Kungl. Maj:ts proposition nr 67.
1
Nr 67.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående godkännande av
avtal rörande försäljning av vissa Djäknehytter otar nas skifteslag
tillhöriga samfällda områden i Avesta stad i vad angår
vissa allmänna hemman; given Stockholms slott den 26
januari 1934.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av
statsrådsprotokollet över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen
att bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande
departementschefen hemställt.
GUSTAF.
Per Edvin Sköld.
Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans
Majit Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 26 januari
1934.
Närvarande:
Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandlek, statsråden
Undén, Schlyter, Wigforss, Möller, Levinson, Vennerström, Leo,
Ekman, Sköld.
Efter gemensam beredning med t. f. chefen för ecklesiastikdepartementet
anför chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Sköld:
Jämlikt 7 § lagen den 13 juni 1921 örn förvaltning av hysamfälligheter
och därmed jämförliga samfällda ägor och rättigheter beslöto delägarna
i Djäknehytterotarnas skifteslag, Avesta stad, å sammanträde den 1
mars 1930 att avhända sig vissa vid det år 1871 fastställda laga skiftet
ä skifteslaget såsom samfällda redovisade områden enligt ett den 14 november
1929 upprättat köpeavtal, som försetts med godkännande av geBihang
lill riksdagens protokoll 1934. 1 sand. Nr 67.
1
2
Kungl. Majda proposition nr 67.
neralkonsuln Axel Ax:son Johnson, Avesta järnverksaktiebolag, Avesta
sulfat- och trävaruaktiebolag i likvidation samt Norbergs elektriska
aktiebolag och som jämväl godkänts av stadsfullmäktige i Avesta stad
och å kyrkostämma med Avesta församling.
I skrivelse till länsstyrelsen i Kopparbergs län den 10 maj 1930 hava
Hjalmar Berglöw m. fl. såsom utsedda ombud för skifteslaget — med förmälan
att vissa allmänna hemman ägde del i förenämnda samfällda områden
— anhållit, att genom länsstyrelsens försorg måtte jämlikt 7 §
tredje stycket bysamfällighetslagen inhämtas sådant tillstånd, att beslutet
kunde träda i verkställighet.
I skrivelsen uppgåvos de allmänna hemman, som ägde del i Djäknehytterotarnas
samfälligheter, vara följande:
5 skillingar |
6.4 |
runstycken under nr |
1 |
litt. |
A |
|
12 » |
2.4 |
» |
» » |
40 |
» |
F |
5 » |
11.7 |
» |
» » |
41 |
» |
Fa |
11 » |
5.9 |
» |
» » |
92 |
» |
K |
16 » |
1.6 |
» |
» » |
93 |
» |
L |
eller tillhopa 51 skillingar 4 runstycken. Hemmanen litt. A., litt. K och
litt. L uppgåvos ingå i Bjurfors kronopark; litt. F och litt. Fa skulle
utgöra ecklesiastika boställen, till huvudsaklig del försålda till Avesta
stad.
Efter det länsstyrelsen inhämtat yttranden av överlantmätaren i
Kopparbergs län, Avesta kyrkoråd, vederbörande landsfiskal, domkapitlet
i Västerås samt vederbörande skogsstatstjänstemän, överlämnade
länsstyrelsen med skrivelse den 18 december 1930 ärendet till Kungl.
Maj:ts prövning.
Innehållet av köpeavtalet den 14 november 1929.
Enligt förberörda köpeavtal försålde, med Avesta stads och Avesta
församlings godkännande, delägarna i Djäknehytterotarnas skifteslag
(vari Avesta järnverksaktiebolag är den största delägaren) till generalkonsuln
Axel Ax:son Johnson vissa närmare angivna gemensamma
mark- och vattenområden inom skifteslaget — nämligen enligt
kartan och delningsheskrivningen till det år 1871 fastställda laga skiftet
följande ägofigurer: av 22, av 23, 47, 55, 56, 57, 58, 86, 87—100, 106,
107, av 108, 237, 238, 292, av 347, av 348, av 349, 379, 379 14, av 116, av
119, av 158, 240, 154, 157, 155, 243, 245, 246, 247, 248, 343 14, av 4360, av 4375
8437, 8418, med undantag för till järnväg exproprierad mark — samt till
Avesta järnverksaktiebolag den i skifteslaget ingående delen av Dalälven
jämte inom samma del av älven varande holmar, grund och fiske,
dock med undantag av holmar, grund, vatten och fiske utanför stränderna
till dels a) det järnverksaktiebolaget tillhörande hemmanet nr
116 litt. U örn 40 skillingar 9.2 runstycken skatt och Avesta bruk, dels
8
Kungl. Maj:ts proposition nr 67.
