Kungl. Majus proposition nr 211.
1
Nr 211.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående reglering
av Norra Östergötlands järnvägsaktiebolags
skuldförhållande till staten m. m.; given Stockholms
slott den 9 mars 1934.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över kommunikationsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
Under Hans Maj:ts
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:
GUSTAF ADOLF.
Henning Leo.
Utdrag av protokollet över kommunikationsärenden, hållet
inför Hans Kungl. Höghet Kr o np rins en-R egen ten i
statsrådet å Stockholms slott den 9 mars 1934.
Närvarande:
Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden
Undén, Schlyter, Wigforss, Möller, Levinson, Vennerström, Leo,
Engberg, Ekman, Sköld.
Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anför chefen
för kommunikationsdepartementet, statsrådet Leo:
Hos Kungl. Majit har Norra Östergötlands järnvägsaktiebolag gjort framställning
örn reglering av bolagets skuldförhållande till staten samt om statslån
å 210,000 kronor till vissa förbättringsarbeten å Mellersta Östergötlands järnvägar
i samband med fusion av bolagets och nämnda järnvägar.
Bihang till riksdagens protokoll 1934. 1 sami. Nr 211.
473 34 1
2
Kungl. Maj.ts proposition nr 211.
Norra Östergötlands järnvägar omfatta banorna Finspång—
Pålsboda (koncession den 19 januari 1872), Finspång—Norsholm (koncession
den 1 september 1882), Pålsboda—örebro (koncession den 13 augusti 1897)
samt Kimstad—Norrköping (koncession den 3 juli 1903), vilka alla hava en
spårvidd av 0.891 meter. Sammanlagda banlängden är 132.3 kilometer. Samtliga
nämnda järnvägar ägas numera av Norra Östergötlands järnvägsaktiebolag.
För anläggning av järnvägen Finspång—Norsholm för en beräknad kostnad
av 1,131,000 kronor beviljade Kungl. Majit den 11 maj 1883 Finspång—Norsholms
järnvägsaktiebolag ett statslån av 500,000 kronor ur allmänna järnvägslånefonden.
För detta lån stadgades bland andra följande villkor:
Annuiteten för låneunderstödets återgäldande beräknades till fem procent å
ursprungliga försträckningsbeloppet, av vilken annuitet först skulle gottgöras
ränta efter fyra och en halv procent å oguldet kapitalbelopp och återstoden utgöra
avbetalning dära. Anstånd med räntans erläggande medgavs för tre år från
lyfteingsdagen, dock icke utöver ett år från den dag, eller den 1 januari 1886,
då järnvägen enligt den meddelade koncessionen senast skulle vara färdig och
öppnad för trafik; och skulle beloppet av den ränta, med vars erläggande anstånd
sålunda medgivits, inbetalas till staten, sedan genom de stadgade annuitetslikviderna
all övrig ränta, med vilken anstånd icke beviljats, blivit gulden
och kapitalet gottgjort, så att efter nämnda tids förlopp med annuitetens erläggande
skulle fortfara så länge, till dess även beloppet av den ränta, med vars
erläggande anstånd medgivits, blivit till staten inbetalt. Kapitalavbetalningen
skulle vidtaga den 1 januari 1889 och i sammanhang därmed gottgörelse ske av
därförinnan upplupen obetald ränta, för så vitt uppskov med densammas erläggande
icke beviljats; och skulle annuiteten sedermera erläggas samma dag varje
år, till dess försträckningen och all därå upplupen ränta blivit till fullo gulden.
Därest till betalning förfallet belopp icke bleve i föreskriven ordning erlagt,
skulle bolaget därå gälda sex procent årlig ränta, intill dess samma belopp
bleve behörigen inbetalt. Järnvägsanläggningen med alla därtill hörande byggnader
och materiel ävensom all bolagets övriga egendom skulle utgöra säkerhet
för den av staten lämnade försträckning och staten till säkerhet för sin fordrans
utbekommande erhålla inteckning i järnvägen med förmånsrätt framför varje
annan fordran.
Lånebeloppet utbetalades i sin helhet till bolaget åren 1883—1886.
Sedermera medgav 1897 års riksdag (skrivelse nr 56), att den ränta, som
enligt gällande föreskrifter borde till riksgäldskontoret erläggas å uteblivna
inbetalningsbelopp för lan till understödjande av enskilda järnvägsanläggningar,
från och med år 1898 skulle å alla dylika lån beräknas efter fem procent för år.
Ifrågavarande lån har sedermera, i samband med järnvägens överlåtelse år
1895 till Norra Östergötlands järnvägsaktiebolag, övertagits av sistnämnda
bolag, som till och med den 1 januari 1932 fullgjort sin betalningsskyldighet
på grund av lånet och därmed nedbringat kapitalskulden till 170,215 kronor
32 öre. Bolagets skuld till staten på grund av nämnda statslån uppgick den
1 januari 1934 till följande belopp:
Kungl. Majlis proposition nr 211.
Kronor.
3
Kapitalskuld:
Förfallen..............
Icke förfallen..........
Ränta, förfallen .........
överränta, förfallen .....
Anståndsränta, ej förfallen
Kronor.
... 35,460: 93
. . 134,754:39 170,215:32
............. 14,539:07
............. 1,250: —
............. 49.093: 75
Summa kronor 235,098: 14
Bolaget åtnjuter sedan i januari 1933 moratorium av sina fordringsägare.
Mellersta Östergötlands järnvägar omfatta banorna Vadstena—Fågelsta
(koncession den 2 maj 1873), Vadstena—Ödeshög jämte hamnspår
till Hästholmen (koncession den 25 juni 1886), Fågelsta—Linköping (koncession
den 16 augusti 1895), Linköping—Ringstorp (koncession den 3 juli
1903), Klockrike—Borensberg (koncession den 7 april 1906) samt Fornåsa—
Motala (koncession den 11 februari 1910). Sammanlagda banlängden är 124.7
kilometer, och banorna hava en spårvidd av 0.891 meter. Numera äro nämnda
järnvägslinjer elektrifierade utom linjerna Vadstena—Ödeshög och Linköping—
Ringstorp.
För anläggning av järnvägen Vadstena—Ödeshög jämte hamnspår för en
beräknad kostnad av 623,270 kronor beviljade Kungl. Maj:t den 26 mars 1887
Fågelsta—Vadstena—Ödeshögs järnvägsaktiebolag ett lån ur allmänna järnvägslånefonden
å 300,000 kronor. För detta lån stadgades i huvudsak enahanda
villkor, som förut återgivits beträffande lån till anläggning av järnvägen
Finspång—Norsholm, dock att tidpunkten för järnvägens färdigställande
och öppnande för trafik var bestämd till den 1 oktober 1889 samt att kapitalavbetalningen
skulle vidtaga den 1 oktober 1892. Statslånet utbetalades åren
1888—1890.
Ifrågavarande banor ävensom nyssnämnda statslån övergingo sedermera till
Mellersta Östergötlands järnvägsaktiebolag.
Bolaget, som till och med år 1925 fullgjorde annuitetsbetalningarna å statslånet,
kunde under åren 1926 och 1927 icke fullgöra sådan betalning samt
trädde på hösten sistnämnda år i likvidation. Jämlikt beslut av 1928 års riksdag
(skrivelse nr 140 i anledning av proposition nr 179) medgav Kungl. Majit
den 24 maj 1928, under förutsättning att en i propositionen nr 179 omförmäld
rekonstruktion av bolaget genomfördes senast den 31 december 1929, att
bolagets skuld på grund av statslånet finge till det belopp, vartill skulden,
inberäknat anståndsräntan, uppginge vid tidpunkten för genomförandet av
nyssnämnda rekonstruktion, bilda ett nytt lån. Det nya lånebeloppet blev
sedermera bestämt till 236,037 kronor 53 öre. Enligt av Kungl. Majit i nyssnämnda
beslut meddelade villkor och bestämmelser skulle annuiteten å det nya
länet beräknas till fem procent å lånebeloppet, varav först skulle gottgöras ränta
å oguldet kapitalbelopp efter fyra och en halv procent och resten utgöra avbetalning
därå; annuitet skulle dock tillsvidare erläggas endast å halva lånebeloppet,
medan annuitetsbetal ningen å återstoden skulle vidtaga först då vissa
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 211.
förutsättningar med avseende å inkomsterna av järnvägsrörelsen inträffat.
Nämnas må i detta sammanhang, att av telegrafverket och statens järnvägar
havda fordringar hos bolaget vid genomförandet av rekonstruktionsplanen
jämlikt bemyndigande av Kungl. Majit utbyttes mot stam- och preferensaktier
i det rekonstruerade järnvägsföretaget.
Det nya bolag, Mellersta Östergötlands nya järnvägsaktiebolag, som enligt
förenämnda rekonstruktionsplan bildades samt övertog ifrågavarande järnvägar
och det nya statslånet, försattes den 1 december 1931 i konkurs. Vid denna
tidpunkt uppgick riksgäldskontorets fordran på grund av statslånet till 245,836
kronor 10 öre, varav kapitalfordran utgjorde 235,447 kronor 43 öre. Genom
exekutiva auktioner den 31 maj 1933 försåldes de skilda järn vägsenheter na och
inropades var för sig av innehavaren av botteninteckning. Järnvägen Vadstena
—Ödeshög jämte hamnspår inropades av riksgäldskontoret för en köpeskilling
av 48,000 kronor.
Med avseende å trafikeringen av Mellersta Östergötlands järnvägar gäller
för år 1934 ett avtal mellan ägarna av de skilda järnvägarna samt Norra Östergötlands
järnvägsaktiebolag, enligt vilket bolaget arrenderar Mellersta Östergötlands
järnvägar mot viss ersättning till ägarna.
