Kungl. Majlis proposition nr 250.

9

Nr 250.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående förbättrade pensionsförmåner
för vissa förutvarande anställningshavare vid
Hässleholm—Markaryds och Markaryd—Veinge järnvägar;
given Stockholms slott den 9 mars 1934.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Ernst Wigforss.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Kungl.
Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms slott
den 9 mars 1934.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden
Undén, Schlyter, Wigforss, Möller, Levinson, Vennerström, Leo,
Engberg, Ekman, Sköld.

Efter gemensam beredning med chefen för kommunikationsdepartementet
anför chefen för finansdepartementet, statsrådet Wigforss:

I överensstämmelse med det mellan svenska staten genom järnvägsstyrelsen,
å ena, samt Hässleholm—Markaryds järnvägsaktiebolag i likvidation,
å andra sidan, ingångna kontraktet angående förvärvande för
svenska statens räkning av Hässleholm—Markaryds järnväg överflytta Biliang

lill riksdagens protokoll 193i. 1 sami. Nr 249—250.

2

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 250.

des från och med den 1 augusti 1930 i statens järnvägars tjänst bland andra
följande vid den enskilda järnvägen anställda befattningshavare, nämligen
stationsinspektoren N. H. Waldau, stationsmä staren A. G. Wendel
samt konduktörerna O. Hj. Wulff och J. Olsson. Ingen av dessa tjänstemän
voro vid övergången i statens järnvägars tjänst delägare i någon pensionskassa.

Enligt § 7, sista stycket, i lörenämnda kontrakt åligger det statens järnvägar
i fråga örn sådan från den enskilda järnvägen övertagen personal,
som ej äger delägarskap i pensionskassa, att övertaga de skyldigheter, som
bolaget gentemot personalen iklätt sig, respektive att pensionera densamma
enligt vid bolaget tidigare tillämpad praxis.

Pa grund av innehållet i § 5 i det mellan riksgäldskontoret, å ena, samt
Markaryd—Veinge järnvägsaktiebolag i likvidation, å andra sidan, avslutade
kontraktet angående förvärvande tor svenska statens räkning av
Markaryd—Veinge järnväg åvilar enahanda skyldighet statens järnvägar
gentemot hos nyssnämnda järnvägsbolag dittills anställda stationsmästaren
C. J. Hall och konduktören N. Sandell, vilka tjänstemän icke heller
vid övergången i statens järnvägars tjänst voro delägare i någon pensionskassa.

Beträffande förenämnda sex befattningshavare, vilka efter övergången
i statens järnvägars tjänst innehaft befattning, motsvarande vid vederbörande
järnväg förut innehavd anställning, inhämtas av föreliggande
utredning, bland annat,

att Waldau, Hall och Sandell, vilka äro födda Waldau den 5 juni 1867,
Hall den 30 september 1867 och Sandell den 28 april 1870, numera efter
uppnådd pensionsålder, utgörande 65 år för envar av Waldau och Hall
samt 63 år för Sandell, avgått ur tjänst;

att järnvägsstyrelsen med stöd av förut återgivna bestämmelser i de
med Hässleholm—Markaryds järnvägsaktiebolag och Markaryd—Veinge
järnvägsaktiebolag avslutade kontrakten förklarat Waldau, Hall och Sandell
berättigade att efter avgången ur tjänst uppbära pension med följande
belopp för år räknat, nämligen Waldau 1,880 kronor, Hall 1,408 kronor
och Sandell 934 kronor;

att Wendel, för vilken gäller en pensionsålder av 65 år, är född den 8
november 1871;

att Wulff och Olsson, för vilka gäller en pensionsålder av 63 år, äro
födda Wulff den 5 juli 1871 och Olsson den 3 augusti 1875;

samt att samtliga omförmälda befattningshavare antagits i ordinarie
tjänst hos vederbörande enskilda järnväg före år 1900.

