Kungl. Maj;ts proposition nt 78.
1
Nr 78.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående åtgärder till sockerbetsodlingens
uppehållande; given Stockholms slott den 26
januari 1934.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen
att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
GUSTAF.
Per Edvin Sköld.
Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 26 januari 1934.
Närvarande:
Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden
Undén, Schlyter, Wigforss, Möller, Levinson, Vennerström, Leo,
Ekman, Sköld.
Chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Sköld, anför:
Statsmakterna hava under de senaste åren vidtagit extra ordinära åtgärder,
utöver gällande tullskydd, till stödjande av sockerbetsodlingen.
Under åren 1930 och 1931 hade dessa stödåtgärder formen av direkt subvention.
Genom sockerfabriksaktiebolagens förmedling utbetalades under
vissa villkor ur för ändamålet å riksstaten uppförda extra förslagsanslag
tillägg till det betpris, som utgick enligt ett mellan bolagen och betodlarna
för femårsperioden 1927—1931 ingånget betodlingskontrakt. År 1932
övergavs emellertid denna direkta subvention, och man övergick i enlighet
med av riksdagen fattat beslut (prop. nr 76; bevilln.-utsk. betänkande
nr 10; R. skr. nr 4G) till en annan form för stödåtgärder åt sockerbetsodlingen.
I huvudsak innebar denna nya ordning, att de båda socker
Blhang
till riksdagens protokoll 193b. 1 sami. Nr 7S.
1
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 78.
fabriksaktiebolagen, svenska sockerfabriksaktiebolaget och mellersta Sveriges
sockerfabriksaktiebolag, för tiden 23 februari 1932—28 februari 1933
tillförsäkrats ensamrätt till införsel av socker mot det att bolagen enligt
närmare bestämmelser i kontrakt den 22 februari 1932 med staten
förbundit sig att vid inköp av betor och försäljning av socker tillämpa
vissa närmare angivna priser och bestämmelser.
Efter Kungl. Maj:ts förslag har 1933 års riksdag (prop. nr 75; bevilln.-utsk. betänkande nr 6; R. skr. nr 53) beslutat, att den genom 1932 års riksdagsbeslut
antagna formen för stödåtgärder åt sockerbetsodlingen även
skulle komma till tillämpning under tiden 1 mars 1933—28 februari 1934.
Av statsmakterna 1933 beslutade åtgärder till sockerbetsodlingens stödjande.
1933 års stödåtgärder innebära i huvudsak följande. Giltigheten av förordningen
den 22 februari 1932 (nr 30) angående reglering av införsel av
socker, vilken förordning trädde i kraft den 23 februari 1932 och skulle
gälla till och med den 28 februari 1933, har utsträckts till och med den 28
februari 1934 (Sv. förf. sami. nr 50/1933). Enligt förordningen nr 30/1932
får socker (tulltaxenummer 119 och 120) icke till riket införas av annan
än staten eller den, åt vilken Kungl. Majit överlåter sådan rätt. Detta
stadgande har dock icke avseende å transitering, uppläggning å tullager
och under visst villkor provianteringsfrilager, egentlig gränstrafik samt
viss tullfri införsel. Den, åt vilken Kungl. Majit överlåter införselrätt,
äger att lämna annan tillstånd till införsel av vara, som avses i förordningen.
Vara, som på grund av bestämmelserna i förordningen icke får
införas, må, därest densamma icke är att enligt lagen örn straff för olovlig
varuinförsel anse såsom olovligen införd, åter utföras under de villkor och
i den ordning, som tullstadgan föreskriver.
Med de håda sockerfabriksaktiebolagen hava träffats nya kontrakt. Det
nya kontraktet med svenska sockerfabriksaktiebolaget. vilket undertecknats
den 21 februari 1933, är av följande lydelsei
»Mellan svenska staten å ena sidan samt å andra sidan svenska sockerfabriksaktiebolaget,
i det följande benämnt bolaget, är följande överenskommelse
träffad.
1 §•
Staten tillförsäkrar bolaget för nedan i 7 § omförmälda tid, att annan
än bolaget och mellersta Sveriges sockerfabriksaktiebolag ej skall äga
laglig rätt att till riket införa socker (tulltaxenummer 119 och 120).
Vad ovan sägs skall icke utgöra hinder för annan att företaga transitering,
retur förtull ning eller uppläggning å tullager eller provianteringsfrilager
av nyss omförmälda vara; dock får å provianteringsfrilager upplagd
sådan vara endast efter av Kungl. Majit för varje särskilt fall meddelat
tillstånd disponeras annorledes än till fartygs proviantering i föreskriven
ordning.
3
Kungl. Maj:ts proposition nr 78.
Vad i första stycket sägs gäller ej heller i avseende å vara, som införes
i egentlig gränstrafik eller under sådana förhållanden, att tullfrihet för
varan åtnjutes enligt annan bestämmelse i 5 § tulltaxeförordningen än
den under s) upptagna eller enligt 6 eller 8 § samma förordning.
I avseende å införsel av socker, örn vars inköp i fast räkning avtal träffats
före den 2 februari 1932 och varom anmälan senast den 15 mars 1932
blivit gjord hos statens sockernämnd, skola bestämmelserna i 7 § andra
stycket av kontraktet den 22 februari 1932 mellan staten och bolaget äga
tillämpning.
2 §.
Bolaget förbinder sig att inbjuda till teckning av kontrakt angående
sockerbetsodling under år 1933 i enlighet med mellan bolaget och Skånes
betodlares centralförening överenskomna grunder samt under iakttagande
tillika, att grundpriset för 100 kilogram sockerbetor med 16 procent sockerhalt
icke må understiga 2 kronor 25 öre. Denna bolagets förbindelse
medför icke förpliktelse för bolaget att motaga teckning av högre sockerbetsareal
än sammanlagt 38.000 hektar.
3 §.
Vid försäljning av socker är bolaget skyldigt att följa samma grundsatser,
som hittills i detta hänseende av bolaget tillämpats för försäljning
till leveransdagens pris. Bolaget skall bedriva, sin verksamhet på ett lojalt
sätt och så att icke annans intresse obehörigen skadas.
4 §-
Svenska sockerfabriksaktiebolagets pr iskuran tp ris å krossmelis (K 5)
skall vara normerande för priskurantpriserna å övriga av bolaget saluförda
sockersorter på så sätt, att en ökning eller minskning av priset å
K 5 åtföljes av samma ökning eller minskning av priserna å övriga sockersorter.
Priset å K 5 bestämmes enligt samma grunder som hittills efter
läget å världsmarknaden, varvid dock gäller, att lägre pris än 30 öre
per kilogram ej behöver av bolaget för sagda sockersort tillämpas med
rätt likväl för bolaget att under tiden 1 mars—31 maj 1933 tillämpa ett
lägsta pris av 31 öre per kilogram krossmelis.
5
Bolagets verksamhet, i vad den beröres av detta kontrakt, skall vara
underkastad fortlöpande kontroll av en utav Kungl. Maj:t tillsatt nämnd
av tre opartiska och sakkunniga personer (statens sockernämnd).
Av bolaget fattat beslut angående priserna å socker skall ofördröjligen
meddelas nämnden. Då denna finner av bolaget tillämpade priser icke
stå i överensstämmelse med vad i 4 § sägs, bär den att meddela bolaget
detta samt, örn rättelse ej ernås, själv efter det bolaget beretts tillfälle
yttra sig besluta angående priserna å socker. Dylikt av nämnden fattat
beslut skall omedelbart lända till efterrättelse. Det åligger bolaget att,
vid anfordran, till nämnden lämna de uppgifter, som denna anser erforderliga
för kontrollens utövande.
Rörande nämndens verksamhet i övrigt äger Kungl. Majit meddela närmare
föreskrifter.
6 §.
Bolagets åtagande enligt detta kontrakt gäller under förutsättning, att
inga ändringar under avtalstiden vidtagas beträffande gällande tullsatser
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 78.