I en till Kungl. Majit ingiven skrift den 25 november 1932 meddelade Norra
Östergötlands järnvägsaktiebolag att, sedan undersökning rörande möjligheter
och förutsättningar för en fortsatt trafikering av Mellersta Östergötlands järnvägar
ägt rum genom särskilda sakkunniga, bolaget den 18 augusti samma
år till konkursförvaltningen för Mellersta Östergötlands järnvägar, efter därom
framställd förfrågan, avgivit anbud å förvärvande av sistnämnda järnvägar
och övriga tillgångar för en köpeskilling av 500,000 kronor. Såsom villkor
härför hade bolaget uppställt, att en av bolaget och Norrköping—Söderköping
—Vikbolandets järnvägsaktiebolag den 15 juni 1932 gjord framställning örn
gemensam taxa för bolagens och Mellersta Östergötlands järnvägar samt linjen
Norsholm—Ringstorp vunne bifall, att ett statslån å 340,000 kronor för iståndsättande
av Mellersta Östergötlands järnvägar beviljades på de för lån ur allmänna
järnvägslånefonden vanliga villkoren, att medel för köpesummans likviderande
kunde erhållas genom garanti av de för Mellersta Östergötlands järnvägars
bibehållande intresserade kommunerna och Mellersta Sveriges sockerfabriksaktiebolag,
att överenskommelse rörande rationalisering och utgiftsbesparing
vid Mellersta Östergötlands järnvägar kunde träffas med personalorganisationerna
på sätt undersökningskommitterade föreslagit samt att Norra
Östergötlands järnvägsaktiebolags bolagsstämma godkände köpet. Under med
delande tillika, att villkoret örn överenskommelse med personalorganisationerna
redan uppfyllts, hemställde bolaget på anförda skäl, att bolaget eller annat
bolag, som kunde komma att förvärva Mellersta Östergötlands järnvägar,
måtte erhålla nyss omförmälda statslån å 340,000 kronor.
Sedan fullmäktige i riksgäldskontoret samt väg- och vattenby g gnadsstyr elsen
uttalat sig till förmån för bolagets framställning, anbefalldes utredningsmännen
i fråga örn vissa enskilda järnvägars ekonomiska läge (1932 års järn
-
5
Kungl. Majus proposition nr 211.
vägsekonomiutredning) att under iakttagande av lämnade direktiv avgiva
yttrande och förslag med anledning av vad i ärendet anförts.
Sedermera anmälde 1932 års järnvägscJconomiidredning i skrivelse den 20
december 1933, efter att hava lämnat en redogörelse för vad i saken förekommit,
att förhandlingarna örn en frivillig rekonstruktion av Norra Östergötlands
järnvägsaktiebolag, vilket såsom förut antytts råkat i ekonomiska
svårigheter och erhållit moratorium av sina fordringsägare, icke lett till positivt
resultat samt att utredningsmännen icke kunde se någon möjlighet att då
fortsätta arbetet på denna frågas lösning. Beträffande de mellan utredningsmännen
och nämnda bolag samt andra intressenter förda underhandlingarna
innehåller skrivelsen huvudsakligen följande:
Sedan det visat sig, att Norra Östergötlands järnvägsaktiebolags ekonomiska
ställning icke medgåve ett fullföljande av fusionen med Mellersta Östergötlands
järnvägar genom inköp av desamma, upptogo utredningsmännen, efter
samråd med departementschefen, förhandlingar örn en rekonstruktion av bolaget.
I dessa förhandlingar deltogo, förutom representanter för Norra Östergötlands
järnvägsaktiebolag, ordföranden i obligationsinnehavarnas förtroenderåd,
f. d. översten J. Ekelund samt representanter för Norrköpings stad och
de fordringsägande bankerna, Östergötlands enskilda bank och Skandinaviska
kreditaktiebolaget.
Under förhandlingarnas gång upprättades i slutet av juli 1933 en relconstruhtionsplan,
som var av följande innehåll:
1.
Alla nu förfallna räntor ävensom alla räntor, som belöpa på tiden till och
med den 31/12 1933 å bolagets statslån, obligationslånen av år 1896 och år
1911 samt å bolagets lån hos Skandinaviska kreditaktiebolaget och Östergötlands
enskilda bank, efterskänkas.
Angivna lån uppgå per S1112 1932 till följande kapitalbelopp:
a)
b)
c)
d)
e)
Statslånet, löpande med U/2 % ränta: Kronor.
1) icke förfallet belopp .................. 152,875: 01
2) förfallet belopp ...................... 17,340: 31
3) anståndsränta, som ej skall efterskänkas. . 49,093: 75
Obligationslån av år 1896, löpande med 4V2 % ränta ....
Därav utlottade obligationer kronor 55,000: —.
Obligationslån av år 1911, löpande med 5 % ränta......
Reverslån i Östergötlands enskilda bank ..............
Lån i Östergötlands enskilda bank och Skandinaviska
kreditaktiebolaget ..................................
Kronor.
219,309:07
235,000: —
1,297,000: —
300,000: —
599,591:07
2. Statslånet omlägges från och med 1934 till nytt lån, löpande med 4‘A %
ränta och V» °/o amortering. Med hänsyn till att i detta nya lån intages
anståndsräntan, beräknas lånet komma att lyda å cirka 200,000 kronor,
varför varje annuitet kommer att uppgå till cirka 10,000 kronor.
3. Obligationslånet av år 1896: Den amortering, som förfallit den 31/i= 1932, och
den, som förfaller den 31/12 1933, gäldas den 31/12 1936 och den 31/i2 1937
jämte ränta från och med XU 1934. Räntor och amorteringar för åren 1934
och 1935 gäldas i vanlig ordning enligt för lånet gällande plan. Lånet blir
härigenom slutamorterat den 31l 12 1937.
4. Obligationslånet av år 1911: Uppskov lämnas med amortering av detta lån
under tiden till och med 1937. Räntan å lånet nedsättes från och med
6
Kungl. Majus proposition nr 211.
Vi 1934 från nuvarande 5 % till 4 % och gäldas i vanlig ordning. Amortering
av lånet upptages från och med år 1938.
Räntan kommer sålunda att utgöra under tiden 1934—1937 cirka 52,000
kronor per år. Sedan amortering från och med 1938 upptagits, beräknas
annuiteten till cirka 80,000 kronor per år, varför lånet sålunda skall vara slutamorterat
år 1964.
5. Lånen hos Östergötlands enskilda bank och Skandinaviska kreditaktiebolaget,
enligt vad nyss nämnts uppgående till 899,591:07 kronor, omläggas
på följande sätt: Rytt lån upptages den Vi 1934 å 200,000 kronor
mot samma säkerhet, som gäller för de nuvarande lånen, samt mot 4 %
ränta och 20 års amortering, skolande ränta och amortering räknas från
och med år 1938, varför alltså lånet lämnas räntefritt för åren 1934—1937.
För skillnaden mellan lånens kapitalbelopp per 31/12 1932 och nyssnämnda
200,000 kronor, vilket skillnadsbelopp avjämnats till 700,000 kronor, äga bankerna
låta teckna preferensaktier i bolaget. Rörande dessa aktiers företrädesrätt
hänvisas till punkt 7 i det följande. Stämpeln för de nya aktierna betalas
av bolaget.
6. Förutsättning för nu angivna åtgärders vidtagande är bland annat, att bolaget
genom Norrköpings stad kan erhålla nytt kapital till ett belopp av
200,000 kronor, möjliggörande för bolaget att enligt avgivet och av konkursförvaltningen
i Mellersta Östergötlands järnvägar antaget anbud inköpa
denna järnväg för 500,000 kronor. Förenämnda kapital å 200,000 kronor
föreslås, givetvis under förutsättning av stadens godkännande, anskaffat
antingen genom lån från staden mot 5 % ränta eller stadens borgen eller ock
genom att staden tecknar preferensaktier till motsvarande belopp. I sistnämnda
fall betalas stämpeln för aktierna av bolaget.
7. Därest såväl bankerna som staden teckna aktier enligt förenämnda förslag,
vidtages sådan förändring uti bolagsordningen, att aktierna uppdelas i tre
serier:
a) stamaktier, motsvarande det nuvarande aktiekapitalet,
b) preferensaktier A å 700,000 kronor med företrädesrätt framför stamaktierna
till 4 % ackumulativ utdelning ur bolagets vinst,
c) preferensaktier B å 200,000 kronor med företrädesrätt framför stamaktier
och preferensaktier A till 5 % ackumulativ utdelning ur bolagets
vinst.
Tecknar staden icke aktier, uppdelas aktierna i två serier, motsvarande
mom. a) och b).
I samband med utgivande av preferensaktier kan diskuteras frågan örn
eventuell nedsättning av stamaktiekapitalet. För utgivande av preferensaktier
samt eventuellt för nedsättning av aktiekapitalet fordras bolagsstämmobeslut,
innefattande bland annat ändring i bolagsordningen, vilka beslut måste fattas
med viss kvalificerad majoritet jämlikt bestämmelserna uti aktiebolagslagen.
En på sådant sätt genomförd rekonstruktion skulle minska bolagets kostnader
för räntor och amorteringar å lån, efter fullständig frihet därifrån år
1933, från omkring 264,000 kronor för tidigare år till cirka 127,000 kronor för
vart och ett av åren 1934—1937 samt till omkring 105,000 kronor för år 1938
och följande år.
Mot detta rekonstruktionsforsing framställdes emellertid med avseende å
de föreslagna räntesatserna erinringar av bankerna och innehavaren av en större
obligationspost av år 1911. Representanter för Norrköpings stad uttalade sig
för att stadens medverkan skulle lämnas i form av ett lån mot säkerhet av
Kungl. Maj:ts proposition nr 211.
7
inteckningar med förmånsrätt närmast efter inteckningar, motsvarande statslånet.
samt efter hand i de inteckningar som genom amorteringar å statslånet
frigjordes från riksgäldskontoret.
