Kungl. Majlis proposition nr 87.
1
Nr 87.
Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående ytterligare statsbidrag
för undersökning rörande reglering av Lyckebyån; given
Stockholms slott den 1 februari 193å.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över jordbruksarenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
GUSTAF.
Per Edvin Sköld.
Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans
Majit Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 1 februari
1934.
Närvarande:
Statsministern Hansson, statsråden Undén, Schlyter, Wigforss, Möller,
Levinson, Vennerström, Leo, Engberg, Ekman, Sköld.
Chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Sköld, anför:
I proposition nr 99 till 1928 års riksdag hemställde Kungl. Maj:t örn
bemyndigande att av statens avdikningsanslag använda högst 14,000 kronor
för undersökning rörande reglering av Lyckebyån beträffande sträckan Fursjön—Bockebosjön
i norr och Bånga damm omkring 800 meter nedanför
Kroksmåla i söder. I propositionen framhölls, att företaget berörde omkring
260 intressenter, vilka vore småbrukare med i allmänhet svag ekonomisk
ställning, som icke medgåve dem att påtaga sig den risk, ett negativt
resultat av undersökningen skulle föra med sig. Skulle åter undersökningen
giva säkert stöd för antagandet, att företaget bleve ekonomiskt bärkraftigt,
Bihang till riksdagens protokoll 1934. 1 sami. Nr S7- 1
2
Kungl. May.ts proposition nr 87.
en sak som vore av synnerlig vikt att med största möjliga pålitlighet få
utrönt, kunde förväntas, att företaget med hänsyn till sin omfattning samt
jordens uppdelning på ett synnerligen stort antal förut svaga brukningsdelar
skulle bliva av utomordentligt stor betydelse ej endast för de särskilda
intressenterna utan för hela orten och dennas framtida utveckling. På
grund härav och då vissa omständigheter tydde på att förutsättningar förelåge
för ett bärigt företag, borde staten träda hjälpande emellan för möjliggörande
av en fullständig utredning, vilken eljest näppeligen torde komma
till stånd.
Riksdagen biföll propositionen samt underströk i sin skrivelse (nr 181)
den synnerliga vikten av att sådana åtgärder träffades, varigenom betryggande
garantier kunde vinnas för att de undersökningar, som avsåges att
med statsanslaget utföras, måtte komma att lämna ett tillförlitligt resultat.
Kungl. Majit ställde härefter den 13 september 1923 från statens avdikningsanslag
ett belopp av 14,000 kronor till länsstyrelsens i Blekinge län
förfogande för verkställande av undersökning med fullständig plan jämte
kostnadsförslag, utförd med den tillförlitlighet, att den kunde läggas till
grund för syneförrättning enligt vattenlagens föreskrifter. För statsbidragets
utgående meddelades biand andra följande särskilda bestämmelser:
Undersökningen skulle handläggas av sådan förrättningsman, som omförmäldes
i 10 kap. 32 § i vattenlagen. Uppskattning av den genom företaget
uppkommande jordförbättringens värde skulle ske med biträde av
gode män. Länsstyrelsen ägde att av ifrågavarande medel mot vederbörliga
räkningar dels utbetala gottgörelse till vederbörande förrättningsman enligt
bestämmelserna i gällande lantbruksingenjörstaxa dels ock gälda de övriga
kostnader, som vore erforderliga för den ifrågavarande undersökningens
bringande till stånd, med undantag för kostnader för hantlangning och därvid
erforderlig material. Intressenterna skulle, innan statsbidrag finge utbetalas,
till länsstyrelsen avlämna förbindelse att ansvara för sist om förmälda
kostnader. Avbrötes undersökningsarbetet genom intressenternas förvållande
innan detsamma blivit slutfört, skulle det åligga intressenterna att
till statsverket återbära, vad av ifrågavarande medel utbetalats. För infriande
av förenämnda förbindelse ävensom för berörda återbetalning skulle
ställas borgen, som, därest densamma utfärdades av annan än hushållningssällskap
eller annan dylik allmän institution, skulle vara till vederhäftigheten
styrkt. Från det statsbidrag, som enligt gällande bestämmelser framdeles
kunde anvisas till företagets utförande från statens avdikningsanslag,
skulle avräknas vad för nu ifrågavarande ändamål utbetalats.
I gemensam skrivelse den 20 december 1933 hava länsstyrelsen i Blekinge
län och länets hushållningssällskap hemställt, att för undersökningen måtte
anvisas ytterligare 16,000 kronor, samt till stöd härför anfört i huvudsak
följande.
