Kungl. Maj:ts proposition nr 204.

1

Nr 204.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående beredande
av möjlighet för visst manskap vid försvarsv
äsendet att kvarstå i tjänst utöver den kontrakterade
anställningstiden; given Stockholms slott den 28 februari
1934.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över försvarsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla
det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Ivar Vennerström.

Utdrag av protokollet över försvarsärenden, hållet inför
Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regeuten i statsrådet
å Stockholms slott den 28 februari 1934.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden
Undén, Schlyter, Wigforss, Möller, Levinson, Vennerström, Leo, Engberg,
Ekman, Sköld.

Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anför chefen
för försvarsdepartementet, statsrådet Vennerström:

Av Kungl. Maj:t den 12 januari 1934 tillkallade sakkunniga för utredning
av vissa civilanställningsfrågor (de s. k. civilanställningssakkunniga) hava i
skrivelse till chefen för försvarsdepartementet den 10 februari 1934 avgivit
förslag rörande beredande av möjlighet för visst fast anställt manskap vid försvarsväsendet
att för underlättande av övergången till civilt arbete få kvarbliva
i kronans tjänst viss tid utöver den kontrakterade anställningstiden. Jag
ber att bär få lämna en redogörelse för förslagets huvudinnehåll.

Bihang till riksdagens protokoll 1934. 1 sami. Nr 204.

449 84 1

2

Kungl. Majus proposition nr 204.

Såsom utgångspunkt för framställningen hava de sakkunniga åberopat den
omständigheten, att den stora årliga kontingenten uttjänt militärmanskap enligt
nu gällande ordning utföres i den civila förvärvsverksamheten vid en ur
synpunkten av möjligheten till anskaffande av arbetstillfällen synnerligen
ogynnsam tidpunkt på året, nämligen den 31 oktober (för karlskrivet manskap
vid flottan den 30 september), en årstid, som utan tvekan kunde betecknas som
den, då svårigheten att erhålla arbete vore allra störst.

För belysande av storleken av den manskapskontingent, som efter avslutad
tjänstetid årligen lämnar militär tjänst, hava de sakkunniga åberopat gjorda
sammanställningar av inkomna uppgifter från truppförbanden rörande det antal
befattningshavare i manskapsgraderna, som under anställningsåret 1932/19331)
avgått ur tjänst. Av dessa sammanställningar framginge, att under den ifrågavarande
tiden från arméns truppförband avgått sammanlagt 1,248, från marinen
sammanlagt 626 och från flygvapnet sammanlagt 47 fast anställda, eller
tillhopa för hela försvarsväsendet 1,921 man. Räknat i procent av hela antalet
beställningshavare av manskapet utgjorde dessa antal vid armén 18.8 %, vid
marinen 17.32 % och vid flygvapnet 18.08 %. Åtskilligt tydde emellertid på
att denna avgångsfrekvens vore något lägre än den normala. Sålunda finge
man säkerligen räkna med att truppförbandscheferna av humanitära skäl låtit
en del fast anställda kvarstå i tjänst, som eljest rätteligen hade bort avgå. Av
de inkomna uppgifterna framginge vidare, att avgångsfrekvensen, absolut sett,
varit störst bland de årsklasser, som varit i tjänst relativt kort tid. Av de
1,248 från armén avgångna hade sålunda 794 man varit i tjänst kortare tid
än 4 år och 930 man kortare tid än 5 år. Av de från marinen avgångna 626
fast anställda hade 287 varit i tjänst kortare tid än 4 år och 461 kortare tid
än 5 år. Vid flygvapnet vore avgången i än högre grad koncentrerad till de
relativt yngre årsklasserna. Samtidigt med de berörda uppgifterna örn avgångsfrekvensen
hade jämväl inhämtats uppgifter angående hur stor del av
hela antalet avgångna, som vid avskedet haft ordnad försörjning. Enligt dessa
uppgifter hade av de 1,248 från armén avgångna 408 eller 32.69 %, av de 626
från marinen avgångna 109 eller 17.» % och av de 47 från flygvapnet avgångna
34 eller 72.34 % haft ordnad försörjning vid avskedet. Räknade man
försvarsväsendet som helhet, hade av de 1,921 avgångna 551 eller 28.26 % haft
ordnad försörjning. Emellertid vore att märka, att det vore bland de yngre
årgångarna, som antalet avgångna utan ordnad försörjning vore störst, medan
förhållandena vore jämförelsevis bättre i de högre graderna, något som också
syntes vara naturligt, då truppförbandschefernas benägenhet att under nuvarande
förhållanden av humanitära skäl medgiva rekapitulering säkerligen hänfört
sig just till de äldre årsklasserna. Från armén hade sålunda under ovannämnda
tid avgått allenast 162 furirer, därav 87 eller cirka 54 % haft ordnad
försörjning vid avskedet.

