t
Kungl. Maj:ts proposition nr 03.
1
Nr 93.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående ändring i förordningen
om jordbrukets kreditkassor, m. m.; given Stockholms
slott den 1 februari 1934.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen
ått bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande
departementschefen hemställt.
GUSTAF.
Per Edvin Sköld.
Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Harn Maj:t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 1 februari 1934.
Närvarande:
Statsministern Hansson, statsråden Undén, Schlyter, Wigforss, Möller,
Levinson, Vennerström, Leo, Engberg, Ekman, Sköld.
Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anför
chef en för jordbruksdepartementet, statsrådet Sköld:
I skrivelse den 13 december 1933 bar styrelsen för Svenska jordbrukskreditkassan
hemställt om vissa ändringar i de bestämmelser, som reglera
eller beröra jordbrukets kreditkasserörelse. över framställningen hava
yttranden inhämtats av statskontoret, lantbruksstyrelsen, bank- och fondinspektionen,
sparbanksinspektionen, fullmäktige för pensionsförsäkringsfonden,
generalpoststyrelsen, riksförsäkringsanstalten, Överståthållarämbetet,
länsstyrelserna i Östergötlands, Kristianstads, Malmöhus, Skaraborgs,
Örebro, Gävleborgs och Jämtlands län, fullmäktige för riksbanken, fullmäktige
för riksgäldskontoret, svenska bankföreningen och svenska sparbanksföreningen.
Överståthållarämbetet har vid sitt utlåtande fogat yttrande
•Bil äng till riksdagens protokoll 1934. 1 sami. Nr 93—94.
1
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 93.
från allmänna ombudet för Mälarprovinsernas centralkassa och länsstyrelsen
i Östergötlands län yttrande från styrelsen för länets centralkassa»
länsstyrelsen i Kristianstads län yttrande från allmänna ombudet för Södra
Sveriges centralkassa, länsstyrelsen i Skaraborgs län yttrande från allmänna
ombudet för länets centralkassa, länsstyrelsen i Örebro län yttrande
från allmänna ombudet för Mellersta Sveriges centralkassa och
länsstyrelsen i Jämtlands län yttrande fi''ån länets hushållningssällskap»
förvaltningsutskott.
Jordbrukets kreditkasserörelse är i huvudsak reglerad genom dels förordningen
den 3 juli 1930 (nr 317) örn jordbrukets kreditkassor med däri
genom förordningen den 3 juni 1932 (nr 166) vidtagen ändring, dels ock
förordningen den 3 juni 1932 (nr 165) angående rätt för centralkassa för
jordbrukskredit att till medlemmar intaga andra ekonomiska föreningar än
jordbrukskassor. Den kreditorganisation, som sålunda reglerats, består
av jordbrukskassor såsom lokalorgan, centralkassor för jordbrukskredit,
utgörande sammanslutningar med hänsyn till verksamhetsområdet av minst
10 jordbrukskassor, samt såsom ett för hela kasserörelsen gemensamt centralorgan,
Svenska jordbrukskreditkassan. Angående organisationens närmare
uppgifter m. m. må hänvisas till propositionen nr 14/1934. Här må
ytterligare erinras örn följande.
Till medlem i jordbrukskassa får icke antagas annan än i Sverige bosatt
svensk undersåte eller här i landet registrerat aktiebolag, som har till
ändamål att idka jordbruk. Medlems insats får icke understiga 5 kronor
för varje andel, som medlem äger i kassan. Antalet andelar, varmed medlem
får vara delaktig i kassan, är på visst sätt begränsat uppåt.
Den personliga ansvarigheten får i jordbrukskassas stadgar icke bestämmas
lägre än till 50 kronor för varje andel. Medlemmarna i kassan
skola vid behov vara underkastade uttaxering i viss omfattning. Från
kassans årsvinst skall efter vissa närmare angivna grunder avsättning göras
till reservfond.
Beträffande jordbrukskassas anslutning till centralkassa gäller, att jordbrukskassa,
som ingår i centralkassa, skall för varje fullt tal av 20 i jordbrukskassan
tecknade andelar teckna en insats å 50 öre i centralkassan.