å raffinerat eller oraffinerat socker eller å melass, samt att sådana åtgärder
under nämnda tid icke vidtagas beträffande användning av melass
vid tillverkning av brännvin, varigenom bolagets möjligheter att vinna
avsättning för melass väsentligen inskränkas.
7 §.
Detta kontrakt gäller från oell med den 1 mars 1933 till och med den 28
februari 1934.»
Kontraktet mellan staten oell mellersta Sveriges sockerfabriksaktiebolag,
vilket undertecknats den 22 februari 1933, är av i allt väsentligt samma
innehåll, som det nu återgivna.
Genom de nya kontrakten har det garanterade minimipriset å krossmelis,
som i 1932 års kontrakt var 31 öre per kilogram, sänkts till 30 öre
från och med den 1 juni 1933. Även det garanterade minimipriset å sockerbetor
har sänkts, nämligen från 2 kronor 30 öre till 2 kronor 25 öre
per deciton sextonprocentiga betor.
Båda bolagen hava förklarat, att bestämmelsen i 6 § rörande melassanvändning
finge så tolkas, att åtgärder till viss begränsning av brännvinstillverkningen
i samband med pressjästberedningen kunde av statsmakterna
vidtagas.
I avseende å betarbetarlönerna framhöll jag i fjolårets proposition i huvudsak
följande. Betpriset hade så bestämts, att det kunde begäras, att
de odlare, som använde lejd arbetskraft för betskötseln och betupptagningen
under år 1933, icke komme att tillämpa försämrade lönevillkor för
detta arbete. Under erinran, att Skånes betodlares centralförening våren
1932 bringat gällande avtal örn ackordslönerna vid betskötseln till samtliga
föreningsmedlemmars kännedom och uppmanat dem att följa avtalet,
förutsatte jag vidare, att från betodlareföreningens sida även under år
1933 komme att göras vad göras kunde för att bringa avtalet till vidaste
kännedom och tillämpning. Med hänsyn härtill syntes kunna förutsättas,
att lägre lön ej i Skåne betalades än som motsvarade avtalet, varför juridiskt
bindande förpliktelse i detta avseende syntes kunna undvaras i betodlingskontrakten.
Men fråga örn införande av dylik bestämmelse uppkomme
givetvis, därest förutsättningen för bestämmelsens undvarande i
kontrakten till äventyrs icke ginge i uppfyllelse och statens fortsatta medverkan
till betodlingens uppehållande komme under övervägande. Beträffande
betskötarlönerna i de utanför Skåne belägna distrikten fann jag det
vara önskvärt, att lönerna höjdes. Då emellertid här icke förelåge något
kollektivavtal och arbetets besvärlighet m. m. vore något växlande inom
de skilda distrikten, vore det svårt att finna en för varje distrikt lämplig
måttstock. I allt fall förutsatte jag, att inom de utanför Skåne belägna
betodlingsdistrikten ej under år 1933 tillämpades lägre löner för skötseln
och upptagningen av sockerbetor än år 1932.
Rörande detaljhandelspriset yttrade jag i propositionen, att det förväntades,
att sockerfabriksaktiebolagen under den nya avtalstiden liksom un
-
5
Kungl. Maj:ts proposition nr 78.
der den tidigare matte söka att i den mån så vore möjligt förverkliga av
1932 års riksdag uttalat önskemål om en utjämning av detaljhandelsmarginalen
å socker, varjämte jag i anslutning till ett av 1932 års riksdag gjort
uttalande erinrade därom, att det tillika förväntades, att bolagen under
avtalstiden medgåve envar, som tidigare importerat socker, inköpsrätt hos
bolagen på i motsvarande fall sedvanliga villkor.
I övrigt må i avseende å innebörden av 1932 års statliga stödåtgärder
hänvisas till propositionen 75/1933.
Genom brev den 24 februari 1933 till generaltullstyrelsen angående åtgärder
till sockerbetsodlingens stödjande (Sv. förf. sami. nr 51) tillkännagav
Kungl. Majit, att Kungl. Majit genom nämnda kontrakt å de två
sockerfabriksaktiebolagen överlåtit sådan införselrätt, som omförmäles i
förordningen nr 30/1932, och förordnades tillika genom nämnda hrev, att
vad i Kungl. Majits instruktion för statens sockernämnd den 22 februari
1932 (nr 32) förmäldes örn de äldre kontrakten med bolagen skulle i tilllämpliga
delar gälla de nya kontrakten.
Jag övergår nu att lämna följande uppgifter örn utfallet av 1933 års
sockerreglering.
Sockerbetsodlingen 1933.
I enlighet med de, på sätt förut angivits, bestämda villkoren för 1933
års betodling ingicks under förliden vår odlingskontrakt mellan sockerfabriksaktiebolagen
och betodlarna. Den på grund härav erhållna betarealen
utgjorde beträffande den till svenska sockerfabriksaktiebolaget hörande
odlingen 46,106 hektar och beträffande det mellansvenska bolagets
odling 4,466 hektar eller tillhopa 50,572 hektar. Till jämförelse må meddelas,
att rikets soekerbetsareal under de fem åren 1928—1932 uppgått till
respektive 42,760, 27,409, 36,718, 35,107 och 40,650 hektar. Fjolårets betareal
översteg alltså med ungefär 25 procent den under 1932 odlade arealen.
Fjolårets betskörd per hektar blev särskilt för södra Sverige synnerligen
hög. Medan en normal avkastning i södra Sverige plägar uppskattas
till 278 deciton per hektar, steg hektarskörden 1933 till 372 deciton för den
till svenska sockerfabriksaktiebolaget hörande odlingen. Motsvarande
siffror för 1931, ett för betodlingen dåligt skördeår, samt för 1932, ett exceptionellt
gott år, voro 254 och 386 deciton. 1933 års totala betskörd har
blivit rekordartad och utgör 1,715,000 ton för det större bolaget och 123,000
ton för det mindre bolaget eller sammanlagt 1,838,000 ton. Totala betskörden
uppgick 1930 till 3.209,778 ton, 3931 till allenast S72,043 ton och 3932
till 1,547,834 ton.
Sockerhalten i betorna var under 1933 i medeltal 18.15 procent för det
större bolagets del, d. v. s. högre än den som normal ansedda sockerhalten
av 17.2 procent.
Den av fjolårets osedvanligt höga betskörd erhållna råsockermängden
uppskattas till i runt tal 305,000 ton, vilken myckenhet vid nuvarande soc
-
6
Kungl. Maj:ts proposition nr 78.
kerkonsumtion med ungefär 40,000 ton torde överstiga landets soekerbehov
under ett konsumtionsår.
Betpriset kar, tack vare den statliga stödanordningen, utgjort 2 kronor
25 öre per deciton sextonprocentiga betor. Till sagda pris kommer tillägg
för högre sockerkalt än 16 procent, utgörande för svenska sockerfabriksaktiebolagets
vidkommande i genomsnitt 30.23 öre. I följande sammanställning
meddelas uppgifter örn betpriset under de senaste sex åren beträffande
svenska sockerfabriksaktiebolagets odling.
Betpris i öre per deciton
Kampanjår |
grandpris |
tillägg för |
summa |
1927/1928............................ |
....................... 281.66 |
6.4 6 |
288.12 |
1928/1929........................... |
........................ 244.23 |
7.41 |
251.64 |
1929/1930 ......................... |
........................ 211.61 |
16.89 |
228.50 |
1930 1931 |
........................ 245.oo |
12.21 |
267.21 |
1931 1932 |
....................... 209.57 |
21.88 |
231.45 |
1932/1933........................... |
....................... 230.oo |
14.66 |
244.66 |
1933/1934............................ |
........................ 225.oo |
30.23 |
255.23 |
Sockerpriset samt sockerbolagens försäljning av raffinad.
Enligt kontrakten mellan staten ock sockerfabriksaktiebolagen kar bolagens
priskurantpris å ett kilogram krossmelis under tiden 1 mars—31
maj 1933 utgjort 31 öre; ock sänktes priset den 1 juni 1933 till 30 öre.
