 193.1. lil.

— 162 —

märksamhet även de förhållanden, som revisorerna under § 66 av sin berättelse
vidrört.

I handläggningen av detta ärende hava, förutom undertecknade, deltagit
byråcheferna Lager, Carstensen, Sandberg och Enger.

Stockholm den 9 januari 1934.

JOSEF ANDRÉE.

Underdånigst
ANDRES ÖRNE.

Åke Eliesson.

Järnvägsstyrelsens

yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid. 199, §66.

Till Konungen.

Genom remiss den 21 december 1933 har Kungl. Majit anbefallt järnvägsstyrelsen
avgiva utlåtande i anledning av vad riksdagens år 1933 församlade
revisorer under § 66 i sin berättelse anfört angående tjänsteläkare
vid de affärsdrivande verken.

Till åtlydnad härav får styrelsen med återställande av remissakten och
med överlämnande av ett från styrelsen för kommunikationsverkens läkares
förening inkommet yttrande i ärendet anföra följande.

Vid statens järnvägar finnas anställda: järnvägsläkare, undersökningsläkare
samt ögonspecialister.

Arvodena till de förra utgå antingen med, vid I—IV distrikten 10 kronor
och vid V distriktet 15 kronor, allt per år och befattningshavare, eller,
därest arvodet härigenom blir högre, med vissa belopp per bankilometer.
Sistnämnda arvodesberäkning avser att tillförsäkra läkaren rimlig ersättning
för sitt arbete i sådana fall, då antalet personal å läkardistriktet är
ringa i förhållande till läkardistriktets längd. Till järnvägsläkare hos
styrelsen utgår årlig ersättning med 10 kronor för varje befattningshavare.

Vad beträffar undersökningsläkarna och ögonspecialisterna, avser deras
verksamhet icke personalens läkarvård i egentlig mening, utan hava dessa
läkare företrädesvis att företaga undersökningar och avge utlåtanden i
samband med frågor rörande personalens användbarhet i viss befattning
eller tjänstgöring, lämplighet för ordinarie anställning och dylikt. De för
dem bestämda arvodena, vilka helt naturligt icke lämpligen kunna fixeras
efter samma taxa som den för järnvägsläkarna fastställda, utgå med
bestämda belopp för varje undersökning och variera för olika slags undersökningar.
Då av revisorernas uttalanden synes framgå, att förevarande
anmärkningar icke avse sistberörda, för mera speciella sysslor anställda
tjänsteläkare, anser sig styrelsen icke böra här ingå å en detaljredogörelse
för deras avlöningsförhållanden.

Vidkommande storleken av de till järnvägsläkarna utgående arvodena,
åtnjuta dessa läkare, såsom av föreningsstyrelsen framhållits och vilket

— 163 —

järnvägsstyrelsen även genom från vederbörande verk under hand inhämtade
upplysningar fått bekräftat, lägre arvoden än de till verksläkarna
vid övriga kommunikationsverken utgående. Järnvägsstyrelsen, som för
övrigt i fråga om skäligheten av förstnämnda arvoden ansluter sig till de
av föreningsstyrelsen härutinnan gjorda uttalandena, vill dessutom framhålla,
att den alltjämt ökade genomsnittsåldern hos personalstocken vid
statens järnvägar av lättförklarliga skäl onekligen medfört en ökning av
järnvägsläkarnas arbete. Då arvodet utgår nied enahanda belopp, oavsett
huruvida befattningshavarna anlita vederbörande tjänsteläkare eller
icke, följer härav, att även örn arvodet i och för sig numera till följd av
ökat penningvärde är relativt högre än vid den tid, detsamma fastställdes,
så uppväges denna höjning av — förutom de av föreningsstyrelsen anförda
mera krävande undersökningarna — den ökade sjukbesöksfrekvensen.
Arvodenas bibehållande vid förutvarande nivå är sålunda icke för
statens järnvägars vidkommande att betrakta såsom ett slentrianmässigt
vidblivande vid en gång inträdda förhållanden utan är grundat på bärande
skäl. Då revisorerna ansett sig böra särskilt framhålla, att statens
järnvägar vore bland de verk, där arvodena utgått oförändrade under en
längre följd av år, vill styrelsen i detta sammanhang också understryka,
att statens järnvägar, som nämnts, tillämpa en med smärre undantag lägre
arvodestaxa än övriga här avsedda verk.

Vad slutligen angår revisorernas erinringar rörande fördelningen av
klientelet å de olika järnvägsläkarna och de därmed sammanhängande
variationerna i fråga örn de av läkarna uppburna årsinkomsterna, synas
dessa erinringar närmast hänföra sig till förhållandena i Stockholm. Det
är också, som revisorerna framhållit, riktigt, att järnvägsläkarna i huvudstaden
hava ett högst varierande antal klienter. Däremot torde revisorerna
i viss mån hava missuppfattat styrelsens år 1923 gjorda, av revisorerna
nu citerade uttalande i denna angelägenhet. Styrelsens förberörda yttrande
bör nämligen icke tolkas så, att styrelsen härigenom uttalat den
åsikten, att det under varje förhållande vore för verket och personalen
ofördelaktigt, att ett läkardistrikt omfattade ett större antal personer.
Såväl nu som tidigare anser styrelsen, att en sådan anordning kati medföra
vissa olägenheter, men att denna fråga måste bedömas ur synpunkten,
huruvida det stora klientelet kan antagas förorsaka svårigheter för
vederbörande läkare att på ett tillfredsställande sätt fullgöra sina ifrågavarande
åligganden. Enär styrelsen haft sig bekant, att dylika svårigheter
hittills icke förefunnits, och då icke heller från personalhåll framförts
några klagomål över nuvarande indelning av läkardistrikten, har
styrelsen funnit sig kunna bibehålla desamma i stort sett oförändrade.
Visserligen kvarstår det faktum, att enligt den nuvarande ordningen vissa
järnvägsläkare tillförts en relativt hög inkomst i jämförelse med sina kolleger,
men detta förhållande torde ur verkets synpunkt få anses spela en
underordnad roll — i all synnerhet som de läkare, vilka tilldelats ett
mindre antal klienter, hava mera tid till (ivers för sin enskilda praktik
och härigenom kunna erhålla kompensation för de i jämförelse med andra
järnvägsläkare erhållna lägre inkomsterna från statens järnvägar. Enär
arvodena till järnvägsläkarna i Stockholm utgå med enahanda belopp per
befattningshavare, oavsett antalet till respektive läkardistrikt hörande personal,
saknar anmärkta förhållandet all betydelse för statens järnvägars
utgiftsekonomi.

Enligt vad styrelsen inhämtat Ilar kommunikationsverkens läkares före -

— 164 —

ning för avsikt att inom de närmaste dagarna till styrelsen inkomma med
ett utförligt yttrande i föreliggande fråga. Med anmälan härom får styrelsen
meddela, att förberörda yttrande, jämte det ytterligare styrelsens
uttalande, vartill detsamma kan föranleda, kommer att överlämnas till
Kungl. Maj:t, så snart yttrandet kommit styrelsen till handa.

Uti behandlingen av detta ärende bär jämväl byråchefen Kuist deltagit.

Stockholm den 10 januari 1934.

Underdånigst
AXEL GRANHOLM.

ERIK MALMKVIST.

Bilaga.

Till kungl, järnvägsstyrelsen, kanslibyrån, Stockholm.

Såsom svar å kungl, järnvägsstyrelsens skrivelse av den 23 december
1933 — d. nr k. br. 2882 — med anledning av statsrevisorernas berättelse
och däri framställda anmärkningar får kommunikationsverkens läkares
förenings styrelse vördsamt anföra:

Visserligen anser styrelsen dessa frågor och deras rätta besvarande vara
så viktiga, att föreningens hörande fordras, men då detta icke låter sig
göra till den 3 januari 1934, då svaret önskas, vill styrelsen preliminärt
framhålla följande:

I. Angående arvodets storlek:

a) att det synes egendomligt, att statsrevisorerna först anmärkt på arvodet
— 10 kronor per år och person — vid statens järnvägar, då för andra
verk såsom telegraf och post betalas efter högre taxa — från 15 å 12 kronor.

b) att i skyldigheten för detta arvode — 10 kronor — ingår icke blott
sjukvården jämte intyg — även riksförsäkringsintyg — utan även besvarandet
av skrivelser och utfärdandet av utlåtanden samt årsberättelse.

c) att när detta arvode fastställdes, det av oss ansågs vara det lägsta
möjliga, isynnerhet som en stor del av personalen i Stockholm är bosatt
i förstäderna.

d) att å detta arvode aldrig begärts eller eidiållits något dyrtidstillägg.
* e) att, örn ock penningvärdet stigit, sedan detta arvode fastställdes, arbetet
i stället ökats i hög grad genom den mängd nya och tidsödande undersökningar,
som den interna medicinens snabba utveckling medfört.

f) att järnvägsläkare, trots att de icke åtnjuta lön i vanlig mening, ej
heller semester eller pension, dock varit skyldiga att vid vård av extra personal
följa den extra låga s. k. prov. läkaretaxan (lägre än den föreslagna
sjukkassetaxan).

II. Angående klientelets i Stockholm fördelning på de olika järnvägsläkarna: a)

att styrelsen i likhet med statsrevisorerna anse en jämnare fördelning
enligt enhetlig princip önskvärd och

b) att denna princip bör vara den inom övriga verk och för kungl, järnvägsstyrelsens
personal nu tillämpade, nämligen fördelning efter bostad.

165 —

Skulle vid föreningssammanträdet den 10 januari 1934 andra synpunkter
än de ovan anförda framkomma, skall styrelsen genast framlägga dessa
för kungl, järnvägsstyrelsen.

Stockholm den 29 december 1933.

Bob. E. Malmgren.

Ordförande.

O. Dalsjö.
.Sekreterare.

Järnvägsstyrelsens förnyade

yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid. 199, § 66.

Till Konungen.

Under åberopande av sitt yttrande den 10 januari 1934 i anledning av
vad riksdagens år 1933 församlade revisorer under § 66 i sin berättelse
anfört angående tjänsteläkare vid de affärsdrivande verken får järnvägsstyrelsen
härigenom överlämna ett till styrelsen nu inkommet ytterligare
uttalande i ärendet från kommunikationsverkens läkares förening. Detta
föranleder icke till något annat styrelsens yttrande än att järnvägsläkarnas
arvoden icke, såsom av föreningen angives, utgår såväl efter antalet
klienter som efter bankilometer, utan, såsom ock styrelsen anfört i sitt uttalande
den 10 januari 1934, antingen efter den ena eller den andra beräkningsgrunden.

I behandlingen av detta ärende har även byråchefen Kuist deltagit.

Stockholm den 24 januari 1934.

Underdånigst
AXEL GRANHOLM.

ERIK MALMKVIST.

Kommunikationsverkens
läkares förnyade

yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid. 199, § 66.

Till kungl, järnvägsstyrelsen, kanslibyrån.

Vid kommunikationsverkens läkares förenings sammanträde den 10 innevarande
januari föredrogs dess styrelses skrivelse den 29 december 1933
till kungl, järnvägsstyrelsen med anledning av sistnämnda myndighets

— 166 —

skrivelse den 23 december 1933, D. N. kbr 2882. Föreningen ansåg därvid
att ifrågavarande skrivelse i kuvndsak hade uttryckt föreningsmedlemmarnas
mening örn omskrivna förhållanden, men önskade ett tillägg till
densamma för något utförligare besvarande av vissa i statsrevisorernas
berättelse framkomna anmärkningar. I anledning härav får kommunikationsverkens
läkares förening vördsamt anföra följande:

Beträffande järnvägsläkarnas arvode, som dels utgår med viss summa
per individ och år, 10 kronor, dels per bankilometer, anse revisorerna det
icke vara rimligt, att järnvägsläkarna alltsedan 1920 bibehållas vid oförändrad
löneställning, medan bland annat statens befattningshavare fått
vidkännas lönereduceringar på grund av indextalets fall. Hätta förhållandet
är emellertid icke så enkelt som av anmärkningen tyckes framgå.
Järnvägsläkarnas arvode före år 1920 hade nämligen varit oskäligt lågt,
5 kronor per individ och år, och under åratal icke utgjort skälig ersättning
för presterat arbete. När arvodet höjdes, var det således en höjning
därför, att det tidigare varit för lågt, och icke så mycket beroende på dåvarande
höga levnadskostnader. Det fixerades också lägre än Stockholms
läkarförenings dåvarande taxa för motsvarande ackord. Vidare måste beaktas,
att arvodet för järnvägsläkarna är ett bruttoarvode med betydliga
avbränningar i form av upplåtelse av ofta dyrbar mottagningslokal med undersökningsrum,
biträde vid mottagning, slitage av inventarier och instrument,
laboratoriemateriel och förbrukningsartiklar, telefon m. m. samt vid
mera omfattande ackord avlöning av sköterska m. m. Man måste vidare
betänka, att dessa s. k. tjänster till sin natur äro ackordsavtal med tämligen
kort uppsägningstid och på intet sätt kunna jämföras med vanliga
statstjänster.

Beträffande fördelningen av klientelet de olika järnvägsläkarna emellan
måste framhållas, att ur de vårdsökandes synpunkt läkarvården på
intet sätt kan anses sämre enbart därför, att en läkare har ett så stort
antal klienter som 1,420. I stället förhåller det sig så, att läkarna med det
stora aekordsklientelet tvingas att prestera minst lika gott arbete som
övriga, enär annars klagomål från samma klientel säkerligen icke skulle
utebliva. Huruvida vederbörande verk funnit nuvarande anordning mindre
lämplig, torde bäst kunna besvaras av detsamma. Det måste emellertid
framhållas, att innehavande av stora ackord givetvis förhindrar tillvaratagande
av privatpraktik. En läkare, som åtager sig ett stort ackord,
måste inrätta sig därefter och uppoffra största delen av sin privatpraktik,
vilken icke kan återvinnas senare. Det synes därför föreningen icke önskvärt,
att nuvarande innehavare av större ackord berövas någon större del
av sina klienter, under förutsättning att inga berättigade anmärkningar
emot deras verksamhet kunna framställas.

Stockholm den 15 januari 1934.

