Kungl. Majlis proposition nr 217.
1
Nr 217.
Kungl. Marits proposition till riksdagen med förslag till lag angående
ändrad lydelse av 2 § lagen den 30 maj 1916
(nr 156) örn vissa inskränkningar i rätten att förvät va
fast egendom eller gruva eller aktier i vissa bolag,
m. m.; given Stockholms slott den 9 mars 1934.
Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll vill
Kungl. Majit härmed jämlikt § 87 regeringsformen föreslå riksdagen att antaga
härvid fogade förslag till lag angående ändrad lydelse av 2 § lagen den 30
maj 1916 (nr 156) örn vissa inskränkningar i rätten att förvärva fast egendom
eller gruva eller aktier i vissa bolag, m. m.
Under Hans Majits
Min allemådigste Konungs och Herres frånvaro:
GUSTAF ADOLF.
K. Schlyter.
Bihang till riksdagens protokoll ldSh.
1 sami.
Nr 217.
1
2
Kungl. Majlis proposition nr 217.
Förslag
till
Lag
angående ändrad lydelse av 2 § lagen den 30 maj 1916 (nr 156) om
vissa inskränkningar i rätten att förvärva fast egendom eller gruva eller
aktier i vissa bolag, m. m.
Härigenom förordnas, att 2 § lagen den 30 maj 1916 om vissa inskränkningar
i rätten att förvärva fast egendom eller gruva eller aktier i vissa bolag
skall i nedan intagna del erhålla följande ändrade lydelse:
2 §.
Svenskt handelsbolag ■— ---tillstånd därtill.
Samma lag vare i fråga örn svenskt aktiebolag vars aktiebrev skola vara
ställda till viss man, örn icke i bolagsordningen intagits förbehåll som nedan
sägs. Genom sådant förbehåll skall, där det ej innefattar strängare föreskrifter,
bestämmas att allenast viss del, vid varje tid mindre än en femtedel, av
bolagets aktier eller, örn aktier med olika röstvärde finnas, allenast så många
aktier, att de vid varje tid motsvara viss del, mindre än en femtedel, av hela
aktiekapitalet och tillika röstetalet för dem utgör viss del, vid varje tid mindre
än en femtedel, av röstetalet för bolagets samtliga aktier, må genom teckning
eller överlåtelse förvärvas av utländsk medborgare, samfällighet eller stiftelse,
av svenskt handelsbolag vari finnes utländsk bolagsman, av svensk ekonomisk
förening, av svenskt aktiebolag vars aktiebrev må ställas till innehavaren,
eller av annat svenskt aktiebolag i vars bolagsordning ej intagits förbehåll
som nu är sagt; dock att utan hinder av förbehållet aktier må förvärvas
av svenskt bolag eller svensk förening som avses i 18 §.
Ändring av ----Konungens medgivande.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1934, och skola med lagens ikraftträdande
bestämmelserna i 12, 13 och 14 §§ ej längre äga tillämpning i avseende
å svenskt aktiebolag vars aktiebrev skola vara ställda till viss man och vari
aktier med olika röstvärde finnas. I fråga örn sådant aktiebolag skall i stället
vad nedan stadgas lända till efterrättelse.
1 mom. Där aktiebolaget den 1 juli 1934 här i riket äger fast egendom eller
vattenfall eller del därav som avses i 12 § eller, på grund av rättighet som
förvärvats före den 1 juli 1934, innehar inmutad mineralfyndighet, stenkols
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 217.
3
fyndighet eller gruvlägenhet, eller ock äger aktier i svenskt aktiebolag som
äger eller innehar sådan egendom varom nu är sagt, må aktier i bolaget, som den
1 juli 1934 ägas eller äro tecknade av svenska medborgare, bolag, föreningar,
andra samfälligheter eller stiftelser eller vilka utgivas i anledning av aktiekapitalets
ökning, icke genom teckning eller överlåtelse förvärvas av utländsk
medborgare, samfällighet eller stiftelse, ej heller av svenskt bolag eller svensk
förening som enligt 2 § nya lydelsen allenast med Konungens tillstånd äger
förvärva fast egendom eller gruva; dock skall vad sålunda stadgats ej medföra
inskränkning i den aktieägare tillkommande rätt till teckning eller erhållande
av det antal nya aktier i bolaget, som svarar mot hans andel i det förutvarande
aktiekapitalet, eller inskränkning i den rätt att teckna eller erhålla nya aktier,
som den 1 juli 1934 enligt bolagsordningen må tillkomma aktieägare.
2 mom. I fråga örn den i 1 mom. föreskrivna inskränkningen i rätten till
förvärv av aktier äge vad i 12 § andra stycket är stadgat motsvarande tilllämpning,
och skola bestämmelserna i 15 och 16 §§ jämväl gälla i avseende
å styrelseledamot, som bryter mot honom enligt vad nu är stadgat åvilande
förpliktelser.
Beträffande den i 1 mom. föreskrivna inskränkningen skall vad i 18 § andra
stycket är stadgat, så ock bestämmelsen i tredje stycket av övergångsbestämmelserna
till lagen den 30 maj 1916 örn vissa inskränkningar i rätten att förvärva
fast egendom eller gruva eller aktier i vissa bolag äga motsvarande tilllämpning.
3 mom. Är aktiebolag som i 1 mom. avses ej vidare innehavare av egendom
varom där sägs, må på ansökning av bolaget Konungen förordna, att bestämmelserna
i 1 mom. och 2 mom. första stycket icke skola äga tillämpning i
fråga örn bolaget. I avseende å visst aktiebolag må Konungen ock i annat fall
medgiva undantag från den i 1 mom. stadgade inskränkningen i förfoganderätten
över vissa aktier.
4 mom. Har genom ändring av bolagsordningen för aktiebolag, varom i
1 mom. sägs, stadgats förbehåll som i 2 § nya lydelsen avses, må aktie, beträffande
vilken förbehållet ej gäller, förvärvas utan hinder av vad ovan är
föreskrivet.
5 morn. Äro den 1 juli 1934 svenska medborgare, svenskt handelsbolag,
vari icke finnes utländsk bolagsman, eller svenskt aktiebolag, i vars bolagsordning
intagits förbehåll av innehåll varom i 2 § nya lydelsen sägs, ägare av så
många aktier i bolag, som i 1 mom. avses, att de motsvara mer än fyra femtedelar
av hela aktiekapitalet och tillika röstetalet för dem utgör mer än fyra
femtedelar av röstetalet för bolagets samtliga aktier, då må, sedan brev å
nämnda antal aktier försetts med påskrift enligt 2 mom. första stycket och anteckning
därom gjorts i aktieboken, bolaget, utan hinder därav att bolagsordningen
icke innehåller förbehåll varom i 2 § nya lydelsen förmäles, åtnjuta
den med sådant förbehåll förenade rätt att förvärva fast egendom, inmuta mineralfyndighet,
förvärva eller bearbeta inmutad mineralfyndighet eller idka
gruvdrift.
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 217.
6 mom. I fråga om aktiebolag som i 1 mom. avses skall, beträffande inmutad
mineralfyndighet eller gruvlägenhet vilken på grund av rättighet som
förvärvats före den 1 juli 1934 innehaves eller bearbetas av bolaget, fortfarande
gälla vad i äldre lag är stadgat örn rätt att bearbeta inmutad mineralfyndighet
och idka gruvdrift samt örn verkan av försöks- eller gruvarbete.
Kungl. Maj:ts proposition nr 217.
5
Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför
Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet
å Stockholms slott den 23 februari 1934.
N ärvarande:
Statsministern Hånsson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden
Schlyter, Wigforss, Möller, Levinson, Leo, Engberg, Ekman, Sköld.