Insats skall inbetalas kontant och tillföres oavkortad en särskild fond,
benämnd centralkassans säkerhetsfond, till vilken jämväl såsom regel centralkassans
hela årsvinst, sedan avdrag skett för täckande av möjligen
förefintlig brist från föregående år, skall föras.
Jordbrukskassa ansvarar för centralkassans förbindelser med 50 kronor
för varje i jordbrukskassan tecknad andel. Centralkassas kreditgivning
får icke äga rum till andra än medlemmar, och jordbrukskassa får icke
beredas kredit till högre belopp än som motsvarar det sammanlagda lånemaximum,
som gäller för kassans medlemmar. Utan hinder härav kan
dock jordbrukskassa i vissa fall erhålla lån mot säkerhet av inteckning i
jordbruksfastighet, i den mån inteckningens kapitalvärde ligger inom c/10
av fastighetens jordbruksvärde enligt gällande taxering.
I motsats till jordbrukskassa äger centralkassa driva inlåning från allmänheten.
Centralkassa äger av allmänheten mottaga medel till förräntning
å sparkasseräkning, depositionsräkning och kapitalräkning samt av
Kungl. Majlis proposition nr 93.
3
anslutna jordbrukskassor oell deras medlemmar dessutom å checkräkning.
Beträffande depositions- och kapitalräkning har Kungl. Majit genom särskilda
beslut förordnat, att en och samma insättares sammanlagda tillgodohavande
å sistnämnda båda slag av räkningar icke får annorledes än genom
å kapitalräkning upplupen räntas läggande till å sådan räkning innestående
kapital ökas utöver 15,000 kronor. — Centralkassas inlåning å bankmässiga
räkningar får emellertid icke överskrida ett belopp, motsvarande två
gånger den ansvarighet, som de till centralkassan anslutna jordbrukskassorna
sammanlagt hava för centralkassans förbindelser. Centralkassa skall
vara skyldig redovisa viss kassareserv i vissa närmare angivna värdehandlingar
eller fordringar.
Utöver vad som framgår av det nyss anförda är centralkassas för jordbrukskredit
möjlighet till inlåning begränsad dels genom bestämmelserna
i 58 § i lagen den 6 juni 1930 (nr 251) örn kommunalstyrelse på landet, 59 §
i lagen av samma dag (nr 252) örn kommunalstyrelse i stad och 54 § i lagen
av nämnda dag (nr 259) örn församlingsstyrelse, enligt vilka kommuns
eller församlings penningmedel, som ej erfordras för verkställande av nära
förestående utbetalningar, skola för kommunens och församlingens räkning
insättas hos bank eller å postgirokonto, dels ock på grund av stadgandena
i lagen den 27 juni 1924 (nr 320) örn förmynderskap och därmed
sammanhängande författningar, enligt vilka hinder föreligga för insättande
i centralkassa av förmyndarmedel.
Till säkerhet för vissa av centralkassas förbindelser är enligt riksdagens
beslut ställd särskild statsgarauti. I detta hänseende må hänvisas till
kungörelsen den 18 juni 1915 (nr 235) angående överlämnande till Sveriges
riksbank av svenska statens obligationer såsom pant för centralkassas
för jordbrukskredit förbindelser, kungörelsen den 29 juni 1928 (nr 296) angående
ytterligare överlämnande av dylika obligationer och kungörelsen
den 12 september 1930 (nr 336) angående samma obligationer. — Statsgarantien
är ställd i form av deposition hos riksbanken av svenska statens obligationer
till belopp av högst 20 procent av centralkassans upplåning med undantag
av kassans skuld till Svenska jordbrukskreditkassan. Obligationernas
belopp får icke i något fall överstiga 500,000 kronor eller understiga
100,000 kronor för varje centralkassa. De deponerade obligationerna skola
av riksbanken innehavas såsom en för samtliga centralkassans förbindelser
med undantag av kassans skuld till Svenska jordbrukskreditkassan
avsedd gemensam pant för ett belopp motsvarande högst 20 procent av kassans
upplåning enligt senaste upprättade bokslut dock lägst för 100,000
kronor med rätt för kassans fordringsägare att, i enlighet med vad nyss
angivits samt under följande villkor, använda panten till täckande av
sina fordringar, i den mån kassans egna tillgångar, de belopp inberäknade,
som på grund av medlemmarnas i kassan ansvarighet för dess förbindelser
kunna frän dem uttaxeras, därtill visa sig otillräckliga. Såsom villkor
för ifrågavarande pants användande gäller, att behovet av pantens
tillgripande skall styrkas genom intyg av det ombud, som förordnats för
tillsyn över kassans verksamhet, att medgivande till pantens användning
skall lämnas av länsstyrelsen i det län, där kassans styrelse har sitt säte,
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 93.
