Kungl. Majlis proposition nr 84.

1

Nr 84.

Kungl. Marits proposition till riksdagen angående rätt för vattenr
ätt sing enjör erna L. E. Wedberg, S. L. C. Aspegrén
och K. J. Elfström att för placering i löneklass få
tillgodoräkna viss tjänstgöring; given Stockholms slott
den 1 februari 1934.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över justitiedepartementsärenden för denna dag, föreslå riksdagen
att bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande
departementschefen hemställt.

GUSTAF.

K. Schlyter.

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför
Hans Majit Konungen i statsrådet å Stockholms
slott den 1 februari 1934.

Närvarande:

Statsministern Hansson, statsråden Undén, Schlyter, Wigforss, Möller,

Levinson, Vennerström, Leo, Engberg, Ekman, Sköld.

Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anför chefen
för justitiedepartementet, statsrådet Schlyter:

Den från och med år 1933 genomförda förändrade organisationen av vattendomstolarna
— varigenom dessa domstolar överfördes från extra till ordinarie
stat — innebar beträffande vattenrättsingenjörsbefattningarna, att dessa
till skillnad från vad dessförinnan varit förhållandet organiserades såsom
självständiga tjänster. Befattningarna placerades därvid i lönegraden B 30,
innefattande löneklasserna 30—33. Några bestämmelser om särskild lönetur
för vattenrättsingenjör, vilken kom att övergå från den gamla till den nya
organisationen, blevo emellertid icke meddelade.

Bihang till riksdagens protokoll 1984. 1 sami. Nr 84.

1

2

Kungl. Majlis proposition nr 8Jf.

Den 23 december 1932 utnämnde och förordnade Kungl. Majit dåvarande
distriktschef en inom väg- och vattenbyggnadsväsendet Lars Erik Wedberg
samt dåvarande lantbruksingenjörerna Seth Leonard Canutus Aspegrén och
Karl Johan Elfström att från och med den 1 januari 1933 vara vattenrättsingenjörer,
Wedberg vid Norrbygdens samt Aspegrén och Elfström vid österbygdens,
Söderbygdens och Västerbygdens vattendomstolar. Vid tillträdet
av sistnämnda tjänster hade en var av Wedberg och Aspegrén —- av vilka
den förre varit distriktschef från och med den 24 december 1908 till och med
den 30 juni 1930, då han i anseende till vägväsendets omorganisation överfördes
å indragningsstat, och den senare lantbruksingenjör sedan år 1915 —
innehaft oavbrutet förordnande å vattenrättsingenjörsbefattning från och med
den 1 januari 1919, varjämte Elfström, som blev ordinarie lantbruksingenjör
år 1913, oavbrutet under åren 1919—1923 och 1926—1932 på förordnande
uppehållit vattenrättsingenjörsbefattning.

I skrivelse till statskontoret den 26 januari 1933 anhöll vattenöverdomstolen
-— som i första hand hade att pröva och avgöra frågan örn vattenrättsingenjörs
placering i löneklass -—- örn statskontorets yttrande huruvida envar av Wedberg,
Aspegrén och Elfström kunde för uppflyttning i högre löneklass inom
lönegraden B 30 tillgodoräkna någon del av den tid, han före den 1 januari
1933 uppehållit befattning såsom vattenrättsingenjör, eller örn han annorledes
genom placering i löneklass kunde komma i åtnjutande av någon förmån i
anledning av berörda tjänstgöring. Tillika hemställde vattenöverdomstolen
om statskontorets utlåtande över en av Elfström till vattenöverdomstolen den
14 januari 1933 ingiven, till Kungl. Majit ställd ansökning, däri denne under
åberopande av sin förutvarande samtidiga tjänstgöring såsom vattenrätts- och
lantbruksingenjör anhållit att bliva förklarad berättigad till placering i 33 :e
löneklassen.