Med begivande av statens sockernämnd kava bolagens krossmelispris på
grund av prisrörelsen å världsmarknaden utgjort under tiden 8 juni—8
september 1933 31 öre, under tiden 9—19 september 1933 32 öre, under tiden
20 september—22 november 1933 31 öre samt under tiden 23 november
1933—23 januari 1934 30 öre per kilogram, vilket är det enligt avtalen bestämda
lägsta priset. Från ock med den 24 januari 1934 kar krossmelispriset
utgjort 31 öre per kilogram. Under förutsättning att sist nämnda
pris bliver bestående till avtalstidens utgång den 28 februari 1934, komma
bolagens noteringar å krossmelis att i genomsnitt under avtalsåret
utgöra 30.841 öre per kilogram, vilket med 0.25 öre torde överstiga det pris å
sagda sockersort, som torde kava gällt vid fri prisbildning. Skillnaden
beror allenast därpå, att krossmelispriset vid fri prisbildning torde under
tiden 1 mars—31 maj 1933 sannolikt kava varit 30 öre, medan bolagen enligt
kontrakten med staten för sagda första del av avtalstiden ägt tillämpa
ett lägsta pris av 31 öre. Från ock med den 1 juni 1933 kava de av bolagen
tillämpade sockerpriserna följt det prisläge, som beräknas hava gällt
vid fri prisbildning.
Sockerfabriksaktiebolagens försäljningar av raffinerat socker kava under
året undergått viss stegring, såsom framgår av följande uppgifter örn
de båda bolagens tillhopatagna expedition av raffinerat socker:
7
Kungl. Maj:ts proposition nr 78.
1929/1930 214,203 ton.
1930/1931 213,801 »
1931/1932 224,594 »
1932/1933 233,000 » .
Löneförhållandena inom sockerbetsodlingen under 1933.
Liksom för 1932 har för 1933 gällt ett mellan svenska lantarbetsgivarnas
centralförening oell skånska lantmännens arbetsgivareförening, å ena sidan,
samt, å andra sidan, svenska lantarbetareförbundet och dess skånedistrikt
ingånget kollektivavtal rörande sommarskötsel och upptagning
av sockerbetor m. m. Ifrågavarande kollektivavtal, vilket är av parterna
undertecknat den 18 mars 1933, är av i allt väsentligt samma innebörd
som 1932 års avtal samt innehåller liksom det senare, utöver vissa fixa
priser för sommarskötselns olika arbetsmoment och för upptagningen, särskilda
bestämmelser örn tillägg för vid gallringen ansatt plantantal (kvalitetsersättning)
och örn kvantitetstillägg vid upptagningen. I övrigt må
angående kollektivavtalets bestämmelser omnämnas följande.
För sommarskötseln är fixerat ett grundpris (34 öre för gallringen, 20.4
öre för första backningen och 12.7 öre för varje av arbetsgivaren påfordrad
annan hackning, allt per 100 sträckfamnar), till vilket tillägg kan utgå
och från vilket avdrag kan göras med hänsyn till det plantantal, som gallringsarbetet
givit till resultat. Tillägget utgår med 1 krona per 6,400
sträckfamnar för varje 1,000-tal plantor utöver 38,000 stycken upp till
46,000 plantor. Avdrag sker per 6,400 sträckfamnar och varje 1,000-tal
plantor, dels för plantantal understigande 38,000 stycken med 1 krona
för vartdera av de tre första tusentalen och därefter med 2 kronor per
tusental, dels för plantantal överstigande 46,000 stycken med 1 krona per
1,000-tal. — För upptagning av sockerbetor utgår ersättning per 400 sträckfamnar
med 3 kronor 75 öre under oktober och 4 kronor 25 öre under november,
dock att totalersättningen örn arbetaren fullgjort upptagningen
utgör 4 kronor, vartill kommer ett s. k. kvantitetstillägg av 6 öre per 400
sträckfamnar för varje 1,000-tal kilogram per hektar, varmed skörden ä
egendomen överstiger 280 deciton betor per hektar. — I avtalet, i fråga
örn sommarskötseln, angivna 6,400 sträckfamnar motsvara vid ett radavstånd
örn 45 centimeter ett tunnland. Sistnämnda ytenhet motsvaras, då
fråga är örn upptagningen, av 16 enheter (rutor) örn 400 sträckfamnar.
Med utgångspunkt härifrån ernås vid tillämpning av kollektivavtalets
ackordspriser ungefärligen följande arbetsförtjänster. Därest sommarskötseln
omfattat fyra arbetsmoment, giver ackordet per 6,400 sträckfamnar
(= 1 tunnland) 51 kronor. Förekommer ej den tredje häcklingen, blir
ackordet för sommarskötseln 43 kronor per tunnland. Upptagningen skulle
vid ett medelpris av 4 kronor per 400 sträckfamnar betalas med 64 kronor
per 6,400 sträckfamnar. Inalles borde alltså erhållas en arbetsförtjänst
av 115 kronor per tunnland. Denna arbetsförtjänst kan dock, som
nämnts, ökas dels genom att gallringen utföres så att önskat plantantal
erhålles, dels örn skörden ökas, vilket ju 1933 varit fallet.
8
Kungl. Maj:ts proposition nr 78.
För belysning ay frågan om kollektivavtalets verkningar bär jag införskaffat
yttranden från svenska lantarbetsgivarnas centralförening, Skånes
betodlares centralförening och svenska lantarbetareförbundet.
Svenska lantarbetsgivarnas centraiför euin g har i yttrande den 10 januari
1934 anfört i huvudsak följande. Föreningen kunde liksom i fjol
vitsorda, att bestämmelserna örn både kvalitetsbetalning och kvantitetstiilägg
verksamt stimulerat arbetarnas intresse för arbetet och varit till
belåtenhet för både dessa och jordbrukarna. — Gallringen av betorna
hade utförts så, att arbetarna å gårdar, där plantorna räknats, utöver det
fixa priset genomsnittligt erhållit ett tillägg per 6,400 sträckfamnar (praktiskt
sett = ett tunnland) örn 5 å 6 kronor. 1933 års rika skörd hade medfört,
att för upptagningen utgått ett avsevärt tillskott utöver det fixa
priset. Detta tillskott torde i genomsnitt kunna angivas till 8.25 å 10 kronor
per tunnland. — Några tvister örn tillämpningen av avtalet hade under
året ej förekommit. Det för lösandet av tvister rörande kollektivavtalets
tillämpning avtalsenligt tillsatta förtroendeutskottet hade icke i något fall
behövt ingripa. — Örn avtalets tillämpning hos arbetsgivare, stående utanför
föreningens organisation, kunde ej göras annat mera bestämt uttalande,
än att det vore påtagligt, att kvantitetstillägg i många fall ej utgivits
hos dessa, även örn skördemängden, därest avtalet följts, skulle föranlett
sådant tillägg. Detta hade, med hänsyn till önskvärdheten av likformighet,
åstadkommit visst missnöje både hos de organiserade arbetsgivarna,
vilka till följd av bundenheten av avtalet måst påtaga sig en utgift,
vartill de oorganiserade arbetsgivarna ej haft någon motsvarighet,
och hos de senare, vilka ansett, att organisationen genom sitt avtal föranlett,
att arbetet blivit dyrare än de förmenat vara behövligt. — Som
slutomdöme kunde sägas, att avtalet varit till nytta för sockerbetsodlingen
och för av denna närmast intresserade parter.
Skånes betodlares centralförening har i yttrande den 11 januari 1934
anfört följande: Från centralföreningens sekretariat utsändes i mars 1933
ett antal tryckta exemplar av förberörda kollektivavtal till samtliga centralföreningens
lokalföreningar med anhållan örn bekantgörande av avtalets
innebörd i fråga örn sockerbetsskötseln. I föreningens tidskrift
»Skånsk Jordbrukstidskrift» infördes den 31 mars 1933 å sid. 199—200
avtalet i sin helhet. Enär det förspordes, att kvantitetstillägget vid upptagningen
missuppfattats på en del håll, infördes under kampanjen en
artikel i Skånska Dagbladet med detaljerade exempel på uträkningen av
detta tillägg. Under december och januari 1934 hade ett hundratal förfrågningar
från såväl arbetare som odlare besvarats från föreningens
sekretariat. — Nyligen hade styrelsen anmodat samtliga lokalföreningars
sekreterare att skyndsammast inkomma med så uttömmande utredning
i ärendet som tiden medgåve. Av de inkomna svaren inhämtades, att od -lare, tillhörande arbetsgivareföreningen, i detalj följt avtalsbestämmelserna.
