Kungl. Majlis proposition nr 261.
1
Nr 261.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående vissa åtgärder
för främjande av fiskarenas avsättning av färsk strömming;
given Stockholms slott den 13 april 1934.
Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av
statsrådsprotokollet över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen
att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande
departementschefen hemställt.
Under Hans Majits
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:
GUSTAF ADOLF.
Per Edvin Sköld.
Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans
Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms
slott den 13 april 1934.
Närvarande:
Statsministern Hansson, statsråden Undén, Schlyter, Wigforss, Möller,
Levinson, Vennerström, Leo, Engberg, Sköld.
Chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Sköld, anför:
Den 6 oktober 1933 bemyndigade Kungl. Majit chefen för jordbruksdepartementet
att tillkalla fem utredningsmän för verkställande av utredning
och avgivande av förslag rörande organiserandet genom samverkan
mellan fiskarena eller på annat sätt av avsättningen av strömming
från den del av ostkusten, varifrån regelmässig avsättning skedde till
Stockholm.
Bihang till riksdagens protokoll 1934. 1 sami. Nr 261.
1
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 261.
Genom beslut samma dag tillkallade jag såsom utredningsmän ledamoten
av riksdagens andra kammare, lantbrukaren O. Jeppsson, ordförande,
samt professorn L. Nanneson, fiskeriintendenten Chr. Hessle, fiskeriinstruktören
Hj. Skoglund och fiskaren A. Jansson.
Utredningsmännen, vilka antagit benämningen 1933 års strömmingshandelsutredning,
hava framlagt dels i skrivelse den 18 december 1933
förslag örn en centralorganisation för fiskerinäringen, vilken skulle hava
till uppgift bland annat organiserandet av strömmingshandeln, och dels
i skrivelse den 29 januari 1934 förslag till organisation av strömmingsfi
skarena.
Efter remiss hava yttranden avgivits över båda förslagen av kommerskollegium
och lantbruksstyrelsen, samt över det sistnämnda förslaget av
Överståthållarämbetet samt länsstyrelserna i Stockholms, Uppsala, Södermanlands,
Östergötlands, Kalmar, Gotlands, Gävleborgs och Västernorrlands
län. Lantbruksstyrelsen har i ärendet hört svenska fiskareförbundet.
Kommerskollegium har införskaffat yttrande från Stockholms,
Östergötlands och Södermanlands, Gotlands, Smålands och Blekinge samt
Norrbottens och Västerbottens handelskamrar, Sveriges köpmannaförbund,
svenska fiskhandelsförbundet och Stockholms fiskhandlareförening
u. p. a. Vid länsstyrelsens i Stockholms län utlåtande är fogat yttrande
från hushållningssällskapets i Stockholms län och stad förvaltningsutskott,
vid länsstyrelsens i Uppsala län utlåtande yttrande från länets fiskerinämnd,
vid länsstyrelsens i Östergötlands län utlåtande yttrande från
hushållningssällskapets i länet förvaltningsutskott, vid länsstyrelsens i
Gotlands län utlåtande yttrande från hushållningssällskapets i länet förvaltningsutskott
och Gotlands fiskareförbund, vid länsstyrelsens i Gävleborgs
län utlåtande yttrande från hushållningssällskapets i länet förvaltningsutskott
och vid länsstyrelsens i Västernorrlands län utlåtande yttrande
av Ulföarnas fiskareförening. Därjämte hava yttranden inkommit
från Stockholms läns fiskareförening, Uppsala läns västra kustfiskareförening,
Södermanlands skärgårdsfiskareförbund, Östergötlands kustfiskareförbund,
norra Kalmar läns kustfiskareförbund, Ångermanlands kustfiskareförbund
och organisationskommittén för fiskarenas försäljningsförbund
u. p. a.
Vissa uppgifter angående strömmingsfisket och handeln med strömming.
Utredningsmännen hava i samband med sitt förslag till organisation av
strömmingsfiskarena lämnat en redogörelse rörande strömmingsfisket och
handeln med strömming på ostkusten, varav inhämtas i huvudsak följande.
Strömmingsfiskarenas antal samt strömmingsfångsternas storlek under
år 1931 inom följande län framgå av denna sammanställning.
Kungl. Majlis proposition nr 261. 3
Län |
Antal yrkes- |
Antal fiskare, som |
Fångstmängd kg- |
fiskare |
såsom binäring |
||
Västernorrlands.................... |
561 |
591 |
5,495,530 |
Gävleborgs........................... |
652 |
18 |
4,204,284 |
Uppsala ................................ |
....................... 290 |
16 |
1,088,984 |
Stockholms......................... |
.................... 546 |
1,106 |
2,625,875 |
Södermanlands.................... |
...................... 56 |
210 |
771,400 |
Östergötlands ....................... |
.................... 183 |
652 |
926,155 |
Kalmar (norra delen) ......... |
....................... 284 |
321 |
2,388,526 |
Gotlands................................ |
....................... 259 |
892 |
1,306,833 |
Summa 2,831 |
3,614 |
18,807,587. |
Det naturliga fångstområdet för den strömming, som konsumeras i
Stockholm, är i första hand kusten av Stockholms län. Den årliga mängden
strömming, som fiskats vid Stockholms läns kust, uppgick i medeltal
för åren 1927—1931 till omkring 3,100,000 kilogram med ett värde av
omkring 680,000 kronor. Utom Stockholms läns kust torde Uppsala och
Gävleborgs läns samt norra delen av Södermanlands läns kuster ävensom
under vintermånaderna Gotlands kust vara de områden, varifrån Stockholm
mest regelbundet erhåller strömming. Följande sammanställning
angiver de mängder strömming, som under år 1932 sändes från nämnda
län till Stockholm. |
||
Gävleborgs län |
25 |
ton |
Uppsala » ...... |
337 |
» (huvudsakligen under maj—november) |
Stockholms » |
...... 2,981 |
D |
Gotlands » |
...... 423 |
» ( » » december—april) |
Södermanlands » ...... |
24 |
» |
Summa 3,790 ton.
Proportionen mellan de olika länens tillförsel till Stockholm växlar
naturligtvis från år till år. Sammanställningen torde dock giva ett ungefärligt
begrepp örn tillförselns fördelning på de olika länen under de senare
åren. Troligt är emellertid, att tillförseln från Gävleborgs län i allmänhet
är större än vad den här meddelade siffran giver vid handen samt
att den från Stockholms län härstammande kvantiteten angivits något
för hög, då däri inräknats en del mindre partier strömming, vilkas ursprungsort
ej varit känd.
Till Stockholm ske fisktransporterna med järnväg, ångbåt eller automobil.
Järnvägarnas betydelse för strömmingstillförseln har emellertid
under de senaste åren starkt avtagit. Någon större betydelse hava endast
Saltsjöbanan, med vilken år 1932 transporterades omkring 75,000
kilogram, och Stockholm—Nynäs järnväg, med vilken 1932 infördes
sammanlagt omkring 645,000 kilogram strömming, därav 445,000 kilogram
fiskade i Nynäshamnstrakten och 200,000 kilogram vid Gotland.
Även ångbåtarna hava förlorat en stor del av sin förra betydelse för
strömmingstransporten från Stockholms skärgård. Endast omkring 25
procent av den strömming, som införes till Stockholm, torde nu transporteras
med ångbåt; däri äro då ej inräknade transporterna mellan Gotland
och Nynäshamn.