b) den från samma hemman avsöndrade lägenheten Avesta sågverk samt
från denna avsöndrade lägenheten Avesta sulfatfabrik nr 1, dels ock c)
den från lägenheten Avesta sågverk jämväl avsöndrade lägenheten
Avesta Lillfors.
Det ålåge envar av delägarna att ansvara för de inteckningar, som,
uttagna i respektive delägares skattetal, belastade hans andel i de försålda
områdena. Tillträdet av dessa skulle ske, så snart betalningsskyldighet
inträtt enligt punkt 9 av tilläggsbestämmelserna i avtalet.
(För innehållet av denna punkt redogöres i det följande.)
Skiftesdelägarna erkände, att de under a), b) och c) avsedda delarna
av Dalälven med holmar, vatten, grund och fiske helt och hållet ägdes
a) av järnverksaktiebolaget, b) av Avesta sulfat- och trävaruaktiebolag
i likvidation och c) av Norbergs elektriska aktiebolag. Därjämte avstode
till järnverksaktiebolagets förmån övriga delägare i skifteslaget
utan vederlag från alla anspråk på ägofigurerna 8419—8424 (kanalen
till sågen), 8425—8433 (kanalen till järnverket), 8434 (sågviken), 8435 (kanalen
vid garmakeriet), 8436 (damm), och förbunde de sig att, i den omfattning
järnverksaktiebolaget så påfordrade, utfärda överlåtelsehandling
å samma ägofigurer.
Avsikten med köpeavtalet vore, att järnverksaktiebolaget skulle slutligen
ensamt bliva ägare av allt vatten och all mark med vissa närmare
angivna undantag — ägofigurerna 242, del av 244 och del av 243
(kyrkogård), del av 244 (kyrkogatan) samt 1 och 2 (brobacke) — norrom
Södra Dalarnas järnväg, såvitt marken nu vore gemensam för delägarna
i skifteslaget, varför dessa, örn någon ägofigur blivit i avtalet
bortglömd, skulle till järnverksaktiebolaget eller person, som av bolaget
anvisades, utfärda särskild överlåtelsehandling på dylik ägofigur.
För att överflytta äganderätten på järnverksaktiebolaget och möjliggöra,
att bolaget erhölle lagfart i största möjliga utsträckning å de
genom köpeavtalet försålda områdena, skulle (enligt punkt 6 av tilläggsbestämmelserna
i avtalet) Avesta stad söka fastställelse å sådan ändring
av den för staden gällande stadsplan ävensom sådan tomtindelning,
att områdena norr örn Södra Dalarnas järnväg indelades i industri- och
bostadstomter enligt vissa vid köpeavtalet fogade förslag. De staden
oller järnverksaktiebolaget icke tillhöriga områden inom de sålunda indelade
industritomterna (således även de genom avtalet till generalkonsuln
Johnson försålda områdena, såvitt de inginge i samma tomter),
skulle staden, så snart ske kunde, expropriera jämlikt 1 kap. 18 § lagen
örn fastighetsbildning i stad samt skyndsammast lagfara och försälja
till järnverksaktiebolaget för samma belopp som expropriationssumman.