Av övriga odlare syntes ett större antal än under fjolåret övergått
till att följa avtalet även i fråga örn tilläggs- och avdragsbestämmelserna.
Särskilda avtal i ett flertal olika former hade dock förekommit,
sannolikt beroende på att tilläggs- och avdragsbestämmelserna under
sommaren verkat avskräckande ej minst på arbetareparten. Exempel
funnes, där man redan vid arbetets början överenskommit om en höjning
av grundpriset till 125 kronor per tunnland och slopat alla tilläggsbestämmelser.
Andra hade kompenserat eventuellt berättigade tillägg
med skjutsar, fria resor, jordkörslor eller naturaförmåner av det ena
9
Kungl. Majlis ''proposition nr 78.
eller andra slaget. En kategori syntes hava höjt priset för upptagningen
till 4 kronor 50 öre kronor per ruta för att undvika trassel vid kvantitetsberäkningen
etc., etc. — Så vitt kunnat utrönas, hade arbetarna erhållit
betalning för sitt arbete, så fort detta varit utfört, med respektive
grundpris. Tillägget på sommaren, örn sådant förekommit, hade utbetalts
efter sista hackningen. Kvantitetstillägget hade eftersänts till arbetarna,
så fort hektarskörderesultatet kunnat fastställas. Från en del
håll hade framhållits, att överenskommelse träffats, att tillägget skulle
utbetalas, så fort odlarna erhölle sin hos sockerbolaget innestående slutlikvid.
— Till sist kunde meddelas, att i en hel del fall till centralföreningen
anmälts, att betskötarna, sedan skörderesultatet blev bekant,
trots ingångna avtal efter andra grunder utöver grundpriset Ilo kronor,
rest krav på kvantitetstillägg. Överenskommelse hade i samtliga dessa
fall genom föreningens sekreterares medling kunnat åstadkommas på så
sätt, att redan erhållna förmåner värderats, och avdrag därmed skett på
det uträknade kvantitetstillägget. Odlarna hade emellertid därvid uttalat,
att de för framtiden ej tänkte medgiva några särbestämmelser utöver
kollektivavtalet. —• Av vad som sålunda rapporterats och på annat
sätt erfarits kunde som slutomdöme framhållas, att kollektivavtalet 1933
syntes hava omfattats med betydligt större intresse från båda parter än
föregående år, även av dem, som ej vore anslutna till respektive arbetare-
eller arbetsgivareorganisationer, samt att i stort sett betalats, utom
ett grundpris av minst 115 kronor per tunnland, kvantitetstillägg eller
däremot svarande andra förmåner.
Svenska lantarbetareförbundet har i skrivelse den 22 januari 1934 meddelat,
att förbundet sökt inskaffa uppgifter från omkring 60 av sina avdelningar
i Skånedistriktet. Då svar erhållits från allenast 31 avdelningar,
vore uppgifterna mindre tillförlitliga. Av erhållna uppgifter, i den mån
de varit så fullständiga att de kunnat användas, hade uppgjorts ett sammandrag,
varav framginge följande:
Sommar skötseln av socker- och foderbetor. Odlingsarealen
hade utgjort 6,113 hektar. 221 arbetsgivare hade tillämpat avtalet; 90 hade
betalat lägre lön än avtalet föreskreve. Antalet hektar, varför betalats
tillägg till grundpriset, hade utgjort 1,511, och hade tillägget i genomsnitt
per hektar uppgått till 5 kronor 47 öre. Avdrag hade gjorts för 319 hektar
med ett genomsnittligt avdrag per hektar av 4 kronor 62 öre. Svårighetstillägg
hade utgått för 51 hektar. Av odlingsarealen i fråga, 6,113 hektar,
hade 2,595 hektar skötts av på gårdarna bosatta arbetare och återstoden,
3,518 hektar, av tillresande säsongarbetare.
Upptagning av sockerbetor. Grundpriset enligt avtalet bade
betalats av 265 arbetsgivare, under det 46 hade betalat lägre lön än avtalet
stipulerade. Kvantitetstillägg hade betalats för 1,904 hektar, därvid
tillägget i genomsnitt utgjort 16 kronor 40 öre per hektar. Av en
areal av 5,651 hektar hade upptagningen på 2,115 hektar verkställts av
gårdarnas egna arbetare och på 3,536 hektar av säsongarbetare.
Framhållas må, att Malmöhus läns småbrukareförbund i skrivelse den
6 januari 1934 vädjat till mig, att de mindre jordbruken, som ej odlade melån
3 hektar sockerbetor, sluppe arealreducering beträffande 1934 års sockerbetsodling.
10
Kungl. Maj:ts proposition nr 78.
Läget å den internationella sockermarknaden.
New-Yorknoteringen å råsocker kar under det gångna året varit föremål
för starka växlingar. Efter att i början av februari 1933 varit nere i O.e»
cent för skålpund steg sålunda noteringen under inflytande av dollarns
sänkta guldvärde samt osäkerbeten av Förenta Staternas valutapolitik,
vilket föranledde en omfattande spekulation, oavbrutet under månaderna
februari—maj och utgjorde vid ingången av juni månad nära l.eo cent
På denna nivå förblev noteringen fram till mitten av september, varefter
ett prisfall inträdde, som varade till årets slut. En viss återhämtning har
sedan dess ägt rum, och noteringen utgör för närvarande cirka 1.40 cent
för skålpund eller 11.8 öre för kilogram. Även priset å konsumtionssocker
i den internationella handeln bar under året växlat men bar dock på det
bela taget visat en fast tendens. Noteringen f. o. b. Hamburg å tjeckoslovakiskt
»Feinkorn», vilken under normala förhållanden är prisbestämmande
jämväl å den svenska marknaden, uppgick sålunda vid innevarande
års ingång till cirka 15 öre för kilogram mot 13.5 öre vid näst föregående
årsskifte.
Produktionen under tillverkningsåret 1 september 1932—31 augusti 1933
utvisade en minskning av cirka 8 procent i jämförelse med nästföregående
år. Då konsumtionen under senaste året torde överstigit produktionen med
inemot 500,000 ton, bar en motsvarande minskning av de synliga lagren
skett. De tidigare bysta förhoppningarna, att produktionsunderskottet
skulle närma sig 2,000,000 ton, hava sålunda ej infriats. Sockerkonsumtionen
bar starkt beskurits under trycket av den fortsatta ekonomiska krisen
med därav föranledd ökad arbetslöshet.
Hur utvecklingen kommer att gestalta sig under 1934 är givetvis svårt
att redan nu bedöma. Det statistiska läget å den europeiska sockermarknaden
uppgives emellertid vara tillfredsställande, trots att en ökning i sockerproduktionen
därstädes med cirka 350,000 ton lär vara att emotse. Årets
produktion jämte ingående lager anses nämligen tämligen väl motsvara
konsumtionen. Ett visst osäkerhetsmoment erbjuder dock alltjämt läget i
Sovjetunionen. Javas produktion 1933/1934 beräknas bliva ungefär 800,000
ton mindre än under föregående år. I Förenta Staterna och dess besittningar
väntas däremot en ökning av omkring 500,000 ton. Läget å den
.internationella sockermarknaden influeras emellertid för närvarande alldeles
särskilt av de ovissa förhållandena å Kuba. Man saknar kännedom
örn verkningarna av de skador, som under de politiska oroligbeterna därstädes
förra hösten tillfogats sockerrörsfälten och sockerfabrikerna. Ej
heller bar man sig något närmare bekant örn den produktionspolitik, som
Kuba kommer att föra. Landets synliga förråd av socker beräknas för
närvarande till cirka 1,500,000 ton. Sockerproduktionen under förra året
var emellertid begränsad till 2,000,000 ton. En intensiv propaganda lär
dock pågå för att produktionen i fortsättningen ej skall begränsas. Av
11
Kungl. Maj:ts proposition nr 78.
allt att döma torde likväl någon nämnvärd ökning av fjolårskvantiteten
ej komma till stånd under innevarande skördeår. Sammanfattningsvis synes
man sålunda kunna säga, att produktionen innevarande tillverkningsår
sannolikt blir av ungefär samma omfattning som under senaste, året.