därvid tillika skola meddelas erforderliga föreskrifter angående sättet för
pantens tillgodogörande och för därigenom influtna medels fördelning mellan
fordringsägarna, att riksgäldskontoret ofördröjligen underrättas, då
dylikt medgivande lämnats, samt att obligationerna därvid tillika i första
hand skola liembjudas riksgäldskontoret för inlösen.
I förberörda skrivelse bar styrelsen för Svenska jordbrukskreditkassan
hemställt,
1. att centralkassornas rätt till inlåning å bankmässiga räkningar måtte
böjas från ett belopp, motsvarande två gånger den ansvarighet, som de till
centralkassan anslutna jordbrukskassorna sammanlagt hava för centralkassans
förbindelser, till ett belopp motsvarande tre gånger denna ansvarighet;
2.
att centralkassorna medgivas rätt att från en och samme insättare
å kapitalräkning och depositionsräkning mottaga upp till 30,000 kronor
i stället för 15,000 kronor;
3. att centralkassorna medgivas rätt att mottaga omyndigas medel;
4. att centralkassorna erhålla rätt att mottaga medel till förräntning
jämväl från kommuner, samfälligbeter och andra dylika institutioner;
5. att bestämmelserna örn statsgarantien för centralkassas förbindelser
måtte ändras sålunda, att garantien kommer att gälla 20 procent av inlåningen
utan maximering av garantibeloppet;
6. att centralkassornas utlåningsrätt till ekonomiska föreningar måtte
böjas från 1/io av medlemmarnas sammanlagda lånemaximum till */* av
samma lånemaximum;
7. att ekonomisk förening måtte beredas möjlighet att mot tecknande av
andel i centralkassa erhålla primärlån till högst e/io av gällande taxeringsvärde
å föreningen tillhörig fastighet;
8. att andra till centralkassa anslutna ekonomiska föreningar än jordbrukskassor
må äga en röst, dock att det högsta sammanlagda antalet
röster, som kan tillkomina sådana ekonomiska föreningar vid centralkassas
föreningsstämma, icke får överstiga V» av det samfällda röstetalet
vid stämman; och
9. att jordbrukskassa måtte befrias från skyldigheten att annonsera om
utträdande medlemmar.
Härjämte bar styrelsen för Svenska jordbrukskreditkassan i sin framställning
uttalat, att styrelsen anser, att möjlighet bör beredas även för
aktiebolag och enkla bolag att vinna anslutning till och kredit bos jordbrukskasserörelsen.
Av de i ifrågavarande framställning gjorda yrkandena kommer jag att
nu uppehålla mig endast vid de under punkterna 1 och 5 upptagna.
I framställningen har styrelsen för Svenska jordbrukskreditkassan såsom
stöd för sin hemställan örn utvidgad inlåningsrätt anfört:
Kungl. Maj:ts proposition nr 93.
5
Till följd av begränsningen i inlåningsrätten hade det saknats förutsättningar
för en organiserad verksamhet i egentlig mening för inlåningsrörelsens
utveckling, enär en del centralkassor utan någon propaganda för
inlåningen ändå uppnått eller närmat sig det medgivna maximum för
denna. På grund av den begränsade inlåningsrätten bleve upplåningen
allt för stor i förhållande till de penningmedel, som kunde anskaffas inlåningsvägen,
och detta verkade särskilt ogynnsamt under tider, som de
nuvarande, då inlåningsräntan vore högst väsentligt lägre än upplåningsräntan.
