Kungl. Majus proposition nr 194.

1

Nr 194.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående anslag
till fattigvård och barnavård för lappar; given Stockholms
slott den 23 februari 1934.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över socialärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla
de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.

Under Hans Marits

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Gustav Möller.

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför
Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regeuten i statsrådet
å Stockholms slott den 23 februari 1934.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden

Schlyter, Wigforss, Möller, Levinson, Leo, Engberg, Ekman, Sköld.

Departementschefen, statsrådet Möller anför:

Gällande bestämmelser angående statsbidrag till fattigvård och barnavård för
lappar återfinnas i kungörelsen den 27 juni 1927 (nr 277) med däri genom kungörelserna
den 4 maj 1928 (nr 133) och den 19 maj 1933 (nr 238) gjorda
ändringar och tillägg. Berörda bestämmelser innehålla bland annat följande:

Statsbidrag utgår dels till fattigvårdssamhällen och kommuner för deras
kostnader för fattigvård och barnavård för lappar (vårdbidrag), dels till fattigvårdssamhällen
och kommunalförbund för uppförande av särskilda ålderdomshem
för lappar samt för sådan om- och tillbyggnad av dylikt hem, som

Bihang till riksdagens protokoll 1934. 1 sami. Nr 194.

40C 34

2

Kungl. Majus proposition nr 194.

närmast är att likställa med nybyggnad (byggnadsbidrag). Statsbidrag må
även utgå till fattigvårdssamkälle eller kommunalförbund för inköp oell inrättande
till särskilt ålderdomshem för lappar av redan befintlig, för annat
ändamål disponerad byggnad.

Vårdbidrag utgår i allmänhet för fattigvård enligt 1 § fattigvårdslagen
och för barnavård i de fall, där vederbörande lapp såsom huvudsakligt yrke
stadigvarande bedriver renskötsel eller eljest på närmare angivet sätt kan
anses tillhöra den renskötande lappbefolkningen. Bidraget utgör tre fjärdedelar
av fattigvårdssamliällets eller kommunens godkända kostnad för fattigvården
eller barnavården och utbetalas årsvis i efterskott.

Byggnadsbidrag utgår med hela den godkända kostnaden för uppförande,
inrättande eller örn- eller tillbyggnad av särskilt ålderdomshem för lappar eller
den del därav, som är avsedd för sådana personer, för vilka vårdbidrag utgår.
Bidrag till inköp och inrättande till särskilt ålderdomshem för lappar
av redan befintlig byggnad utgår med hela köpesumman, i vad den kan skäligen
anses belöpa å själva byggnaden, samt liela den godkända kostnaden
för erforderliga örn- och tillbyggnadsarbeten. Då byggnadsbidrag beviljas,
fastställes preliminärt bidragets belopp med ledning av föreliggande kostnadsberäkningar.
Av det sålunda fastställda beloppet kan under arbetets
gång utbetalas högst tre fjärdedelar, medan återstoden av bidraget utbetalas
i efterhand, sedan vederbörande hem blivit avsynat och godkänt.

Enligt övergångsstadgandena gälla i viss utsträckning äldre bestämmelser,
på grund varav vissa kommuner, särskilt i Jämtland, i större omfattning än
enligt de nya reglerna erhålla gottgörelse av statsmedel för fattigvård åt
lappar.

I årets statsverksproposition ("V p. 37) meddelade jag vid anmälan av
fråga örn anslag till fattigvård och barnavård för lappar, att Malå kommun
hos Kungl. Majit hemställt örn beviljande av bidrag till uppförande av ett
ålderdomshem, som skulle vara gemensamt för lappar och andra vårdbeliövande,
samt att för bifall till denna framställning krävdes riksdagens medverkan.
Då ärendet vid statsverkspropositionens avlåtande icke förelåg i slutremitterat
skick, hemställde jag, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen
att, i avbidan på särskild proposition i ämnet, i riksstaten för budgetåret
1934/1935 beräkna det ordinarie förslagsanslaget till fattigvård och barnavård
för lappar till 180,000 kronor. Kungl. Majit beslöt i enlighet härmed.

Jag anhåller nu att få upptaga förevarande anslagsfråga till närmare
prövning.

Yad då först angår framställningen från Malå kommun, får jag till en
början något närmare beröra bestämmelserna örn statsbidrag för uppförande
eller inrättande av ålderdomshem för lappar.

