Kungl. Majlis proposition nr 276.
1
Nr 276.
Kungl. Marits proposition till riksdagen angående sättet för anordnande
i visst fall av importreglering; given Stockholms slott
den 18 maj 1934.
Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för denna dag, lämna riksdagen tillfälle
att avgiva yttrande i fråga örn sättet för anordnande i visst fall av
importreglering.
GUSTAF.
Ernst Wigforss.
Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 18 maj 1934.
Närvarande:
Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandlek, statsråden
Undén, Schlyter, Wigforss, Möller, Vennerström, Leo, Engberg,
Ekman, Sköld.
Chefen för finansdepartementet, statsrådet Wigforss, anför efter gemensam
beredning med ministern för utrikes ärendena samt cheferna för
jordbruks- och handelsdepartementen:
Genom beslut den 3 november 1933 bemyndigade Kungl. Majit chefen
för finansdepartementet, bland annat, dels att tillkalla en sakkunnig för
att inom nämnda departement i enlighet med de närmare riktlinjer, som
av departementschefen angåves, verkställa förberedande undersökningar
rörande ökade försörjningsmöjligheter inom olika näringsgrenar, dels ock
att utse högst åtta personer med sakkunskap beträffande näringslivet
och arbetsmarknaden att stå till den sakkunniges förfogande vid undersökningarnas
bedrivande.
Med stöd av nämnda bemyndigande tillkallade jag såsom sakkunnig för
ifrågavarande undersökningar ledamoten av riksdagens första kammare
general tulldirektören N. Wohlin, varjämte jag utsåg verkställande direkBihang
till riksdagens protokoll 1934. 1 sami. Nr 276.
1
2 Kungl. Maj:ts proposition nr 276.
tören i Borås väveriaktiebolag A. G. Bergengren, ledamoten av riksdagens
första kammare bankofullmäktigen J. E. Björnsson, verkställande
direktören i Svenska trävaruexportföreningen J. L. Ekman, verkställande
direktören i Aktiebolaget Volvo A. Th. N. Gabrielsson, ledamoten av riksdagens
andra kammare landsorganisationens ordförande K. E. Johanson,
professorn B. G. Ohlin, verkställande direktören i Finspongs metallverks
aktiebolag A. I. Olsson och ledamoten av riksdagens andra kammare hemmansägaren
G. Strindlund att stå till den sakkunniges förfogande vid
undersökningarnas bedrivande.
Den sålunda anlitade sakkunnige och övriga delegerade avlämnade den
4 december 1933 till mig en promemoria med redogörelse för de preliminära
resultaten av undersökningarna. I promemorian sammanfattades
de olika synpunkter, som framkommit under de delegerades överläggningar
och vid förhandlingar med representanter för skilda näringsområden
samt för socialpolitisk och ekonomisk expertis. Med hänsyn tili
undersökningarnas förberedande natur och önskvärdheten att skyndsamt
slutföra desamma inskränkte sig de delegerade väsentligen till en första
översikt över de praktiska problem, vilka enligt deras uppfattning voro
förtjänta av fortsatt utredning, och av de möjligheter, som det syntes
angeläget att omedelbart få prövade.
Bland de problem, som därvid av de delegerade särskilt beaktades, var
även frågan, vilka åtgärder som till den inhemska marknadens skyddande
lämpligen kunde komma ifråga, för den händelse en hastig och mera
väsentlig förändring skulle inträda i den svenska kronans ställning till
de utländska valutorna och särskilt de för våra exportnäringar viktigaste
bland dem. Efter att hava omnämnt olika slag av anordningar, som i
länder med guldvaluta vidtagits till skydd mot konkurrensen från länder,
vilka tidigare deprecierat sina valutor, förklarade de delegerade sig
icke kunna för vårt lands vidkommande rekommendera en importreglering
i form av valutareglering och ej heller ett system med valutatullar,,
riktade mot visst eller vissa länder med deprecierade valutor. De mest
effektiva resultaten, då det i guldländerna gällt att skydda näringslivet
mot import från länder med sådana valutor, hade enligt delegerades uppfattning
vunnits genom importförbud med licenser samt genom olika former
av kontingentering. Delegerade erinrade, att en ekonomisk försvarsberedskap
av denna art i väsentliga avseenden redan vore förberedd genom
de utredningar, som på sin tid verkställdes av 1932 års handelskol^
mitterade och vilka bland annat resulterade i utarbetande av alternativa
författningsförslag att tillämpas vid en importreglering antingen i form
av fri licensgivning utan kontingentering eller ock i form av kontingentering
med licensgivning. Det sålunda föreliggande utredningsmaterialet
borde enligt delegerades mening göras till föremål för en skyndsam
överarbetning och komplettering.
Då de olika möjligheter till ökad försörjning inom ett flertal närings^
Kungl. Maj:ts proposition nr 276.
3
grenar, soni de delegerade vid sina preliminära undersökningar kunnat
konstatera, enligt min mening borde successivt underkastas en närmare
prövning, utverkade jag den 16 februari 1934 Kungl. Majits förordnande
för de delegerade att såsom ledamöter i en särskild sakkunnigberedning
i enlighet med de närmare riktlinjer, som av chefen för finansdepartementet
angåves, inom departementet verkställa utredning och avgiva
förslag till åtgärder till skydd för den inhemska marknaden såsom ett
led i arbetet för åvägabringande av ökade försörjningmöjligheter inom
olika näringsgrenar.
I det yttrande till statsrådsprotokollet, som föregick detta förordnande,
framhöll jag bland annat, att den rådande osäkerheten i de internatioT
nella monetära förhållandena liksom även den oro, som detta ovissa läge
vöre ägnat att ingiva de svenska företagarna, gjorde nödvändigt, att frågan
örn beredskapsåtgärder upptoges till skyndsam behandling. De förslag
till vissa handelspolitiska beredskapsåtgärder, vilka framlagts av
1932 års handelskommitterade, hade varit föremål för behandling i Kungl,
Maj:ts proposition nr 263 till 1932 års riksdag med förslag till förordning
angående rätt för Konungen att åsätta särskild tullavgift, men frågan
örn en importreglering hade i propositionen lämnats åsido, emedan de för
en eventuell reglerings genomförande nödvändiga författningsbestämmelserna
ansetts kunna meddelas av Kungl. Majit i administrativ ordning.
Handelskommitterades utredning av frågan örn en importreglering
hade visserligen utmynnat i vissa författningsförslag, men förmer^
för en handelspolitisk beredskapsorganisation och de ekonomiska konsekvenserna
av dess utnyttjande syntes tarva ytterligare utredning. Sålunda
återstode bland annat att undersöka, på vad sätt tillgripandet av
kraftiga skyddsåtgärder kunde komma att påverka den inhemska prisutvecklingen
och förhållandet mellan olika näringsgrenar samt vilka kompletterande
åtgärder som i anledning därav kunde bliva erforderliga.
Jag uttalade vidare, att utredningen örn beredskapsåtgärder icke borde
ensidigt taga sikte på de risker för utvecklingen på hemmamarknaden,
som läge i det aktuella läget på valutamarknaden. Utvecklingen av de
internationella relationerna under årtiondet efter kriget och under nu
rådande depression gåve talrika exempel på situationer, i vilka den ekonomiska
utvecklingen i Sverige utsatts för tillfälliga störande inflytanden
från världsmarknaden, vilkas ogynnsamma återverkningar av allt
att döma hade kunnat mildras, örn en handelspolitisk beredskap funnits
utformad och kunnat tillgripas eller genom sin blotta existens minskat
den osäkerhetskänsla, som den internationella utvecklingen varit ägnad
att inge företagarna. Även örn läget på valutamarknaden skulle stabiliseras,
syntes därför den åsyftade beredskapsorganisationen hava en betydelsefull
uppgift att fylla. I den mån möjligheter syntes föreligga att
med här avsedda organisation främja även exporten, borde dessa möjligheter
givetvis underkastas en prövning. Jag betonade jämväl, att ska
-
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 276.
pandet av möjligheter till en reglering av importen framstode som det
nödvändiga komplementet till en ekonomisk politik, inriktad på ett tillgodogörande
av de försörjningsmöjligheter, som förelåge inom olika näringsgrenar.
Med beaktande av dessa uttalanden hava de sakkunniga i första hand
upptagit spörsmålet örn beredskapsåtgärder till behandling och i ett den
21 mars 1934 dagtecknat, av författningsförslag åtföljt utlåtande lämnat
en redogörelse för de resultat, till vilka de sakkunniga i denna fråga
kommit.