Det torde också kunna anses som ekonomiskt riktigt, att jordbrukskasserörelsen
genom egna ansträngningar och arbete själv sökte sörja
för sitt kapitalbehov genom direkta förbindelser med spararna. Öinge
sparmedlen onödiga omvägar, följde därav, att de bleve dyrare i sista
hand för låntagarna.
De år 1930 antagna bestämmelserna angående jordbrukskreditkasserörelsen
byggde i huvudsak på ett av jordbruksutredningen den 22 januari
1930 avgivet betänkande (st. off. utr. 1930: 2). Jordbruksutredningen föreslog
däri såsom maximum för centralkassornas inlåning ett belopp, motsvarande
fem gånger jordbrukskassornas ansvarighet för centralkassornas
förbindelser. Beträffande statsgarantien föreslogs, att något maximum
för densamma icke måtte fastställas. I propositionen till riksdagen
angående jordbrukets kreditkassor (nr 268) föreslogs emellertid i nu förevarande
hänseende de bestämmelser, som för närvarande äro gällande.
Framställningen har i dess helhet eller beträffande punkterna 1 och 5
tillstyrkts eller lämnats utan erinran i följande yttranden, nämligen av
riksgäldsfullmäktige, med reservation dock av två fullmäktige, Överståthållarämbetet,
länsstyrelserna i Östergötlands, Kristianstads och Gävleborgs
län samt allmänna ombudet i Mälarprovinsernas centralkassa och
Södra Sveriges centralkassa ävensom styrelsen för Östergötlands centralkassa.
Länsstyrelsen i Jämtlands län har tillstyrkt förslaget örn höjning
av inlåningsrätten för centralkassorna men avstyrkt förslaget örn borttagande
av maximum för garantibeloppet. Övriga hörda myndigheter och
korporationer hava avstyrkt framställningen eller i allt fall ställt sig
avvisande mot bifall till densamma för närvarande. Dr innehållet i yttrandena
torde här böra återgivas allenast följande.
Fullmäktige i riksgäldskontoret hava anfört: Enligt uppgift, som ställts
till fullmäktiges förfogande, hade centralkassornas sammanlagda inlåning
vid 1933 års utgång uppgått till inalles 11,878,320 kronor, under det att
beloppet av jordbrukskassornas sammanlagda ansvarighet för centralkassornas
förbindelser utgjort 9,799,600 kronor, medgivande alltså en total
inlåning inemot 20 miljoner kronor. Då emellertid enligt vad i framställningen
meddelats en del centralkassor redan uppnått eller närmade sig
den medgivna inlåningsgränsen och det ju för jordbrukskasserörelsen vore
av stor vikt, att den alltmer kunde tillfredsställa sitt utlåningsbehov genom
ökad inlåning, ansåge fullmäktige goda skäl föreligga för bifall till
framställningen örn höjning av inlåningsrätten. Skulle förslaget biiallas,
torde emellertid en ändring i nu gällande bestämmelser angående statsga
-
6
Kungl. May.ts proposition nr 93.
rantien bliva nödvändig. I detta hänseende kunde fullmäktige meddela, att
tre av do åtta centralkassorna redan utnyttjat hela garantibeloppet. Att
ändra bestämmelserna på sätt som föreslagits kunde fullmäktige dock
icke tillstyrka. En begränsning uppåt av garantibeloppet borde alltjämt
vara stadgad. Mot en höjning av det nämnda maximibelopp till exempelvis
750,000 kronor vore från fullmäktiges sida intet att erinra.
Allmänna ombudet för Södra Sveriges centralkassa har uttalat, att den
föreslagna ändringen av statsgarantiens innehåll för nämnda centralkassa
skulle vara av särskilt stor betydelse, enär kassans inlåning å bankmässiga
räkningar vid 1933 års utgång uppgått till omkring 2,500,000 kronor
samt statsgarantiens nu gällande maximibelopp därmed tillfullo utnyttjats,
vilket förhållande skulle kunna menligt inverka på blivande inlåning.