Förslag örn anvisande av anslag till fattigvård och barnavård för lappar
förelädes riksdagen första gången i proposition den 22 februari 1927, nr 108.
I propositionen redogöres bland annat för en av särskilt tillkallad sakkunnig
verkställd utredning angående ordnandet av fattigvården bland lapparna. Den
sakkunnige hade i förevarande hänseende anfört följande:

Anledningen till förslaget örn inrättande av särskilda hem för lappar
hade främst varit, att det ur vårdsynpunkt varken för lappar eller för andra
understödstagare vore lämpligt, att de olika befolkningselementen sammanfördes
inom samma ålderdomshem. Lapparna krävde för sin trevnad

Kungl. Maj:ts proposition nr 194.

3

större rörelsefrihet och en mindre preciserad dagordning än som tillämpades
vid de vanliga ålderdomshemmen. Över huvud borde i möjligaste mån
hänsyn tagas till lapparnas före deras inträde å hemmet förda levnadssätt.
Vad beträffade kostnaderna för hemmen vore det uteslutet att tänka sig upprättandet
av särskilda ålderdomshem såsom ett kommunalt åliggande, utan
staten måste åtaga sig denna angelägenhet.

Departementschefen framhöll bland annat följande:

Den av den sakkunnige uttalade uppfattningen, att en av de största bristerna
i den dåvarande lappfattigvården vore den ringa tillgången på för
lappar lämpade platser å ålderdomshem, hade vunnit bekräftelse i de i
ärendet avgivna yttrandena. Det måste alltså framstå som en viktig uppgift
att åstadkomma ändring härutinnan. Beträffande de vägar, som i sådant
syfte borde väljas, kunde däremot tvekan råda. Man torde emellertid kunna
utgå ifrån att man bäst tillgodosåge lapparnas behov genom anordnande av
särskilda ålderdomshem; denna uppfattning bestyrktes ock av erfarenheten
av de då befintliga privata anstalterna. Att ålägga kommunerna, vilka enligt
lag hade att inrätta ålderdomshem för den allmänna fattigvården, att
även bekosta inrättandet av sådana hem särskilt för den lapska fattigvården
vore tydligen icke rimligt. Ur dessa synpunkter hade den sakkunnige kommit
fram till att föreslå, att staten skulle själv uppföra och driva särskilda
ålderdomshem för lappar.

Departementschefen uttalade sig därefter för den lösningen av förevarande
spörsmål, att staten skulle, i enlighet med vad den sakkunnige
föreslagit, kunna taga initiativ till anordnandet av särskilda ålderdomshem
för lappar och tillhandahålla medel till hela byggnadskostnaden men att
det skulle ankomma på kommun att uppföra det särskilda hemmet och driva
detsamma.

Kungl. Maj:ts förslag, som överensstämde med vad departementschefen
sålunda uttalat, lämnades av riksdagen utan erinran.

Malå kommun hemställer i sin förberörda framställning, att Kungl.
Majit måtte dels medgiva kommunen tillstånd att i Malåträsk uppföra gemensam
vårdanstalt för lappar och andra vårdtagare med 24 vårdplatser,
därav 12 reserverade för lappar, dels ock bevilja kommunen ett byggnadsbidrag
av 34,000 kronor för uppförande av vårdanstalten mot det att kommunen
iklädde sig de skyldigheter, som därav betingades.

Kommunen anför, att antalet renskötande lappar inom kommunen uppginge
till omkring 200, inberäknat familjemedlemmar. Detta antal vore visserligen
icke stort jämfört med den övriga befolkningen, omkring 3,600 personer,
men behovet av anstaltsplatser torde ändock böra beräknas ungefär
lika för båda kategorierna. Detta förhållande hade sin grund i lapparnas
genomgående något sämre bostäder, mera oregelbundna levnadsförhållanden
och större fattigdom. De lappar, varom det här vore fråga, utgjordes av
skogslappar, vilka icke bodde i kåtor eller företogo långa vandringar med
sina renar utan mestadels uppehälle sig inom socknen eller i dess närhet
och som under sina färder brukade logera hos den bofasta befolkningen.
Deras bostäder, vardagliga klädedräkt och sedvänjor i övrigt avveke för
närvarande icke i mera väsentlig grad från den övriga befolkningens. lias -

4 Kungl. Majus proposition nr 194.

blandningen vöre stark å ömse håll, varför samhörighetskänsla genom släktskap
ofta förelåge.

