Kungl. Maj:ts proposition nr 56.

1

Nr 56.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag örn fullgörande
i vissa fall av betalningsskyldighet i förhållande till
utlandet m. m.; given Stockholms slott den 12 januari 1934.

Under åberopande av bilagda, i statsrådet och lagrådet förda protokoll
vill Kungl. Maj:t, jämlikt § 87 regeringsformen, föreslå riksdagen att antaga
härvid fogat förslag till lag örn fullgörande i vissa fall av betalningsskyldighet
i förhållande till utlandet m. m.

GUSTAF.

Fritjof Ekman.

Bihang till riksdagens protokoll l9Si.

t sami

Nr 56.

1

2

Kungl. Maj:ts proposition Nr 56.

Förslag

till

Lag

om fullgörande i vissa fall av betalningsskyldighet i förhållande

till utlandet m. m.

Härigenom förordnas som följer:

1 i

Har i främmande stat rätten att förfoga över betalningsmedel inskränkts,
åge Konungen, i den mån så prövas nödigt för vinnande av betalningsutjämning
(clearing), efter hörande av fullmäktige i riksbanken
förordna, att den, som är betalningsskyldig för vara, härrörande från den
främmande staten, eller eljest är pliktig att utgiva betalning för fordran,
som tillkommer någon i den staten eller som från sådan fordringsägare
övergått å annan, skall fullgöra betalningsskyldigheten

a) örn clearingavtal slutits med den främmande staten, genom att på
villkor, som stadgas i avtalet, inbetala beloppet i riksbanken eller i annan
av Konungen angiven bank eller ock i särskild för ändamålet inrättad
kassa; samt

b) i annat fall genom beloppets insättande i bank eller kassa, varom
under a) förmäles, å räkning, varöver förfogande icke må ske i vidare
mån än Konungen bestämmer.

I förordnande, som nu sagts, äge Konungen föreskriva, att betalningen
skall fullgöras i svenskt mynt.

2 $.

I fall då förordnande meddelas örn insättning av medel å räkning, som
i 1 § under b) avses, äge Konungen, där omständigheterna därtill föranleda,
tillika förordna, att den, som har fordran hos någon i den fram man -de staten men på grund av där vidtagna inskränkningar i rätten att förfoga
över betalningsmedel ej kan erhålla betalning, skall äga utbekomma
betalning av insatta medel mot det att han för clearing av fordringar,
för vilkas gäldande insättningar skett, avstår så mycket av sin egen fordran,
som svarar mot uppburet belopp.

3 §.

De närmare föreskrifter, som erfordras för verkställande av förordnande,
varom ovan sägs, meddelas av Konungen.

/

3

Kungl. Maj:ts proposition nr 56.

Denna lag träder i kraft genast efter utfärdandet och gäller tills vidare
till och med den 30 juni 1935.

Genom denna lag upphäves lagen den 10 mars 1933 (nr 73) angående
fortsatt giltighet av lagen den 17 juni 1932 (nr 244) örn fullgörande i vissa
fall av betalningsskyldighet i förhållande till utlandet.

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 56.

Utdrag av protokollet över handelsärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 3 januari 193i.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden
Undén, Schlyter, Wigforss, Möller, Levinson, Vennerström, Leo,
Engberg, Ekman, Sköld.

Chefen för handelsdepartementet, statsrådet Ekman, anför efter gemensam
beredning med ministern för utrikes ärendena samt cheferna för
justitie- och finansdepartementen:

Genom lag den 17 juni 1932 (nr 244) örn fullgörande i vissa fall av betalningsskyldighet
i förhållande till utlandet har Konungen bemyndigats
att, därest i främmande stat rätten att förfoga över betalningsmedel inskränkts,
i den mån så prövas nödigt för vinnande av betalningsutjämning
(clearing), efter hörande av fullmäktige i riksbanken förordna, att
den, som på grund av köp eller eljest är pliktig att erlägga betalning till
någon i den främmande staten, skall fullgöra betalningsskyldigheten

a) örn clearingavtal slutits med den främmande staten, genom beloppets
inbetalande i riksbanken på villkor, som stadgas i avtalet; samt

b) i annat fall genom beloppets insättande i riksbanken eller i annan
av Konungen angiven bank å räkning, varöver borgenären icke må förfoga
i vidare mån än Konungen bestämmer.

Tillika har Konungen genom lagen bemyndigats att meddela de närmare
föreskrifter, som erfordras för verkställande av förordnande, varom
ovan sagts.