I utlåtandet anföres inledningsvis, att de sakkunniga under sina hittillsvarande
överläggningar icke ansett sig böra upptaga de problem av
valutapolitik karaktär, vilka anförtrotts dem för utredning. Visserligen
rådde mellan ett system med importreglering och gestaltningen av vårt
lands penningpolitik så tillrida ett visst samband, som å ena sidan valutautvecklingen
väsentligt inverkade på förutsättningarna för regleringens
genomförande och å andra sidan en sådan reglering kunde utöva inflytande
på den inhemska prisutvecklingen. Det borde därvid jämväl
beaktas, att importreglerande åtgärder uppenbarligen genom sin inverkan
på handelsbalansen samt på det inhemska näringslivets produktionsmöjligheter
kunde tjäna valutavårdande syften. De sakkunniga hade emellertid
kommit till den uppfattningen, att deras slutsatser i fråga örn lämpligheten
av en importreglering såsom eventuell beredskapsåtgärd ävensom
deras förslag till en sådan reglerings utformning kunde bedömas utan
att därvid vårt lands valutapolitik under nuvarande förhållanden behövde
underkastas en närmare prövning.
Beträffande de olika omständigheter, vilka skulle kunna anses göra ett
genomförande av särskilda beredskapsåtgärder nödvändigt, anföra de sakkunniga
följande:
Den djupgående ekonomiska kris, som sedan åtskilliga år satt sin prägel
på utvecklingen i världen, har beledsagats av ett åtminstone tillfälligt
sönderfallande av det gamla monetära systemet. Några länder — och
bland dem betydande industrinationer — fasthålla ännu vid den gamla
guldpariteten och hava därvid sökt anpassa priser och arbetslöner efter
guldvärdets stegring. Ett stort antal andra stater återigen hava tvungits
att lämna guldmyntfoten och söka nu att med från guldet frigjorda
valutor bibehålla en i huvudsak stabil pris- och lönenivå. På ytterligare
andra håll har man genom en dirigerad valuta sökt framkalla sådana
förändringar i den inhemska prisbildningen, som kunna vara ägnade att
utlösa en konjunkturförbättring, och slutligen finnas länder, där man
dessutom sökt att, åtminstone tidvis, genom en målmedveten depreciering
av valutans yttre värde stimulera det egna landets export. De monetära
förhållandena i världen präglas alltså av en allmän osäkerhet, vilken i
hög grad varit ägnad att motverka de tendenser till konjunkturförbättring,
som särskilt på sista tiden framträtt.
Utsikterna för den framtida internationella utvecklingen på det valutapolitiska
området synas — i den mån de överhuvud kunna göras till fö
-
5
Kungl. Marits proposition nr 276.
Temål för ett bedömande — alltjämt synnerligen ovissa. Svårigheterna att
återställa fasta värderelationer mellan de olika valutorna förefalla ännu
vara mycket stora. Särskilt ovissa synas utsikterna vara för de valutor,
vilka ännu noteras i den gamla guldpariteten. Från olika håll har givits
uttryck åt farhågor för att stater, vilka under de senaste åren kunnat anpassa
priser och löner efter guldvärdets stegring, i en nära framtid kunde
komma att genom en plötslig och betydande depreciering av sina valutor
framkalla en export av dumpingartad karaktär och till följd härav ett
starkt prisfall särskilt å det fåtal marknader, vilka ännu icke skyddats
genom import- eller valutareglerande åtgärder.
De sakkunniga hava icke ansett sig kunna eller höra uttala någon åsikt
örn den större eller mindre graden av sannolikhet för att den svenska industrien
på nu antytt sätt skulle kunna komma att utsättas för en genom
hastiga omkastningar i det internationella valutaläget framkallad utländsk
konkurrens av hotande natur. I betraktande av det synnerligen
ovissa läget å valutamarknaden anse de sakkunniga likväl, att man bör
räkna med möjligheten av dylika katastrofala förändringar, vilka, därest
icke verksamma skyddsåtgärder skyndsamt vidtagas, för den svenska industrien
och det svenska näringslivet i dess helhet skulle kunna få mycket
allvarliga verkningar. Med hänsyn härtill äro de sakkunniga övertygade
örn önskvärdheten av att lämpliga beredskapsåtgärder i tid förberedas,
på det att den inhemska marknaden utan dröjsmål måtte kunna beredas
det skydd, som nyss antydda händelser skulle kunna göra nödvändigt.
Den ekonomiska världskrisen har emellertid även i andra avseenden
haft återverkningar, vilka i detta sammanhang förtjäna det största beaktande.
I de flesta länder hava såsom bekant under de senaste åren hemmamarknaderna
kringgärdats med import- eller valutarestriktioner av
växlande men som regel synnerligen genomgripande natur. Dessa restriktioner
hava icke endast utnyttjats i ändamål att skydda den inhemska
marknaden. De hava jämväl i en på senaste tiden avsevärt stegrad grad
kommit till användning såsom handelspolitiska vapen i syfte att erhålla
fördelar för det egna landets export. På många håll har handelspolitiken
sålunda målmedvetet omformats efter reciprocitetsprincipen, i enlighet
med vilken hänsyn till andra länders exportintressen såsom regel
endast tages, därest motsvarande fördelar beviljas det egna landets export.
De sakkunniga vilja likväl icke underlåta att jämväl för sin del understryka
de allvarliga olägenheter för det internationella varuutbytet och
i anslutning härtill de hinder för världens ekonomiska tillfrisknande, som
denna utveckling på det handelspolitiska området utan tvivel medför. En
sådan omläggning av den gamla, på mestgynnadnations-klausulen byggda
handelspolitiken måste verka till skada för alla länder och ej minst för
sådana exportländer, som i hög grad äro beroende av vidsträckta och lätt
sårbara utländska förbindelser. Emellertid nödgas man enligt de sakkunnigas
uppfattning vid bedömandet av vårt lands läge och intressen räkna
med den ifrågavarande handelspolitiska utvecklingen såsom ett faktum,
vari genom åtgärder från vår sida föga eller intet kan ändras. Man måste
därjämte beakta, att ifrågavarande hinder och svårigheter för det internationella
varuutbytet ej visa någon tendens att avtaga utan fastmera att
tilltaga i omfattning oell styrka. För de fåtaliga länder, vilka — såsom
Sverige — ännu bibehålla en förhållandevis moderat tulltariff och vilka
endast beträffande vissa jordbruksprodukter infört något system med importrestriktioner,
måste det erbjuda alltmera framträdande svårigheter
att hävda exportens intressen i förhållande till de hinder, sorn för varje
6
Kungl. Maj:ts proposition nr 276.
förändring av importrestriktionerna kräva ett motsvarande medgivande
från det andra landets sida. Tydligt är, att örn den på reciprocitetsprincipen
byggda handelspolitiken, på sätt nyss antytts, vinner en alltmera
utsträckt tillämpning i världen, behovet att genom importrestriktioner i
Sverige skapa lämpliga bytesobjekt för förhandlingar med främmande
stater kommer att göra sig starkare gällande. Även örn de sakkunniga i
enlighet med vad ovan anförts finna den antydda handelspolitiska utvecklingen
giva anledning till bekymmer och ingalunda underskatta de mycket
betydande olägenheter, med vilka importreglerande åtgärder för vårt
lands vidkommande måste bliva förenade, förefaller det de sakkunniga,
troligt, att sådana åtgärder likväl, när våra handelsförbindelser på ett
allvarligt sätt hotas av andra staters åtgärder, kunna visa sig nödvändiga
även för vårt lands vidkommande. Det säger sig självt, att de sakkunniga
härvid beaktat såväl de närmast för den inhemska marknaden arbetande
industriernas behov av skydd som även de svenska exportindustriernas
med en handelspolitisk försvarsberedskap som den nu behandlade förenade
vitala intressen.
De sakkunniga hava härovan såsom förutsättningar för införandet av
en beredskapsorganisation som den nn diskuterade angivit möjligen inträffande
allvarliga störningar på det monetära området i visst eller vissa
främmande länder samt en ytterligare fortskridande ogynnsam utveckling
på den internationella handelspolitikens område. Givet är, att beredskapsorganisationen,
vare sig den anses böra förverkligas av den ena
eller den andra av dessa båda orsaker eller av bådadera i förening, ytterst
har till ändamål att upprätthålla det svenska näringslivet och dess möjligheter
att bereda sysselsättning åt vårt lands arbetare. I anslutning härtill
viljande sakkunniga erinra örn att åtskilliga länder redan nu genom statliga
åtgärder av skilda slag på vårt lands hittills i stort sett mindre skyddade
marknad möjliggjort en konkurrens, vilken för åtskilliga mera speciella
tillverkningar inom vårt land fått synnerligen menliga följder. Att
sysselsättningsmöjligheterna inom sådana hårt pressade inhemska näringsföretag
härigenom gestaltat sig ogynnsammare än örn ett visst prisskydd
mot utlandet kunnat ernås, ligger i öppen dag. Fall förekomma
även, då utländska karteller, ej sällan skapade eller upprätthållna genom
i vederbörande länder vidtagna statliga åtgärder, på vår inhemska marknad
utöva en liknande för svenska företag ytterligt besvärande verksamhet
med åtföljande oförmåga hos dessa sistnämnda att upprätthålla driften
i normal omfattning och omöjlighet för dem att utvidga driften för ett
ytterligare tillgodoseende av den inhemska konsumtionens behov. Med
avseende å nu anförda förhållanden och då i åtskilliga fall som de nu antydda
skyddsåtgärder av mera normal karaktär såsom t. ex. tullar eller
tullförhöjningar antingen icke kunna giva vederbörande inhemska företag
det effektiva skydd, varav dessa kunna vara i oundgängligt behov,
eller ock av andra orsaker icke anses böra ifrågakomma, anse de sakkunniga,
att därest importreglerande åtgärder komma under omprövning
jämväl nu anförda synpunkter måtte vinna beaktande.