Mod don överlåtelse av äganderätt, som skedde genom köpeavtalet,
töljde (enligt punkt 7 av tilläggsbestämmelserna i avtalet), att järnverksaktiebolaget
och blivande ägare av hemmanet nr 116 litt. U ensamma
iigde att tillgodogöra sig vattenkraften i hela det område av Dalälven,
4 Kungl. Maj:ts proposition nr 67.
som folie inom skifteslagets gränser, med undantag av vad som tillhörde
Norbergs elektriska aktiebolag (lägenheten Avesta Lillfors) samt Avesta
sulfat- och trävaruaktiebolag i likvidation (lägenheterna Avesta sågverk
och Avesta sulfatfabrik nr 1), samt för sådant ändamål anlägga
och bibehålla dammar i och över Dalälven, mot laglig ersättning för
dämningsskada uppdämma vattnet till den höjd, som i laga ordning bestämdes,
avleda vattnet ur älven, framdraga och bibehålla kanaler, tuber
och elektriska ledningar samt anlägga och bibehålla kraftstationer
på de områden, som järnverksaktiebolaget genom köpeavtalet förvärvat.
Så snart Avesta stad i enlighet med berörda åtagande i punkt 6 av tilläggsbestämmelserna
låtit verkställa expropriation och överlåtit de exproprierade
områdena till järnverksaktiebolaget, skulle det åligga bolaget
att till delägarna i skifteslaget betala 100,000 kronor. Därav skulle
betalning av 40,000 kronor anses fullgjord därigenom, att järnverksaktiebolaget
till skifteslagets förmån å likviddagen avstode från sina anspråk
på en enligt köpeavhandling den 10 mars 1917 (upprättad för i huvudsak
enahanda ändamål som nu ifrågavarande köpeavtal) av bolaget betalad
fond å 40,000 kronor. Av återstående 60,000 kronor skulle 5,000 kronor
betalas kontant och återstoden medelst bolagets med rederiaktiebolaget
Nordstjärnans borgen försedd revers, löpande med 5 procent årlig ränta
och förfallen till betalning med 5,000 kronor första gången ett år efter
reversens utfärdande och därefter årligen med samma belopp, tills reversen
slutbetalts. Det belopp, delägarna sålunda bekomme, skulle bilda en
fond under förvaltning av den person eller den styrelse, som lagligen utsåges
att förvalta skifteslagets samhälligheter. Avkastningen av fonden
skulle användas till gators och allmänna vägars inom Avesta stad förbättrande
och underhåll i enlighet med de bestämmelser, som skifteslaget
lämnade å allmänt sammanträde (punkt 9 av tilläggsbestämmelserna).
Järnverksaktiebolaget förbunde sig att ersätta skifteslagets kostnader
för pågående rättegång (angående ställande av skifteslagets samfälligheter
under särskild förvaltning) och för avtalet med intill 2,500 kronor
ävensom för ett sammanträde med skifteslaget för godkännande av avtalet
(punkt 12 av tilläggsbestämmelserna).
Köpeavtalet har den 17 oktober 1932 försetts med påskrift av generalkonsuln
Johnson, järnverksaktiebolaget, Avesta sulfat- och trävaruaktiebolag
i likvidation och Norbergs elektriska aktiebolag ävensom av ombud
för Avesta stad, Avesta församling och skifteslaget, att, sedan skiftesdelägarnas
den 1 mars 1930 fattade beslut vunnit laga kraft och blivit fastställt
av häradsrätten, det träffade avtalet ånyo bekräftades.
5
Kungl. Maj:ts proposition nr 67.
Skrivelse den 17 oktober 1932 från ombud för Djäknehytt erot ar nets
skifteslag.
I skrivelse till Kungl. Majit den 17 oktober 1932 hava Hjalmar Berglöv
m. fl. såsom utsedda ombud för skifteslaget närmare utvecklat betydelsen
av det av delägarna den 1 mars 1930 fattade beslutet. Ombuden
hava i detta avseende sammanfattningsvis anfört följande.
Redan före avslutandet av ifrågavarande köpeavtal ägde järnverksaktiebolaget
vattenområdet i Dalälven utmed stranden av litt. U i Djäknehytterotarnas
skifteslag med undantag av vattenområdena utanför avsöndrade
lägenheterna Avesta sågverk och Avesta sulfatfabrik nr 1, tillhöriga
Avesta sulfat- och trävaruaktiebolag i likvidation, och Avesta
Lillfors, tillhörig Norbergs elektriska aktiebolag, på grund av följande
förhållanden. Järnverksaktiebolaget hade genom laga köp förvärvat
hemmanet nr 116 litt. U inom skifteslaget, vartill hörde Avesta järnbruk
med åbyggnader, verkstäder, vattenfall, kvarn och övriga till bruket
hörande lägenheter. Detta motsvarade vad Kungl. Majit och kronan år
1777 upplåtit till Bergslaget och sedermera av Bergslaget försålts år
1872. Järnverksaktiebolaget förvärvade fastigheterna genom köpebrev
den 31 oktober 1883 och fick lagfart å detta fång den 5 december 1883 samt
kunde alltså åberopa skyddet av 20-årig hävd.