Lagen, som trädde i kraft genast efter utfärdandet och skulle gälla
tillsvidare till och med den 31 mars 1933, har genom lag den 10 mars 1933
(nr 73) erhållit fortsatt giltighet till och med den 31 mars 1934.

Då lagbestämmelserna således upphöra att gälla vid sistnämnda tidpunkt,
har inom handelsdepartementet till övervägande upptagits frågan
örn utsträckande av lagens giltighetstid. I samband därmed har även
ansetts böra komma under omprövning, huruvida vid en fortsatt lagstiftning
å ifrågavarande område nu gällande bestämmelser böra ändras eller
utvidgas.

Inom departementet har därvid upprättats en den 2 november 1933 dagtecknad
promemoria, för vars huvudsakliga innehåll här torde få lämnas
en redogörelse.

Kungl. Maj:ts proposition nr 56.

5

I promemorian anföres till en början, att lagen den 17 juni 1932 örn fullgörande
i vissa fall av betalningsskyldighet i förhållande till utlandet —
vilken tillkommit av handelspolitiska skäl — hittills icke behövt användas.
Läget vore emellertid alltjämt sådant, att behov av lagens tillämpning
kunde göra sig gällande. Frågan, vilka åtgärder i det särskilda
fallet kunde bliva erforderliga för tillvaratagande av våra ekonomiska
intressen, sammanhängde med det handelspolitiska läget vid den tidpunkt,
då åtgärderna skulle vidtagas, och bleve således beroende på de omständigheter,
som kunde föranleda till att den Kungl. Maj:t givna fullmakten
toges i bruk. Ur beredskapssynpunkt vore det därför givetvis angeläget,
att Kungl. Majit ägde en vidsträckt handlingsfrihet. Den Kungl.
Majit genom nyssnämnda lag lämnade fullmakten hade visserligen redan
i sin nuvarande avfattning en betydande räckvidd. Kisk förelåge likväl,
att densamma under vissa förhållanden kunde visa sig vara för snävt
avfattad och av sådan anledning icke alltid möjliggöra vidtagande av
åtgärd, som kunde vara önskvärd.

I promemorian upptages därefter till behandling en ifrågasatt utvidgning
av rätten att förordna örn clearingförfarande till att omfatta jämväl
s. k. tvångsclearing. Härom uttalas följande:

»Enligt lagen äger Kungl. Majit i fall, då clearingavtal icke föreligger,
meddela förordnande, varigenom fordringar, som tillkomma fordringsägare
i främmande stat, tillsvidare spärras. Ett dylikt förordnande
kan finnas påkallat i syfte att framtvinga ett clearingavtal med den
främmande staten. Emellertid kan det inträffa, att ett spärrförfarande
icke med önskvärd snabbhet leder till överenskommelse. I sådant fall kan
det vara av värde att kunna anordna ett clearingförfarande utan medverkan
av den främmande staten (s. k. tvångsclearing). Dä gällande lagstiftning
icke lämnar möjlighet härtill, synes önskvärt att Kungl. Majit
erhåller bemyndigande att förordna om clearingförfarande i fall, då
clearingavtal icke föreligger.

Bestämmelser rörande tvångsclearing hava tidigare funnits i Italien
och finnas alltjämt i Nederländerna.

I Italien har regeringen genom en lag den 21 december 1931 bemyndigats
att i fråga örn import av varor härrörande från stat, som infört valutakontroll,
uppställa de villkor, som kunna bliva erforderliga för tillvaratagande
av italienska exportörers intressen i sådan stat. Med stöd av detta
bemyndigande förordnades genom ett dekret den 22 september 1932, att
betalning för importerade varor av tyskt ursprung eller kommande från
Tyskland finge erläggas allenast genom förmedling av italiensk bank.
Sådan betalning skulle i första hand fullgöras genom anvisning å tillgodohavanden,
som spärrats i Tyskland. I den män dylika tillgodohavanden
saknades, finge italiensk eller annan valuta intill 25 procent av
skuldbeloppet överföras till Tyskland. Återstoden skulle genom bankens
försorg i fordringsägarens namn insättas i ett särskilt institut å ett för
banken upplagt spärrat konto. Sålunda insatta belopp finge av banken
utbetalas till italienska fordringsägare, vilkas tillgodohavanden spärrats
i Tyskland. Sedan emellertid kort tid efter utfärdandet av ifrågavarande
dekret clearingavtal slutits mellan Italien och Tyskland, upphävdes dekretet.