I skrivelse den 22 november 1932 gjorde järnvägsstyrelsen framställning
i syfte att omförmälda befattningshavare måtte komma i åtnjutande av
pension till belopp, motsvarande full statspension för vederbörandes be -

11

Kungl. Maj:ts proposition nr 250.

fattning vid statens järnvägar enligt gällande pensionslag för ordinarie
tjänstemän. Häröver avgav statskontoret, efter remiss, utlåtande den 30
december 1932. Genom beslut den 15 december 1933 fann Kungl. Majit
framställningen icke föranleda någon Kungl. Majlis åtgärd.

I nämnda framställning anförde järnvägsstyrelsen beträffande den
praxis, som av Hässleholm—Markaryds järnvägsaktiebolag och Markaryd—Veinge
järnvägsaktiebolag tillämpats i fråga örn pensionering av
därstädes anställd personal, vilken icke tillhört enskilda järnvägarnas
pensionskassa:

Vad först beträffade pensionsåldern hade utrönts, att pensionering av
sådan personal, varom här vore fråga, i allmänhet skett vid en senare tidpunkt
än den, vid vilken delägare i enskilda järnvägarnas pensionskassa
— till vilken kassa personalen vid ifrågavarande järnvägar till övervägande
del varit ansluten — vore berättigade till full pension (63 eller vid
sjukpensionering 60 år). Skälet härtill syntes hava varit, att det ansetts
vara för såväl befattningshavare som järnvägsförvaltningen fördelaktigt,
att befattningshavare fått kvarstå i tjänst utöver uppnådd pensionsålder,
därest vederbörandes hälsotillstånd och arbetsförmåga tillåtit
dem prestera ett fullgott arbete. Under järnvägarnas tillvaro hade sålunda
16 befattningshavare, vilka icke varit delägare i någon pensionskassa,
erhållit pension från järnvägen. Av dessa befattningshavare hade
12 vid tiden för pensioneringen uppnått en ålder, som med 1—9 år överstigit
den för motsvarande befattningshavare vid statens järnvägar fastställda
pensionsåldern.

Pensionsavgifterna för personal, som vore ansluten till enskilda järnvägarnas
pensionskassa, bestredes till ”/21 av vederbörande järnvägs förvaltning
och 10Ui av personalen. Då nu ifrågavarande järnvägars förvaltning
i fråga örn icke-delägare i kassan undvikit denna utgift, hade förvaltningen
ansett rättvist att vid sådan befattningshavares avgång tilldela
honom en pension, motsvarande ll/n av den pension, som skulle hava
tillerkänts honom, därest han varit delägare i kassan. För delägare i
ifrågavarande kassa utginge full pension med ett belopp, motsvarande 70
procent av pensionsunderlaget, och borde alltså tjänsteman, som icke vaJ
rit delägare i kassan, från enskilda järnvägen erhålla en pension, uppgående
till “/21 av 70 procent eller 36 procent av underlaget. Vid bestämmande
av pensionsunderlagets storlek hade i stort sett följts de för delägare
i enskilda järnvägarnas pensionskassa i sådant hänseende gällande
bestämmelser. Det nu beskrivna beräkningssättet hade beträffande den
ordinarie personalen konsekvent tillämpats under de senare åren.

Enligt vid de enskilda järnvägarna sålunda tillämpad praxis skulle nu
ifrågavarande tjänstemän hava varit berättigade att vid avgång ur tjänst
vid enskilda järnvägen erhålla följande pensioner, nämligen

Waldau ........................... kronor 1,880

Hall .............................. » 1,408

Wendel ........................... » 1,130

Sandell ........................... » 934

Wulff ............................. » 934

Olsson ............................. » 934.

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 250.