De sakkunniga anförde i anslutning till berörda utredning örn avgångsfre *)

Uppgifterna avsågo beträffande armén allenast tiden den 1 februari—31 oktober 1933,
vadan de uppgivna siffrorna för armén torde böra något höjas.

Kungl. Maj:ts proposition nr 204.

3

ivensen, att det uppenbarligen skulle vara en stor vinning, om på ett eller annat
sätt en förändring kunde ske därhän, att avgångstidpunkten för det fast anställda
manskapet kunde helt eller delvis omläggas till att i stället inträffa på våren,
då möjligheterna till erhållande av anställningar och vikariat i civil tjänst vore
betydligt större. Den verksammaste åtgärden till vinnande av ett sådant syftemål
vore uppenbarligen, anförde de sakkunniga vidare, att helt omlägga anställningsåret,
så att tiden för antagning av rekryter skedde på våren i stället
för på hösten, varigenom tidpunkten för avgången helt naturligt utan olägenhet
kunde förläggas till våren. De sakkunniga hade hos olika militära myndigheter
gjort sig underrättade örn möjligheterna och förutsättningarna för en
dylik omläggning av anställningsåret för det fast anställda militärmanskapet.
Från dessa myndigheter hade visats mycken förståelse för syftet med en
dylik anordning och på vissa håll hade man också förklarat sig beredd att åtminstone
försöksvis företaga en sådan omläggning av anställningstiden. På
andra håll, exempelvis vid kavalleriet, hade man däremot ansett en omläggning
av rekrytantagningstiden till våren komma att medföra oöverkomliga
svårigheter i organisations- och utbildningshänseende. Då det sålunda ville
synas som örn en omläggning av anställningsåret skulle på sina håll medföra
organisatoriska rubbningar av så avsevärd art, att man icke kunde utan synnerligen
noggranna undersökningar rörande verkningarna vidtaga en dylik åtgärd,
hade de sakkunniga, med hänsyn till att alltför tidsödande utredningar
syntes böra i detta sammanhang undvikas, funnit sig böra avstå från att framlägga
något förslag i denna riktning.

Emellertid hade en annan väg synts de sakkunniga framkomlig till vinnande
av syftemålet att undvika att hela den stora massan avskedat militärmanskap
vid den nämnda olägliga tidpunkten på en gång utfördes i den civila
arbetskonkurrensen, nämligen att lämna tillfälle för dem, för vilka civilanställningsspörsmålet
vore mest brännande, d. v. s. de äldre, att, därest de så önskade,
kvarstanna i militär tjänst ännu någon tid, exempelvis 6 månader, efter kontraktstidens
slut. Därigenom skulle vinnas en dubbel fördel. Dels skulle avgångstiden
ur militärtjänst för en avsevärd del av de avgående framskjutas
till en för arbetes vinnande betydligt gynnsammare tidpunkt; och dels skulle
denna övergångstid kunna, utan att den militära tjänsten bleve i någon mån
lidande, utnyttjas till utbildning i civilanställningssyfte, genomgående av
kurser, provtjänstgöring vid civila institutioner o. s. v. Meningen skulle således
vara, att dessa avgående skulle under det första vinterhalvåret efter avskedet
få åtnjuta stödet av att alltjämt vara i kronans tjänst med de förmåner,
som därmed följde. De borde emellertid under denna övergångstid alltjämt
vara i oförminskad grad underkastade den militära rutinen; eljest skulle de
komma att vid regementena bilda någon sorts särklass av underbefäl, vilket
säkerligen icke vore till fromma vare sig för dem själva eller för tjänsten vid
regementet. Därav följde, att de borde få under denna tid bibehålla såväl alla
naturaförmåner som den kontanta avlöning de åtnjutit under tiden närmast
före kontraktets utlöpande, försåvitt icke avlöning åtnjötes under provtjänstgöring
å annat håll, i vilket fall den militära avlöningen borde minskas i mot -

4

Kungl. Majus proposition nr 204.

svarande grad. Å andra sidan vore det givetvis meningen, att tjänstgöringen
under denna tid skulle vara såtillvida mindre bunden, att dels möjligheten till
avgång ur tjänsten skulle stå öppen, så fort vederbörande vunnit civilanställning,
och dels tillfälle skulle i största möjliga utsträckning beredas dem som
så önskade att få tjänstledighet för kursers genomgående, provtjänstgöring
m. m.