Under de fortsatta förhandlingarna kunde enighet icke uppnås beträffande
det av Norrköpings stad uppställda villkoret örn säkerhet; staden förklarade
sig kunna åtnöjas med att säkerheten till hälften utgjordes av inteckning i
Mellersta Östergötlands järnvägar. Av förenämnda innehavare av obligationer
av år 1911 framhölls, att järnvägsbolaget genom bestämmelserna i 1911 års
lånekontrakt till förmån för obligationsinnehavarna frånsagt sig dispositionsrätten
över den som säkerhet för statslånet liggande inteckningen, varför medgivande
ej kunde lämnas till att å nämnda inteckning uppkommet ägarehypotek
pantförskreves till Norrköpings stad.
Såväl av bankerna som av obligationsinnehavarnas förtroenderåd framställdes
anspråk på inflytande å järnvägsförvaltningen.
I en till Kungl. Majit ingiven, den 23 februari 1934 dagtecknad skrift har
Norra Östergötlands järnv äg saktiebolag gjort förnyad framställning rörande
rekonstruktion av bolagets och Mellersta Östergötlands järnvägar. Bolaget
meddelar inledningsvis att, sedan förut återgivna rekonstruktionsförslag visat
sig icke genomförbart och bolagets styrelse med anledning härav ombildats
med representation för fordringsägarna, ett nytt rekonstruktionsförslag utarbetats
och underställts fordringsägarna. Detta förslag hade godkänts av
Skandinaviska kreditaktiebolaget och Östergötlands enskilda bank samt av
obligationsinnehavare i sådan utsträckning, att bolagets styrelse ansåge rekonstruktionen
kunna genomföras, i vad på dessa fordringsägare berodde.
Det nya rekonstruktionsförslaget avviker huvudsakligen i följande avseenden
från det förut återgivna (här användes samma punktbeteckning som i det
tidigare förslaget):
1. I fråga örn avskrivning av de intill den 31 december 1933 förfallna
räntorna skulle ske allenast den ändring, att å 1896 års lån skulle för vinnande
av likställighet med 1911 års obligationslån betalas ränta för ett
fjärdedels år.
2. Ingen ändring skulle ske beträffande regleringen av statslånet.
3. För 1896 års obligationslån skulle endast inträda den ändring, som angivits
under 1.
4. För 1911 års obligationslån skulle en förbättring av villkoren ske på sådant
sätt, att räntan å de nya obligationerna, för tiden till den 31 december 1937
sänkt från 5 till 4 %, från och med år 1938 skulle höjas till 4‘A %, vid
vilken tid inteckningssäkerheten för 1896 års lån samt överhypotek å statslånet
skulle bliva helt tillförda säkerheterna för 1911 års lån.
5. Bankerna skulle för hela sin fordran, nedskriven från cirka 965,000 kronor
till 900,000 kronor, teckna preferensaktier i Norra Östergötlands järnvägsaktiebolag
med företrädesrätt framför stamaktierna till kapital och högst
5 % ackumulativ ränta ur bolagets vinst från och med år 1934.
6. Medverkan från Norrköpings stad förutsättes icke.
7. Teckningen av preferensaktier sker enligt vad nyss under punkt 5 angivits.
Bolagets nuvarande aktiekapital nedsättes med erforderligt belopp,
vilket användes för nedskrivning av bolagets tillgångar.
Det nya rekonstruktionsförslaget har beräknats medföra en minskning av
bolagets nuvarande årliga betalningsskyldighet för statslån, obligationslån och
8
Kungl. Maj:ts proposition nr 211.
banklån, 264,000 kronor, till 127,000 kronor för vart och ett av åren 1934—1937
samt till 97,000 kronor för år 1938 och senare år; såsom av förslaget framgår
skulle banklånen utbytas mot preferensaktier, varför förräntning och amortering
av dessa lån skulle upphöra räknat från och med år 1934.
Styrelsen för Norra Östergötlands järnvägsaktiebolag har emellertid ansett,
att en förutsättning för rekonstruktionen av bolaget vore, att förut omförmälda
inköp av Mellersta Östergötlands järnvägar komme till stånd. Förvärvet av
sistnämnda järnvägar har avsetts skola ske på följande sätt:
Ett nytt bolag bildas med ett aktiekapital av 150,000 kronor, som övertages
och likvideras kontant av Norra Östergötlands järnvägsaktiebolag; för ändamålet
skulle användas dels 50,000 kronor av egna medel och dels ett lån å
100,000 kronor med säkerhet av inteckningar i fastigheter utanför bolagets
järnvägar. Det nya bolaget skulle förvärva ifrågavarande järnvägar för 500,000
kronor. För erläggande av detta belopp skulle tagas i anspråk dels aktiekapitalet
och dels upplånade medel till belopp av 350,000 kronor. Av sistnämnda
belopp skulle 300,000 kronor upplånas med säkerhet i järnvägsinteckningar
samt med borgen av de kommuner, som genomlöptes av järnvägarna,
och av Mellersta Sveriges sockerfabriksaktiebolag, medan lån å 50,000 kronor
skulle erhållas hos Östergötlands enskilda bank med säkerhet i det nya bolaget
tillhöriga aktier i vissa med bolaget samarbetande trafikföretag samt med
borgen av Norra Östergötlands järnvägsaktiebolag. Det nya bolagets balansräkning
skulle erhålla följande utseende:
Tillgångar.
Kronor.
Järnvägarna ............ 400,000
Andra fastigheter ........ 16,120
Aktier i trafikföretag .... 83,880
Summa kronor 500,000 Summa kronor 500,000
För modernisering av Mellersta Östergötlands järnvägar förutsattes i rekonstruktionsförslaget,
att ett statslån å 340,000 kronor skulle erhållas mot säkerhet
i inteckningar med samma förmånsrätt som de inteckningar, som skulle
ställas som säkerhet för nyssnämnda lån å 300,000 kronor.
I sin förevarande framställning diar Norra Östergötlands järnv ä g sak lieb olag
dels under hänvisning till det nya rekonstruktionsförslaget anhållit örn reglering
av bolagets statslån på sätt i förslaget avsåges, dels ock hemställt örn lån
för modernisering av Mellersta Östergötlands järnvägar.
Beträffande sistnämnda lån har bolaget anfört i huvudsak följande:
Enligt rekonstruktionsförslaget skulle ett nytt bolag bildas för inköp av
Mellersta Östergötlands järnvägar, i vilket bolag Norra Östergötlands järnvägsaktiebolag
skulle innehava samtliga aktier. Denna transaktion förutsatte
emellertid att till Mellersta Östergötlands järnvägars modernisering erhölles
lån å 340,000 kronor. Nämnda summa hade erhållits från en den 7 maj 1932
av riksgäldssekreteraren J. Hägglund, byråchefen S. Norrman och trafikchefen
C. Svenson verkställd undersökning rörande möjligheter och förutsättningar
för en fortsatt trafikering av Mellersta Östergötlands järnvägar.
I denna undersökning hade utredningsmännen påvisat, att rälsen å vissa bandelar
och de elektriska motorerna vore starkt förslitna och måste utbytas, var
-
S kälder.
Kronor.
Aktiekapital ............ 150,000
Lån .................... 350,000
9
Kungl. Majus proposition nr 211.
jämte erfordrades en del annan materiel. Dessa arbeten hade kostnadsberäknats
sålunda:
Utbyte av räls å linjen Linköping—Vadstena jämte spårväxlar å
övriga bandelar ............................................
Ljussignaler vid vägar oell stationer.......................
Komplettering av telefonledning till dubbellinje jämte matarledning. .
Utbyte av motorer å elektrisk rullande materiel m. ................
Anskaffande av motorvagn ....................................
» » lokomotor ....................................
» » motordressiner och gruslastningsapparat ..........
» » bilmateriel för godsutkörning ..................
Summa kronor 340,000
I denna kalkyl syntes man hava räknat med att mellan Linköping och Vadstena
befintlig räls (14 kg./m.) skulle utbytas mot räls med en vikt av 17
kilogram per meter. Järnvägsbolagets nuvarande styrelse ansåge det emellertid
ej praktiskt att lägga ned den jämförelsevis höga arbetskostnaden för rälsutbytet
för en så pass liten skillnad i rälsvikt, utan ansåge att man borde inlägga
något tyngre räls eller sådan med en vikt av minst 20 kilogram per meter. Man
vunne härmed väsentliga fördelar ej blott beträffande högre hastighet på banan
utan även beträffande underhållet, som bleve både lättare och billigare.
Emellertid följde givetvis härmed att anskaffningskostnaderna bleve större.
Då man dock syntes kunna räkna med att få övertaga begagnade Täler och att
den gamla rälsen kunde försäljas, ansåge styrelsen att kostnaden för förstärkning
av överbyggnaden å linjen Linköping—Vadstena jämte en del övriga nödvändiga
linjearbeten torde ställa sig sålunda:
Utbyte av räls å linjen Linköping—Vadstena (längd 50 km.) mot
tyngre sådan av minst 20 kg:s vikt per meter, jämte en del nya
växlar, med avdrag för vad som inflyter vid försäljning av den
gamla rälsen ..............................................
Ljussignaler vid vägar och stationer ....................
Komplettering av telefonledning till dubbellinje jämte matarledning
och diverse reparationsarbeten................................
Summa kronor 210,000
Genom dessa arbeten erhölle linjen Linköping—Vadstena en sådan teknisk
utrustning, att såväl högre hjultryck som större hastighet kunde tillåtas å densamma,
varigenom banans konkurrenskraft väsentligen ökades.
Beträffande den rullande materielen hade styrelsen ämnat att hos Kungl.
Maj:t göra framställning örn lån från det för budgetåret 1933/1934 anvisade
anslaget till förlag för understöd åt enskilda järnvägar i och för anskaffning
av en motorvagn. Anskaffning av övrig erforderlig materiel och reparation av
befintlig materiel beräknade styrelsen kunna verkställa utan bistånd av staten.
Järnvägsbolagets behov av ekonomisk hjälp för modernisering av Mellersta
Östergötlands järnvägar skulle sålunda begränsas till 210,000 kronor. För
detta lån, anför järnvägsbolaget, vore bolaget i tillfälle lämna säkerhet i inteckningar
å 400,000 kronor i nämnda järnvägar, sammanlagda till en järnvägsenhet.