Det viktigaste transportmedlet för strömmingens införande till Stock -
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 261.
holm är automobilerna. Åtskilligt mer än hälften av all till Stockholm
införd strömming torde forslas med automobil.
Fraktkostnaderna för strömming från några av de viktigare avsändningsorterna
till Stockholm framgå av följande sammanställning.
Från Vaxholm (ångbåt) ................ c:a 1 öre per kg.
» Möja » ............... » 2 » » »
» Nynäshamn (järnväg) ......... » I.32 » » 3»
» Visby (järnväg + ångbåt) » 3.12 » » »
» Öregrund (automobil) »3 — 4 » » » (enl. uppskattning).
Till Stockholm torde årligen införas omkring 3,400,000 kilogram strömming.
Denna kvantitet torde nära motsvara den genomsnittliga årskonsumtionen.
Understundom införes emellertid en del strömming, som ej
kan vinna avsättning. I prisbildningshänseende spelar närvaron även av
ett ganska obetydligt överskott en väsentlig roll. Man torde emellertid våga
det antagandet, att den årliga kvantiteten i Stockholm konsumerad strömming
endast föga understiger mängden av den dit inlörda kvantiteten.
En betydande del av partihandeln nied strömming sker genom Stockholms
fiskhall. Vid denna, som sorterar under Stockholms stads slakthusoch
saluhallsstyrelse, finnes till allmänhetens tjänst anställd en kommissionär,
som mottager fisk till försäljning. I fiskhallen förekommer försäljning
av strömming dels å auktion och dels under hand, vid vilken senare
försäljning kommissionären närmast är att betrakta såsom en privat
partihandlare, som säljer varor i kommission. Förutom kommissionärer
finnes i Stockholm endast ett tiotal handlande, som bedriva återförsäljning
av strömming i parti.
Försäljning från fiskarena direkt till konsumenterna förekommer endast
i obetydlig utsträckning. Icke heller spelar torghandeln med strömming
någon större roll. Däremot förekommer i viss utsträckning, att fiskarena
med förbigående av engrossisterna lämna sina fångster direkt till
minuthandlarna. Största delen av den strömming, som försäljes i Stockholm,
erhålla emellertid minuthandlarna genom den kommunala fiskhallens
eller de privata engrossisternas förmedling.
För att söka åstadkomma en jämnare och efter det verkliga marknadsläget
mera avpassad prissättning för såväl parti- som minuthandeln
tillsattes 1929 under medverkan av Stockholms stads slakthus- och saluhallsstyrelse
en noteringskommission för strömmingshandeln. Denna
kommission bestod ursprungligen av en representant för producenterna
(först utsedd av Stockholms läns och stads hushållningssällskap, senare
av Stockholms läns fiskareförening), en representant för iiskhandlarna (utsedd
av Stockholms fiskhandlarelörening) samt en representant för slakthus-
och saluhallsstyrelsen. På lämpliga platser vid de viktigare iniörsellederna
till Stockholm anställdes genom fiskareföreningens försorg rapportörer,
vilka varje morgon till fiskhallen lämnade uppgift på de kvantiteter
strömming, som voro på väg till Stockholm. Med ledning av rapporterna
satte kommissionen ett noteringspris, avsett att motsvara producenternas
försäljningspris brutto, alltså inklusive de kostnader, som åvilade
partihandeln. Minuthandlarna satte därefter sitt utförsäljningspris
25 öre högre än noteringspriset. Snart uppstod emellertid, särskilt bland
fiskarena, missnöje med noteringsverksamheten, framför allt därför, att
fiskarena ej med ledning av noteringspriset kunde avgöra, vilket pris
de själva skulle erhålla, då ju de kostnader, partihandlarna pålade sitt
5
Kungl. Maj:ts proposition nr 261.
inköpspris, ingingo i noteringspriset. Det gjordes dessutom gällande, att
noteringspriset ej motsvarade marknadsläget. Vid många tillfällen infördes
även betydande kvantiteter strömming utan att bliva på förhand
rapporterade, varigenom noteringsverksamheten i hög grad försvårades.
Fiskareföreningen beslöt därför att från maj 1933 ej längre låta representera
sig i noteringskommissionen och inställde även rapporteringsverksamheten.
Noteringen pågår fortfarande men kan utan ledning av förhandsrapporter
örn tillförseln endast giva en mycket osäker uppfattning
om marknadsläget. Under nuvarande förhållanden med en i stort sett
okontrollerad tillförsel fluktuera strömmingspriserna i Stockholm högst
väsentligt från dag till dag. Detta medför, att även de priser, fiskarena
få för sina fångster, äro underkastade starka växlingar. Men icke endast
det pris, som en och samma fiskare erhåller, varierar från dag till
dag, utan det inträffar ofta, att olika fiskare vid försäljning av sina
fångster samtidigt uppnå helt olika nettopriser. En undersökning av
dessa förhållanden har givit vid handen, att t. ex. samma dag nettopriset
för strömming varit flera gånger högre i Vaxholm än i Nynäshamn, under
det att en annan dag förhållandet varit omvänt. På sina håll, t. ex.
i Möja och Gräsö, hava de erhållna priserna understundom varit rent
förlusthringande. Vissa dagar har sålunda priset å dessa platser varit
nere i 3 å 5 öre per kilogram.
Körande de nu rådande missförhållandena med avseende å strömmingshandeln
hava utredningsmännen vidare anfört i huvudsak följande.
Det vore framför allt två faktorer, nämligen varans ringa hållbarhet
och fångstmängdens starka fluktuationer, som vållade de missförhållanden,
som förefunnes med avseende å handeln med färsk strömming. Därtill
komme, att det på vissa kuststräckor, särskilt södra delen av norrlandskusten,
ofta förelåge överproduktion. På grund av strömmingens
lättförstörbarhet funnes ingen möjlighet att genom lagring motverka
prisfall. All försäljning måste ske omedelbart efter fångsten. Detta försvagade
i hög grad fiskarenas ställning gent emot återförsäljarna. Fiskarena
måste på vinst och förlust sända sina fångster till återförsäljarna
och finge ofta först efter ganska lång tid meddelande örn det pris de
erhållit. Även för återförsäljarna uppstode vanskligheter genom fluktuationerna
i tillförseln. Härigenom försvårades en planmässig distribution.
Ofta uppkomme också till följd av den oreglerade tillförseln
svåra stockningar med ty åtföljande starka prisfall. Dessa missförhållanden
hade länge gjort sig gällande men hade blivit särskilt kännbara
under de sista åren, då strömmingsprisen i likhet med prisen på andra
livsmedel visat starkt sjunkande tendens. Strömmingsfiskarena, vilka
alltid levat under tryckta ekonomiska villkor, hade nu flerstädes råkat i
så kritisk belägenhet, att verkligt kraftiga åtgärder erfordrades, örn ej
hela denna yrkesgrupp skulle råka i fullständigt nödläge.
Det hade gjorts gällande, att mellanhandsvinsten vid strömmingshandeln
skulle vara oskäligt hög. Nämnda vinst vore visserligen i en del fall
stor, men man torde i allmänhet hava gjort sig en överdriven föreställning
om densamma. Do stora omkostnader, som vore förbundna med
6 Kungl. Maj:ts proposition nr 261.
strömmingshandeln, förbisåges lätt. Dessa omkostnader torde knappast
kunna väsentligen nedbringas genom att fiskarena själva övertoge distributionen.