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 56.

I Nederländerna har regeringen genom en lag den 25 juli 1932 bemyndigats
att förordna örn betalningsutjämning jämväl i fall, då avtal med
främmande stat icke föreligger. Med stöd härav har regeringen genom en
lag den 5 juli 1933, vilken emellertid hittills icke kommit i tillämpning,
föreskrivit, att betalning av skuld, som uppkommit i samband med import
av vara från stat, som vidtagit valutarestriktioner, skall verkställas
genom beloppets inbetalande i nederländska gulden till Nederländska banken.
Sålunda inbetalade belopp få enligt bestämmelser, som utfärdas i
administrativ ordning, användas till betalande av nederländska fordringar,
som beröras av de vidtagna valutarestriktionerna. Därvid skall iakttagas,
att den, som utbekommer dylikt belopp, skall avstå sitt fordringsanspråk
i den främmande staten till förmån för de utländska fordringsägare,
vilkas tillgodohavanden i Nederländerna blivit spärrade. För lagens
tillämpning erfordras, att regeringen genom särskilt beslut angiver
vara och stat, beträffande vilka lagen skall träda i tillämpning.

För att bereda möjlighet för Kungl. Majit att utan att clearingavtal
föreligger vidtaga anordningar för genomförande av ett clearingförfarande
torde Kungl. Majit genom särskilt stadgande böra bemyndigas att
i fall, då clearingavtal icke slutits, förordna, att den, som har fordran
i den främmande staten men på grund av där vidtagna valutarestriktioner
ej kan erhålla betalning för densamma, skall äga utbekomma fordringens
belopp av de medel, som blivit insatta å spärrkonto. Såsom förutsättning
härför torde böra stadgas, att den, som utbekommer dylikt belopp,
skall avstå motsvarande del av sin fordran i den främmande staten
till förmån för dem, vilkas fordringar användas för betalningen.»

Slutligen framhålles i promemorian, att den Kungl. Majit genom clearinglagen
givna fullmakten jämväl i vissa andra hänseenden synes böra
utvidgas eller förtydligas, och anföres härom följande:

»Fullmakten omfattar skuld, som någon på grund av köp eller annat
förhållande har till någon i främmande stat, mot vilken lagen kan komma
till användning. Emellertid skulle fullmakten understundom icke bereda
möjlighet att förhindra fullgörande av betalningar, sorn strida mot syftet
med ett enligt lagen meddelat förordnande, nämligen i sådana fall, då
betalning för vara härrörande från den främmande staten skall erläggas
till annan än någon i nämnda stat. Sålunda kan lagen kringgås därigenom,
att dylik vara säljes genom mellanhand i annat land, vilken uppträder
såsom säljare för egen räkning. Till förhindrande härav torde lagen,
oavsett huruvida inköp skett från någon i den främmande staten
eller från annan, böra avse betalningsskyldighet för vara, som härrör
från nämnda stat.

Har den utländske fordringsägaren efter det förordnande meddelats örn
betalningsspärr överlåtit sin fordran å någon i annat land, torde lagen
medgiva, att dylik fordran omfattas av spärren. Emellertid synes av
lämplighet sskäl önskvärt, att nämnda förhållande i lagen uttryckligen
angives.

Uttrycklig bestämmelse synes jämväl böra intagas därom, att förordnande,
som Kungl. Majit enligt lagen äger meddela örn fullgörande av
betalningsskyldighet, även kan innefatta, att betalning skall ske i svenskt
mynt.

Såsom tidigare nämnts, äger Kungl. Majit enligt lagen förordna, att
betalningsskyldighet skall fullgöras i fall, då clearingavtal icke kommit
till stånd, genom insättning å s. k. spärrkonto antingen i riksbanken eller

Kungl. Maj:ts proposition nr 56.

7

i annan av Konungen angiven bank men i fall, då sådant avtal träffats, allenast
genom inbetalning i riksbanken. Det torde emellertid av praktiska
skäl vara önskvärt, att jämväl i sistnämnda fall betalningsskyldighet
skall kunna fullgöras även genom inbetalning till annan bank än riksbanken.
Rätten att bestämma de banker, som förutom riksbanken skola
för sagda ändamål få anlitas, bör tillkomma Kungl. Maj:t. Lämpligt synes
ock vara, att möjlighet öppnas att för ändamålet inrätta ett särskilt
clearinginstitut, till vilket inbetalning sålunda skall kunna verkställas.»