Beträffande frågan örn ålderdomshemmets anordnande meddelar kommunen,
att avtal träffats med domänstyrelsen örn inköp av ett f. d. jägmästareboställe
i Malåträsk, vilket skulle ombyggas till arbetsstuga, varefter den
nuvarande arbetsstugan skulle örn- och tillbyggas till ålderdomshem. Arbetsstugan
hade uppförts 1926 för en kostnad av omkring 34,000 kronor, tomten
oräknad. För örn- och tillbyggnaden beräknades enligt uppgjort kostnadsförslag
34,000 kronor, varför den sammanlagda kostnaden för den färdiga
anstalten skulle bliva 68,000 kronor.

Sedan kommunens framställning insänts till länsstyrelsen i Västerbottens
län, införskaffade länsstyrelsen yttranden från lappfogden i länet och statens
fattigvårdskonsulent i nionde distriktet.

Lappfogden uttalade sig i princip för kommunens förslag. Därjämte meddelade
lappfogden, att han å sammanträde med kommunens skogslappar
framlagt planen för det tilltänkta ålderdomshemmet. Lapparna hade därvid
intet att andraga mot densamma.

Fattigvårdskonsulenten tillstyrkte likaledes förslaget.

Länsstyrelsen överlämnade med skrivelse den 6 december 1933 handlingarna
i ärendet till Kungl. Majit. Under upplysning, att länsstyrelsen nämnda
dag godkänt den föreliggande planen, såvitt anginge andra vårdbehövande
än lappar, vitsordade länsstyrelsen riktigheten av de i kommunens framställning
lämnade uppgifterna och tillstyrkte på det livligaste bifall till framställningen.

Kungl. Majit har därefter i ärendet inhämtat utlåtanden från statens
inspektör för fattigvård och barnavård, byggnadsstyrelsen och statskontoret.

Statens inspektör för fattigvård och barnavård anför i sitt den 4 januari
1934 dagtecknade utlåtande bland annat, att han tillstyrkte, att framställning
gjordes hos riksdagen örn tillstånd att inrätta ett gemensamt ålderdomshem.

Vidkommande det begärda statsbidragets belopp framhöll inspektören,
att det kunde ifrågasättas, örn däri borde inräknas byggnadskostnaden för
den nuvarande arbetsstugan, vilken ägdes av Malå kommun. Enligt de grunder,
som gällde för statsbidrag till inrättande av såväl arbetshem som hem för
kroniskt sjuka, utginge för det fall, att till sådant hem skulle användas i
vederbörandes ägo redan befintlig byggnad, som ej uppförts eller inköpts
för sådant ändamål, statsbidrag endast till kostnaderna för nödiga örn- eller
tillbyggnadsarbeten. Då emellertid kommunen genom en sådan förändrad
användning av arbetsstugubyggnaden i Malå nödgats anskaffa ny lokal för
arbetsstugan, syntes statsbidrag även i berörda hänseende böra utgå, dock icke
med högre belopp än som erfordrades för inköp och omändring av annan
byggnad för arbetsstugans räkning.

Byggnadsstyrelsen anför i utlåtande den 22 januari 1934, att styrelsen icke
haft något att erinra mot den till 34,000 kronor beräknade kostnaden för omoch
tillbyggnad av arbetsstugan till ålderdomshem. Utan besiktning på platsen

Kungl. Maj:ts proposition nr 194. 5

kunde styrelsen icke närmare bedöma, huruvida det uppgivna värdet av
arbetsstugan, 34,000 kronor, vore i och för sig skäligt. Emellertid hade
styrelsen icke något att erinra mot att kommunen finge tillgodoräkna sig
det sålunda angivna värdet, då av den i ärendet framlagda utredningen
rörande anordnandet av en ny arbetsstuga för kommunen framginge, att kostnaderna
därför beräknades till sammanlagt 30,000 kronor, vilket belopp, såvitt
styrelsen utan besiktning på platsen kunde bedöma, syntes vara väl
knappt tilltaget.

Slutligen har statskontoret i utlåtande den 7 februari 1934 anfört, att, då
intet syntes vara att erinra mot att statsbidrag utginge till anordnande på
föreslaget sätt av ett för lappar och andra vårdbehövande gemensamt ålderdomshem,
statskontoret tillstyrkte, att framställning gjordes hos riksdagen
örn medgivande för Kungl. Maj:t att med anlitande av anslaget till fattigvård
och barnavård för lappar och med iakttagande i tillämpliga delar av
bestämmelserna i kungörelsen den 27 juni 1927 (nr 277) till kommunen för
ifrågavarande ändamål anvisa högst 34,000 kronor.