Bob. E. Malmgren.

Ordf.

O. Dalsjö.
Sekreterare.

— 167 —

Telegrafstyrelsens

yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid. 199, § 66.

Till Konungen.

Såsom infordrat utlåtande över vad riksdagens år 1933 församlade revisorer
anfört angående tjänsteläkare vid de affärsdrivande verken får telegrafstyrelsen
härmed meddela följande.

Den omständigheten att arvodena, som i regel utgå med visst belopp
per person och år, variera icke blott verken sinsemellan utan ock inom
ett och samma verk, beror i regel på skiftande personalförhållanden å de
platser, där läkare finnas anställda. I Stockholms förorter, där den personal,
som läkaren på platsen vårdar, är jämförelsevis liten, utgår sålunda
arvodet till telegrafverkets läkare med högre belopp — 15 kronor
per person och år för intill 50 befattningshavare och därefter 12 kronor
per person och år — under det att i själva Stockholm det årliga arvodet
genomgående utgör 10 kronor för kvinnliga och 12 kronor för manliga
befattningshavare. Det torde knappast erfordras någon förklaring till det
förhållandet, att högre ackordspris måste betalas för ett mindre än för
ett större antal personer. Den högre ersättningen för manliga än för
kvinnliga befattningshavare åter heror därpå, att vården av den manliga
personalen, sorn till ojämförligt största delen består av linjearbetare, reparatörer
och linjeförmän, kräver per person mera arbete än vården av
den kvinnliga personalen, som till stor del utgöres av unga telefonister.
De förstnämnda personalgrupperna hava nämligen genomgående ett ur
hälsosynpunkt mer exponerat arbete, förbundet med ett ingalunda oväsentligt
moment av yrkesfara, för vilket telefonisterna måste anses i stort
sett förskonade. Revisorernas uttalande att läkarvården är tämligen ensartad,
torde därför i detta fall icke överensstämma med verkligheten.

I anledning av revisorernas uttalade förmodan att nu utgående arvoden
till verksläkarna vore högre än skäligt vill telegrafstyrelsen meddela, att
styrelsen icke anser de ovan angivna arvodena oskäligt höga samt att styrelsen
ej funnit det lämpligt att söka ytterligare nedpressa dem. För telegrafstyrelsen
synes det nämligen betydelsefullare, att verksläkaren är
skicklig och intresserad för vården av verkets personal. Utan att vilja
påstå, att läkarvårdens art är direkt beroende på storleken av den ersättning,
som vederbörande läkare åtnjuter, skulle styrelsen dock anse det
mänskligt, örn intresset för vården bleve mindre, därest ersättningen icke
utginge med ett belopp, som av vederbörande läkare ansåges skäligt. Ur
telegrafverkets synpunkt måste det vara viktigare att såsom verksläkare
erhålla en läkare, som har förutsättning att kunna genom skicklighet och
intresse förvärva personalens förtroende, än att ersättningen till läkaren
nedpressas med någon krona per person och år. Läkarna lia lör övrigt
vid avtalens upprättande måst taga hänsyn till de beslut angående arvoden
för ackord, som vederbörande läkarorganisation bestämt för sina
medlemmar.

Revisorerna hava vidare funnit, att vissa verksläkare av vederböiande
verk uppburit högst avsevärda belopp. Sålunda hade under år 1932 en
telegrafverkets läkare i Stockholm uppburit över li,000 kronor. Den telegrafverkets
läkare, som här åsyftas, har under många ar varit verkets
läkare. Hans klientel har från och med den 1 april 1932 på hans egen

— 168

begäran minskats till omkring 1,000 manliga oell 200 kvinnliga befattningshavare,
givetvis med motsvarande minskning av hans arvode från
telegrafverket. Helst hade lian önskat bibehålla vården av endast de
manliga befattningshavarna, men bibehöll dock vården av eirka 200 kvinnliga
befattningshavare på enträgen önskan av var oell en av dessa. Att
utan tvingande skäl flytta en befattningshavare från elen läkare, som genom
mångårigt arbete vunnit patientens förtroende, till en annan, endast
för att jämnare fördela antalet befattningshavare å de olika läkarna, kail
styrelsen icke finna riktigt. Styrelsen anser nämligen icke, att en jämn
fördelning av klientelet pa de olika läkarna medför fördelar av sådant
värde, att betydelsefulla hänsyn av annan art därför skulle behöva åsidosättas.
Det är för övrigt mycket svårt att generellt fixera en maximisiffra
över det antal klienter från ett verk, som skall befinnas lämpligt
för en verksläkare. Härvid inverkar nämligen först och främst hur mycket
läkaren utanför verket är belastad med andra uppdrag, med stor privatpraktik
m. lii., d. v. s. förhållanden, över vilka verksstyrelsen icke
råder.

Telegrafstyrelsen har icke från personalens sida försport eller för verkets
egen del förmärkt någon olägenhet av att den ifrågavarande läkarens
klientel bland verkets personal är så pass stort, som nyss angivits. Uppenbart
är ock, att en läkare, som har så omfattande läkarvård för ett statens
verks personal, nödgas att i avsevärd mån begränsa sitt privata klientel
samt hart när uteslutande ägna sig åt verkets, vilket snarast visat sig
vara till fördel även i så måtto, att han kunnat taga sig tid att sätta sig
väl in i de förhållanden, under vilka skilda personalkategorier förrätta sitt
arbete, och därigenom även blivit till högre gagn för såväl styrelsen sorn
de många olika arbetsledare, vilkas underordnade hänvisats till hans vård
i hälsohänseende.

Vidare vill styrelsen framhålla, att förhållandet mellan verksstyrelsen
och telegrafverkets läkare icke är jämförligt med förhållandet till övriga
verksanställda. Telegrafverkets läkare äro nämligen icke tjänsteläkare.
De äro anställda med personliga kontrakt med i allmänhet 3 månaders uppsägning
och sakna sålunda den trygghet och säkerhet i anställningsformen,
som tjänsteläkare ha. Ej heller få de räkna tjänsteår för den tid,
de äro anställda som verkets läkare.

Vidare är att märka att den ersättning tjänsteläkarna erhålla från telegrafverket
ingalunda är en nettoinkomst. De lia att själva bekosta mottagningslokal
— centralt belägen och följaktligen dyrbar — sköterska, inventarier
och förbandsartiklar samt bilresor till de sjukas hem, de få vid
sjukdom och semester själva bekosta vikarie oell de sakna rätt till pension.
Det finnes således mycket stora avbränningar på arvodet.

Till sist vill styrelsen framhålla, att det arbete, som läkaren Ilar att utföra
i verkets tjänst, icke kan som vanliga befattningshavares övervakas
och granskas av en högre myndighet. Hans arbete är i hög grad ett förtroendearbete,
samtidigt som arbetet omfattar en för personalen så viktig
sak som dess hälsa. Givetvis skulle det många gånger för verksledningen
vara bekvämast, örn nian vid anställandet av verksläkare endast
finge anlägga ekonomiska synpunkter. Man kunde då anställa den, som
Singe för lägsta ersättningen eller — om den fordrade ersättningen vore
lika — den äldste eller på annat sätt mest pappersmeriterade. Telegrafstyrelsen
tror emellertid icke, att man på detta sätt skulle få läkarfrågan
löst till belåtenhet. Läkarfrågan blir nämligen alltid en ömtålig fråga.
Den är därjämte ur många andra synpunkter än den ekonomiska en vik -

— 169 —

tig fråga, och det vore därför synnerligen olyckligt, om arvodet till läkaren
skulle få spela den absolut avgörande rollen vid dess handläggning.

Vid detta ärendes avgörande hava närvarit generaldirektören greve Hamilton,
byråcheferna Ljungqvist, Olson, Limdgren oell Wold samt t. f.
byråchefen Psilander.

Stockholm den 9 januari 1934.

Underdånigst
A. HAMILTON.

J- ALFR. LUNDGREN.

Henrik Carlson.

V atteni allssty relsens

yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid. 199, § 66.

Till Konungen.

Genom remiss den 21 december 1933 har Kungl. Maj:t anbefallt vattenfallsstyrelsen
att avgiva utlåtande i anledning av vad riksdagens år 1933
församlade revisorer under § 66 av sin berättelse anfört angående tjänsteläkare
vid de affärsdrivande verken. Till åtlydnad härav får styrelsen
i underdånighet anföra följande.

Ifrågavarande tjänsteläkare, vilka i vederbörande författning benämnas
»verksläkare», äro icke befattningshavare vid vederbörande verk utan
åro att jämställa med andra sådana utom verket stående personer, som
anlitas för särskilda uppdrag. Då det är av stor vikt att för uppdrag såsom
verksläkare kunna förvärva de för ändamålet mest lämpade läkare,
för vilka såväl verksledningen som personalen kunna förväntas hysa förtroende,
måste deras ersättningar regleras genom fria överenskommelser
såsom vid andra liknande läkareackord. Verksläkarnas arvoden kunna
således icke på förhand fixeras.

Örn man, förutom det ovan sagda, även tager hänsyn till att verksläkare
finnas på olika orter med skiftande dyrhetsförhållanden i avseende å levnadskostnaderna
och med varierande personalantal, ligger det icke något
märkvärdigt däruti, att de för dem tillämpade ersättningsgrunderna
kunna förete relativt stora olikheter.

Vid statens vattenfallsverk, där personalantalet är jämförelsevis litet,
uppgå icke verksläkarnas arvoden till några större summor. De verksläkare
vid statens vattenfallsverk, vilka uppbära de största inkomsterna
för ifrågavarande uppdrag, äro läkarna i Trollhättan och Stockholm med
ett klientel under år 1932 av i medeltal 364 respektive 176 personer och
med ett arvode för samma år av 3,653 respektive 2,865 kronor. I det sistnämnda
beloppet ingår även ersättning för tillfällig behandling av vissa
befattningshavare, som ej tillhöra vederbörande verksläkares ordinarie
klientel.

Med hänsyn till det ovan anförda finner vattenfallsstyrelsen det för

— 170 —

statens vattenfallsverks vidkommande icke vara av behovet påkallat att
företaga någon närmare utredning beträffande de av revisorerna i detta
sammanhang berörda förhållanden.

Stockholm den 10 januari 1934.

Underdånigst

G. MALM.

AXEL JACOBSON.

Domänstyrelsens

yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid. 199, §66.

Domänstyrelsen har vid fastställandet av arvodet till den tjänsteläkare,
som anställts för verkets personal inom Stockholms stad och dess närmaste
omgivningar, följt de av Stockholms läkarförening, senast den 25
april 1928, antagna bestämmelser angående kollektivackord.

Enligt punkt 6 a) i dessa bestämmelser kan ersättning utgå med visst
belopp per anställd person och år; och utgör i sådant fall enligt punkt 7
lägsta arvodet 10 kronor per år för anställd person. För år 1933 kommer
tjänsteläkaren att i enlighet med dessa grunder uppbära ett arvode av
1,200 kronor.

Styrelsen har för sin del icke funnit, att berättigade anmärkningar
kunna resas mot denna ersättning.

Beträffande personalen i orterna har styrelsen den 13 oktober 1924 utfärdat
en cirkulärskrivelse (nr 11), som här bilägges.1 Någon förändring
i däri vidtagna dispositioner har under årens lopp icke skett, och styrelsen
har för sin del icke heller nu funnit anledning att vidtaga någon
ändring.

Vid detta ärendes avgörande ha, förutom undertecknad, närvarit överdirektören
samt byråchefen Wahlestedt, föredragande.

Stockholm den 9 januari 1934.

Underdånigst
G. KUYLENSTJERNA.

L. Carlquist.

Generalpoststyrelsens

yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid. 200, § 67.

Poststationslokalen i Kappelshamn är inrymd i en mindre träbyggnad,
uppförd å gårdsplanen till den huvudbyggnad, där poststationsföreståndaren
har sin bostad. Särskilt kassaförvaringsrum finnes såväl i poststa 1

Ej bär avtryckt.

— 171 —

tionslokalen sorn i poststationsföreståndarens bostad. Intet av värde förvaras
å poststationen nattetid. För värdepostens transporterande från
poststationen till poststationsföreståndarens bostad och åter har anskaffats
en lämplig, låsbar plåtlåda. Liknande förfaringssätt med värdeposts förvaring
nattetid tillämpas jämväl vid en del andra poststationer. Någon
risk för postens säkerhet synes i förevarande fall icke föreligga. Postdirektören
i östra distriktet har uppdragit åt postmästaren i Visby att
förhandla med poststationsföreståndaren, huruvida icke sådana anordningar
kunna vidtagas, eventuellt genom tillbyggnad av huvudbyggnaden,
att poststationen framdeles kan inrymmas i densamma.

För att den glest befolkade landsorten skall kunna i postalt hänseende
tillgodoses på bästa möjliga sätt utan alltför höga utgifter i förhållande
till de ofta små inkomsterna måste i poststationsföreståndares åtagande
merendels ingå jämväl upplåtande av utrymme för postens expediering,
för vilket ändamål icke alltid kan påräknas särskild lokal. Sådan kan
i vissa fall ej heller erhållas. Allenast för de största poststationerna, vartill
Kappelshamn poststation ej kan räknas, kunna därför av postverket
förhyras och åt föreståndare tillhandahållas särskilda, fullt lämpliga postlokaler.

I detta ärendes behandling hava jämväl deltagit byråcheferna Lager
och Carstensen.

Stockholm den 11 januari 1934.

Underdånigst
ANDERS ÖRNE.

GOTTFRID HEDIN.

Aldo Hammarquist.

Generalstabens

yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid. 200, § 68.

Till Konungen.

Genom nådig remiss den 21 sistlidne december anbefallda avgiva utlåtande
i anledning av vad riksdagens år 1933 församlade revisorer anfört
angående Forsmobron få chefen för generalstaben och arméförvaltningens
fortifikationsdepartement med remisshandlingens återställande i underdånighet
anföra följande.

Huruvida gamla Forsmobron har någon betydelse såsom landsvägsbro
eller ej, har hittills icke och kan ej heller i framtiden få inverka på bedömandet
av brons betydelse såsom reserv vid krigstillfälle för den nu
därstädes befintliga järnvägsbron.