Bolaget ville i detta avseende erinra örn, att berörda järnvägar år 1932
av översten Hj. Fogelmarck beräknats hava ett realisationsvärde av 782,300
Kronor.
190,000
10,000
10.000
Kronor.
125.000
8,000
5,000
105.000
55.000
10.000
10,000
22.000
10
Kungl. Maj:ts proposition nr 211.
kronor, fördelade med 275,200 kronor på rullande materiel och 507,100 kronor
på övriga tillgångar, i vilket sistnämnda belopp inginge 244,600 kronor för
själva linjen med tillhörande överbyggnad, 244,300 kronor för husbyggnader
och jordområden samt 18,200 kronor för inventarier m. m. Vidare anför bolaget:
Marken för bangården i Linköping, som hade en areal av cirka 20,000
kvadratmeter, hade av överste Fogelmarck åsatts ett värde av endast 3 kronor
per kvadratmeter, under det att man vid successiv försäljning borde kumla få
ut ett pris av 2 ä 3 gånger detta värde. Ett realisationsvärde av 600,000 kronor
för bana med husbyggnader, markområden och överbyggnad, men utan rullande
materiel syntes därför ej vara för högt att räkna med, vilken summa givetvis
ökades med minst 100,000 kronor, sedan nu föreslagna arbeten utförts.
Det vöre avsett att uttaga inteckningar i banan för 800,000 kronor, vilka
samtliga inteckningar skulle gälla med lika rätt. Av dessa inteckningar kunde
bolaget erbjuda staten som säkerhet för ifrågavarande lån 400,000 kronor,
under det att inteckningar för 300,000 kronor skulle lämnas som säkerhet för
det lån, för vilket samtliga kommuner utefter järnvägen jämte Mellersta
Sveriges sockerfabriksaktiebolag i enlighet med rekonstruktionsplanen förbundit
sig att gå i borgen. Då banans realisationsvärde enligt försiktig beräkning
uppginge till 600,000 ä 700,000 kronor, under det att endast ett pris av
420,000 kronor skulle behöva uppnås för att staten skulle erhålla full täckning
för det ifrågasatta lånebeloppet å 210,000 kronor, vågade bolaget räkna
med att den sålunda erbjudna säkerheten skulle kunna godtagas.
På grund av vad sålunda anförts har Norra Östergötlands järnvägsaktiebolag
hemställt, att Kungl. Maj:t måtte till riksdagen avlåta proposition, dels
angående reglering av det till bolaget lämnade statslånet på sådant sätt, att
lånet per den 1 januari 1934 omlägges till nytt lån löpande med 4Vs % ränta
och Va % amortering och lydande å 205,066 kronor 44 öre, varvid anståndsräntan
intages med beräknat nutidsvärde av 34,851 kronor 12 öre, men 1932
och 1933 års räntor efterskänkas; dels angående ett nytt lån å 210,000 kronor
till det bolag, som kommer att förvärva Mellersta Östergötlands järnvägar, att
förräntas och återbetalas med en annuitet av 5 %, varav 4Va % utgöra ränta,
och mot den säkerhet som i framställningen angivits.
över nu föreliggande ansökning hava utlåtanden avgivits av 1932 års jämvägsekonomiutredning
den 28 februari 1934, av fullmäktige i riksgäldskontoret
den 1 mars 1934 samt av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen den 7 i samma
månad.
1932 års järn väg sebo nom bitr edvlin g har till en början beträffande rekonstruktionsplanen
för Norra Östergötlands järnvägsaktiebolag anfört, bland
annat, följande:
Det nya förslag till rekonstruktion av Norra Östergötlands järnvägsaktiebolag,
som framlagts av bolagets nuvarande styrelse, borde tydligen granskas
dels med hänsyn till förslagets innebörd för bolaget, dels i avseende på dess
samband med den ursprungliga frågan örn bolagets inköp av Mellersta Östergötlands
järnvägar och därmed sammanhängande spörsmål. Utredningsmännen
hade om båda dessa synpunkter överlagt med representanter för bolagets styrelse
och andra intressenter.
Genom det ifrågasatta och enligt verifierad uppgift av bankerna biträdda
utbytandet mot preferensaktier av hela deras fordran hos Norra Östergöt
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 211.
11
lands järnvägsaktiebolag stärktes bolagets ställning, en omständighet, som
självfallet hade sin betydelse icke blott för bolaget självt utan även för obligationshavarna
och staten såsom de enda därefter kvarstående prioriterade
fordringsägarna.
I vad den nu framlagda rekonstruktionsplanen avsåge Norra Östergötlands
jämvägsaktiebolag i och för sig, gåve densamma icke anledning till erinran,
detta så mycket mindre som en påtaglig förbättring numera kunde konstateras
beträffande företagets avkastning. Till belysning av detta förhållande kunde
anföras, att driftöverskottet -—■ före avskrivningar — som från 1931 till 1932
nedgått från 285,000 till 119,000 kronor, år 1933 stigit till 156,000 kronor,
medan samma överskott vid i juni 1933 av bolaget framlagda framtidsberäkningar
icke ansetts kunna upptagas högre än till 120,000 kronor. Enligt uttalanden
av förenämnda intressenter vore bankernas nu gjorda större eftergifter
i hög grad föranledda just av den sålunda konstaterade förbättringen
av bolagets likviditet och den därpå grundade förhoppningen, att de i utbyte
mot reversfordringarna erhållna preferensaktierna i en framtid skulle visa sig
äga visst värde.
Utredningsmännen hade sökt bilda sig en uppfattning örn, huruvida det
brytande av sambandet mellan Norrköpings stad och järnvägsföretaget, som
det nya rekonstruktionsförslaget innebure, kunde befaras komma att menligt
återverka på företagets utveckling. Vid de hållna samråden hade nämnda spörsmål
därför ägnats särskild uppmärksamhet. De hörda representanterna för
bolagets styrelse hade emellertid uttalat, att denna stadens avkoppling enligt
deras mening ieke kunde tänkas verka hämmande på järnvägens trafik, då
staden i allt fall hade stora med järnvägen gemensamma intressen och då dessutom
enligt från representanter för staden uttalad önskan tillfälle skulle beredas
staden att inom 10 år inlösa preferensaktierna samt på detta sätt återtaga
sitt inflytande. Att staden såsom aktieägare skulle resa svårigheter mot
den ifrågasatta nedskrivningen av stamaktierna och mot preferensaktieägarnas
förutsatta avgörande inflytande ansåges ej heller vara att befara. Beslut örn
sådan nedskrivning kunde emellertid icke fattas förrän på den ordinarie
bolagsstämman längre fram under året.
Utredningsmännen uttala den uppfattningen, att den nu förevarande rekonstruktionsplanen,
i vad den angår Norra Östergötlands järnvägsaktiebolag, får
anses vara efter förhållandena tillfredsställande, och anse sig för sin del icke
böra framställa någon erinran mot den medverkan från statens sida i den
planerade rekonstruktionen, som innebäres i statens efterskänkande av för åren
1932 och 1933 förfallna räntor och statslånets omläggande till nytt lån. Utredningsmännen
erinra, att motsvarande eller större uppoffringar skulle göras av
samtliga andra fordringsägare.
Beträffande bolagets förvärv av Mellersta Östergötlands järnvägar anföra
utredningsmännen:
En fullständig äganderättsfusion mellan Norra och Mellersta Östergötlands
järnvägar vore givetvis den mest önskvärda formen. Under förhandenvarande
förhållanden torde emellertid detta svårligen låta sig göra, utan syntes man
åtminstone tillsvidare få godtaga det nu föreslagna sättet för förvärvandet.
Norra Östergötlands järnvägsaktiebolags engagemang i det särskilda dotterbolaget
förefölle dessutom enligt utredningsmännens mening så pass betydande,
relativt sett, att häri kunde anses ligga en garanti beträffande sambandet mellan
de bägge järnvägarna och ifråga om Mellersta Östergötlands järnvägars
fortbestånd. Bolagets engagemang i dotterbolaget bomme, inberäknat ställande
12
Kungl. Maj:ts proposition nr 211.
av borgen, att belöpa sig till sammanlagt 200,000 kronor, ett belopp, som
med hänsyn till Norra Östergötlands järnvägsaktiebolags ekonomiska förhålland
g ii kim dö anses sa betydande, att det syntes innebära garantier ifråga om
bolagets intresse av att så långt i dess förmåga stöde genom sitt dotterbolag
sörja för Mellersta Östergötlands järnvägars fortbestånd.
Vid de under år 1933 hållna överläggningarna angående Mellersta Östergötlands
järnväg*ars ^ framtida förhållanden hade från utredningsmännens
sida väckts även frågan, huruvida icke driftresultatet skulle gynnsamt påverkas
av att de mest trafiksvaga bandelarna Klockrike—Borensberg och Vadstena—Ödeshög
nedlades. Härutinnan genom den gemensamma trafikförvaltningen
verkställd utredning gave emellertid vid handen, att de genom en sådan
åtgärd för företaget motsebara inkomstminskningarna skulle bliva större
än vad som därigenom beräknades kunna sparas på utgiftssidan och att en
amputation av berörda bandelar förty icke kunde anses ägnad att stärka företagets
räntabilitet. Ehuru resultatet icke utan vidare syntes kunna godtagas,
ansåge sig utredningsmännen icke böra mot bolagets åsikt framställa något
yrkande i berörda fråga.
Härefter ingå utredningsmännen på frågan, huruvida och med vilket belopp
staten bör direkt medverka till Norra Östergötlands järnvägsaktiebolags förvärvande
av Mellersta Östergötlands järnvägar genom att i samband därmed
bevilja lån till vissa uppgivna förbättringsarbeten. Härom anföra utredningsmännen,
bland annat, följande:
I regel beviljade staten lån till enskilda järnvägsföretag endast för färdigställande
av själva järnvägsanläggningen och då mot säkerhet med bästa förmånsrätt.