Frågan örn järnverksaktiebolagets rätt till vattnet i Storforsen utanför
bruket hade, i samband nied frågan örn överbyggande av kungsådran
i Storforsen jämlikt medgivande i Kungl. Majits resolution den 24 september
1914 och uppförande av kraftverk därstädes, prövats av Folkare
häradsrätt, som genom utslag den 21 januari 1924 förklarat, att de enskilda
delägarna i skifteslaget icke styrkt, att de hade äganderätt till
Avesta Storfors, kanalerna inom bruksområdet eller till fisket därinom.
och därför givit tillstånd till de ansökta vattenverksbyggnadernas utförande.
Utslaget hade vunnit laga kraft.
För säkerhets skull hade delägarna i skifteslaget och järnverksaktiebolaget
enat sig örn att uti det den 14 november 1929 daterade köpeavtalet
intaga ett direkt erkännande från delägarna, att den del av Dalälven
med holmar, vatten, grund och fiske, som sålunda innehades av järnverksaktiebolaget,
helt och hållet ägdes av bolaget. De delar av Dalälven,
som läge utanför lägenheterna Avesta sågverk, Avesta sulfatfabrik
nr 1 och Avesta Lillfors med holmar, vatten, grund och fiske, ägdes av
ägarna till sagda lägenheter på grund av laga köp, å vilka erhållits 20-årig hävd.
Genom det den 14 november 1929 dagtecknade avtalet hade till järnverksaktiebolaget
försålts dels åtskilliga samfällda markområden, dels
ock de ovan- och nedanför litt. U och således även ovanför och nedanför
Avesta Stoj’- och Lillfors belägna delar av Dalälven, som läge inom
skifteslagets gränser.
Beslutet vid sammanträdet den 1 mars 1930, då köpeavtalet enhälligt
godkändes, vore lagligen tillkommet. Å sammanträdet hade bland
andra närvarit av domkapitlet i Västerås och av domänstyrelsen utsedda
allmänna ombud, vilka biträtt övriga delägares beslut. Oaktat
de vid sammanträdet närvarande delägarna beslutat enhälligt godkända
köpeavtalet, hade vissa delägare överklagat beslutet genom att till
Folkare häradsrätt instämma övriga delägare med yrkande, att beslutet
6
Kungl. Maj:ts proposition nr 67.
måtte förklaras ogiltigt. Denna talan hade häradsrätten genom utslag
den 18 januari 1932 ogillat, vilket utslag vunnit laga kraft. Sedermera
hade ifrågavarande beslut örn godkännande av köpeavtalet underställts
häradsrätten, som den 14 mars 1932 fastställde beslutet utan några inskränkningar.
Lagligheten av beslutet den 1 mars 1930 vore således konstaterad.
Beslutet finge mellertid ej träda i verkställighet, med mindre tillstånd
därtill jämlikt 7 § hysamfällighetslagen lämnades för de i skifteslaget
ingående boställen och övriga allmänna hemman.
Vid bedömande av örn sådant tillstånd borde lämnas torde hänsyn böra
tagas till, huruvida beslutet vore till fördel för skifteslaget och därmed
även för ifrågavarande allmänna hemman, samt beslutets betydelse i
allmänhet ur ekonomiska och sociala synpunkter.
På grund av den utredning och bevisning, som vid domstolen gjordes
under behandlingen av målet örn utbyggandet av Avesta Storfors och
som läge till grund för Folkare häradsrätts ovan nämnda utslag den 21
januari 1924, samt på grund av det studium i övrigt, vilket ägnats äganderätts-
och vattenkraftsförhållandena i Avesta, hade det visat sig, att
skifteslaget icke hade någon rätt till vattnet i Dalälven utanför hemmanet
nr 116 litt. U, varför medgivandet härav icke kunde vara till nackdel
för skifteslaget.
