Kungl. Maj:ts proposition nr 62.

1

Nr 62.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till
lag angående ändrad lydelse av 1 och 2 §§ lagen
den 21 september 1915 (nr 362) örn behörighet att
utöva läkarkonsten; given Stockholms slott den 19
januari 1934.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll
vill Kungl. Maj:t härmed, jämlikt § 87 regeringsformen, föreslå riksdagen
att antaga härvid fogat förslag till lag angående ändrad lydelse av 1 och
2 §§ lagen den 21 september 1915 (nr 362) örn behörighet att utöva
läkarkonsten.

GUSTAF.

Gustav Möller.

Bihang till riksdagens protokoll 11)34,

1 sami.

Nr 62.

2482 83

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 62.

Förslag

till

Lag

angående ändrad lydelse av 1 och 2 §§ lagen den 21 september 1915
(nr 362) om behörighet att utöva läkarkonsten.

Härigenom förordnas, att 1 och 2 §§ lagen den 21 september 1915 örn
behörighet att utöva läkarkonsten skola erhålla ändrad lydelse på sätt
nedan angives:

1 §■

Behörighet att utöva läkarkonsten tillkommer

1) den, som vunnit legitimation som läkare (legitimerad läkare);

2) den, som--— Konungen utnämnd;

3) den, som------eller poliklinik;

4) den, som---tillåtelsen avser.

2§-

Legitimation, som i 1 § 1) sägs, må endast meddelas svensk medborgare,
som inom riket avlagt medicine licentiatexamen.

Ansökan om legitimation göres hos medicinalstyrelsen. Styrker sökanden
därvid, att han uppfyller de i första stycket för vinnande av legitimation
stadgade villkoren, skall medicinalstyrelsen meddela honom legitimationsbevis,
där ej i avseende å sökanden föreligger sådant förhållande, på grund
varav vunnen legitimation enligt vad nedan stadgas skall återkallas.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1934.

Kungl. Majus proposition nr 62.

3

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför

Hans Majit Konungen i statsrådet å Stockholms slott

den 3 januari 1934.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden
Undén, Schlyter, Wigforss, Möller, Levinson, Vennerström,

Leo, Engberg, Ekman, Sköld.

Efter gemensam beredning med clieferna för justitie- och ecklesiastikdepartementen
anför chefen för socialdepartementet, statsrådet Möller:

Fråga har uppkommit örn ändring i gällande bestämmelser örn rätt att
erhålla legitimation som läkare. Jag anhåller nu få anmäla detta ärende.

Enligt 1 § lagen den 21 september 1915 (nr 362) örn behörighet att utöva
läkarkonsten tillkommer sådan behörighet bland annat den, som inom
riket avlagt medicine licentiatexamen och därefter vunnit legitimation som
läkare (legitimerad läkare). I 2 § av samma lag stadgas, att medicinalstyrelsen
skall meddela sökande, som styrker, att han inom riket avlagt nämnda
examen, legitimationsbevis, där ej i avseende å honom föreligger sådant förhållande,
på grund varav enligt i lagen meddelade bestämmelser vunnen
legitimation skall återkallas.

Å socialdepartementets lagbyrå har upprättats ett förslag till ändring av
förutnämnda lag av innebörd, att endast svensk medborgare, som avlagt
medicine licentiatexamen, skulle hava den ovillkorliga rätt att erhålla legitimation,
som lagen förutsätter. Ändringen har i lagbyråns förslag ansetts
kunna ske genom omarbetning av 1 § första punkten i lagen, som föreslagits
skola erhålla det innehållet att behörighet att utöva läkarkonsten skulle enligt
nämnda punkt tillkomma svensk medborgare, som inom riket avlagt medicine
licentiatexamen och därefter vunnit legitimation som läkare (legitimerad läkare).

Som motivering till den föreslagna ändringen anföres i lagbyråns förslag
i huvudsak följande.

Enligt gällande bestämmelser hade den, som avlagt medicine licentiatexamen,
oavsett örn han vore svensk medborgare eller ej, en praktiskt taget
ovillkorlig rätt att erhålla legitimation. Till jämförelse härmed kunde framhållas,
att enligt 5, 6 och 7 §§ i instruktionen för medicinalstyrelsen den
19 december 1930 (nr 441) det tillkomme styrelsen bland annat att meddela
svensk medborgare, som därtill visat behörighet, legitimationsbevis som
apotekare, tandläkare eller veterinär. Fall kunde emellertid uppkomma, då
utländsk medborgare erhölle tillstånd av Kungl. Maj:t att inskrivas vid
svensk läroanstalt och där avlägga medicinska examina. Då det syntes
olämpligt, att sådan utlänning skulle kunna utan vidare erhålla legitimation
med åtföljande oinskränkt behörighet att här utöva läkarkonsten, hade föreslagits
sådan ändring av 1 § i lagen om behörighet att utöva läkarkonsten
att endast svensk medborgare skulle kunna erhålla legitimation. Härmed
bringades stadgandet i överensstämmelse med vad som enligt medicinal -

Departements chefen.