Såsom sammanfattning framhålla de sakkunniga, att de anse önskvärt
och nödvändigt, att beredskapsåtgärder i tid förberedas för att omedelbart
kunna tillämpas i sådana fall, då vårt näringsliv i dess helhet eller
vissa grenar därav försatts i ett nödläge, och då fördelarna av en därav betingad
importreglering kunna förväntas bliva större än de olägenheter i
7
Kungl. Maj:ts proposition nr 276.
handelspolitiska eller andra hänseenden, som till äventyrs kunna bliva
följden därav. Då de sakkunniga alltså ansett en tillämpning av beredskapsåtgärder
förutsätta extraordinära situationer, följer därav, att sådana
åtgärder enligt deras uppfattning böra äga en provisorisk karaktär.
Bland beredskapsåtgärder, som kunna ifrågakomma för situationer av
antydd art, framhålla de sakkunniga i första rummet direkt importreglerande
åtgärder. De sakkunniga framhålla, hurusom de under sina diskussioner
visserligen även hade berört möjligheten av en valutareglering
meri därvid funnit, att en sådan reglering av olika skäl knappast kunde
ifrågakomma såsom beredskapsåtgärd för sådana fall, de sakkunniga haft
att beakta. Ett system av importförbud med kontingentering eller med
fri licensgivning eller med kombination härav syntes däremot de sakkunniga
väl ägnat att tjäna här ifrågakommande syftemål, och de sakkunniga
hade också under fortsättningen av sina diskussioner ansett sig böra
utgå från att såsom beredskapsåtgärder i här berörda sammanhang ett
sådant importreglerande system borde ifrågakomma.
Beträffande frågan, huruvida genomförandet av en importreglering kan
tänkas medföra jämväl vissa ogynnsamma återverkningar på den inholm
ska marknaden samt vilka åtgärder i sådant fall böra tillgripas, hava de
sakkunniga anfört följande:
Det är tydligt att, om en importreglering skulle tillgripas såsom skyddsåtgärd
i allvarliga lägen av antytt slag, regleringen icke^ finge givas en
sådan utformning eller tillämpas på sådant sätt, att tillgången på varor
å den inhemska marknaden förminskades. De sakkunniga, som ägnat särskild
uppmärksamhet åt denna sida av problemet, hava emellertid kommit
till den uppfattningen, att det i själva verket knappast, vore att befara.
att en importreglering, som uteslutande tillämpades i syfte att i
extraordinära situationer skydda den inhemska marknaden, .skulle behöva
medföra ökad varuknapphet med därav följande prisstegringar. Örn
importreglering infördes såsom skydd mot en dumpingartad export från
länder, som starkt deprecierat sina valutor, avsåge ju regleringen endast
att förhindra ett marknadsförstörande överflöd av vissa varor genom en
däremot svarande nedskärning av den totala importen. Även örn importregleringen
— exempelvis av särskilda handelspolitiska skäl — utnyttjades
i ändamål att nedskära importen från visst eller vissa länder, kunde
ju tydligen, därest förhållandena så påfordrade, kontingenterna fixeras på
sådant sätt eller — kanske ännu hellre —en fri licensgivning tillämpas så,
att importen från övriga länder fortginge i samma eller eventuellt till och
med större omfattning än tidigare. Erinras bör vidare, att i mångå inhemska
industrier en för närvarande outnyttjad produktionskapacitet förefinnes
och att importbegränsningar med syfte att skydda sådana näringsgrenar
mot förödande priskonkurrens måste antagas medföra en utvidgad
inhemsk produktion, varigenom varutillgången kunde hållas uppe.
Ehuru de sakkunniga alltså äro av den uppfattningen att en importreglering
av Ilar ifrågasatt slag såsom regel näppeligen borde behöva medföra
ökad varuknapphet och prisstegringar, vilja de icke förbise, att fall
kunna tänkas förekomma, då införandet av importreglering skulle kunna
8 Kungl. Maj:ts proposition nr 276.
framkalla störningar å den inhemska marknaden. För det fall, att importen
av vissa varor underkastas reglering i anledning av att något land
börjat tillämpa dumpingartade exportmetoder eller på grund av en allvarlig
skärpning i det handelspolitiska förhållandet till något land, men detta
samma land är huvudleverantör av just de varor, som underkastas importreglering,
är det möjligt, att varuknapphet och prisstegringar icke
kunna helt undvikas. Likaledes torde man böra räkna med att vissa störningar
å den inhemska marknaden kunna förekomma under tiden närmast
efter en importreglerings införande. Det torde nämligen dröja någon
tid, innan importörerna anpassat sig efter det nya läget och köparna
vant sig vid för dem måhända förut obekanta varumärken.
Örn de sakkunniga sålunda förklara sig vara av den åsikten, att importregleringar,
vidtagna under ovan angivna förutsättningar, knappast
skulle behöva medföra någon höjning av varupriserna utöver den nivå,
som skulle inställa sig under mera naturliga konkurrensförhållanden, så
anse de sakkunniga likväl vara angeläget, att importregleringens återverkningar
på prisbildningen å den inhemska marknaden göres till föremål
för en fortlöpande granskning. De myndigheter, som hava irnportreglermgens
tillämpning örn hand, synas böra hava tillfälle att genom
ett studium av det genom en sådan kontroll inhämtade materialet bilda
sig en uppfattning örn importregleringens återverkningar i varje given
situation. Kontrollmyndigheten synes dessutom böra givas en sådan ka1
aktör, att den till prövning kan upptaga de önskemål, som under en importregleringsregim
alltid torde komma att framställas från konsumenternas
sida.
Med utgångspunkt fran dessa förutsättningar hava de sakkunniga diskuterat
upprättandet av en myndighet, vilken skulle hava till uppgift dels
att anställa fortlöpande prisstatistiska undersökningar, dels även att till
ingående och opartisk undersökning upptaga klagomål rörande eventuellt
inträdande prisstegringar och kvalitetsförsämringar, vare sig dessa klagomål
härröra fran förädlingsindustrier, vilka äro beroende av vissa råvaror
eller halvfabrikat, eller från förbrukare av färdiga varor. Med hjälp
av den särskilt upprättade, fortlöpande prisstatistiken ävensom av tillgänglig
statistik över omsättning och lagerhållning synes myndigheten
böra kunna på ett för praktiska ändamål tillfredsställande sätt avgöra,
huruvida en inträdd prisstegring eller eventuellt en utebliven prissänkn
in g har naturliga olsåker eller huruvida den helt eller delvis kan anses
vara förorsakad av att vederbörande industrier eller mellanhänder
obehörigen utnyttjat importregleringen i syfte att skapa ökade förtjänster.
Självfallet synes undersökningsmyndigheten i förekommande fall
även böra direkt konsultera representanter för industrien och konsumenterna.
Det förefaller de sakkunniga knappast antagligt, att vederbörande
intressenter skulle anse lämpligt eller med sin fördel förenligt att undandraga
sig medverkan vid undersökningen. Myndigheten borde genom
direkta förhandlingar med industrierna söka under hand åvägabringa
rättelse i eventuellt förekommande missförhållanden. Överhuvud taget
förefaller det lämpligt att ifrågavarande myndighet tillerkännes befogenhet
att, obunden av alltför preciserade bestämmelser, fritt förhandla med
vederbörande intressenter.
Kontrollmyndigheten borde för Kungl. Maj:t framlägga resultaten av
de gjorda undersökningarna i sådana fall, dä obehörig prisstegring konstaterats
föreligga och rättelse under hand icke kunnat vinnas. Enligt
den uppfattning, de sakkunniga kunnat bilda sig, synes det bästa korrek
-
9
Kungl. Maj:ts proposition nr 276.
tivet mot sådana eventuellt uppstående obehöriga prisstegringar böra sökas
i en lämplig utökning av kontingenterna för ifrågakommande varor
eller en utvidgad lieensgivning med avseende å desamma. En importreglering
erbjuder uppenbarligen — såsom redan dess namn antyder — stora
möjligheter för en smidig anpassning efter skiftande förhållanden. Det
torde alltså ankomma på Kungl. Majit att vid kontingenterings- eller licenspolitikens
handhavande taga den hänsyn till kontrollmyndighetens
förenämnda framställningar, som i varje särskilt fall må finnas av omständigheterna
påkallad.
Skulle mot förmodan fall förekomma, då rättelse icke kunnat vinnas
vare sig genom förhandlingar mellan kontrollmyndigheten och vederbörande
industrier och andra intressenter eller genom utökningar av kontingenterna
eller genom en utvidgad lieensgivning, synes den möjligheten
återstå, att vederbörande industri eller handelsbransch underkastas
undersökning i enlighet med 1925 års lag örn undersökning angående monopolistiska
företag eller sammanslutningar. Det torde böra erinras örn
att, enligt motiven till denna lag, med monopolistiska sammanslutningar
likställes »sådan faktiskt utövad samverkan mellan företag, vilken blivit
av här avsedd (d. v. s. monopolistisk) betydelse».
