Kungl. Majus proposition nr 52.
1
Nr 52.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående vissa
redovisning såtgärd er i anledning av överlåtelse från
statens järnvägar till domänverket av nämnda järnvägars
slipers faktori vid Piteå; given Stockholms
slott den 12 januari 1934.
Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över kommunikationsärenden för denna dag, föreslå riksdagen
att bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
GUSTAF.
Henning Leo.
Utdrag av protokollet över kommunikationsärenden, hållet
inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms
slott den 12 januari 1934.
N ärvarande:
Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden
Undén, Schlyter, Wigforss, Möller, Levinson, Vennerström, Leo, Engberg,
Ekman, Sköld.
Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anför
chefen för kommunikationsdepartementet, statsrådet Leo:
Efter framställning av järnvägsstyrelsen uppdrog Kungl. Majit genom
beslut den 23 september 1916 åt nämnda styrelse att i huvudsaklig överensstämmelse
med av styrelsen framlagt förslag anordna ett sågverk med tillhörande
anläggningar för beredning av sliprar för statens järnvägars räkning
å den Piteå stad tillhörande lägenheten Lövholmen. Tillika bemyndigade
Kungl. Majit järnvägsstyrelsen att bestrida härav uppkommande kostnader
med till styrelsens förfogande stående medel.
Sedermera uppdrog Kungl. Majit den 5 december 1924 åt domänstyrelsen
att med järnvägsstyrelsen upptaga förhandlingar rörande eventuellt överlåtande
på domänverket av den enligt nyssnämnda beslut utförda anläggHUtäng
till riksdagens protokoll W34. 1 sami. Nr 52. sn si
2
Kungl. Majlis proposition nr 52.
ningen, benämnd statens järnvägars slipersfaktori vid Piteå. I skrivelse till
Kungl. Majit den 23 juli 1929 lämnade domänstyrelsen en redogörelse för de
förhandlingar, som på grund härav förts mellan de båda verken, samt hemställde,
att Kungl. Majit måtte låta vid vad därvid förekommit bero. Sedan
därefter överrevisorerna för granskning av statens järnvägars räkenskaper
och förvaltning för år 1928 i sin över nämnda granskning avgivna berättelse
ånyo till behandling upptagit frågan örn slipersfaktoriets överlåtande på
domänverket samt i anledning härav utlåtanden avgivits av domänstyrelsen
och järnvägsstyrelsen, förordnade Kungl. Majit genom beslut den 26 september
1930, att en värdering av faktoriets anläggningar med markområde
och tillbehör skulle ske genom tre sakkunniga, på visst sätt utsedda personer.
Med skrivelse till chefen för kommunikationsdepartementet den 17
november 1930 överlämnade de i enlighet härmed utsedda värderingsmännen
handlingar, innefattande resultatet av den verkställda värderingen, varefter
riksräkenskapsverket avgav utlåtande.
Genom beslut den 21 maj 1931 förordnade Kungl. Majit, dels att statens
järnvägars slipersfaktori vid Piteå skulle från och med den 1 juni 1932 överlåtas
på domänverket, dels att i anledning av överlåtelsen ett belopp av
500,000 kronor skulle avföras från statens järnvägars kapitalkonto och påföras
domänverkets fond, dels ock att skillnaden mellan slipersfaktoriets i
statens järnvägars räkenskaper bokförda värde vid tiden för överlåtelsen och
nyssnämnda belopp, 500,000 kronor, skulle regleras genom att skillnaden
tillfördes förrådsverksamlietens konton för berörda förrådsartiklar.
I skrivelse den 16 februari 1933 har järnvägsstyrelsen upptagit frågan om
de bokföringsåtgärder, som med anledning av sistberörda beslut kunde bliva
erforderliga, och därvid framhållit, att i statens järnvägars bokföring kapitalkontot
ej utgjorde något odelat helt, utan hade alltifrån början skilts mellan
anslag för olika ändamål. Det gällde alltså att närmare precisera, vart förenämnda
500,000 kronor skulle anses höra. Slipersfaktoriet hade alltifrån
början ansetts tillhöra statens järnvägars rörliga tillgångar, och anläggningskostnaden
ifråga hade i överensstämmelse härmed bestritts med tillgängliga
förlagsmedel. Förlagsmedlen hade av naturliga skäl alltid betraktats såsom
en odelad reservoar, varför det beträffande de rörliga tillgångarna icke existerat
någon förbindelse mellan de enstaka tillgångsvärdena å ena sidan
samt de källor — anslag och fonder — varav kapitalet härrörde, å den
andra. Härtill komme såsom en ytterligare komplikation, att samtliga de
anslagsmedel, vilka statsmakterna på sin tid beviljat till förlag för statens
järnvägar, numera återlevererats till statsverket. Det anbefallda avförandet
kunde alltså ej, framhåller styrelsen, företagas å det eller de anslag, vars
medel verkligen använts eller ens kunnat användas för slipersfaktoriet, utan
måste ske å anslag för annat ändamål. Det syntes då ligga nära till hands
att anknyta till anslag för någon anläggning, vilken liksom slipersfaktoriet
räknats till de rörliga tillgångarna. Av detta slag funnes blott en anläggning,
nämligen torvpulverfabriken vid Hästhagens mosse, vilken för övrigt
uppvisade vissa likheter med slipersfaktoriet, i det att anläggningarna båda
Kungl. Majus proposition nr 32. 3
tillkommit under världskriget oell båda haft till ändamål att säkra tillförseln
av viss förrådseffekt.