Den ifrågasatta förmånen ansåge de sakkunniga emellertid böra gälla allenast
dem, som varit i försvarets tjänst en viss icke alltför kort tid. Detta vore
dels av ekonomiska skäl nödvändigt och dels fullt befogat även ur andra synpunkter.
Statens förbindelse gentemot det fast anställda manskapet måste nämligen
anses vara större ju längre tid detsamma varit i tjänst, vartill komme
den påtagliga omständigheten, att det vore betydligt svårare för en 25—30
års man att skaffa sig ett nytt yrke än för en man på 21—22 år, vilket torde
vara den vanliga åldern för dem, som utan rekapitulation avginge ur tjänst.
Man måste vidare fasthålla, att de tre första tjänsteåren huvudsakligen finge
anses som utbildningstid och att försvarsväsendet därför först efter denna tid
kunde draga verklig nytta av den fast anställde. Den förmån, varom här vore
fråga, borde även på den grund komma allenast dem till godo, som varit i
tjänst någon tid utöver de tre utbildningsåren. Förmånen borde icke heller
gälla andra än dem, som genomgått furirsutbildning (vid marinen korpralsutbildning)
eller motsvarande utbildning för beställningsman. Att icke andra
än de, vilkas tjänstgöring vore väl vitsordad, borde komma i fråga, syntes de
sakkunniga ligga i sakens natur.

I fråga örn kostnaderna för det framlagda förslagets genomförande hava de
sakkunniga framlagt överslagsvis gjorda beräkningar därutinnan, därvid de
alternativt räknat med att de fast anställda furirer, korpraler, konstaplar och
därmed jämställda tillhörande armén eller flygvapnet samt de korpraler och
därmed jämställda tillhörande flottan eller kustartilleriet, vilka efter minst
fem respektive sex års tjänst skulle på grund av kontraktens utlöpande avgå
den 31 oktober (respektive den 30 september) finge, därest de så önskade, kvarstanna
i tjänst utöver staten ytterligare högst 6 månader mot åtnjutande av de
förmåner i kontant och in natura, som vid tiden för kontraktens utlöpande tillkommit
dem. De sakkunniga hava i denna del anfört följande:

»Vid beräkningarnas uppgörande hava vi utgått från de förutberörda uppgifterna
angående antalet avgångna under nästföregående anställningsår. För
arméns vidkommande utgjorde antalet avgångna volontärer med sex års tjänst
och däröver 227 och med fem års tjänst och däröver 308. För marinens del
vörö motsvarande siffror respektive 142 och 187. Flygvapnets motsvarande
siffror voro respektive 7 och 8. Det bör emellertid påpekas, att de nämndasiffrorna
säkerligen äro lägre än de normala, beroende på den förut nämnda
omständigheten, att vid vissa truppförband omsättningen med hänsyn till svårigheten
för de avgående att erhålla arbete något hållits tillbaka. Å andra sidan
måste siffrorna avsevärt reduceras, då det gäller att med ledning av dem beräkna,
hur många som skulle komma i åtnjutande av förmånen att kvarstanna
utöver den avtalade tjänstetiden. Man måste nämligen fasthålla, att en avsevärd
del av de i dessa årsklasser avgående i samband med avgången erhålla
civilt arbete och således sakna anledning att begagna sig av förmånen. Enligt

Kungl. Maj:ts proposition nr 204.

5

föreliggande uppgifter hade exempelvis av de under den nämnda tiden från
armén avgångna furirerna omkring 54 % ordnad försörjning vid avskedet, av
korpralerna däremot endast omkring 28 %, därvid dock bör bemärkas, att
procenttalet avser samtliga korpraler, även dem som varit i tjänst kortare tid
än 5 år. Vidare måste man räkna med att av dem som komma att begagna sig
av förmånen ett säkerligen rätt avsevärt antal kommer att på grund av vunnen
anställning eller eljest avgå före de sex månadernas utgång. Nu angivna förhållanden
göra, att man enligt vår mening icke har anledning att räkna med
att mer än i genomsnitt en tredjedel av de därtill berättigade skulle komma
att taga den erbjudna förmånen i anspråk.

Det första alternativet, enligt vilket samtliga av förberörda kategorier som
varit i tjänst minst fem år skulle få kvarstå i tjänst utom stat sex månader
utöver kontraktstiden, skulle, under antagande av den frekvens som nyss sagts,
enligt en gjord överslagsberäkning komma att vad beträffar armén draga kostnader
till ett sammanlagt belopp av omkring 136,000 kronor, fördelade med
cirka 82,000 kronor i avlöningar och 54,000 kronor i utgifter för mathållning,
mundering etc. För marinens del skulle utgifterna under motsvarande förutsättningar
uppgå till sammanlagt cirka 66,000 kronor, fördelade med cirka

50.000 kronor i avlöningar och resten i naturaförmåner och dylikt. För flygvapnets
del bliva motsvarande siffror mycket obetydliga. Sammanlagda kostnaden
enligt detta alternativ skulle sålunda uppgå till något över 200,000
kronor.