Med hänsyn till de ömtåliga uppgifter, som skulle anförtros en sådan
kontrollmyndighet, är det givetvis nödvändigt att densamma erhåller en
så oavhängig ställning och en så opartisk karaktär som möjligt. De sakkunniga
hava under sina diskussioner berört möjligheten av att för detta
ändamål tillsätta en särskild »prisnämnd», men efter närmare övervägande
hava de sakkunniga icke ansett behövligt och lämpligt att i anförda
syfte föreslå upprättandet av en ny institution, bland annat av det skälet,
att importregleringen förutsattes bliva provisorisk. Det har då förefallit
lämpligare, att den ifrågasatta kontrollmyndighetens uppgifter
anförtros åt kommerskollegium, vilket ämbetsverk redan äger erforderlig
Bokkunskap i hithörande frågor och dessutom besitter vana att direkt
förhandla med representanter för industri och konsumenter. Det bör i
detta sammanhang erinras örn att vissa undersökningar i enlighet med
1925 års trustlag utförts av kommerskollegium. Detta ämbetsverk torde
även såsom regel äga möjlighet att förskaffa sig tillgång till ett för här
ifrågasatta pris- och kostnadsundersökningar erforderligt statistiskt och
annat material. I prisstatistiska frågor torde kommerskollegium dessutom
lämpligen böra samråda med socialstyrelsen och med den avdelning,
som i Sveriges riksbank handlägger sådana frågor. Huruvida nu
berörda arbetsuppgifter skulle nödvändiggöra någon utvidgning eller
förändring av kommerskollegii nuvarande organisation, hava de sakkunniga
icke ansett sig böra undersöka; detta så mycket mindre som ett klart
bedömande av organisationens detaljer först torde kunna äga rum, sedan
ett importregleringssystem börjat fungera.
De sakkunniga hava även i andra avseenden diskuterat de administrativa
anordningar, vilka syntes böra vidtagas i händelse av en importreglering
av förut antytt slag. De sakkunniga hava därvid ansett sig böra
utgå från att alla frågor berörande införande av importreglering liksom
även alla frågor avseende delkontingenters fastställande komme att direkt
avgöras av Kungl. Majit. Emellertid vore enligt de sakkunnigas mening
troligen erforderligt att ät en särskild administrativ byrå anförtro
10
Kungl. Maj:ts proposition nr 276.
utfärdandet av licenser. Denna byrå syntes av olika skäl knappast böra
infogas som en del av något av departementen och icke heller ingå som
en underavdelning i kommerskollegium, vilket senare ämbetsverk ju förutsattes
skola handhava den förut omförmälda särskilda kontrollverksamheten.
De sakkunniga förorda för sin del — i likhet med 1932 års handelskommitterade
— att dylika licensärenden anförtros åt en särskild importnämnd.
De sakkunniga uttala, att det givetvis vore ägnat att befordra en
snabb handläggning av de säkerligen talrika licensansökningarna, örn importnämnden
själv skulle äga befogenhet att avgöra sådana ärenden. Å
andra sidan kunde det ifrågasättas, huruvida icke fördelningen av licenser
mellan olika importörer bleve en grannlaga uppgift, vilken borde bibehållas
hos Kungl. Majit. I varje fall syntes det de sakkunniga lämpligt, att
Kungl. Majit icke under den första tiden efter införandet av en importreglering
delegerade sin licensgivande befogenhet till importnämnden.
Med utgångspunkt från de allmänna synpunkter, för vilka redogörelse
nu lämnats, hava de sakkunniga till omprövning upptagit de författningsförslag,
som på sin tid utarbetades av 1932 års handelskommitterade. Såsom
resultat av överarbetningen hava de sakkunniga vid sitt utlåtande
fogat dels förslag till kungörelse angående reglering av införseln till riket
av vissa varor, dels ock förslag till kungörelse med bestämmelser att
tillämpas vid reglering av införseln till riket av vissa varor. Båda förslagen
torde såsom bilagor få fogas vid statsrådsprotokollet (bilagorna
I och II).
De sakkunniga framhålla, att de icke funnit anledning föreslå några
mera genomgripande förändringar i de tidigare författningsförslagen. Då
det ansetts önskvärt, att Kungl. Majit icke på förhand bleve bunden vid
alltför precisa bestämmelser, hava de sakkunniga dock på vissa punkter
förenklat och förkortat nyssnämnda, tämligen detaljerade förslag. Åtskilliga
spörsmål böra enligt de sakkunnigas mening givas en definitiv
lösning först sedan viss erfarenhet vunnits örn den eventuella importregleringen
och örn det bästa sättet för lösningen av de med en importreglering
sammanhängande frågorna. I enlighet härmed hava de sakkunniga
funnit lämpligt att tillsvidare icke upptaga något förslag till instruktion
för den eventuella importnämnden. Icke heller hava de sakkunniga
ansett önskvärt att för närvarande formulera något förslag till instruktion
avseende kommerskollegii verksamhet som priskontrollerande myndighet.
De sakkunniga hava ävenledes framhållit, att de sökt giva förslaget till
kungörelse örn importreglering en sådan avfattning, att detsamma skulle
kunna användas såväl vid kontingentering som vid fri licensgivning. Erforderliga
tilläggsbestämmelser i avseende å exempelvis kontingenternas
fördelning på olika länder hava de sakkunniga ansett kunna utfärdas antingen
i form av kompletterande kungörelser eller såsom särskilda kungl,
brev.
11
Kungl. Maj:ts proposition nr 276.
Slutligen hava de sakkunniga understrukit önskvärdheten av att snarast
möjligt förslag till bestämmelser angående ursprungsbevis utarbetas.
En förutsättning för en tillämpning av importreglering i förut angivet
syfte syntes nämligen vara, att de importreglerade varornas ursprungsländer
med säkerhet kunde fastställas. Likaledes hava de sakkunniga
framhållit såsom önskvärt, att möjligheter skapades för en rationell
beräkning av kontingenterna genom en omläggning av den svenska
handelsstatistiken sålunda, att densamma komme att utvisa varornas ursprungs-
respektive förbrukningsländer.
Över de sakkunnigas förslag hava, efter remiss, utlåtanden avgivits av
kommerskollegium, generaltullstyrelsen, lantbruksstyrelsen, traktatberedningen
och fullmäktige i riksbanken. Kommerskollegium har med sitt
utlåtande överlämnat yttranden av Sveriges industriförbund, Sveriges
allmänna exportförening, samtliga handelskammare i riket med undantag
av Gotlands handelskammare och handelskammaren i Gävle, Jernkontoret,
Svenska trävaruexportföreningen och Sveriges köpmannaförbund.
Av de till kommerskollegium inkomna yttrandena framgår, att man i
allmänhet funnit utarbetandet av förslag till författningar angående importreglering
välbetänkt såsom en beredskapsåtgärd. Av ett flertal organisationer
har emellertid starkt betonats, att importregleringen icke
bör tillgripas annat än i ett extraordinärt läge, då ett dylikt ingrepp blivit
en ofrånkomlig nödvändighet, och att den i så fall bör äga provisorisk
karaktär och handhavas med den största försiktighet. Uttalanden i denna
riktning hava gjorts av flera handelskammare samt av Sveriges industriförbund
och Sveriges allmänna exportförening, vilken sistnämnda
även framhållit, att införande av en importreglering under nu rådande
förhållanden skulle kunna lända våra exportnäringar till mera skada än
gagn. Ett direkt avstyrkande av förslaget föreligger endast från Västernorrlands
och Jämtlands läns handelskammare, som funnit förslaget
innebära möjlighet att med upphävande av den fria importhandeln för
längre elier kortare tid införa ett visst monopol.
Kommerskollegium har i sitt utlåtande till en början redogjort för de
äv 1932 års handelskomxnitterade avgivna förslagen till importreglering
samt därefter yttrat bland annat:
Såsom av den lämnade redogörelsen framgår, anfördes av haiidelskommitterade
huvudsakligen tre skäl för ett eventuellt införande av en importreglering
nämligen dels behovet av ett handelspolitiskt strids- och
bytesmedel vid eventuella förhandlingar med främmande makter, dels
önskvärdheten att bereda den inhemska produktionen ett skydd mot utländsk
konkurrens, dels ock slutligen nödvändigheten att kunna förebygga
sådana rubbningar i handelsbalansen, som kunde hava ödesdigra verkningar
för vårt näringsliv. I sistnämnda hänseende torde särskilt ha åsyftats
importregleringens utnyttjande i valutavårdande syfte.
12 Kungl. Maj:ts proposition nr 276.
Betraktar man nu två år efter det att handelskommitterades förslag
framlades vårt ekonomiska läge, torde man ej kunna undgå att finna, att
detsamma undergått en betydande förbättring.