Undersökningsarbetet, som tog sin början hösten 1929, hade sedan bedrivits
under årens lopp med växlande intensitet, alltefter den tid som
stått och graden av de arbetskrafter som ställts till förrättningsmannens,
lantbruksingenjören Wixells förfogande. Arbetet hade, enligt förrättningsmannens
uppgift, nu fortskridit så långt, att de synnerligen omfattande
3
Kungl. Maj:ts proposition nr 87.
egentliga fältundersökningarna vore helt avslutade, frånsett sådana, som
avsåge utrönandet av företagets inverkan på nedanliggande vattenverk,
sanitära förhållanden m. m. och för vilka enligt vattenlagen skulle anlitas
biträdande förrättningsman. Fullt klara vore ytterligare följande arbeten,
nämligen utredningen i lantmäterikontoren angående de särskilda hemmansdelarnas
registernummer, ägofigurernas numrering med hänsyn härtill och
upprättandet av erforderlig ägobeskrivning. Påbörjade men ännu ej helt
avslutade vore arealuträkningen av markerna, ägofigurernas höjdlägesgradering
och uträkningen av båtnadsvärdena samt vidare erforderliga
hydrografiska utredningar för bestämmandet av den fördjupade Lyckebyåns
och sidokanalernas dimensioner ävensom upprättandet av profil- och sektionsritningar
för dem. Härtill komme — förutom utredning av företagets inverkan
på nedanliggande vattenverk m. m. — upprättandet av ritningar till
erforderliga broar samt slutliga beräkningar av de sammanlagda arbets- och
ersättningskostnaderna. Sedan numera de egentliga fältundersökningarna
blivit avslutade samt kostnaderna för undersökningens slutförande sålunda
med någon större grad av tillförlitlighet kunde överblickas, hade Wixell på
begäran ingivit en beräknad arvodesräkning, utvisande vad sammanlagda
undersökningskostnaden kunde beräknas komma att slutligen belöpa sig till.
Då denna räkning — i vilken även upptagits ett beräknat arvode till biträdande
förrättningsman å 3,000 kronor — slutade å 28,521 kronor 75 öre,
skulle alltså enligt denna uppskattning, som enligt sakens natur endast
kunde vara approximativ, för undersökningens slutförande erfordras ett
ytterligare belopp av omkring 14,500 kronor. Enligt uppgift av Wixell
skulle det hittills beviljade beloppet 14,000 kronor ej ens fullt förslå till det
hittills utförda arbetet. I detta sammanhang finge nämnas, att den ytterligare
hantlangningskostnad, som kunde komma i fråga, torde inskränka
sig till en obetydlighet. Den hittillsvarande liantlangningskostnaden, som
uppgått till omkring 5,500 kronor, hade i enlighet med riksdagens beslut
bestritts av intressenterna själva, vilka dock därvid haft att förfoga över
1,500 kronor, som en enskild för företaget intresserad person skänkt till
ändamålet.
Att undersökningskostnaden sålunda kunde antagas komma att så väsentligt
överskrida den ursprungligen beräknade torde vara att i huvudsak tillskriva
följande omständigheter. Först och främst läge i sakens natur, att,
då det gällde ett företag av den omfattning, varom här vore fråga, varje
förhandsberäkning måste bliva synnerligen osäker. Vad som särskilt fördyrat
undersökningskostnaderna hade varit, att de vattenskadade markerna
ej i den utsträckning, som från början antagits, utgjorde större sammanhängande
områden, utan till väsentlig del bestode av långsträckta dälder
på ofta flera kilometers längd. Därjämte hade undersökningarna av det
förhållandevis stora antal sjöar och gölar, som komme att beröras av företaget,
varit synnerligen tidskrävande. Under större delen av den tid, som
åtgått för undersökningarna, hade vidare markerna stått under ett ofta flera
decimeter djupt vattenlager, vilket i hög grad försvårat och fördröjt arbetet.
Markerna vore dessutom uppdelade på en stor mängd småfastigheter med
invecklade äganderätts- och skiftesförhållanden, vilka även hade krävt vidlyftiga
och tidsödande undersökningar.
Beträffande resultatet av de hittills verkställda undersökningarna hade
Wixell uppgivit, att dessa syntes giva vid handen, att företaget icke komme
att fä fullt den stora omfattning, som ursprungligen tänkts. Antalet av de
fastigheter, sorn berördes av företaget, hade visat sig uppgå till omkring
210 — därav omkring 150 i Blekinge och omkring 60 i Kalmar biri —-
Departements
chefen.
4 Kungl. Maj:ts proposition nr 87.
emot ursprungligen beräknade 260. Arealen av de nu vattenskadade marker,
som genom torrläggningen synts kunna omvandlas till åker, torde i allt fall
kunna beräknas till omkring 4,000 tunnland. Även om denna areal vore
avsevärt mindre än den före undersökningens igångsättande — med ledning
huvudsakligen av utav markägarna själva lämnade upplysningar — preliminärt
beräknade till 5 å 6,000 tunnland, kunde, enligt Wixell, å andra
sidan kostnaderna antagas bliva så mycket lägre än de, från vilka man utgått
vid förhandsberäkningen, att proportionen mellan båtnaden och kostnaden
bleve ungefär densamma som den, med vilken man från början
räknat.