I yttrande till vattenöverdomstolen den 11 mars 1933 tillkännagav statskontoret
såsom sin uppfattning, att Wedberg, Aspegrén och Elfström allenast
genom beslut av Kungl. Majit eller av Kungl. Majit och riksdagen kunde förklaras
berättigade till placering i högre löneklass än den lägsta inom lönegraden
B 30. Statskontorets yttrande är av i huvudsak följande lydelse:

Enär några särskilda bestämmelser örn lönetur icke blivit meddelade i samband
med genomförandet vid 1932 års riksdag av den nya organisationen av
vattendomstolarna, torde vid sådant förhållande i fråga örn placering i löneklass
av här ifrågavarande befattningshavare bestämmelserna i allmänna avlöningsreglementet
den 6 juni 1925 (nr 270) böra vinna tillämpning. Då
samtliga tidigare innehaft annan ordinarie befattning i statens tjänst, vore
de jämlikt 12 § 1 mom. fjärde stycket berörda reglemente berättigade att för
uppflyttning i högre löneklass tillgodoräkna den tid utöver tre år, varunder
de före den 1 januari 1933 såsom ordinarie tjänstemän inom de närmaste nio
åren dessförinnan på förordnande eller å extra stat uppehållit befattning, som
i avseende å arbetets art och omfattning funnes svara mot, vara jämförbar
med eller högre än de av dem nu innehavda vattenrättsingenjörsbefattningar.

Även om tjänstgöringen som vattenrättsingenjör före den 1 januari 1933 i
avseende å arbetets art kunde anses likvärdig med vad som efter omorganisationen
ålåge vattenrättsingenjör, torde emellertid det i författningen uppställ -

Kungl. Maj:ts proposition nr 84.

3

ela kravet på att likvärdighet skulle förefinnas även beträffande arbetets omfattning
lägga hinder i vägen för tillgodoräkning enligt förberörda författningsrum
av nu nämnda tjänstgöring.

I femte stycket av berörda paragrafs första moment stadgades, att för samma
ändamål, som i fjärde stycket avsåges, och under iakttagande i tillämpliga
delar av där stadgade grunder Kungl. Majit ägde efter prövning i varje särskilt
fall tillgodoräkna tjänsteman jämväl tid, varunder denne eljest i statens
tjänst utfört arbete, som i avseende å art och omfattning funnes svara mot,
vara jämförbart med eller av högre värde än det, han hade att i den erhållna
tjänsten utföra. Enligt dessa bestämmelser funnes alltså möjlighet för Kungl.
Maj :t att fatta beslut örn tillgodoräknande av den föregående tjänstgöringen
under förutsättning likväl, att denna kunde ur ovannämnda synpunkter anses
likvärdig med vad som numera ålåge vattenrättsingenjör. Fråga uppstode då,
huruvida här avsedda befattningshavare kunde anses hava i sin tidigare verksamhet
i statens tjänst utfört arbete av ovan angiven beskaffenhet. I avseende
härå ville statskontoret beträffande Aspegrén och Elfström, vilka före utnämningen
till vattenrättsingenjörer varit lantbruksingenjörer, framhålla, att
sistnämnda befattningar allenast blivit hänförda till lönegraden B 21. Med
hänsyn till att lantbruksingenjörer utöver avlöningen åtnjöte inkomst enligt
taxa torde de visserligen få anses vara jämställda med befattningshavare i
högre lönegrad än B 21, men även om deras inkomster enligt taxa i vissa
fall kunde uppgå till rätt avsevärda belopp, torde de dock ej kunna jämställas
med befattningshavare i lönegraden B 30. Till jämförelse härutinnan finge
anföras att enligt kungörelsen nr 242/1930 skulle för lantbruksingenjör tilllämpas
det pensionsunderlag, som gällde för befattningshavare i 26:e lönegraden.
I betraktande härav syntes Aspegrén och Elfström icke heller kunna anses
hava fyllt villkoren enligt förevarande författningsrum för tillgodoräkning
av deras föregående tjänstgöring.