I anslutning härtill erinrade järnvägsstyrelsen, att på grund av
bestämmelse i § 7 c) sista punkten i kontraktet rörande förvärvande av
Hässleholm—Markaryds järnväg respektive § 5 c) första punkten i kontraktet
angående förvärvande av Markaryd—Veinge järnväg den personal,
som efter övergången i statens järnvägars tjänst kvarstode i enskilda
järnvägarnas pensionskassa, fått sig tillerkända enahanda förmåner som
dem, vilka enligt kungl, brev den 4 juni 1920 tillkomma vissa i nyssnämnda
pensionskassa kvarstående tjänstemän, förut anställda vid Västkust*
banan med flera järnvägar. Dessa förmåner innebure, att tjänsteman, som
vid avgång ur tjänst innehade 30 tjänstår, erhölle —• förutom den pension
från enskilda järnvägarnas pensionskassa, som kunde anses motsvara delägares
avgiftspension — en fyllnadspension till så stort belopp, att densamma
jämte den del av pensionen från nämnda kassa, som kunde
anses täckt av de av järnvägsförvaltningen inbetalda avgifterna, uppginge
till full statspension enligt gällande pensionslag för ordinarie tjänstemän
vid statens järnvägar.

Järnvägsstyrelsen framhöll vidare, att nu ifrågavarande sex befattningshavare,
under förutsättning att den enskilda järnvägen alltjämt ägt
bestånd, kunnat räkna med att få kvarstå i sin befattning vid järnvägen,
så länge de kunnat nöjaktigt fullgöra sin tjänst, men att de nu efter övergången
i statens järnvägars tjänst nödgades, oavsett örn de ännu vore
vid full vigor, lämna innehavda befattningar vid uppnådd pensionsålder
och därigenom finge vidkännas en avsevärd inkomstminskning. Med
hänsyn härtill och med avseende å de grunder, som enligt vad nyss anförts
gällde i fråga örn pension åt förutvarande anställningshavare vid
Västkustbanan m. fl. järnvägar, ansåge styrelsen skäligt, att pensionen
åt omförmälda befattningshavare bestämdes till belopp, motsvarande full
statspension för vederbörandes befattning vid statens järnvägar, och att
befattningshavarna i fråga i enlighet härmed finge åtnjuta pension med
följande belopp, nämligen

Waldau ........................... kronor 2,456

Hall .............................. » 1,624

Wendel ............................ » 1,280

Sandell ............................ » 1,280

Wulff ............................. » i,280

Olsson ............................ » 1,280.

Statskontoret anförde i sitt utlåtande den 30 december 1932 följande:

Givetvis kunde såsom en förmån betraktas rätten att kvarstå i tjänsten
utöver tidpunkten för uppnådd vanlig avgångsålder, då kvarståendet i
tjänsten medförde avsevärt högre inkomster än dem, som vore förenade
med pensionsrätten. Det syntes därför kunna anses, att vissa billighetsskäl
talade för bifall till förevarande framställning av järnvägsstyrelsen.
Mot förslaget kunde dock anföras, att den ifrågasatta förmånen vore avsedd
att tillkomma samtliga de av järnvägsstyrelsen omförmälda befatt -

13

Kungl. Maj:ts proposition nr 250.

ningshavarna utan hänsyn därtill om de ägde sådana kropps- och själskrafter,
att de skulle hava varit i stånd att fortfarande uppehålla sina
tjänster. Då emellertid de enligt nu gällande grunder utgående pensionerna
måste anses mycket knappt tilltagna och då den gjorda framställningen
avsåge endast ett fåtal befattningshavare, ville statskontoret icke
motsätta sig bifall till sagda framställning.

Under hänvisning till innehållet i statskontorets nyss återgivna utlåtande
hava förenämnda befattningshavare med skrivelse den 25 januari
1934 överlämnat ett av järnvägsläkaren C. Stabe i januari 1934 utfärdat
läkarintyg, utvisande att de vid läkarundersökning befunnits fortfarande
lämpliga till tjänstgöring. Med åberopande härav oell under anförande
att de, örn vederbörande enskilda järnväg ägt bestånd, med säkerhet kunnat
påräkna att få kvarstanna i tjänst långt utöver pensionsåldern, hava
befattningshavarna i fråga anhållit örn vidtagande av åtgärd för beredande
åt dem av förbättrade pensionsförmåner enligt av järnvägsstyrelsen
föreslagna grunder.