Chefen för justitiedepartementet, statsrådet Schlyter, anmäler fråga örn ändrade
bestämmelser angående rätten att förvärva fast egendom, gruva eller aktier
i vissa bolag.
Föredraganden anför:
»Lagen den 30 maj 1916 örn vissa inskränkningar i rätten att förvärva
fast egendom eller gruva eller aktier i vissa bolag stadgar förbud för utländska
medborgare, samfälligheter och stiftelser att utan Kungl. Maj :ts
tillstånd här i riket förvärva fast egendom eller gruva eller idka gruvdrift.
Lagens syfte att skydda de svenska naturtillgångarna mot obehörig exploatering
från utlänningars sida har krävt en utvidgning av förbudet jämväl
till vissa svenska samfälligheter, i vilka ett utländskt inflytande kan tänkas
förekomma. Utan Kungl. Maj:ts tillstånd kan sålunda — med vissa
i lagen närmare angivna undantag, avseende bank- och försäkringsbolag m. fl.
samfälligheter — svenskt handelsbolag vari finnes utländsk bolagsman,
svenskt aktiebolag vars aktiebrev må ställas till innehavaren, eller svensk
ekonomisk förening icke här i riket förvärva fast egendom, inmuta mineralfyndighet,
förvärva eller bearbeta inmutad mineralfyndighet eller idka gruvdrift.
Samma bestämmelser gälla i fråga örn svenskt aktiebolag vars aktiebrev
skola vara ställda till viss man. I fråga örn dessa senare bolag göres emellertid
inskränkningen i rätten till egendomsförvärv och gruvdrift beroende av
huruvida bolaget i sin bolagsordning intagit förbehåll av visst slag. Rörande
detta förbehåll innehåller lagen, att genom detsamma skall, där det ej innefattar
strängare föreskrifter, bestämmas att allenast viss del, vid varje tid
mindre än en femtedel, av bolagets aktier eller, örn aktier med olika röstvärde
finnas, allenast så många aktier att röstetalet för dem utgör viss del, vid
varje tid mindre än en femtedel, av röstetalet för bolagets samtliga aktier,
må genom teckning eller överlåtelse förvärvas av utländsk medborgare, samfällighet
eller stiftelse eller av vissa svenska samfälligheter, nämligen sådana
6
Kungl. Maj:ts proposition nr 217.
som enligt vad förut sagts icke utan tillstånd få förvärva fast egendom eller
gruva eller idka gruvdrift. Har dylikt förbehåll intagits i bolagsordningen,
äger bolaget således fritt förvärva fastighet och gruvegendom samt idka gruvdrift.
De nu anförda bestämmelserna äro upptagna i lagens 2 §.
I 12 § stadgas vissa inskränkningar i rätten att överlåta aktier i svenskt
aktiebolag vars aktiebrev skola vara ställda till viss man. De bolag som här
avses äro sådana som redan före lagens ikraftträdande (den 31 maj 1916) förvärvat
antingen fastighet med en areal av mer än 1,000 hektar eller vattenfall
av viss kapacitet eller ock gruva. Bestämmelsen innehåller i huvudsak att
sådant bolags aktier, vilka då lagen trädde i kraft ägdes av svenska medborgare,
samfälligheter eller stiftelser, icke få överlåtas å utländsk medborgare,
samfällighet eller stiftelse och ej heller å svenskt bolag eller svensk förening
som enligt 2 § allenast med Konungens tillstånd äger förvärva fastighet
eller gruva. Därjämte föreskrives att aktier som äro underkastade dylik inskränkning
skola förses med påskrift därom. Undantag från förbudet mot
överlåtelse av aktierna kan beviljas av Konungen, örn bolaget icke vidare är
innehavare av egendom av det slag eller den omfattning som nyss nämnts.
Men även oberoende härav äger Konungen att — beträffande samtliga av
inskränkningen berörda aktier eller för viss aktiepost — medgiva ett bolag
befrielse från inskränkningen. Införes i bolagsordningen sådant förbehåll som
avses i 2 §, må därefter, jämlikt stadgande i 13 §, aktie beträffande vilken
förbehållet ej gäller förvärvas utan hinder av vad 12 § innehåller.
Jämlikt 14 § kan sådant aktiebolag som avses i 12 § under vissa omständigheter
vara berättigat att utan Konungens tillstånd förvärva fastighet eller
gruvegendom eller idka gruvdrift, oaktat bolagsordningen icke innehåller sådant
förbehåll som nyss nämnts. Förutsättningarna härför äro dels att vid
lagens ikraftträdande svenska medborgare voro ägare antingen av mer än
fyra femtedelar av aktierna i bolaget eller, örn bolaget har aktier med olika
röstvärde, av minst så många aktier att röstetalet för dem utgör mer än
fyra femtedelar av röstetalet för bolagets samtliga aktier, dels ock att brev
å nämnda antal aktier försetts med påskrift enligt 12 § därom att de icke få
överlåtas å utländska medborgare eller med dem jämställda rättssubjekt.
Rörande tillkomsten av 1916 års lag må här anmärkas följande.
Den 2 juli 1915 remitterades till lagrådet ett inom justitiedepartementet upprättat
förslag till lag om kontroll å vissa förvärv av rätt till fast egendom eller
gruva. För utländska rättssubjekt skulle enligt förslaget dylika förvärv vara
beroende av Konungens för visst fall givna tillstånd. Vad anginge svenska
bolag eller föreningar skulle sådana samfälligheter icke i allmänhet äga förvärva
fast egendom eller idka gruvdrift. Dock kunde Konungen giva bolag
eller föreningar, för vilka inskränkningen gällde, antingen allmänt tillstånd
eller tillstånd för visst fall till dylikt förvärv eller verksamhet. Svenskt aktiebolag,
vars aktier skulle vara ställda till viss man, erhöll emellertid enligt
förslaget full frihet i nämnda avseenden, så framt bolaget i sin bolagsordning
intagit förbehåll att utan Konungens tillstånd bolagets aktier icke finge genom
Kungl. Maj:ts proposition nr 217.
7
teckning eller överlåtelse förvärvas av utländska eller vissa angivna svenska
rättssubjekt. — Förslaget innehöll vidare föreskrifter, i huvudsak överensstämmande
med de i lagens 12 § givna för vilka ovan redogjorts. Däremot
saknades motsvarighet till 13 och 14 §§ i lagen.
I lagrådet uttalades av tre ledamöter den meningen att de fall då fritt förvärv
av fastighet och gruva finge äga rum borde utvidgas. Två av lagrådets
ledamöter yttrade härom: Vid förslagets avfattande hade det ansetts nödigt att
dylikt förbehåll avsåge alla bolagets aktier. Detta syntes dock vara att gå
för långt. Syftet med stadgandet måste vara att genom förbehållet övervägande
utländskt inflytande å bolagets angelägenheter skulle vara utestängt.
Nämnda syfte syntes kunna med tillräcklig säkerhet nås, örn man uppställde
allenast den fordran att minst en viss kvotdel av bolagets aktier eller, där enligt
bolagsordningen alla aktier icke medförde lika rösträtt, av samtliga aktiers
hela rösttal skulle vara bunden. Kvotdelens storlek borde bestämmas i
lagen och gränsen sättas så lågt som med bibehållande av nödig trygghet mot
ett övervägande utländskt inflytande inom bolaget kunde ske.