I anslutning till vad i promemorian anförts har inom departementet
upprättats utkast till lag örn fullgörande i vissa fall av betalningsskyldighet
i förhållande till utlandet.

Över utkastet, vilket frånsett vissa redaktionella jämkningar överensstämmer
med det i det följande omförmälda förslaget till lag, hava
kommerskollegium, traktatberedningen och generaltullstyrelsen ävensom
fullmäktige i riksbanken avgivit utlåtanden. På föranstaltande av kommerskollegium
hava därjämte styrelsen för Sveriges allmänna exportförening
samt handelskammaren i Göteborg, Stockholms handelskammare
och Skånes handelskammare yttrat sig i ärendet.

Styrelsen för Sveiäges allmänna exportförening anför i sitt yttrande,
bland annat, att styrelsen, även örn det av naturliga skäl vore önskvärt,
att näringslivet finge arbeta under så normala och fria former som möjligt
utan att bliva insnört i olika lag- och andra bestämmelser, funne det
angeläget, att en clearinglag i den nu föreslagna utvidgade formen komme
till stånd och vid behov även vunne tillämpning.

Förenämnda handelskamrer uttala sig alla i tillstyrkande riktning över
förslaget.

Kommerskollegium förklarar sig med hänsyn till rådande förhållanden
icke hava något att erinra mot införande i lagen av ändringar och tilllägg
i huvudsaklig överensstämmelse med det remitterade författningsförslaget.

Traktatberedningen anför i sitt utlåtande beträffande den ifrågasatta
möjligheten att förordna örn tvångsclearing, bland annat, att då förhandenvaron
av en sådan möjlighet under vissa förhållanden obestridligen
kunde vara av värde såsom påtrycknings- och förhandlingsmedel, traktatberedningen,
trots de betänkligheter, som kunde hysas mot användningen
av detta institut, funnit sig böra förorda detsammas införlivande med vår
handelspolitiska beredskapslagstiftning. Övriga i utkastet framlagda
förslag till ändringar i nu gällande clearinglag hava icke föranlett någon
erinran från beredningens sida. Beredningen tillstyrker därför det föreliggande
lagförslaget.

(I ener altullstyrelsen, som allenast yttrat sig i vad till styrelsens ämbetsområde
hörer, har i sådant hänseende uttalat sig beträffande frågan
örn medverkan från tullverkets sida för utövande av kontroll å efterlevnaden
av meddelat förordnande, varom i 1 och 2 §§ i författningsutkastet
sägs, och i samband därmed meddelade föreskrifter.

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 56.

Departements chefen.

Fullmäktige i riksbanken framhålla — under erinran om fullmäktiges tidigare
mot clearingavtal överhuvudtaget framförda principiella betänkligheter,
vilka alltjämt vore oförändrade — att de nya bestämmelser, som
i vissa länder införts för transferering av utlänningar tillhöriga fordringar,
enligt fullmäktiges mening gjorde det önskvärt, att ifrågavarande
lag erhölle en avfattning, som öppnade möjlighet att, örn särskilda förhållanden
så skulle påkalla, vidtaga de i ändringsförslaget avsedda åtgärderna.
Fullmäktige förklara sig icke hava något att erinra mot det
remitterade förslaget och anföra vidare:

Emellertid ville fullmäktige understryka lämpligheten av att, på sätt
lagutkastet avsåge, möjlighet öppnades att överlämna clearingarbetet åt
ett särskilt clearinginstitut. Riksbankens nuvarande organisation lämpade
sig ej för den mycket stora ökning i arbetsuppgifterna, som ett övertagande
av clearingarbetet med all sannolikhet komme att medföra. Dessutom
syntes erfarenheterna i utlandet giva vid handen, att olägenheterna
av centralbankernas övertagande av clearingarbetet i andra avseenden
vore betydande.

De befogenheter, vilka genom ifrågavarande lagstiftning tillerkänts
Kungl. Majit, hava ännu icke vid något tillfälle behövt tagas i anspråk,
men med hänsyn till det handelspolitiska läget finner jag det önskvärt,
att dylika befogenheter alltjämt stå till Kungl. Maj:ts förfogande. Jag
anser mig därför böra tillstyrka, att lagstiftningen erhåller förlängd giltighet.
I samband härmed synes böra övervägas att i vissa avseenden
utvidga den åt Kungl. Majit givna fullmakten. Den inom handelsdepartementet
upprättade promemorian med tillhörande utkast till ny lag i
ämnet har tagit sikte på önskvärdheten härav.