I detta fall skulle statslånet däremot användas till förbättring av
en redan befintlig järnväg samt lämnas mot inteckningssäkerhet, lika berättigad
med det lån å 300,000 kronor, för vilket även skulle ställas borgen av vissa
kommuner och Mellersta Sveriges sockerfabriksaktiebolag. Hedan detta innebure
ett avsteg från gällande praxis. Därtill komme att, medan sistnämnda
lån garanterades även genom särskild borgen, staten icke skulle erhålla någon
motsvarande förstärkning.av sin säkerhet och alltså i själva verket komma att
bliva sämre ställd än övriga kreditgivare. Utredningsmännen kunde ej undgå
att hysa betänkligheter mot en sådan ordning och ville ifrågasätta, huruvida
icke säkerhet utöver den i rekonstruktionsförslaget antydda borde beredas jämväl
för det erforderliga statslånet, varvid borgen från landstingets sida syntes
ligga närmast till hands. Staten skulle genom en sådan borgen ifråga örn
säkerheten uppnå åtminstone likställighet med den privata långivaren, vilket
i och för sig finge anses rimligt. Att landstinget lika väl som kommunerna
m. fl. lämnade sin medverkan till tryggande av Mellersta Östergötlands järnvägars
fortbestånd syntes också skäligt, då ifrågavarande angelägenhet torde
få anses vara av väsentlig betydelse även för länet som sådant. Eusionen avsåge
nämligen att stärka icke blott Mellersta Östergötlands järnvägar utan även
Norra Östergötlands järnväg och därmed att utgöra ett intresse, utbrett över
en stor del av länet. Från de hörda representanterna för bolaget m. fl. hade
häremot gjorts invändningar bland annat, att ett hänskjutande av frågan till
landstinget för utverkande av sådan borgen skulle fördröja ett avgörande till
hosten, vilket dröjsmål ansåges innebära icke oväsentlig olägenhet. Enligt utredningsmännens
mening borde dock denna olägenhet kunna undanröjas.
Under alla förhållanden hade utredningsmännen ansett sig böra underkasta
det ursprungligen uppgivna behovet av förbättringsarbeten och ersättningsanskaffningar
vid Mellersta Östergötlands järnvägar en närmare granskning i
Kungl Majus proposition nr 211.
13
syfte att i möjligaste mån nedbringa det lån, som staten skulle tillhandahålla.
Utredningsmännen, som företagit bcsiktningsresa å järnvägen och samrått med
förenämnda representanter angående det för berörda ändamål såsom erforderligt
beräknade beloppet av 340,000 kronor, anföra rörande de olika utgiftsposterna:
Utbyte av räls hade befunnits ofrånkomligt. Utredningsmännen holle emellertid
före, att de kostnader, som vore förknippade med själva rälsutbytet, vore
så stora, att en övergång från 14- till 17-kg.-räler, som vid beloppets beräknande
förutsatts, icke gåve full valuta för dessa kostnader och att därför tyngre
Täler borde ifrågakomma. Denna ståndpunkt intoge även bolagets styrelse i
sin nya framställning den 23 februari 1934. Berörda utgiftspost syntes på
grund härav böra höjas i proportion till den tyngre rälsens något högre pris,
vilken fördyring dock komme att motvägas av billigare årliga underhållskostnader
och även andra fördelar. Kostnaderna för ljussignaler och telefonledningar
hade likaledes befunnits ofrånkomliga och upptagna i underkant.
Däremot hade utredningsmännen vid närmare prövning och efter samråd
med representanter för järnvägsförvaltningen kommit till den uppfattningen,
att lån av statsmedel icke borde anses erforderligt för anskaffning av lokomotor,
motordressiner, gruslastningsapparat och godsbilar, i den mån sådan anskaffning
kunde anses nödvändig, samt att likaledes det i den ursprungliga beräkningen
av statslånet upptagna beloppet för utbyte av motorer å elektrisk
rullande materiel borde kunna utgå. Då även bolagets styrelse i sin nya, nu
föreliggande framställning utgått från samma uppfattning, erfordrades tydligen
icke någon närmare motivering av utredningsmännens ståndpunkt i denna
del. Utredningsmännen ansåge sig dock böra meddela, att på deras föranstaltande
en särskild utredning verkställts angående den elektriska driftens lämplighet
överhuvud taget å Mellersta Östergötlands järnvägar, i varje fall i den
hittills använda blandningen med äng- och motordrift, ävensom angående det
använda strömsystemet. Denna utredning hade givit till resultat, att den elektriska
driften med fördel kunde bibehållas, därest dragkraften på lämpligt
sätt kompletterades respektive moderniserades. Utredningsmännen ansåge sig
kunna förutsätta, att överenskommelse borde kunna träffas med det företag,
som levererat och fortfarande torde äga ifrågavarande elektriska rullande
materiel, örn dennas förbättring eller ersättande med ny och mera ändamålsenlig
materiel på sådana villkor i fråga örn kostnadernas likviderande, att
Mellersta Östergötlands järnvägar kunde framdeles med egna medel täcka
dessa kostnader. Underhandlingar härom torde redan vara inledda.
Den beräknade kostnaden för anskaffande av motorvagn ansåge utredningsmännen,
i likhet med Morra Östergötlands järnvägsaktiebolags nuvarande styrelse,
icke böra ingå i det särskilda statslån, varom nu vore fråga, enär man
för detta inköp syntes kunna repliera på den av 1933 års riksdag enligt Kungl.
Maj:ts förslag inrättade särskilda lånefonden för anskaffande av dylik materiel
vid enskilda järnvägar.
Utredningsmännen hava sålunda i denna punkt kommit till samma mening,
som Norra Östergötlands jämvägsaktiebolags styrelse företräder i sin förevarande
framställning, eller att det statslån, varom nu är fråga, ej behöver
beräknas för andra ändamål än dem, som avse förbättringar av själva järnvägslinjen
vid Mellersta Östergötlands järnvägar — utbyte av räls och spårväxlar,
ljussignaler och telefonledningar — men att kostnaderna för dessa
kvarstående ändamål å andra sidan måste sättas något högre än som skett
i den tidigare utredningen. Det belopp av 210,000 kronor, vartill Norra Öster
-
14 Kungl. Majus proposition nr 211.
götlands järnvägs akt iebo1ag kommit, hava utredningsmännen funnit sig kunna
godtaga.
Denna reducering av anspråken på statens hjälp, fortsätta utredningsmännen,
ställde givetvis frågan i något gynnsammare läge, då statens risk därigenom
bleve väsentligt reducerad. Den ändrade emellertid ej den rent principiella
inställning, åt vilken utredningsmännen givit uttryck, nämligen att även
landstinget genom tecknande av borgen för lånet borde i sin mån medverka.
Detta villkor ansåge sig utredningsmännen således alltjämt böra hävda.
Utredningsmännen tillstyrka för sin del, att ett statslån för angivna förbättringar
vid Mellersta Östergötlands järnvägar beviljas till belopp av 210,000
kronor, under förutsättning att den erbjudna säkerheten för detta lån förstärkes
genom borgen av Östergötlands läns landsting.
Med avseende å finansieringen av detta lån framhålla utredningsmännen,
att riksgäldskontoret, som i egenskap av innehavare av botteninteckning i bandelen
Vadstena—Ödeshög å exekutiv auktion inropat denna bandel för statens
räkning för ett mot bandelens andel i järnvägarnas sammanlagda värde svarande
belopp av 48,000 kronor, skulle, därest det nu föreslagna köpet komme
till stånd, såsom säljare av bandelen utfå nämnda belopp, vilket då syntes i
första hand kunna tagas i anspråk för tillhandahållande åt företaget av erforderligt
nytt kapital. Under förutsättning, att lånet begränsades till 210,000
kronor, behövde staten sålunda i nytt kapital tillskjuta endast skillnadsbeloppet,
162,000 kronor.
Utredningsmännen hava ansett sig böra fästa uppmärksamheten på ännu
en fråga, som lämpligen borde finna sin lösning i nu förevarande sammanhang,
nämligen frågan örn Väderstad—Skänninge—Bränninge järnvägs framtida
förhållanden.
Nämnda järnväg, å vilken koncession beviljades år 1908 och som öppnades
för trafik år 1913, har aldrig kunnat fullgöra föreskriven ränta och amortering
å för anläggningen ur allmänna järnvägslånefonden erhållet lån å 788,500
kronor, varjämte betalningsskyldigheten för ett ur handels- och sjöfartsfonden
erhållet lån å 250,000 kronor övertagits av vissa kommuner, som iklätt sig
borgen för lånet. I proposition, nr 148, till 1926 års riksdag framlade Kungl.
Maj:t förslag till reglering av järnvägsbolagets skuldförhållanden till staten,
vilket förslag av riksdagen godkändes. Berörda reglering innebar bland annat,
att statens kapital- och räntefordran hos Väderstad—Skänninge—Bränninge
järnvägsaktiebolag, till den del densamma överstege 320,000 kronor, skulle
avskrivas och att av den sålunda kvarstående kapitalskulden, vilken svarade
mot det vid tidpunkten för regleringen uppskattade realisationsvärdet av järnvägen,
förräntning och amortering skulle krävas endast ifråga örn ett belopp av
70,000 kronor, medan återstoden skulle löpa räntefritt och amorteras på sätt
framdeles skulle bestämmas. För behörig förräntning och amortering av beloppet
70,000 kronor skulle ställas borgen av beskaffenhet att kunna av Kungl.
Majit godkännas. Bolaget måste emellertid redan samma år som skuldregleringen
beslutades träda i likvidation, varför regleringen ifråga icke kom att genomföras.
Järnvägen är sedan år 1930 utarrenderad till den för övriga smalspåriga
Östgötabanor gemensamma trafikförvaltningen, som emellertid bär endast en
viss del av de årliga driftförlusterna, medan återstoden av dessa får täckas av
riksgäldskontoret, som iklätt sig garanti för de på likvidatorerna belöpande
15
Kungl. Majus proposition nr 211.
underskotten. Efter verkställd utredning kava likvidatorerna nyligen hemställt
om kland annat rätt till viss inskränkning av trafiken genom nedläggande
av persontrafiken å delen söder örn Skänninge, genom vilken åtgärd förlusterna
beräknas komma att nedgå.