4 Kungl. Majus proposition nr 62.

styrelsens instruktion gällde för vissa läkaryrket närstående yrkesgrupper.
För utländsk medborgare stöde fortfarande den möjlighet öppen, som inrymdes
i 1 § 4) av förutnämnda lag, eller att efter tillåtelse av Konungen
här utöva läkarkonsten i den omfattning och under den tid tillåtelsen avsåge.

Några övergångsbestämmelser i anledning av den föreslagna lagändringen
hade icke synts erforderliga.

Över förslaget har yttrande inhämtats från medicinalstyrelsen, som i utlåtande
den 22 november 1933 tillstyrkt förslaget. Styrelsen har tillika
ifrågasatt sådan ändring av 2 § i förutnämnda lag, att sökande av legitimation
skulle styrka, att han vore svensk medborgare.

På de skäl, som anföras i lagbyråns förslag, anser jag den praktiskt taget
ovillkorliga rätt att, efter avlagd medicine licentiatexamen, erhålla legitimation
som läkare, vilken stadgas i lagen örn behörighet att utöva läkarkonsten,
böra förbehållas svensk medborgare. Mot det av medicinalstyrelsen
ifrågasatta tillägget till 2 § i lagen har jag ej någon erinran att framställa.
Styrkande av svenskt medborgarskap torde lättast kunna ske genom företeende
av åldersbetyg, innehållande anteckning därom. De erforderliga bestämmelserna
i ämnet synas lämpligen böra införas i 2 § av lagen, i samband
varmed såväl den nuvarande bestämmelsen i denna paragraf som 1 §
första punkten böra underkastas viss omredigering.

Av de föreslagna bestämmelserna följer, att en utlänning, som medgivits
tillstånd att inskrivas vid svensk läroanstalt och där avlägga medicinska
examina, erhåller rätt att, örn han blivit svensk medborgare, efter
avlagd medicine licentiatexamen liksom andra svenska medborgare få legitimation
med åtföljande behörighet att utöva läkarkonsten. Har han ej
blivit svensk medborgare, berättigar icke avlagd medicine licentiatexamen
till legitimation. I detta fall fordras, enligt 1 § i lagen, för behörighet att
utöva läkarkonsten antingen att han innehar läkarbefattning, vartill han
blivit av Konungen utnämnd, eller att han är av medicinalstyrelsen förordnad
att tjänstgöra som vikarie för läkare eller såsom extra läkare eller är av
vederbörande myndighet förordnad till läkare vid den militära sjukvården
eller är förordnad att vara underläkare eller amanuens vid offentlig klinik
eller poliklinik eller att han av Konungen erhållit särskild tillåtelse att inom
riket utöva läkarkonsten i den omfattning och under den tid tillåtelsen avser.

Departementschefen uppläser härefter ett inom socialdepartementet upprättat
förslag till lag angående ändrad lydelse av 1 och 2 §§ lagen den 21 september
1915 (nr 362) örn behörighet att utöva läkarkonsten, av den lydelse,
bilaga1) till detta protokoll utvisar, samt hemställer, att lagrådets utlåtande
över förslaget måtte för det i § 87 regeringsformen angivna ändamålet inhämtas
genom utdrag av protokollet.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan
lämnar Hans Majit Konungen bifall.

Ur protokollet:

Åke Karlholm.

*) Denna bilaga, vilken är lika lydande med det vid propositionen fogade lagförslaget,
bar här uteslutits.

Kungl. Majus proposition nr 62.

5

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj:ts lagråd den

17 januari 1934.

Närvarande:

justitierådet Eklund,
regeringsrådet Aschan,
justitieråden Geefbekg,

Forssman.

Enligt lagrådet tillhandakommet utdrag av protokollet över socialärenden,
hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet den 3 januari 1934, hade
Kungl. Majit förordnat, att lagrådets utlåtande skulle för det i § 87 regeringsformen
omförmälda ändamålet inhämtas över upprättat förslag till lag angående
ändrad lydelse av 1 och 2 §§ lagen den 21 september 1915 (nr 362j om
behörighet att utöva lakari;ansten.

Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, föredrogs inför lagrådet av
extra liovrättsfiskalen Olof Bergholtz.

Lagrådet lämnade förslaget utan erinran.

Ur protokollet:

Ragnar Kihlgren.

6

Kungl. Majus proposition nr 62.

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet ä Stockholms slott

den 19 januari 1934.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden
Undén, Schlyter, Wigforss, Möller, Levinson, Vennerström, Leo, Engberg,
Ekman.

Efter gemensam beredning med cheferna för justitie- och ecklesiastikdepartementen
anmäler chefen för socialdepartementet, statsrådet Möller,
lagrådets den 17 januari 1934 avgivna utlåtande över det den 3 i samma månad
till lagrådet remitterade förslaget till lag angående ändrad lydelse av 1 och
2 §§ lagen den 21 september 1915 (nr 362) örn behörighet att utöva läkarkonsten;
därvid föredraganden hemställer, att förslaget, som av lagrådet
lämnats utan erinran, måtte, jämlikt § 87 regeringsformen, genom proposition
föreläggas riksdagen till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan förordnar Hans Majit Konungen, att till riksdagen
skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll
utvisar.

Ur protokollet:

Åke Karlholm.

Stockholm 193-L K. L. Beckmans Boktr.