Kungl. Majlis proposition nr 73.
1
Nr 73.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående ändring av tiden
för avskrivning av prästerskapets till statsverket indragna
tionde från vissa församlingar i Kopparbergs län; given Stockholms
slott den 26 januari 1934.
Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
GUSTAF.
Ernst Wigforss.
Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 26 januari 1934.
Närvarande:
Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden
Undén, Schlyter, Wigforss, Möller, Levinson, Vennerström, Leo,
Ekman, Sköld.
Efter gemensam beredning med t. f. chefen för ecklesiastikdepartementet
anmäler chefen för finansdepartementet, statsrådet Wigforss, uppkommen
fråga örn ändring av tiden för avskrivning av prästerskapets till statsverket
indragna tionde från vissa församlingar i Kopparbergs län samt
anför därvid:
Enligt lag den 9 december 1910 (nr 141 sid. 25) skall indragning till statsverket
av tionde och andra avgifter av fast egendom, som enligt förut
givna författningar tillkommit prästerskapet, för varje pastorat äga rum,
i regel från och med ecklesiastikåret näst efter det, med vars utgång den
på grund av förordningen den 11 juli 1862 eller förordningen den 1 no
Bihang
till riksdagens protokoll 1934. 1 sami. Nr 73.
1
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 73.
vember 1872 fastställda lönereglering för prästerskapet i pastoratet upphör
att gälla. Kammarkollegium har att, efter gjorda uträkningar för
varje fastighet, fastställa den summa i penningar, till vilken samtliga
ifrågavarande avgifter skola för varje församling vid indragningen beräknas.
Ersättning för de till statsverket indragna avgifterna skall för varje
församling från och med det ecklesiastikår, indragningen där äger rum,
för all framtid utgå med den av kammarkollegium fastställda summan,
vilken för varje ecklesiastikår skall inlevereras från statsverket till kyrkofonden.
De till statsverket indragna avgifterna skola under loppet av
20 ecklesiastikår, räknade för varje pastorat från och med det år, då indragningen
där vidtager, avskrivas i sådan ordning, att inom vederbörande
församling till statsverket årligen erläggas under de första 10 åren
60 procent, under därpå följande 5 år 40 procent och under de sista 5 åren
20 procent av berörda summa, varefter från och med det tjugoförsta året
återstoden eftergives. Vad som icke den 30 april 1944 förfallit till betalning
skall omedelbart avskrivas. I den mån de till statsverket indragna
avgifterna icke avskrivits, skola de debiteras, uppbäras och redovisas i
samband med kronouppbörden. Vid debiteringen skall vad i löneregleringsresolutionen
stadgas angående avgifterna lända till efterrättelse,
överstiger vid uppbörden influtet belopp vad som enligt vad nyss sagts
bör till statsverket gäldas, skall överskottet ofördröjligen tillställas församlingens
kyrkoråd; och må de avgiftsskyldiga själva örn användningen
av sådant överskott besluta. Sistnämnda stadgande har avseende å det
förhållande, att skatteunderlaget kan ha ökats efter det kammarkollegii
beräkning utförts.
I skrivelse till länsstyrelsen i Kopparbergs län den 1 augusti 1933 anmälde
t. f. häradsskrivaren i Västerbergslags fögderi, att under åren 1931
och 1932 vissa felaktigheter ägt rum med avseende å debiteringen av förevarande
avgifter, i det att inom Grangärde, Ludvika och Norrbärke församlingar,
där avgifternas indragning vidtagit år 1916 och där således
från och med år 1931 skulle debiteras allenast 20 procent, ändock under
åren 1931 och 1932 debiterats 40 procent, varjämte inom Silvbergs församling,
där avgifternas indragning vidtagit år 1917 och där således från och
med år 1932 skulle debiteras allenast 20 procent, ändock under detta år
debiterats 40 procent. Då detta innebure detsamma som örn riktiga avgifter
erlagts, i förstnämnda tre församlingar under 19 år från indragningen
och i sistnämnda församling under 17 år därifrån, hemställde häradsskrivaren,
att länsstyrelsen måtte besluta sådan ändring av tiden för
avskrivningens slutförande, att avgifterna skulle debiteras sista gången
under år 1933 i stället för år 1935 inom förstnämnda tre församlingar och
sista gången under år 1935 i stället för år 1936 inom Silvbergs församling.
Länsstyrelsen i Kopparbergs län överlämnade med skrivelse den 5
augusti 1933 berörda framställning till kammarkollegium för den åtgärd,
vartill framställningen kunde anses föranleda, därvid länsstyrelsen för
3
Kungl. Maj:ts proposition nr 73.
sin del förklarade sig finna den föreslagna åtgärden ändamålsenlig för
rättande av feldebiteringen.
