Kungl. Maj:ts proposition''Nr 86.
1
Nr 86.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående gäldande i vissa
fall ur kyrkofonden av understöd i anledning av olycksfall
i arbete å skogar till sådana ecklesiastika boställen,
som avses i 1 § ecklesiastik boställsordning den 30 augusti
1932; given Stockholms slott den 1 februari 1934.
Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över ecklesiastikärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
för sin del lämna det medgivande, som omförmäles i föredragande departementschefens
hemställan.
GUSTAF.
Arthur Engberg.
Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 1
februari 1934.
Närvarande:
Statsministern Hansson, statsråden Undén, Schlyter, Wigforss, Möller,
Levinson, Vennerström, Leo, Engberg, Ekman, Sköld.
Departementschefen, statsrådet Engberg anför:
Genom ikraftträdandet den 1 maj 1933 av den nya ecklesiastika boställslagstiftningen
har domänverkets förvaltningsuppgift beträffande de i ecklesiastik
boställsordning omförmälda boställen överflyttats, i fråga örn löneboställen,
å vederbörande pastorat samt, i fråga örn allmänna kyrkohemman,
å vederbörande stiftsnämnd.
Den förändrade förvaltaingsordningen innebär, bland annat, i avseende å
Bihang till riksdagens protokoll 1934. 1 sami. Nr 86. I
2
Kungl. Maj:ts proposition Nr 86.
skogen, att de förvaltningskostnader, som enligt den tidigare gällande ordningen
bestredos av kyrkofondens medel, oavsett de särskilda skogarnas
bruttoinkomster, numera skola för löneboställena gäldas beträffande varje
särskild skog av det pastorat, för vilket bostället utgör avlöningstillgång. A
de allmänna kyrkohemmanen åter skola dessa förvaltningskostnader jämlikt
stadgande i 6 § kyrkofondslagen alltfort — men särskilt för varje skog —
gäldas av kyrkofonden.
Fråga har emellertid nu uppkommit angående sättet för gäldande för tiden
från och med den 1 maj 1933 av viss förvaltningskostnad för dessa boställen,
nämligen dels av en till en f. d. kronojägare å ett allmänt kyrkohemman
genom Kungl. Maj:ts beslut den 19 mars 1926 beviljad pension ur
kyrkofonden och dels av olycksfallsersättningar och livräntor, som tillerkänts
vissa personer på grund av olycksfall i arbete före den 1 maj 1933 å skogar,
hörande till ifrågavarande boställen. Sagda utgifter hava intill nyssnämnda
tid utgjorts av domänstyrelsen med av ämbetsverket omhänderhavda
kyrkofondsmedel.
Genom beslut den 28 april 1933 anbefalldes domänstyrelsen att verkställa
och till Kungl. Maj:t inkomma med utredning och förslag angående
gäldandet efter den 1 maj 1933 av berörda utgifter. Till åtlydnad härav
har styrelsen med skrivelse den 8 juli 1933 såsom utredning i ärendet överlämnat
tre skrivelsen bilagda förteckningar.
Enligt dessa förteckningar utgå understöden med följande belopp, nämligen
omförmälda
pension till en f. d. kronojägare å ett allmänt
kyrkohemman...............................kronor 1,368:—,
varå beräknas dyrtidstillägg, som för närvarande uppgår
till omkring............................... » 200: —;
livräntor enligt vederbörliga beslut av riksförsäkringsan
stalten,
tillhopa.............................. » 3,582:19,
varav 171 kronor 67 öre belöpa å en arbetare, som skadats
å ett allmänt kyrkohemman; samt
andra av riksförsälcringsanstalten tillerkända olycksfallsersättningar,
som icke slutligt reglerats före den 1 maj
1933, tillhopa............................... > 374:50,
varav 42 kronor 40 öre belöpa å en likaledes på ett allmänt
kyrkohemman skadad arbetare.