Vidkommande därefter frågan om tillämpningen av nu nämnda författningsrum
å Wedberg, finge framhållas, att han av de senaste nio åren omedelbart
före den 1 januari 1933 tjänstgjort som distriktschef under väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
under tiden */i 1924—80/fi 1930 eller alltså 6 år 6 månader,
samt att Kungl. Majit den 12 november 1923 medgivit, att dåvarande byråchefen
F. Enblom finge för uppflyttning i högre löneklass inom lönegraden
B 30 tillgodoräkna 6 år av sin tjänstgöring som sådan distriktschef. Visserligen
åberopades i berörda beslut särskilda i ärendet föreliggande omständigheter,
men även i förevarande fall måste dylika anses vara för handen i betraktande
särskilt av Wedbergs tidigare tjänstgöring som vattenrättsingenjör.
Statskontoret holle därför före, att Wedberg kunde av Kungl. Majit förklaras
berättigad att i löneturshänseende tillgodoräkna tiden */i 1924—30/6 1930
i vad den överstege tre år eller således 3 år 6 månader.

I betraktande av den omfattande tjänstgöring, jämväl Aspegrén och Elfström
fullgjort före tillträdandet av innehavande befattning, ansåge statskontoret
det vara med billighet överensstämmande, ott vid bestämmande av löneställningen
hänsyn åtminstone i någon mån toges till denna tjänstgöring. Ämbetsverket
ansåge sig därför böra framhålla, att Kungl. Majit i flera fall
(t. ex. den 3 september 1926 angående dåvarande byrådirektören A. G. M.
Sandbergs placering i löneklass och den 15 juli 1932 angående placering i löneklass
av arkivarien K. A. F. Westman) medgivit beträffande befattningshavare
hos lantmäteristyrelsen, vilka tidigare varit ordinarie distriktslantmätare,
att samma hänsyn finge för uppflyttning i högre löneklass tagas till deras tidigare
anställningar, som örn distriktslantmätarebefattningarna hade varit reglerade
efter enahanda grunder som tillämpats i avlöningsreglementet den 6
juni 1925 (nr 270) och därvid varit hänförda till lönegraden B 24. Enligt

4

Kungl. Maj:ts proposition nr £-4.

statskontorets mening syntes samma tillvägagångssätt kunna ifrågasättas för
beredande av en något förbättrad löneställning för Aspegrén och Elfström.

Som lantbruksingenjörer hade de visserligen allenast tillhört lönegraden
B 21, men, såsom ovan framhållits, torde de dock vara att hänföra till en högre
lönegrad. Med hänsyn till att de i pensionshänseende blivit jämställda med
befattningshavare i lönegraden B 26, torde man kunna antaga, att befattning
som lantbruksingenjör skulle vid löneregleringens genomförande år 1930 hava
placerats i sistnämnda lönegrad, därest ej viss del av deras avlöningsförmåner
blivit bestämd att utgå enligt taxa. Vidare finge framhållas, att bestämmelserna
i avlöningsreglementet skulle enligt meddelade övergångsbestämmelser
omedelbart efter deras trädande i kraft varda gällande för ordinarie tjänstemän
så som om de varit tillämpade under vars och ens hela tjänstetid i oavbruten
följd vid något av de verk, beträffande vilka berörda reglemente skulle
lända till efterrättelse. I betraktande av vad sålunda anförts syntes det vara
rimligt, att här avsedda befattningshavare erhölle samma löneställning i nu
innehavande befattningar, som om de den 31 december 1932 varit befattningshavare
i lönegraden B 26 och tillhört högsta löneklassen, den 29 :e, inom denna
lönegrad i minst tre år. Därest så varit förhållandet hade de jämlikt bestämmelserna
i 12 § 1 mom. andra stycket avlöningsreglementet ägt att i löneturshänseende
tillgodoräkna tre år av den tid, de tillhört nyssnämnda löneklass. I
enlighet härmed skulle Aspegrén och Elfström erhålla avlöning enligt 31 :a
löneklassen från och med tillträdandet den 1 januari 1933 av innehavande befattningar
såsom vattenrättsingenjörer.