Då det med hänsyn särskilt till nuvarande ränteläge måste anses
vara av synnerligen stor betydelse för centralkassorna att vinna ökad inlåning
och detta genom förslaget kunde ske utan minskning av säkerheten
för insättarnas medel, vöre förslaget i hög grad förtjänt av bifall.
Statskontoret har såsom grund för sitt avstyrkande av förhöjning av
inlåningsmaximum anfört: Visserligen vore såsom Svenska jordbruks
kreditkassan
framhållit upplåningsräntan för närvarande väsentligt högre
än inlåningsräntan, vilket givetvis medförde vissa olägenheter för centralkassornas
förseende med för deras verksamhet erforderligt kapital, men
denna omständighet, som för övrigt torde sammanhänga med nuvarande
säregna ränteförhållanden och som sannolikt vore av övergående natur,
syntes så mycket mindre få anses avgörande, som det fastställda inlåningsmaximum
närmast torde hava tillkommit som ett skydd för insättarnas
intressen. Att märka vore även, att svårigheterna i avseende å kapitalanskaffningen
i betydande mån borde hava blivit avhjälpta därigenom,
att riksdagen år 1933 (skr. nr 138) besluta, att från riksgäldskontoret
skulle till Svenska jordbrukskreditkassan överlämnas svenska statens
fyraprocent obligationer till ett nominellt belopp av 5,000,000 kronor med
rätt för kassan att pantförskriva desamma för lån i riksbanken. Enligt
vad statskontoret inhämtat, hade ock obligationerna ifråga till ett belopp
överstigande 4 000,000 kronor belånats i nämnda bank till en räntefot motsvarande
bankens växeldiskonto. Inom ramen härför hade alltså möjlighet
öppnats för Svenska jordbrukskreditkassan att på fördelaktiga villkor
tillhandahålla vederbörande centralkassor erforderligt rörelsekapital.
Länsstyrelsen i Malmöhus lä/n har beträffande borttagandet av maximum
för statsgarantien framhållit, att, örn förslaget bifolles, centralkassorna
komme att intaga en synnerligen gynnad ställning i förhållande
till andra penninginrättningar. Örn kassorna därtill finge föra en självständig
räntepolitik, kunde det inträffa, att en dylik statsgaranti bleve
till skada för det allmänna. Enligt länsstyrelsens mening hade länets
centralkassa icke något behov av ökad statsgaranti.
Sparbanksinspektionen har framhållit, att centralkassas upplåning i
förevarande hänseende borde likställas med dess inlåning. Ett sådant likställande
tillämpades vid såväl affärsbankerna som sparbankerna och syntes
även vara riktigt, då ifrågavarande bestämmelser vore avsedda att
trygga insättarna, men riskerna för dessa uppenbarligen ökades i och med
en utvidgning av upplåningen. Jordbrukskasserörelsens upplåning hade
stigit till högst avsevärda belopp. Med hänsyn därtill vore det icke möjligt
att föreskriva, att upplåningen i berörda hänseende skulle inräknas
i inlåningen utan att samtidigt fastställa ett högre maximum för summan
Kungl. Maj:ts proposition nr 93. 7
av upplåning och inlåning än det, som nu gällde endast för inlåning. Huru
detta nya maximum borde normeras borde givetvis närmare utredas. Det
borde övervägas, örn ej detta maximum borde fastställas till ett belopp,
som motsvarade beloppet av jordbrukskassemedlemmarnas sammanlagda
lånemaximum, ökat med beloppet av vid varje tidpunkt utestående lån
mot sådan säkerhet, som omförmäldes i 50 § andra stycket i förordningen
örn jordbrukets kreditkassor. Dock syntes sistnämnda tilläggsbelopp aven
böra på lämpligt sätt begränsas. Med hänsyn till att jordbrukskassemedlemmarnas
länsrätt val i regel ej borde vara belt utnyttjad, syntes sannolikt,
att ett salunda fastställt maximum för upp- och inlåningen även
kunde anses täcka det behov av rörelsemedel, som uppstode på grund av
utlåning till ekonomiska föreningar och av andra orsaker. Det vore dock
möjligt, att ett sålunda beräknat maximum finge anses för högt. Det borde
nämligen framhållas, att säkerheten för centralkassas förbindelse till väsentlig
del utgjordes av jordbrukskassornas ansvarighet, som i sin tur
vore beroende av värdet av medlemmarnas personliga ansvar. Detta värde
kunde dock ej med någon säkerhet bedömas.