Under och omedelbart efter världskriget bildades ett flertal
sammanslutningar bland fiskarena i syfte att med förbigående av återförsäljarna
i såväl parti som minut försälja medlemmarnas fångster. Så
gott som undantagslöst måste emellertid dessa föreningar efter kort tid
upphöra med sin verksamhet. Medlemmarna finge därvid ofta vidkännas
kännbara förluster. En organisation av denna typ vore därför icke
att förorda.
Utredningens förslag örn, str emmingsf iska renas organiserande.
Då det gällt att finna en organisation för strömmingshandeln, som vöre
ägnad att i största möjliga mån motverka de nuvarande missförhållandena,
hava utredningsmännen ansett den lämpligaste formen vara en anordning
med samverkande ekonomiska föreningar bland fiskarena med
huvudsaklig uppgift att dels samla dessas utbud av strömming på ett fåtal
händer och dels i görligaste mån verka för en reglering av fångsterna.
Organisationen skulle åtminstone icke till en början själv handhava
distributionen, utan denna skulle överlåtas åt de privata företagarna.
Utredningsmännen funne emellertid tydligt, att organisationen genom att
behärska förstahandsutbuden komme att få makt att förhindra icke önskvärda
företeelser i fråga örn distributionen. Organisationen skulle även
pa annat sätt kunna främja sina medlemmars ekonomiska intressen t. ex.
genom anläggning av salterier och därmed jämförliga inrättningar samt
genom gemensamma inköp av fiskredskap och andra förnödenheter. Vid
Uppbyggandet av denna organisation syntes det utredningsmännen lämpligast,
att fiskarena inom mindre områden med i stort sett gemensamma
intressen och förhållanden sammanslöte sig i primärföreniugar, fiskareföreningar,
samt att dessa därefter inginge som medlemmar i större sammanslutningar,
fiskförsäljningsföreningar. Utredningsmännen hava vidare
härom anfört följande.
Det geografiska verksamhetsområdet för varje fiskförsäljningsförening
borde givas en sådan omfattning, att kusten uppdelades på ett fåtal
föreningar.^ Varje förenings område borde utgöra en naturlig enhet beträf
tande såväl tillförsel- som distributionsförhållandena. Genom att försäljningsföreningarnas
verksamhetsområden gjordes stora vunnes större
enhetlighet i verksamheten. Därigenom kunde en kvalificerad affärsledning
lättare åstadkommas utan att kostnaderna bleve för betungande.
En förutsättning för organisationen vore, att dugande personer erhölles
för ledningen av densamma. Såväl fiskareföreningar som fiskförsäljningsföreningar
borde vara ekonomiska föreningar utan personlig ansvarighet
Organisationens uppbyggande underlättades därav, att en stor del av
fiskarena redan vore sammanslutna i små lokalföreningar. Dessa vore
visserligen i de flesta fall ideella men kunde lätt ombildas till ekonomiska
föreningar.
Någon för hela organisationen gemensam ledning torde icke vara nöd -
7
Kungl. Maj:ts proposition nr 261.
vändig. Skulle framdeles en sådan anses önskvärd, kunde densamma utan
svårighet åstadkommas.
Utredningsmännen hava utarbetat förslag till stadgar för fiskareföreningarna
och fiskförsäljningsföreningarna. Dessa innehålla huvudsakligen
följande bestämmelser.
Medlem i fiskareförening skall vara leveransskyldig till föreningen och
denna i sin tur till fiskförsäljningsföreningen beträffande all den strömming,
som är avsedd till återförsäljning. Styrelserna för såväl fiskförsäljningsförening
som fiskareförening skola för hindrande av överproduktion
äga besluta inskränkning i medlemmarnas rätt att leverera sina
fångster. Leveransskyldighet skall föreligga även i de fall, då medlem
bedriver fiske och ilandför sin fångst utom föreningens ordinarie tillförselområde.
Själva affärsverksamheten skall i största möjliga utsträckning vara
koncentrerad till fiskförsäljningsförenings styrelse. Denna skall utse en
affärsledare med uppgift att handhava den löpande verksamheten. Denne
skall äga att med ledning av från fiskareföreningarna avgivna rapporter
bestämma rörande fångsternas försäljning till olika uppköpare samt
angående eventuellt behövliga inskränkningar i fångsterna enligt styrelsens
direktiv. Dessutom skall han tillse, att medlemmarna en gång
i veckan erhålla likvid för levererad strömming. Likviden skall bestämmas
enligt s. k. poolsystem, d. v. s. sammanlagda beloppet av försäljningssummorna
för den per dag mottagna kvantiteten av samma kvalitet skall
divideras med nämnda kvantitet, oavsett örn denna i sin helhet vunnit
avsättning eller ej. Från hruttolikviden, som tillkommer varje medlem,
må göras avdrag med visst belopp per kilogram för täckande av omkostnader
m. m. Slututdelning skall ske varje år efter bokslut.
Medlemmarna skola vara bundna vid föreningen för fem år. Varje
medlem i fiskareförening skall kontant erlägga 2 kronor såsom inträdesavgift
i föreningen. Dessutom skall varje medlem erlägga en insats
å minst 25 kronor, varav 10 kronor skola gå till fiskförsäljningsföreningen.
För att underlätta erläggandet av insatserna skall endast 1 krona behöva
betalas kontant och resten erläggas sålunda, att vid likvidering av den
levererade fisken 0.2 öre avdrages för varje kilogram.
Insatserna i fiskförsäljningsförening skola lyda å 10 kronor. Varje medlem
skall deltaga med minst så många insatser, som motsvara dess eget
medlemsantal. En insats skall inbetalas kontant vid inträdet samt resten
inom två år.
Av medlemmarnas vid räkenskapsårets slut redovisade tillgodohavanden
skall årligen till en reservfond avsättas O.i öre för varje kilogram
fisk, som under året levererats till föreningen. Dessutom skall av överskottet
på föreningens verksamhet, sedan insatskapitalet förräntats med
5 procent, hälften överföras till reservfonden och hälften till en riskfond.
Därest överskottet ej uppgår till 5 procent av inbetalda insatserna, skall
8 Kungl. Maj:ts proposition nr 261.
detsamma i sin helhet överföras till reservfonden. Till upplysnings- och
propagandaverksamhet skall få användas högst en fjärdedel av det belopp,
som årligen avsättes till riskfonden.
Utredningsmännen hava föreslagit, att organiserandet av strömmingsfiskarena
måtte överlämnas till svenska fiskareförbundet. Till denna fråga
återkommer jag vid redogörelsen för utredningens förslag till centralorganisation.
Utredningens förslag till förordning angående auktoriserade strömmings
försäljningsföreningar.
För att giva den föreslagna organisationen av strömmingsfiskarena erforderlig
styrka hava utredningsmännen föreslagit, att Kungl. Majit skulle
erhålla befogenhet att medgiva fiskförsäljningsförening tillstånd att, med
uteslutande av andra, från fiskarena eller fiskareföreningarna inom försäljningsföreningens
område inköpa färsk strömming för återförsäljning.
Förening, som erhölle sådant tillstånd, skulle benämnas auktoriserad
strömmingsförsäljningsförening. Utredningsmännen hava uppgjort förslag
till förordning angående dylika föreningar. Såsom motivering till
förslaget hava utredningsmännen anfört i huvudsak följande.
f..Talrika försök hade förut gjorts att organisera fiskarena i försäljningsforeningar.
Dessa försök hade emellertid i de flesta fall misslyckats. En
av orsakerna härtill hade varit fiskarenas bristande solidaritetskänsla.