Det synes vidare oriktigt att sammankoppla de kostnader civila myndigheter
lägga ned på landsvägs förbindelser avsedda att användas i fred
med kostnader för de anordningar, vilka erfordras för tryggande eller
fullständigande av järnvägsförbindelser under krig.

Revisorerna framhålla även, att vid ett eventuellt avbrott på Forsmo -

bron inlandsbanan och landsvägsbroarna i trakten av Forsmo kunna övertaga
den trafik, som eljest skulle framförts över nämnda järnvägsbro.
Detta är emellertid icke riktigt. Vid krigstillfälle är vid en koncentrering
av starkare krafter till Övre Norrland en enda järnvägslinje från
Norrland till det övriga Sverige icke tillräcklig för tillgodoseende av vare
sig civila eller militära krav. Fjärrtransport landsvägsledes i den utsträckning,
att den kan ersätta järnvägstrafik är icke möjlig att åstadkomma
för närvarande. Utväxling av varor m. m. landsvägsledes mellan
ändstationer på ömse sidor örn älven är visserligen möjlig, men kommer
härigenom trafikkapaciteten att nedgå avsevärt, samt stora mängder såväl
järnvägs- som landsvägstransportmedel att bindas. Ett avbrott på
Forsmobron medför sålunda, att allvarliga olägenheter kunna uppstå för
såväl samfärdseln som de militära operationerna. På grund härav är det
nödvändigt såväl ur civil som militär synpunkt, att bron snabbt skall
kunna ersättas.

Samma krav kan uppställas även för vissa andra järnvägsbroar. För
att tillgodose detta måste man hava tillgång till materiel, som medgiver
ett snabbt återställande av järnvägsbroar. För närvarande befintlig dylik
är icke tillfredsställande, utan måste materialprov, försök m. m. verkställas,
innan godtagbar materiel kan åstadkommas. Framställning i bland
annat detta syfte avgavs av oss i samråd med järnvägsstyrelsen den 25
februari 1932 till statsrådet och chefen för försvarsdepartementet, men har
hittills i detta hänseende icke föranlett någon åtgärd. Det är sålunda icke
möjligt att nu förutse, när dylik materiel kan vara anskaffad.

Intill denna tidpunkt är varje tillgång på annan för detta ändamål
lämplig materiel värdefull. Detta är i synnerhet fallet vid Forsmobron,
som på grund av sin mycket stora längd och fria höjd kräver avsevärt
längre tid att återställa än övriga järnvägsbroar. Vi kunna därför icke
frångå vår i ovannämnda skrivelse uttalade ståndpunkt, att de skäl ur
försvarssynpunkt och ur synpunkten av försörjningen vid krig av Övre
Norrlands befolkning, vilka hittills föranlett bibehållandet av den gamla
Forsmobron, oaktat upprepade förslag till dess borttagande framlagts,
kvarstå oförändrade, så länge provisorisk järnvägsbromateriel för hastig
montering icke finnes anskaffad i sådan mängd, att Forsmobron kan återställas
inom en tidrymd, begränsad till högst ett pär veckor. För att ytterligare
belysa denna fråga insändes med särskild skrivelse denna dag
avskrift av ovannämnda skrivelse.

Med anledning av det ovan anförda få vi hos Eders Kungl. Majit i underdånighet
hemställa, att vad riksdagens år 1933 församlade revisorer
anfört angående Forsmobron måtte föranleda endast sådana åtgärder, som
stå i överensstämmelse med i vår meromnämnda skrivelse gjorda förslag.

Stockholm den 10 januari 1934.

Underdånigst

Kungl, arméförvaltningens fortifikationsdepartement

H. de CHAMPS. OSCAR NYGREN.

(''.lief för generalstaben.

OVE SYLVAN. A. NOHRMAN.

C. Ljungberg.

— 173

Järnvägsstyrelsens

yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid. 200, § 6K.

Till Konungen.

Genom remiss ilen 21 december 1933 bar järnvägsstyrelsen anbefallts avgiva
utlåtande i anledning av vad riksdagens revisorer under § 68 i sin
berättelse anfört angående Forsmobron, och får styrelsen till åtlydnad
härav med remissaktens återställande anföra följande.

Revisorerna förorda, att åtgärder måtte vidtagas för rivning av den
gamla Forsmobron i så god tid, att man undgår ytterligare kostnader för
densamma.

Mot detta yrkande är med hänsyn till de intressen, som järnvägsstyrelsen
har att bevaka, intet att erinra.

Då emellertid revisorernas argumentering synes ägnad ingiva den uppfattningen,
att ärendet ifråga måste under närmaste tiden upptagas till
avgörande, för såvitt sådana kostnader skola undvikas, får styrelsen framhålla,
att så icke är förhållandet.

Visserligen är det riktigt, att järnvägsstyrelsen på sin tid beräknat och
i utlåtande den 7 juni 1930 meddelat, att iståndsättande av bron i och för
användande för järnvägsändamål skulle komma att kosta omkring 30,000
kronor samt att de för framtiden periodvis återkommande kostnaderna
för motsvarande underhåll skulle belöpa sig till, för år räknat, 2,750 kronor.

Sedan dess har emellertid, såsom också framgår av revisorernas redogörelse,
nämnda iståndsättande, innefattande bland annat nitrevision och
målning, redan ägt rum och bekostats med de genom kungl, brev den 8
juli 1932 och 5 maj 1933 till styrelsens förfogande ställda medlen, sammanlagt
20,000 kronor. Att berörda engångskostnad kunnat så avsevärt nedbringas
under vad som tidigare kalkylerats, har varit beroende på ett
flertal omständigheter, vilka ej här torde behöva närmare beröras.

Av aktuellt intresse är för närvarande alltså icke — såsom revisorerna
synas mena att döma av näst sista stycket i framställningen — nämnda
stora initialkostnad utan blott kostnaderna för berörda periodiskt återkommande
framtida revisioner och framför allt då den närmast i tiden
liggande.

Av vunna erfarenheter att döma böra även kostnaderna för en sådan
revision kunna — under förutsättning av oförändrade priser -— hållas ej
oväsentligt lägre än på sin tid beräknats, vartill kommer, att den då kalkylerade
mellantiden på nio år, med all säkerhet kommer att visa sig
kunna betydligt förlängas, då det som i nu förevarande fall gäller en bro,
vilken icke användes. Med tämligen stor visshet kan påräknas en utsträckning
till det dubbla, d. v. s. femton ä tjugu år.

Brons bibehållande i nuvarande skick kan alltså icke förväntas medföra
några nämnvärda kostnader förrän under senare hälften av 1940-talet.
Däremot skulle betydande kostnader uppkomma vid ett omedelbart nedtagande
av bron, då med nuvarande prisförhållanden endast en del av ned
tagningskostnaderna kunna påräknas bliva täckta genom försäljning av
bromaterielen, vilken icke kan finna annan användning än som skrot.

Vid sådant förhållande vill det synas styrelsen, som skulle alla skäl tala
för ett tillmötesgående av de militära önskemålen örn brons bibehållande,
till dess provisorisk järnvägsbromateriel anskaffats till sådan mängd, att

— 174 —

vattendrag av Ångermanälvens bredd hastigt kunna överbroas. Framställningar
örn disponerande av medel för försök med dylik materiel hava
av chefen för generalstaben gjorts till statsrådet och chefen för försvarsdepartementet
den 25 februari 1932 och av järnvägsstyrelsen till statsrådet
och chefen för kommunikationsdepartementet den 19 maj 1933. Det synes
därför troligt, att frågan örn den provisoriska järnvägsbromaterielen kan
vara löst, innan ytterligare kostnader för brons underhåll bliva erforderliga.

Styrelsen får hemställa att med avgörande av frågan örn brons fortbestånd
får tills vidare anstå.

I behandlingen av detta ärende hava jämväl deltagit byråcheferna Torjesen
och Dyrssen samt tjf. byråchefen Rendahl.

Stockholm den 10 januari 1934.

Underdånigst
AXEL GRANHOLM.

ERIK MALMKVIST.

Järnvägsstyrelsens

yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid. 205, § 69.

Till Konungen.

Genom remiss den 21 december 1933 har Kungl. Majit anbefallt järnvägsstyrelsen
avgiva utlåtande i anledning av vad riksdagens revisorer
anfört under paragraf 69 i sin berättelse i fråga örn vissa styrelsens åtgärder
med avseende å handläggningen av ett ärende angående ersättning
för ett förkommet resgods tillhörande direktören G. Löfmarck.

Till åtlydnad härav får styrelsen, med remissaktens återställande, anföra
följande.

Statsrevisorerna hava lämnat en utförlig redogörelse för handläggningen
av omförmälda ärende. I vad angår sakuppgifterna i denna redogörelse
har styrelsen intet att erinra eller tillägga. I anslutning till densamma
hava revisorerna uttalat följande.

»Järnvägsstyrelsen har tydligen på grund av ovan anförda omständigheter
ansett sig kunna lita på att de av Löfmarck lämnade uppgifterna
vore tillförlitliga och på grund härav ansett sig i detta särskilda fall
kunna frångå eljest tillämpad praxis.»

Örn revisorerna med sitt uttryck »frångå eljest tillämpad praxis» hava
velat beteckna den omständigheten, att ägaren icke avfordrades särskilt
bestyrkande av godsets värde, såsom en oregelmässighet vid ärendets
handläggning, vill styrelsen framhålla, att inga detaljföreskrifter angående
sättet för bestyrkande av innehåll och värde för förkommet resgods
äro utfärdade av Kungl. Majit. Sådana föreskrifter äro endast utfärdade
av styrelsen själv och avse närmast stationernas handläggning av inkomna
ersättningsanspråk. Men vid nu ifrågavarande tillfälle har ersättningsanspråket
handlagts hos styrelsen utan förmedling av någon station. Där -

vid hava således de ifrågavarande bestämmelserna icke varit formellt
bindande.

Vad därefter angår revisorernas uttalande, att i skadeersättning utbetalats
ett belopp, som med all sannolikhet överstiger värdet av de föremål,
ersättningen avsett, vill styrelsen understryka vad som framgår redan
av revisorernas egen redogörelse, nämligen vilka stora praktiska svårigheter
det möter att på ett ur alla synpunkter tillfredsställande sätt fastställa
värdeminskning på grund av förslitning. Erfarenheten visar, att
reklamanter oftast åsätta för dem fullt användbara persedlar ett jämförelsevis
högt värde, ehuru persedlarna för andra personer te sig som i
det närmaste värdelösa. Styrelsen finner en dylik uppfattning hos reklamanterna
vara förklarlig och rimlig i sak och finner det därför vara
befogat, att skälig hänsyn tages till detta förhållande.

Av det anförda torde framgå, att en oklanderlig objektiv norm för effekternas
värdering i detta fall icke kan erhållas och att en ytterligare nedsättning
av ersättningsbeloppet icke rimligen bör ifrågakomma.

Styrelsen anser sig i detta sammanhang böra omnämna, att en allmän
begränsning av ersättningsbelopp för förkommet resgods tidigare har funnits
vid de svenska järnvägarna och att en begränsning fortfarande finnes
i utländsk trafik. I den nu gällande av Kungl. Majit fastställda järnvägstrafikstadgan
finnes emellertid icke angiven annan begränsning av
ersättningens storlek än beträffande vissa i bilagan A till nämnda stadga
särskilt uppräknade föremål, nämligen sådana av guld, silver eller platina
samt penningar, värdepapper och andra dyrbarheter.

Det före järnvägstrafikstadgans ikraftträdande gällande trafikreglementet
innehöll däremot föreskrifter örn begränsning av ersättningens storlek
på så sätt, att järnvägen icke var skyldig att för resgods utgiva högre
ersättning än 2 riksdaler per skålpund av persedels annoterade eller genom
beräkning utrönta vikt.

I det internationella fördraget angående befordring å järnväg av resande
och resgods begränsas ersättningen för närvarande till högst 20
(guld)finnes för kilogram av det förlorade resgodsets bruttovikt, då skadans
storlek bevisas. Har skadans storlek icke beidsats, är ersättningen
bestämd till 10 francs för kilogram av det förlorade resgodsets bruttovikt,
Vid en i Rom under hösten 1933 hållen revisionskonferens har föreslagits,
att båda dessa belopp skola höjas till det dubbla.

Vidare må omnämnas, att i den allmänna poststadgan skadeståndet är
begränsat, exempelvis för vanligt paket till 20 kronor för varje paket
utom beträffande paket med högre vikt än 5 kilogram, för vilket skadeståndet
må kunna utgå intill belopp, motsvarande 4 kronor för varje kilogram
av paketets vikt.

Örn än ersättningsbeloppen för resgods i ett eller annat fall skulle kunna
nedbringas genom återinförande av maximering i den inländska trafiken,
varvid de internationella bestämmelserna väl närmast kunde tänkas tjäna
som förebild, finner sig styrelsen, med hänsyn till den ringa ekonomiska
betydelsen för järnvägarna och den oförmånliga, stundom hårt kännbara
verkan för trafikanterna av en dylik förändring, likväl icke för närvarande
böra ifrågasätta införande i trafikstadgan av bestämmelser i syfte
att begränsa de ifrågavarande ersättningsbeloppen.

Styrelsen har berett direktören Löfmarck tillfälle att uttala sig i saken
och bär Löfmarck i anledning härav till styrelsen inkommit med här bilagda
skrivelse av don 4 januari 1934.

— 176 —

I behandlingen av detta ärende hava, förutom undertecknade, jämväl
deltagit byråchefen Almqvist samt chefen för styrelsens reldamationskontor
sekreteraren Allander.

Stockholm den 10 januari 1934.

Underdånigst
AXEL GRANHOLM.

ERIK MALMKVIST.

Bilaga.

Till kungl, järnvägsstyrelsen, Stockholm.

Sedan jag satts i tillfälle att avgiva förklaring med anledning av riksdagens
revisorers uttalande under § 69 rörande en av kungl, järnvägsstyrelsen
utbetalad ersättning för en mig tillhörig förkommen koffert, får
jag vördsamt anföra följande.