Vad först angår de tidigare farhågorna, att en okontrollerad import
kunde äventyra den svenska valutans stabilitet, är situationen nu onekligen
avsevärt gynnsammare. Medan året 1931 utvisade ett importöverskott
på ej mindre än 305 miljoner kronor, har handelsbalansen genom en
ökning av exporten och minskning av importen förskjutits så att 1933
uppvisade ett importöverskott på endast 7.7 miljoner och samtliga månader
under senare halvåret 1932 med undantag av oktober hade att uppvisa
exportöverskott. Ur ren valutasynpunkt har också en betydande förbättring
inträtt, i det att riksbankens guldkassa och förråd av utländska
valutor stigit från 297.3 miljoner kronor (därav 91.4 miljoner kronor främmande
valutor) vid utgången av februari månad 1932 till 878.2 miljoner
kronor (därav 505.5 miljoner kronor främmande valutor) vid samma tidpunkt
år 1934.
Kunde man för två år sedan räkna med möjligheten av att en importreglering
skulle visa sig ofrånkomlig av hänsyn till vart valutaläge, så
synas för närvarande några faror i detta hänseende knappast föreligga.
Vidkommande behovet av en importreglering — närmast i kontingenteringens
form — för beredande av fördelar vid handelspolitiska förhandlingar
med främmande makter, är att märka, att vi under de närmast förflutna
två åren stått i avtalsförhandlingar med ett flertal av våra förnämsta
avnämarländer, men erfarenheten torde knappast ha givit belägg
för att förhandlingsläget för oss skulle gestaltat sig gynnsammare, örn vi
kunnat hänvisa till en redan genomförd importreglering. Snarare torde
kunna sägas, att just åberopande av vår försiktiga, från alla utmaningar
mot andra länder fria handelspolitik, visat sig vara ett gott och av våra
främmande motparter respekterat argument och att denna handelspolitik
långt ifrån att vid förhandlingarna bereda oss ett svagt utgångsläge åtminstone
hittills snarare utgjort en styrka i förhandlingshänseende. Att
avspärrningstendenserna i utlandet berett oss kännbara olägenheter är
ställt utom tvivel, men trots att dessa tendenser på sina håll tilltagit i
styrka, har dock icke kunnat förhindras, att vi under en tolvmånadersperiod
räknat från och med mars månad till och med februari månad 1932—1933»
respektive 1933—1934 haft att uppvisa en exportökning på ej mindre än
176 miljoner kronor. Häremot svarar också en ej oväsentlig uppgång
i produktionsindextalet1 för vår exportindustri, nämligen från 84 för januari
1933 till 101 motsvarande månad 1934 och återverkan härav på arbetsmarknaden
har givit sig tillkänna i en nedgång i antalet hjälpsökande
arbetslösa inom de yrkesgrupper, som representera våra stora exportindustrier,
nämligen skogshushållning, gruvdrift och malmförädling, metalloeh
maskinindustrien samt trävaruindustrien med ej mindre än 15,580 personer
vid en jämförelse mellan januari 1933 och 1934. Våra exportindustriers
läge är således för närvarande förhållandevis så gynnsamt, att ur deras
synpunkt vidtagande av importregleringsåtgärder icke kan anses
motiverat. Med all rätt framhåller också styrelsen för exportföreningen,
att Sverige hittills i förhållande till de flesta andra länder lyckats ganska
väl bemästra svårigheterna för sin utrikeshandel och att de skäl, som år
1932 förelågo för ett eventuellt införande av importreglering icke på
1 Sveriges industriförbunds indextal. Manadsmedeltalet 1S25—1930 = 100. Säsongrörelsen
utjämnad.
Kungl. Maj.ts proposition nr 276.
13
samma sätt få anses nu vara förhanden; i stället skulle enligt styrelsens
förmenande vidtagande av en sådan åtgärd som den föreslagna lända våra
exportnäringar till mera skada än gagn.
Såsom en tredje anledning att införa en importreglering anförde handelskommitterade
faran, att vår industri kunde få lida kännbara olägenheter
genom att vi under hänsynslös konkurrens från olika håll kunde bliva
översvämmade av utländska varor under en tid, då den inhemska produktionen
måhända hade att kämpa med stora svårigheter. Här framträder
således hemmamarknadsindustriens behov av skydd mot utländsk konkurrens.
Det är förnämligast ur sistnämnda synpunkt som de sakkunniga
haft att beakta behovet av en eventuell importreglering.
För bedömande av frågan ur nu förevarande synpunkt kan det vara av
intresse att taga del av produktionsindextalens förändringar för hemmamarknadsindustrien
under de senare åren. År 1928, då sysselsättningsgraden
inom industrien var förhållandevis god, nådde hemmamarknadsindustrieu
ett årsmedeltal av 104. Siffran steg 1929 till 107; nedgick för 1930 åter till 104,
sjönk därefter 1931 till 95 och 1932 till 93 (samtidigt hade exportindustriens
indextal sjunkit från 116 för år 1929 till 77 år 1932). Från detta bottenläge
steg siffran 1933 till 94. En särskilt markerad stegring visa produktionsindextalen
från och med fjärde kvartalet 1933 jämfört med motsvarande
tider året förut. Sålunda utgjorde siffrorna för
1932 |
1933 |
Stegring; |
|
Oktober....................... |
................ 83 |
97 |
+ 14 |
November................... |
................. 86 |
105 |
+ 19 |
December ................... |
................. 87 |
104 |
- 17 |
1933 |
1934 |
Stegring; |
|
Januari ...................... |
................. 90 |
104 |
+ 14 |
Februari ................... |
................. 89 |
107 |
+ 18 |
Till jämförelse må nämnas, att indextalen för januari och februari 1929,
således under högkonjunkturen, voro respektive 107 och 105.
Man måste således konstatera, att trots att under rådande kris icke vidtagits
några mera extrema handelspolitiska skyddsåtgärder i form av prohibitiva
tullar eller importregleringar, hemmamarknadsindustrien likvisst
förmått att hålla uppe sin produktionsstandard vid omkring 100 procent
av högkonjunkturens, vilket torde få anses såsom en synnerligen förmånlig
siffra. I detta hänseende Ilar givetvis denna industrigren haft en viss
fördel av den svenska valutans depreciering i jämförelse med guldvalutorna.
Sålunda är läget nu betydligt gynnsammare än t. ex. under 1921—
1922 års kris, då valutadumpingen särskilt från Tyskland var ytterst kännbar
för denna gren av vårt industriella liv.
Såsom de sakkunniga framhållit i sitt betänkande kan emellertid situationen
i sistberörda hänseende snabbt nog förändras. I betänkandet understrykes
sålunda, att utsikterna för de valutor, vilka ännu noteras i den
gamla guldpariteten synas särskilt ovissa och att från olika håll har givits
uttryck åt farhågor för att stater, vilka under de senaste åren kunnat anpassa
priser och löner efter guldvärdets stegring, i en nära framtid kunde
komma att genom en plötslig och betydande depreciering av sina valutor
framkalla en export av dumpingartad karaktär och till följd härav ett
starkt prisfall särskilt å det fåtal marknader, vilka ännu icke skyddats genom
import- eller valutareglerande åtgärder.
14
Kungl. Majlis proposition nr 276.
Till belysande av spörsmålet om de faror, som i berörda hänseende kunna
hota, må erinras örn att de länder, vilka hittills frångått guldmyntfoten,
för vår import spela den ojämförligt största rollen i jämförelse med de
rena guldländerna. Sålunda uppgick importen 1933 från den förra gruppen
av stater till omkring 55 procent av vår totala import; medan importen
från guldländerna med undantag för Tyskland uppgick till omkring 17
procent. Vad handelsförbindelserna ur förevarande synpunkt med Tyskland,
från vilket land vi 1933 täckte cirka 28 procent av vår import, beträffar,
är ju att märka, att genom de speciella anordningar, som därstädes
vidtagits för främjande av exporten genom förfarandet med »scrips», registermark
m. m. den tyska valutan ur svensk importsynpunkt icke kan betraktas
såsom en effektiv guldvaluta. Oaktat berörda anordningar under
senare tid fått allt större utbredning, bär emellertid importen från Tyskland
såväl absolut som relativt taget under de senaste fem åren varit stadd
i sjunkande (i absoluta tal från 548 miljoner kronor 1929 till 308 miljoner
kronor 1933 och relativt från ett maximum 1931 på 33.i procent till 28.25
procent 1933).
Vad nu sagts utesluter givetvis icke att för enstaka varuslag en besvärande
konkurrens i berörda situation kan tänkas uppstå, men i den mån
dylika enstaka fall påkalla ett statsingripande synas andra åtgärder än en
importreglering sannolikt erbjuda lämpligare medel att komma till rätta
med situationen.