I anledning av den sålunda inom lagrådet uttalade meningen samt vissa
andra vid granskningen i lagrådet gjorda erinringar blev förslaget underkastat
viss omarbetning, därvid bl. a. bestämmelser motsvarande de nuvarande 13 och
14 §§ infogades i förslaget. Vid avlåtande av proposition i ämnet till 1916 års
riksdag anförde departementschefen i fråga örn den utvidgning av friheten från
koncessionstvånget varom lagrådets majoritet hemställt: Det förbehåll, vars
införande i bolagsordning skulle för aktiebolaget medföra rätt att fritt förvärva
ifrågavarande slag av egendom, hade i det omarbetade förslaget till omfattningen
begränsats, så att detsamma endast behövde gälla viss del av bolagets aktier.
Denna del hade bestämts så, att vid varje tid minst tre fjärdedelar av
bolagets aktier eller, örn aktier med olika röstvärde funnes, minst det antal aktier,
att röstetalet för dem utgjorde tre fjärdedelar av röstetalet för bolagets
samtliga aktier, skulle innehavas av svenska medborgare eller andra svenska
rättssubjekt beträffande vilka icke ansetts föreligga fara för ett övervägande
utländskt inflytande. Den ståndpunkt det till lagrådet remitterade förslaget
intoge i berörda hänseende vore obestridligen den enda som gåve fullständig
trygghet; särskilda förhållanden, framför allt aktiemajoritetens fördelning på
flera eller färre händer samt de för bolaget gällande bestämmelserna örn begränsning
av rösträtten å bolagsstämma, kunde nämligen tänkas föranleda
kombinationer enligt vilka jämväl en ganska ringa kvotdel av bolagets aktier
beredde innehavaren ett mycket starkt, kanske för tillfället övermäktigt inflytande
i bolagets angelägenheter. Men en praktiskt sett tillfredsställande trygghet
syntes dock vinnas även genom ett förbehåll med den nu i förslaget upptagna
begränsningen, och då det givetvis vore i hög grad önskvärt att det inhemska
näringslivets frihet icke inskränktes mera än förhallandena med nödvändighet
påkallade, syntes en sådan lindring av det remitterade förslagets
bestämmelser vara att förorda.
Lagutskottet vid 1916 års riksdag yttrade härom följande: Det syntes ut
skottet
antagligt att en bestämmelse, som innehölle att ett sådant förbehåll var -
8
Kungl. Majlis proposition nr 217.
om här vore fråga måste avse bolagets samtliga aktier, komme att medföra
svårigheter för ett stort antal nu befintliga svenska bolag, åt vilka utan fara
kunde medgivas lättnad i koncessionstvånget. Detta gällde särskilt om, på
sätt utskottet föresloge, möjligheten att erhålla allmänt tillstånd bortfölle.
Säkerligen kunde i det stora flertalet bolag en viss aktieminoritet innehavas
av utlänningar och med dem i förevarande hänseende jämställda svenska rättssubjekt
utan att fara för övermäktigt utländskt inflytande förelåge. Men å
andra sidan kunde ifrågasättas, huruvida icke den kvotdel av bolagets aktier,
som enligt förslaget skulle kunna med den i 2 § avsedda verkan högst förbehållas
utlänningar och med dem likställda svenska bolag och föreningar, vore
för högt tilltagen. Sant vore visserligen att med hänsyn till den i 79 § av aktiebolagslagen
aktiebolag medgivna frihet att i bolagsordningen intaga bestämmelse
örn inskränkning i aktieägares rätt att utöva rösträtt någon kvotdel
ej kunde angivas som under alla förhållanden tryggade mot utländskt inflytandes
övervikt. Men så mycket syntes dock ifrågavarande kvotdel böra
begränsas, att icke utländskt innehav av den tillåtna aktieparten kunde, med
stöd av den i nämnda paragraf angivna legala begränsningen i rösträtts utövande,
under vissa förhållanden bereda innehavarna bestämmanderätt i bolagets
angelägenheter å bolagsstämma. Ur denna synpunkt ansåge utskottet
att sådant i bolagsordningen intaget förbehåll, som skulle för bolaget medföra
befrielse från koncessionstvånget, borde innehålla att allenast viss del, vid
varje tid mindre än en femtedel av bolagets aktier, eller, örn aktier med olika
röstvärde funnes, det antal aktier, att röstetalet för dem utgjorde mindre än
en femtedel av röstetalet för bolagets samtliga aktier, finge förvärvas av sådana
rättssubjekt varom här vore fråga. — Lagutskottet hemställde att förslaget
i denna del måtte ändras i enlighet med vad sålunda anförts. Denna
hemställan bifölls av riksdagen.
De sålunda vid lagens tillkomst uppmärksammade spörsmålen om villkoren
för svenska bolags rätt att utan särskilt tillstånd förvärva fast egendom
m. m. blevo, såvitt angår bolag med aktier av olika röstvärde, föremål för förnyad
prövning vid 1 928 års riksdag i anledning av en i första kammaren
av herr C. I. Asplund väckt motion (nr 208). I motionen framhölls
hurusom gällande bestämmelser örn frihet från koncessionstvånget erhållit en
avfattning som för bolag, vilkas aktier hade olika röstvärde, möjliggjorde att
obehindrat förvärva svenska naturtillgångar, oaktat det övervägande antalet
av aktierna funnes på utländska händer. Genom emission av s. k. B-aktier,
för vilka röstvärdet bestämdes till en ringa bråkdel av det för de övriga aktierna
(A-aktierna) gällande, kunde bolagen få medel till mycket stora förvärv
av sådan egendom. Såsom exempel på företag vilka speciellt gåve anledning
till farhågor för att betydelsefulla naturtillgångar kunde på nämnda
sätt övergå i utländsk ägo anfördes vissa norrländska gruvbolag, vilkas aktier
syntes vara begärliga objekt för den utländska spekulationen. Till förebyggande
härav borde ifrågavarande bestämmelser innefatta garanti icke blott
för att röstmajoriteten å bolagsstämma alltid skulle finnas på svenska händer,
utan även, vilket måste anses vara av ändå större betydelse, att större
Kungl. Majlis proposition nr 217.
9
delen av bolagets tillgångar och avkastning skulle tillhöra svenska aktieägare.
I motionen hemställdes fördenskull att riksdagen måtte besluta sådan
ändring i 2 § av 1916 års lag att utlänningars och de i förevarande hänseende
med utlänningar jämställda svenska rättssubjektens förvärvsrätt maximerades
till en femtedel av såväl aktiekapitalet som, där aktierna hade olika
röstvärde, aktiernas sammanlagda röstvärde.
I första lagutskottets utlåtande (nr 27) över motionen framhölls att den
utveckling som försiggått i vissa handels- och industriföretag, särskilt i senare
tid, skulle med all sannolikhet ej hava ägt rum, åtminstone icke i samma
omfattning, därest icke utländskt kapital kunnat erhållas. Beträffande industri-
och handelsföretag som icke företrädesvis avsåge utnyttjandet av svenska
naturtillgångar kunde därför utskottet icke tillstyrka någon åtgärd i motionens
syfte. Vad åter anginge sådana företag som företrädesvis avsåge
utnyttjandet av svenska naturtillgångar — vilka 1916 års lagstiftning närmast
torde hava åsyftat -—- vore förhållandet i viss mån ett annat. I fråga om dessa
kunde nämligen åberopas vissa skäl för att icke blott inflytandet inom desamma
utan också äganderätten till dem bevarades å huvudsakligen svenska händer.
Någon tendens från utländskt håll att slå under sig svensk jord eller andra
svenska naturtillgångar hade dock enligt utskottets uppfattning icke i någon
anmärkningsvärd grad framträtt efter tillkomsten av 1916 års bestämmelser,
och en lagändring syntes därför icke för det dåvarande vara av behovet påkallad.