Den mest betydelsefulla ändringen i förhållande till nuvarande lagstiftning
innefattas i den föreslagna befogenheten för Kungl. Majit att förordna
örn s. k. tvångsclearing, varigenom möjliggöres för borgenär, som
på grund av valutarestriktioner i en främmande stat ej kan erhålla betalning
för sin fordran, att på visst villkor erhålla betalning av de med
stöd av lagen spärrade medel, som tillkomma borgenärer i den främmande
staten. Innebörden härav är, att Kungl. Majit skulle icke blott,
såsom hittills, äga befogenhet att under angivna betingelser spärra utländska
borgenärers fordringar i Sverige utan därjämte hava i sin hand
att under vissa förutsättningar tvångsvis förfoga över på sådant sätt här
i landet spärrade betalningsmedel.

I syfte att bereda möjlighet att förhindra kringgående av eventuellt
clearingförfarande har vidare föreslagits, att förordnande örn fullgörande
av betalningsskyldighet skall kunna avse fall, då sådan skyldighet
föreligger beträffande vara, härrörande från den främmande stat, gentemot
vilken förordnandet är riktat, alltså oberoende av örn betalningsskyldigheten
skall fullgöras mot någon i nämnda stat eller mot någon i annat
land. Samma syfte tjänar det föreslagna förtydligandet, att förordnande

Kungl. Majlis proposition nr 56.

9

skall kunna avse jämväl betalningsskyldighet gentemot någon, å vilken
den ursprunglige fordringsägaren överlåtit sin fordran.

Slutligen framhålles i promemorian, att möjligheten att för clearingförfarande
anlita annan bank än riksbanken bör utsträckas till att avse
jämväl fall, då clearingavtal slutits, samt att möjlighet bör öppnas
att för ändamålet inrätta särskilt clearinginstitut, varjämte föreslås uttrycklig
föreskrift örn att förordnande enligt lagen skall kunna innefatta,
att betalning skall ske i svenskt mynt.

Samtliga i ärendet hörda myndigheter och organisationer, vilka uttalat
sig angående förevarande spörsmål, hava tillstyrkt de föreslagna ändringarna.

För egen del instämmer jag i de synpunkter, vilka kommit till uttryck
i promemorian. Jag finner ur beredskapssynpunkt synnerligen angeläget,
att Kungl. Majit äger en vidsträckt handlingsfrihet å ifrågavarande område.
De föreslagna utvidgningarna av lagen anser jag vara väl motiverade.
Jämväl övriga i promemorian upptagna förslag till ändringar
synas mig böra genomföras.

Mot det i anslutning till promemorian upprättade lagutkastet har jag
i huvudsak ej funnit anledning till erinran. Dock har jag låtit detsamma
undergå redaktionella jämkningar. Den nya lagen torde böra träda i kraft
genast efter utfärdandet och gälla till och med den 30 juni 1935. Samtidigt
med ikraftträdandet bör den nu gällande lagen upphöra.

Föredraganden uppläser härefter förslag till lag om fullgörande i vissa
fall av betalningsskyldighet i förhållande Ull utlandet m. m. av den lydelse
den vid detta protokoll fogade bilagan utvisar, samt hemställer, att lagrådets
utlåtande över förslaget måtte för det i § 87 regeringsformen avsedda
ändamålet inhämtas genom utdrag av protokollet.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan lämnar Hans Majit Konungen bifall.

Ur protokollet!

N. Tolstoy.

Bihang lill riksdagens protokoll 1931. 1 sami.

■Yr 56.

2

10

Kungl. May.ts proposition nr 56.

Bilaga.

Förslag

till

Lag

om fullgörande i vissa fall av betalningsskyldighet i förhållande

till utlandet m. m.

Härigenom förordnas som följer:

1 §.

Har i främmande stat rätten att förfoga över betalningsmedel inskränkts,
äge Konungen, i den mån så prövas nödigt för vinnande av betalningsutjämning
(clearing), efter hörande av fullmäktige i riksbanken förordna,
att den, som på grund av köp eller eljest är pliktig att erlägga betalning
till någon i den främmande staten eller till annan, å vilken dennes fordran
blivit överlåten, så ock den, som — utan att fall som nu sagts föreligger —
är betalningsskyldig för vara, härrörande från nämnda stat, skall fullgöra
betalningsskyldigheten

a) örn clearingavtal slutits med den främmande staten, genom beloppets
inbetalande i riksbanken eller i annan av Konungen angiven bank eller
ock i särskild för ändamålet inrättad kassa på villkor, som stadgas i avtalet;
samt

b) i annat fall genom beloppets insättande i bank eller kassa,
varom under a) förmäles, å räkning, varöver borgenären icke må förfoga i
vidare mån än Konungen bestämmer.