Revisorernas uttalande innehåller en uteslutande mot mig riktad anmärkning,
som för mig är av mycket kränkande beskaffenhet. Referatet
av vad som i saken förekommit, är på väsentliga punkter oriktigt och jag
har ej givits tillfälle att avgiva förklaring till revisorerna.

Av revisorernas uttalande synes tydligt framgå, att de ansett att jag
medvetet velat tillskansa mig oberättigade fördelar. Så är emellertid
ingalunda förhållandet, och en riktig och fullständig framställning av vad
som förekommit skulle hava givit detta vid handen.

Orsaken till att jag i min första räkning å 1,110 kronor för de bortkomna
effekterna upptog inköpsvärdet och icke handelsvärdet var — som envar
bör kunna förstå — endast den, att jag utgick från såsom självklart, att
det var den utgift, som jag fick ikläda mig för att skaffa nya persedlar,
som borde ersättas. Att stadgandet i § 85 mom. 1 ägde tillämpning även
på resgods, förbisåg jag därvid tyvärr. En trafikant bör ju med fog kunna
räkna med att utan utgifter återfå samma effekter som de förkomna. I
annat fall förorsakas han ju en oberättigad, många gånger för honom
oläglig utgift för att anskaffa nödiga nya effekter, örn han nu ens kan
skaffa sig medel därtill. Jag levde i likhet med vanlig trafikant i den
uppfattningen, att jag ägde rätt att återfå motsvarande effekter som de
förkomna, vilka min hustru och jag med fullt gagn och full tillfredsställelse
kunnat använda oss av under vår återstående levnad. De utgjordes
nämligen till övervägande del av överplagg o. dyl.

Jag tillåter mig påpeka, att, sedan jag erhållit den begärda ersättningen
1,110 kronor, jag redan den 4 juli 1933 inköpt nya persedlar såsom ersättning
för en del av de förkomna med 795 kronor.

Av stationsinspektoren i Arvika erhöll jag muntligt meddelande — ej
tidigare än den 6 juli — att av inkomna underrättelser att döma min koffert
sannolikt anträffats och detta bekräftades i brev från reklamatiohskontoret
den 20 juli 1933.

Ej heller har den av revisorerna anmärkta omständigheten, att jag varit
ledamot av samtrafiksnämnden, gjort, att jag fått kännedom örn att
nämnda stadgande tillämpades på reseffekter. Jag har nämligen såsom

— 177 —

sådan ledamot icke handlagt några som helst frågor angående ersättning
för förkomna reseffekter.

Vad som däremot tydligt vederlägger revisorernas slutsatser, är den
omständigheten, att jag, när kofferten kom till rätta och jag därom underrättades,
meddelade, att jag icke ville återtaga densamma utan ställde deli
till kungl, järnvägsstyrelsens förfogande. Hade effekterna haft så ringa
värde, som gjorts gällande, och hade jag haft kännedom härom, så är det
väl ganska klart, att jag icke skulle hava vågat göra annat än att återtaga
kofferten, så att dess innehåll icke kunde genomgås och innehållet
värderas.

I revisorernas redogörelse för sakens förlopp framkommer en uppgift,
som är fullständigt oriktig och som är ägnad att sätta mitt handlingssätt
i dålig dager. I densamma framhålles, att jag först dagen efter det en
notis angående den försvunna kofferten den 27 september 1933 intagits i
en göteborgstidning eller först den 28 september 1933 gjort förfrågan under
hand hos chefen för kungl, järnvägsstyrelsens reklamationskontor rörande
grunderna för beräkning av värdet å förkommet gods. Revisorernas,
referat giver sken av att det var med anledning av denna tidningsnotis,
som jag tillskrev chefen för kungl, järnvägsstyrelsens reklamationskontor.
Så var emellertid ingalunda förhållandet. Min hänvändelse till
chefen för reklamationskontoret skedde i skrivelse, som avläts redan den
27 september 1933 på morgonen. Tidningen, som innehöll nämnda notis,
utkom först på middagen samma dag och artikeln var mig obekant till
den 1 oktober. Anledningen till min hänvändelse till chefen för reklamationskontoret
var en helt annan, nämligen den att jag kände mig illa berörd
av att auktionen å effekterna lämnat så oväntat dåligt resultat för
kungl, järnvägsstyrelsen, därom jag någon dag förut erhållit kännedom.
Auktionen å effekterna hölls i Göteborg den 23 september 1933. Vidare
är referatet oriktigt såtillvida, att det ej omnämner, att jag samtidigt erbjöd
mig att återbetala en del av det bekomna ersättningsbeloppet.

\ ad angår anmärkningen örn den för statsverket uppkomna förlusten
tillåter jag mig erinra, att chefen för reklamationskontoret yttrat, att kläderna
enligt grov uppskattning taxerats till 300 å 400 kronor. Det är
emellertid att observera, att denna uppskattning skedde, sedan kläderna
under månader legat hårt nedpackade och varit utsatta för — förutom
järnvägsresorna — ett par långa bilresors strapatser. Jag har beräknat
klädernas handelsvärde före nedpackningen till 555 kronor. Lägger man härtill,
vad kungl, järnvägsstyrelsen erhållit vid försäljningen, 63 kronor 20
öre, återstår alltså en skillnad av 491 kronor 80 öre eller 91 kronor 80 öre
mera än kungl, järnvägsstyrelsens tjänstemäns efter besiktning gjorda
grova uppskattning.

Ekonomiskt sett är alitsa hela saken för statsverket av allra obetydligaste
beskaffenhet. Saken har rörts upp till dimensioner, som den ej motiverat,
och genom den publicitet, den erhållit genom revisorernas på felaktiga
förutsättningar grundade uttalande, har jag tillskyndats ett svårt
och oförtjänt lidande.

Stockholm den 4 januari 1934.

(lösta Löfmarck.

12

Ilen.-berättelse ann. statsverket för år 1!)33. III.

17S —

Järnvägsstyrelsens

yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid. 208, § 70.

Till Konungen.

Genom remiss den 21 december 1933 har Kungl. Maj:t anbefallt järnvägsstyrelsen
att avgiva utlåtande i anledning av vad riksdagens år 1933
församlade revisorer under § 70 av sin berättelse anfört i fråga örn utnyttjandet
för enskild tjänstemans privata resor av statens järnvägars materiel.
I anledning härav får styrelsen, med återställande av remissakten,
anföra följande.

Beträffande de resor, som här avses, har styrelsen inhämtat, att den i
handlingarna omförmälde tjänstemannen företagit dessa resor å en statens
järnvägar tillhörig s. k. banmästardressin, som i regel förts av honom
själv. Anledningen till att tjänstemannen ansett sig befriad från att
därvid erlägga ersättning till statens järnvägar för bensin, oljor och slitage
har denne i en till distriktschefen vid andra distriktet avgiven, statsrevisorerna
redan delgiven förklaring uppgivit vara den, att han på framställning
hos förutvarande distriktschefen i distriktet erhållit dennes medgivande
till resornas företagande på angivet sätt. Såväl styrelsen som den
nuvarande distriktschefen, som hörts i ärendet, kunna givetvis icke gilla
detta förfaringssätt och åtgärder för att för framtiden förebygga ett återupprepande
av ett dylikt kostnadsfritt utnyttjande av statens järnvägars
materiel hava genom distriktschefens försorg vidtagits. För att erhålla
visshet örn att liknande missförhållanden icke förekomma på andra håll
vid statens järnvägar har styrelsen tillskrivit samtliga övriga distriktschefer
med förfrågan, huru det förhåller sig i berörda avseende, och hava
dessa i sina svar härpå meddelat, att några liknande missförhållanden dem
veterligen icke förekommit vid deras distrikt.

Beträffande den av revisorerna anmärkta brunnsupptagningen tillåter
sig styrelsen hänvisa till en av tjänstemannen ifråga avgiven ytterligare
förklaring i ärendet, som härjämte överlämnas.

I behandlingen av detta ärende har jämväl deltagit byråchefen Ruist.

Stockholm den 10 januari 1934.

Underdånigst
AXEL GRANHOLM.

ERIK MALMKVIST.

Bilaga.

Till distriktschefen, Göteborg.

I anledning av påteckning den 28 sistlidne december å kungl, järnvägsstyrelsens
remiss den 27 i samma månad — D:nr Kbr 2900 — angående
vissa anmärkningar av statsrevisorerna får jag i anslutning till min föregående
förklaring i ärendet ytterligare anföra följande.

— 179 —

Den av revisorerna framhållna uppfattningen angående brunnsgrävningen
vid den av mig förhyrda banvaktsstugan synes höra modifieras med
hänsyn till nedanstående fakta.

1) Icke mindre än trenne olika brunnsgrävningsförsök företogs vid
denna stuga under den tid densamma innehades av banvakt såsom tjänstebostad
d. v. s. innan jag förhyrde densamma. Alla dessa brunnsgrävningar
lämnade intet resultat.

2) Först 2 år efter mitt förhyrande av bostaden grävdes brunnen och
först sedan vattenhämtningen från den på cirka 300 meters avstånd från
stugan belägna källan nära nog förbjudits av innehavaren av densamma.

3) Avsaknaden av dricksvatten vid stugan jämte dess isolerade läge
gjorde, att densamma ej var begärlig för uthyrande, vilket framgår därav,
att densamma trots utannonsering stod obebodd någon tid innan den av
mig förhyrdes.

Till svar å distriktschefens fråga örn löfte till brunnsgrävningen erhållits
må anföras, att i och med gillande av sektionens kostnadsstat för år
1923, i vilken såväl denna brunnsgrävning som brunnsgrävningar vid
andra bostäder upptagits, förelåg ett godkännande av den föreslagna åtgärden.

Falköping den 2 januari 1934.

Jarl Stanzén.

Vattenfallsstyrelsens

yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid. 209, § 71.

Till Konungen.

Genom nådig remiss den 21 december 1933 bar Eders Kungl. Majit anbefallt
vattenfallsstyrelsen att avgiva utlåtande i anledning av vad riksdagens
revisorer under § 71 i sin berättelse anfört i fråga örn upprensning
av norra inloppet till Fårösund. Vattenfallsstyrelsen får därför i
underdånighet anföra följande.

Revisorerna uttala, att den högst betydande skillnaden mellan de av
vattenfallsstyrelsen ursprungligen beräknade kostnaderna för fördjupningen
av Fårösunds norra gatt och den verkliga kostnaden för nämnda
företag bar föranlett revisorerna att genom en närmare granskning av
företaget och dess bokföring söka utröna orsakerna till nämnda skillnad.
Vattenfallsstyrelsen har emellertid redan i underdånig skrivelse
den 3 oktober 1933 i detalj redogjort för dessa orsaker. De äro kort uttryckt,
dels att kostnaderna för administration och transporter ökats med
24,500 kronor, beroende på att arbetstiden förlängts, på grund av att styrelsens
enskopsmudderverk kommit till användning i Fårösund i stället
för det stora paternostermudderverk, på vars användning styrelsens ursprungliga
kostnadsberäkning var baserad, dels att kostnaderna för
sprängning och muddring ökats med 84,500 kronor huvudsakligen för
eftersprängning och efterrensning till följd av slag i bergbottnen. Efter
tillägg av 31,000 kronor för oförutsedda utgifter beräknas alltså en kost -

— ISO

nadsökning av 140,000 kronor på den förut till 425,000 kronor beräknade
kostnaden.

Kostnadsökningen är beroende på omständigheter, som icke kunde förutses,
då vattenfallsstyrelsen gjorde sin kostnadsberäkning år 1930. Då
räknade man med att använda mudderverket »Stockholm», som endast
en gång skulle bogseras till och från Fårösund i stället för enskopsverket,
som av nedan nämnda skäl kom till användning och vars betydligt
mindre kapacitet ävensom dess under vintrarna pågående ombyggnad
medförde förlängd arbetstid och flera transporter mellan Gotland och
fastlandet. Förekomsten av slag i berget, som förorsakat omsprängningar
och efterrensningar, är något, som man ej kunnat förutse eller med
de för farledsarbeten av här ifrågavarande storleksordning vanliga
metoderna för bottenundersökningar kunnat upptäcka. Stormhinder
voro förutsedda, men man hade icke anledning att räkna med följderna
av en storm sådan som decemberstormen år 1931, hårdare än någon föregående
i mannaminne känd.

Revisorerna däremot yttra sig i sin berättelse icke alls örn orsakerna
till Fårösundsarbetets fördyring utan behandla i stället tre frågor angående
bokföringsåtgärder, vilka enligt revisorernas förmenande medfört,
att bokförda kostnaden för ifrågavarande arbeten blivit lägre än den
bort. Dessa tre bokföringsfrågor avse avskrivningar, underhållskostnader
och förluster å den vid Fårösundsarbeten använda materielen.

I sin underdåniga skrivelse den 3 oktober 1933 har styrelsen uppgivit
kostnaden lör arbetena inklusive, respektive exklusive dessa avskrivningar.
Styrelsen har samtidigt förklarat sig icke påyrka, att anslaget för
Fårösunds fördjupning belastas med avskrivning å styrelsens egen muddringsattiralj.
Då styrelsens motiv härtill möjligen icke blivit tillräckligt
fullständigt framförda i nyssnämnda underdåniga skrivelse, må de
här i korthet upprepas.

Styrelsen Ilar i sin underdåniga skrivelse den 29 september 1930 erbjudit
sitt paternostermudderverk »Stockholm för Fårösundsarbetena och
på basis härav beräknat kostnaderna till 425,000 kronor. Då Eders Kungl.
Majit emellertid icke medtog Fårösunds fördjupning i statsverkspropositionen
till 1931 års riksdag, uthyrde styrelsen av naturliga skäl detta
mudderverk för att därigenom erhålla inkomster. När sedan riksdagen
på våren 1931 på grund av motioner anvisade 425,000 kronor till fördjupning
av Fårösunds norra gatt, var alltså mudderverket »Stockholm» upptaget,
varför styrelsen i stället disponerade sitt enskopsmudderverk för
Fårösundsarbetena. Genom detta utbyte av mudderverk fördyrades sistnämnda
arbeten med ett belopp av ungefär samma storlek som den avskrivning,
som enskopsmudderverket med attiralj enligt styrelsens avskrivningsnormer
borde erhålla vid Fårösundsarbetena. Samtidigt var
mudderverket »Stockholm» under år 1931 uthyrt till Ölands cement aktiebolag
för utvidgning av Degerhamns hamn, flottans varv i Karlskrona
för muddringsarbeten i örlogshamnen, väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
för fördjupning av Långörenleden, Ronneby hamnstyrelse för utvidgning
och fördjupning av Ronneby hamn, därefter ånyo till flottans varv
för fördjupning i örlogshamnen samt mot slutet av året till statens arbetslöshetskommission
för påbörjande av Sotenkanalens uppmuddring.
Dessa uthyrningar gåvo inkomster, som använts till avskrivningar av
muddringsattiraljerna, sålunda även av enskopsmudderverket. Genom
dessa och andra uthyrningar har all styrelsen tillhörig muddringsmate -

— 181 —

Tiel i sin helhet kunnat nedskrivas till värden, som den utan tvekan mer
än väl har.