Skulle emellertid framdeles en dylik tendens yppa sig, kunde naturligen
åtgärder i anledning därav vidtagas. — Utskottet hemställde att motionen
icke måtte föranleda någon åtgärd, och denna hemställan bifölls av
riksdagen.
Under innevarande år har inom justitiedepartementet utarbetats ett utkast
till lag angående ändring i lagen den 30 maj 1916. Enligt
utkastet skulle genom ändring av 2 § föreskrivas, att sådant i bolagsordningen
intaget förbehåll som angives i nämnda lagrum skall i fråga örn bolag med
aktier av olika röstvärde innehålla icke blott att rösttalet för de aktier som må
förvärvas av utlänningar och med dem likställda rättssubjekt städse skall utgöra
mindre än en femtedel av rösttalet för samtliga aktierna i bolaget, utan
även att de sålunda obundna aktierna skola representera mindre än en femtedel
av bolagets hela aktiekapital. Såsom övergångsbestämmelser upptogos dessutom
i utkastet åtskilliga stadganden, som beträffande bolag vilkas aktiebrev
skola vara ställda till viss man och i vilka aktier med olika röstvärde finnas
skulle ersätta föreskrifterna i 12, 13 och 14 §§ i 1916 års lag. Därest sådant
bolag vid den föreslagna lagens ikraftträdande ägde eller innehade naturtillgångar
av den art och omfattning som angives i 12 § eller ock ägde aktier
i svenskt bolag som i sin tur innehade sådan egendom, skulle de av bolagets
aktier som vid nämnda tidpunkt ägdes eller vore tecknade av svenska rättssubjekt
eller som därefter emitterades vara underkastade inskränkningar beträffande
förfoganderätten på sätt 12 § föreskriver. Stadgandet i samma lagrum
om skyldighet för bolagsstyrelsen att förse spärrade aktier med påskrift
10
Kungl. Majlis proposition nr 217.
skulle äga motsvarande tillämpning i fråga örn de aktier som komme att träffas
av förslagets nyssnämnda spärregler. Likaledes skulle möjlighet till dispens
från inskränkningarna i fråga örn rätten till överlåtelse av aktier förefinnas
i samma utsträckning som i 1916 års lag, och införande i bolagsordningen
av förbehåll av det innehåll som 2 § i dess föreslagna nya lydelse angåve
skulle medföra, att aktier som ej omfattades av förbehållet finge överlåtas
utan hinder av förbudsbestämmelserna. Om vid lagens ikraftträdande svenska
medborgare, svenskt handelsbolag, vari icke funnes utländsk bolagsman, eller
svenskt aktiebolag, i vars bolagsordning intagits förbehåll av nyss angivna beskaffenhet,
ägde så många aktier i bolag som avsåges i förslagets mot 12 §
svarande stadgande, att de motsvarade mer än fyra femtedelar av hela aktiekapitalet,
och tillika rösttalet för dem utgjorde mer än fyra femtedelar av rösttalet
för bolagets samtliga aktier, skulle bolaget vara berättigat att utan särskilt
tillstånd förvärva fastighet eller gruvegendom eller idka gruvdrift, sedan brev
å nämnda antal aktier försetts med påskrift om att de icke finge överlåtas å
utländska eller likställda svenska rättssubjekt. Slutligen innehöll utkastet
stadganden vilka anknöto till 15 och 16 §§, 18 § andra stycket samt övergångsbestämmelserna
i 1916 års lag.
över detta lagutkast jämte en likaledes inom justitiedepartementet upprättad
promemoria i ämnet ha, efter remiss den 30 januari 1934, yttranden avgivits av
kommerskollegium, patent- och registreringsverket, rikskommissionen för ekonomisk
försvarsberedskap samt styrelserna för Sveriges industriförbund och
Svenska bankföreningen. Kommerskollegium har jämte det egna utlåtandet
avlämnat yttranden av fullmäktige i järnkontoret samt Svenska trävaruexportföreningen.
Patent- och registreringsverket förklarar sig icke ha något att erinra mot förslaget.
Bikskommissionen för ekonomisk försvarsberedskap uttalar att — förutsatt
att en lag i ämnet av föreslaget innehåll kunde befinnas verksamt gagna det
avsedda syftet — kommissionen hade anledning att ur synpunkten av de intressen
som kommissionen hade att befrämja med tillfredsställelse hälsa tillkomsten
av en sådan lag. Kommissionen anför ytterligare:
Särskilt framstode det för kommissionen som olämpligt, att naturrikedomar,
vilka vi hade att i främsta rummet lita till under tider då vi mer än eljest vore
hänvisade till våra egna inom landets gränser förefintliga materialresurser,
disponerades av utlänningar eller av företag, vari ett utländskt kapitalintresse
hade tillfälle att göra sig gällande. Det kunde härvid även vara av betydelse
att förhindra, att de ifrågavarande naturtillgångarna till följd av dylikt utländskt
intresseskap under fredstid utnyttjades på ett sätt som förringade eller
utplånade deras värde ur krigsberedskapssynpunkt. Då det visat sig att anordningen
med utgivande av aktier med olika röstvärde kommit till användning
beträffande svenska bolag som i förevarande sammanhang vore av särskild
betydelse för försvarsberedskapen, ansåge rikskommissionen angeläget att åtgärder
vidtoges, varigenom de utvägar i möjligaste mån tillstängdes som nyssnämnda
anordning öppnade för motverkande av syftet med de i 1916 års lag
stadgade inskränkningarna i rätten för utlänningar att förvärva fast egendom
eller idka gruvdrift här i riket.
Kungl. Majlis proposition nr 217.
11
Även kommerskollegium uttalar sig för införandet av skärpta bestämmelser
i den riktning förslaget avser. Sin uppfattning härutinnan motiverar kommerskollegium
sålunda:
Utvecklingen under senare år torde ha givit visst stöd för farhågorna att
blott och bart begränsningen med hänsyn till rösträtten icke kunde anses tillfyllestgörande
för säkrande, att svenska intressen bleve i tillbörlig utsträckning
bestämmande i ledningen av ett bolags angelägenheter. I alldeles särskild
grad hade detta framträtt i fråga örn vissa gruvföretag i Norrland. Det
vore att befara att utländska innehavare av en faktisk, övervägande andel
av aktiekapitalet i dessa företag skulle kunna framtvinga ett sådant ensidigt
och starkt forcerat uttagande av de nu kända malmtillgångarna som skulle
kunna närma sig rovbrytning. Å andra sidan skulle en mera måttlig brytning
i samband med prospektering, gruvundersökningar, anrikningsexperiment
och annan försöksverksamhet av samma art som hittills bedrivits i långt högre
grad kunna anses motsvara företagets intressen, sedda på längre sikt, liksom
även befolkningens i de av verksamheten berörda trakterna och med
största sannolikhet folkhushållet i övrigt. Med hänsyn härtill funne kollegium
det tillrådligt, att åtgärder vidtoges för att så vitt möjligt säkra att ett
övervägande finansiellt aktieägareintresse bibehölles på svenska händer. Visserligen
torde man härmed icke kunna förebygga att utländskt kapital under
andra former, exempelvis såsom lån, eventuellt även med tillförsäkrad. vinstandel,
kunde erhålla visst inflytande. Men den närmast föreliggande risken i
sådant hänseende torde få anses representeras av ett i kapitalhänseende dominerande
förvärv av s. k. B-aktier. Kollegium ansåge därför välbetänkt att
nödiga restriktioner i fråga om sådant förvärv vidtoges.