I förordnande, som nu sagts, åge Konungen föreskriva, att betalningen
skall fullgöras i svenskt mynt.

2 §.

Finnas omständigheterna föranleda därtill, må Konungen i fall, som i
1 § under b) avses, tillika förordna, att den, som har fordran hos någon
i den främmande staten men på grund av där vidtagna inskränkningar i
rätten att förfoga över betalningsmedel ej kan erhålla betalning för densamma,
skall äga utbekomma sådan betalning av medel, som blivit insatta
å särskild räkning, mot skyldighet att för clearing av sådana fordringar,
för vilka betalning erlagts genom medels insättande å nämnda räkning,
avstå motsvarande belopp av sin fordran i den främmande staten.

Kungl. Maj:ts proposition nr 56.

11

3 §.

De närmare föreskrifter, som erfordras för verkställande av förordnande,
varom ovan sägs, meddelas av Konungen.

Denna lag träder i kraft genast efter utfärdandet och gäller tillsvidare
till och med den 30 juni 1935.

Genom denna lag upphäves lagen den 10 mars 1933 (nr 73) angående
fortsatt giltighet av lagen den 17 juni 1932 (nr 244) örn fullgörande i vissa
fall av betalningsskyldighet i förhållande till utlandet.

12

Kungl. Ma.j:ts proposition nr 56.

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj:ts lagråd den 10 januari

1934.

Närvarande:

justitierådet Eklund,
regeringsrådet Aschan,
justitieråden Grimberg,

Forssman.

Enligt lagrådet tillhandakommet utdrag av protokollet över handelsärenden,
hållet inför Hans Majit Konungen i statsrådet den 3 januari
1934, hade Kungl. Majit för ordnat, att lagrådets utlåtande skulle för det
i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas över upprättat
förslag till lag om fullgörande i vissa fall av betalningsskyldighet i förhållande
till utlandet m. m.

Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, hade inför lagrådet föredragits
av t. f. expeditionschefen Gösta Engzell.

Lagrådet lämnade förslaget utan annan erinran än att formuleringen av
lagtexten syntes höra jämkas dels i 1 § bland annat för undvikande av
det under b) använda uttrycket »borgenären», vilket särskilt med hänsyn''
till innehållet i den föreslagna nya 2 § vore mindre lämpligt, dels och i 2 §
till tydligare utmärkande av att med bestämmelsen åsyftas att giva
Konungen rätt att, i fall då förordnande meddelas örn insättning av medel
å räkning som i 1 § under b) avses, tillika förordna att den, som har fordran
hos någon i den främmande staten, skall äga under angiven förutsättning
utfå betalning av insatta medel mot det att han för clearing av fordringar,
för vilkas gäldande insättningar skett, avstår så mycket av sin
egen fordran som svarar mot uppburet belopp.

In fidem:
Ragnar Kihlgren.

Kungl. Maj:ts proposition nr 56.

13

Utdrag av protokollet över handelsärenden, hållet inför Hans Maid
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 12 januari 1934.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden
Undén, Schlyter, Wigforss, Möller, Levinson, Vennerström, Leo,
Engberg, Ekman, Sköld.

Chefen för handelsdepartementet, statsrådet Ekman, anmäler efter gemensam
beredning med ministern för utrikes ärendena samt cheferna för
justitie- och finansdepartementen lagrådets den 10 januari 1934 avgivna
utlåtande över det den 3 januari 1934 till lagrådet remitterade förslaget
till lag om fullgörande i vissa fall av betalningsskyldighet i förhållande
till utlandet m. m.

Efter redogörelse för utlåtandet hemställer departementschefen, att förslaget
— sedan detsamma med beaktande jämväl av vad lagrådet anfört
undergått vissa jämkningar av redaktionell art — måtte jämlikt § 87 regeringsformen
genom proposition föreläggas riksdagen till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Majit Konungen,
att proposition av den lydelse, bilaga vid
detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Nils Sehlberg.

Bihang till riksdagens protokoll 19,14. 1 sami. Nr GG -

3