När, på sätt här ovan angivits, Fårösundsarbetena kommit att fördyras,
därigenom att, på grund av omständigheternas makt, ett annat
mudderverk kommit till användning än det, varmed från början räknades,
kan det, enligt styrelsens sätt att se, icke betraktas annat än riktigt,
att Fårösundsarbetena få i avskrivningshänseende åtnjuta lättnad av
den sålunda intjänta vinsten. Det intresse, som vill tillse, att Fårösundsarbetena
ej bliva orättmätigt fördyrade, men som ej synes hava haft
någon representant vid statsrevisionens arbete, kunde eljest gjort berättigade
invändningar.

Härmed har styrelsen sökt klargöra, varför styrelsen icke ansett nödvändigt
att belasta Fårösundsanslaget med några avskrivningar.

Klart och tydligt har styrelsen också i sin underdåniga framställning
den 3 oktober 1933 angivit, att styrelsen hittills icke påfört Fårösundsanslaget
några avskrivningar på egen materiel. Det av revisorerna i
denna punkt anmärkta förfarandet är sålunda icke på något sätt fördolt,
vilket möjligen av revisorernas berättelse skulle kunna förmodas, utan
klart och tydligt utsagt i ovannämnda underdåniga skrivelse, innan statsrevisionen
upptog frågan till skärskådande. Att vattenfallsstyrelsen icke
tidigare meddelat frågans läge till Eders Kungl. Maj:t, är beroende på
den mycket naturliga orsaken, att styrelsen ville i första hand förbruka
anslagna medel till arbete för att först i samband med lämnande av slutkalkyl
lämna uppgift över alla kostnader. Ett annat förfarande hade,
såvitt styrelsen kan förstå, varit i hög grad irrationellt.

Såsom saken nu ligger, är det redan på grund av den uppläggning,
som vattenfallsstyrelsen givit frågan, beroende på Eders Kungl. Maj:ts
och riksdagens prövning av anslagsfrågan, huruvida avskrivning skall
tilläggas slutanslaget för Fårösundsarbetenas färdigställande.

Revisorerna gå''sålunda genom sin här berörda anmärkning händelserna
i förväg samt taga ställning till en fråga, som ännu ej varit föremål
för Eders Kungl. Maj:ts samt riksdagens prövning, vilket styrelsen härmed
endast velat konstatera.

Som nyss nämnts, har avskrivning gjorts å den i Fårösund använda
muddringsattiraljen med användande av det överskott, som erhållits på
uthyrning av muddringsattiraljer; en anledning till denna uthyrning av
mudderverk har just varit styrelsens önskan att fortast möjligt skriva
ned sin materiel. Varken några driftinkomster från verksamheten i
övrigt eller anslag för annat ändamål hava alltså i detta fall använts till
avskrivning, vilket vattenfallsstyrelsen med kraft vill hävda i motsats
till vad som anföres av revisorerna.

Den av revisorerna gjorda jämförelsen med järnvägsstyrelsens användande
av förnyelsefondsmedel i ett visst fall synes icke vara hållbar. För
det första kan det förhållandet, att styrelsen förklarar sig beredd att under
föreliggande omständigheter avstå från avskrivning, icke innebära
någon på egen hand företagen investering av medel. För det andra kan
det här ej vara fråga örn en åtgärd utan riksdagens tillstånd, eftersom
styrelsen klart angivit hela situationen i sin underdåniga skrivelse den 3
oktober 1933, i vilken frågan örn investering av ytterligare medel för fördjupning
av Fårösunds gatt överlämnats till prövning av Eders Kungl.
Majit och riksdagen. I samma skrivelse har styrelsen redogjort för frågan
örn muddringsmaterielens avskrivning och uppgivit det ungefärliga

— 182 —

belopp, 30,000 kronor, som enligt styrelsens normer skulle motsvara materielens
användning i Fårösund.

Av sistnämnda uppgift och av ett till revisorerna av styrelsen lämnat
meddelande, att 67,711 kronor avskrivits på den vid Fårösund använda
muddringsattiraljen, draga revisorerna den slutsatsen, att av nämnda belopp
30,000 kronor belöpa på Fårösundsarbetena och cirka 37,000 kronor
hänföra sig till en uthyrning av samma attiralj för arbeten vid Bergsundskanalen
i Stockholm, samt att sålunda avskrivningen fördelats mycket
ojämt och till uppenbar fördel för Fårösundsarbetet. Denna slutsats
är fullkomligt felaktig och visar, att statsrevisionens medhjälpare
icke trängt in i avskrivningsförfarandet vid styrelsens centralförråd utan
på grund av bristande kännedom därom gjort både denna och andra
vilseledande kalkyler. Beloppet 67,711 kronor utgör en del av ett till avskrivning
använt överskott, som erhållits genom uthyrning av muddringsattiraljer
såsom i det efterföljande närmare utvecklas, och stå alltså
icke i någon som helst relation till materielens användning i Fårösund,
respektive Bergsund.

Revisorerna förmena också, att den för materielens användning i Fårösund
beräknade avskrivningen, 30,000 kronor, uppenbarligen är för låg.
Uppgiften 30,000 kronor var baserad på en överslagsberäkning för den
underdåniga skrivelsen den 3 oktober 1933, avsedd att få fram den ungefärliga
storleksordningen. Sedan påståenden framkommit, att detta belopp
vore för lågt, har styrelsen till revisorerna lämnat en noggrannare
beräkning över det avskrivningsbelopp, som skulle utgått enligt de
regler, som gälla för styrelsens egna arbeten. Detta belopp uppgår till
38,505 kronor, vilket visserligen är något högre än det för Eders Kungl.
Maj:t uppgivna beloppet, utan att ökningen dock betyder något för det
allmänna resonemanget.

Revisorerna referera vidare i detta sammanhang ett fall, då vattenfallsstyrelsen,
som enligt ett uthyrningskontrakt utfört ett muddringsarbete
med sitt paternostermudderverk »Stockholm» för väg- och vattenbyggnadsstyrelsens
räkning mot en total hyresersättning av cirka 125,000
kronor, gjort gällande, att kostnaden för arbetet, utfört i vattenfallsstyrelsens
egen regi och med tillämpande av samma avskrivningspris som
vid Södertälje kanals ombyggnad, borde blivit cirka 50,000 kronor dyrare.
Då revisorerna ansett sig kunna göra en jämförelse mellan detta fall och
den beräknade avskrivningen för enskopsmudderverket vid Fårösundsarbetet,
synes detta vara beroende på flera missförstånd, däribland att
nämnda 50,000 kronor skulle avse avskrivningen, medan det i verkligheten
huvudsakligen gällde en dyrbar, i hyreskontraktet icke förutsedd efter
reparation och ersättning för förbrukade mudderverksdelar, som blivit
en följd av att mudderverket på ifrågavarande plats, Långörenledeu,
fick arbeta i berg och annan hård botten i mycket större omfattning än
i förutsättningarna angivits. Det är för övrigt att märka, att muddringsattiraljen
»Stockholm» har i inköp, oberäknat därefter gjorda förbättringar,
kostat mer än fyra gånger så mycket som den nu ombyggda attiraljen
»enskopsmuddersverket», inklusive å den senare gjorda förbättringar.
Att, såsom revisorerna å sid. 327 gjort, direkt överflytta en jämförelse
från mudderverksattiraljen »Stockholm» till »enskopsverket» är
sålunda fullkomligt missvisande.

Revisorerna göra även en jämförelse med enskopsverkets muddring i
Motala år 1930, varvid på en muddringskostnad av 115,000 kronor gjor -

- 183 —

des avskrivning'' på nmtcrioloii mod 20,000 kronor. Motsvarande kostnad
för själva muddringeu i Fårösund beräknas stiga till cirka 197,000 kronor,
inklusive återstående arbeten. Om förhållandena i bägge fallen vöre
lika, skulle man genom proportionering komma till en avskrivning för
muddringsattiraljen vid Fårösund av cirka 34,000 kronor. 1 verkligheten
äro arbetena i Motala och i Fårösund icke fullt jämförbara; bland
annat har mudderpråmarnas tippning krävt betydligt större personal
och kostnad på den senare arbetsplatsen.

Örn avskrivningen på muddringsmaterielen räknas till 8 å 10 procent
av arbetskostnaden, såsom uppgives ske vid väg- och vattenbyggnadsstyrelsens
hamnarbeten, skulle man komma till en avskrivning å muddringsmaterielen
av 16,000 kronor å 20,000 kronor. Kevisorerna synas emellertid
vid jämförelsen ej hava räknat med muddringskostnaden, utan med
hela kostnaden för Fårösundsarbetena. Det torde väl dock icke vara
revisorernas mening, att de kostnader, som nedlagts på sprängningsarbeten,
vilka utföras med en föga kostbar materiel, varå avskrivningen ej
uppgår till mer än 11,000 kronor, skola föranleda avskrivning på muddrinpsmaterielen.
Detta vore ju orimligt. Hela resonemanget är för
övrigt sådant, att det inför fackmannen ej har något som helst bevisvärde.

En så grov och summarisk avskrivningsmetod, som utgör grunden för
ovannämnda resonemang, kan icke användas, örn man vill hava någorlunda
exakt reda på kostnaderna, och torde icke förekomma vid någon
affärsmässig drift. Vattenfallsstyrelsen tillämpar också sedan lång tid
tillbaka en annan, fullt tidsenlig metod för avskrivningar vid centralförrådet,
för vilken i det följande närmare redogörelse lämnas. Avskrivningarna
göras därvid beroende av inventariets användning på det sätt,
att ett visst avskrivningsbelopp beräknas per användningsdag för varje
inventarium. Det är enligt denna princip avskrivningen i Fårösund
överslagsvis beräknades till cirka 30,000 kronor och med exaktare beräkning
till 38,505 kronor.

Revisorerna synas även hava förbisett, att i Fårösund i rätt stor utsträckning
använts hyrd materiel, icke endast luftkompressorer utan
även bogserbåtar och mudderpråmar, för vilka givetvis hyreskostnaderna
direkt påförts Fårösundsarbetena. Dessa hyreskostnader hava uppgått
till 8,500 kronor. På återstående arbeten beräknas åtgå 4,000 kronor.

Revisorerna konstatera, att underhållskostnader påförts Fårösundsarbotena
med cirka 20,900 kronor, samt att på förbättring av materielen förts
cirka 258,000 kronor. Förstnämnda belopp, 20,900 kronor, utgör emellertid
endast en del av underhållskostnaderna, nämligen vissa större reparationer,
däribland de s. k. årsreparationerna, vilka huvudsakligen bruka
utföras efter arbetssäsongens slut. I detta belopp ingå ej årsreparationerna
för år 1933, som först komma att påföras under pågående bokslut. Härutöver
hava, såsom styrelsen för övrigt påpekat för revisorerna, under
arbetets gång i Fårösund utförts underhålls- och reparationsarbeten.
Kostnaderna härför överstiga ovannämnda siffra med mer än 50 procent
och hava direkt påförts arbetena.

Beloppet, 258,000 kronor, utgör kostnaden för bland annat ombyggnad
eller praktiskt taget nybyggnad av mudderverket och en mudderpråm.
Ombyggnaden av mudderverket var beslutad och till en del utförd, innan
riksdagen beslutade Fårösunds fördjupning. Denna ombyggnad var

— 184 —

betingad av de stora arbeten, som skola utföras i Motala ström och Göta
älv, för vilka styrelsen. behövde ett enskopsmudderverk med betydligt
större styrka och kapacitet än det gamla. Då svenska varv icke ägde
erfarenhet på mudderverk av det slag, styrelsen behövde, infordrades anbud
från ett skotskt varv, vilket slutade på cirka 550,000 kronor. Med
hänsyn till denna stora kostnad ansags lämpligare att successivt ombygga
mudderverket i Sverige.

Det äi givet, att underhållskostnaden för ny materiel blir mindre äu
för gammal, men att i beloppet 258,000 kronor skulle ingå någon del, som
bort bokföras som underhåll eller reparation och därför bort direkt påföras
arbetsföretaget, är icke förhållandet. Då överföring gjorts från
arsieparationers till förbättringars konto, har detta endast inneburit rättelse
av vid granskning upptäckt fellitterering. Detta gäller även den
av revisorerna anförda summan 24,690 kronor 95 öre, som avser arbete
med mudderyerksdelarnas inmontering i en helt nybyggd, kraftig ponton,
utförd vid Ekensbergs varv år 1931 före Fårösundsarbetenas påbörjande.

Slutligen anföra revisorerna, att en del av den i Fårösund använda
attiraljen förolyckats, såsom exempelvis bogserbåtarna »Örnen» och »Osborn»,
vilkas värde borde hava påförts företaget. Beträffande »Örnen»
är emellertid att märka, att värdet till största delon täckts av ersättning
från vederbörande försäkringsbolag, och att resten motsvaras av avskrivning
för de olika arbeten, där »Örnen» använts före haveriet. Bogserbåten
»Osborn» har däremot icke förolyckats. Såsom styrelsen redan nämnt
i sin underdåniga skrivelse den 1 november 1933 har denna bogserbåt råkat
ut för ett haveri, som emellertid föga inverkat på den vid inköpet av
densamma planerade användningen av fartyget och dess delar. Någon
ekonomisk förlust, som behöver påföras Fårösundsarbetena, synes därför
icke uppstå, såsom framgår av styrelsens förklaring den 1 november 1933.