Att förlusterna genom en sådan begränsning av trafiken skulle helt bortfalla
vore, anföra utredningsmännen, måhända icke att påräkna utan järnvägens
trafikering kunde allt fortfarande komma att medföra årliga driftsunderskott.
Det syntes utredningsmännen ur alla synpunkter lämpligt, örn
detta statens engagemang kunde avvecklas och örn järnvägen ifråga i samband
med den förestående rekonstruktionen av Mellersta Östergötlands järnvägar
kunde tillföras sistnämnda järnvägar, för vilka den hade en viss betydelse
som tillförselled. Givetvis kunde detta emellertid ej ske på de villkor,
som år 1926 uppställdes, utan syntes som en förutsättning härför endast böra
påfordras, att Mellersta Östergötlands järnvägar övertoge förräntnings- och
amorteringsskyldigheten å förenämnda belopp av 70,000 kronor eller alltså
att köpeskillingen begränsades till nämnda belopp. Beloppet skulle enligt utredningsmännen
få innestå som en statens fordran mot säkerhet av inteckningar
och mot ytterligare säkerhet av borgen av Mellersta Sveriges sockerfabriksaktiebolag,
som enligt vad utredningsmännen under hand inhämtat
kunde förväntas icke vara ovilligt att ikläda sig sådan borgen. En förutsättning
för den sålunda antydda lösningen syntes utredningsmännen också vara,
att nu gällande koncession ersattes med annan mindre bindande förpliktelse,
som möjliggjorde järnvägsdriftens inställande helt eller delvis, därest förhållandena
skulle nödvändiggöra en sådan åtgärd. Vid ett eventuellt upprivande
av järnvägen borde staten utöver den ifrågasatta överlåtelsesumman 70,000
kronor givetvis tillförsäkras genom realisationen inflytande inkomster, med
avdrag av under tiden uppkomna driftsförluster.
Vad som anförts i avseende å Väderstad—Skänninge—Bränninge järnväg
vore, sluta utredningsmännen, tillsvidare endast att betrakta som ett uppslag,
då utredningsmännen under den korta tid, som stått till deras förfogande för
granskning av det nu föreliggande rekonstruktionsförslaget, icke haft möjligheter
att mera ingående förhandla med vederbörande intressenter. Såvitt utredningsmännen
hittills kunnat finna, syntes emellertid en lösning av frågan
örn denna järnvägs ställning samtidigt med rekonstruktionen av Norra Östergötlands
järnvägsaktiebolag och Mellersta Östergötlands järnvägar vara att
livligt förorda.
Med anledning av förslaget, att för ifrågavarande statslån skulle utöver
inteckningssäkerhet krävas borgen av Östergötlands läns landsting, har Norra
Östergötlands järnvägsaktiebolag i en till Kungl. Majit ingiven skrift hemställt,
att beloppet av inteckningssäkerheten vid bifall till nämnda förslag
måtte få nedsättas från 400,000 kronor till 210,000 kronor, motsvarande statslånets
belopp; bolaget vore nämligen i stort behov av inteckningar för erhållande
av övriga i rekonstruktionsplanen ingående krediter för anskaffning
av rullande materiel m. m.
16
Kungl. Majus proposition nr 211.
Fullmäktige i riksgäldskontoret hava i sitt yttrande till en början uttalat,
att även de funne det nu framlagda förslaget angående rekonstruktion av
Norra Östergötlands jämvägsaktiebolag i samband med förvärv av Mellersta
Östergötlands järnvägar efter förhållandena så tillfredsställande, att det syntes
befogat, att statens medverkan till förslagets genomförande lämnades i den omfattning,
förslaget förutsatte.
Fullmäktige erinra, att de vid behandling i augusti 1933 av då föreliggande
rekonstruktionsförslag beträffande Norra Östergötlands järnvägsaktiebolag,
vilket förslag i avseende å statslånet, såsom nämnts, innebar en reglering efter
samma grunder, som nu föreslagits, förklarat sig beredda att tillstyrka proposition
till 1934 års riksdag angående en sådan reglering. Fullmäktige hade ej
någon anledning att nu intaga annan ståndpunkt, så mycket mindre som
det nu föreliggande rekonstruktionsförslaget syntes vara för bolaget förmånligare
än det tidigare framlagda. Fullmäktige ville alltså tillstyrka förslaget
till reglering av bolagets skuldförhållande till staten, som ju ej innebure någon
kapitalförlust för staten utan endast förlängning av amorteringstiden samt avskrivning
av vissa räntebelopp. Mot det av järnvägsbolaget angivna beloppet
av den nya skulden inklusive anståndsräntans nutidsvärde vore ej något att
erinra, liksom ej heller mot den föreslagna räntefoten och annuiteten, vilken
borde erläggas första gången den 31 december 1934.
Yad beträffar frågan örn ett statslån för förbättringsarbeten å Mellersta
Östergötlands järnvägar hava fullmäktige anfört:
I sitt den 1 december 1932 avgivna yttrande över en då föreliggande framställning
från Norra Östergötlands järnvägsaktiebolag om ett låneunderstöd å
340.000 kronor för angivna ändamål hade fullmäktige uttalat den uppfattningen,
att staten ej borde undandraga sig att lämna detta understöd. Med
hänsyn till arten av den inteckningssäkerhet, som erbjudits i berörda framställning
-—- inteckningar å 340,000 kronor med samma förmånsrätt som andra
inteckningar å tillhopa 500,000 kronor — hade fullmäktige, utan att dock göra
något bestämt yrkande, uttalat sig för att även borgenssäkerhet borde krävas
för lånet eller åtminstone någon del därav.
I nu förevarande framställning hade järnvägsbolaget inskränkt sig till att
begära ett statslån å 210,000 kronor för vissa ändamål. Fullmäktige finge för
sin del tillstyrka, att statslån å sistnämnda belopp beviljades det dotterbolag
till Norra Östergötlands järnvägsaktiebolag, som vore avsett att bildas för
förvärv av Mellersta Östergötlands järnvägar.
Såsom säkerhet för statslånet hade nu erbjudits inteckningar i nyssnämnda
järnvägar, sammanslagna till en järnvägsenhet, till belopp av 400,000 kronor
med lika förmånsrätt som andra inteckningar å sammanlagt likaledes 400,000
kronor, av vilket sistnämnda inteckningsbelopp järnvägens ägare skulle för
egen räkning disponera 100,000 kronor och 300,000 kronor lämnas som säkerhet
för det lån, för vilket vissa kommuner m. fl. förbundit sig att gå i borgen.
I anslutning till vad fullmäktige uttalat i sitt nyss omförmälda yttrande
och med instämmande i 1932 års järnvägsekonomiutrednings uttalande, holle
även fullmäktige före, att såsom villkor för utlämnandet av förberörda lån å
210.000 kronor borde uppställas, att utöver inteckningssäkerhet ställdes borgen
av Östergötlands läns landsting. Vid sådant förhållande funnes från fordringsägaren-statens
synpunkt ej någon anledning att påfordra avlämnande av inteckningar
i Mellersta Östergötlands järnvägar till högre belopp än 210,000
Kungl. Majlis proposition nr 211.
17
kronor, gällande med samma förmånsrätt som inteckningar å sammanlagt
590.000 kronor. Fullmäktige föreställde sig, att en sådan begränsning av inteckningssäkerheten
för statslånet skulle kunna vara av betydelse för järnvägsägaren
vid eventuell upplåning av medel för nyanskaffning och förbättring av
rullande materiel m. m.
Ej heller i avseende å nu ifrågavarande lån vore från fullmäktiges sida
något att erinra mot, att räntefoten å lånet bestämdes till Mk procent och
annuiteten till 5 procent. I övrigt syntes villkoren för lånets lyftande och återbetalande
böra framdeles fastställas av Kungl. Majit.
Vidkommande Väderstad—Skänninge—Bränninge järnväg finna fullmäktige
synnerligen önskvärt, att frågan om denna banas framtid kunde bringas till
avgörande i nu fiirevarande sammanhang. Härutinnan hava fullmäktige vidare
anfört:
Av verkställda utredningar torde tydligt framgå, att någon möjlighet att
driva järnvägen såsom särskilt företag ej förelåge utan att, då för framtiden
bidrag från staten för driftens uppehållande ej borde ifrågakomma, den enda
utvägen för järnvägens bibehållande vore dess sammanslutning med Mellersta
Östergötlands järnvägar, för vilka den hade en viss betydelse såsom tillförselled.
Med hänsyn till omständigheterna ansåge sig fullmäktige böra förorda,
att, om en försäljning av järnvägen till Mellersta Östergötlands järnvägars
blivande ägare kunde komma till stånd, statens fordran för det till Väderstad—
Skänninge—Bränninge järnvägsaktiebolag utlämnade statslånet nedskreves till
70.000 kronor, för vilket belopp enligt den av 1926 års riksdag medgivna skuldregleringen
skulle hava förelegat omedelbar förräntnings- och amorteringsskyldighet.
Betalningsskyldigheten för det sålunda nedskrivna statslånet
borde övertagas av Mellersta Östergötlands järnvägars ägare och skulden återgäldas
medelst annuiteter å 5 procent, varav 41/a procent skulle utgöra ränta.
Såsom säkerhet för lånebeloppet borde krävas — förutom inteckning i järnvägen
— borgen av Mellersta Sveriges sockerfabriksaktiebolag, som enligt uppgift
ej skulle vara ovilligt att teckna sådan.