Såsom av det anförda framginge, torde det emellertid ankomma på Kungl.
Maj :t att fatta beslut om en sådan löneklassplacering. Att utöver vad sålunda
förordats tillerkänna ifrågavarande befattningshavare några ytterligare förmåner
i löneturshänseende torde med hänsyn till innehållet i gällande bestämmelser
icke vara möjligt utan riksdagens medverkan.

Med anledning av statskontorets yttrande underställde vattenöverdomstolen
i skrivelse den 4 april 1933 förevarande lönetursfråga Kungl. Maj:ts prövning.
Vattenöverdomstolen hemställde därvid, att Kungl. Maj:t med stöd av 12 §
1 mom. femte stycket avlöningsreglementet måtte förklara en var av Wedberg,
Aspegrén och Elfström berättigad att i lönetursavseende tillgodoräkna
sig den tid, med avdrag för tre år, då han efter den 1 januari 1924 förenat,
Wedberg med befattningen såsom distriktschef tjänstgöring såsom vattenrättsingenjör
samt Aspegrén och Elfström med befattningen såsom lantbruksingenjör
enahanda tjänstgöring, varjämte i fråga om Aspegrén och Elfström
den s. k. sneddningsregeln i 12 § 1 mom. första och andra styckena skulle tilllämpas.
Därjämte förordade vattenöverdomstolen, att Kungl. Maj :t, därest
denna hemställan funnes icke kunna med stöd av gällande bestämmelser i sin
helhet bifallas, måtte göra framställning i ärendet till riksdagen.

Till stöd för sin hemställan anförde vattenöverdomstolen i huvudsak följande: Vattenöverdomstolen

anslöte sig till vad statskontoret yttrat därom, att
Aspegrén och Elfström kunde genom beslut av Kungl. Majit förklaras berättigade
att med tillämpning av sneddningsregeln tillgodoräkna sig tre tjänsteår.
Emellertid syntes i detta fall starka skäl tala för en tillämpning jämväl av
12 § 1 mom. femte stycket avlöningsreglementet. Statskontoret hade funnit
vad däri stadgats icke vara tillämpligt på Aspegrén och Elfström, på den grund
att befattningen såsom lantbruksingenjör ej kunde jämställas med befattning

Kungl. Maj:ts proposition nr 8h.

5

i lönegraden B 30. Detta argument syntes emellertid icke äga avgörande vikt.
Aspegrén och Elfström hade ju under den tidsperiod, varom fråga vore, varit
verksamma icke blott såsom lantbruksingenjörer utan tillika såsom vattenrättsingenjörer,
och Kungl. Majit syntes vid tillämpning av förevarande bestämmelse
böra beakta ali deras verksamhet i statens tjänst. Vid avlöningsreglementets
tillkomst torde icke hava uppmärksammats sådana kombinationer
av tjänster som den här ifrågavarande; spörsmålet om lönetursberäkningen
i fall av denna art vore åtminstone icke löst genom uttryckligt stadgande i
författningen. De grunder, på vilka denna vore byggd, syntes emellertid tala
för att frågan bedömdes med förenad hänsyn till båda de av vederbörande befattningshavare
innehavda tjänsterna. De mångskiftande och krävande förpliktelser,
som de i denna dubbla egenskap haft att fullgöra, borde enligt vattenöverdomstolens
mening anses i avseende å art och omfattning vara fullt jämförbara
med en ordinarie vattenrättsingenjörs åligganden. Även om man frånsåga
de inkomster Aspegrén och Elfström i egenskap av lantbruksingenjörer
åtnjutit enligt taxa och såsom vattenrättsingenjörer uppburit i form av
dagarvode, hade deras inkomster av de kombinerade tjänsterna uppgått
till högre belopp, än örn de varit placerade i löneklassen B 33. Det
borde i detta sammanhang erinras, att den kombination av tjänster, varom
här vore fråga, icke haft karaktären av en mer eller mindre extraordinär anordning
utan stått i bästa överensstämmelse med grunderna för vattendomstolarnas
förutvarande organisation. Ur rättsvårdens synpunkt hade det varit
en styrka, att även vattendomstolarnas tekniska ledamöter innehaft ordinarie
statstjänst vid sidan av förordnandet såsom vattenrättsingenjörer.

