Kungl. Maj:ts proposition nr 193.

1

Nr 193.

Kungl. May.ts proposition till riksdagen angående lån
för anordnande av vissa erkända alkoholistanstalter;
given Stockholms slott den 23 februari 1934.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över socialärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla
de förslag, örn vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.

Under Hans Majits

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Gustav Möller.

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför
Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regeuten i statsrådet
å Stockholms slott den 23 februari 1934.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden

Schlyter, Wigforss, Möller, Levinson, Leo, Engberg, Ekman, Sköld.

Departementschefen, statsrådet Möller anför:

Till bidrag till anordnande av erkända alkoholistanstalter hava anvisats
betydande anslagsbelopp. Senast har för budgetåret 1932/1933 anvisats ett
reservationsanslag härför av 100,000 kronor. Gällande grunder för användningen
av anslag för ifrågavarande ändamål äro meddelade i kungörelsen
den 27 maj 1932 (nr 217) örn statsbidrag till anordnande av erkända alkoholistanstalter.
Kungörelsen innehåller i huvudsak följande bestämmelser.

Statsbidrag för anordnande av erkänd alkoholistanstalt må tilldelas landsting,
kommun, förening, stiftelse eller annan. Statsbidragets sammanlagda

Bihang till riksdagens protokoll 1934. 1 sami. Nr 193, 464 34 1

o

Kungl. Majda proposition nr 193.

belopp, däri jämväl inbegripet bidrag till kostnad för reparationer, förbättringar
eller dylikt, som för anstalten tidigare kan hava beviljats, må uppgå
till högst 2,000 kronor för vårdplats, när fråga är örn nybyggnad, och i
annat fall till högst 1,500 kronor för vårdplats. Statsbidraget må dock icke
överstiga vad från annat håll tillskjutes, såframt ej särskilda skäl därtill
föranleda (§ 1). Ansökning örn statsbidrag skall ingivas till socialstyrelsen
och av styrelsen efter granskning överlämnas till Kungl. Majit, som
beslutar i ämnet. Ansökningen skall bland annat innehålla förbindelse
att återbära statsbidraget, i fall anstalten skulle komma att användas för
annat ändamål, nedläggas eller avyttras, ävensom, där så låter sig göra, åtagande
att säkerställa förbindelsens fullgörande genom överlämnande av inteckning
i anstaltens fastighet, liggande inom senast för fastigheten fastställda
taxeringsvärde eller det värde, som vid särskild, av socialstyrelsen
godkänd värdering blivit fastigheten åsatt (§§ 2 och 3). Beviljat statsbidragutbetalas,
på därom gjord framställning, genom socialstyrelsen, sedan i förekommande
fall till styrelsen överlämnats förut omförmäld inteckning samt
styrelsen förvissat sig örn att den åtgärd, vartill bidraget skulle användas,
blivit på tillfredsställande sätt vidtagen. A statsbidraget må emellertid socialstyrelsen,
där eventuell återbetalning säkerställes, i mån av de avsedda anordningarnas
vidtagande lämna förskott med belopp motsvarande sammanlagt
högst tre fjärdedelar av det beviljade statsbidraget.

A nyssberörda anslag av 100,000 kronor fanns den 1 juli 1933 en reservation
av 88,850 kronor. Av denna reservation anvisade Kungl. Majit under
senare kalenderhalvåret 1933 tillhopa 78,000 kronor till olika anstalter, därav
genom beslut den 1 december 1933 ett belopp av 50,000 kronor till en
nyinrättad anstalt, Asbrohemmet i Lerbäcks socken av Örebro län. Reservationen
å anslaget utgjorde därför vid 1934 års början något mer än 10,000
kronor.

I skrivelser den 2 oktober och 18 november 1933 framlade socialstyrelsen
förslag rörande anslag för nästa budgetår för här ifrågavarande
ändamål. Styrelsen, som utgick från att någon reservation icke skulle finnas
å anslaget vid slutet av löpande budgetår, uppskattade medelsbehovet för
nästa budgetår till 60,000 kronor för flyttning och utvidgning av alkoholistanstalten
vid Lerjeholm i Göteborg, för vars anordnande statsbidrag icke
utgått, samt till 100,000 kronor, för ytterligare understöd åt Asbrohemmet.
Styrelsen förutsatte, att sistnämnda understöd borde utgå i form av lånemedel,
och hemställde på grund härav, att till bidrag till anordnande av
erkända alkoholistanstalter måtte för nästa budgetår anvisas ett anslag av

60,000 kronor.

Vid anmälan i 1934 års statsverksproposition av frågan örn anslag för
nämnda ändamål (V s. 52) anförde jag, att enligt min mening medelsbehovet
för budgetåret 1934/1935 lämpligen kunde tillgodoses lånevägen. På grund
därav — yttrade jag vidare — vore det min avsikt att hemställa om anvisande
av medel för ändamålet under utgifter för kapitalökning, statens utlåningsfonder,
fonden för låneunderstöd. Då emellertid fullständig utred -

Kungl. Majlis proposition nr 193.

3

ning i ärendet ännu icke förelåge, kunde härför allenast upptagas ett beräknat
belopp. Detta syntes böra bestämmas till 150,000 kronor. Med hänsyn
därtill förklarade jag, att jag saknade anledning att föreslå upptagande av
anslag till bidrag till anordnande av erkända alkoholistanstalter.