Emellertid finner kommerskollegium det kunna starkt ifrågasättas huruvida
restriktionerna böra vara så långt gående som enligt förslaget avsetts.
Det borde enligt kollegiets mening övervägas om icke det angivna målet för
lagstiftningen kunde anses ernått, därest — med bibehållande av nu gällande
bestämmelser i fråga om rösträtten — sådana villkor för aktieförvärv genomfördes,
varigenom trygghet skulle vinnas att vid varje tillfälle mer än hälften
—- eller eventuellt möjligen minst tre femtedelar ■—• av hela aktiekapitalet befunne
sig på svenska händer. En begränsning av rätten för utlänning till förvärv
av aktier till mindre än hälften av hela aktiekapitalet skulle innebära,
att det övervägande flertalet av existerande svenska bolag, i vilkas aktiekapital
inginge aktier med olika rösttal, icke skulle beröras av författningsändringen.
En dylik begränsning torde jämväl få anses innebära en väsentligt minskad
risk för sådana för Sveriges export eller andra förbindelser med utlandet skadliga
följder som lagändringen kunde tänkas medföra med hänsyn till att utländska
direkta eller indirekta intressen redan funnes i svenska företag som
skulle beröras av lagstiftningen.
Svenska trävaruexport föreningen — vars yttrande kommerskollegium i fråga
örn restriktionernas omfattning åberopar — uttalar att lagstiftningen på
ifrågavarande område icke bör vara strängare än att den å ena sidan lämnar
behörigt skydd för landets naturtillgångar, men å andra sidan icke i verkligheten
omöjliggör att utländskt kapital intresseras för svenska företag som avses
i 12 § av 1916 års lag. Med hänsyn härtill anser föreningen att det bör
övervägas huruvida icke — med bibehållande av gällande rösträttsbestämmelse
12
Kungl. Maj:ts proposition nr 217.
■— utlänning kunde medgivas rätt att förvärva aktier representerande mer än
en femtedel, dock alltid mindre än hälften, av aktiekapitalet.
Styrelserna för Sveriges industriförbund och Svenska bankföreningen, vilka
avgivit gemensamt yttrande, ha i fråga örn behovet av den föreslagna lagändringen
anfört:
Styrelserna ansåge sig böra såsom sin mening framhålla osannolikheten
av att utländskt intresse skulle vilja gå in för förvärvande av den övervägande
delen av ett på exploatering av naturtillgångar i vårt land inrättat bolag under
annan förutsättning än att, på ett eller annat sätt, tillräckligt inflytande
på förvaltningen av bolagets angelägenheter vore förvärvaren tillförsäkrat.
Denna synpunkt hade tydligen icke varit helt obeaktad vid förslagets övervägande
och avfattande. I den remitterade promemorian hade nämligen framhållits
önskvärdheten av att lagstiftningen om bulvanförhållande i fråga örn
fast egendom utsträcktes till att gälla även beträffande förvärv och innehav
av gruvrättigheter ävensom av aktier i bolag vilka avsåges i 1916 års lag. Styrelserna
holle för antagligt, att därest dylika bulvanstadganden av tillfyllestgörande
innebörd eller förslag därtill funnits, frågan örn de nu föreslagna ändringarna
av 1916 års lag icke skulle hava uppkommit.
Till spörsmålet om hur stor del av aktiekapitalet i de med förslaget avsedda
bolagen lämpligen bör förbehållas svenska medborgare intaga styrelserna för
industriförbundet och bankföreningen samma ståndpunkt som kommerskollegium
och trävaruexportföreningen. Det göres gällande att något sakligt skäl
icke förefinnes att beträffande fördelningen av aktiekapitalet mellan svenskar
och utlänningar tillgripa samma fördelningsregel som i fråga örn rösträtten.
Om i ett bolag mera än fyra femtedelar av rösträtten och mera än hälften eller
eventuellt tre femtedelar av aktiekapitalet äro på svenska händer, torde därmed,
enligt styrelsernas uppfattning, vinnas enahanda trygghet mot obehörigt
inflytande från utländsk sida som enligt förslaget, samtidigt som dylik jämkning
skulle bidraga till att minska de förluster vilka tillfogades aktieägarna
genom begränsningen av marknaderna för aktierna. —— Styrelserna för de
nämnda båda sammanslutningarna ha jämväl ifrågasatt lämpligheten av att
utsträcka den nya lagstiftningen utöver den del av området för 1916 års lag
som avser aktiebolags rätt att ''inmuta mineralfyndighet, förvärva eller bearbeta
inmutad mineralfyndighet eller idka gruvdrift’. Härom anföres följande:
Därest lagstiftningsåtgärd i föreslagen riktning skulle vidtagas, torde det i
varje fall vara angeläget att den icke sträcktes över vidare område än som befunnes
oundgängligen nödigt. Hänsyn borde härvid tagas till den både praktiska
och principiella skillnad som rådde mellan å ena sidan förfogande över
fast egendom och å andra sidan disponerande av gruva. Vid gruva underginge
naturtillgångarna substansminskning; genom brytningen, som kunde företagas
i så snabb takt som gruvägaren funne lämpligt, uttoges naturtillgångar
som icke kunde ersättas. Annorledes med fastigheter. Deras tillgodogörande
skedde genom nyttjande utan substansminskning. Till förhindrande av att
detta nyttjande ägde rum på sätt som strede mot nationalekonomiska och sociala
intressen, hade en omfattande skyddslagstiftning skapats, varav framför allt
kunde erinras örn skogsvårds-, vanhävds- och stadsplanelagarna med alla till
dem anslutna författningar. Denna lagstiftning vore tillämplig mot en var
ägare, oberoende av huruvida han vore svensk eller utländsk.
Kungl. Maj:ts proposition nr 217.
13
I anslutning till de sålunda gjorda uttalandena för en begränsning av den
föreslagna lagens räckvidd anföra styrelserna ytterligare följande:
Det syntes så mycket mera betydelsefullt att stor försiktighet iakttoges på
här ifrågavarande lagstiftningsområde som hela spörsmålet rörande mot utlandet
riktad förbudslagstiftning vore av särdeles ömtålig natur. Vårt lands
industri vore i förhållandevis större omfattning än i kanske något annat land
inriktad på export. Stora företag i vårt land hade dessutom för framgången
av sin verksamhet behov av bolagsanordningar i utlandet eller av samverkan
med i utlandet belägna företag. Givet vore att man borde räkna med faran
för att onödigt stränga eller mindre väl avvägda åtgärder från svensk sida
som syftade till att i viss mån avspärra vårt land gentemot utlandet kunde
från utländsk sida föranleda motåtgärder av för vårt näringsliv menlig beskaffenhet.
För visso skulle det sålunda kunna inträffa, att det gagn man genom
skärpta förbudsbestämmelser åsyftade icke komme att uppväga de skador
som genom dem komme att, ekonomiskt och därmed även socialt, drabba
vårt land. Det torde icke vara tillfyllest att hänvisa till de dispensmöjligheter
som skulle inrymmas i de nya föreskrifterna. Dessa föreskrifter vore,
såvitt anginge bolag som inrättat sig efter den sedan år 1916 gällande lagen,
av retroaktiv beskaffenhet och redan för den skull ägnade att föranleda oro.
Ett ytterligare skäl för varsamhet vore ärendets föga utredda skick. Styrelserna
hänvisade till vad förut yttrats rörande behövligheten av en undersökning
örn kompletterande av gällande lags stadganden mot bulvanförhållanden.
Även från andra synpunkter tarvades överväganden. Exempelvis kunde påpekas
den flytande gränsen, praktiskt sett, mellan aktiekapital och sådant
kapital åt vilket givits form av lån.