Kostnaderna för det andra alternativet, omfattande allenast dem som varit
i tjänst sex år eller därutöver, bliva naturligen lägre än enligt det första alternativet.
För arméns del kunna de beräknas till sammanlagt omkring 90,000
kronor, därav cirka 63,000 kronor i avlöningar och resten i naturakostnader;
för marinen skulle kostnaderna enligt detta alternativ beräknas till cirka

52.000 kronor, därav cirka 40,000 kronor i avlöningar. Sammanlagt skulle
kostnaderna enligt detta alternativ sålunda uppgå till något över 140,000
kronor.»

Av det anförda syntes de sakkunniga framgå, att kostnaderna för den
ifrågavarande anordningens genomförande -—- vilket alternativ som än valdes
— icke vore av den storleksordning, att man av ekonomiska skäl borde avstå
från den otvivelaktiga vinst, som därigenom skulle uppstå i fråga om möjligheten
att underlätta det äldre förtjänta manskapets övergång till civil sysselsättning.
I förhållande till de anslag, som skulle komma att belastas av kostnaderna
i fråga, vore dessa utgifter av så relativt ringa storlek, att det knappast
torde vara erforderligt att företaga någon uppräkning av anslagen, utan syntes
det vara möjligt att inom ramen av de för nästkommande budgetår äskade
anslagen rymma jämväl nu ifrågavarande utgifter, och detta även för den
händelse det dyrbarare alternativet valdes.

De sakkunniga förordade för sin del förslagets genomförande enligt det
första alternativet, eller med andra ord att den tillämnade förmånen finge komma
de fast anställda av ovan angivna kategorier till godo, vilka under fem år
eller längre tid varit i tjänst vid försvarsväsendet. Som skäl härför kunde
åberopas — utöver den omständigheten, att därigenom hjälp bereddes åt ett
större antal än enligt det andra alternativet -— att utgallringen av dem
som man önskade hava kvar i tjänst utöver de första läroåren i stor omfattning
skedde i och med utgången av det fjärde anställningsåret.

6

Kungl. Majus proposition nr 204.

Över de sakkunnigas förevarande förslag hava nedanstående militära myndigheter
avgivit yttranden.

Arméförvaltningen har i princip anslutit sig till tanken på framflyttning
på ett eller annat sätt av tiden för manskapets avgång ur tjänst. Mot det av
de sakkunniga framlagda förslaget anmärktes emellertid, att genom de angivna
riktlinjerna icke kunde anses klart angivet, örn de utom staten kvarstående vore
att hänföra till fast anställt manskap och underkastade strafflagen för krigsmakten.
För att klarlägga deras ställning därutinnan syntes det bliva nödvändigt
att i samband med deras avgång med dem träffades förnyade avtal
örn kvarstående i tjänst såsom fast anställt manskap. Vidare syntes detaljerade
regler bliva erforderliga beträffande deras förmåner i kontant och in natura
under tiden för kvarståendet. Ett annat spörsmål vore, örn tiden för kvarståendet
skulle inräknas i den för avskedspremies åtnjutande bestämda tjänstgöringstiden
eller icke. Även beträffande de kvarståendes tjänstgöring, möjligheterna
att erhålla ledighet för studier, provtjänstgöring i civila befattningar
o. s. v. syntes särskilda bestämmelser bliva erforderliga. Det vore enligt arméförvaltningens
åsikt önskvärt, örn den föreliggande frågan kunde ordnas på ett
sätt, vilket, samtidigt med att det tillgodosåge manskapets berättigade intressen,
ur organisatorisk synpunkt erbjöde en mera tillfredsställande lösning
än det föreliggande förslaget. Ämbetsverket hade kommit till den uppfattningen,
att det enklaste sättet för frågans lösande vore, att i framställningen
avsett manskap, som eljest skolat avgå ur tjänst den 1 november ett visst år,
icke erbölle avsked utan finge rekapitulera på ytterligare ett halvt år. Detta
kunde ordnas därigenom, att medgivande lämnades örn nyrekrytering av
volontärer till större antal än som rymdes i de gällande staterna. Därav skulle
följa att, jämte det avgångstiderna för det äldre manskapet framflyttades till
senast den 1 maj, antalet meniga volontärer för tiden den 1 november—den 30
april finge överskjuta det i staterna upptagna med ett antal, motsvarande det
antal äldre underbefäl, som, utan att vara avsett för fortsatt anställning, medgåves
rekapitulera för vinnande av en ur civilanställningssynpunkt lämpligare
tid för avgången ur tjänst. Enda olägenheten härmed syntes vara, att befordran
inom underbefälsgraderna bomme att framflyttas med en tid av högst
ett halvt år. — Yad de sakkunniga yttrat därom, att det syntes möjligt att
inom ramen av de för nästkommande budgetår äskade anslagen rymma utgifterna
för ifrågavarande ändamål, föranledde icke arméförvaltningen till
något yttrande, i den mån kostnaderna bomme att belasta anslag av förslagsanslags
natur. Vad åter anginge vissa reservationsanslag, närmast anslagen
till munderingsutrustning, kasernutredning m. m. samt sjuk- och veterinärvård
m. m., ville ämbetsverket framhålla, att dessa anslag för nästkommande
budgetår beräknats med avsevärt reducerade belopp, vadan de icke torde
kunna bära den ytterligare belastning, som de sakkunniga föreslagit. Vare sig
i förevarande ämne komme att följas de sakkunnigas förslag eller den av arméförvaltningen
ifrågasatta anordningen, ansåge ämbetsverket det sålunda bliva
nödvändigt, att ifrågavarande tre anslag erhölle gottgörelse av särskilt an -