Såsom ytterligare ett fall, för vilket importreglering kunde tänkas böra
utnyttjas i skyddssyfte, anföra de sakkunniga, att utländska karteller på
vår inhemska marknad utöva en för svenska företag besvärande verksamhet
med åtföljande oförmåga hos dessa sistnämnda att upprätthålla driften
i normal omfattning. De sakkunniga synas förutsätta, att det nu anförda
fallet icke skulle direkt föranleda tillgripande av importreglering utan
allenast — i händelse en importreglering i alla fall skulle komma till genomförande
— böra uppmärksammas. Kollegium vill understryka denna
synpunkt. Kartellväsendet i främmande länder hör ju till de normala företeelserna
inom näringslivet och är icke någon särskild skapelse av den rådande
krisen. Då importregleringen är tänkt allenast som ett vapen i yttersta
nödfall i ett alldeles extraordinärt läge, bör den uppenbarligen ej inriktas
på att i första hand tjäna såsom en försvarsåtgärd mot utländska
karteller. Deras angrepp mot den svenska marknaden har ju redan tidigare
förekommit och situationen har då kunnat bemästras med för normala
förhållanden avpassade åtgärder, bland vilka ej sällan förekommit överenskommelser
örn marknadsuppdelning. Lämpligt torde vara, att man
från industriens sida inriktar sig på att i anförda situationer även framdeles
komma till rätta med förhållandena på hittills prövade vägar och
ej söka förskansning bakom i och för sig allenast provisoriska skyddsåtgärder.
Vidkommande detaljerna i det såsom bilaga II betecknade författningsförslaget
har kollegium ifrågasatt, huruvida ej beslutanderätten i licensansökningsärenden
kunde enligt av Kungl. Majit lämnade allmänna direktiv
lämpligen delegeras i viss omfattning till importnämnden, varjämte
viss jämkning i 1 § synts kollegium påkallad med hänsyn till de
redan utfärdade författningarna angående importreglering i fråga örn
vissa jordbruksprodukter. Kollegium har även betonat önskvärdheten
Kungl. Maj:ts proposition nr 276.
15
av att berörda författning ej utfärdas förrän den situation inträtt, då
också importregleringen skulle sättas i kraft. Såsom kollegium redan utförligt
framhållit förelåge för närvarande icke någon sådan situation,
och ur beredskapssynpunkt syntes det vara tillräckligt att författningen
förelåge utarbetad i slutgiltigt skick. Ett utfärdande av författningen,
på ett tidigare stadium skulle enligt kollegii uppfattning medföra ettosäkerhetsmoment
och möjligen innebära en stimulans till ökad import,
varigenom just skulle kunna framkallas den situation, som det måste
vara angeläget att i görligaste mån undvika. Det lugn och den stabilitet
i de näringspolitiska förhållandena, som vårt näringsliv nu framförallt
behöver, skulle icke främjas genom det svävande importregleringshot,
som eljest skulle föreligga.
Beträffande den i betänkandet berörda priskontrollerande verksamhet,
som skulle utövas av kommerskollegmm, har kollegium ej haft någon
erinran emot en sådan anordning. Kollegium har dock framhållit önskvärdheten
av att denna kontroll närmast begränsas till en huvudsakligen
statistisk undersökning och en rapportskyldighet vid konstaterade större
förändringar i prisläget i stigande riktning. Kollegium har i detta sammanhang
erinrat örn att redan nu av kollegium insamlas ett omfattande
prisstatistiskt material dels för offentliggörande i kollegii publikationer,
dels ock för överlämnande till riksbanken i och för bearbetning därstädes.
Vidkommande slutligen det av de sakkunniga behandlade spörsmålet
örn utarbetande av bestämmelser angående ursprungsbevis, har kollegium
förordat, att förarbeten i sådant hänseende igångsättas.
Generaltullstyrelsen har yttrat, att ur synpunkten av de intressen, styrelsen
hade att tillvarataga, styrelsen icke hade något att erinra mot de
ifrågavarande författningsförslagen.
Lantbruksstyrelsen Ilar anfört i huvudsak följande:
Lantbruksstyrelsen torde närmast hava att yttra sig över föreliggande
förslag, i vad detta kan beröra styrelsens verksamhetsområde eller det
svenska jordbruket. Direkt avser förslaget att vara en skyddsåtgärd för
industrien av samma art som den, som redan å vissa områden beslutats
i fråga örn jordbruket. Lantbruksstyrelsen vill i detta hänseende erinra
örn, att Kungl. Majit efter riksdagens hörande utfärdat kungörelser den
20 oktober 1933 (nr 575) med förordnande örn införselmonopol å mjölk och
mejeriprodukter, den 21 december 1933 (nr 660) angående reglering av införseln
av havre och majs samt vissa andra fodermedel samt den 23 februari
1934 (nr 24) angående reglering av införseln av ägg, samtliga åtgärder
innebärande importreglering till skydd för den svenska jordbruksproduktionen.
Vidare har Kungl. Majit hos riksdagen begärt bemyndigande
att, örn så erfordras, vidtaga motsvarande åtgärd i fråga örn kött
och fläsk. Dessa importregleringar synas kunna utnyttjas på samma sätt
som av de sakkunniga nu ifrågasatta importregleringar på industriens
område. Principiellt har lantbruksstyrelsen, som förutsätter, att de till
jordbrukets skydd vidtagna eller planerade importregleringarna härvid
icke rubbas, intet att erinra emot de sakkunnigas förslag.
16
Kungl. Maj:ts proposition nr 276.
Emellertid, synes förslaget till kungörelse med bestämmelser att tillämpas
vid reglering av införseln till riket av vissa varor hava fått sådan
avfattning, att kungörelsen principiellt skulle kunna få tillämpning jämväl
vid importreglering av jordbruksprodukter. Dessa produkter böra
emellertid enligt lantbruksstyrelsen förmenande i förevarande avseende
behandlas fristående enligt grunder, som redan kommit i tillämpning.
Ett ställande av dessa varugrupper under kommerskollegii kontroll eller
under en för industriella behov skapad importnämnd torde sålunda icke
böra komma till stånd. Ehuru bestämmelsernas tillämpning synes i varje
särskilt fall vara beroende av föreskrift utav Kungl. Maj:t, synes det
dock finnas anledning att redan från början helt undantaga jordbruksprodukterna
från kungörelsens tillämpningsområde.
Traktatberedningen har anfört, att den i stort sett intet hade att erinra
mot de av de sakkunniga ifrågasatta modifikationerna uti 1932 års handelskommitterades
förslag, detta desto mindre som vid en av traktatberedningen
vid sammanträde den 6 december 1933 företagen genomgång
av liandelskommitterades förslag inom beredningen framhållits lämpligheten
av att förslagen underkastades beskärningar i fråga örn detaljbestämmelserna.
Vid en så omfattande beskärning av nämnda bestämmelser,
som de sakkunnigas förslag innebure, ville beredningen emellertid
framhålla vikten av att vid bestämmelsernas tillämpning genom nödiga
föreskrifter sörjdes för att varje spekulation med importlicenser förhindrades.
Beredningen erinrade örn att i sådant syfte handelskommitterade
föreslagit, att ansökan örn importtillstånd skulle avse visst av sökanden
för införsel till riket inköpt varuparti, samt att införseltillstånd skulle
avse viss man och icke få överlåtas. Slutligen ville traktatberedningen,
som visserligen vore av den uppfattningen, att anledning för närvarande
saknades att tillgripa importregleringsåtgärder av den innebörd, varom
här vore fråga, framhålla, att händelsernas utveckling kunde medföra,
att dylika åtgärder måste vidtagas utan uppskov. I detta avseende kunde
påpekas, att det av behandlingen av förutberörda proposition till 1932 års
riksdag framginge, att författningsbestämmelser av här ifrågavarande
innebörd kunde meddelas av Kungl. Majit i administrativ ordning. Därjämte
ville beredningen — med understrykande av vad de sakkunniga
i sitt betänkande framhållit beträffande vikten av att fördelarna av eventuella
importregleringsåtgärder noga vägdes mot olägenheterna av desamma—
betona angelägenheten av att vid övervägande av sådana åtgärder
noga beaktades de återverkningar, särskilt för våra exportnäringar,
som deras genomförande kunde medföra.
Fidlmäktige i riksbanken anföra i huvudsak följande:
Fullmäktige, som i likhet med de sakkunniga anse, att en beredskapsorganisation
av föreslagen art kan bidraga till ökad trygghet vid för
svenskt näringsliv betydelsefulla förändringar på världsmarknaden,
exempelvis i förhållandet mellan olika valutor, vilja emellertid understryka,
att tillgripandet av en importreglering i dylika lägen alltid måste
få karaktären av en extraordinär åtgärd. Ingripanden av föreslagen art
Kungl. Maj:ts proposition nr 276.
17
synas sålunda fullmäktige böra ifrågakomma såsom skydd mot återverkningarna
av växelkursförändringar, blott för den händelse läget i övrigt
är sådant, att förskjutningarna möjliggöra en konkurrens av nedbrytande
natur för vissa grenar av svenskt näringsliv. Härav följer, att behovet
av dylika åtgärder liksom den omfattning, i vilken de skola komma till
användning, bör prövas för varje särskilt fall. Med hänsyn till det sammanhang,
som råder mellan valutapolitiken och utnyttjandet av beredskapsorganisationen,
förutsätta fullmäktige, att, när importreglerande
åtgärder av större räckvidd förberedas, riksbanken beredes tillfälle att
framföra sina synpunkter, innan åtgärderna genomföras.