På grund av vad sålunda anförts torde Aspegrén och Elfström kunna jämlikt
12 § 1 mom. femte stycket avlöningsreglementet av Kungl. Majit förklaras
berättigade att i löneturshänseende tillgodoräkna sig den tid efter den 1
januari 1924, då de med befattningen såsom lantbruksingenjör förenat tjänstgöring
såsom vattenrättsingenjör, till den del nämnda tid överstege tre år.
Aspegrén skulle i enlighet härmed äga tillgodoräkna sig sex år och Elfström
fyra år. Vid bestämmande av Aspegrens och Elfströms löneklassplacering
torde sålunda Kungl. Majit kunna tillämpa ej mindre sneddningsregeln än
även regeln i 12 § 1 mom. femte stycket.

Vad härefter anginge Wedberg, hade statskontoret icke ifrågasatt tillämpning
av sneddningsregeln, och icke heller vattenöverdomstolen funne skäl till
hemställan i sådant hänseende. Däremot skulle enligt statskontorets mening
Wedberg jämlikt 12 § 1 mom. femte stycket avlöningsreglementet kunna av
Kungl. Maj :t förklaras berättigad att tillgodoräkna sig tiden från och med den
1 januari 1924 till och med den 30 juni 1930 i vad den överstege tre år eller
således tre år sex månader. Vattenöverdomstolen ansåge sig böra hänskjuta
till Kungl. Majis beprövande, huruvida den omständigheten att Wedberg i
egenskap av distriktschef från och med den 1 juli 1930 överförts till indragningsstat
skulle, såsom statskontorets yttrande inneburc, medföra, att han förlorat
rätten att i löneturshänseende tillgodoräkna sig tiden från och med sistnämnda
dag till 1932 års utgång. Väl talade nämnda stycke i avlöningsreglementet
om tid, varunder tjänstemän »i statens tjänst utfört arbete», men denna
avfattning torde snarare vittna därom att fall av förevarande art ej varit
särskilt beaktade vid stadgandets tillkomst än om en önskan att utesluta sådana
fall från stadgandets tillämpningsområde. Enligt vattenöverdomstolens
mening talade starka skäl för att Wedberg finge tillgodoräkna sig även ifrågavarande
tid av två och ett halvt år. Det kunde förtjäna nämnas, att Wedbergs
löneförmåner under denna tid, även frånsett dagarvoden, överstigit
vad som skulle hava tillkommit honom, om han varit placerad i löneklassen
B 33.

6

Kungl. Maj:ts proposition nr <?4.