Kungl. Majus proposition nr 204. 7

visade medel med i avjämnade tal respektive 10,200 kronor, 1,800 kronor oell
600 kronor.

Marinförvaltningen har funnit det avgivna förslaget vara väl ägnat att
under nuvarande arbetsbrist minska arbetslösheten för ifrågavarande personalkategori
under den tid av året, då det vore svårast att erhålla arbetstillfällen.
Ämbetsverket hade därför i huvudsak icke något att erinra mot förslaget och
ansåge, att detsamma borde få tillämpas på försök under budgetåret 1934/1935.
Rättigheten till förlängd anställning borde endast få tillkomma dem, som av
vederbörande chef uppsagts till avgång ur tjänsten. Sedan uppsägning skett,
borde de, som önskade erhålla förlängd anställning, vara skyldiga att i god tid
före den normala avgången ur tjänst till vederbörande ingiva ansökan örn förlängd
anställning. Likaledes borde de, som under den förlängda anställningen
önskade avgå ur tjänst, vara underkastade viss kortare uppsägningstid. — I
fråga örn kostnaderna påpekade marinförvaltningen, att anslaget till beklädnad
icke vore förslagsanslag. Med hänsyn till nödvändigheten av beklädnadsförrådens
snara komplettering medgåve detta anslags ställning icke bestridandet
av oförutsedda utgifter. På grund därav ansåge marinförvaltningen, att övertjänstgörande
manskap borde själva underhålla sin beklädnad, något som för
dem icke borde innebära någon större kostnad, då ju som regel manskap med
lång tjänstetid vid avgången förfogade över tillräckligt antal intjänta beklädnadspersedlar
för att icke någon nämnvärd komplettering under den förlängda
tjänstgöringstiden skulle behöva förekomma.

Flygstyrelsen har förklarat sig intet hava att erinra mot de sakkunnigas
förslag.

Chefen för generalstaben har tillstyrkt, att bestämmelser angående civilanställnings
förberedande för uttjänt manskap utfärdades i överensstämmelse
med det av de sakkunniga framlagda andra alternativet, d. v. s. att förmånen
att få kvarbliva i tjänst skulle tillkomma allenast dem, som varit i tjänst 6 år
eller därutöver. Vid ett genomförande av det av de sakkunniga förordade
alternativet vore det med hänsyn till de fördelar, som vore förbundna med den
föreslagna anordningen, att förmoda, att en stor del av underbefälet bomme
att begagna sig av möjligheterna för avgång redan efter femte anställningsåret.
Detta skulle för arméns vidkommande innebära, att vederbörande efter
genomgången underbefälsutbildning endast under två år skulle kunna fullt
utnyttjas för tjänstgöring i underbefälsbefattning. Icke minst de med utbildningen
förenade kostnaderna motiverade ett längre kvarstående i tjänst av
sådana underbefäl, som visat sig lämpliga därför. I överensstämmelse med
gällande föreskrifter beträffande villkoren för erhållande av avskedspremie
syntes fördenskull de föreslagna förmånerna endast böra tillerkännas sådant
underbefäl, som med väl vitsordad tjänstgöring varit i aktiv tjänst sex år
eller därutöver. Därigenom vunnes även den ur försvarsväsendets synpunkt
beaktansvärda fördelen, att vederbörande efter avskedstagandet i regel bomme
att tillföras truppförbandets reserv. — önskvärt vore, att villkoret för ett
kvarstående i tjänst förbundes med skyldighet för vederbörande att — helst

8

Kungl. Majlis proposition nr 204.

linder samarbete med civilanställningsorganen — framlägga plan för den avsedda
yrkesutbildningen.