Fullmäktige i järnkontoret ha i sitt yttrande bland annat anfört, att örn man
ansåge att införandet av 1916 års lag varit ett steg i rätt riktning och att
lagstiftningen på området borde efter de erfarenheter som nu förelåge ytterligare
utbyggas — till vilka frågor fullmäktige dock ställde sig mycket tveksamma
— ingen annan erinran torde kunna göras mot lagutkastet än att det
fortfarande lämnade möjligheter öppna för att utländskt kapital skulle komma
till användning för utnyttjande av svenska naturtillgångar och att därmed en
viss risk för obehörigt inflytande på utvecklingen av svenskt näringsliv fortfarande
kvarstode. Fullmäktige syftade icke blott på frågan om önskvärdheten
av åtgärder mot försök att kringgå förbud mot aktieförvärv genom bulvaner
utan även på den mera lojala upplåning av kapital i utlandet som flerstädes
torde förekomma för möjliggörande av naturtillgångars förvärvande och utnyttjande.
Även i detta fall kunde man utan särskild svårighet konstruera upp
risker för obehörigt utländskt inflytande.
I skrivelse till Kungl. Maj :t den 20 februari 1934 ha de svenska förvaltarna
i aktiebolag et Kreuger & Tolls konkursbo hemställt att i det ifrågasatta lagförslaget
undantag måtte göras för sådana aktier vilka vid tiden för lagens
ikraftträdande ägdes av konkursboet. Till stöd härför har i huvudsak anförts,
att bolagets ägodelar före konkursen väsentligen tillhörde utländska medborgare
och av bolaget förvärvats med tillgångar som till större delen tillskjutits
av utlänningar, att med hänsyn till de i konkursen bevakade fordringarna
konkursboets tillgångar i realiteten borde anses vara till omkring 73 procent
14
Kungl. Maj:ts proposition nr 217.
Departe
ments
chefen.
ägda av utlänningar, samt att det ifrågasatta förbudet mot försäljning till
utlänning av B-aktier, såvitt anginge tillgångar som tillhörde konkursboet,
materiellt sett skulle innebära att förbudet erhölle retroaktiv verkan och därigenom
lände till skada för de till större delen utländska borgenärerna. Dessa
skulle nämligen genom lagändringen inskränkas i sin på nu gällande lagstiftning
grundade frihet att på den internationella marknaden avyttra tillgångarna
och se sina utsikter att återvinna något av sina förluster begränsas till det
pris som kunde ernås på den åtminstone för vissa av bolagets tillgångar av
naturliga skäl ganska snäva svenska marknaden.
Här må vidare anmärkas, att det förutnämnda vid 1928 års riksdag väckta
förslaget örn ändring av 2 § i 1916 års lag av motionären åter framförts genom
motion i första kammaren till årets riksdag (nr 246).
Den år 1916 genomförda lagstiftningen innebar ett fullföljande av de syften
som man långt tidigare sökt uppnå genom lagbestämmelser örn förbud
för utländska medborgare att förvärva fast egendom eller idka gruvdrift utan
särskilt tillstånd. De vid tiden för lagens tillkomst gällande stadgandena,
vilka tillkommit innan näringslivet iklätt sig moderna former, kunde icke
längre fylla sitt ändamål att skydda landets naturtillgångar mot utländsk
exploatering. Genom aktieköp eller i varje fall genom anlitande av aktiebolagsformen
hade, enligt undersökningar som vid nämnda tid företogos,
skogsegendomar och malmfyndigheter av högst betydande omfattning kommit
under utlänningars bestämmanderätt med därav följande risk för dessa
naturtillgångars utnyttjande till skada för det inhemska näringslivet. Även
torvmossar och vattenfall voro föremål för den utländska spekulationen. Å
andra sidan hade otvivelaktigt tillströmningen av utländskt kapital under
dåvarande förhållanden i hög grad bidragit till utvecklingen av den inhemska
industrin och av näringslivet överhuvud. Med hänsyn härtill ansågs en viss
försiktighet böra iakttagas vid införandet av en lagstiftning som enligt sin
natur måste medföra vittgående inskränkningar i det ekonomiska livets rörelsefrihet.
De genom 1916 års lag införda restriktionerna med avseende å bolagens
förvärv av fastigheter och gruvor samt beträffande omsättningen av
aktier i bolag, vilka voro i besittning av mera betydande naturtillgångar, blevo
fördenskull icke av den stränghet att en fortsatt placering av utländskt kapital
i svenska företag av nämnda slag omöjliggjordes. Syftet att förebygga
att svenska företag i ännu större utsträckning än som redan skett komme
under övervägande utländskt inflytande antogs kunna vinnas genom bestämmelser
vilka under alla förhållanden garanterade, att en på aktieinnehav grundad
röstövervikt städse stannade hos svenska medborgare eller företag i vilka
en sådan övervikt vore säkerställd. Där så icke var fallet skulle ytterligare
förvärv av fastigheter och gruvor vara beroende av Konungens tillstånd.
Såsom av det föregående framgår, gjordes redan vid lagens tillkomst uttalanden
vilka gåvo uttryck åt tvivelsmål rörande de nämnda föreskrifternas
effektivitet. Under senare år har uppmärksamheten tid efter annan fästs
på vissa förhållanden som varit ägnade att ingiva farhågor i nämnda
Kungl. Majlis proposition nr 817.
15
hänseende. Den förut antydda metoden att inskränka röstvärdet för Baktier
till en ringa bråkdel av röstvärdet för A-aktierna bär efter lagens tillkomst
kommit till användning i en utsträckning som tidigare svårligen kunnat
förutses. Bland de bolag med avseende å vilka en dylik anordning träffats
märkas sådana som äro ägare till avsevärda och för landet i dess helhet mycket
betydelsefulla naturtillgångar, och det "torde vara otvivelaktigt att den bestämmanderätt
över dessa tillgångar som 1916 års lagstiftning avsåg att förbehålla
åt svenska medborgare kan i hög grad inskränkas därigenom att en
mera betydande del av aktierna i dylika bolag kommer under utlänningars
äganderätt. Det synes under sådana förhållanden angeläget att i den mån så
kan ske avskära de möjligheter att äventyra lagens syfte som enligt senare års
erfarenhet visat sig föreligga.
Det förutnämnda lagutkastet avsåg i huvudsak dels att skärpa de i 1916
års lag angivna förutsättningar under vilka svenska bolag med aktier av olika
röstvärde äga förvärva fastigheter och gruvor utan Kungl. Maj:ts tillstånd,
dels att förhindra att sådana aktier i jord- och gruvägande bolag som vid den
föreslagna lagens ikraftträdande ägas av svenska medborgare bliva överlåtna å
utlänningar i större omfattning än som kan anses förenligt med den ifrågavarande
lagstiftningens syfte.
Det har anmärkts att de föreslagna bestämmelserna givits alltför stor räckvidd.
Sålunda ha styrelserna för Sveriges industriförbund och Svenska bankföreningen
gjort gällande att lagändringen borde avse allenast rätten att förvärva
gruvegendom och idka gruvdrift, på vilket område behovet av skärpta
föreskrifter mest framträtt, men däremot icke rätten till fastighetsförvärv. Beträffande
fastigheter vore nämligen gällande skogsvårds- och vanhävdslagar
tillfyllest ur nationalekonomiska och sociala synpunkter. En begränsning av
angivet slag lärer emellertid svårligen vara genomförbar med hänsyn därtill
att 1916 års lag överhuvud icke gör någon skillnad mellan de däri avsedda olika
slagen av naturtillgångar, fastigheter, gruvor och vattenfall. Det torde icke
föreligga tillräckliga skäl att i detta avseende nu rubba grunderna för lagstiftningen.