Hur konsumtionen kommer att utvecklas är däremot synnerligen ovisst.
Såvitt av tillgängliga uppgifter kan bedömas, är utvecklingen av läget Departements -å den internationella sockermarknaden fortfarande oviss. Sockerpriset å
världsmarknaden är visserligen något högre i år än vid motsvarande tid
i fjol. Prisförhållandena äro emellertid icke sådana, att utan fortsatt ingripande
från statens sida en med hänsyn till arhetstillgången önskvärd
sockerbetsodling kan påräknas. Då de omständigheter, som under de senaste
åren föranlett statsmakterna att medverka till sockerbetsodlingens
uppehållande, följaktligen alltjämt äro för handen, förordar jag vidtagande
av åtgärder i enahanda syfte i avseende å 1934 års betskörd. Såsom
framgår av den lämnade redogörelsen, hava konsumenternas uppoffringar
för socker regleringen under det gångna året inskränkt sig till den blygsamma
summan av högst 600,000 kronor. Att priset å socker över huvud
taget legat över den nivå, som skulle inställt sig, örn regleringen ej förefunnits,
beror helt därpå, att under nästföregående år såsom en övergång
stadgades ett minimipris av 31 öre per kilogram krossmelis för månaderna
mars till och med maj. Beträffande den form, varunder statens medverkan
bör lämnas, finner jag mig — i anslutning till de av mig härom i fjol anförda
synpunkter — böra tillstyrka en förlängning av det nu tillämpade
systemet med reglering av sockerimporten jämte avtal med sockerfabriksaktiebolagen
örn betpris och sockerpris. För bestämmelsernas utformning
och vad härmed sammanhänger har jag bedrivit förhandlingar med svenska
sockerfabriksaktiebolaget, mellersta Sveriges sockerfabriksaktiebolag,
styrelsen för Skånes betodlares centralförening samt ombud för betodlareföreningarna
i Blekinge, Halland. Östergötland, på Gotland och på Öland.
Beträffande betpriset framhöll jag i fjol, att det med hänsyn till angelägenheten
av att lönerna för betskötsel och betupptagning icke sänktes
vore skäligt, att betpriset ej sattes lägre än 2 kronor 25 öre per 100 kilogram
sextonprocentiga betor. I anslutning härtill och i betraktande av de
förhållanden, varunder jordbruket nu arbetar, förordar jag bibehållande
av sagda pris såsom garanterat minimipris för betor av årets skörd. Betodlarnas
representanter hava funnit priset acceptabelt. Vad angår betodlingsvillkoren
i övrigt har mellan svenska sockerfabriksaktiebolaget och
Skånes betodlares centralförening träffats direkt uppgörelse, innebärande
i huvudsak samma villkor som de för 1932 och 1933 års odlingar tillämpade.
Medan svenska sockerfabriksaktiebolaget enligt gällande kontrakt med
staten haft rätt att begränsa teckningsarealen till 38,000 hektar — något
som bolaget dock ej begagnat sig av — har bolaget medgivit, att berörda
arealsiffra finge beträffande 1934 års betodling ändras till 40,000 hektar.
12
Kungl. Maj:ts proposition nr 78.
Vid eventuell reducei''ing av tecknad areal 1934 har bolaget, utan erinran
från betodlarrepresentanternas sida, uppgivit sig ämna tillämpa i huvudsak
följande grunder och synpunkter.
Först och främst komme bolaget naturligtvis icke att företaga någon
minskning av de arealer, som för varje odlingsenhet plägat återkomma år
efter år och som således så att säga representerade den fasta odlingsstocken.
— Nya odlingar komme i princip icke att mottagas, såvitt icke för något
särskilt fall alldeles särskilda omständigheter skulle tala därför. — Beduceringen
borde tydligen i första hand ske på jordar, som icke lämpade sig
för betodling och visat sig lämna påfallande dåliga resultat. — Viss hänsyn
finge tydligen också tagas till odlingens avstånd från fabriken, dä
fraktkostnaden spelade en mycket betydande roll. — Slutligen måste bolaget
vid arealreduceringen taga hänsyn till vederbörande fabriks behov
av betor. — Att snävt binda arealreduceringen vid viss eller vissa principer
vore emellertid icke gärna möjligt, eller väl ens önskvärt. Men det
vore tydligt, att bolagets ledning vid handhavandet av denna fråga komme
att förfara med ali nödig varsamhet.
Då betpriset och betodlingsvillkoren i övrigt bestämts på sätt av det anförda
framgår, har det synts mig vara synnerligen angeläget, att de odlare,
som använda lejd arbetskraft för betornas skötsel eller upptagning, under
året tillämpa skäliga lönevillkor för detta arbete. Såsom framgår av den
lämnade redogörelsen åtog sig styrelsen för Skånes betodlares centralförening
vid de inför mig förra året förda förhandlingarna att bringa gällande
kollektivavtal örn betarbetarlönerna till sina medlemmars kännedom och
uppmana dem, som ej tillhörde lantarbetsgivareföreningen, att följa avtalets
bestämmelser. Trots att centralföreningen, så vitt jag kunnat finna,
fullt ut infriat sitt åtagande samt nedlagt ett intresserat arbete för lönefrågans
ordnande, hava emellertid här och var — enligt uppgift huvudsakligen
utanför centralföreningens organisation — förekommit sådana
fall av underbetalning till betarbetare, att ett upprepande härav icke bör
få förekomma jämsides med att odlaren ifråga tillgodogör sig statens prisgaranti.
Jag har därför funnit det villkoret böra uppställas för erhållande
1934 av det garanterade betpriset av 2 kronor 25 öre per deciton, att varje
odlare vid tecknandet eller övertagandet av betodlingskontrakt avlämnar
en särskild, till statens sockernämnd ställd förbindelse angående betarbetarlönerna.
Enligt denna bör det givetvis först och främst stå odlaren fritt
att tillämpa gällande kollektivavtal örn hithörande arbete, och detta vare
sig han är direkt ansluten till avtalet eller blott frivilligt tillämpar samma
lönevillkor, som de i kollektivavtalet intagna. I annat fall bör odlaren
enligt förbindelsen åtaga sig att för lejd arbetskraft vid betornas skötsel
eller upptagning ej betala lägre ersättning än vissa bestämda ackord. Såsom
skäliga minimiackord per tunnland torde för Skåne höra fastställas:
för sommarskötseln, därest den omfattar gallring och tre hackningar, 51
kronor och, örn den tredje hackningen bortfaller, 43 kronor; samt för upptagningen
64 kronor. Nu angivna ackord motsvara de i förenämnda av
-
13
Kungl. Maj:ts proposition nr 78.
tal upptagna gruudpriserna. Då betarbetarlönerna i Östergötland och
Västergötland hittills i regel väsentligen överensstämt med de i det skånska
kollektivavtalet angivna, böra nyssangivna minimiackord avse även
odlare i sagda båda landskap. Beträffande sådana odlare utanför Skåne,
som leverera betor till råsockerfabrik i Skåne eller Blekinge, torde såsom
minimiackord böra fastställas: för sommarskötseln, därest den omfattar
gallring och tre hackningar, 48 kronor och, om den tredje backängen
bortfaller, 41 kronor; samt för upptagningen 59 kronor. För betodlare, som
avsätta betor till Borna eller Mörbylånga råsockerfabriker, torde motsvarande
belopp böra bestämmas till respektive 49, 41 och 56 kronor. De sålunda
för sockerbetsodlingen i Halland och Blekinge samt på Öland och Gotland
angivna minimiackorden ansluta sig i stort sett till de i dessa trakter hittills
tillämpade lönerna. Körande förbindelsens närmare utformning ber
jag att få hänvisa till den vid detta protokoll fogade bilagan Aa (§§ 1
och 3). Givet är, att fall kunna förekomma, som ej uttryckligen regleras
genom förbindelsens bestämmelser. Sålunda kommer det säkerligen understundom
att inträffa, att vissa arbetsmoment av sommarskötseln fördelas
å olika arbetare, att upptagningen endast avser del av tunnland
eller att själva lösgörandet av betorna sker genom betodlarens direkta
försorg etc. I dylika fall bör ackordsbeloppet uppenbarligen kunna få
enligt skäliga grunder jämkas efter de förhanden varande särskilda omständigheterna.