Förståelsen för sammanhållningens betydelse hade visserligen under senare
tiden utvecklats bland fiskarebefolkningen. Det vore dock att befara,
att den föreslagna organisationen skulle få liknande svårigheter att
kämpa emot, örn ej åtgärder vidtoges i syfte att motverka illojal konkurrens
från utomståendes sida. Det mest effektiva medlet mot en sådan konkurrens
vöre, att tvångsanslutning till organisationen genomfördes. Ett
sådant ingrepp i den enskildes handlingsfrihet vore emellertid mindre
lämpligt. Mycket skulle dock vinnas, örn kontroll åstadkommes beträffande
utbuden från fiskare, som stöde utanför organisationen. För uppnående
av detta syfte vore det önskvärt, att samtliga fiskare inom en
fiskförsäljningsförenings område bleve hänvisade att göra åtminstone
större utbud genom föreningen. Försäljningsföreningarna borde därför
kunna få tillstånd att, med uteslutandé av andra, från fiskare eller sammanslutningar
av fiskare inom sina respektive områden uppköpa färsk
strömming i större partier för återförsäljning.
Förslaget angående auktoriserade strömmingsförsäljningsföreningar innebär
i övrigt följande.
Hinder skall icke möta för utanför sådan förening stående att inköpa
mindre myckenhet strömming än 50 kilogram per dag. Auktorisation av
en försäljningsförening skall få ske, endast därest föreningen representerar
minst 55 procent av antingen strömmingsfångsten inom föreningens verksamhetsområde
eller inom samma område verksamma strömmingsfiskare.
Föreningen skall styrka sig förfoga över för rörelsen nödiga penningmedel
ävensom visa sig i övrigt kunna på ett tillfredsställande sätt omhänder
-
9
Kungl. May.ts proposition nr 261.
hava den verksamhet tillståndet avser. Det skall åligga auktoriserad
strömmingsförsäljningsförening att i samma utsträckning som från föreningens
egna medlemmar mottaga färsk strömming från andra inom föreningens
område verksamma fiskare eller sammanslutningar av fiskare.
Auktoriserad försäljningsförening skall varje vecka kontant betala under
nästföregående vecka inköpt strömming. Därvid skall i skriftlig avräkning
angivas de priser, som utgått för under varje dag levererad strömming.
Vid beräknandet av detta pris skall föreningen äga göra avdrag,
som motsvara skäliga omkostnader för föreningens verksamhet. Avdraget
skall ske med lika belopp per viktsenhet av samma kvalitet för samtliga
leverantörer inom samma område. Tillstånd, som avses i förslaget, må
meddelas på två år men skall kunna återkallas under vissa förutsättningar.
Lantbruksstyrelsen skall handhava frågor avseende tillämpningen av de
föreslagna bestämmelserna. Det skall ock tillkomma lantbruksstyrelsen
att utfärda de ytterligare föreskrifter för föreningarnas verksamhet och
för kontroll över densamma, som befinnas erforderliga. Slutligen hava
meddelats vissa straffbestämmelser.
Till utredningsmännens förslag har fogats särskilt yttrande av en av
utredningsmännen, fiskeriinstruktören Skoglund, som yrkat, att ett minimipris
på strömming av 10 öre per kilogram måtte fastställas samt att
åtgärder måtte vidtagas för att stödja strömmingsfiskarena genom importreglering
av fisk.
Utredningens förslag till centralorganisation.
Utredningsmännen hava, såsom nämnts, i skrivelse den 18 december 1933
framlagt förslag örn en centralorganisation för fiskerinäringen. Organisationen
skulle hava till uppgift bland annat att organisera strömmingshandeln
enligt de grunder, för vilka i det föregående redogjorts. Beträffande
organisationens uppgifter i övrigt hava utredningsmännen i huvudsak anfört
följande.
Organisationen skulle bliva av betydelse även för andra syften än det,
utredningen närmast avsett, nämligen bildandet av sammanslutningar för
ordnande av strömmingshandeln. Genom den speciella erfarenhet organisationen
under detta sitt arbete skulle vinna, torde den nämligen sa småningom
kunna bliva särskild skickad att bliva rådgivande och stödjande
organ, då frågor uppstode örn bildande av nya eller stärkande av redan
förefintliga ekonomiska organisationer inom fiskerinäringen. Organisationen
skulle emellertid även hava till uppgift att tillvarataga fiskerinäringens
intresse i allmänhet och främja ett samarbete mellan olika fiskeriföreningar
samt anordna allmänna fiskerikonferenser. Organisationen
skulle dock icke hava karaktär av någon överstyrelse, som gåve de anslutna
föreningarna direktiv eller på annat sätt toge ledningen över deras
arbete. Organisationen borde bliva av liknande art som Sveriges allmänna
lantbrukssällskap.
Utredningsmännen hava ansett svenska fiskareförbundet vara lämpat
att övertaga rollen av den centralorganisation, som utredningsmännen
10
Kungl. Maj:ts proposition nr 261.
ifrågasatt. Enligt sina stadgar hade förbundet att särskilt arbeta för
ordnande av avsättnings- och transportförhållandena för fisk, för fiskstammens
bevarande och utnyttjande, för ökad användning av fisk som
födoämne, för bildande av lokala fiskareföreningar samt för övriga fiskerinäringens
och fiskarenas intressen. Till förbundet vore anslutna 552
årligen betalande personer, 14 svenska fiskareföreningar samt 19 hushållningssällskap.
Beträffande kostnaderna, som ett genomförande av förslaget
skulle medföra, hava utredningsmännen anfört:
. Förbundets resurser vöre för blygsamma för att tillåta någon mera aktiv
verksamhet. Med undantag för ett årligt statsbidrag på 3,500 kronor
till utgivande av Ny Svensk Fiskeritidskrift hade förbundets verksamhet
hittills bestritts med medlemsavgifter. För år 1932 utgjorde dessa
endast 1,976 kronor. Den 2 juni 1933 hade Kungl. Majit tilldelat förbundet
10,000 kronor i lotterimedel från dragning, som komme att anordnas
i juni 1934. Detta belopp finge med högst 3,000 kronor örn året användas
för ordnandet av inköp av förnödenheter för fiskets behov samt för åtgärder
för förbättring av redskap och fiskesätt ävensom för ordnande av
fiskets ekonomiska bedrivande i övrigt.
_ Ett av de första villkoren för att förbundet skulle kunna fylla den funktion,
utredningsmännen tilltänkt detsamma, vore att möjlighet funnes att
anställa en kompetent person, som helt kunde ägna sin tid åt förbundet
och som sattes i tillfälle att företaga resor till olika delar av landet och
dessutom hade en expeditionslokal till sitt förfogande.
Omkostnaden härför beräknades till följande belopp.
Lön ............................................................................................... 8,500 kronor
Rese- och traktamentsersättning................................................... 3,500 »
Hyra av expeditionslokal, skrivhjälp, skrivmateriel, telefon
o. s. v......................................................................................... 3,000 »
15,000 kronor.
Dessutom torde till en början ett bidrag av 2,000 kronor vara behövligt
för sammanträden, utredningar o. s. v.
Vid startandet av den mera utvidgade verksamheten komme förbundet
att få vidkännas en del engångsutgifter. Dessa kunde lämpligen bestridas
med lotterimedlen.
Arbetet med organiserandet av strömmingsfiskarena komme att kräva
omfattande propagandaverksamhet och kunde näppeligen utföras utan
hjälp av biträden i de olika orterna. Till bestridande av utgifterna härför
borde förbundet erhålla ett engångsanslag å 10,000 kronor.