Chefen för marinstaben har tillstyrkt bifall till det framlagda förslaget.
Lämpligen borde organisationen på försök få tillämpas under budgetåren
1984/1935 och 1935/1936. Vissa kompletterande bestämmelser syntes vid bifall
till framställningen bliva erforderliga beträffande, bland annat, skyldighet att
efter uppsägning insända ansökan örn fortsatt anställning, skyldighet att uppvisa
intyg örn att viss utbildning eller dylikt skulle genomgås såsom villkor
för tjänstledighets erhållande och fastställelse av viss kortare uppsägningstid.

Inspektören för infanteriet har funnit de i förslaget framhållna synpunkterna
synnerligen behjärtansvärda och lämnat förslaget sin livliga tillstyrkan.

Inspektören för kavalleriet har likaledes tillstyrkt det framlagda förslaget
och särskilt uttalat sig för önskvärdheten av att den ifrågasatta förmånen inträdde
redan efter 5 års tjänst. Det syntes vidare önskvärt, att vid kavalleriet
rätten till kvarstående i tjänst kunde omfatta även dem, som efter med beröm
godkänd genomgången korpralsutbildning vunnit befordran till korpral och
på ett förtjänstfullt sätt tjänstgjort som remontryttare. Denna befattning vore
vid kavalleriet så betydelsefull, att den väl borde jämställas med en beställningsmans.

Inspektören för artilleriet har i stort sett intet funnit att erinra mot ett
genomförande av de sakkunnigas förevarande förslag.

Chefen för fortifikationen har likaledes anmält, att han intet hade att erinra
mot den ifrågavarande framställningen.

Inspektören för trängen har i sitt yttrande närmast ställt sig avvisande mot
förslaget, under framhållande, att man som hittills torde böra fasthålla vid
att avsked skulle meddelas underbefäl, när något militärt behov av dess kvarstannande
i tjänst ej längre förelåge. Denna princip syntes med desto större
skäl böra upprätthållas som det angivna syftet att underlätta det äldre förtjänta
manskapets övergång till civil sysselsättning långt verksammare torde
bliva tillgodosett genom att helt frigöra det ifrågavarande underbefälet från
den militära anställningen. En förutsättning härför vore, att under viss tid
efter avskedet erforderliga medel under nödig kontroll ställdes till underbefälets
förfogande för att giva dem tillfälle att förbereda var och en sin civila
anställning och trygga deras egna och deras familjers uppehälle.

Chefen för intendenturkåren har anfört, att det föreliggande förslaget
syntes väl ägnat att undanröja vissa svårigheter, som nu utgjorde hinder för
det fast anställda manskapet att vinna civilanställning efter erhållet avsked.

Chefen för södra arméfördelningen har funnit det lämpligt, att åtgärder
vidtoges i den riktning som de sakkunniga föreslagit, dock att den nya ordningen
till en början borde fastställas att försöksvis gälla under ett år. Vissa
detaljerinringar hava emellertid framställts mot förslaget. Sålunda borde det
icke förefinnas någon rättighet att när som helst erhålla tjänstledighet för
provtjänstgöring och dylikt, utan den som medgåves kvarstå utom stat borde
vara underkastad full tjänstgöringsskyldighet, så att truppförbanden kunde
draga samma nytta av honom som av vanligt fast anställt underbefäl. Detta

9

Kungl. Maj:ts proposition nr 204.

hindrade icke att en truppförbandschef borde söka ordna tjänsten så, att förberedelserna
för civilanställning underlättades. Chefen borde därför lia
befogenhet att efter prövning i varje särskilt fall medgiva de kvarstående
tjänstledighet.

Chefen för västra arméfördelningen har anfört, att då de sakkunnigas förslag
skulle i sin mån bidraga till att möjliggöra en återgång till normala rekapitulationsförhållanden,
han intet hade att erinra mot förslaget i huvudsak.

Chefen för östra arméfördelningen har tillstyrkt de sakkunnigas förslag i
dess helhet.

Chefen för norra arméfördelningen har likaledes helt anslutit sig till förslaget.

Militärbefälhavaren på Gotland har tillstyrkt det av de sakkunniga framställda
förslaget, dock att det syntes önskvärt, att den såsom villkor för kvarståendet
utom stat föreslagna minsta tjänstetiden bringades i överensstämmelse
med den minsta tjänstetid, som gällde för erhållande av avskedspremie, antingen
så att för att få kvarstå utom stat krävdes minst sex tjänsteår eller att
avskedspremie kunde erhållas redan efter fem ars väl vitsordad tjänst.