Fullmäktige i riksbanken hava framhållit, att förevarande framställning
avgivits nästan samtidigt med att enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande
tillkallats utredningsmän för att verkställa utredning rörande formerna
för en reglering av jordbrukets kreditförhållanden. Denna utredning
syntes intimt beröra jordbrukskasseorganisationen, enär utredningsmännen
enligt direktiven hade att överväga bland annat, huruvida icke ett
särskilt finansinstitut borde tillskapas för stödverksamhet från statens
sida till förmån för jordbrukarna. Enligt fullmäktiges mening talade
starka skäl för att i avbidan på utredningens resultat tills vidare icke
vidtaga någon ändring av bestämmelserna för jordbrukskasserörelsen.
Åt samma mening hava reservanterna bland riksgäldsfullmäktige, herrar
Hildebrand och A. Anderson, samt en reservant hos bank- och fondinspektionen,
herr Tamm, givit uttryck. Länsstyrelsen i örebro län anser,
att framställningen bör överlämnas till nyssberörda utredningsmän för
att tagas i övervägande vid uppdragets fullgörande.
Såsom från ett flertal håll påpekats torde de jämlikt Kungl. Majlis bemyndigande
den 15 december 1933 tillkallade utredningsmännen för verkställande
av utredning och avgivande av förslag rörande formerna för en
reglering av jordbrukets kreditförhållanden komma att syssla med frågor,
som beröra jordbrukskasserörelsen. Att under sådana förhållanden nu
vidtaga så omfattande ändringar i de med avseende å jordbrukskreditkasseorganisationen
gällande bestämmelserna, som av styrelsen för Svenska
jordbrukskreditkassan föreslagits, synes mig icke lämpligt, utan bör
frågan härom, med undantag som följer av vad jag strax skall föreslå,
hänskjutas till nyssberörda utredning.
I framställningen har omnämnts, att en del centralkassor uppnått eller
närmat sig det för inlåning från allmänheten medgivna maximum, två
gånger den ansvarighet, som do till centralkassorna anslutna jordbrukskassorna
sammanlagt hava för centralkassornas förbindelser. Enligt vad
jag inhämtat från Svenska jordbrukskreditkassan är det Skaraborgs läns
centralkassa, som uppnått maximibeloppet för inlåningen från allmänhet
Departements
chefen.
8 Kungl. Maj:ts proposition nr 93.
ten å bankmässiga räkningar. Centralkassornas ställning Antalet andelar Två gånger jordbruks- |
i förevarande Inlåning per |
||
Centralkassa |
i jordbruks-kassorna |
kassornas ansvarighet |
den *l/i* 1933 |
Gävleborgs läns ............ |
........ 17,939 |
1,793,900 |
965,337 |
Malmöhus läns ............ |
........ 19,455 |
1,945,500 |
903,805 |
Mellersta Norrlands .... |
........ 33,358 |
3,335,800 |
2,637,893 |
Mellersta Sveriges........ |
........ 11,537 |
1,153,700 |
189,679 |
Mälarprovinsernas........ |
........ 29,710 |
2,971.000 |
2,150,865 |
Skaraborgs läns ............ |
........ 13,731 |
1,373,100 |
1,373,100 |
Södra Sveriges ............ |
........ 44,799 |
4,479,900 |
2,534,993 |
Östergötlands ................ |
........ 27,300 |
2,730,000 |
1,315,285 |
Givet är, att det för centralkassorna är av betydelse att medelst inlåning
från allmänheten kunna fylla sitt kapitalbehov. Örn de bestämmelser,
som reglera kreditkasserörelsen, skulle lägga hinder i vägen därför,
torde detta komma att vara till men för rörelsen. Jag anser därför, att
det redan nu bör beredas centralkassorna möjlighet att fortsätta med sin
inlåning, även örn det nu gällande maximum har uppnåtts. En generell
höjning av maximum torde dock i frågans nuvarande läge ej böra ske,
utan bör det läggas i Kungl. Maj:ts hand att, där skäl därtill äro, medgiva
en höjning av maximum för inlåningen till tre gånger den ansvarighet,
som de till centralkassorna anslutna jordbrukskassorna sammanlagt
hava för centralkassornas förbindelser. I enlighet härmed bör till § 31 i
förordningen örn jordbrukets kreditkassor göras visst tillägg på sätt framgår
av bilaga till detta protokoll. Ifrågavarande ändring av^ § 31 torde
böra träda i kraft å dag, som Kungl. Majit bestämmer.