Vid behandlingen ^av frågan örn vattendomstolarnas omorganisation uttalades
allvarliga farhågor, att svårigheter skulle uppstå för en värdig rekrytering
av nu ifrågavarande tjänster, om dessa, såsom sedermera skedde, placerades
i lönegraden B 30 utan att erhålla rätt till dagarvoden eller andra sådana
förmåner. För dem, som tidigare tjänstgjort såsom vattenrättsingenjörer,
innebar denna lösning en avsevärd försämring i ekonomiskt hänseende.
Då Wedberg, Aspegrén och Elfström tjänstgjort i denna egenskap alltsedan
vattendomstolarna den 1 januari 1919 trädde i verksamhet — Wedberg och
Aspegrén oavbrutet och Elfström med ett avbrott om allenast två år — syntes
det icke stå i god överensstämmelse med eljest tillämpade principer, örn
de nu skulle i löneturshänseende behandlas såsom nybörjare eller i varje fall
få tillgodoräkna sig en mycket ringa del av sin långa tjänstetid. Icke blott
av billighetsskäl utan även av hänsyn till vikten att kunna vid dessa tjänster
binda dem, som på området förvärvat mångårig erfarenhet, hade det varit
önskvärt, att frågan örn lönetursberäkning för dem, som på förordnande uppehållit
tjänsterna, blivit i samband med vattendomstolarnas omorganisation på
ett fördelaktigt sätt löst genom särskilda bestämmelser. Då detta icke skett,
men likväl tre högt kvalificerade vattenrättsingenjörer ställt sig till förfogande,
syntes det ur flera synpunkter angeläget, att lönetursfrågan vunne en för
dem gynnsam lösning. Till den del detta befunnes icke kunna ske med stöd
av gällande bestämmelser, ansåge sig vattenöverdomstolen böra förorda att
framställning i ärendet gjordes tili riksdagen.

Allmänna civilförvaltningens lönenämnd avgav, på grund av remiss, utlåtande
i ärendet den 28 april 1933. Däri anslöt sig lönenämnden till vad statskontoret
i ärendet anfört angående Kungl. Maj:ts befogenhet att med stöd av
12 § 1 mom. femte stycket avlöningsreglementet för ifrågavarande ändamål
tillgodoföra en var av Wedberg, Aspegrén och Elfström föregående tjänstgöring
samt förordade därutöver, att Kungl. Majit till riksdagen avläte proposition
med hemställan, att de måtte var för sig berättigas för löneklassplacering
från och med den 1 januari 1933 tillgodoräkna sig viss ytterligare
dylik tjänstgöring. I sistnämnda hänseende anförde lönenämnden:

Vattenöverdomstolen hade funnit starka skäl tala för att jämväl tiden den 1
juli 1930—den 31 december 1932, varunder Wedberg varit uppförd å indragningsstat,
finge tillgodoräknas honom för placering i löneklass. I avseende
härå ville lönenämnden såsom sin mening framhålla, att det knappast kunde
anses med billigheten förenligt, om Wedberg på grund av en utav statsmakterna
vidtagen organisationsförändring skulle nödgas lida inskränkning i den
möjlighet till löneuppflyttning, han eljest kunde hava innehaft, i all synnerhet
som Wedberg jämväl under den tid han varit uppförd å indragningsstat
innehaft förordnande som vattenrättsingenjör. Man syntes härvid ej heller
böra bortse från det förhållandet, att Wedberg under en avsevärt lång tid eller
alltsedan år 1908 varit ordinarie innehavare av distriktschefstjänst. Lönenämnden
måste sålunda i likhet med vattenöverdomstolen finna vägande skäl
föreligga för att Wedberg även tillgodofördes nyssnämnda tid av 2 år 6 månader.
Såsom bestämmelserna i 12 § 1 mom. femte stycket avlöningsreglementet
vore avfattade, torde emellertid vid det förhållandet, att Wedberg under
tiden den 1 juli 1930—den 31 december 1932 icke »utfört arbete» såsom distriktschef,
sagda tidsperiod knappast kunna utan riksdagens hörande tillgodoräknas
honom. I likhet med statskontoret holle lönenämnden före, att
hans därunder innehavda förordnande såsom vattenrättsingenjör icke kunde
i avseende å tjänstgöringens omfattning anses jämförbart med hans nuvarande
vattenrättsingenjörsbefattning och sålunda icke i och för sig grunda rätt till

Kungl. Maj:ts proposition nr 8-4.

7

löneklassuppflyttning inom 30 :e lönegraden. Lönenämnden finge därför förorda,
att Kungl. Majit måtte utverka riksdagens medgivande, att Wedberg
finge för löneklassplacering från och med den 1 januari 1933 i sin nu innehavande
befattning tillgodoräkna sig en tid av sex år.