Även i fråga örn landets jord- och skogsegendomar måste det
otvivelaktigt anses vara av allmänt intresse att det utländska kapitalet icke
vinner alltför stort inflytande, örn än någon tendens i sådan riktning för närvarande
icke torde ha gjort sig gällande.
Första lagutskottet vid 1928 års riksdag framhöll den ur nu ifrågavarande
synpunkter betydelsefulla skillnaden mellan företag vilkas verksamhet företrädesvis
avse direkt tillgodogörande av naturtillgångar och sådana för vilka
användningen av en viss naturtillgång blott utgör ett led i en betydande industriell
verksamhet. De skäl som med fog kunna anföras för att ett företag
av förstnämnda typ bör vara underkastat restriktioner av det slag lagutkastet
avser lära icke äga på långt när samma bärkraft då det gäller företag av den
senare typen, även örn dessa äro innehavare av svenska naturtillgångar av i
och för sig ej ringa omfattning. Att i lagstiftningen göra någon skillnad
mellan företag av ena eller andra slaget torde dock icke vara möjligt. Det
måste härvidlag ankomma på Kungl. Majit att träffa avgörande efter omstän
-
16
Kungl. Maj:ts proposition nr 217.
digheterna i de särskilda fallen, och det är uppenbart att vid den prövning som
sålunda skall äga rum i främsta rummet bör komma i betraktande huruvida
ett företags verksamhet huvudsakligen går ut på exploatering av naturtillgångar
eller örn så icke är fallet. Även naturtillgångarnas beskaffenhet bör
naturligen härvidlag beaktas.
I några av de avgivna yttrandena har ifrågasatts huruvida icke lagutkastet
gått längre än av omständigheterna vore påkallat, då det i fråga örn aktiekapitalets
fördelning mellan svenska och utländska rättssubjekt kräver, att
mer än fyra femtedelar skall finnas på svenska händer för att bolaget skall
vara ställt utanför koncessionstvånget. Utkastet innebär, såvitt angår de krav
som uppställas för rätten att fritt förvärva fast egendom och gruva, att bolag
med aktier av olika röstvärde skola vara underkastade samma regler som bolag,
vilkas aktier ha lika röstvärde; de spärrade aktierna skulle representera mindre
än en femtedel av såväl aktiekapitalet som rösttalet för samtliga aktierna. Det
kan icke förnekas att den sålunda uppställda regeln i vissa fall skulle kunna te
sig väl sträng med hänsyn därtill att lagstiftningen hittills icke lagt hinder mot
anordningar som möjliggjort en så gott som obegränsad utländsk kapitalplacering.
Emellertid torde vid bedömandet av förevarande spörsmål böra beaktas vad
nyss anförts beträffande de skilda slag av företag som beröras av lagstiftningen.
I åtskilliga fall torde väl beskaffenheten av rörelsen eller naturtillgångarnas
art och omfattning icke kunna anses motivera utestängande av utländskt kapital
i den nämnda omfattningen. I andra fall kunna säkerligen restriktionerna
befinnas vara fullt befogade. Även andra omständigheter än beskaffenheten
av naturtillgångarna och rörelsens syfte kunna härvid komma i betraktande.
Såsom i vissa av de avgivna yttrandena framhållits kan ett utländskt
inflytande utövas även på grund av kapitalplacering i form av lån.
Risken för att lagstiftningen på denna väg skulle kunna kringgås torde i
förekommande fall kunna i viss mån neutraliseras genom att villkoren för
fastighetsförvärv och utländsk kapitalplacering i aktier skärpas. Ehuru goda
skäl kunna anföras för att såsom huvudregel uppställa att minst tre femtedelar
av aktiekapitalet skall finnas på svenska händer för att bolaget skall
vara ställt utanför koncessionstvånget, torde det — med hänsyn till möjligheten
av dispens, när den i lagen fastslagna regeln skulle föranleda mindre
önskvärda konsekvenser — ur nyss anförda synpunkter vara tillrådligt att
bibehålla den i utkastet föreslagna regeln att mera än fyra femtedelar skall
finnas på svenska händer.
I den remitterade promemorian anfördes att frågan om åtgärder mot försök
att kringgå förbud mot aktieförvärv genom bulvaner komme att vinna ökad
aktualitet efter införandet av stadganden av det slag utkastet innehölle samt
att det därför torde vara angeläget att undersöka möjligheterna att utsträcka
den förefintliga lagstiftningen örn bulvanförhållande i fråga om fast egendom
till att gälla även bulvanförhållande beträffande förvärv och innehav av aktier
i bolag vilka avses i 1916 års lag. Behovet av dylik bulvanlagstiftning har
ock framhållits i vissa av de avgivna yttrandena. I anledning härav vill jag
meddela att inom justitiedepartementet utarbetats ett utkast till lag örn bulvan
-
Kungl. Majlis proposition nr 217.
17
förhållande i fråga om aktier i vissa bolag. Uti detta upptagas stadganden
om straff för den som med avseende å aktier framträder såsom bulvan för
någon som enligt lag ej må förvärva dessa aktier samt örn dylika bulvanförhållandens
avveckling. Sedan från vissa myndigheter och sammanslutningar
infordrade yttranden inkommit, torde jag få tillfälle att inför Kungl.
Majit anmäla denna fråga.
Då styrelserna för industriförbundet och bankföreningen uttalat att örn
bulvanstadganden eller förslag därtill funnits, frågan örn ändringar i 1916
års lag antagligen icke skulle ha uppkommit, synas styrelserna vara av en
uppfattning rörande betydelsen av de ifrågasatta lagändringarna som jag icke
kan biträda. Enligt de gällande stadgandena i 1916 års lag finnes intet hinder
för att B-aktier motsvarande den övervägande delen av ett bolags hela
aktiekapital övergå i utländsk ägo, utan att bolaget därför blir underkastat
lagens kontrollföreskrifter beträffande förvärv av fastigheter och gruvegendom.
Det torde vara uppenbart att, där utländskt kapital i sådan omfattning
investeras i ett bolag, ett mycket stort utländskt inflytande på bolagets förvaltning
kan erhållas utan användande av bulvaner. Med hänsyn bland annat
härtill synes det icke med fog kunna göras gällande att den nu ifrågavarande
lagändringen skulle kunna ersättas av en lagstiftning riktad mot bulvanförhållanden
i fråga örn aktieinnehav.
Av styrelserna för industriförbundet och bankföreningen liksom av förutnämnda
konkursförvaltare ha framställts erinringar, grundade därpå att den
föreslagna lagen skulle i visst avseende erhålla ''retroaktiv’ verkan till förfång
för enskilda personer och företag, vilka tidigare förvärvat ekonomiska intressen
i bolag som beröras av lagändringen. Det ligger i sakens natur att
genomförandet av restriktioner av nu ifrågavarande beskaffenhet kan komma
i konflikt med privatekonomiska intressen. Dessa måste dock uppenbarligen
vika, då såsom nu är förhållandet hänsynen till det allmänna befinnes motivera
restriktionerna. Den omständigheten att i ett speciellt fall utlänningar med
kapitalintressen i svenska företag skulle få finna sig i att marknaden för
större aktieposter begränsades med därav följande risk för värdeminskning,
lärer icke, såsom konkursförvaltarna synas förmena, kunna tillmätas någon
avgörande betydelse. Då det gäller att skydda landets naturtillgångar mot
utländsk exploatering, torde för övrigt lagregler, vilka åsyfta förebyggande
av att utländskt inflytande beredes alltför stort utrymme, vara att föredraga
framför ingripanden i fall då ett sådant inflytande redan hunnit göra sig gällande
och tilläventyrs befinnes vara till skada i de avseenden som framhållits
av kommerskollegium och rikskommissionen för ekonomisk försvarsberedskap
i deras i ärendet avgivna yttranden.