Angående de sannolika kraven å statsbidrag för fattigvård och barnavård
för lappar under budgetåret 1934/1935 hava å socialdepartementets byrå
för fattigvård och barnavård verkställts vissa beräkningar, som i vad de avse
erforderliga byggnadsbolag, bland annat, grundats på infordrade uppgifter
från vederbörande länsstyrelser. Enligt dessa beräkningar skulle utgifterna
under nämnda budgetår kunna uppskattas till omkring 179,000 kronor, därav
90,000 kronor för vårdbidrag och 89,000 kronor för byggnadsbidrag.
Sistnämnda belopp avser, förutom bidrag till Malå kommun å 34,000 kronor,
bidrag till Sorsele kommun.

Av vad jag förut anfört framgår, att det med hänsyn till lapparnas levnadsvanor
ansetts erforderligt att anordna särskilda ålderdomshem för dem
samt att staten bekostar anordnandet av dessa hem, emedan statsmakterna
icke velat betunga kommunerna med kostnaden såväl för särskilt hem för
lappar som för allmänt ålderdomshem. Enligt utredningen i ärendet synas
lappar och andra vårdbehövande i Malå utan större olägenheter kunna hänvisas
till gemensamt hem, och skulle det på grund härav kunna ifrågasättas,
om icke kommunen rätteligen själv borde svara för kostnaden för hemmets
anordnande. Emellertid bör beaktas, att kommunen, därest den beslutat
att uppföra särskilt ålderdomshem för lappar, till synes haft anledning räkna
med att erhålla statsbidrag för byggnadskostnaden, som i så fall skulle hava
uppgått till ej obetydligt högre belopp än det, varom nu är fråga. Vid
sådant förhållande och då samtliga i ärendet hörda myndigheter tillstyrkt
kommunens framställning, anser jag skäligt, att statsbidrag beviljas till hemmets
anordnande. Vidkommande bidragets storlek förordar jag, att bidrag
med hänsyn till utredningen i ärendet utgår med högst det av kommunen
begärda beloppet eller 34,000 kronor. Med anordnandet av ålderdomshem
i Malå samt det ålderdomshem i Sorsele, till vilket byggnadsbidrag jämväl
beräknats för nästa budgetår, hava samtliga erforderliga lappålderdomshem
uppförts.

Departements chefen.

6

Kungl. Majus proposition nr 194.

I detta sammanhang ber jag att få omnämna en av fattigvårdsstyrelsens
^ordförande i Tärna kommun hos statens inspektör för fattigvård och barnavård
gjord och för mig anmäld förfrågan örn tillstånd för kommunen, som
ej har allmänt ålderdomshem, att å dess särskilda ålderdomshem för lappar
intaga även andra vårdbehövande. Tillstyrkande yttranden hava i ärendet
avgivits av vederbörande lappfogde och fattigvårdskonsulent samt av länsstyrelsen
i Västerbottens län, som meddelat, att antalet andra vårdbehövande
än lappar inom kommunen för närvarande utgör sex. Såframt riksdagen icke
däremot framställer någon erinran, har jag för avsikt föreslå Kungl. Majit
förklara hinder från Kungl. Maj:ts sida icke möta mot att å hemmet intagas
även andra vårdbehövande i den utsträckning så ske kan utan eftersättande
av hemmets egentliga uppgift.

Vad slutligen angår det för nästa budgetår erforderliga anslagsbeloppet
har detsamma synts mig kunna uppskattas till i runt tal 180,000 kronor.

Under åberopande av det anförda får jag hemställa, att Kungl. Majit
måtte föreslå riksdagen att

dels nedsätta det ordinarie förslagsanslaget till fattigvård och
barnavård för lappar, nu 200,000 kronor, med 20,000 kronor
till ....................................................................... kronor 180,000;

dels och medgiva, att Malå kommun må av ifrågavarande anslag
beviljas statsbidrag för anordnande av ett för lappar och
andra vårdbehövande gemensamt ålderdomshem med högst
34,000 kronor.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan lämnar Hans Kungl. Höghet KronprinsenRegenten
bifall samt förordnar, att proposition av den
lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar, skall avlåtas
till riksdagen.

Ur protokollet:

Bertil Wirseen.

Stockholm 1934. K. L. Beckmans Boktr