Olycksfallsersättningarna avse redan utgivna sjukpenningar, ersättningar
för behandling och läkarintyg m. m.; krav på ytterligare sådan ersättning
kunna i vissa fall emotses.
Spörsmålet angående sättet för bestridandet av omförmälda utgifter efter
den 1 maj 1933 upptogs av domänstyrelsen i skrivelse till Kungl. Maj:t den
22 mars 1933 angående avveckling av domänverkets ifrågavarande förvalt
-
3
Kungl. Maj:ts proposition Nr 86.
ningsuppgift. Styrelsen hemställde därvid, att Kungl. Majit måtte meddela
föreskrift angående utgifternas fortsatta bestridande.
I utlåtande den 15 april 1933 anförde kammarkollegiet beträffande domänstyrelsens
nyssberörda hemställan i huvudsak följande:
Det syntes kollegiet synnerligen tvivelaktigt, om den nya lagen örn kyrkofond
lämnade utrymme för möjligheten att på kyrkofonden lägga några
kostnader av ifrågavarande slag, med undantag givetvis för fall då kostnaden
hänförde sig till allmänt kyrkohemman, eller örn det icke måste anses
förutsatt, att dylika kostnader måste för framtiden behandlas som annan
förvaltningskostnad å skogen.
Därest emellertid möjlighet skulle anses föreligga att låta kyrkofonden i
större utsträckning än nyss berörts för framtiden ansvara för utgörande av
redan utgående pensioner och andra kostnader som nu sagts, syntes det
kollegiet som kunde ifrågavarande spörsmål icke lösas generellt vare sig
genom att lägga hela den kostnad, varom fråga vore, på kyrkofonden eller
genom att belasta vederbörande skog eller skogar med den i varje fall förekommande
särskilda utgiften. Förhållandena syntes nämligen kunna vara
väsentligt olika i olika fall. Örn exempelvis en extra kronojägare vid pensionerandet
sedan en längre tid tjänstgjort uteslutande å en och samma
skog, syntes det knappast kunna ifrågasättas annat än att denna skog i
fortsättningen skulle få ansvara för pensionens utgörande. Om däremot ett
ersättningsbelopp skulle utgå för ett olycksfall, som inträffat för en arbetare
som haft ett tillfälligt arbete å en obetydlig skog, kunde det måhända
vara obilligt att låta denna skog framdeles ansvara för utgiften.
Kollegiet ifrågasatte därför, huruvida icke utredning borde verkställas,
huru i varje särskilt fall utgående understöd borde bestridas. I händelse
åter Kungl. Majit ej skulle finna skäl härför, tillstyrkte kollegiet meddelande
av föreskrift att fullgörandet av utbetalningen av berörda understöd
skulle, då fråga vore örn kostnad som hänförde sig till allmänt kyrkohemman,
åligga kyrkofonden, samt i avseende å kostnad, som hänförde sig
till skog till löneboställe, åligga vederbörande pastorat att såsom annan
förvaltningskostnad bestridas av vederbörande boställes medel; och borde
Kungl. Majit tillika förklara sig vilja på ansökning i förekommande fall
i händelse av fog bestämma annorledes rörande utgifternas bestridande.
Statskontoret har vidare den 17 oktober 1933 avgivit utlåtande över den
av domänstyrelsen med skrivelsen den 8 juli 1933 överlämnade utredningen.
Ämbetsverket anför därvid följande:
De pensioner m. m., örn vilka här vore fråga, torde för framtiden böra
bestridas av kyrkofondens medel och utbetalningarna verkställas av statskontoret
såsom förvaltare av nämnda fond.
Då kyrkofondslagens bestämmelser om utgifter, som skola av kyrkofonden
gäldas, emellertid icke ansetts kunna utan vidare medgiva bestridande
av utgifter av nu förevarande slag, torde särskilt stadgande i lagen
vara erforderligt.