Det för delägarna i skifteslaget, således även för kronan, vid bedömandet
av köpeavtalet framförallt avgörande borde vara den ökade möjlighet,
som genom överlåtelsen till järnverksaktiebolaget av vissa mindre
markområden, dels liggande invid och dels helt omslutna av bolagets
marker inom dess industriområde, bereddes bolaget med hänsyn till
framtida utveckling av järnverket. Industriens fortbestånd och utveckling
inom samhället vore nämligen av avgörande betydelse för dess bestånd
och blomstring, enär samhällets innevånare huvudsakligast hade
sin inkomst av industrien samt markvärden och avsättningsmöjligheter
för ortens produkter även vore beroende av densamma. Så gott som alla
samhällsmedlemmars skattekraft och trygga ekonomi avhängde i största
utsträckning av järnverksaktiebolagets industriella rörelse.
Dessutom vunnes genom avtalet åtskilliga fördelar för skifteslaget. Ett
årtionden gammalt osäkerhetstillstånd inom skifteslaget och även staden
komme att försvinna. Skifteslaget och staden med dess innebyggare
bleve säkerligen för framtiden befriade från många improduktiva utgifter
för rättegångar etc. Skifteslaget finge en fonderad kapitaltillgång
på 100,000 kronor. Dessutom betalade järnverksaktiebolaget vissa
kostnader för köpeavtalets genomförande. Olägenheterna av att de
fastigheter, vilkas ägare deltagit i 1917 års köpeavtal, blivit besvärade
därigenom, att vilande lagfart meddelats å samma köp, eller intecknats
för det i samma avtal fastställda servitutet, upphävdes genom 1929 års
avtal.
Den utfästa köpeskillingen, 100,000 kronor, skulle icke betalas, förrän
Avesta stad fullgjort sina i 1929 års köpeavtal angivna expropriationsåtaganden
och överlåtit de exproprierade områdena å järnverksaktiebolaget.
Staden kunde emellertid ej igångsätta med expropriationen, innan
förutnämnda tillstånd enligt § 7 hysamfällighetslagen erhållits.
Innan expropriation genom Avesta stads försorg ägt rum och staden
överlåtit de exproprierade områdena till järnverksaktiebolaget, vore bo
laget icke heller skyldigt att återkalla ansökan örn lagfart å 1917 års
Kungl. Maj:t8 proposition nr 67. 7
köpeavtal eller att döda på grund av detsamma beviljade servitutsinteckningar.
Det vore för den skull för skifteslaget av största vikt, att kronans godkännande
av 1929 års avtal kunde snart erhållas, så att avtalet kunde
fullföljas.
Under åberopande av vad sålunda anförts hava ombuden å skifteslagets
vägnar hemställt, att Kungl. Majit måtte förhjälpa dem att snarast möjligt
erhålla medgivande, att förenämnda beslut den 1 mars 1930 finge gå
i verkställighet.
Yttranden.
Kammarkollegium, som genom remiss den 29 december 1930 anbefallts
avgiva yttrande i ärendet och till vilket berörda skrivelse från skifteslagets
ombud den 26 oktober 1932 överlämnats, har, efter inhämtande av
utlåtanden av lantmäteristyrelsen och sitt advokatfiskalsämbete, den 31
januari 1933 yttrat sig i ärendet.
