Kungl. Maj:ts proposition nr 197.

1

Nr 197.

Kungl. Majlis proposition till riksdagen angående efterskänkande
av viss del av kronan tillfallet danaarv efter Annika Hansson,
född Christoffersdotter; given Stockholms slott den 23
februari 1934.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.

Under Hans Maurts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Ernst Wigforss.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Kungl.
Höghet Kronprinsen-Hegenten i statsrådet å Stockholms slott
den 23 februari 1934.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden
Schlyter, Wigforss, Möller, Levinson, Leo, Engberg, Ekman, Sköld.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Wigforss, anför:

Den 9 februari 1890 avled hemmansägaren Johannes Hanssons hustru
Annika Hansson, född Christoffersdotter, från Sundstabyn i Blomskogs
socken.

Enligt ett av pastorsämbetet i Blomskogs församling den 9 maj 1933
utfärdat bevis skulle i makarna Hanssons äktenskap hava fötts sju barn,
av vilka det yngsta, dottern Carolina, avlidit 1864 och de övriga, nämligen
Stina Maria, Emanuel, Karl Edvin, Katarina, Jordan och Johan,
före moderns död utflyttat till utrikes ort.

Bihang till riksdagens protokoll 193i. 1 sami. Nr 197—198. I

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 197.

I den efter Annika Hansson den 25 juni 1890 upprättade bouppteckningen
upptogos som dödsbodelägare, förutom mannen Hansson, endast
de tre sistnämnda barnen — Katarina, Jordan och Johan — vilka då
vistades i Norra Amerika. Arvskifte för kvarlåtenskapens fördelning
mellan dessa dödsbodelägare påbörjades beträffande boets lösa egendom
den 31 oktober 1892 och beträffande boets fasta egendom den 20 januari
1893 samt avslutades den 24 november 1894. Vid skiftet bevakades sonen
Jordans rätt och bästa av en för honom förordnad god man. De Jordan
tillskiftade arvsmedlen, vilka omhändertogos av gode mannen, hava sedermera
den 2 mars 1929 inlevererats till statsverket och uppgingo då
enligt av kammaradvokatfiskalsämbetet godkänd redovisningsräkning
till 2,617 kronor 40 öre.

Förutnämnde sonen Emanuel, vilken antagit tillnamnet Jansson, avled
i Strömstad den 25 november 1931, efterlämnande enligt uppgift sju barn,
däribland dottern Gerda Emilia, född den 8 augusti 1894 och gift med
stenarbetaren Gustaf Helmer Valfrid Grönkvist i Gävle.

I en den 7 maj 1933 dagtecknad skrift har nu Gerda Emilia Grönkvist
gjort framställning örn utfående av ifrågavarande, till statsverket inlevererade
arvsmedel. Till stöd härför har hon anfört, att hennes man sedan
en längre tid tillbaka vore arbetslös, varför bifall till framställningen
skulle bliva makarna Grönkvist till stor hjälp.

Kammaradvokatfiskalsämbetet har den 19 januari 1934 avgivit infordrat
utlåtande i ärendet och därvid fogat från länsstyrelsen i Värmlands
län inhämtat yttrande jämte annan i ärendet införskaffad utredning, däribland
en av polismyndigheten i Gävle den 26 maj 1933 avgiven rapport
över verkställd undersökning rörande sökandens person och ekonomiska
förhållanden.

I rapporten har antecknats i huvudsak följande:

Makarna Grönkvist, vilka ingått äktenskap 1921, bodde jämte en elvaårig
son i Bomhus å Gävle stads område, där familjen hyrde bostad örn
ett rum och kök för en kostnad av 225 kronor örn året. Familjen förefölle
att leva under knappa omständigheter. Mannen hade varit arbetslös
sedan november 1932, och familjen levde vid tiden för undersökningen
på medel, som hustrun kunde förtjäna på ett tillfälligt arbete vid Gävle
lasarett. Familjen vore känd för skötsamhet och ordentlighet. Mannen
hade för år 1932 taxerats för en inkomst av 910 kronor. Hustrun hade
uppgivit, att hon genom sin ansökan icke avsåge att ensam komma i besittning
av arvet efter Jordan Johannesson utan att hon i denna sak förde
även sina syskons talan.

Länsstyrelsen i Värmlands län har i sitt yttrande förklarat sig intet
hava att erinra emot bifall till framställningen.