Ovan omförmälda pension samt ifrågavarande understöd, vare sig de sistnämnda
ännu äro till sina belopp slutligt fastställda eller icke, hava samtliga
4
Kungl. Maj:ts proposition Nr 86.
avseende å personer, som varit sysselsatta med arbete å ecklesiastika skogar.
I egenskap av förvaltare av skogarna och arbetsgivare för arbetarna därå
Ilar domänverket i vederbörlig ordning förpliktats bestrida utbetalningarna,
för vilket ändamål tillgängliga kyrkofondsmedel tagits i anspråk. Sedan förvaltningsuppgiften
numera upphört, disponerar domänverket icke längre medel
ur kyrkofonden för utgifternas fortsatta gäldande, varför bestämmelser
härför torde erfordras.
De utgifter av förevarande slag, som avse allmänna kyrkohemman, d. v. s.
sådana boställen, som indragits till kyrkofonden, torde jämlikt 6 § kyrkofondslagen
böra bestridas ur samma fond. Av detta slag är ovannämnda
pension samt en livränta och en oreglerad olycksfallsersättning. Föreskrift
torde erfordras allenast beträffande den myndighet, som skall verkställa utbetalningarna.
Beträffande övriga understöd —- enligt den ovan lämnade redogörelsen
återstående livräntor och ännu ej reglerade olycksfallsersättningar — råda
däremot olika meningar angående sättet för deras fortsatta bestridande.
För min del vill jag ansluta mig till statskontorets uppfattning, att jämväl
dessa utgifter, som successivt komma att minskas till dess de inom en
relativt begränsad tid helt upphöra, alltfort böra bestridas av kyrkofondens
medel. Att i enlighet med vad kammarkollegiet ifrågasatt fastställa, huruvida
i det enskilda fallet vederbörande pastorat eller kyrkofonden rättvisligen
bör utgöra understöden, torde bliva vanskligt och tillika medföra betydande
utredningsarbeten. Då därjämte i det övervägande antalet fall, även
om vederbörande pastorat i första hand skulle åläggas gälda desamma,
kyrkofonden genom ökade tillskott till pastoratet i allt fall slutligen komme
att få bära utgifterna därför, anser jag starka skäl tala för statskontorets
förslag. Då dessutom de ecklesiastika löneboställenas normalavkastningsvärden
redan äro fastställda, skulle det medföra avsevärda praktiska svårigheter
örn pastoraten nu ålades att i första hand gälda dessa utgifter, vilka i så fall
skulle belasta boställsavkastningen.
Ifrågavarande understöd, i den mån de ej avse allmänna kyrkohemman,
torde såsom statskontoret angivit icke med kyrkofondslagens nuvarande
avfattning utan vidare kunna utgöras av kyrkofonden. Med hänsyn till
utgifternas tillfälliga karaktär finner jag det ej erforderligt att föreslå ett
särskilt lagstadgande örn deras bestridande ur kyrkofonden, utan torde ett
medgivande härom av riksdag och kyrkomöte vara tillfyllest.
I fråga om vilken myndighet, som skall handhava utbetalningarna, torde,
vid bifall till mitt förslag, Kungl. Majit framdeles utfärda föreskrifter.
Under åberopande av vad som sålunda anförts hemställer jag, att Kungl.
Majit ville föreslå riksdagen att för sin del medgiva
att understöd, som tillerkänts eller må varda i vederbörlig
ordning tillerkända personer på grund av olycksfall i
arbete före den 1 maj 1933 å skogar till sådana ecklesia
-
5
Kungl. May.ts proposition Nr 86.
stikå boställen, som avses i 1 § ecklesiastik boställsordning
den 30 augusti 1932, må gäldas ur kyrkofonden, i den mån
de ej redan enligt gällande bestämmelser kunna bestridas
ur nämnda fond.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan
behagar Hans Maj:t Konungen lämna bifall och
förordnar, att till riksdagen skall avlåtas proposition av den
lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Lars Tunberg.
Bihang till riksdagens protokoll 1934. 1 sami. Nr 86.
2