I yttrandet, som har avseende allenast å de till kollegiets vård och inseende
ställda fastigheter, som ingå i skifteslaget, Ilar kollegium till en
början erinrat, att dessa fastigheter, uppgivits vara dels de till avlöning
av prästerskapet i Avesta församlings pastorat anslagna boställena
»Avesta Komministerboställes Kronoskattehemman Kyrkohemmanet kallat»
(Litt. F.) och »Avesta komministergård Johansbo» (Litt. Fa) samt
»Avesta nya komministergård» (av Litt. H och J) dels ock det såsom klockar-
och organistboställe i Avesta församling disponerade »Avesta församlings
Klockare-, Orgelnist- och Skollärareboställe» (Litt. T). Kollegium
har vidare framhållit, att av lantmäteristyrelsens utlåtande, mot
vilket kollegiet saknade anledning till erinran, framginge, att alla de
till generalkonsuln Johnson försålda områdena och rättigheterna vore
skifteslagets tillhörighet, samt att de till järnverksaktiebolaget sålda
mark- och vattenområdena inom skifteslaget vore, i den mån de icke
utgjordes av lägenheter såsom Avesta Sulfatfabrik (med Storforsen)
och Avesta Lillfors, vartill enskilda delägare kunde visa bättre rätt, att
anse såsom för skifteslaget samfällda. Skäligheten av den i uppgörelsen
överenskomna köpeskillingen borde därför bedömas, som örn densamma
avsåge förvärv av skifteslagets hela rätt i nu förevarande hänseende.
Äganderätten till de förut omförmälda ägofigurerna 8419—24, 8425—33,
8434, 8435 och 8436 torde tillhöra järnverksaktiebolaget.
I utlåtandet har kollegium på anförda skäl hemställt, att Kungl. Majit
måtte under förutsättning, att den avtalade köpeskillingen befunnes skälig,
godkänna det slutna köpeavtalet, i vad det anginge de fastigheter, som
vore anslagna för prästerskapets samt klockarens och organistens i Avesta
församling avlöning. I anledning av härutinnan utav advokatfiskalsämbetet
framställt förslag syntes böra såsom särskilt villkor för godkännande
föreskrivas, att Avesta järnverksaktiebolag förbunde sig att — utan
hinder av punkt 12 i köpeavtalets tilläggsbestämmelser — ersätta kost
-
8
Kungl. Maj:ts proposition nr 67.
naderna (cirka 500 kronor) för kronoombudets inställelser i den vid Folkärn
häradsrätt pågående rättegången mellan järnverksaktiebolaget.
Avesta sulfat- och trävaruaktiebolag i likvidation och Norbergs elektriska
aktiebolag, kärande, samt övriga delägare i Djäknehytterotarnas
skifteslag, svarande, angående klander av ett den 5 november 1927 vid
sammanträde enligt bysamfällighetslagen med skiftesdelägarna fattat
beslut örn samfälligheternas ställande under förvaltning enligt samma
lag.
Vid kammarkollegiets yttrande har fogats en av förenämnda ombud för
Djäknehytterotarnas skifteslag till kollegium ingiven skrift. I berörda
skrift har bland annat framhållits, att i det belopp, som i köpeavtalet angåves
som köpeskilling, inginge ett flertal ersättningar för prestationer
och medgivanden från Avesta stads sida — icke såsom delägare i skifteslaget
utan fullt fristående — gjorda uteslutande för åstadkommande av
en slutgiltig uppgörelse i en gammal och meningslös tvist. Staden hade
icke velat vedervåga resultatet genom att framställa särskilda krav på
ersättning för sina åtaganden utan avstått från dem till förmån för fonden
(köpeskillingen), trots att staden såsom relativt ringa delägare i skifteslaget
finge ytterst litet att säga till om beträffande avkastningens användning.
Domänstyrelsen har i ett den 7 april 1933 avgivet remissutlåtande anfört
följande.
Kronoparken Bjurfors inginge i Djäknehytterotarnas skifteslag med
följande skattetal för nedanstående fastigheter, nämligen för
Nr 1 litt. A 5 skillingar 6.4 runstycken
Nr 92 » K 11 » 5.9 »
Nr 93 » L 16 » 1.6 »
Summa 32 skillingar 13.9 runstycken eller 33 skillingar
1.9 runstycken.
Enligt lantmäteristyrelsens i ärendet avgivna yttrande hade hela skifteslaget
ett skattetal av 7 riksdaler 10 skillingar 8 runstycken. Kronoparken
Bjurfors inginge alltså i skifteslagets skattetal med 9.56490 procent.
Av den överenskomna köpeskillingen, 100,000 kronor, skulle alltså på
kronoparken Bjurfors belöpa 9,564 kronor 90 öre.