Militärbefälhavaren för övre Norrland har funnit förslaget ur civilanställningssynpunkt
innebära vissa lättnader. För att olägenheter av disciplinär art
skulle undvikas, borde det ligga i regementschefens hand att avskeda vederbörande,
innan de sex månaderna förflutit. Det ifrågavarande medgivandet att
kvarstå i tjänst borde ej heller fa en sadan form, att regementschefen berövades
rättighet att vid behov disponera vederbörande till militär tjänst. I övrigt tillstyrktes
förslaget i huvudsak.

Stationsbefälhavaren vid Karlskrona örlogsstation har anfört, att den föreslagna
åtgärden måste anses vara ett behjärtansvärt steg från statens sida såsom
en erkänsla och hjälp åt förtjänt avgående manskap. Intill dess fragan
nm civilanställnings beredande at avgående manskap blivit löst, syntes det lämpligast
att i förslaget upptagna åtgärder tills vidare endast anordnades som
ett provisorium.

Stationsbefälhavaren vid Stochholms örlogsstation har i huvudsak tillstyrkt
de sakkunnigas förslag.

Chefen för kustflottan har likaledes förklarat sig intet hava att erinra mot
förslaget.

Chefen för kustartilleriet har anfört, att han intet hade att erinra mot det
ifrågavarande förslaget.

Vad de sakkunniga anfört därom, att den nu gällande avgångstiden för
uttjänt manskap, i allmänhet den 1 november, är ur civilanställningssynpunkt
mycket oläglig, kan jag helt biträda. Förläggandet av avgangen till en annan
tidpunkt under året vore därför ur denna synpunkt synnerligen önskvärt. Såsom
de sakkunniga framhållit, skulle den effektivaste åtgärden härvidlag vara
att omlägga hela anställningsåret på det sätt, att såväl antagnings- som avgångstiderna
inträffade på våren i stället för på hösten. I vad mån en sådan omläggning
ur andra synpunkter later sig genomföra är en fråga, som uppenbar Bihang

till riksdagens protokoll J934. 1 sami. Nr 204. 449 34 "

Departements chefen.

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 204.

ligen icke kan besvaras utan föregående grundliga undersökningar. Frågan
synes mig emellertid vara av den betydelse, att jag bar för avsikt att snarast
inför Kungl. Maj:t framlägga förslag om verkställande av en allsidig utredning
av densamma.

Då en sådan utredning icke torde kunna slutföras och än mindre en eventuell
omläggning av anställningsåret kunna vidtagas inom sådan tid, att det
manskap, som skall avgå nästkommande höst, skulle kunna draga fördel därav,
har jag i likhet med de sakkunniga funnit angeläget att särskilda åtgärder
vidtagas, för att för de i tjänsten äldre av detta manskap i möjligaste män
undanröja verkningarna av den olämpliga avgångstidpunkten.

o De sakkunniga hava härutinnan föreslagit, att fast anställda, vilka genomgått
funrs- (vid marinen korprals-) utbildning och fullgjort väl vitsordad
tjänst under sammanlagt minst fem år, skulle, oaktat de på grund av uppsägning
äro skyldiga att avga den 31 oktober (för karlskrona skeppsgossar den
30 september), efter därom gjord framställning, få kvarstå i tjänst utom vederbörande
förbands stat ytterligare högst sex månader, vilken tid skulle lättare
än den vanliga anställningstiden kunna få disponeras för förberedelse av olika
slag för övergång till civilt arbete.

De i ärendet hörda myndigheterna hava så gott som enhälligt i princip tillstyrkt
genomförande av de sakkunnigas förslag; i den mån erinringar framförts,
hänföra sig dessa i allmänhet allenast till detaljer i förslaget. Jag finner
mig ock kunna i huvudsak ansluta mig till detsamma. Anordningen bör
emellertid, som nyss framhållits, vara att betrakta såsom en tillfällig åtgärd,
vidtagen allenast i avvaktan pa resultatet av den förenämnda utredningen angående
en lämpligare anordning av anställningsåret.

Arméförvaltningen har ifragasatt den avvikelsen från de sakkunnigas förslag,
att i stället för att den ifrågavarande personalen skulle få kvarstå utom
stat densamma skulle få rekapitulera med kvarstående å stat ytterligare ett
halvt år, varvid motsvarande antal rekryter i stället skulle få antagas utöver
staten. Härtill kan jag för min del icke ansluta mig. En sådan anordning
skulle enligt min mening i viss man förtaga den ifrågavarande åtgärden dess
karaktär av provisorium, något som med hänsyn till vad jag förut anfört icke
synes önskvärt. Dessutom skulle konsekvensen därav bliva, att befordringarna
inom manskapskårerna i stor omfattning framskötes ett halvt år, något
som måste betraktas såsom i detta sammanhang opåkallad. Yad arméförvaltningen
velat vinna med berörda förslag, nämligen klarhet i de kvarståendes
anställningsförhållanden, synes mig kunna utan större svårighet ernås genom
de särskilda föreskrifter i ämnet, som jag förutsätter skall ankomma på Kungl.
Maj:t att utfärda.