I anslutning till det anförda hava utredningsmännen hemställt, att
svenska fiskareförbundet måtte erhålla, förutom anslaget till Ny Svensk
Fiskeritidskrift, dels ett årligt anslag av 17,000 kronor och dels ett engångsanslag
av 10,000 kronor för organiserandet av strömmingshandeln.
Dessutom har gjorts viss hemställan i avseende å användningen av de
föreningen beviljade lotterimedlen.
Y ttr anden.
De myndigheter och korporationer, som yttrat sig över utredningsmännens
förslag, hava i allmänhet tillstyrkt eller i allt fall icke ställt sig av
-
11
Kungl. Maj:ts proposition nr 261.
visande mot förslagen att organisera strömmingsfiskarena i ekonomiska
föreningar och att anförtro organisationsarbetet åt svenska fiskareförbundet.
Däremot hava från ett flertal båll framförts betänkligheter mot
förslaget att lämna ströinmingsförsäljningsföreningarna ensamrätt att
inköpa strömming till återförsäljning i parti.
Samtliga förslagen hava biträtts eller i allt fall icke avstyrkts av följande
myndigheter och korporationer, nämligen lantbruksstyrelsen, kommerskollegium,
länsstyrelserna i Stockholms, Uppsala, Östergötlands, Gotlands
och Västernorrlands län, hushållningssällskapens förvaltningsutskott
i Stockholms län och stad samt i Östergötlands, Gotlands och Gävleborgs
län, Stockholms handelskammare, Gotlands handelskammare, Uppsala
läns fiskerinämnd, Stockholms läns fiskareförening, Gotlands fiskareförbund,
Östergötlands kustfiskareförbund, Ångermanlands kustfiskareförbund,
Ulföarnas fiskareförening och organisationskommittén för fiskarenas
försäljningsförbund.
Förslagen hava avstyrkts av Överståthållarämbetet, länsstyrelserna i Södermanlands
och Kalmar län, Östergötlands och Södermanlands samt
Smålands och Blekinge handelskamrar ävensom svenska fiskhandelsförbundet,
Stockholms fiskhandlareförening, Södermanlands skärgårdsfiskareförbund
och norra Kalmar läns kustfiskareförbund.
Förslaget örn ensamrätt för försäljningsföreningarna att inköpa färsk
strömming har avstyrkts men förslagen i övrigt hava tillstyrkts av länsstyrelsen
i Gävleborgs län, Norrbottens och Västerbottens handelskammare
samt Sveriges köpmannaförbund.
Ur de i huvudsak avstyrkande yttrandena må här återgivas följande.
Överståthållarämbetet har väl funnit ett stort behov föreligga av åtgärder
för ett rationellt ordnande av handeln med färsk strömming i syfte
att tillförsäkra strömmingsfiskarena en tillräcklig och säker vinst men
har å andra sidan ifrågasatt, huruvida åtgärder av den omfattning och
vidlyftighet som de föreslagna kunde vara lämpliga och för vinnade av
åsyftat ändamål oundgängliga. Överståthållarämbetet har vidare anfört:
Osannolikt förefölle det icke, att de tilltänkta anordningarna i praktiken
skulle komma att visa sig innebära en överorganisation med åtskilliga
av en sådans olägenheter. För att vinna någon säkerhet för att en
sådan farhåga icke vore berättigad vore erforderligt, att undersökning
verkställdes angående omkostnaderna för förvaltningsorganisationen. Den
hittillsvarande betydande avsättningen av strömming torde bero på varans
prisbillighet. Det vore ingalunda uteslutet, att kostnaderna för försäljningsapparaten
komme att bidraga till sådan stegring av varupriset,
att konsumtionen komme att väsentligen nedgå och därmed hela syftet
med de föreslagna anordningarna äventyrades. — Vad särskilt förslaget
örn förordning angående auktoriserade strömmingsförsäljningsföreningar
anginge, torde detta innebära ett i den allmänna näringsfriheten
ingripande monopol, i och för sig mindre tilltalande men desto meia betänkligt
som detsamma icke vore avsett att galla för hela landet. Härtill
komme, att föreskrifterna, som säkerligen skulle locka till talrika överträdelser,
bleve i hög grad svåra att övervaka. Överståthållarämbetet förordade
ytterligare utredning av frågan.
12
Kungl. Maj:ts proposition nr 261.
Länsstyrelsen i Kalmar län har ansett, att ett förverkligande av denna
omfattande organisation på en gång icke läte sig göra. Det syntes lämpligare
att tillsvidare låta anstå med förslaget örn tillskapande av försåt
jningsföreningar. Dessa syntes obehövliga och för den fria handeln
t. o. m. skadliga. Det avsedda syftet torde kunna vinnas genom lokala
fiskareföreningar.
Sveriges köpmannaförbund har särskilt framhållit, att genom inrättande
av ett monopol för strömmingsförsäljningsföreningarna tillskapades en ny
mellanhand, vilken torde taga en del av fiskarenas förtjänst.
Södermanlands skärgårdsfiskareförbund har framhållit liknande synpunkter
samt därjämte uttalat, att såsom stadgarna för fiskaretöreningarna
utformats av utredningsmännen det vore fördelaktigare för fiskarena
att stanna utanför föreningarna än inträda i desamma.
Ur yttrandena i övrigt, såvitt dessa beröra frågan örn strömmingsfiskarenas
organiserande och viss ensamrätt för strömmingsförsäljningsföreningarna
till inköp av strömming, må anmärkas följande.
Kommerskollegium: Vad som i förslaget kunde vara ägnat att möta
betänkligheter vore monopoliseringen av strömmingshandeln. Att detta
innebure ett betänkligt avsteg från näringsfriheten vore obestridligt. Å
andra sidan måste man göra klart för sig, att, örn den nya organisationer!
icke erhölle den föreslagna monopolställningen, dess förmåga att fullgöra
sin uppgift bleve synnerligen svår och måhända omöjliggjord. Då en
solidarisk sammanhållning bland fiskarena knappast kunde förväntas,
skulle mycket snart en viss »outsider»-konkurrens uppstå, som skulle korsa
fiskförsäljningsföreningarnas möjlighet att hålla priserna. Kollegium funne^
det därför vara en väl ur vissa synpunkter beklaglig, men för ändamålets
ernående nödvändig konsekvens av organisationstanken, att en
viss monopolställning inrymdes åt ifrågavarande organisationer.
Länsstyrelsen i Stockholms län har framhållit, att den föreslagna organisationen
syntes i sina grunddrag lagd på samma linjer, som under senaste
år tillkomna organisationer för avsättning av jordbruksprodukter.
Det vore tveksamt, huruvida en sådan organisationsform vore fullt användbar
för den yrkesklass det här gällde; det hade alltid visat sig svårt
att sammanföra fiskare inom stora områden till så fasta och så starkt
förpliktande förband som nu avsåges, och man borde ej dölja för sig, att
även örn sådana förband skulle kunna skapas deras hållfasthet torde
komma att utsättas för åtskilliga påfrestningar, i all synnerhet om försäljningsföreningarnas
verksamhet skulle till en början slå mindre
väl ut än de anslutna fiskarena räknat på. Emellertid föranledde denna
tveksamhest icke länsstyrelsen att ställa sig avvisande mot förslaget.