Med stöd av vad sålunda anförts Ange länsstyrelsen och hushållningssällskapet
— med framhållande av att den med åren skärpta jordbrukskrisen
gjort det än mera omöjligt för företagets intressenter att, utöver vad
som åtgått och kunde komma att åtgå till hantlangning, bestrida den erforderliga
Undersökningskostnaden — anhålla, att vad ytterligare kunde
erfordras för slutförande av ifrågavarande undersökning beviljades av statsmedel.
Skulle undersökningen kunna jämväl i fortsättningen utföras med
den grundlighet och tillförlitlighet, som riksdagen uppställt som ett villkor
för anslagets beviljande, torde tilläggsanslaget ej böra sättas lägre än vad
som framginge av Wixells förut åberopade beräknade arvodesräkning. Med
tanke på de ovissa faktorer, med vilka man fortfarande hade att räkna,
torde det tvärtom, för undvikande örn möjligt av ytterligare äskanden, vara
välbetänkt att i stället höja beloppet något och sålunda bestämma tilläggsanslaget
till 16,000 kronor.
Länsstyrelsen i Kalmar län och samma läns södra hushållningssällskaps
förvaltningsutskott hava i skrivelser respektive den 27 december 1933 och
den 2 januari 1934 tillstyrkt framställningen.
Lantbruksstyrelsen har i remissyttrande den 16 januari 1934 anfört, att
genom de i Kungl. Maj:ts beslut den 13 september 1928 stadgade villkor
för åtnjutande av statsbidraget å 14,000 kronor till ifrågavarande undersökningar
full kontroll över medlens användning torde hava möjliggjorts.
Styrelsen funne intet vara att erinra mot att till fortsättandet av undersökningarna
från statens avdikningsanslag anvisades ytterligare statsbidrag
med i ansökningen angivet belopp, högst 16,000 kronor, att utgå
enligt enahanda villkor, som gällde för det till undersökningarna tidigare
anvisade bidraget.
Med hänsyn till de omständigheter, som föranlett 1928 års beslut örn
statsbidrag till undersökning rörande Lyckebyåns reglering, torde undersökningen
böra utan avbrott få slutföras. Att den 1928 gjorda kostnadsberäkningen
ej hållit streck är visserligen beklagligt men synas förklarliga
orsaker till fördyringen hava anförts i den nu föreliggande framställningen.
Då företagets intressenter icke torde vara så ekonomiskt situerade, att de
skäligen kunna påläggas kostnader utöver hantlangningskostnader, förordar
jag fördenskull, att de till 16,000 kronor uppskattade ytterligare utgifterna
för undersökningens slutförande bestridas av statsmedel. Medlen
böra, liksom den tidigare anvisningen, beredas från statens avdiknings
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 87.
5
anslag att utgå enligt enahanda bestämmelser som de i Kungl. Majits
förberörda beslut den 13 september 1928 angivna. Statsbidraget, för vars
beviljande erfordras riksdagens medgivande, torde ej böra inräknas i det
belopp, som Kungl. Maj:t enligt riksdagens beslut äger bevilja från statens
avdikningsanslag för visst år.
I detta sammanhang må nämnas, att länsstyrelsen i Blekinge län och
länets hushållningssällskap i särskild skrivelse den 22 december 1933 hemställt,
att Kungl. Maj:t i anledning av omfattningen av det torrläggningsföretag,
med avseende å vilket förberörda undersökning pågår, måtte låta
till ledning för den nybildning av fastigheter, som blir en följd av företagets
genomförande, genom sakkunnig person uppgöra en förhandsplan
samt för ändamålet anvisa ett anslag av förslagsvis 5,500 kronor. Denna
framställning har för yttrande remitterats till vissa myndigheter. Därest
den vid närmare prövning befinnes böra bifallas, torde eventuellt statsbidrag
kunna utgå av till Kungl. Maj:ts förfogande stående medel, varför
ärendet i denna del ej behöver underställas riksdagen.
Under åberopande av det anförda hemställer jag nu, att Kungl. Majit
måtte föreslå riksdagen
att bemyndiga Kungl. Majit att av statens avdikningsanslag
anvisa högst 16,000 kronor för slutförande
av undersökningen rörande reglering av vissa delar av
Lyckebyån.
Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan bifaller Hans Majit Konungen
samt förordnar, att proposition i ämnet av
den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar,
skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet!
Allan Tigerschiöld.
Bihang till riksdagens protokoll 193''t. 1 sami. Nr 87.
2