Beträffande nämnda torvpulverfabrik — för vars anläggande anslag anvisats
å riksstaten för 1917 med 1,300,000 kronor, varav 390,000 kronor utgått av
lånemedel och återstoden, 910,000 kronor, av andra statsinkomster — har järnvägsstyrelsen
erinrat, att Kungl. Maj:t i anslutning till beslut av 1930 års
riksdag om fabrikens nedläggande (proposition nr 64 och skrivelse nr 123)
i brev till järnvägsstyrelsen den 25 april 1930 bland annat föreskrivit, dels
att avvecklingen av rörelsen skulle vara slutförd under förra hälften av år
1932, dels att därefter till fabriken hörande mark, byggnader och inventarier
skulle i av riksdagen angiven utsträckning försäljas, dels slutligen att, sedan
försäljningen ägt rum, för fabriksanläggningen anvisat riksstatsanslag skulle
på närmare angivet sätt återbetalas till statsverket.
Järnvägsstyrelsen har vidare anfört, att den mest rationella och i allo
lämpligaste lösningen av nu förevarande spörsmål enligt styrelsens mening
skulle vinnas, örn avvecklingen av nu berörda båda verksamhetsgrenar finge,
vad bokföringen anginge, ske i ett sammanhang, och slipersfaktoriets överlämnande
till domänverket alltså anses likvärdigt med inleverans till statsverket
av 500,000 kronor av anslaget till torvpulverfabriken. Till förmån för
en sådan anordning syntes också tala det förhållandet att, om nuvarande
utveckling beträffande slipersfaktoriet kunnat förutses, förut omnämnda
återleverans av medel ur anslag till förlag säkerligen kommit att så be
gränsas, att ett belopp motsvarande faktoriets anläggningskostnad reserverats.
I fråga örn fördelningen på lånekapital och annat kapital måste, framhåller
styrelsen, givetvis iakttagas, att överensstämmelse erhölles mellan
påförandet å domänverkets och avförandet från statens järnvägars fond.
Enär domänverkets tillgångar i allmänhet motsvarades av kapital, vilket ansåges
härröra från andra statsinkomster än lånemedel, syntes det naturligt
att betrakta jämväl här förevarande kapitaltillskott såsom varande av sådan
art. Enligt vad järnvägsstyrelsen under hand inhämtat, hade detta antagande
även gjorts i domänverkets bokföring.
På grund av vad sålunda anförts har järnvägsstyrelsen hemställt, att
Kungl. Majit måtte, utöver vad i förenämnda brev den 25 april 1930 och
21 maj 1931 föreskrivits, meddela bestämmelser av innebörd, att det från
statens järnvägar till domänverket överförda kapitalet skall betraktas såsom
härrörande från det å riksstaten för år 1917 upptagna anslaget till anläggande
av en torvpulverfabrik m. m. och såsom tillhörande den del av sagda
anslag, vilken riksdagen anvisat att utgå av andra statsinkomster än lånemedel,
samt att följaktligen i och med sagda överförande den i nyssnämnda
brev den 25 april 1930 omförmälda inbetalningen till statskontoret å 910,000
kronor skall anses verkställd till ett belopp av 500,000 kronor.
I ärendet har riksräkenskapsverket den 17 juni 1933 avgivit utlåtande och
därvid till en början anfört, att av vad järnvägsstyrelsen upplyst syntes
framgå, att det anbefallda avförandet av 500,000 kronor från statens järnvägars
kapitalkonto icke utan olägenheter kunde i oförändrad form genom
-
Departements
chefen.
