Kungl. Maj:ts proposition nr <57.
1
tfr 57.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående befrielse
för förste reparatören E. Hägglund från skyldighet
att till statens järnvägar återgälda vissa ersättningsbelopp;
given Stockholms slott den 19 januari 1934.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över kommunikationsärenden för denna dag, föreslå riksdagen
att bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
GUSTAF.
Henning Leo.
Utdrag av protokollet över kommunikationsärenden, hållet
inför Hans Majit Konungen i statsrådet å Stockholms
slott den 19 januari 1934.
Närvarande;
Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden
Undén, Schlyter, Wigforss, Möller, Levinson, Vennerström, Leo, Engberg,
Ekman.
Departementschefen, statsrådet Leo anför:
Förste reparatören vid statens järnvägar Erik Hägglund i Gransjö samt
ledningsvakten Jonas Emanuel Lundberg och banarbetaren Anders Eeinhold
Friberg voro den 10 augusti 1933 under Hägglunds förmansskap sysselsatta
med revision av kontaktledningen och matarledningen samt den å samma
stolpar och ledningsbryggor som nämnda ledningar monterade belysningsledningen
örn 10,000 volt å den i riksgränsbanan ingående bansträckan
Gransjö transformatorstation—norra ändan av Sandträsks bangård. Arbetet,
som utfördes från en s. k. revisionsvagn med svängbar brygga, pågick mellan
klockan 13.13 och 16.60 å Sandträsks järnvägsstation och linjen närmast söder
därom samt fortsattes efter ett uppehåll klockan 18.07 å bandelen närmast norr
Bihang till riksdagens protokoll 1934. 1 sami. Nr <57—58.
in 3i
2
Kungl. Majus proposition nr 51.
om nämnda station för att pågå till klockan 20.15. Under den förra arbetsperioden
voro både kontakt- och belysningsledningarna nrkopplade och jordförbundna
vid Gransjö transformatorstation, varjämte kontaktledningen jordförbundits
vid arbetsplatsen av Lundberg. På Hägglunds order inkopplades
kontaktledningen vid första arbetsperiodens slut, för att två ordinarie tåg
skulle kunna passera bansträckan. Efter begäran av enskild person inkopplades
på Hägglunds order även belysningsledningen. Sedan det sista av de
båda tågen klockan 18.07 lämnat bansträckan gjordes på Hägglunds order
kontaktledningen ånyo spänningslös genom att ledningen i södra ändan av
Sandträsks bangård urkopplades och jordförbands av Lundberg och Friberg;
däremot glömde Hägglund att giva order till transformatorstationen örn
urkoppling av belysningsledningen, vilken kunde urkopplas och jordförbindas
endast vid transformatorstationen och alltså under det fortsatta arbetet var
strömförande. Revisionsarbetet, som därefter ånyo igångsattes vid en ledningsbrygga
strax norr örn Sandträsk, omfattade emellertid i fortsättningen
icke belysningsledningen eller kontaktledningen utan endast den s. k. matarledningen,
vilken reglementsenligt var urkopplad. Under arbetet gick vid
ett tillfälle Lundberg från revisionsvagnens brygga över till en stolpe, som
uppbär nämnda ledningsbrygga, för att undersöka en å stolpen monterad
kontaktledningsisolator. Då Lundberg skulle återvända till revisionsvagnen,
tog han vägen över ledningsbryggan, å vilken belysningsledningen är monterad,
varvid han kom i beröring med den elektriska strömmen och ljöt en
ögonblicklig död.
Med anledning av vad sålunda förekommit ställdes Hägglund under åtal
vid Överluleå tingslags häradsrätt under yrkande örn ansvar å honom för det
han genom grov vårdslöshet och försummelse varit vållande till Lundbergs
död samt för tjänstefel. Utslag meddelades den 27 oktober 1933. Häradsrätten
ansåg Hägglund såsom förman hava varit ansvarig för att belysningsledningen
vederbörligen urkopplats och jordförbundits även vid början av
andra arbetsperioden, och genom sin underlåtenhet att föranstalta därom
måste Hägglund anses hava varit vållande till Lundbergs död, varjämte han
genom sin försummelse gjort sig skyldig till tjänstefel. Häradsrätten, som
fann omständigheterna i målet mildrande, prövade rättvist döma Hägglund
för vållande till annans död samt för försummelse i tjänsten till sammanlagt
trettiofem dagsböter ä sju kronor. Därjämte prövade häradsrätten, oavsett
örn jämväl Lundberg varit vållande till olycksfallet, rättvist förplikta Hägglund
att till statens järnvägar dels genast utgiva vad desamma utbetalt som
begravningshjälp till Lundbergs stärbhus eller 280 kronor 20 öre, dels och
återgälda desamma vad de utgivit eller kunde komma att utgiva i pension
ej mindre till Lundbergs änka, så länge hon levde ogift, dock ej längre än
till den dag, då Lundberg, därest han levat, skolat ingå i pensionsåldern,
än även till Lundbergs båda barn, födda respektive den 7 oktober 1917 och
den 25 augusti 1919. Häradsrättens utslag har vunnit laga kraft.