Revisorerna framhålla vidare ett par fall, där vattenfallsstyrelsens
muddringsverksamhet enligt deras förmenande icke varit odelat förmånlig
för staten, nämligen vid Bergsund och i Göta älv. Såsom styrelsen i
sin underdåniga skrivelse den 1 november 1933 framhållit, är det i sig
självt ingenting anmärkningsvärt, att muddringsarbeten ekonomiskt utfalla
ojämt. Såsom helhet har dock uthyrningen av muddringsattiraljerna
varit för staten förmånlig. I samma underdåniga skrivelse har styrelsen
även påvisat, att det ekonomiska resultatet av muddringen vid
Bergsund, vilken utfördes under mycket svåra förhållanden, som medförde
betydande reparationer på materielen, är beroende av, hur man
bokför kostnaderna för materielens transport från Gotland till fastlandet
och åter, och att det varit för staten förmånligt, att denna uthyrning
kom till stånd. Revisorernas slutledning angående det ekonomiska resultatet
av Bergsundsarbetet är emellertid oriktig, beroende på att detta
arbete icke avslutades ar 1932 utan fortsattes och slutlikviderades under
följande år. Slutresultatet kommer därför att framgå först av 1933 års
bokslut,

Muddringen i Göta älv är ett arbete, som styrelsen utfört för sin egen
räkning. Genom att muddringsmassorna ökats, har kostnaden blivit
högre, än som från början beräknats. I förhållande till det utförda arbetet
har dock kostnaden icke blivit hög. Att för detta arbete bokförts
förlust på byggnadscentralförrådets drift är, såsom framgår av revisorernas
framställning, en ren bokföringsåtgärd, till vilken tydlig förkla -

— 185 —

ring lämnats revisorerna. Då denna fråga ej dess mindre berörts, må
förklaringen bär återupprepas. Muddringen bestod i upprensning av
den sedan fördjupningen av Trollhätte kanal år 1914 något uppgrundade
farleden på sträckan mellan Lärje och Göteborg i samband med att denna
del av farleden skulle överlåtas på Göteborgs stad och införlivas med
dess hamnområde. Göteborgs hamnstyrelse, som hade ett mudderverk
ledigt, erbjöd sig att utföra upprensningen för 30,000 kronor. Då emellertid
även vattenfallsstyrelsen vid ifrågavarande tillfälle hade sitt paternostermudderverk
med tillhörande personal utan sysselsättning, ansågs
lämpligare att utföra arbetet med detta verk. Den massa, som skulle borttagas,
utgjordes av ett ganska tunt skikt på en sträcka av cirka 5 kilometer
och hade på grundval av pejlingar, utförda av Göteborgs hamnstyrelse, beräknats
utgöra högst 25,000 kubikmeter. I verkligheten uppgick massan
till cirka 64,000 kubikmeter, varför kostnaden från beräknade 25,000 kronor
steg till 52,680 kronor. Då Göteborgs hamnstyrelse enligt sitt anbud
skulle fått lov att verkställa arbetet för 30,000 kronor trots de felaktiga
pejlingarna, ansågs det, att Trollhätte kanalverks underhållskonto ej
borde debiteras högre belopp, då arbetet iitfördes med styrelsens mudderverk.
För affärsgrenen byggnadscentralförrådet har därför bokförts
närmare 23,000 kronors förlust på detta arbete, då det ansågs finnas rum
för denna förlust inom centralförrådets inkomstbelopp.

I sin »sammanfattning» rikta sig slutligen revisorerna mot avskrivningarna
för hela byggnadscentralförrådet, som angivas ske utan tillfredsställande
»planläggning», och föreslå, »att riksdagen måtte hos
Kungl. Maj:t begära dels en ingående, opartisk värdering av byggnadscentralförrådet,
dels ock att utredning rörande de avskrivningsprinciper,
som böra gälla i fråga om vattenfallsvei’kets materiel, måtte bringas till
stånd».

Styrelsen finner sig därför böra lämna en relativt fullständig redogörelse
över ställningen vid dess byggnadscentralförråd ävensom för systemet
vid dess skötsel och bokföring.

Av nedanstående tablå framgå växlingarna i förrådets totalvärde under
de senaste 8 åren. År 1933 är ej medtaget, enär bokslutet för nämnda
år ej är färdigt.

Å r	Bokförings-värde den 1/i Kronor	Inköpta nya inventarier Kronor	Förbättringar av inventarier Kronor	Försålda och konsumerade inventarier Kronor	Avskriv- ning Kronor
1925.............................	2,732,000	18,000	37,000	104,000	516,000
1920...........................	2,167,000	12,000	10,000	95,000	294,000
1927 .......................	1,800,000	10,000	28,000	38,000	264,000
1928..............................	1,536,000	8,000	47,000	22,000	142,000
1929..........................	1,427,000	301,000	27,000	35,000	132,000
1930..............................	1,588,000	118,000	55,000	9,000	210,000
1931.............................	1,542,000	45,000	111,000	15,000	123,000
1932..............................	1,560,000	135,000	118,000	31,000	147,000
Summa kronor		647,000	433,000	349,000	1,828,000

— 186 —

Av tablån framgå också inköpen av inventarier, förbättringar av inventarier,
försäljningar och slopningar samt avskrivningar under årens
lopp.

För skötseln av förrådet gälla de mycket fullständiga föreskrifter, som
i sitt senaste skick äro sammanfattade i bilagda cirkulär K 196 av år
1931 och K 206 av år 1932.1 Till dem är anpassat ett rapport- och bokföringssystem.
Det vill förefalla, som örn statsrevisionens hjälpkrafter ej satt
sig in i det sålunda använda systemet, när resultatet kunnat bliva, att
det i utlåtandet talas örn »otillfredsställande planläggning».

I stora drag är tillvägagångssättet följande, varvid utgångspunkten
är, att centralförrådet behandlas såsom en självständig affärsgren, som
debiterar hyror å uthyrda inventarier, vare sig uthyrningen avser styrelsens
egna arbeten eller utanför stående företag.

För varje inventarium, som är utlämnat till ett styrelsens byggnadsarbete,
föres dagsverkslista, och det byggnadsarbete, vartill respektive inventarier
använts, debiteras en hyra efter ett bestämt pris per dag, som
är så avvägt, att det inrymmer avskrivning och förrådskostnad. Dessa
s. k. avskrivningspris äro grundade på vunnen erfarenhet i fråga örn respektive
inventariers utnyttjande vid styrelsens arbeten. För alla större
inventarier t. ex. grävmaskiner uppgöres dessutom numera samtidigi
med att inventariet inköpes en plan för dess avskrivning, angivande de
enligt ovannämnda grunder beräknade belopp, som skola påföras respefctive
arbetsföretag, där inventariet enligt planen kommer att användas.
För detta ändamål hava upprättats flerårsplaner (6- och 10-års) över
kommande arbeten och de större inventariernas disponerande vid dessa.
Såsom förhållandena gestalta sig i vattenfallsstyrelsens byggnadsverksamhet,
torde denna princip vara den enda riktiga. Att i stället t. ex. anslå
en viss procent av varje byggnadsanslag för kraftverksbyggnader
o. s. v. till avskrivning å materielen är icke rimligt vid en affärsmässigt
skött byggnadsverksamhet av ifrågavarande art med dess starkt växlande
förhållanden i fråga örn den vid olika företag använda maskinella
utrustningen och dennas värde jämfört med övriga byggnadskostnader.
Alla de sålunda gjorda debiteringarna giva en av byggnadscentralförrådets
inkomstposter.

övriga inkomster vid denna affärsgren uppkomma genom uthyrning
till utanför stående företag. Den största hyresinkomsten har erhållits på
uthyrning av muddringsmaterielen, vilken bildat en särskild affärsgren
inom centralförrådet.

Ovannämnda inkomster på centralförrådet användas dels till täckande
av dess driftkostnader, dels till avskrivning, som sker efter såväl användningstid
som behov utav avskrivning, överskotten på uthyrningsverksamheten
hava i huvudsak använts till extra avskrivning på muddringsmaterielen,
som inrymmer de största värdeobjekten.

Hur revisorerna vid sådant förhållande kunnat uttala, att »rena driftmedel»
använts för avskrivning vid centralförrådet, är omöjligt att förstå
och står i uppenbar strid mot det faktiska förhållandet.

I ovan angivna tablå återfinnes en rubrik, kallad »förbättringar av
inventarier», omfattande sådana arbeten, som innebära förstärkning eller
förbättring av befintlig materiel. De väsentligaste förbättringsarbetena
avse styrelsens muddringsmateriel, som undergått högst betydande
modernisering och förstärkning för att vinna ökad användning i de ar 1

Ej här avtryckta.

— 187 —

beten, styrelsen bar förestående i Motala ström och Göta älv. Revisorerna
anföra, att en viss sammanblandning synes hava ägt rum mellan
kostnader för underhåll och förbättringar. Till stöd härför torde hava
legat den å sid. 9 omförmälda omföringen av 24,690 kronor och 95 öre, vilken,
som därstädes påvisats, är fullt korrekt. Styrelsen bestrider, att det
finnes fog för revisorernas anmärkning i ifrågavarande hänseende.

Med vissa mellanrum göras på styrelsens föranstaltande generalinventering
och värdering för att få kontroll på byggnadscentralförrådets värde.
Därvid kontrolleras mängd samt värde. Beträffande sådana inventarier,
som nu icke finna användning vid styrelsens arbeten, uppskattas
realisationsvärdet.

En sådan värdering gjordes i början av år 1933 genom det lokala befälet
vid de olika arbetsplatserna. Den gav till resultat ett övervärde av
185,000 kronor över det då bokförda värdet.

Under november och december 1933 har en ny värdering gjorts med
anlitande av kanaldirektör A. Norman vid Trollhätte kanalverk, som
inom vattenfallsverket representerar den största sakkunskapen på området
utanför byggnadstekniska byrån. Vid värdering av en del av den
större muddringsmaterielen, har samråd ägt rum med utomstående sakkunniga.

Av denna värdering, som är daterad den 8 januari 1934, framgår, att
det den 31 december 1933 befintliga inventariebeståndet i byggnadscentralförrådet
har ett värde, som med cirka 220,000 kronor överstiger det i
styrelsens böcker upptagna värdet.

Det vill förefalla, som örn mycket av vad revisorerna haft att anmärka
är beroende på, dels att man icke beaktat, att byggnadscentralförrådet
inom vattenfallsstyrelsen betraktas som en självständig affärsgren med
sina egna inkomster och utgifter, dels att man icke tagit reda på de mycket
fullständiga föreskrifter, som utfärdats att gälla förrådets skötsel,
avskrivningar och bokföring. Man har sett på en detalj och gjort observationer,
som delvis missförståtts, men de stora linjerna hava icke varit
föremål för studium.

Såsom sammanfattning får styrelsen anföra följande.

Frågan örn verkställande av avskrivningar på arbetena för upprensningen
av Fårösund har av vattenfallsstyrelsen behandlats sålunda, att
styrelsen i sin underdåniga framställning den 3 oktober 1933 rörande slutanslag
till nämnda arbete klart och tydligt angivit, att styrelsen icke
medräknat något belopp för avskrivningar å egen materiel. Detta har
skett av två skäl. Dels har styrelsen kunnat göra nödiga avskrivningar
på sin materiel genom inkomster från uthyrning av delar av sin rnuddringsattiralj
till andra företag. Dels blevo Fårösundsarbetena fördyrade
i förhållanden till gjord kostnadsberäkning, därigenom att riksdagsbeslutet
rörande Fårösund blev så försenat, att den för arbetet avsedda
muddringsattiraljen redan var uthyrd för annat inkomstbringande arbete.
Don härav föranledda fördyringen vid Fårösund motsvarar ungefär
den avskrivning, som borde belöpa på samma arbeten, och har, som
sagt, kunnat ske med uthyrningsinkomster för den materiel, som ursprungligen
var avsedd för Fårösund.

Som ovan visats, är revisorernas påstående i detta sammanhang, att
avskrivningar gjorts med rena driftmedel, ej riktigt. Till avskrivningar
hava endast använts influtna hyror på byggnadscentralförrådet.

Det har icke kunnat begäras, att styrelsen skalle hava tidigare än som

— 188 —

skett för Eders Kungl. Majit lämna redogörelse härför. Styrelsen konstaterar,
att revisorerna tagit ställning till frågan, innan Eders Kungl.
Majit och eventuellt riksdagen tagit densamma under behandling, sedan
underdånig framställning härom den 3 oktober 1933 av styrelsen ingivits.

I själva frågan örn kostnaden för Fårösunds upprensning enligt nu
föreliggande program må resumeras, att läget är följande.

Kostnad enligt vattenfallsstyrelsens beräkning 1930 .... kronor 425,000
» » » » oktober 1933 » 565,000

Häri är av skäl, som ovan angivits, ej medräknat avskrivningar
på egen materiel, först uppskattade till
30,000, sedermera beräknade till 38,505 kronor.

Kostnad enligt väg- och vattenbyggnadsstyrelsens beräkning
1930 .......................................... » 784,000.

Det är här fråga örn ytterst svårberäkneliga arbeten, vilka av orsaker,
som i det föregående angivits, blivit svårare att utföra. Det har emellertid
tekniskt sett utförts ett utmärkt gott arbete och framarbetats en
metod, som säkerligen kan bliva värdefull för framtiden.

Revisorerna påstå, att sammanblandning av kostnader för underhåll
och förbättringar ägt rum, men hava ej styrkt sitt allmänna påstående
med något som helst giltigt bevis. Det kan visserligen ibland vara
vanskligt att göra en osviklig boskillnad mellan underhåll oell förbättring,
men den sker så samvetsgrant som möjligt, och det finnes ingen anledning,
varför en tendens att öka förrådsbehållningen skulle följas. Styrelsen
bestrider riktigheten av revisorernas anmärkning i ifrågavarande
avseende.

Genom en den 8 januari 1934 dagtecknad värdering, gjord av så opartiska
och sakkunniga krafter, som finnas att tillgå inom styrelsen, utan
att med extra kostnader anlita expertis utanför verket, bar utrönts, att
det vid årsskiftet föreliggande bokförda värdet på styrelsens byggnadscentralförråd
uppgår till ett belopp, som ligger cirka 220,000 kronor under
det verkliga värdet.