Med hänsyn till det svaga ekonomiska resultatet av driften å Väderstad—
Skänninge—Bränninge järnväg syntes det rimligt, att, såsom 1932 års järnvägsekonomiutredning
uttalat, den nu gällande koncessionen vid äganderättens
övergång ersattes med en annan, som kunde möjliggöra driftens nedläggande
helt eller delvis, om driftresultatet skulle göra detta nödvändigt. I detta sammanhang
ville fullmäktige erinra örn den på Kungl. Majlis prövning beroende
framställningen från järnvägsbolagets likvidatorer örn befrielse från skyldigheten
att å järnvägslinjen Skänninge—Väderstad uppehålla person-, post- och styckegodstrafik,
vilken framställning enligt uppgift tillkommit efter samråd med
ledningen för Trafik förvaltningen Östergötlands smalspåriga järnvägar, som
sedan den 1 oktober 1930 uppehälle driften å Väderstad—Skänninge—Bränninge
järnväg.
Såsom 1932 års järnvägsekonomiutredning framhållit, borde såsom ett
villkor för ifrågavarande skuldreglering uppställas, att staten tillförsäkrades
rätt att i händelse av nedläggande av driften å järnvägen få uppbära vad som
inflöte vid realisation av järnvägens tillhörigheler efter avdrag av under liden
efter regleringen uppkomna driftförluster.
Fullmäktige förutsatte att, därest jämväl Kungl. Majit skulle finna frågan
örn Väderstad—Skänninge—Bränninge järnvägs framtid böra lösas i nu förevarande
sammanhang, Norra Östergötlands järnvägsaktiebolags .styrelse bereddes
tillfälle att yttra sig i fråga örn villkoren för järnvägens (ivertagande.
Bihang till riksdagens protokoll 1934. 1 sami. Nr 211. 473 34 2
18
Kungl. Majus proposition nr 211.
Slutligen meddela fullmäktige att, därest proposition i förevarande frågor
komme att föreläggas den nu församlade riksdagen, fullmäktige vore villiga
att i likhet med övriga fordringsägare till den 1 nästkommande juli förlänga
det av fullmäktige till den 15 mars 1934 beviljade moratoriet för Norra Östergötlands
järnvägsaktiebolags statslån.
Väg- och vattenby g gnadsstyr elsen har i sitt utlåtande framhållit, att det
föreslagna rälsutbytet på linjen Linköping—Vadstena måste betecknas som
synnerligen välbetänkt och snarast även nödvändigt. Med anledning av att en
sammanslagning av de i Mellersta Östergötlands järnvägar nu ingående olika
järnvägslinjerna till en järnvägsenhet förutsatts i rekonstruktionsplanen har
styrelsen yttrat, bland annat, att en dylik åtgärd visserligen icke syntes innebära
någon olägenhet för närvarande men att härigenom försvårades vissa förändringar
i ett järnvägsnät, som i en framtid kunde bliva behövliga, exempelvis
nedläggande av vissa bandelar eller vissa bandelars uppgående i andra
trafikleder. Styrelsen hade i detta sammanhang vidrört denna principfråga,
dels för att en gång hava framhållit densamma, dels särskilt för den händelse
fråga skulle uppstå örn att till en enhet sammanslå Väderstad—Skänninge—
Bränninge järnväg med Mellersta Östergötlands järnvägar, vilket syntes styrelsen
särdeles oförsiktigt.
I övrigt har väg- och vattenbyggnadsstyrelsen icke haft något att erinra i
ärendet utan finner framställningen vara förtjänt av bifall.
Norra Östergötlands järnvägsaktiebolags vinst- och förlusträkningar för
åren 1931 och 1932 (för år 1933 äro uppgifter ännu icke tillgängliga) utvisa
följande:
Inkomster. 1931 1932
Kronor Kronor
Balanserad vinst .............................. 74,136:56 59,275:45
Driftöverskott ................................ 284,920:09 119,455:89
Diverse inkomster ............................ 5,362:42 —
Årets förlust ................................ 5,361: 11 153,827: 66
Summa inkomster 369,780:18 332,559: —
Utgifter.
Avsättning till förnyelsefond.................... 94,459:01 96,338:06
Räntor:
å statslån .................................. 8,406:40 7,659: 69
» obligationslån ............................ 80,990:— 76,075: —
» övriga lån................................ 51,485:45 65,024:12
Skatter ...................................... 1,754:82 1,583:91
Förlust å Mellersta Östergötlands järnvägar........ 44,648: 44 6,611: 62
» » Väderstad—Skänninge—Bränninge järnväg 3,333: 33 3,333: 33
Utgift för ändrad transportväg.................. 10,566: 17 16,657: 82
Balanserad vinst ................ 74,136:56 59,275:45
Summa utgifter 369,780:18 332,559: —
Bolagets balansräkning per den 31 december 1932 har i sammandrag följande
utseende:
Kungl. Maj:ts proposition nr 211.
19
Tillgångar: |
Skulder: |
||
Kronor |
Kronor |
||
J ärnvägsanläggu..... |
6,037,870: 38 |
Statslån (inkl. förf. kapi- |
|
Rullande materiel .... |
2,004,144: 73 |
tal och ränta) ...... |
226,968: 76 |
Inventarier .......... |
206,967: 25 |
1896 års obl.-lån .... |
235,000: — |
Bilmateriel .......... |
64,226: 28 |
1911 » » » |
1,297,000: — |
9,605: — |
Banklån ............ |
914,628: 96 |
|
Rörelsemedel ........ |
78,183: 27 |
Räntor m. m......... |
27,728: — |
Underskott för året. . . . |
153,827: 66 |
Skuld till trafikförv. . . |
85,973: 44 |
Avgår: balanserat över- |
» » pensionsfonden |
40.000: — |
|
skott.............. |
— 59,275:45 |
Obetalda skatter .... |
1,305:40 |
Aktiekapital ........ |
1,872,000: — |
||
Reservfond .......... |
250.000: — |
||
Dispositionsfond ...... |
150,000: — |
||
Avsatta medel........ |
22,000: — |
||
Förnyelsefond ........ |
3.372.944: 56 |
Summa tillgångar 8,495,549: 12 Summa skulder 8,495,549: 12
Med avseende å Mellersta Östergötlands järnvägar, vilka som nämnt numera
icke äro i en ägares hand, kunna endast meddelas uppgifter om trafikresultatet,
vilket för åren 1931—1933 ter sig på följande sätt:
1931 1932 1933
Kronor Kronor Kronor
Trafikinkomster .................. 718,344 699,309 721,605
Driftkostnader .................... 709,337 640,958 631,020
Driftöverskott .................... 9,007 58,351 90,585
Den rekonstruktionsplan, som nu föreligger beträffande Norra Östergötlands
järnvägsaktiebolag, innefattar för statsverkets del huvudsakligen, att
statslånet till bolaget skulle, räknat från och med den 1 januari 1934, omläggas
till ett nytt lån å 205,066 kronor 44 öre, inberäknat anståndsräntans
nuvärde, med samma räntefot av 4*/= procent och annuitet av 5 procent som
det nuvarande samt att de på tiden före nämnda dag belöpande räntorna utom
anståndsräntan eller inemot 16,000 kronor skulle avskrivas. Annuiteten på
statslånet skulle härigenom nedbringas från 25,000 kronor till omkring 10,000
kronor. De kreditgivande bankerna skulle efterskänka räntebelopp å omkring
65,000 kronor samt låta utbyta bela sin återstående fordran mot preferensaktier.
Obligationsinnehavarna skulle avstå från förfallna räntor å sammanlagt
cirka 94,000 kronor samt underkasta sig ändring i amorteringsplanerna
och beträffande 1911 års lån därjämte konvertering till lägre räntesatser. Förslagets
realiserande förutsätter att, på sätt bolaget angivit, inköp och rekonstruktion
av Mellersta Östergötlands järnvägar kommer till stånd.
Såsom av den lämnade redogörelsen framgår, hava de av Mellersta Östergötlands
nya järnvägsaktiebolag ägda järnvägarna, sedan bolaget försatts i
konkurs, på exekutiv auktion den 31 maj 1933 försålts till innehavarna av
botteninteckningar i respektive järnvägsenheter. Enligt rekonstruktionsförslaget
skulle Norra Östergötlands järnvägsaktiebolag genom ett för ändamålet
Departements
chefen.
20
Kungl. Majus proposition nr 211.
bildat dotterbolag inköpa berörda järnvägar jämte vissa fastigheter m. m. fölen
köpeskilling av 500,000 kronor under vissa i det föregående angivna villkor.
Riksgäldskontoret har vid nyssnämnda auktion för statens räkning förvärvat,
järnvägen Vadstena—Ödeshög för en köpeskilling av 48,000 kronor, motsvarande
banans andel i det beräknade samlade värdet av ifrågavarande järnvägar.
Bolagets skuld på grund av statslånet uppgick, inberäknat räntor, vid
tiden för auktionen till omkring 255,000 kronor. Enligt det föreliggande förslaget
skulle statsverket försälja järnvägen Vadstena—Ödeshög för en köpeskilling
av 48,000 kronor eller samma belopp, för vilket järnvägen inköpts.
Härutöver har enligt rekonstruktionsförslaget avsetts, att staten medelst ett
lån å 340,000 kronor skulle lämna understöd till erforderliga anskaffningar och
förbättringsarbeten å de till bankomplexet Mellersta Östergötlands järnvägar
hörande linjerna, vilka förutsatts skola sammanslutas till en järnvägsenhet. I
nu föreliggande framställning har emellertid behovet av statslån, varom här
är fråga, ansetts kunna begränsas till 210,000 kronor, medan i övrigt erforderligt
belopp beräknats kunna erhållas på annat sätt. Statslånebeloppet skulle
avses till anskaffning av tyngre räler för linjen Linköping—Vadstena, varigenom
tåghastigheten skulle kunna ökas samt banunderhållet förbilligas och
underlättas, samt av ljussignaler ävensom till komplettering av telefonledning
m. m. För lånet skulle gälla samma villkor som för lån från allmänna järnvägslånefonden,
dock med viss avvikelse beträffande säkerheten för lånet, i det
att, medan enligt villkoren för lån från nämnda fond såsom säkerhet skall
lämnas inteckning med bästa förmånsrätt i vederbörande järnväg, staten såsom
säkerhet för ifrågavarande lån skulle erhålla inteckningar, som tillsammans med
andra inteckningar skulle äga lika förmånsrätt framför andra fordringar.