En ändring i de avtalade köpevillkoren skulle säkerligen medföra, att
avtalet ginge örn intet bland annat på grund av svårigheten att på nytt
åvägabringa enighet i fråga örn försäljningen inom skifteslaget. Ett genomförande
av den nu träffade överenskommelsen måste emellertid ur
allmän synpunkt anses vara av intresse, och kronan, som hittills icke haft
några inkomster från ifrågavarande samfälligheter, kunde för sin del
knappast hava något att vinna på en särskild värdering av desamma.
Styrelsen ansåge därför, att skäl förelåge för avtalets godkännande från
kronans sida.
I överensstämmelse härmed finge domänstyrelsen hemställa, att Kungl.
Majit måtte, på av kammarkollegiet i dess utlåtande angivna villkor rörande
ersättning till kronoombud, godkänna den av delägarna i Djäknehytterotarnas
skifteslag den 1 mars 1930 beslutade försäljningen av vissa
Kungl. Martts proposition nr 67. 9
samfällda ägor, i vad försäljningen anginge under styrelsens förvaltning
stående fastigheter inom berörda skifteslag.
Vattenfallsstyrelsen har i ett den 16 maj 1933 avgivet utlåtande anfört
följande.
Vattenfallsstyrelsen, som endast torde hava att taga befattning med
ärendet i fråga örn den till försäljning föreslagna andelen i vattenområdet
i Dalälven, hade ur de synpunkter, vattenfallsstyrelsen hade att företräda,
icke något att erinra mot den föreslagna försäljningen.
För utrönandet av värdet av den vattenkraft, örn vars försäljning sålunda
vore fråga, hade vattenfallsstyrelsen, då remitterade handlingarna
därvidlag icke varit tillfyllest, från Avesta järnverksaktiebolag införskaffat
uppgifter angående den fallhöjd, varom i detta fall vore fråga.
Enligt dessa uppgifter, vilkas riktighet vattenfallsstyrelsen dock icke varit
i tillfälle kontrollera, utgjorde den till försäljning föreslagna fallhöjden
vid medelvatten omkring 0.45 meter enkel strand. Den vid Avesta
disponibla 9-månadersvattenmängden utgjorde i oreglerat skick omkring
145 kubikmeter per sekund och efter de hittills genomförda regleringarna
av Dalälven omkring 190 kubikmeter per sekund. Den häremot svarande
effekten vore i förevarande fall omkring 326 respektive 428 9-månadershästkrafter.
Den fallhöjd, örn vars försäljning nu vore fråga, vore så ringa, att densamma
med nu tillgängliga tekniska hjälpmedel icke kunde för sig utnyttjas.
Ett utnyttjande av fallhöjden kunde ske antingen genom dämning
från närmast nedan belägna vattenverk vid Näs eller i samband med
utnyttjandet av det närmast ovanför belägna vattenfallet vid Avesta
Lillfors. Den på vänstra stranden belöpande andelen i Avesta Lillfors
tillhörde Avesta järnverksaktiebolag, under det att motsatta strandens
vattenrätt tillkomme Avesta sulfat- och trävaruaktiebolag samt Norbergs
elektriska aktiebolag. I dessa båda senare bolag vore emellertid Avesta
järnverksaktiebolag enligt uppgift stor delägare.
Stiftsnämnden i Västerås har i ett den 28 juni 1933 avgivet utlåtande
förklarat sig icke hava något att erinra mot köpeavtalet.
Värdering av distriktslantmätaren E. V. Hising.
Med skrivelse den 14 maj 1933 hava representanter för skifteslaget överlämnat
instrument över en av mätningsmannen i Avesta stad, distriktslantmätaren
E. V. Hising verkställd värdering av de genom köpeavtalet
den 14 november 1929 försålda markområdena. I berörda instrument har
Hising uttalat, att på grund av köpeavtalets innehåll de jordområden, som
enligt avtalet finge anses likviderade med penningar, borde uppskattas
till ett värde av tillhopa 32,209 kronor.
