Kungl. Maj:ts proposition nr 26.

5

Nr 26.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående nedsättning av
saluvärdet vid vissa försäljningar av kronoegendom; given
Stockholms slott den 3 januari 1934.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen
att bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.

GUSTAF.

Per Edvin Sköld.

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 3 januari 1934.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden
Undén, Schlyter, Wigforss, Möller, Levinson, Vennerström, Leo,
Engberg, Ekman, Sköld.

Chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Sköld, anför:

Med bifall till Kungl. Maj:ts i propositionen nr 114/1933 gjorda förslag
bemyndigade fjolårets riksdag (R. skr. nr 117) Kungl. Majit att, efter prövning
av föreliggande omständigheter i vart fall och i enlighet med i statsrådsprotokollet
vid propositionens avlåtande av departementschefen tillstyrkta
grunder, medgiva nedsättning av saluvärdet å kronoegendom, där
försäljning skulle ske med hembud eller under hand till viss köpare och
försäljningsfrågan före 1932 års utgång varit underställd riksdagens prövning.

I sagda statsrådsprotokoll anförde jag i huvudsak följande.

Vid försäljning av egendom, som jämlikt riksdagens bemyndigande finge
av Kungl. Majit försäljas utan riksdagens hörande, bade Kungl. Majit

Departements chefen.

6 Kungl. Maj:ts proposition nr 26.

medgivit nedsättning av saluvärdet såväl, oell framför allt, da egendom
sålts å auktion, som, i vissa fall, då egendom upplåtits med hembudsrätt
till viss person. Jämväl beträffande försäljningar, där frågan varit underställd
riksdagen, hade Kungl. Majit jämlikt förordningen den 6 juni
1929 (nr 176) angående försäljning i vissa fall av kronoegendom m. m.,
efter auktion, godkänt försäljning till lägre köpesumma än som motsvarade
det åsätta saluvärdet. Om försäljningsfrågan varit underställd riksdagens
prövning och fråga uppkommit att låta hembudsberättigad person
få, fortfarande nied hembudsrätt, förvärva egendomen till nedsatt saluvärde,
hade däremot ärendet ånyo underställts riksdagen.

Det kunde ifrågasättas, att Kungl. Majit av riksdagen begärde bemyndigande
att i förekommande fall pröva och avgöra uppkommande frågor
om nedsättning av saluvärdet å fastighet, som skulle försäljas med hembudsrätt
eller under hand, även i det fall att ärendet varit underställt riksdagen.
Det syntes nämligen ligga i såväl köparens som kronans intresse
att så snabbt som möjligt kunna erhålla en uppgörelse örn köpeskillingen.
Visserligen kunde, där den hembudsberättigade eller anbudsgivaren ej
ansåge sig kunna betala det åsätta saluvärdet, förordnande givas örn egendomens
utbjudande å auktion, och därefter ägde Kungl. Majit godtaga
den köpeskilling, som -— ej sällan understigande saluvärdet — därvid bjödes.
Men detta förfaringssätt medförde omgång och kostnader samt ledde
understundom till att annan person, än den som kanske sedan gammalt
brukat lägenheten eller eljest funnes särskilt lämplig som köpare, förvärvade
denna. Då det i vissa fall förelåge sådana omständigheter, att försäljningen
helst borde ske till viss person, och verkställd utredning ådagalade
skäligheten av saluvärdets nedsättning, syntes det följaktligen vara
lämpligt, att dylika ärenden kunde få avgöras av Kungl. Majit utan omgång
och med undvikande av de ej oväsentliga kostnader för statsverket,
som föranleddes av framställning till riksdagen i dylika frågor, vilka i regel
vore av ringa ekonomisk betydelse för det allmänna. Det förutsattes
självfallet, att nedsättning av saluvärdet icke kömme att medgivas i
andra fall, än där fullgiltiga skäl för dylik åtgärd förelåge. Likaså måste
man utgå från, att Kungl. Majit, där fråga vore örn större försäljningsärende
av mera affärsmässig natur och där försäljningen skulle ske efter
särskilda av riksdagen beslutade grunder, icke utan riksdagens hörande
beslutade angående nedsättning av bestämt saluvärde. Det nu ifrågasatta
bemyndigandet torde följaktligen böra avse allenast de fall, där hembud
enligt 9, 10 eller 11 § förberörda förordning skulle ske, samt sådana härmed
likartade fall, som avsåge försäljning direkt till viss namngiven brukare,
ävensom försäljningar under hand enligt 13 eller 15 § förordningen.

Ifrågavarande bemyndigande för Kungl. Majit att i särskilda fall medgiva
nedsättning av saluvärdet å kronoegendom är begränsat att avse sådana
försäljningar, vartill riksdagen före 1932 års utgång lämnat medgivande.
Då det jämväl beträffande därefter beslutade försäljningar kan
förekomma fall, där enahanda skäl föreligga för saluvärdets nedsättning,
torde ifrågavarande bemyndigande lämpligen nu böra utsträckas att avse
sist berörda försäljningsärenden. Jag förutsätter, att Kungl. Majit — liksom
nu — där fråga är örn större försäljningsärende av mera affärsmässig
natur, icke utan riksdagens hörande beslutar örn nedsättning av tidigare

Kungl. Maj:ts proposition nr 26. 7

bestämt saluvärde ävensom att bemyndigandet även i övrigt tillämpas på
samma sätt som nu.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Majit måtte
föreslå riksdagen besluta,

att förberörda av 1933 års riksdag ät Kungl. Majit
givna bemyndigande att i vissa fall medgiva nedsättning
av saluvärdet å kronoegendom skall gälla även
beträffande efter 1932 års utgång beslutade försäljningar
av den art, varom i bemyndigandet är fråga.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan lämnar Hans Majit Konungen
bifall samt förordnar, att proposition i
ämnet av den lydelse, bilaga till detta protokoll
utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet!

Rune Thygesen.