— Vid mina överläggningar i ämnet med representanter
för olika betodlarföreningar hava dessa förklarat sig ej hava erinran mot
anordningen ifråga. Jämväl sockerfabriksaktiebolagen hava åtagit sig
vad på dem må ankomma för förbindelsernas erhållande och förvarande
för sockernämndens räkning.
I nyssberörda förbindelse har (under § 2) intagits ett ytterligare åtagande
från betodlare, som önskar erhålla det garanterade minimipriset å
betor. Sålunda skulle betodlaren tillförbindas att till täckande av vissa
kostnader till statens sockernämnd erlägga en avgift, utgående för alla odlare
med lika av Kungl. Maj:t fastställt belopp, högst 2 kronor 50 öre per
uppmätt hektar av odlarens betodling 1934. De genom avgifterna erhållna
medlen, vilka genom sockerfabriksaktiebolagens försorg skulle innehållas
å odlarnas betlikvider och redovisas till nämnden, äro avsedda att enligt
närmare bestämmande av Kungl. Maj:t användas för täckande av dels
hälften av kostnaderna för sockernämnden — den andra hälften avses att
bestridas av det större och det mindre sockerfabriksaktiebolaget i proportionen
83:17 — dels ock vissa kostnader, som betodlingen i gemen kan hava
gagn av. I förstnämnda avseende har det förefallit mig rimligt, att förvaltningskostnaderna
för sockerregleringen, i likhet med vad som skett i
fråga om mjölk- oell köttregleringarna, gäldas av intressenterna själva.
Kostnaderna för sockernämnden hava för den gångna tiden uppgått till
sammanlagt ungefär 5,000 kronor och torde även i fortsättningen komma
att bliva ganska låga, trots det sannolikt något ökade arbete som må upp
-
14 Kungl. Maj:ts proposition nr 78.
stå till följd av förberörda förbindelser om arbetarlönerna m. in. Vad härefter
angår frågan om avgiftsmedel för vissa kostnader, som betodlingen
i gemen kan hava gagn av, har vid förhandlingarna inför mig av styrelsen
för Skånes betodlares centralförening med styrka framförts önskemålet
att genom en avgift från alla betodlare inom det geografiska området
för eentralföreningens verksamhet erhålla bidrag till kostnaderna
för föreningens kontroll vid betleveranserna, Därvid har åberopats, att
ifrågavarande kontroll komme samtliga dylika odlare till godo. Vad angår
betodlarna inom de fabriksdistrikt, som ej beröras av Skånes betodlares
centralförenings verksamhet, synas mig inflytande avgiftsmedel, i den
mån de ej enligt pro-rata-parte-regeln tagas i anspråk till täckande av
kostnaderna för sockernämnden, böra användas för att inom respektive
fabriksdistrikt främja något gemensamt intresse för betodlarna därstädes,
såsom kontroll vid betleveranser, försöksverksamhet på sockerbetodlingens
område eller dylikt. Svenska sockerfabriksaktiebolaget har för sin medverkan
uppställt det villkoret, att avgiften skall få karaktär av rent statlig
avgift att erläggas med lika belopp och i samma ordning av rikets
samtliga betodlare.
I avseende å sockerpriset böra nu gällande bestämmelser i kontrakten
mellan staten och sockerfabriksaktiebolagen tillämpas även under den
nya avtalstiden, med den skillnaden dock, att det bolagen garanterade minimipriset
å ett kilogram krossmelis, som utgjort 31 öre under tiden 1
mars—31 maj 1933 och 30 öre under tiden 1 april 1933—28 februari 1934, fastställes
till allenast 30 öre för hela perioden 1 mars 1934—28 februari 1935.
Vartdera bolaget har på mitt yrkande biträtt denna ändring ävensom borttagande
av stadgandet att bolagets åtagande enligt kontraktet med staten
gäller under förutsättning, att sådana åtgärder under avtalstiden icke vidtagas
beträffande användning av melass vid tillverkning av brännvin, varigenom
bolagets möjligheter att vinna avsättning för melass väsentligen
inskränkas. Bortfallandet av sistnämnda villkor, något som ur statens
synpunkt är av betydelse för ett ordnande av frågan örn sprittillverkningen,
innebär helt naturligt vissa uppoffringar från bolagens sida.
I enlighet med vad jag i det föregående angivit har, efter slutförda
förhandlingar med sockerfabriksaktiebolagen, upprättats förslag till för
nyade kontrakt i ämnet, vilka torde såsom bilagor få fogas till detta
protokoll. Förutom de ändringar, som framgå av det anförda, hava kontrakten
ändrats allenast däri, att i 7 §, på sockerfabriksaktiebolagens
hemställan, utsagts, att bolagens åtagande enligt kontrakten förutsätta
— icke endast, som nu, att inga ändringar under avtalstiden vidtagas beträffande
gällande tullsatser å raffinerat eller oraffinerat socker eller å
melass — utan även att accis under sagda tid ej införes å socker. Bolagen
hava förbundit sig att, under förutsättning att kontraktsförslagen
av statsmakterna oförändrat godkännas, sluta avtal med staten i
enlighet med förslagen.
Kungl. Majlis proposition nr 78. 15
Jag förutsätter, att vad vid frågans behandling av statsmakterna i
fjol uttalades rörande sockerimportörers inköpsrätt hos sockerfabriksaktieholagen
samt rörande utjämning av detaljhandelsmarginalen skall
hava avseende jämväl å den nya avtalstiden.
För giltighet av de ifrågasatta kontrakten mellan staten och sockerfabriksaktiebolagen
erfordras riksdagens samtycke. Den föreslagna anordningen
förutsätter riksdagens beslut, att för tiden från och med den
1 mars 1934 till och med den 28 februari 1935 rätt att till riket införa
socker icke skall tillkomma annan än staten eller den, åt vilken Kungl.
Majit överlåter sådan rätt. Meddelande av erforderliga närmare föreskrifter
torde ankomma på Kungl. Majit. Därvid torde givetvis iakttagas,
att importen lämnas fri beträffande de i 1 § andra och tredje
styckena av kontrakten avsedda fall samt beträffande i sagda paragrafs
fjärde stycke avsedda fall regleras på där angivet sätt.
Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Majit
måtte föreslå riksdagen att
dels besluta, att för tiden från och med den 1 mars
1934 till och med den 28 februari 1935 rätt att till
riket införa socker (tulltaxenummer 119 och 120)
med av Kungl. Majit stadgade undantag icke skall
tillkomma annan än staten eller den, åt vilken Kungl.
Majit överlåter sådan rätt;
dels bemyndiga Kungl. Majit att utfärda de närmare
föreskrifter, som må erfordras för upprätthållande
av nu angivna ensamrätt;
dels ock godkänna de såsom bilagor A och B till
detta protokoll fogade förslagen till kontrakt mellan
svenska staten och svenska sockerfabriksaktiebolaget
samt mellan svenska staten och mellersta Sveriges
sockerfabriksaktiebolag.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan lämnar Hans Majit Ko
nungen bifall samt förordnar, att proposition i
ämnet av den lydelse, bilaga till detta protokoll
utvisar, skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Bune Thygesen.