Någon annan framkomlig väg hade icke kunnat anvisas, och, om även
den nu föreslagna organisationen vore att karakterisera som ett försök,
som kunde vara förenat med större svårigheter än utredningsmännen
syntes hava förutsatt, ansåge sig länsstyrelsen dock böra i princip förorda,
att försöket gjordes.
Länsstyrelsen i Gävleborgs län har yttrat bland annat följande. Den
föreslagna organisationen torde bliva till gagn. Vid Gävleborgs läns
kust hade sammanhållningen mellan fiskare nått en sådan utveckling
genom fiskareföreningar och länsförbund, att länsstyrelsen förmodade,
att den allmänna anslutningen till föreningar med åsyftade ekonomiska
uppgifter skulle kunna vinnas utan den tillämnade auktoriseringsåt
-
13
Kungl. May.ts proposition nr 261.
gärden och därmed förbundna tvångsbestämmelser. Till dessa ställde
sig länsstyrelsen mycket tveksam. I varje fall vore det icke tillrådligt
att införa sådant tvång och till förmån för en så knapp majoritet av intressenter,
som utredningen föresloge, innan man närmare undersökt
möjligheten att inom rimlig tid komma fram genom frivilliga åtgärder.
Stockholms läns fiskareförening har uttalat, att förslaget att genom
fångstbegränsning söka reglera tillförseln torde för Stockholms läns vidkommande
vara svårt att genomföra med hänsyn till att fiskarena bodde
isolerade och saknade nödvändig inbördes kontakt. Kontrollen över att
givna order örn fångstbegränsning efterlevdes bleve därigenom svar att
utöva.
Gotlands fiskar ef örhund har anfört: Det av utredningsmännen fram
lagda
förslaget vore uppbyggt på samma principer som sedan tre år tillbaka
brukats av förbundet vid försäljning av färsk strömming till fastlandet.
Detta system hade visat sig hava stora fördelar för fiskarena och
skulle komma att få det i ännu högre grad, örn fastlandets fiskare vore
organiserade på samma sätt och gjorde utbuden av fångsterna gemensamt.
Härigenom skulle ett mera fast samarbete kunna uppnås, fångstmängden
begränsas lika för alla fiskare vid överproduktion och mellanhänderna hållas
efter så, att de icke, såsom nu många gånger vore fallet, toge drygdelen
av vad konsumenterna betalade för varan. Med största tvekan hade
förbundet biträtt förslaget, att, då auktorisering skett av försäljningsförening
och alla fiskare skulle göra sina utbud genom föreningen, de
utom föreningen stående fiskarena skulle hava samma rättigheter som
föreningens egna medlemmar. På så sätt kunde det bliva svårt att förmå
fiskarena att ingå i föreningarna, i all synnerhet som fiskarebefolkningen
vore konservativ och hade stor benägenhet för att »vänta och se hur det
går».
Ulföarnas fiskareförening har föreslagit bland annat, att, då tvångsanslutning
till fiskareförening näppeligen kunde komma i fråga, det måtte
stadgas, att den, som idkade strömmingsfiske men ej vöre ansluten till
fiskareföreningen, skulle erlägga viss avgift till fiskareföreningen per
kilogram langad och lör försäljning avsedd strömming. Avgiftsskyldighet
skulle dock bortfalla, så snart vederbörande inträdde såsom medlem i fiskareföreningen.
Det vore uppenbart, att en sådan skattebestämmelse i hög
grad skulle motverka systemet med utanför fiskareorganisationen stående
fiskeutövare och den ruinerande illojala konkurrensen. All strömmingsförsäljning
borde gå genom fiskförsäljningsföreningen. Medgivandet
att försälja 50 kilogram per dag borde utgå ur stadgeförslagen. I varje
fall borde ett generellt medgivande ej lämnas, utan försäljningsföreningen
borde bemyndigas att, med hänsyn tagen till de lokala förhållandena, lämna
sådant medgivande.
Stockholms handelskammare har funnit förslaget visserligen innebära
ett intrång i den fria handeln men å andra sidan medföra fördelar för
handeln genom hindrande av fluktuationer i partiprisnoteringarna och
stabilisering av tillförseln. Under nuvarande förhållanden hade uppköpare
svårt att vid alltför riklig tillgång å strömming begränsa tillförseln
därav. De torde nämligen vara nödsakade att mottaga all av sina ordinarie
leverantörer erbjuden vara, därest icke möjligheterna att vid sämre
tillgång erhålla dylik skulle försvåras. Om alla utbud koncentrerades till
en enda fiskförsäljningsförening, torde större möjligheter föreligga att begränsa
tillförseln. Härigenom skulle det riskmoment, som nu förelåge för
uppköparna att vid alltför riklig tillgång icke finna avsättning för all
14
Kungl. Maj:ts proposition nr 261.
inköpt vara, i viss mån bortfalla. Med detta riskmoment måste nu kalkyleras
vid prissättningen. Bortfölle detta, kunde det förväntas, att kostnaderna
för den ifrågasatta avsättningsorganisationen icke skulle i mera
avsevärd mån fördyra varan för konsumenterna. Sagda kostnader torde
dock i förslaget vara väl lågt beräknade. Förslaget borde betraktas såsom
ett försök att lösa frågan örn strömmingshandelns ordnande och förordningen
örn auktoriserade strömmingsförsäljningsföreningar borde därför
givas endast en till tiden begränsad tillämplighet.
Åtskilliga myndigheter hava, i likhet med Stockholms handelskammare,
ansett, att omkostnaden för den föreslagna organisationen komme att överstiga
den av utredningsmännen beräknade av 1 öre per kilogram strömming.
Mot förslaget till förordning angående auktoriserade strömmingsförsäljningsföreningar
hava i remissyttrandena framförts i huvudsak följande
detaljanmärkningar.
Flera myndigheter och enskilda sammanslutningar hava framfört
starka betänkligheter mot förslaget, att auktorisering skulle kunna meddelas
försäljningsförening, som representerade blott 55 procent av inom
föreningens område verksamma strömmingsfiskare. En dylik bestämmelse
har ansetts komma att innebära ett alltför stort tvång på fiskarebefolkningen
och ett alltför starkt intrång i näringsfriheten. Procenttalet har i
allmänhet föreslagits böra höjas till 70 eller 75.
Gotlands handelskammare och Gotlands fiskareförbund hava framställt
erinran mot förslaget, att auktorisering av försäljningsförening skulle
kunna äga rum, örn föreningen representerade minst 55 procent av fångstmängden
inom föreningens område. Det vöre enligt ifrågavarande yttranden
olämpligt, att fångstmängden tillmättes avgörande betydelse, då densamma
varierade avsevärt från år till år. Det kunde även ställa sig svårt
att avgöra, örn förening representerade 55 procent av fångstmängden eller
icke.
Från några håll har anmärkts, att enligt förslaget auktorisation skulle
givas på två år, medan fiskarena skulle bindas vid föreningarna under fem
år. Det har ansetts, att auktorisationen borde givas på samma tid, som
stadgades för medlemskap i föreningarna.
I detta sammanhang må nämnas, att den 13 mars 1934 inlämnats en av
ett stort antal fiskareföreningar undertecknad resolution, däri framställts
önskemål örn bland annat auktoriserade fiskförsäljningsföreningar.
Beträffande frågan örn skapande av en centralorganisation för fiskerinäringen
och örn svenska fiskareförbundets lämplighet såsom sådan organisation
hava olika meningar kommit till uttryck. Dr yttrandena må i
detta hänseende anföras följande.