Därest dylik jämkning av bestämmelserna örn maximum för centralkassornas
inlåning kommer till stånd, torde även en höjning av det maximibelopp,
som gäller för de statsobligationer, vilka enligt medgivande av
riksdagen i skrivelser den 19 mars 1915 (nr 132), den 1 juni 1928 (nr 314)
och den 11 juni 1930 (nr 378) överlämnas såsom pant för envar centralkassas
samtliga förbindelser med undantag av kassans skuld till Svenska
jordbrukskreditkassan, böra ifrågakomma. Att märka är, att beträffande
tre centralkassor 20 procent av kassornas in- och upplåning, med undantag
av upplåningen från Svenska jordbrukskreditkassan, överstiga
maximibeloppet för de pantförskrivna obligationerna, 500,000 kronor. Att
såsom Svenska jordbrukskreditkassan hemställt helt borttaga bestämmelserna
örn ett maximibelopp för obligationerna lärer dock icke böra ifrågakomma.
Jag förordar fullmäktiges i riksgäldskontoret förslag, att maximibeloppet
höjes till 750,000 kronor.
Vad beträffar förslaget örn höjning av det maximibelopp, som gäller
för mottagande från en och samme insättare av medel å depositions- och
kapitalräkning hos centralkassa, från 15,000 kronor till 30.000 kronor må
erinras, att det enligt § 29 i förordningen örn jordbrukets kreditkassor
tillkommer Kungl. Majit att besluta i förenämnda hänseende.
Kungl. Maj:ts proposition nr 93. &
Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj :t måtte
föreslå riksdagen att
1) antaga det såsom bilaga till detta protokoll fogade
förslag till förordning angående ändrad lydelse
av § 31 förordningen den 3 juli 1930 (nr 317) örn jordbrukets
kreditkassor;
2) besluta den ändring i gällande bestämmelser
angående överlämnandet till Sveriges riksbank av
svenska statens obligationer såsom pant för envar centralkassas
för jordbrukskredit förbindelser, att nuvarande
maximibeloppet för obligationerna höjes från
500,000 till 750,000 kronor.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan lämnar Hans Majit Konungen
bifall samt förordnar, att proposition i ämnet
av den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar,
skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Allan Tigerschiöld.
Bihang (ill riksdagens protokoll 1S34. 1 sami. Nr 93—9U.
O
10
Kungl. Majlis proposition nr 93.
Bilaga.
Förslag
till
förordning angående ändrad lydelse av § 31 förordningen den
3 juli 1930 (nr 317) om jordbrukets kreditkassor.
Härigenom förordnas, att § 31 förordningen den 3 juli 1930 om jordbrukets
kreditkassor skall erhålla följande ändrade lydelse:
§ 31.
Centralkassas inlåning å bankmässiga räkningar må icke överskrida ett
belopp, motsvarande två gånger den ansvarighet, som de till centralkassan
anslutna jordbrukskassorna sammanlagt hava för centralkassans förbindelser,
Kungl. Majit dock obetaget att, där skäl därtill äro, medgiva,
att inlåningen må uppgå till ett belopp, motsvarande tre gånger nämnda
ansvarighet.
Denna förordning träder i kraft den--