På grund av vad nu anförts har jag ansett mig böra godtaga de grunder på
vilka utkastet bygger. Beträffande vissa särskilda i utkastet upptagna stadganden
torde ytterligare få anföras följande.
Vid utformningen av den i övergångsbestämmelserna upptagna, mot 12 §
första stycket i 1916 års lag svarande regeln örn förbud mot överlåtelse av
aktier, vilka vid den nya lagens ikraftträdande ägas eller äro tecknade av
Bihang till riksdagens protokoll 1934. 1 sami. Nr 217. 2
18
Kungl. Majlis proposition nr 217.
svenska medborgare eller samfälligheter eller vilka efter nämnda tidpunkt
emitterats, torde hänsyn böra tagas till det förhållandet att aktiebolag ej sällan
medelbart genom dotterbolag äger naturtillgångar som i 12 § avses. Regeln bör
därför gälla jämväl i det fall då aktiebolag med aktier av olika röstvärde äger
aktier i svenskt aktiebolag som äger eller innehar sådan egendom som nu
sagts.
I 12 § andra stycket av gällande lag stadgas skyldighet för bolagsstyrelse
att förse sådana aktier, beträffande vilka jämlikt första stycket rätten till
överlåtelse är inskränkt, med påskrift därom. Vad sålunda och i övrigt är
föreskrivet i 12 § andra stycket bör äga motsvarande tillämpning i fråga örn
de inskränkningar i förfoganderätten som föranledas av de i den nya lagen
meddelade föreskrifterna. Ett sådant stadgande torde dock i regel icke medföra
att samtliga aktier som bliva underkastade inskränkning enligt den nya
lagens övergångsbestämmelser behöva förses med påskrift örn inskränkningen.
Örn nämligen en aktie redan är spärrad genom behörig påskrift — antingen
med anledning av förbehåll enligt 2 § i dess nuvarande lydelse eller på grund
av bestämmelserna i 12 och 14 §§ — skall naturligen ny påskrift ej ske. Sådan
åtgärd bör således vidtagas allenast med de aktier som måste spärras enligt
den nya regeln utöver vad som erfordrats enligt den äldre.
Eör att rättsverkan enligt 14 § i 1916 års lag skall inträda fordras, att den
där angivna kvotdelen av aktierna vid lagens ikraftträdande innehades av
svenska medborgare. Anledningen till att aktieinnehav av andra svenska
rättssubjekt icke godkännas i lagen är, enligt vad förarbetena visa, att svenska
bolag och andra samfälligheter i regel icke kunde tänkas vara effektivt
skyddade mot utländskt inflytande vid tiden för ikraftträdandet av 1916 års
lag. Om emellertid vid den nya lagens ikraftträdande aktier i bolag, som
beröras av de nya reglerna, innehavas av annat svenskt aktiebolag, vars bolagsordning
redan innehåller förbehåll som uppfyller den nya lagens krav, bör naturligen
detta senare bolag i förevarande hänseende likställas med svensk
medborgare. Detsamma synes böra gälla i fråga örn svenskt handelsbolag vari
icke finnes utländsk bolagsman.
Den nya lagens ikraftträdande medför att aktiebolag, vari finnes aktier
med olika röstvärde, icke längre skall utan Konungens tillstånd kunna förvärva
fast egendom, innan förbehåll enligt 2 § nya lydelsen intagits i bolagsordningen.
Däremot bör hinder ej möta mot bearbetande av redan inmutad
fyndighet och fortsättande av gruvdrift enligt regler, motsvarande reglerna i
andra stycket av övergångsbestämmelserna till 1916 års lag.
De sålunda föreslagna stadgandena ha icke föranlett någon erinran i de inkomna
yttrandena.»
Föredraganden uppläser härefter förslag till lag angående ändrad lydelse av
2 § lagen den 30 maj 1916 (nr 156) om vissa inskränkningar i rätten att förvärva
fast egendom eller gruva eller aktier i vissa bolag, m. m. av den lydelse
bilaga1 till detta protokoll utvisar samt hemställer, att lagrådets utlåtande över
1 Denna bilaga, vilken är lika lydande med det vid propositionen fogade lagförslaget, bar bär uteslutits.
Kungl. Majlis proposition nr 217.
19
förslaget måtte för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamål inhämtas
genom utdrag av protokollet.
Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan
bifaller Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten.
Ur protokollet:
Ragnar Kihlgren.
20
Kungl. Maj:ts proposition nr 217.
Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj:ts lagråd den 6 mars
1934.
Närvarande:
justitierådet Eklund,
regeringsrådet Aschan,
justitieråden Grefberg,
Forssman.
Enligt lagrådet tillliandakonimet utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden,
hållet inför Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet
den 23 februari 1934, hade Kungl. Majit förordnat, att lagrådets utlåtande
skulle för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas
över upprättat förslag till lag angående ändrad lydelse av 2 § lagen den 30
maj 1916 (nr 156) örn vissa inskränkningar i rätten att förvärva fast egendom
eller gruva eller aktier i vissa bolag, m. m.
Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, hade inför lagrådet föredragits
av hovrättsassessorn C. G. Hellquist.
Lagrådet lämnade förslaget utan anmärkning.
Ur protokollet:
Ragnar Kihlgren.
Kungl. Maj:ts proposition nr 217.
21
Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför
Hans Kungl■ Höghet Kronprinsen-Regeuten i statsrådet
å Stockholms slott den 9 mars 1934.
Närvarande:
Statsministern Hånsson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden
Undén, Schlyter, Wigforss, Möller, Levinson, Vennerström, Leo,
Engberg, Ekman, Sköld.
Chefen för justitiedepartementet, statsrådet Schlyter, anmäler att sedan den
23 februari 1934 till lagrådet remitterats förslag till lag angående ändrad lydelse
av 2 § lagen den 30 maj 1916 (nr 156) örn vissa inskränkningar i rätten
att förvärva fast egendom eller gruva eller aktier i vissa bolag, m. m., lagrådet
i utlåtande den 6 mars 1934 lämnat förslaget utan anmärkning.
Tillika anmäler föredraganden att i skrivelser, vilka den 3 mars 1934 inkommit
till justitiedepartementet, dels Nils Setterwall advokatbyrå såsom ombud
för vissa utländska fordringsägare i Aktiebolaget Kreuger & Tolls konkurs
hemställt, att ifrågavarande förslag icke måtte erhålla tillämpning å
aktier som vid tiden för ikraftträdandet av lag i ämnet ägdes av konkursboet,
dels ock Allmänna svenska elektriska aktiebolaget, Aktiebolaget Elektrolux,
Aktiebolaget Separator, Aktiebolaget svenska kullagerfabriken samt Telefonaktiebolaget
L. M. Ericsson hemställt, att lagförslaget icke måtte föreläggas
riksdagen eller att i allt fall förslaget måtte inskränkas till att omfatta förvärv
av andelar eller aktier i vissa gruvbolag.
Under förmälan att vad i berörda skrivelser anförts icke synts vara av beskaffenhet
att böra föranleda att förslaget frånträdes eller ändras, hemställer
föredraganden att detsamma måtte jämlikt § 87 regeringsformen genom proposition
föreläggas riksdagen till antagande.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan förordnar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten,
att till riksdagen skall avlåtas proposition av
den lindelse bilaga till detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Gösta Tidelius.