16
Kungl. Majlis proposition nr 78.
Bilaga A.
Förslag
till
Kontrakt
mellan svenska staten och svenska sockerfabriksaktiebolaget.
Mellan svenska staten å ena sidan samt å andra sidan svenska sockerfabriksaktiebolaget,
i det följande benämnt bolaget, är följande överenskommelse
träffad.
1 i
Staten tillförsäkrar bolaget för nedan i 8 § omförmälda tid att annan
än bolaget och mellersta Sveriges sockerfabriksaktiebolag ej skall aga
laglig rätt att till riket införa socker (tulltaxennmmer 119 och 120).
Vad ovan sägs skall icke utgöra hinder för annan att företaga transitering,
returförtullning eller uppläggning å tullager eller provianteringsfrilager
av nyss omförmälda vara; dock får å provianteringsfrilager
upplagd sådan vara endast efter av Kungl. Maj:t för varje särskilt fall
meddelat tillstånd disponeras annorledes än till fartygs proviantering i
föreskriven ordning.
Vad i första stycket sägs gäller ej heller i avseende å vara, som införes
i egentlig gränstrafik eller under sådana förhållanden, att tullfrihet
för varan åtnjutes enligt annan bestämmelse i 5 § tulltaxeförordningen
än den under s) upptagna eller enligt 6 eller 8 § samma förordning.
I avseende å införsel av socker, örn vars inköp i fast räkning avtal
träffats före den 2 februari 1932 och varom anmälan senast den 15 mars
1932 blivit gjord hos statens sockernämnd, skola bestämmelserna i 7 §
andra stycket av kontraktet den 22 februari 1932 mellan staten och bolaget
äga tillämpning.
2
Bolaget förbinder sig att inbjuda till teckning av kontrakt angående
sockerbetsodling under år 1934 i enlighet med mellan bolaget och Skånes
betodlares centralförening överenskomna grunder samt under iakttagande
tillika, att grundpriset för 100 kilogram sockerbetor med 16 procent
sockerhalt icke må, med undantag som följer av bestämmelserna i 3 §
andra stycket, understiga 2 kronor 25 öre. Denna bolagets förbindelse
medför icke förpliktelse för bolaget att mottaga teckning av högre sockerbetsareal
än sammanlagt 40,000 hektar.
3 §.
Bolaget åtager sig att bestrida 41.5 procent av kostnaderna för den i 6 §
omförmälda nämnden.
Vidare förbinder sig bolaget att ej låta någon betodlare ingå eller
övertaga betodlingskontrakt för 1934, innehållande bestämmelse örn det
i 2 § angivna minimipriset av 2 kronor 25 öre, med mindre betodlaren
avlämnar en vederbörligen underskriven förbindelse, enligt bilagda for
-
17
Kungl. Maj:ts proposition nr 78.
mulär 1, angående betarbetarlönerna 1934 och bestridande av vissa kostnader.
Samtliga sådana underskrivna förbindelser skola av bolaget, på
anfordran, överlämnas till den i G § omförinälda nämnden.
Vad betodlare enligt § 2 i förberörda förbindelse är skyldig betala skall
bolaget innehålla å den odlaren tillkommande betlikviden. Sålunda innehållna
belopp bär bolaget att, på anfordran, redovisa till nämnden.
4 §.
Vid försäljning av socker är bolaget skyldigt att följa samma grundsatser,
som hittills i detta hänseende av bolaget tillämpats för försäljning
till leveransdagens pris. Bolaget skall bedriva sin verksamhet på
ett lojalt sätt och så att icke annans intresse obehörigen skadas.
5 §.
Svenska sockerfabriksaktiebolagets priskurantpris å krossmelis (K 5)
skall vara normerande för priskurantpriserna å övriga av bolaget, saluförda
sockersorter på så sätt, att en ökning eller minskning av priset å
K 5 åtföljes av samma ökning eller minskning av priserna å övriga sockersorter.
Priset å K 5 bestämmes enligt samma grunder som hittills
efter läget å världsmarknaden, varvid dock gäller, att lägre pris än 30
öre per kilogram ej behöver av bolaget för sagda sockersort tillämpas.
6 §.
Bolagets verksamhet, i vad den beröres av detta kontrakt, skall vara
underkastad fortlöpande kontroll av en utav Kungl. Majit tillsatt nämnd
av tre opartiska och sakkunniga personer (statens sockernämnd).
Av bolaget fattat beslut angående priserna å socker skall ofördröjligen
meddelas nämnden. Då denna finner av bolaget tillämpade priser
icke stå i överensstämmelse med vad i 5 § sägs, har den att meddela bolaget
detta samt, örn rättelse ej ernås, själv efter det bolaget beretts tillfälle
yttra sig besluta angående priserna å socker. Dylikt av nämnden
fattat beslut skall omedelbart lända till efterrättelse. Det åligger bolaget
att, vid anfordran, till nämnden lämna de uppgifter, som denna anser erforderliga
för kontrollens utövande.
Körande nämndens verksamhet i övrigt äger Kungl. Majit meddela
närmare föreskrifter.
7 i
Bolagets åtagande enligt detta kontrakt gäller under förutsättning, att
inga ändringar under avtalstiden vidtagas beträffande gällande tullsatser
å raffinerat eller oraffinerat socker eller å melass ävensom att ej under
nämnda tid införes accis å socker.
8 §.
Detta kontrakt gäller från oell med den 1 mars 1934 till och med den
28 februari 1935.
1 Se bilaga Aa.
Milling till riksdagens protokoll 1934. 1 sami. Nr 73.
2
18
Kungl. Majlis proposition nr 78.
Bilaga Aa.
Förbindelse
tm
statens sockernämnd
angående betarbetarlönerna 1934 och bestridande av vissa på
statens sockernämnd ankommande kostnader.
§ 1.
(Se noten
hår nedan).1
Undertecknad, här nedan kallad betodlaren, förbinder sig gent emot
statens sockernämnd att vid användning under 1934 av lejd arbetskraft för
sockerbetors skötsel eller upptagning — där ej gällande kollektivavtal
örn dylikt arbete är tillämpligt eller betarbetaren eljest av betodlaren erhåller
ersättning enligt de i kollektivavtalet stadgade bestämmelser —
iakttaga följande:
1. För sommarskötseln skall, därest denna omfattar fyra arbetsmoment
(gallring och tre hackningar), betalas ett ackord av minst 51 kronor per
tunnland. — För upptagningen skall ackordet vara minst 64 kronor per
tunnland. — Helackordet skall alltså vara minst 115 kronor per tunnland.
— Omfattar sommarskötseln blott tre arbetsmoment (d. v. s. bortfaller den
tredje hackningen), minskas ackordet för sommarskötseln liksom helackordet
med 8 kronor per tunnland.
1 I följande fall må § 1 mom. 1 i stället hava nedan angivna lydelse,
nämligen beträffande
betodlare utanför Skåne, som
tecknar betodlingskontrakt med
råsockerfabrik i Skåne eller Bledinge:
»För
sommarskötseln skall,
därest denna omfattar fyra arbetsmoment
(gallring och tre hackaingar),
betalas ett ackord av
minst 48 kronor per tunnland. —
För upptagningen skall ackordet
vara minst 59 kronor för tunnland.
—• Helackordet skall alltså vara
minst 107 kronor per tunnland.
— Omfattar sommarskötseln blott
tre arbetsmoment (d. v. s. bortfaller
den tredje hackningen), minskas
ackordet för sommarskötseln
liksom helackordet med 7 kronor
per tunnland.»
betodlare, som tecknar betodlingskontrakt
med Roma råsockerfabrik
eller med Mörbylånga
råsockerfabrik:
»För sommar skötseln skall,
därest denna omfattar fyra arbetsmoment
(gallring och tre hackningar),
betalas ett ackord av
minst 49 kronor per tunnland. —
För upptagningen skall ackordet
vara minst 56 kronor per tunnland.