Lantbruksstyrelsen har uttalat, att förbundet borde till att börja med koncentrera
sig på ordnande av strömmingshandeln i huvudsaklig överensstämmelse
med utredningsmännens förslag och därvid begränsa sig till några
få län. Detta organisationsförsök borde betraktas såsom ett prov, vilket
komme att visa, örn den föreslagna vägen vore framkomlig eller icke.
Skulle försöken icke leda till gynnsamt resultat, bortfölle förbundets största
och viktigaste uppgift och förbundets årsanslag kunde då nedskäras. Mot
Kungl. Maj:ts proposition nr 261. 15
de föreslagna anslagsbeloppen funnes intet att erinra, utan vore dessa behövliga.
Ett flertal myndigheter och korporationer har framhållit, att den föreslagna
centralorganisationen borde bliva ledande organ för försäljningsföreningarna
med befogenhet att lämna dessa föreskrifter och direktiv.
Några korporationer hava ifrågasatt lämpligheten av att anförtro organisationsarbetet
åt svenska fiskareförbundet. Gotlands fiskareförbund
har sålunda föreslagit, att organisationsarbetet borde överlåtas å Ostkustfiskarenas
centralförbund, vilket mera lämpade sig för att organisera de
lokala föreningarna. Gävleborgs läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott
har framhållit, att vid liknande organisationsarbeten inom jordbruket
Sveriges allmänna lantbrukssällskap stått som ledande organ för
arbetet och därvid förvärvat stor erfarenhet på området. Det kunde synas
lämpligt, att denna erfarenhet utnyttjades vid nu ifrågavarande organisationsverksamhet.
Det kunde därför ifrågasättas, örn icke organisationsarbetet
borde uppdragas åt svenska fiskareförbundet och Sveriges allmänna
lantbrukssällskap. Vid den lokala organisationsverksamheten borde lokala
krafter utnyttjas. Inom Gävleborgs län borde arbetet överlämnas till länets
fiskareförbund.
Den förebragta utredningen giver vid handen, att avsevärda brister vid- Departementslåda
distributionen av färsk strömming. Distributionen sker mestadels CÄe^*"-planlöst, och någon reglering av tillförseln till de stora konsumtionscentra
förekommer i regel icke. Fiskarena sända i de flesta fall på vinst och
förlust sina fångster till engrossisterna utan att hava någon närmare kännedom
örn vare sig behovet av strömming på leveransorten eller de priser,
som kunna erhållas. Detta medför, att de priser, fiskarena erhålla, kunna
bliva oskäligt nedpressade och vid riklig tillgång förlustbringande. Även
för partihandlarna medföra bristerna i distributionen stora olägenheter.
Svårigheter uppstå att verkställa tillförlitliga priskalkyler och att beräkna
inköpsbehoven. En av de förnämsta orsakerna till missförhållandena
med avseende å distributionen torde vara bristande samverkan mellan
strömmingsfiskarena. Ett genomförande av utredningsmännens förslag
örn fiskarenas sammanslutande i fasta organisationer torde därför otvivelaktigt
vara ägnat att verksamt bidraga till undanröjande av berörda
missförhållanden. Genom att utbuden av strömming sammanföras i större
enheter bliva möjligheterna för fiskarena att erhålla skälig betalning för
sina fångster helt andra än för närvarande. Särskilt blir detta fallet,
därest såsom föreslagits samarbete inledes i syfte att åstadkomma en ändamålsenlig
reglering av tillförseln. Genom en sådan reglering kommer
ock engrossisternas arbete med distributionen att underlättas.
Såsom utredningsmännen framhållit har emellertid erfarenheten visat,
att stora svårigheter föreligga att samla fiskarena i dylika sammanslut
ningar. Förut på enskilt initiativ i sådan riktning gjorda försök hava
misslyckats. De väsentligaste anledningarna till dessa misslyckanden torde
hava varit fiskarenas bristande förståelse för sammanhållningens bety
delse och deras svaga ekonomiska resurser, vilka icke medgivit, att några
16
Kungl. Maj:ts proposition nr 261.
större kostnader nedlagts på organisationens uppbyggande och utvidgande.
Även har medverkat deras spridda och isolerade bosättning. För att ett
tillfredsställande resultat skall kunna vinnas, torde statens bistånd vara
erforderligt. Vid upprepade tilllällen har staten lämnat kooperativa strävanden
inom jordbruksnäringen sitt stöd. Det är att märka, att statens
medverkan nu är påkallad icke för att bilda gentemot den fria handeln
konkurrenskraftiga fiskförsäljningsorganisationer utan för att ernå en
bättre ordning och reda i handeln med strömming. Fördelarna härav
komma såsom av det anförda framgår icke blott fiskarena tillgodo. Jag
förordar alltså, att staten lämnar sitt biträde till strömmingsfiskarenas
organiserande för ifrågavarande ändamål.
Statens hjälp torde i första hand böra lämnas i form av bidrag till organisationskostnaderna.
Därest det avsedda ändamålet skall uppnås, torde
sagda kostnader komma att bliva avsevärda. Ett omfattande propagandaoch
ackvisitionsarbete bland fiskarena torde bliva erforderligt, ett arbete
som med största sannolikhet kommer att bliva synnerligen krävande med
hänsyn till fiskarenas spridda bosättning och deras förutberörda obenägenhet
att sammansluta sig. För att en organisation av ifrågavarande art
skall kunna bliva av verklig betydelse fordras, att strävandena att samla
fiskarena till gemensamt arbete vinna allmän anslutning och att organisationen
omfattar huvuddelen av de fiskare, som äro bosatta inom det
för densamma avsedda verksamhetsområdet. Det torde bliva nödvändigt
att anordna instruktionskurser för utbildande av lämpliga personer att
bedriva organisationsarbetet. Dessa torde därefter böra utsändas för att
genom föredrag, kurser och annorledes verka för spridandet av förståelse
för sammanslutningsidéens betydelse. Såsom i det följande skall utvecklas
torde organisationsarbetet böra inriktas på bildande av ekonomiska
föreningar. Vid startandet av sådana föreningar måste biträde lämnas
på olika sätt. Förslag till föreningsstadgar böra tillhandahållas och bistånd
med anskaffande av lämpliga personer för styrelser och andra uppdrag
meddelas. Att närmare bestämma det belopp, som kan behövas för
täckande av organisationskostnaderna, ställer sig givetvis svårt. Ett belopp
av 25,000 kronor torde emellertid ej vara för högt beräknat.
Arbetet med organisationens genomförande hava utredningsmännen
tänkt sig skola överlämnas till svenska fiskareförbundet. Enligt vad jag
inhämtat är förbundet emellertid icke villigt att åtaga sig uppdraget. Under
sådana förhållanden torde uppdraget böra lämnas till annan fiskareförening,
som Kungl. Maj:t finner lämplig, att utföras efter av Kungl.
Majit godkänd plan. Organisationen torde böra uppbyggas under nödigt
beaktande av utredningsmännens organisationslörslag. Till grund
för organisationen torde böra ligga fiskareföreningar med i allmänhet
mindre verksamhetsområden. Dessa primärföreningar torde böra sammanslutas
i fiskförsäljningsföreningar, vilkas verksamhetsområden böra
lämpligen avvägas med hänsyn till tillförsel- och distributionsförhållan
-
IT
Kungl. Maj:ts proposition nr 261.
deria i fråga om färsk strömming. Föreningarna böra organiseras såsom,
ekonomiska föreningar utan personlig ansvarighet.