Vad angår de kategorier fast anställda, som böra komma i åtnjutande
av den ifrågasatta förmanen, ansluter jag mig till de sakkunnigas förslag; den
utvidgning härutinnan, som av inspektören för kavalleriet ifrågasatts, anser
jag sålunda icke böra vidtagas. Likaså anser jag mig kunna biträda de sakkunnigas
förslag örn att de kvarstående skola få bibehålla de löneförmåner
kontant och in natura, som tillkommit dem omedelbart före kontraktstidens

11

Kungl. Majus proposition nr 204.

utgång; någon löneförhöjning enligt i manskapsavlöningsreglementet givna
regler lärer sålunda icke böra ifrågakomma under den förlängda anställningen.
Den inskränkning i beklädnadsförmåner, som av marinförvaltningen ifrågasatts
för marinens del, lärer däremot böra iakttagas. Vad beträffar avskedspremierna
torde tiden för kvarståendet i tjänst icke böra få inräknas i den för
avskedspremies åtnjutande bestämda tjänstgöringstiden. Eventuellt intjänt
premie bör icke utbetalas förrän vederbörande lämnar tjänsten.

Vad beträffar kostnaderna för det framlagda förslagets genomförande
skulle dessa enligt de sakkunnigas beräkningar uppgå till något över 200,000
kronor för hela försvarsväsendet. Någon anmärkning mot denna beräkning har
icke av de förvaltande myndigheterna framförts.

De sakkunniga hava som sin åsikt uttalat, att det syntes möjligt att inom
ramen av de för nästkommande budgetår äskade anslagen rymma jämväl nu
ifrågavarande utgifter. Utgifterna skulle sålunda gäldas från de olika försvarsgrenarnas
respektive anslag för nästkommande budgetår. I fråga örn de
anslag, som äro av reservationsanslags natur, ansluter jag mig till de sakkunnigas
uppfattning, att de hithörande utgifterna synas kunna rymmas
inom de för nästkommande budgetår beräknade beloppen. Arméförvaltningen
har visserligen ansett, att följande av åtgärden berörda tre reservationsanslag
under lantförsvaret, nämligen för munderingsutrustning, kasernutredning
m. m. samt sjuk- och veterinärvård m. m. borde för ändamålet förstärkas med
respektive 10,200 kronor, 1,800 kronor och 600 kronor. Med hänsyn till dessa
belopps obetydlighet i förhållande till respektive anslag finner jag emellertid
icke påkallat, att någon åtgärd för dessas förstärkning i detta sammanhang
företages. Vad beträffar de anslag av förslagsanslags natur, som skulle
beröras av den ifrågavarande åtgärden, komma enligt de sakkunnigas beräkningar
lantförsvarets och sjöförsvarets avlöningsanslag att därigenom erhålla
en ökad belastning med respektive cirka 82,000 kronor och cirka 50,000 kronor.
Denna merbelastning synes mig — i betraktande av de betydande belopp,
till vilka de nämnda anslagen äro beräknade — icke vara av den storleksordning,
att det föreliggande förslagets genomförande behöver föranleda en
höjning av de i riksstatsförslaget upptagna anslagsbeloppen, respektive
25,500,000 kronor och 11,500,000 kronor. De övriga förslagsanslagen, främst
de olika förplägnadsanslagen, komma likaledes att i förhållandevis mycket
ringa mån beröras av åtgärden i fråga. Även beträffande kostnadernas gäldande
finner jag mig fördenskull, efter samråd med chefen för finansdepartementet,
böra biträda vad de sakkunniga förordat.

Under åberopande av vad sålunda anförts får jag hemställa, att Kungl.
Majit måtte föreslå riksdagen

att bemyndiga Kungl. Majit att under nästkommande budgetår
i huvudsaklig överensstämmelse med de riktlinjer, som i det
föregående angivits, bereda underbefäl av manskapet vid försvarsväsendet
med en tjänstetid av minst fem år möjlighet att

12

Kungl. Majus proposition nr 204.

efter kontraktstidens utgång få kvarstå viss tid utom stat vid
vederbörande truppförband eller kår.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan behagar Hans Kungl. Höghet KronprinsenRegenten
lämna bifall samt förordnar, att proposition av
den lydelse bilaga vid detta protokoll utvisar skall avlåtas

till riksdagen.

Ur protokollet:
Hans Edsberg.

t

Stockholm 1934. K. L. Beckmans Boktr.