4 Kungl. Majus proposition nr 62.
förås. Riksräkenskapsverket, som ansåge den av järnvägsstyrelsen anvisade
lösningen i och för sig godtagbar, ville emellertid såsom sin mening framhålla,
att ett genomförande av järnvägsstyrelsens förslag måste anses innebära
en ändring ifråga örn den beslutade dispositionen av de genom torvpulverfabrikens
avveckling frigjorda anslagsmedlen och sålunda näppeligen
kunna äga rum utan riksdagens hörande. Det med hänsyn till föreliggande
särskilda omständigheter lämpligaste förfarandet vid nu ifrågavarande kapitalöverflyttning
funne riksräkenskapsverket likväl vara, att överlåtelsen av
slipersfaktoriet ägde rum mot erläggande av kontant ersättning. Det härför
erforderliga beloppet, 500,000 kronor, borde i sådant fall lämpligen utgå av
medel från domänverkets markfond. Jämväl en sådan lösning syntes emellertid
förutsätta riksdagens medgivande.
Domänstyrelsen har i utlåtande den 28 september 1933 avstyrkt en sådan
lösning av frågan, som skulle påfordra erläggande av betalning till järnvägsstyrelsen
med anlitande av domänverkets markfond.
Slutligen har järnvägsstyrelsen i utlåtande den 31 oktober 1933 såsom en
principiellt måhända mera tillfredsställande lösning ifrågasatt, att berörda
överflyttning av kapital mellan torvpulverfabriken och slipersfaktoriet skulle
redovisas över riksstaten, varvid emellertid tillika framhållits, att den av
styrelsen först föreslagna lösningen syntes vara den enklaste.
Såsom i det föregående nämnts, har i samband med beslut om överlåtelse
på domänverket av statens järnvägars slipersfaktori vid Piteå föreskrivits,
att i anledning av överlåtelsen ett belopp av 500,000 kronor skall avföras
från statens järnvägars kapitalkonto och påföras domänverkets fond. Järnvägsstyrelsens
föreliggande framställning är föranledd därav, att denna bokföringsåtgärd
icke kan utan olägenheter i oförändrad form genomföras, vilket
åter närmast sammanhänger därmed, att ifrågavarande slipersfaktori anlagts
med anlitande av förlagsmedel, som redan av statens järnvägar tillfullo
återbetalats. Något för slipersfaktoriet anvisat anslag, å vilket den i samband
med dess överlåtande erforderliga nedskrivningen med 500,000 kronor
kan ske, finnes alltså icke. Vidare må i förevarande sammanhang bemärkas,
att vid beslutandet örn slipersfaktoriets överförande till domänverket uppenbarligen
förutsatts, att detta skulle ske utan att kontant ersättning utginge.
Under sålunda föreliggande omständigheter torde i överensstämmelse
med järnvägsstyrelsens i skrivelsen den 16 februari 1933 framlagda förslag
till lösning av förevarande bokföringsfråga, vilken lösning riksräkenskapsverket
funnit godtagbar, nedskrivningen kunna anknytas till det för torvpulverfabriken
vid Hästhagens mosse anvisade anslag, örn vars återbetalning
förordnats genom beslutet den 25 april 1930. En redovisning över riksstaten
av denna omflyttning av kapital mellan vissa till statens järnvägars
fond hörande anläggningar finner jag icke vara nödvändig, utan tillstyrker
järnvägsstyrelsens förslag, att den statens järnvägar åvilande återbetalningsskyldigheten
av anslag för torvpulverfabriken skall, till den del anslaget
täckts av andra statsinkomster än lånemedel, anses till ett belopp av 500,000
Kungl. Maj:ts proposition nr 52. 5
kronor fullgjord genom statens järnvägars överlåtelse på domänverket av
slipersfaktoriet vid Piteå.
Ett bifall härtill skulle alltså innebära, att nyssberörda återbetalningsskyldighet
minskas från 1,300,000 kronor till 800,000 kronor, därav 390,000
kronor av lånemedel och 410,000 kronor av andra statsinkomster. Nu sist
angivna belopp hava i årets statsverksproposition upptagits under vederbörliga
inkomsttitlar.
Såsom riksräkenskapsverket framhållit, måste ett genomförande av förslaget
anses innebära en ändring i fråga om den beslutade dispositionen
av de genom torvpulverfabrikens avveckling frigjorda anslagsmedlen och sålunda
icke kunna äga rum utan riksdagens hörande.
I anslutning till vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl. Majit
måtte föreslå riksdagen förklara,
att den statens järnvägar på grund av avvecklingen av statens
järnvägars torvpulverfabrik vid Hästhagens mosse åvilande
återbetalningsskyldigheten av för fabriksanläggningen å riksstaten
för år 1917 anvisat anslag å 1,300,000 kronor, därav
390,000 kronor av lånemedel och 910,000 kronor av andra statsinkomster,
skall till ett belopp av 500,000 kronor, avseende
andra statsinkomster än lånemedel, anses verkställd genom
överlåtelse från statens järnvägar till domänverket av nämnda
järnvägars slipersfaktori vid Piteå.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan behagar Hans Majit Konungen lämna bifall
samt förordnar, att proposition av den lydelse bilaga
till detta protokoll utvisar skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Fredric Hawerman.