Kammarkollegium har med skrivelse den 30 september 1933, ander förmälan
att det icke syntes tillkomma kollegium att avgöra förevarande
ärende, till Kungl. Maj:ts prövning överlämnat handlingarna i ärendet
och därvid för egen del anfört bland annat följande:
Kollegium funne det synnerligen tveksamt, huruvida rättelse i de felaktiga
debiteringarna kunde erhållas i annan ordning än genom talan i
därför föreskriven ordning av de avgiftsskyldiga. Enligt § 7 i uppbördsreglementet
den 14 december 1917 skulle rättelse av felaktig debitering sökas
genom besvär av skattskyldig hos länsstyrelsen inom natt och år efter
det utskylden blivit honom avfordrad. Talan mot 1932 års debitering stöde
således alltjämt vederbörande öppen.
Med hänsyn till feldebiteringarnas betydande omfattning kunde visserligen
ifrågasättas, örn icke åtgärder borde vidtagas i syfte att de skattskyldiga
i någon form bereddes ersättning. Summan av de statsverket
oriktigt tillgodoförda beloppen uppginge till 6,616 kronor 35 öre. De särskilda
posterna utgjorde emellertid till övervägande antal mycket ringa
belopp. Av i kammarkollegium tillgängliga handlingar framginge, att antalet
debiterade poster inom ifrågavarande kommuner utgjorde drygt 1,500,
därav enligt den för närvarande gällande debiteringsprocenten (20 procent)
omkring 1,150 å belopp under 1 krona och omkring 230 å belopp från
1 till 2 kronor. Allenast cirka 100 poster avsåge belopp överstigande 4
kronor och av dessa endast omkring 25 belopp överstigande 20 kronor. Av
sistnämnda belopp vore flertalet påförda bolag eller andra juridiska personer.
Genom den föreslagna avkortningen av avskrivningstiden vunnes ingen
säkerhet för att ersättningen i alla fall komme de skattskyldiga till godo,
som erlagt beloppen. Så skedde icke i de fall, då fastigheterna bytt ägare.
Å andra sidan syntes en restitution till de skattskyldiga vara utesluten på
grund av de skattskyldigas stora antal. Vare sig en rättelse skulle ske genom
beloppens restitution eller genom den lagstadgade avskrivningstidens
förkortning syntes riksdagens medgivande vara erforderligt.
Vid angivna förhållanden ansåge sig kollegium sakna tillräcklig anledning
tillstyrka åtgärder i antytt syfte; i allt fall syntes sådana icke kunna
ske, förrän det visat sig, huruvida talan mot den år 1932 verkställda debiteringen
komme att föras av de skattskyldiga.
Från länsstyrelsen har upplysning erhållits, att intill denna dag några
besvär över ifrågavarande felaktiga debiteringar icke hos länsstyrelsen
anförts. Då de sista debiteringarna skett i de kronodebetsedlar,
som skolat tillställas de skattskyldiga under november månad 1932, torde
således de skattskyldigas möjlighet att genom besvär vinna rättelse numera
vara försutten.
Av den lämnade redogörelsen torde framgå, att därest inga särskilda
åtgärder av statsmakterna vidtagas, de gjorda feldebiteringarna komma
att föranleda att statsverket från ifrågavarande församlingar uttager
sammanlagt omkring 6.600 kronor mera jin lagligen skolat ske. Ehuru det
Departementschefen.
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 73.
för de särskilda fastigheterna i regel endast rör sig om jämförelsevis obetydliga
belopp, anser jag det önskvärt att undvika en sådan konsekvens.
Detta synes också på ett praktiskt sätt, som även för de enskilda leder
till ett i stort sett riktigt resultat, kunna ske genom den av länsstyrelsen
förordade anordningen. För dennas genomförande erfordras emellertid, såsom
kammarkollegium erinrat, riksdagens medgivande.
På grund bärav får jag hemställa, att Kungl. Majit måtte genom proposition
föreslå riksdagen
att medgiva avskrivning av de belopp, som enligt
5 och 6 §§ lagen den 9 december 1910 örn indragning
till statsverket och avskrivning av prästerskapets tionde
samt örn ersättning därför skola till statsverket
erläggas inom Grangärde, Ludvika och Norrbärke församlingar
i Kopparbergs län efter den 30 april 1934
samt inom Silvbergs församling i samma län efter
den 30 april 1936.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan lämnar Hans Majit Konungen
bifall samt förordnar, att proposition i ämnet
av den lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar,
skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet!
B. Borgström.
346164. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1934.