För centralförrådets skötsel med tillhörande rapportsystem och bokföringssystem
finnas synnerligen noggranna föreskrifter. Det är ej
styrelsen bekant, örn revisorerna tagit kännedom örn dem. Styrelsen bestrider,
med hänvisning till dels nämnda bestämmelser, dels det arbete,
som nedlägges på en sund avskrivning, och dels det ovan angivna inventeringsresultatet,
revisorernas uttalande, att avskrivningarna å byggnadscentralförrådet
ske utan »planläggning».

Skulle den ingående opartiska värdering, som av revisorerna föreslås,
befinnas böra ske, även sedan styrelsen framlagt här ovan anförda redogörelse
och resultat av per den 31 december 1933 utförd värdering, vill
styrelsen med hänsyn till den anförda kritiken framhålla nödvändigheten
av, att vid sådan värdering verklig sakkunskap kommer till användning.

Örn revisorerna sökt skaffa sig överblick över vattenfallsstyrelsens
hela verksamhet under senare år, skulle de säkert hava funnit, att styrelsens
strävanden gått ut på att konsolidera rörelsen genom avskrivningar
och avsättningar till förnyelsefond. Det vore väl då ganska underligt,
örn styrelsen beträffande en mindre detalj som byggnadscentralförrådet,
representerande en ringa bråkdel (en halv procent) av omslutningen,
skulle arbeta efter en motsatt tendens. En sådan betraktelse

18!)

skulle säkerligen hava lett till att revisorerna ingått på noggrannare och
mera sakkunnig utredning och prövning, innan de formulerat en så skarp
anmärkning eller framställt ett förslag, som innebär ett så markerat desavouerande
av styrelsens förvaltning i berörda avseende.

I vattenfallsstyrelsens beslut rörande detta ärende hava deltagit styrelsens
samtliga ledamöter, varjämte i ärendets handläggning även deltagit
överingenjören Ekwall.

Stockholm den 10 januari 1934.

Underdånigst
Gr. MALM.

AXEL .JACOBSON.

Vattenfallsstyrelsens

yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid. 220, § 72.

Till Konungen.

Till åtlydnad av Eders Kungl. Maj:ts remiss den 21 december 1933 av
riksdagens revisorers yttrande i § 72 i berättelsen till 1934 års riksdag
får vattenfallsstyrelsen, med överlämnande av infordrat utlåtande från
arbetschefen L. Lawski, i underdånighet anföra följande.

Vattenfallsstyrelsen Ilar till en början koncentrerat sin uppmärksamhet
på att utreda, i vad mån arbeten, som finnas upptagna i en statsrevisorernas
anmärkning bifogad »specifikation till vattenfallsstyrelsens debiteringar
å Köpings stad» avse arbete, med vilket vattenfallsstyrelsen
haft anledning taga befattning eller möjligen arbete i samband med visst
enskilt uppdrag, som arbetschefen Lawski haft för Köpings stads räkning.

De poster, som förts i denna specifikation, utgöras dels av andelar i avlöningarna
på byggnadsbyrån och dels av kopiering av ritningar. Avlöningarna
fördelas månadsvis på de anslag m. m., varav lönerna skola bestridas.
Några närmare motiveringar till fördelningen lämnas icke och
det är därför uteslutet att nu med stöd av verifikationer i varje fall fastslå
karaktären av det under varje post utförda arbetet. Vilka ritningar,
som avses, kan av samma grund lika litet nu 7 å 10 år efteråt konstateras,
då de ingå som relativt obetydliga poster å kopieringsaffärernas
månadsräkningar, vilka före betalandet i samband med attesterandet på
samma sätt uppdelats på respektive anslag. Enligt meddelande från chefen
för byggnadstekniska byrån finnes ingen grund för antagandet, att i
ovannämnda kostnader ingå arbeten eller ritningskopior, som ha samband
med Lawskis privata uppdrag för Köpings stad rörande djuphamn
vid Malmön. Det förefaller mycket sannolikt, att det ovannämnda arbete,
som vattenfallsstyrelsen utfört i stadens intresse, dragit de kostnader,
vilka specifikationen upptager.

Enligt arbetschefen Lawskis uttalande var det för honom ej klart, örn
dessa å Köpings stad littererade poster verkligen borde i varje särskilt

— 190 —

fall betalas av staden; littereringen hade därför närmast karaktären av
minnesanteckningar, vilka senare skulle genomgås och diskuteras med staden.

Styrelsen beklagar att reglerandet av detta mellanhavande fördröjts,
beroende på att arbetschefen Lawski givit order därom, att räkning icke
skulle utskrivas, förrän hamnarbetet slutförts (se därom Lawskis utlåtande).

Förhandlingar i saken hava emellertid sedan längre tid förts med Köpings
stad och dessa hava i dagarna, enligt vad chefen för byggnadstek -niska byrån meddelat, resulterat i att staden erbjudit sig gälda 500 kronor
såsom ersättning för mottagna ritningar och av vattenfallsstyrelsen
i stadens intresse utfört arbete. Vattenfallsstyrelsen har ansett sig kunna
godtaga detta förslag.

Arbetschefen Lawski började i december 1924 uppgöra ett förslag till
djuphamn för Köpings stad vid Malmön. Detta förslag blev under de
följande åren föremål för underhandlingar, utredningar, omarbetningar
och kompletteringar. Förslaget blev till en början antaget till utförande
av staden, men detta beslut blev sedermera ändrat. Då staden emellertid
begagnat sig av förslaget (se hamnstyrelsens protokoll den 2 december
1933), har staden förklarat sig villig ersätta Lawski för hans arbete,
och definitiv överenskommelse härom får anses träffad, under förutsättning
att stadsfullmäktiges beslut i ärendet vinner laga kraft (se därom
Lawskis utlåtande). Den under Lawskis överinseende verkställda uppmuddringen
av Mälarens farleder fram till Köpings hamngräns berörde
dock icke Malmön och förslaget att här lägga en djuphamn kom, som
sagt, icke till utförande. Lawskis arbete för Köpings stad avsåg endast
ett utredningsarbete och har följaktligen icke något sammanhang med
Lawskis ställning såsom chef för muddringsarbetet i Mälarens farleder.

Stockholm den 11 januari 1934.

Underdånigst
G. MALM.

FR. MALM.

Bilaga 1.

Till generaldirektören.

Med anledning av vad statsrevisorerna hava uttalat angående Köpings
hamn får jag härmed vördsamt anföra följande.

Kevisorerna hava uppmärksammat, att vattenfallsstyrelsen har ett konto,
benämnt Köpings stad, slutande på 946 kronor 61 öre, vilket belopp
emellertid rätteligen skall utgöra 818 kronor 61 öre. Ett kontoutdrag, visande
de i kontot ingående posterna, har av revisorerna oriktigt uppfattats
såsom en räkning, liggande till grund för en fordran på Köpings
stad. Köpings stad hade på sin tid förbundit sig att till den tidpunkt,
då Södertälje kanal och Mälarens farleder genom statens försorg ombyggts,
respektive fördjupats, hava byggt en med järnvägsförbindelse för -

— 191

sedd hamn med 5.5 meters vattendjup. Vattenfallsstyrelsen, som haft i
uppdrag att ombygga och förvalta Södertälje kanal och att fördjupa farlederna
i Mälaren, har i statens och det allmännas intresse arbetat för,
att stadens utfästelse utan för långt dröjsmål infriades. I samband med
denna hamnfråga har vattenfallsstyrelsen därför haft vissa kostnader och
för att särskilja dessa från övriga kostnader för Mälarens farleder hava
de bokförts under rubriken Köpings stad. På detta konto hava sålunda
förts dels vissa direkta utlägg, som styrelsen haft för stadens räkning,
och som alltså äro en klar fordran, dels kostnader för utredningar, vartill
vattenfallsstyrelsen föranletts av sitt nyssnämnda intresse för saken, men
som, delvis utförda i samarbete med Köpings hamnstyrelse, till stor del
varit till direkt nytta för staden genom att hamnfrågan klarlades, och
som det därför kunde anses skäligt att staden frivilligt bidrog till.

Det är beklagligt, att icke uppgörelse tidigare träffats med Köpings
stad angående dessa utgifter. Att ärendet uppskjutits är emellertid beroende
på att stadens hamnkommitté icke velat, att frågan örn utredningskostnaderna
skulle upptagas till behandling förrän hamnen blivit byggd,
vilket skett först under år 1932.

Att vattenfallsstyrelsens utlägg skulle avskrivas har aldrig varit ifrågasatt.
Då man av det av revisorerna anförda hamnstyrelseprotokollet
kan få en motsatt uppfattning, beror detta på att framställningen i samma
protokoll i vissa avseenden är oriktig och i vissa så oklart formulerad,
att den kan giva anledning till missförstånd. Undertecknad har icke
tidigare ställt i utsikt någon avskrivning av vattenfallsstyrelsens fordran,
utan tvärtom vid ifrågavarande tillfälle, varmed torde avses förhandlingar
år 1932 samt på våren och hösten 1933 med hamnstyrelsens ombud,
vice ordföranden redaktör Stärner och direktör Barckman, påyrkat att
haAnstyrelsen snarast skulle reglera sitt mellanhavande med vattenfallsstyrelsen.
Då saken drog ut på tiden, framställde jag i september 1933 såsom
villkor för en av hamnstyrelsens ombud föreslagen nedprutning av
mitt arvode för förslag och utredningar angående djuphamn vid Malmön,
att staden före november månads utgång skulle reglera sitt mellanhavande
med vattenfallsstyrelsen. Hamnstyrelsens nyssnämnda representanter
framställde också vid hamnstyrelsens sammanträde den 9 oktober
1933 yrkande att hamnstyrelsen skulle till vattenfallsstyrelsen betala vissa
av kontoutdragets poster örn sammanlagt 275 kronor 41 öre, nämligen dels
85 kronor 41 öre för ritningskopior, vilket de ansågo utgöra vattenfallsstyrelsens
utlägg för stadens räkning, dels 190 kronor för ingenjörslöner,
vilket belopp de ansågo, att hamnstyrelsen icke kunde undgå att betala
för utförda utredningar angående Köpings hamn. De övriga posterna,
vilka alla avsågo kostnader för utredningar, som vattenfallsstyrelsen själv
haft intresse av, ansågo de, att staden med hänsyn till dess ekonomi icke
borde deltaga i och att underhandlingar härom borde upptagas med vattenfallsstyrelsen.

Nyssnämnda förslag antogs emellertid ej av hamnstyrelsen utan hamnstyrelsen
upptog nya förhandlingar denna gäng genom ordföranden, disponent
Hallström, och direktör Falk, vilka föreslogo ytterligare prutning
på mitt arvode på sådant sätt, att detsamma begränsades till 5,000 kronor,
vari skulle inbgräknas det belopp på 946 kronor 60 öre, som vattenfallsstyrelsen
debiterat på Köpings stad. Jag förklarade vid detta tillfälle, att
jag ansåg mig förhindrad att i vattenfallsstyrelsen föredraga frågan örn
vattenfallsstyrelsens fordran samt att jag skulle taga ställning till förslaget,
sedan det lämnats i form av ett skriftligt erbjudande. Sedan jag

— 192 —

erhållit detta erbjudande i brev från hamnstyrelsen av den 22 december
1933 (bilaga a) jämte utdrag av protokollet från hamnstyrelsens sammanträde
den 2 december, gjorde jag i mitt svar den 23 december (bilaga b)
vissa anmärkningar mot protokollets formulering samt förklarade att, sedan
framställning nu gjorts till stadsfullmäktige i Köping örn ett anslag
örn 5,000 kronor, jag icke ville motsätta mig, att stadens totala utgift begränsades
till 5,000 kronor, dock under villkor, att hamnstyrelsen därav
direkt till vattenfallsstyrelsen betalade alla dess kostnader för hamnstyrelsens
räkning. Så snart stadsfullmäktiges den 28 december 1933 i enlighet
härmed fattade beslut vunnit laga kraft, möter det alltså icke något
hinder för vattenfallsstyrelsen att erhålla full ersättning såväl för de direkta
utläggen som för övriga kostnader, som förts på kontot Köpings
stad. Statens intressen hava sålunda icke på något sätt trätts för nära.

Revisorerna framhålla, att mitt ovan berörda arbete för Köpings stads
räkning till tiden delvis sammanfallit med mitt arbete såsom arbetschef
för den av vattenfallsstyrelsen utförda uppmuddringen av Mälarens farleder
och särskilt med styrelsens muddringar i Köpingstrakten. Det framgår
ej alls vad revisorerna avse med detta uttalande, men man måste draga
den slutsatsen att de anse, att det ligger något oriktigt i nämnda förhållande.
Mitt arbete såsom arbetschef för uppmuddringen av farlederna i
Mälaren fram till Köpings stads hamngräns har icke och kan icke hava
något som helst samband med det uppdrag jag mottog från Köpings stad
att upprätta förslag till hamn vid Malmön. Mitt arbete med detta uppdrag
har icke kolliderat med något statens intresse. Vattenfallsstyi-elsen
har icke utfört några muddringsarbeten för stadens räkning. Styrelsen
har heller icke haft någon beslutanderätt i fråga örn utformningen av stadens
hamnförslag eller något att göra med frågan om statsbidrag och
statslån till hamnen. 0

Min egenskap av tjänsteman i vattenfallsstyrelsen kunde alltså icke
utgöra något hinder för mig att utföra ifrågavarande uppdrag för Köpings
stads räkning.

Stockholm den 11 januari 1934.

Lars Lairski,

Bilaga a. Avskrift Herr

kapten Lars Lawski, kungl, vattenfallsstyrelsen,

Stockholm.