— Helackordet skall alltså vara
minst 105 kronor per tunnland.
— Omfattar sommarskötseln blott
tre arbetsmoment (d. v. s. berrtfaller
den tredje hackningen), minskas
ackordet för sommarskötseln
liksom helackordet med 8 kronor
per tunnland.»
19
Kungl. Maj:ts proposition nr 78.
2. Erhåller betarbetaren icke ersättning enligt bestämmelserna i mom. 1,
är betodlaren pliktig att, där han ej inom viss av statens sockernämnd förelagd
tid styrker sig hava till betarbetaren betalat vad som felas, efter anmodan
av nämnden, utgiva ett belopp, motsvarande den felande ersättningen
jämte 5 procent årlig ränta därå, att av nämnden disponeras enligt av
Kungl. Majit meddelade föreskrifter.
§ 2.
Tillika förbinder sig betodlaren att till täckande av kostnader, som statens
sockernämnd bar att bestrida, till nämnden erlägga en avgift av intill
2 kronor 50 öre för varje uppmätt liektar av odlarens sockerbetsodling 1934.
Avgiften, vilkens närmare belopp fastställes av Kungl. Majit, må på nämndens
begäran innehållas å betodlaren tillkommande betlikvid. För del av
hektar reduceras avgiften i proportion till arealen.
§ 3.
Tvister örn tolkningen och tillämpningen av delina förbindelse — däri
inbegripet avgörande, huruvida och i vad mån ersättningsskyldighet enligt
§ 1 mom. 2 föreligger — skola avgöras enligt gällande lag örn skiljemän,
med iakttagande att skiljemännen skola vara tre, varav en utses av
styrelsen för Skånes betodlares centralförening och en av styrelsen för
svenska lantarbetarförbundet samt den tredje (ordföranden) av Kungl.
Majit.
20
Kungl. Maj:ts proposition nr 78.
Bilaga B.
Förslag
till
Kontrakt
mellan svenska staten och mellersta Sveriges sockerfabriks
aktiebolag.
Mellan svenska staten å ena sidan samt å andra sidan mellersta Sveriges
sockerfabriksaktiebolag, i det följande benämnt bolaget, är följande
överenskommelse träffad.
1 §•
Staten tillförsäkrar bolaget för nedan i 8 § omförmälda tid, att annan
än bolaget och svenska sockerfabriksaktiebolaget ej skall äga laglig rätt
att till riket införa socker (tulltaxenummer 119 och 120).
Vad ovan sägs skall icke utgöra hinder för annan att företaga transitering,
returförtullning eller uppläggning å tullager eller provianteringsfrilager
av nyss omförmäkl vara; dock får å provianteringsfrilager upplagd
sådan vara endast efter av Kungl. Majk för varje särskilt fall meddelat
tillstånd disponeras annorledes än till fartygs proviantering i föreskriven
ordning.
Vad i första stycket sägs gäller ej heller i avseende å vara, som införes
1 egentlig gränstrafik eller under sådana förhållanden, att tullfrihet för varan
åtnjutes enligt annan bestämmelse i 5 § tulltaxeförordningen än den
under s) upptagna eller enligt 6 eller 8 § samma förordning.
I avseende å införsel av socker, örn vars inköp i fast räkning avtal träffats
före den 2 februari 1932 och varom anmälan senast den 15 mars 1932
blivit gjord hos statens sockernämnd, skola bestämmelserna i 7 § andra
stycket av kontraktet den 22 februari 1932 mellan staten och bolaget äga
tillämpning.
2 §.
Bolaget förbinder sig att i kontrakt angående sockerbetsodling under år
1934 i avseende å beräkningen av betpriset intaga bland annat följande bestämmelser.
Till grund för beräkningen av betpriset lägges medelpriset å 1 kilogram
krossmelis (K 5) enligt svenska sockerfabriksaktiebolagets priskurant vid
försäljning till engrossister under tiden från och med den 1 mars 1934 till
och med den 28 februari 1935, sedan därifrån dragits den i noteringen ingående
grossistrabatten 4 procent. Det sålunda framräknade effektiva
krossmelispriset utgör grundtalet för betprisberäkningen. För 100 kilogram
sockerbetor med 16 procent sockerhalt utgör priset 7 gånger ovannämnda
grundtal (= grundpriset); dock att sagda grundpris icke må, med
undantag som följer av bestämmelserna i 3 § andra stycket, understiga
2 kronor 25 öre.
För varje Vio procent ökning eller minskning i medelsockerlialten röner
betpriset ett tillägg eller avdrag av Vien av grundpriset.
Dessutom åtager sig bolaget även beträffande 1934 års sockerbetsodling
att lämna särskilt fraktbidrag till betodlarna enligt samma grunder som
för 1931.
21
Kungl. Maj:ts proposition nr 78.
3 §.
Bolaget åtager sig att bestrida 8.5 procent av kostnaderna för den i 6 §
omförmälda nämnden.
Vidare förbinder sig bolaget att ej låta någon betodlare ingå eller övertaga
betodlingskontrakt för 1934, innehållande bestämmelse om det i 2 §
angivna minimipriset av 2 kronor 25 öre, med mindre betodlaren avlämnar
en vederbörligen underskriven förbindelse, enligt bilagda formulär 1,
angående betarbetarlönerna 1934 oell bestridande av vissa kostnader. Samtliga
sådana underskrivna förbindelser skola av bolaget, på anfordran,
överlämnas till den i 6 § omförmälda nämnden.
Vad betodlare enligt § 2 i förberörda förbindelse är skyldig betala skall
bolaget innehålla å den odlaren tillkommande betlikviden. Sålunda innehållna
belopp har bolaget att, på anfordran, redovisa till nämnden.
4 §.
Vid försäljning av socker är bolaget skyldigt att följa samma grundsatser,
som hittills i detta hänseende av bolaget tillämpats för försäljning
till leveransdagens pris. Bolaget skall bedriva sin verksamhet på ett lojalt
sätt och så att icke annans intresse obehörigen skadas.
5 §.
Mellersta Sveriges sockerfabriksaktiebolags priskurantpris å k rossin elis
(KM) skall vara normerande för priskurantpriserna å övriga av bolaget
saluförda sockersorter på så sätt, att en ökning eller minskning av priset
å KM åtföljes av samma ökning eller minskning av priserna å övriga sockersorter.
Priset å KM bestämmes enligt samma grunder som hittills efter
läget å världsmarknaden, varvid dock gäller, att lägre pris än 30 öre per
kilogram ej behöver av bolaget för sagda sockersort tillämpas.
6 §.
Bolagets verksamhet, i vad den beröres av detta kontrakt, skall vara
underkastad fortlöpande kontroll av en utav Kungl. Majit tillsatt nämnd
av tre opartiska och sakkunniga personer (statens sockernämnd).
Av bolaget fattat beslut angående priserna å socker skall ofördröjligen
meddelas nämnden. Då denna finner av bolaget tillämpade priser icke stå
i överensstämmelse med vad i 5 § sägs, har den att meddela bolaget detta
samt, örn rättelse ej ernås, själv efter det bolaget beretts tillfälle yttra sig
besluta angående priserna å socker. Dylikt av nämnden fattat beslut skall
omedelbart lända till efterrättelse. Det åligger bolaget att, vid anfordran,
till nämnden lämna de uppgifter, som denna anser erforderliga för kontrollens
utövande.
Rörande nämndens verksamhet i övrigt äger Kungl. Majit meddela närmare
föreskrifter.
7 *.
Bolagets åtagande enligt detta kontrakt gäller under förutsättning, att
inga ändringar under avtalstiden vidtagas beträffande gällande tullsatser
å raffinerat eller oraffinerat socker eller å melass ävensom att ej under
nämnda tid införes accis å socker.
8 §.
Detta kontrakt gäller från och med den 1 mars 1934 till och med den 28
februari 1935.
1 Se bilaga Aa.
Bihang till riksdagens protokoll 1D8A. 1 sami. Nr 7H.
U