De sålunda föreliggande förslagen innebära tillsammantagna ytterligare icke
ringa uppoffringar från statens sida. Då emellertid efter allt att döma ekonomiskt
bistånd från andra intressenter, utöver vad rekonstruktionsförslagen
innefatta, till den för järnvägsföretagens fortvaro erforderliga saneringen icke
torde stå att vinna samt det därjämte lärer få betraktas som ett betydande samhällsintresse,
att järnvägarna ifråga beredas nödiga förutsättningar för trafikens
upprätthållande, synes staten icke böra undandraga sig den medverkan
från dess sida, som erfordras för att de nu föreliggande, av varandra avhängiga
förslagen till rekonstruktion av Norra och Mellersta Östergötlands järnvägar
skola kunna genomföras.
I enlighet med vad 1932 års järnvägsekonomiutredning och fullmäktige i riksgäldskontoret
föreslagit, vill jag förorda, att såsom villkor för det nya lånet å
210.000 kronor uppställes att Östergötlands läns landsting ikläder sig borgen för
detsamma såsom för egen skuld. Vad därefter angår inteckningssäkerheten för
sistnämnda statslån har Norra Östergötlands järnvägsaktiebolag hemställt, att
denna säkerhet, som enligt bolagets anbud skulle utgöras av inteckningar å
400.000 kronor, likaberättigade med andra inteckningar å tillhopa 400,000
kronor, måtte nedsättas till inteckningar av samma slag å 210,000 kronor,
därest jämväl borgen av landstinget komme att lämnas. Då, såsom nyss sagts,
lämnande av sådan borgen bör uppställas som förutsättning för lånet, finner
21
Kungl. Maj:ls proposition nr 21L
jag mig kunna lika med fullmäktige i riksgäldskontoret tillstyrka dylik begränsning
av inteckningssäkerheten. Beträffande inteckningssäkerhetens beskaffenhet
innebär förslaget visserligen i fråga om förmånsrätten en avvikelse
från de vanliga lånevillkoren men såväl med hänsyn till det föreslagna villkoret
örn borgen av landstinget som i betraktande av att staten tidigare under liknande
omständigheter medgivit lättnader i berörda hänseende, finner jag mig
kunna tillstyrka godtagande av en sålunda beskaffad inteckningssäkerhet.
Slutligen har jag att yttra mig i den av 1932 års järnvägsekonomiutredning
väckta frågan örn reglering i detta sammanhang av statens intressen i Väderstad—Skänninge—Bränninge
järnväg.
Såsom av den föregående redogörelsen framgår, medgav 1926 års riksdag
sådan reglering av det för järnvägen beviljade lånet å 788,500 kronor, att statens
fordran på grund av lånet, till den del densamma överstege 320,000 kronor,
skulle avskrivas och att av den sålunda kvarstående kapitalskulden, vilken
svarade mot det då uppskattade realisationsvärdet av järnvägen, förräntning
och amortering skulle krävas endast i fråga örn ett belopp av 70,000 kronor,
medan återstoden skulle löpa utan ränta samt amorteras på sätt framdeles skulle
bestämmas. Enär bolaget redan samma år trädde i likvidation, har berörda
regleringsbeslut icke blivit genomfört.
Det av utredningsmännen preliminärt framförda förslaget innebär, att
nämnda järnväg skulle på lämpligt sätt tillföras det bolag, som avsetts
skola förvärva Mellersta Östergötlands järnvägar. Köpeskillingen skulle bolaget
gälda genom övertagande av betalningsansvaret för 70,000 kronor av statslånet.
Säkerhet för lånet skulle utgöras av inteckning med bästa förmånsrätt
och av borgen av Mellersta Sveriges sockerfabriksaktiebolag. Utredningsmännen
hava förutsatt, att koncessionsvillkoren skulle ersättas med en mindre
bindande förpliktelse att upprätthålla trafiken å banan, varigenom skulle möjliggöras
järnvägsdriftens inställande helt eller delvis, därest förhållandena
skulle påkalla en sådan åtgärd. Vidare har förutsatts, att staten skulle tillförsäkras
de vid ett eventuellt upprivande av järnvägen och realisation av tillhörigheterna
erhållna inkomsterna utöver lånebeloppet 70,000 kronor, dock
med avdrag av uppkomna driftsförluster.
Till detta förslag hava fullmäktige i riksgäldskontoret anslutit sig. Även
jag finner lämpligt, att statens engagemang uti omförmälda järnväg regleras i
förevarande sammanhang. Det synes rimligen kunna uppställas såsom ett villkor
för statens medverkan till rekonstruktionen av Norra Östergötlands järnvägsaktiebolag
och till återupprättandet av företaget Mellersta Östergötlands
järnvägar, att järnvägen Väderstad—Skänninge—Bränninge på lämpligt sätt
sammanföres med sistnämnda järnvägar. För möjliggörande av att staten, såsom
skäligt är, skall vid en eventuell realisation av järnvägens tillhörigheter
vara tillförsäkrad inkomsten därav i den omfattning utredningsmännen förutsatt
synes den lämpligaste anordningen vara, att statslånet bibehålies vid ett
högre belopp än nyss nänmda 70,000 kronor och att alltså skuldregleringen
genomföres i huvudsak på sätt 1926 års riksdag beslutat. I vad statslånet kommer
att överstiga 70,000 kronor skulle det endast hava till ändamål att utgöra
22
Kungl. Majus proposition nr 211.
en form för säkerställande av statens nyssnämnda intresse vid en realisation av
järnvägen. En uppgörelse i nu antydd riktning skulle alltså komma att innebära
viss avvikelse från den år 1926 beslutade skuldregleringen. Då emellertid
tid icke stått till buds att träffa erforderlig uppgörelse i ämnet men å andra
sidan ett genomförande av en sådan uppgörelse med hänsyn till sambandet med
övriga här förevarande frågor uppenbarligen kräver beslut av årets riksdag,
synes en lösning icke kunna möjliggöras annorledes än genom meddelande av
ett bemyndigande för Kungl. Maj:t att medgiva de ytterligare eftergifter, utöver
vad 1926 års riksdags beslut innebär, i fråga örn den 70,000 kronor överstigande
delen av ifrågavarande statslån, vilka må befinnas nödvändiga.
Närmare bestämmelser för åtnjutande av ifrågavarande lån lära, såsom
brukligt är, få meddelas av Kungl. Majit, varvid möjlighet torde böra hållas
öppen för vederbörande att verkställa snabbare återbetalning än enligt respektive
amorteringsplaner.
Eör det lån å 210,000 kronor, som jag i det föregående tillstyrkt, finnas icke
medel tillgängliga, varför anslag med nämnda belopp torde för ändamålet böra
under rubriken »Statens utlåningsfonder: Fonden för låneunderstöd» äskas å
riksstaten, att utgå av lånemedel; de medel, som komma att inflyta vid försäljningen
av järnvägen Vadstena—Ödeshög, torde redovisas såsom återbetalning
å det för nämnda järnvägs anläggning beviljade statslånet. Den i riksstatsförslaget
för budgetåret 1934/1935 under rubriken »F. Lånemedel» upptagna inkomstposten
»övriga lånemedel» bör vid bifall till vad nu föreslagits höjas
med ett mot anslaget svarande belopp.
Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Majit måtte
föreslå riksdagen att
Ilo) medgiva,
att av Norra Östergötlands järnvägsaktiebolags skuld till
staten på grund av statslån för anläggning av järnvägen Finspång—Norsholm
ett belopp av 205,066 kronor 44 öre må, räknat
från och med den 1 januari 1934, bilda ett nytt lån, att åtnjutas
på de i statsrådsprotokollet förordade villkor, samt återstoden
avskrivas;
att järnvägen Vadstena—Ödeshög må för en köpeskilling av
48,000 kronor och på de villkor i övrigt, som av Kungl. Majit
bestämmas, försäljas till det bolag, som må komma att övertaga
övriga till Mellersta Östergötlands järnvägar hörande banor; sami
att lån, i huvudsaklig överensstämmelse med i statsrådsprotokollet
förordade grunder och i övrigt på de villkor, som av
Kungl. Majit bestämmas, må till belopp av 210,000 kronor utlämnas
till sistnämnda bolag, att användas för de ändamål som i
statsrådsprotokollet angivits;
allt under förutsättning, att i statsrådsprotokollet omförmälda
rekonstruktionsplaner bliva genomförda samt att järnvägen
Väderstad—Skänninge—Bränninge, på villkor som av Kungl.
Majit godkännas, övertages av nyssnämnda bolag;
Kungl. Maj:ts proposition nr 211.
23
2:o) bemyndiga Kungl. Majit att, i den mån så erfordras för
möjliggörande av här omförmälda överlåtelse av järnvägen Väderstad—Skänninge—Bränninge,
medgiva ytterligare eftergifter, utöver
vad i sådant hänseende av 1926 års riksdag beslutats, med
avseende å den del av det för anläggning av nämnda järnväg
beviljade statslånet, som överstiger ett belopp av 70,000 kronor;
3:o) till lån för iståndsättande av Mellersta Östergötlands
järnvägar för budgetåret 1934/1935 bland utgifter för kapitalökning
under rubrik »Statens utlåningsfonder: Fonden för låneunderstöd»
anvisa ett reservationsanslag, att utgå av lånemedel,
av ...................................... kronor 210,000;
4:o) höja den i förslaget till riksstat för budgetåret 1934/1935
under rubriken »F. Lånemedel» upptagna inkomstposten »övriga
lånemedel» med motsvarande belopp.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan lämnar Hans Kungl. Höghet KronprinsenRegeriten
bifall samt förordnar, att proposition av den
lydelse bilaga till detta protokoll utvisar skall avlåtas till
riksdagen.
Ur protokollet:
Fredric Hawerman.
STOCKHOLM 1934. K. L. BECKMANS BOKTR.