Kammaradvokatfiskalsämbetet har för egen del anfört huvudsakligen
följande:

Då beträffande de i bouppteckningen efter Annika Hansson upptagna
tre barnen till henne, nämligen Katarina, Jordan och Johan, dessa ej

3

Kungl. Maj:ts proposition nr 197.

anmält sig inom den i 15 kap. 2 § ärvdabalken i förut gällande lag stadgade
tid av natt oell år från dödsfallet till tagande av arv efter henne
och därvid styrkt sin släktskap med henne, hade de jämlikt stadgandet
i 15 kap. 7 § ärvdabalken förlorat sin rätt till arvsmedlen efter modern.
Då ej heller någon inländsk arvinge inom tre månader från utgången av
nämnda tidsfrist anmält sig till arvet efter Annika Hansson och därvid
styrkt sin släktskap med henne samt då beträffande de i bouppteckningen
ej angivna barnen till henne, nämligen Stina Maria, Karl Edvin och Emahuel
—. den sistnämnde fader till sökanden — dessa ej anmält sig inom
den i 15 kap. 6 § stadgade tid av natt och år från dödsfallet, tillkomme
hälften av kvarlåtenskapen efter Annika Hansson kronan såsom danaarv.

Ämbetet, som inhämtat, att såväl dottern Katarina som sonen Johan
Johannesson vid skifte den 31 oktober 1892 och den 20 januari 1893 tillskiftats
sina arvsmedel efter modern, ehuru arvsrättspreskription, enligt vad
förut sagts förelegat, hade emellertid med hänsyn till omständigheterna
icke ansett, att de av dem lyftade arvsmedlen efter modern borde återkrävas.

Enär, enligt vad förut framhållits, de arvsmedel, som för Jordan Johannessons
räkning förvaltats av god man och sedermera inlevererats till
statsverket, utgjorde danaarv, syntes sökandens framställning i den mån
denna avsåge redovisning till sökanden av arvsmedel, som enligt hennes
mening lagligen skulle tillkomma henne, icke böra föranleda någon Kungl.
Maj:ts åtgärd.

Då emellertid ämbetet utginge från att sökanden i sin ansökning alternativt
avsett att få berörda kvarlåtenskap till sig efterskänkt, ansåge ämbetet
med hänsyn därtill att arvsrättspreskriptionen beträffande sökandens
fader möjligen icke inträffat, därest de, som uppgivit och upptecknat
kvarlåtenskapen efter Annika Hansson, sökt vinna kännedom örn hennes
samtliga arvingar, samt på grund av att sökanden och hennes man
enligt den i ärendet verkställda polisutredningen befunne sig i knappa
ekonomiska omständigheter, ansökningen örn ett efterskänkande vara värd
beaktande.

Av utredningen i ärendet framginge att, sedan Annika Hanssons samtliga
förutnämnda barn utom dottern Carolina, som avlidit den 1 februari
1864, utflyttat till utrikes ort, endast sökandens fader Emanuel Jansson
återvänt till Sverige och bosatt sig här i riket saint efter allt att döma
befunnit sig i torftiga ekonomiska omständigheter. De av hans syskon,
som nu kunde finnas i livet, eller deras avkomlingar torde däremot ha
förvärvat utländsk medborgarrätt. Därest en framställning örn avstående
av nu ifrågavarande egendom gjorts av Emanuel Jansson, medan han
ännu levde, och samtidigt av hans då levande syskon eller dessa sistnämndas
bröstarvingar, borde därför enligt ämbetets mening denna framställning
icke lia bifallits beträffande någon annan av sökandena än Emanuel
Jansson, som bort kunna påräkna att få hela kvarlåtenskapen till sig efterskänkt.

Då Emanuel Jansson efterlämnat sex barn förutom sökanden, borde
med hänsyn till vad nu sagts sökanden enligt ämbetets mening komma i
åtnjutande av V? av danaarvet ifråga.

Vid den utredning av släktförhållandena, sorn i detta ärende företagits Departementtinom
finansdepartementet, har befunnits, att Emanuel Jansson icke varit cAe/*”''
son till Annika Hansson utan fötts i ett Johannes Hanssons tidigare äkten -

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 197.

skap. Emanuel Jansson har sålunda icke varit berättigad att taga arv
efter Annika Hansson. Däremot har Emanuel Jansson såsom hal vbroder
till Jordan Johannesson ägt arvsrätt efter denne. Med hänsyn härtill och
då sökanden, vilken är dotter till Emanuel Jansson, enligt den förebragta
utredningen lever i knappa omständigheter, finner jag billighetsskäl tala
för att någon del av ifrågavarande arvsmedel tillerkännes henne. Sökanden
har uppgivit, att hon i denna sak förde talan även för sina syskon. Då
något bemyndigande i sådant avseende icke visats och för övrigt varje
utredning örn syskonens ekonomiska förhållanden saknas, torde något avstående
av kronans rätt till deras förmån för närvarande icke kunna komma
under övervägande. Då Emanuel Jansson enligt uppgift efterlämnat
sex barn förutom sökanden, anser jag i likhet med kammaradvokatfiskalsämbetet
sökanden böra komma i åtnjutande av en sjundedel av arvsmedlen.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att en sjundedel av det kronan tillfallna danaarvet
efter Annika Hansson från Sundstabyn i Blomskogs
socken må efterskänkas till förmån för Gerda Emilia
Grönkvist, född Jansson.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans
Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten, att proposition
av den lydelse, bilaga vid detta protokoll
utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

IJr protokollet:

R. Borgström.