Såsom av den lämnade redogörelsen framgår, berör den försäljning av
vissa Djäknehytterotarnas skifteslog tillhöriga samfällda områden i Avesta
stad, som skett genom omförmälda den 14 november 1929 upprättade och
den 17 oktober 1932 bekräftade köpeavtal, dels vissa fastigheter, som äro
anslagna för prästerskapets samt klockarens och organistens i Avesta för
Uihany
till riksdagens protokoll 1934. 1 sami. Nr 67. Si
Departements
chefen.
10
Kungl. Maj:ts proposition nr 67.
samling avlöning, dels oek tre kronan tillhöriga, i Bjurfors kronopark ingående
fastigheter. I fråga om de förra fastigheterna torde, enligt lagen
den 4 januari 1927 angående tillstånd till försäljning av kyrklig jord i
vissa fall samt till upplåtelse av sådan jord under tomträtt, det ankomma
å Kungl. Majit att ensam fatta beslut örn godkännade av försäljningen.
Beträffande däremot de senare fastigheterna lärer frågan örn köpeavtalets
godkännande böra underställas riksdagen.
I fråga örn berörda i Bjurfors kronopark ingående fastigheter är
att märka, att den å dessa fastigheter belöpande andel i köpeskillingen
enligt utredningen uppgår till 9,564 lanner 90 öre samt att enligt köpeavtalet
detta belopp ej skall erläggas till kronan utan jämte köpeskillingen
i övrigt bilda en fond, vars avkastning skall användas till gators och allmänna
vägars inom Avesta stad förbättrande och underhåll. En ändring
av köpeavtalets bestämmelser härutinnan i syfte att berörda belopp helt
eller delvis skulle utbetalas till kronan torde emellertid, såsom domänstyrelsen
framhållit, näppeligen kunna uppnås. Därest kronan såsom villkor
för avtalets godkännande uppställer en dylik fordran, måste det befaras,
att ifrågavarande försäljning ej kommer till stånd. Med hänsyn
härtill och då kronan, enligt vad domänstyrelsen uppgivit, hittills ej
haft någon inkomst från här avsedda samfälligheter samt användande
av avkastningen av berörda fond till det i köpeavtalet angivna ändamål
är ägnat att medföra viss lindring i den skattskyldighet till Avesta stad,
som kronan har att utgiva för sina inom staden belägna fastigheter, anser
jag mig kunna tillstyrka köpeavtalets godkännande beträffande de
i Bjurfors kronopark ingående fastigheterna. Jag finner ett dylikt godkännande
motiverat även därav, att ett genomförande av ifrågavarande
köpeavtal måste, såsom vissa i ärendet hörda myndigheter framhållit,
anses önskvärt från det allmännas synpunkt.
I nära överensstämmelse med vad kammarkollegium i sitt utlåtande
föreslagit, torde såsom villkor för godkännande från kronans sida av
ifrågavarande köpeavtal emellertid böra föreskrivas, att Avesta järnverksaktiebolag
förbinder sig att — utan hinder av stadgandet i punkt 12 av
köpeavtalets tilläggsbestämmelser — utgiva ersättning med högst 500 kronor
för kostnaderna för inställelser av kronoombud i en vid Folkära häradsrätt
pågående rättegång mellan järnverksaktiebolaget, Avesta sulfatoch
trävaruaktiebolag i likvidation och Norbergs elektriska aktiebolag,
kärande, samt övriga delägare i Djäknehytterotarnas skifteslag, svarande,
angående klander av ett elen 5 november 1927 vid sammanträde enligt
bysamfällighetslagen med skiftesdelägarna fattat beslut örn skifteslagets
samfälligheters ställande under förvaltning enligt samma lag.
Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl.
Majit måtte föreslå riksdagen
11
Kungl. Maj:ts proposition nr 67.
att under nyss angivna villkor godkänna förenämnda,
den 14 november 1929 upprättade och den 17 oktober
1932 bekräftade köpeavtal rörande försäljning av
vissa Djäknehytterotarnas skifteslag tillhörande samfällda
områden i Avesta stad, i vad avtalet angår
fastigheter, som ingå i Bjurfors kronopark.
Med bifall till denna av statsrådets övriga
ledamöter biträdda hemställan förordnar Hans
Maj:t Konungen, att till riksdagen skall avlåtas
proposition av den lydelse, bilaga till detta
protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Rune Thygesen.