Genom riksförsäkringsanstaltens beslut den 21 september 1933 hava Lundbergs
hustru och yngsta barn, Margit Karolina, tillerkänts årliga livräntor,
3
Kungl. Maj:ts proposition nr 51.
hustrun med 750 kronor, så länge hon lever ogift, samt barnet med 500
kronor till uppnådda 16 års ålder, vilka livräntor det åligger statens järnvägar
att utgiva.
Hägglund har sedermera i en till järnvägsstyrelsen ingiven skrift, under
åberopande av att han med hänsyn till sin försörjningsplikt icke kunde
fullgöra den honom ålagda skyldigheten att till statens järnvägar återgälda
i utslaget angivna belopp, hemställt att bliva befriad från denna ersättningsskyldighet.
Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Hägglund, som är född år 1891
och sedan den 1 juni 1915 innehar ordinarie anställning vid statens järnvägar,
den 1 juni 1933 befordrades till förste reparatör och för närvarande
åtnjuter avlöning efter 3,474 kronor örn året enligt löneklassen 13 med
placering å D-ort jämte dyrtidstillägg därå. Hägglund är gift och har tre
oförsörjda barn, födda en dotter år 1917 samt två söner respektive 1919
och 1925.
Distriktschef en i femte distriktet, som frånsett det i ärendet avsedda tjänstefelet,
vilket enligt distriktschefens mening helt syntes få tillskrivas en tillfällig
oaktsamhet, lämnar Hägglund synnerligen goda vitsord för hans förhållande
i tjänsten, har med hänsyn till den förebragta utredningen tillstyrkt
den av Hägglund gjorda framställningen.
Järnvägsstyrelsen har i skrivelse den 29 december 1933, med överlämnande
av handlingarna i ärendet, anfört i huvudsak följande:
Ehuru i häradsrättens utslag i enlighet med av statens järnvägars ombud
framställt yrkande talas örn »pension», torde vid det förhållandet, att
någon pension till änkan och barnen icke utgår eller lagligen kan komma
att utgå från statens järnvägar, Hägglund få anses jämlikt utslaget skyldig
att i stället ersätta statens järnvägar de av riksförsäkringsanstalten bestämda
livräntorna.
Då av utredningen uppenbarligen framgår, att statens järnvägars fordran
hos Hägglund måste anses praktiskt taget värdelös samt det för Hägglund,
vilken av distriktschefen lämnats synnerligen goda vitsord för hans förhållande
i tjänsten (frånsett nu ifrågakomna försummelse), helt naturligt
skulle verka nedtryckande och oförmånligt påverka hans arbete, därest hans
ersättningsskyldighet till statens järnvägar skulle kvarstå, får järnvägsstyrelsen
hemställa, att Kungl. Majit ville hos riksdagen göra framställning om dess
medgivande — i likhet med vad tidigare i åtskilliga fall skett — till att
statsverkets här omförmälda ersättningsanspråk må efterskänkas och fordringen
ur statens järnvägars räkenskaper avföras.
Statskontoret har i utlåtande den 9 januari 1934 anfört, att i detta fall
förelåge sådana omständigheter — särskilt hänsynen till svårigheten för
Hägglund att med sin jämförelsevis låga avlöning försörja sin av hustru
och tre barn bestående familj — att statskontoret ansåge sig kunna tillstyrka
den gjorda framställningen örn utverkande av riksdagens medgivande
till efterskänkande av statens järnvägars förevarande ersättningsanspråk,
4
Departements
chefen.
Kungl. Maj:ts proposition nr 57.
Lika med järnvägsstyrelsen och statskontoret finner jag skäl föreligga att
tillstyrka, att Hägglund befrias från skyldigheten att till statens järnvägar
återgälda vad de enligt häradsrättens utslag utgivit eller må komma att
utgiva till Lundbergs efterlämnade familj.
Jag hemställer alltså, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen medgiva,
att förste reparatören vid statens järnvägar Erik Hägglund
må befrias från honom jämlikt Överluleå tingslags häradsrätts
utslag den 27 oktober 1933 åliggande skyldighet att till statens
järnvägar återgälda vissa ersättnings- och livräntebelopp samt
att statens järnvägars ifrågavarande fordran hos Hägglund
må ur nämnda järnvägars räkenskaper avskrivas.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan behagar Hans Majit Konungen lämna bifall
samt förordnar, att proposition av den lydelse bilaga
till detta protokoll utvisar skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Nils Hellenius.