För att användas såsom bidrag till organisationsarbetet torde för nästa
budgetår böra uppföras ett extra reservationsanslag av 25,000 kronor. Erinras
må, att av det under punkten 95 i nionde huvudtiteln av årets statsverksproposition
beräknade beloppet av 250,000 kronor enligt propositionerna
nr 135 och 210 allenast 62,430 kronor äskats anvisade. Därest ytterligare
medel, utöver nyssnämnda anslag å 25,000 kronor, skulle erfordras för
ifrågavarande ändamål, torde Kungl. Majit få taga i anspråk behövligt
belopp av det utav riksdagen jämlikt skrivelse den 28 februari 1934, nr 58,
anvisade extra reservationsanslaget av 40,000 kronor till främjande ar
organisationsarbetet m. m. på jordbrukets och fiskets områden. .
För att i händelse av behov kunna stärka organisationens ställning torde,
såsom ntredningsmännen föreslagit och ett stort antal myndigheter tillstyrkt,
böra beredas möjlighet för Kungl. Majit att tillförsäkra fiskföl -säljningsföreningarna ensamrätt att bedriva partihandel med färsk strömming.
De grundläggande bestämmelserna härom torde böra sammanfattas
i en förordning örn viss reglering av handeln med färsk strömming*
Ett inom jordbruksdepartementet utarbetat förslag till sådan förordning
torde såsom bilaga fogas till statsrådsprotokollet. Enligt detta förslag
må, där Kungl. Majit så förordnar, partihandel med färsk strömming
under viss tid och inom visst område av riket icke bedrivas utan
tillstånd av Kungl. Majit eller den, åt vilken rätten att meddela sådant
tillstånd av Kungl. Majit överlåtes. Den, som erhållit tillstånd att be
driva partihandel, skall vara skyldig att underkasta sig de villkor, som
kunna komma att föreskrivas av Kungl. Majit eller efter Kungl. Majits
bemyndigande av den, som erhållit rätten att medgiva dylikt tillstånd.
Med partihandel förstås sådan handel, som sker till återförsäljare i och för
deras rörelse. För att hindra att fiskförsäljare, verksamma utom det örn
råde, tillståndet avser, skola kunna med förbigående av tillståndsinnehavare
leverera strömming till inom området arbetande detaljhandlare eller
— med undantag för det fall att försäljningen sker för dens räkning, som
fiskat strömmingen direkt till konsumenterna har ytterligare föreskrivits,
att inom området icke må idkas detaljhandel med färsk strömming,
som inköpts från annan än den, som innehar tillstånd att driva partihandel
med färsk strömming. Försäljning av strömming omedelbart från
fiskare till konsument har däremot lämnats fri.
Innan tillstånd, varom här är fråga, meddelas försäljningsförening, torde
Kungl. Majit låta sig angeläget vara att tillse, att föreningen fyller vissa
förutsättningar, ägnade att främja ett tillfredsställande resultat av anord
ningen. Tillstånd lärer sålunda icke böra lämnas, med mindre föreningen
representerar en betydande del av fiskarena inom föreningens verksam
hetsområde. T förevarande hänseende synes lämpligen höra fordras, att
föreningen omfattar antingen 65 procent av samtliga inom dess område verk
Hillring lill riksdagens protokoll 193I soini. Nr ?fi/.
18 Kungl. Majds proposition nr 261.
samma fiskare eller 75 procent av yrkesfiskarena inom området. Vid med
delande av tillstånd åt försäljningsförening bör vidare såsom villkor uppställas,
att föreningen på ett lojalt sätt utövar sin befogenhet så att annans
berättigade intresse icke kränkes. Föreningen torde sålunda böra vara
s yldig att inköpa strömming även av utanför densamma stående fiskare.
Givetvis ager föreningen därvid bestämma priset så att föreningens kost
nader bliva täckta enligt samma grunder, som gälla vid inköp från förenin
gens egna medlemmar. Föreningen bör tillika bemyndigas ävensom vara
pliktig att medgiva andra, som så önska, att inom föreningens verksamhetsområde
driva partihandel med strömming, under förutsättning att strömmingen
inköpes från föreningen.
Erforderliga bestämmelser angående tillsyn över efterlevnaden av förord
ningen torde i fall av behov få utfärdas av Kungl. Maj:! Därest Kungl.
Majit skulle finna förening, som meddelats tillstånd till försäljning, brista
i sina skyldigheter, bör Kungl. Majit omedelbart kunna återkalla tillståndet.
Den föreslagna anordningen torde tillsvidare icke böra förlänas giltighet
för längre tid än till och med den 30 juni 1937.
Under åberopande av det anförda och under framhållande att proposi
tion i ärendet torde jämlikt § 54 riksdagsordningen kunna avlåtas utan
hinder av att den för propositioners avlämnande till riksdagen i allmänhet
stadgade tid gått till ända. hemställer jag, att Kungl. Majit måtte
föreslå riksdagen att
1) för åtgärder till organiserandet av strömmingsfiskarena
anvisa för budgetåret 1934/1935 under nionde
huvudtiteln ett extra reservationsanslag av 25,000
kronor;
2) antaga det såsom bilaga till detta protokoll fogade
förslag till förordning örn viss reglering av handeln
med färsk strömming.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan lämnar Hans Kungl. Höghet
Kronprinsen-Kegenten bifall och förordnar, att
proposition i ämnet av den lydelse, bilaga till
detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Hugo Nordlander.
Kungl. Martts proposition nr 261.
19
Bilaga.
Förslag
till
förordning om viss reglering av handeln med färsk strömming.
Härigenom förordnas som följer:
1§.
Partihandel med färsk strömming må, där Kungl. Majit så förordnar,
ander viss tid och inom visst område av riket icke hedrivas utan tillstånd
av Kungl. Majit eller den, åt vilken rätten att meddela sådant tillstånd av
Kungl. Majit överlåtes.
Inom område, där partihandel är beroende av tillstånd, som i första
stycket sägs, må ej idkas detaljhandel med färsk strömming, inköpt från
annan än den, som erhållit sådant tillstånd.
Med partihandel förstås sådan handel, som bedrives till återförsäljare i
och för deras rörelse. Med detaljhandel förstås ali annan handel.
2 $.
Kungl. Majit äger meddela närmare föreskrifter rörande tillämpningen
av denna förordning samt angående de villkor, under vilka tillstånd må
åtnjutas. Föreskrifter angående dylika villkor må ock efter Kungl. Majits
bemyndigande och i samband med tillståndets lämnande meddelas av den,
åt vilken rätten att lämna tillstånd må hava överlåtits.
3 %.
Den, som inom område, beträffande vilket förordnande jämlikt 1 § med
delats, i strid mot bestämmelserna i nämnda paragraf driver handel med
färsk strömming, straffes med dagsböter.
4 $.
Förseelse mot denna förordning lyder under allmänt åtal, som anhängiggöres
vid allmän domstol.
Böter tillfalla kronan. Saknas tillgäng till böternas gäldande, skola de
förvandlas enligt allmän strafflag.
20
Kungl. Majda proposition nr 261.
Denna förordning träder i kraft å dag Kungl. Majit bestämmer och gäller
till och med den 30 juni 1937. I fråga örn sådan under tiden för förordningens
giltighet begången förseelse, som i förordningen avses, skall
vad där är stadgat örn påföljd av förseelsen gälla även efter sistnämnda
dag.
»4107 7. Slockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1934.