I den 15 februari 1934 avgivet utlåtande i anledning av nyssnämnda
framställning har järnvägsstyrelsen under åberopande av tidigare i ärendet
anförda skäl tillstyrkt bifall till framställningen och därvid tillika
framhållit, att förhållandena i nu förevarande fall vore i huvudsak enahanda
med dem, som förelegat beträffande vissa vid Örebro—Köpings
järnväg tidigare anställda befattningshavare, vilka genom Kungl. Maj:ts
brev den 4 juni 1920 erhållit rätt till pension enligt av styrelsen här föreslagna
grunder.

Statskontoret har i utlåtande den 27 februari 1934 anfört, att det i järnvägsstyrelsens
sist avgivna yttrande omförmälda beslutet beträffande
pensionsförmånerna för vissa anställningshavare vid Örebro—Köpings
järnväg finge anses innefatta ett ytterligare skäl för bifall till den föreliggande
framställningen. I varje fall ville statskontoret i enlighet med
sitt tidigare ståndpunktst ägande i ärendet tillstyrka, att åtgärd vidtoges
för beredande av pensionsförhöjniugar, på sätt föreslagits, åt Waldau,
Hall och Sandell, vilka redan avgått ur tjänst men enligt i ärendet företett
läkarintyg med avseende å kroppsbeskaffenhet och hälsotillstånd fortfarande
torde vara dugliga till tjänstgöring.

Med hänsyn till numera i ärendet upplysta förhållanden anser jag den
föreliggande framställningen böra vinna beaktande. I enlighet härmed
förordar jag, att Waldau, Hall och Sandell, vilka avgått ur tjänst, berättigas
att åtnjuta pension med belopp, som föreslagits av järnvägsstyrelsen.
Den sålunda förhöjda pensionen torde böra få utgå från och med
tidpunkten för avgång ur tjänst. Beträffande Wendel, Wulff och Olsson,
vilka ännu icke uppnått föreskriven pensionsålder, synes lämpligen riksdagens
medgivande böra utverkas därtill, att sistnämnda befattningshavare
må vid blivande avgång ur tjänst — diircst deras hälsotillstånd dä

3

milling till riksdagens protokoll 1934. 1 sami. Nr 249—290.

14

Kungl. May.ts proposition nr 250.

befinnes vara sådant, att de kunnat enligt det enskilda järnvägsbolagets
praxis fortfarande kvarstå i tjänst — erhålla pension enligt samma grunder,
som tillämpats vid avvägandet av de förhöjda pensionerna åt Waldau,
Hall och Sandell och som innebära, att pensionsförmånen kommer
att motsvara hel statspension för vederbörandes befattningar.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl.
Majit måtte föreslå riksdagen medgiva,

dels att f. d. stationsinspektoren vid statens järnvägar
N. H. Waldau, f. d. stationsmästaren vid statens
järnvägar C. J. Hall och f. d. konduktören vid
statens järnvägar N. Sandell må, räknat från och med
dagen näst efter den, då de avgått ur tjänst, under återstående
livstiden åtnjuta pension, att utgå av trafikmedel,
med följande belopp, nämligen Waldau 2,456
kronor, Hall 1,624 kronor och Sandell 1,280 kronor,
dels ock att stationsmästaren vid statens järnvägar
A. G. Wendel samt konduktörerna vid statens
järnvägar O. Hj. Wulff och J. Olsson må under ovan
angivet villkor vid avgång ur tjänst tillerkännas pension
enligt av mig här förordade grunder.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans
Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten, att proposition
av den lydelse, bilaga till detta protokoll
utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

John O. Karlsson.

840854. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1934.