Refererande till disponent Hallströms och direktör Falks besök hos eder
och förda underhandlingar angående edert arvode för utarhetandet av
förslaget till djuphamnsanläggning vid Malmön, få vi härmed meddela,
att hamnstyrelsen, enligt sitt beslut vid sammanträde den 2 december
detta år beslutat godkänna ett arvode i ett för allt av 5,000 kronor, däri
även inbegripet ett belopp av 946 kronor 60 öre, som enligt eder uppgift
finnes debiterat av vattenfallsstyrelsen på Köpings stad för arbeten med
Malmön-förslaget. Utdrag ur protokoll, hållet vid hamnstyrelsens sammanträde
den 2 december detta år bifogas.

Förenämnda uppgörelse har tillstyrkts av drätselkammaren vid sam -

— 193 —

manträde den 18 december detta år, ävensom av stadsfullmäktiges beredningsutskott
den 21 samma månad.

Vi emotse omgående besked om att ni godtager ifrågavarande erbjudande.

Köping den 22 december 1933.

För Köpings hamnstyrelse
Omar Hallström

Ordförande.

Bilaga b. Avskrift.

Till Köpings hamnstyrelse, Köping.

Emottog edert brev av den 22 dennes jämte utdrag av protokoll från
hamnstyrelsens sammanträde den 2 dennes. Med anledning av innehållet
i detta protokoll får jag till en början påpeka följande. Undertecknad
har icke tidigare ställt i utsikt att vattenfallsstyrelsens fordran skulle
avskrivas, tvärtom har jag vid ifrågavarande tillfälle, d. v. s. vid förhandlingar
med de av hamnstyrelsen då utsedda representanterna, redaktör
Stärner och direktör Barckman, påyrkat att hamnstyrelsen snarast
skulle reglera sitt ekonomiska mellanhavande med vattenfallsstyrelsen.
Nämnda herrar föreslogo också hamnstyrelsen att ersätta vattenfallsstyrelsen
för vissa av de i överlämnat kontoutdrag upptagna posterna under
det att de övriga posterna enligt deras åsikt avsågo arbete som vattenfallsstyrelsen
utfört i eget intresse och därför borde bekostas av vattenfallsstyrelsen.

Vid sammanträde i november detta år i Stockholm mellan disponent
Hallström, direktör Falk och undertecknad framställde den förstnämnde
till mig det förslaget att jag skulle godtaga 5,000 kronor såsom ersättning
i ett för allt inbegripet vattenfallsstyrelsens konto på 946 kronor 61 öre.
Jag anhöll att få förslaget framställt i form av ett skriftligt erbjudande
från stadens sida och förklarade att jag därefter skulle taga ställning
till detsamma. Någon preliminär överenskommelse blev alltså ej träffad.
Sedan jag i dag erhållit edert brev med detta skriftliga erbjudande och
samtidigt meddelande att framställning gjorts till stadsfullmäktige i Köping
örn ett anslag av 5,000 kronor, vill jag icke motsätta mig att stadens
utgift begränsas till 5,000 kronor för ersättning såväl till vattenfallsstyrelsen
som till mig, dock under villkor att hamnstyrelsen därav direkt
till vattenfallsstyrelsen betalar alla dess kostnader för hamnstyrelsens
räkning samt till mig utbetalar resterande belopp.

Jag får härmed anhålla, att denna min skrivelse intages i edert protokoll
under vitsordande att de av mig däri lämnade uppgifterna äro riktiga.

Stockholm den 23 december 1933.

Högaktningsfullt
Lars Lawski.

13 — Rev.-berättelse ang. statsverket för dr 1933. lil.

194 —

Vattenfallsstyrelsens

yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid. 224, § 73.

Till Konungen.

Genom remiss den 21 december 1933 har Kungl. Majit anbefallt vattenfallsstyrelsen
att avgiva utlåtande i anledning av vad riksdagens år
1933 församlade revisorer under § 73 av sin berättelse anfört angående
kraftstationen vid Sillre. Till åtlydnad härav får styrelsen i underdånighet
anföra följande.

Vattenfallsstyrelsen kan icke dela revisorernas åsikt, att kostnaderna
för administration och förberedande utredningar för kraftverksbyggnader
alltid skola inberäknas i byggnadskostnaderna. Inom solida enskilda affärsföretag
anses det tvärtom vara en sund ekonomisk praxis att i största
möjliga utsträckning undvika att belasta kontot för nyanläggningar med
kostnader för administration och förberedande utredningar utan i stället
avskriva dylika kostnader.

Vid statens järnvägar plägar endast en mindre del av kostnaderna för
byggnadsbyrån och elektrotekniska byrån påföras anläggningskostnaderna
för järnvägsbyggnader respektive järnvägselektrifiering. Vid telegrafverket
bruka inga på anläggningsarbeten belöpande administrationskostnader,
vare sig centrala eller lokala, påföras anläggningskontot utan
alla dessa kostnader pläga avföras såsom driftkostnader, och detta i angivet
syfte att hålla anläggningskostnaderna nere (se sid. 8 i den uti 1932
års statsverksproposition avtryckta utredningen av 1931 års lånemedelsrevision).

Att vattenfallsstyrelsen hittills icke kunnat fullständigt följa telegrafstyrelsens
exempel härvidlag sammanhänger därmed, att vattenfallsverket
successivt övergått från att till en början ha varit i huvudsak ett byggande
verk till att numera vara i främsta rummet ett driftverk, ehuruväl
nybyggnaderna ännu ha relativt stor omfattning.

Helt naturligt måste nybyggnaderna fullt ut bära sin andel i verkets
centrala administrationskostnader, så länge nybyggnaderna voro huvudsaken
i verksamheten. I och nied att driften blivit dominerande och kraftverksrörelsen
lämnat full ränta på kapitalet, har det däremot framstått
såsom önskvärt, att vid vattenfallsverket liksom vid andra bärkraftiga
affärsföretag nybyggnaderna avlastades från pålägg på grund av utgifterna
för den centrala förvaltningen.

Sålunda lia sedan flera år tillbaka anläggningsarbetena icke påförts
någon andel av kostnaderna för styrelsens chef, ledamöter och överrevisorer
samt för administrativa byrån och kameralbyrån, ehuru dessa förvaltningsorgan
i stor utsträckning varit sysselsatta för anläggningsarbetenas
räkning. Därjämte har, likaledes sedan flera år, utav kostnaderna
för kraftverksbyrån och byggnadstekniska byrån endast relativt måttliga
andelar påförts anläggningsarbetena och resten täckts med driftmedel.

Alltmera har man sålunda inom vattenfallsverket övergått till att avlasta
nyanläggningar från deltagande i centrala administrationskostnader.
Detta har särskilt varit fallet med senare tiders anläggningar i
Norrland. Så ha t. ex. varken centrala eller lokala administrationskost -

— 195 —

nader påförts anläggningskontot för den nya tilloppstunneln vid Porjus
kraftstation och för kraftledningen Porjus—Luleå.

När tilläggsanslag för Sillre kraftstationsanläggning till 1933 års riksdag
skulle begäras, gjordes i analogi härmed kostnadsberäkningen med
hänsyn till att några kostnader för den centrala administrationen icke
skulle definitivt belasta detta anläggningskonto utan avskrivas, såsom
redan delvis skett vid 1931 års bokslut. Eftersom det härvidlag icke gällde
att införa någon ny princip utan att tillämpa ett system, som tidigare
använts såväl vid vattenfallsverket som vid telegrafverket och, delvis,
vid statens järnvägar, fann styrelsen ingen anledning att särskilt nämna
denna omständighet i samband med anslagsäskandet.

Det bör också framhållas, att en fördelning av de centrala administrationskostnaderna
mellan driften och olika byggnadsföretag icke är möjlig
att verkställa med någon exakthet utan alltid måste grundas på en
mycket approximativ uppskattning. Dessa kostnader bestå nämligen endast
till en mindre del av löner till sådan personal, som under längre tid
sysslar med ett ATisst arbete, och till större delen av löner till annan personal
samt hyres- och andra kostnader för kontorslokaler, skriv- och ritmateriel,
post-, telefon- och telegramavgifter m. m. dylikt. De andelar i
centrala administrationskostnader, som vattenfallsstyrelsen påfört vissa
byggnadsföretag, kunna således icke göra anspråk på att vara ett exakt
uttryck för den centrala förvaltningens arbete med motsvarande byggnadsföretag.

I den mån kraftverksrörelsens utveckling så möjliggör, ämnar vattenfallsstyrelsen
emellertid så småningom söka genomföra det av telegrafstyrelsen
i förevarande hänseende tillämpade systemet, åtminstone så tillvida
att alla centrala administrationskostnader för nybyggnader bestridas
av driftmedel.

Den med driftmedel avskrivna kostnaden av 62,000 kronor för förberedande
utredningar och undersökningar avser delvis utredningar, som
verkställdes före 1929 års riksdagsbeslut örn Sillre kraftstations anläggning,
delvis vissa kompletterande utredningar efter nämnda riksdagsbeslut
för utrönande av det lämpligaste läget för kraftstationen. De egentliga
byggnadsarbetena påbörjades icke förrän i augusti 1930. Ifrågavarande
utredningar äro sålunda ungefär jämförbara med de äldre utredningar
angående utnyttjande av vissa staten tillhöriga vattenfall, vilkas
kostnader enligt ett av Kungl. Maj:t år 1925 lämnat principiellt medgivande
avskrivits med driftmedel. I likhet med vad som torde vara brukligt
vid de övriga kommunikationsverken avskrivas numera även vid
vattenfallsverket alla förberedande projekteringskostnader för planerade
anläggningar.

Revisorerna lia vidare anmärkt, att de för Sillre kraftstation anvisade
anslag, trots de gjorda avskrivningarna av kostnader för administration
och förberedande utredningar, den 30 september 1933 överskridits med
cirka 110,000 kronor. I anledning härav får vattenfallsstyrelsen framhålla
följande.

I de den 30 september 1933 bokförda anläggningskostnaderna för Sillre
kraftstation ingå dels ännu ej avskriven del av centrala administrationskostnader
med cirka 67,000 kronor, dels ock kostnaderna för utanför kraft
stationen belägen ställverks- och transformatoranläggning. Beträffande
denna har på grund av nya distributionsproblem — 10,000-voltsdistribiitionen
— tillkommit vissa delar, vilka skola påföras anslaget för distr!-

— 196

butionsanläggningar med cirka 35,000 kronor, men vilkas kostnader under
byggnadstiden av praktiska skäl befunnits lämpliga att bokföra tillsammans
med kostnaderna för själva kraftstationen.

Det har därjämte visat sig, att byggnadskostnaderna icke fullt kunnat
hållas inom ramen av tillgängliga anslag, beroende på att vissa merkostnader
uppstått utöver tidigare i framställningen om anslag år 1932 beräknade
kostnader. På dammen vid Oxsjön har det måst utföras vissa
efterarbeten för en kostnad av cirka 30,000 kronor, sedan det visat sig,
att dammen i sitt första utförande icke var tillräckligt tät. Detta sammanhänger
därmed, att det fyllnadsmaterial, som stod till förfogande för
dammens tätning, var av sådant art, att en betryggande täthet ej kunde
erhållas utan en del kompletteringsarbeten. Det har vidare erfordrats
en större betongmassa vid ingjutningen av den cirka 1 kilometer långa
tilloppstuben, än som tidigare beräknats, på grund varav det uppstått
en merkostnad av cirka 30,000 kronor. Detta beror därpå, att alla tunnelutsprängningar
utfallit något rikliga. Å ena sidan har detta medfört
nämnda extra kostnad vid ingjutningen av tilloppstuben, å andra sidan
har i den långa horisontaltunneln, som icke inmurats, erhållits en större
area och mindre fallförluster, med den följd att anläggningens maximala
belastningskapacitet stigit med cirka 15 procent.

Med hänsyn till önskvärdheten av att driftpersonalen begränsas till en
man per skift, har det, när anläggningen närmade sig sitt färdigställande,
befunnits riktigt, att hydraulisk fjärrmanövrering av turbin- och pumpmaskineriet
anordnades, vilket ej var från början medräknat och medförde
en merkostnad av cirka 30.000 kronor.

Samtliga dessa kostnader, utom de centrala administrationskostnaderna,
uppgå till cirka 125,000 kronor. Sedan kostnaden för centrala administrationen
med 67,000 kronor avdragits och kostnader för ovannämnda
distributionsanläggning. omförts med 35,000 kronor, återstår ett belopp
av cirka 90,000 kronor, örn vars täckande intet beslut hittills fattats.

I sin helhet är kostnaden för utomhusstationen (transformatorer och
ställverk) cirka 125,000 kronor. Det förefaller styrelsen lämpligt, att hela
kostnaden för denna transformator- och ställverksanläggning, sålunda
icke endast förstnämnda 35,000 kronor, föres på distributionsanläggningarna
i analogi med förfaringssättet vid Motala och Västerås. Nämnda
transformator- och ställverksanläggning kommer nämligen att så småningom
utvecklas till en samkörningsstation även med Hammarforsen,
och de därför erforderliga anslagsmedlen böra helt naturligt tagas ur
anslaget till distributionsanläggningar. Det blir då mera konsekvent, örn
liela nämnda, utomhus belägna .transiormerings- och ställverksanläggning
föres på sistnämnda anslag. Förfares på detta sätt, så behöver det icke
begäras något nytt anslag:till Sillre kraftstation.

Med stöd av det ovän anförda får vattenfallsstyrelsen, i fråga om anmärkningen
rörande de centrala administrationskostnaderna och kostnaderna
för de förhörande utredningarna, tillbakavisa densamma såsom icke
befogad. Anmärkningen rörande överskridandet i övrigt av anslag till
Sillre kraftstation grundar sig på ej avslutade räkenskaper under löpande
bokföringsår, vari sådana, omföringar skola göras, som giva en rationell
och logisk värdefördelning; aV de olika objekten. När sådana omföringar
skett enligt de grunder, som bär ovan angivits, kommer det ej att finnas
något överskridande av sådan art, att, enligt styrelsens mening, det bort
föranleda ny framställning till statsmakterna.

t vattenfallsstyrelsens beslut rörande detta ärende lia deltagit samtliga
styrelseledamöter, varjämte i ärendets handläggning även deltagit överdirektören
Borgquist och överingenjören Ekwall.

Stockholm den 10 januari 1934.

Underdånigst
G. MALM.

AXEL JACOBSON.

H — lief.-berättelse ani7. statsverket för år 19.1.1.

lil.