Fullmäktige hava funnit anledning att endast beröra de för förslaget
grundläggande principer, som äga samband med riksbankens valutavårdande
uppgifter, och hava sålunda icke ingått på frågan örn det värde,
som kan tillkomma den föreslagna beredskapsorganisationen såsom medel
att främja exporten.
Till stöd för den för riksbankens verksamhet väsentliga kontrollen över
det inhemska näringslivets och prisernas utveckling utarbetas inom riksbanken
vid sidan av den fortlöpande konsumtionsprisindexserien veckovis
en tablå över det svenska varuprissystemet. Den kontroll över prissystemet,
som i händelse av en importreglering enligt de sakkunnigas förslag
skulle uppdragas åt kommerskollegium, synes förutsätta bland annat
en sammanställning, likartad med den i riksbanken utarbetade. Det kan
givetvis ifrågasättas, huruvida icke det prisstatistiska arbete, som skulle
erfordras, därest de sakkunnigas förslag vunne statsmakternas anslutning,
borde helt överflyttas på kommerskollegium. Därvid borde detta
då ske på sådant sätt, att riksbankens speciella behov av fortlöpande information
alltjämt tillgodosåges. Med hänsyn till att regleringsåtgärderna
skola vara av extraordinär karaktär och att den föreslagna kontrollen
därför behöver bliva endast tillfällig, synes det dock fullmäktige
lämpligare, att det prisstatistiska arbetet tills vidare fortgår med samma
uppdelning mellan olika institutioner som hittills. Riksbanken är givetvis
villig att genom sin prisstatistiska avdelning biträda kommerskollegium
i den speciella kontroll över vissa prisers utveckling, som kan komma
att uppdragas åt vei-ket.
Genom valutakrisen hösten 1931 skapades ett tillstånd av ovisshet rörande
utvecklingen av de internationella penningrelationerna, som alltjämt
äger bestånd och som icke kunnat undgå att i viss utsträckning härn
ma företagarverksamheten. För de länder, som frigjorde sin valuta från
anknytningen till guldet, blev det emellertid möjligt att föra en friare och
för en konjunkturåterhämtning mera gynnsam penningpolitik. Medan
prisnivån i dessa länder i viss utsträckning kunnat anpassas uppåt, haiman
i guldländerna stått inför nödvändigheten av en fortsatt nedpressning
av prisnivån. I den mån relationen mellan priserna i respektive länder
icke helt anpassats efter rådande valntaförhållanden, ha de länder, vilka
haft en fri valuta, gynnats icke blott genom större utrymme för en aktiv
konjunkturpolitik utan också genom ett visst skydd mot konkurrens från
guldländernas sida. Även för Sveriges del torde valutautvecklingen lia
ägt ett gynnsamt inflytande i båda de här angivna avseendena.
Departementschefen.
Bihang till riksdagens protokoll 1934. 1 sami. iVr 270.
18
Kungl. Marits proposition nr 276.
Från olika håll har påpekats, att risker för närvarande föreligga för en
devalvering av valutan i vissa länder, vilka hittills fasthållit vid åtminstone
nominell guldmyntfot. I den mån pris- och kostnadsnivån i dessa
länder anpassats efter guldets stigande värde, skulle en dylik devalvering
kunna, utsätta olika grenar av svenskt näringsliv för en nedbrytande utländsk
konkurrens. Där åter en sådan anpassning icke ägt rum, måste
man räkna med att valuta- och prisrelationerna berett Sveriges näringsliv
ett skydd, vars bortfallande efter så lång tids bestånd likaledes måste få
ogynnsamma, verkningar ur försörjningssynpunkt.
I en situation sådan som den här antydda kan det, såsom de sakkunniga
närmare utvecklat, bliva påkallat att vidtaga särskilda skyddsåtgärder för
vissa grenar av vårt näringsliv. Jag utgår härvid från att Kungl. Maj:t
även för här åsyftade fall äger, därest så befinnes erforderligt, begagna
sig av det genom förordningen den 17 juni 1932 (nr 245) givna bemyndigandet
att åsätta särskild tullavgift. Den anordning, som i förevarande
avseende i första hand erbjuder sig, är emellertid en reglering i nödig
omfattning av importen. Det har därför synts mig angeläget att såsom en
beredskapsåtgärd upptaga till omprövning frågan, huru en dylik reglering
bör utformas.
Även örn de ekonomiska förhållandena skulle utvecklas i sådan riktning,
att ingripanden i form av importreglering icke komma att visa sig erforderliga,
synes det mig vara av betydelse, att förslag rörande sättet för en
dylik reglerings anordnande redan nu färdigställas i syfte att möjliggöra
ett snabbt ingripande, därest så skulle befinnas påkallat. Förekomsten av
en utformad beredskapsorganisation på detta område bör minska den känsla
av otrygghet, vilken enligt vad jag redan framhållit är förbunden med nuvarande
läge på valutamarknaden, och kan därigenom väntas ägnad att
främja utvecklingen av företagsamheten i synnerhet inom sådana näringsgrenar,
vilkas avsättning i högre grad påverkas av utländsk konkurrens.
Förslag till bestämmelser rörande importreglering har på sin tid med
delvis andra utgångspunkter utarbetats av 1932 års handelskommitterade.
Detta förslag har nu av de sakkunniga gjorts till föremål för överarbetning
i syfte bland annat att vinna ökad enkelhet och överskådlighet i bestämmelserna.
Det av de sakkunniga framlagda förslaget synes i stort sett
väl ägnat att läggas till grund för ett ståndpunktstagande till frågan, hur
en importreglering lämpligen bör anordnas.
Den av de sakkunniga föreslagna kungörelsen angående reglering av
införseln till riket av vissa varor har erhållit en sådan avfattning, att
densamma skall kunna användas såväl vid kontingentering som vid fri
Jicensgivning. Även jag anser, att frågan örn vilketdera systemet lämpligen
bör komma till användning för närvarande må lämnas öppen. Avgörande
därutinnan torde böra träffas först då fråga örn importreglering
blir aktuell.
Behovet av ett särskilt organ för handhavandet av vissa med en even -
19
Kungl. Maj:ts proposition nr 276.
tueli införselreglering sammanhängande uppgifter kommer uppenbarligen
att bliva beroende på omfattningen av regleringen. Emellertid synes det
antagligt, att ett dylikt organ icke kan undvaras, därest en åtgärd av nu
åsyftad art bringas i tillämpning beträffande ett större antal varuslag.
Jag har därför icke något att erinra mot de sakkunnigas förslag örn inrättande
för sådant fall av en statens importnämnd. Lika med de sakkunniga
anser jag, att själva avgörandet i licensansökningsärenden i princip
bör ligga hos Kungl. Majit. Med hänsyn till de ofta ömtåliga frågor,
som äro förbundna med prövningen av sådana ansökningar, synes det
icke lämpligt, att beslutanderätten överlåtes åt nämnden. Närmare bestämmelser
örn nämndens sammansättning och verksamhet synas böra
meddelas i en av Kungl. Majit utfärdad instruktion för nämnden. Det
torde ock böra ankomma på Kungl. Majit att bestämma, huruvida genom
uttagande av lösenavgift å utställda tillståndsbevis eller på annat sätt de,
som begagna sig av nämndens tjänster, böra bidraga till täckandet av
kostnaderna för dess verksamhet.
För att bereda möjlighet att möta eventualiteten av en icke önskvärd
prisstegring såsom följd av en importreglering finner jag i likhet med de
sakkunniga lämpligt att åt kommerskollegium uppdrages att följa regleringens
verkningar på prisbildningen.
En preliminär överarbetning av de sakkunnigas förslag till kungörelse
med bestämmelser att tillämpas vid reglering av införseln till riket av
vissa varor har verkställts inom finansdepartementet. Det härvid upprättade
författningsförslaget torde såsom bilaga få fogas vid protokollet
i detta ärende (bilaga lil).
Föreliggande förslag rörande anordnande av importreglering är av den
innebörd, att det kan genomföras medelst bestämmelser utfärdade av Kungl
Majit i administrativ ordning. Något bemyndigande därtill från riksdagens
sida behöver alltså icke utverkas. Med hänsyn till frågans omfattning och
vikt finner jag det emellertid önskvärt, att tillfälle beredes riksdagen att uttala
sig i ärendet. Härvid bör emellertid betonas, att det icke torde vara
lämpligt eller ens möjligt att nu i detalj bestämma avfattningen av de föreskrifter,
som böra utfärdas i händelse en reglering av importen i nu antydda
syfte skulle finnas erforderlig. Bestämmelsernas utformning måste säkerligen
i vissa hänseenden bliva beroende av förhållanden, som icke gärna kunna
på förhand överblickas. Den slutliga avfattningen av ifrågavarande författningsbestämmelser
torde därför få upptagas till prövning, örn och när
frågan örn åtgärder av denna art aktualiseras.