Även i fråga örn Aspegrén och Elfström finge framhållas, att de under ett
flertal år ägnat sin arbetskraft åt vattendomstolarnas tjänst. Lönenämnden
funné fördenskull vissa billighetsskäl tala för att denna deras tjänstgöring i
viss mån tillgodoräknades dem vid löneklassplaceringen från och med den 1
januari 1933. Nämnden ville därför föreslå, att jämväl i fråga örn Aspegrén
och Elfström riksdagens medgivande utverkades, att envar av dem finge för
löneklassplacering från och med den 1 januari 1933 i nu innevarande befattning
såsom vattenrättsingenjör tillgodoföras en tid av sex år.

Vid bifall till vad nämnden sålunda beträffande Wedberg, Aspegrén och
Elfström förordat skulle ifrågavarande befattningshavare bliva, räknat från
och med den 1 januari 1933, berättigade till placering i 32 :a löneklassen.

Ifrågavarande ärende anmäldes inför Kungl. Majit den 12 maj 1933, därvid
Kungl. Majit fann de föreliggande framställningarna för det dåvarande icke
föranleda annan åtgärd än att Kungl. Maj :t —- på sätt de i ärendet hörda myndigheterna
förordat — med stöd av 12 § 1 mom. femte stycket avlöningsreglementet
den 6 juni 1925 (nr 270) dels medgav, att Wedberg ägde för placering
och uppflyttning i löneklass inom lönegraden B 30 tillgodoräkna sig tre år sex
månader av sin tjänstgöring såsom distriktschef under tiden den 1 januari 1924
—den 30 juni 1930, dels ock förklarade Aspegrén och Elfström berättigade att
för enahanda ändamål åtnjuta samma ställning i löneturshänseende, som örn
de den 31 december 1932 varit innehavare av befattning i lönegraden B 26 och
tillhört 29 :e löneklassen inom denna lönegrad i minst tre år. På grund av
detta Kungl. Majits beslut hava en var av Wedberg, Aspegrén och Elfström
sedan den 1 januari 1933 varit i åtnjutande av lön enligt 31 :a löneklassen.
Härigenom lära de dock icke hava erhållit en placering i lönehänseende, som
med hänsyn till deras föregående långvariga och väl vitsordade tjänstgöring
såsom vattenrättsingenjörer ■— även med beaktande av att denna icke haft heltidstjänstgörings
karaktär — kan anses överensstämmande med rättvisa och
billighet. Vad härutinnan anförts av de myndigheter, som uttalat sig i ärendet,
finner jag mig kunna i allo biträda. Jag kan därför inskränka mig till
att hänvisa till deras yttranden. Beträffande de tider som böra i löneturshänseende
tillgodoföras vederbörande, anser jag efter prövning av olika på frågan
inverkande omständigheter övervägande skäl tala för den av lönenämnden
intagna ståndpunkten, enligt vilken en var av ifrågavarande befattningshavare
i sådant hänseende skulle tillgodoföras sex år, däri dock inräknade
de tider örn tre år sex månader respektive tre år som genom Kungl. Majits beslut
den 12 maj 1933 redan tillgodoräknats Wedberg respektive Aspegrén
och Elfström.

Jag får alltså hemställa, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen medgiva,

att vattenrättsingenjörerna L. E. Wedberg, S. L. C. Aspegrén
och K. J. Elfström må för placering och uppflyttning i

Departe ments chefen.

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 84,

löneklass från och med den 1 januari 1933 inom vederbörlig
lönegrad (B 30), av den tid före nämnda dag varunder de
tjänstgjort i sådan egenskap, tillgodoräknas — utöver vad som
medgivits genom Kungl. Maj:ts beslut den 12 maj 1933 — ytterligare
Wedberg två år sex månader samt en var av Aspegrén
och Elfström tre år.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen, att
proposition av den lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar,
skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:
Hagnar Kihlgren.

Stockholm 1934. Kungl. Boktryckeriet, P. A. Norstedt & Söner.

340331