Tinder åberopande av vad sålunda anförts får jag hemställa, att Kungl.
Majit måtte genom proposition lämna riksdagen tillfälle att avgiva yttrande
i fråga örn sättet för anordnande i visst fall av importreglering.
20
Kungl. Maj:ts proposition nr 276.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan lämnar Hans Majit Konungen bifall samt
förordnar, att proposition i ämnet av den lydelse, bilaga
till detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
R. Borgström.
Kungl. Maj:ts proijosition nr 276.
21
Bilaga I.
Dc sakkunnigas lörfattningstörslag.
Förslag
till
kungörelse angående reglering av införseln till riket av vissa varor,
given Stockholms slott den
Kungl. Majit Ilar funnit gott förordna som följer:
1 §•
Utan tillstånd av Kungl. Majit må ej till riket införas följande i gällande
tulltaxa med statistisk varuförteckning under nedanstående statistiska num
-
mer upptagna varuslag: |
||
Statistiskt nr |
V aruslag |
|
2 §.
I fråga örn det i denna kungörelse stadgade förbud gäller kungörelsen
,;len .................................................................... med bestämmelser att tillämpas
vid reglering av införseln till riket av vissa varor.
Denna kungörelse träder i kraft den .......................................... •
22
Kungl. Maj:ts proposition nr 276.
Bilaga II.
De sakkunnigas författningsförslag.
Förslag
till
kungörelse med bestämmelser att tillämpas vid reglering av införseln
till riket av vissa varor.
Kungl. Majit har funnit gott
lururuna som loisen
1 §•
Har Kungl Majit förordnat, att införsel till riket av visst varuslag ej
Utan Sarnnll1t KungL Ma-i;t meddelat tillstånd, skola, såvida
1 kungörelse om sådant förbud, i avseende å
dylikt förordnande galla följande bestämmelser.
2 §•
, förordnandet skall icke utgöra hinder för transitering eller uppläggning
a tullager eller Provianteringsfrilager av vara, som i förordnandet avses; dock
ma a provianteringsfrilager upplagd sådan vara icke utan av Kungl. Majit
or varje särskilt fall meddelat tillstånd disponeras annorledes än till fartygs
proviantenng eller utrustning i föreskriven ordning.
vrHn0wtr f°™rdnandet huva avseende å vara, som införes i egentlig
o x f ,uk eiler el;!est under sådana förhållanden, att enligt 5, 6, 7 eller
varu tulltaxef°™rdn™ge^ tullfrihet för densamma åtnjutes eller, örn den
vant tullbelagd, skulle hava åtnjutits.
3 §.
Tne^dplaSf°«mf"lllrfrhå!ila tillstårid att tm riket införa vara, beträffande vilken
meddelats förordnande, som i 1 § avses, skall till statens importnämnd
mgiva till Kungl. Majit ställd ansökan därom.
föreskrivernS°kan SkaU åtfÖljd aV de handlingar> sorn Kungl- Majit
4 $.
Örn meddelat
bevis).
Sökanden skall
beslut.
införseltillstånd utfärdar importnämnden bevis (tillståndsgenom
importnämnden underrättas örn Kungl. Majits
5 §.
Varuhavaren skall vara skyldig förete ursprungsbevis i
bestämmelser, som Kungl. Majit härom må utfärda.
enlighet med de
6 *.
. ,Till„„ riket inkommen vara, som på grund av i 1 § avsett förordnande
icke far inforas, må, därest densamma icke är att enligt lagen örn straff
Kungl. Maj:ts proposition nr 276.
23
för olovlig varuinförsel eller 7 § anse såsom olovligen införd eller enligt
8 § skall vara förbruten till kronan, åter utföras under de villkor och i
den ordning, som tullstadgan föreskriver i fråga örn returförtullning.
7 §.
Vad i lagen örn straff för olovlig varuinförsel är stadgat skall äga motsvarande
tillämpning, där någon utan tillstånd till riket inför eller söker
införa i 1 § avsedd vara, som icke är tullpliktig; dock skall därvid
iakttagas,
att vad i 1 6 momentet nämnda lag stadgas icke skall äga tillämp
ning,
samt
att bötesstraffet skall ådömas i dagsböter.
8 §.
Den, som vid tullbehandling av inkommen vara, som i 1 § avses, eller
därefter vidtager åtgärd i avsikt att undandraga varan tillämpning av förordnande
örn förbud mot införsel, straffes, där ej förfarandet innebär olovlig
varuinförsel enligt lagen örn straff för olovlig varuinförsel eller 7 § i denna
förordning eller förbrytelse, som i allmänna strafflagen är med straff belagd,
med dagsböter och havé förbrutit varan jämte emballage eller kärl till
kronan. Kan varan ej tillrättaskaffas, skall värdet gäldas.
9 §.
Den, som i strid mot stadgandet i 2 § första stycket disponerar å provianteringsfrilager
upplagd vara annorledes än till fartygs proviantering
eller utrustning i föreskriven ordning, straffes med dagsböter.
10 §.
Tullmyndighet, som finner förseelse enligt 8 eller 9 § hava blivit begången,
åligger anmäla densamma till åtal.
Förseelsen åtalas av allmän åklagare. Åtalet anhängiggöres vid allmän
domstol.
11 i
Böter, som ådömas enligt 8 eller 9 §, tillfalla kronan. Saknas tillgång
till böternas fulla gäldande, skola de förvandlas enligt allmän lag.
12 §.
Beträffande egendom, som enligt 8 § dömts förbruten, skola bestämmelserna
i 21 § lagen örn straff för olovlig varuinförsel gälla.
Denna förordning träder i kraft den ................................................
24
Kungl. Maj:ts proposition nr 276.
Bilaga III.
Inom finansdepartementet upprättat
författningsförslag.
Förslag
tili
kungörelse med bestämmelser att tillämpas vid reglering av införseln
till riket av vissa varor.
Härigenom förordnas som följer:
1 §■
Har Kungl. Majit förordnat, att införsel till riket av visst varuslag ej
må äga rum utan särskilt tillstånd av Kungl. Majit, oell tillika meddelat
föreskrift örn denna kungörelses tillämplighet i avseende å sådant förbud,
skola följande bestämmelser lända till efterrättelse.
2 §.
Förordnandet skall icke utgöra hinder för transitering eller uppläggning
å tullager eller provianteringsfrilager av vara, som i förordnandet
avses; dock må å provianteringsfrilager upplagd sådan vara icke utan
av Kungl. Majit för varje särskilt fall meddelat tillstånd disponeras annorledes
än till fartygs proviantering eller utrustning i föreskriven ordning.
Ej heller skall förordnandet hava avseende å vara, som införes i egentlig
gränstrafik eller eljest under sådana förhållanden, att enligt 5, 6, 7
eller 8 § tulltaxeförordningen tullfrihet för densamma åtnjutes eller, örn
den varit tullbelagd, skulle hava åtnjutits.
3 §.
Vill någon erhålla införseltillstånd eller tillstånd, som i 2 § första stycket
avses, skall till Kungl. Majit ställd ansökan därom ingivas till statens
importnämnd; och åligge det importnämnden att, jämte eget yttrande,
insända ansökningen till Kungl. Majit.
Ansökningen skall vara åtföljd av de handlingar, som Kungl. Majit
föreskriver.
4 §.
Örn meddelat tillstånd utfärdar importnämnden bevis (tillståndsbevis).
Sökanden skall genom importnämnden underrättas örn Kungl. Majits
beslut.
Kungl. Majlis proposition nr 276.
25
5 §.
Till riket inkommen vara, som på grund av i 1 § avsett förordnande
icke får införas, må, därest varan ej enligt 6 § skall vara förverkad, åter
utföras under de villkor oell i den ordning, som tullstadgan föreskriver
i fråga örn returförtullning.
6 i
I fråga örn införsel till riket utan tillstånd av vara, som i 1 § avses,
eller försök därtill skall, vare sig varan är tullpliktig eller ej, vad i lagen
örn straff för olovlig varuinförsel är stadgat äga motsvarande tillämpning;
dock skall härvid iakttagas,
att vad i 1 § 6 mom. nämnda lag stadgas icke skall gälla, samt
att, där fråga är örn tullfri vara, bötesstraff skall ådömas i dagsböter.
7 §.
Den, som i strid mot stadgandet i 2 § första stycket disponerar å provianteringsfrilager
upplagd vara annorledes än till fartygs proviantering
eller utrustning i föreskriven ordning, straffes med dagsböter.
8 §.
Tullmyndighet, som finner förseelse enligt 7 § hava blivit begången,
åligger anmäla densamma till åtal.
Förseelsen åtalas av allmän åklagare. Åtalet anbängiggöres vid allmän
domstol.
9 §.
Böter, som ådömas enligt 7 §, tillfalla kronan. Saknas tillgång till
böternas gäldande, skola de förvandlas efter allmän strafflag.
Denna kungörelse träder i kraft den
P i hang till riksdagens protokoll 19,U. 1 sami. Nr ?7C.