Under hänvisning till vad jag sålunda anfört förordade jag vid anmälan
i samma statsverksproposition av under socialdepartementets handläggning
hörande ärenden angående utgifter för kapitalökning, att bland nämnda utgifter
under rubriken »Statens utlåningsfonder» måtte i riksstatsförslaget
beräknas medel för utlämnande av lån för anordnande av erkända alkoholistanstalter
till ett belopp av 150,000 kronor, samt föreslog tillika, att dessa
lån skulle redovisas å fonden för låneunderstöd.

Kungl. Majit beslöt i enlighet härmed. Sålunda äskade Kungl. Majit icke
något anslag till bidrag till anordnande av erkända alkoholistanstalter. Däremot
föreslog Kungl. Majit riksdagen att, i avbidan på blivande propositioner
i ämnet, bland utgifter för kapitalökning för budgetåret 1934/1935 beräkna
ett reservationsanslag av 180,000 kronor, därav 150,000 kronor avsågos
för utlämnande av lån för anordnande av erkända alkoholistanstalter.

Jag anhåller nu att få ånyo till behandling upptaga frågan angående lån
för sistnämnda ändamål.

Till en början ber jag att få i korthet redogöra för tillkomsten av allcoholistanstalten
Asbrohemmet ävensom i samband därmed gjorda framställningar
och fattade beslut.

Under hösten 1933 bildades i Örebro län under benämning stiftelsen
Asbrohemmet en stiftelse med ändamål att i Lerbäcks socken anordna och
driva en erkänd alkoholistanstalt för män, avsedd i första hand för sådana
alkoholister, som kunde vårdas å öppen anstalt men beträffande vilka på
grund av upprepad anstalts vård eller eljest måste antagas, att föga utsikt
funnes för deras återförande till ett nyktert och ordentligt liv. Anstalten
beräknades att till en början inrymma 75 vårdplatser. Sedan nämnda stiftelse
för ifrågavarande ändamål inköpt en egendom i Lerbäcks socken samt
vidtagit åtgärder för dess apterande till alkoholistanstalt, hemställde stiftelsen
i en till Kungl. Majit ställd, av socialstyrelsen med skrivelse den 18
november 1933 överlämnad skrift örn statsmakternas medverkan i olika hänseenden
för anstaltens anordnande och drift m. m.

I ansökningen anförde stiftelsen Asbrohemmet, bland annat, att stiftelsen,
som uppskattade de totala kostnaderna för anstaltens anordnande till 248,000
kronor—• därav 190,000 kronor för inköp av egendomen jämte inventarier samt

58.000 kronor för ombyggnadsarbeten m. m. — beräknade, att 50,000 kronor
av kostnaderna skulle erhållas såsom statsbidrag, att staten skulle ställa till
stiftelsens förfogande ytterligare 100,000 kronor antingen såsom statsbidrag
eller såsom lån mot inteckningar i anstaltens fastigheter samt att återstoden,

98.000 kronor, skulle anskaffas genom lån i annan ordning. Stiftelsen förutsatte,
att därest staten lämnade ett lån å 100,000 kronor, till säkerhet för
detsamma skulle få lämnas inteckningar utom fastigheternas taxeringsvärde.

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 193.

Såsom motiv för ett lån på sådana villkor åberopade stiftelsen, att i stiftelseurkunden
föreskrivits, att därest alkoholistanstalten nedlades, avyttrades
eller eljest till annan överlätes eller ahvändes för annat än därmed avsett
ändamål eller om meddelat erkännande av densamma såsom allmän alkoholistanstalt
återkallades, stiftelsens samtliga tillgångar skulle efter Kungl.
Maj:ts beprövande användas för annat likartat anstaltsändamål eller, om
behov därav ej förefunnes, tillfalla staten.

Stiftelsen anhöll i ansökningen, bland annat, att Kungl. Majit måtte dels
för tiden från och med den 1 december 1933 såsom allmän erkänna den
planerade alkohoiistanstalten, dels bevilja statsbidrag till anstaltens anordnande
med 50,000 kronor, dels och utverka riksdagens medgivande att efter
förnyad ansökning av stiftelsen ett ytterligare belopp av 100,000 kronor måtte
ställas till stiftelsens förfogande såsom bidrag till anstaltens anordnande, att
utgå antingen i form av statsbidrag eller såsom lån med ränta och amortering
efter de grunder, som Kungl. Majit kunde komma att bestämma.

I sin skrivelse den 18 november 1933 framhöll socialstyrelsen, att förberedelserna
till den planerade anstaltens anordnande träffats under nära samarbete
mellan stiftarna och styrelsen ävensom att styrelsen företagit inspektion
å platsen. Styrelsen konstaterade, bland annat, att den uppgjorda
planen för anstaltens anordnande och drivande vore ur vårdsynpunkt lämplig,
att anstalten såsom erkänd alkoholistanstalt kunde antagas komma att fylla
högt ställda krav, att det speciella behov, som anstalten vore avsedd att tillgodose,
vore av trängande natur, att den ekonomiska planen för anstaltens
anordnande ej gåve anledning till erinran samt att ansökningen i övrigt befunnits
väl motiverad.

Socialstyrelsen tillstyrkte ansökningen, i vad den avsåg erkännande av anstalten
och beviljandet av statsbidrag å 50,000 kronor till dess anordnande.
Därjämte tillstyrkte styrelsen stiftelsens hemställan örn erhållande av ytterligare
ett belopp av 100,000 kronor, därvid styrelsen förordade, att beloppet
måtte få utgå i form av ett lån. Styrelsen, som utgick ifrån, att lånet skulle
utlämnas från ett för ändamålet i riksstaten uppfört anslag, föreslog, att å
lånet skulle gäldas ränta efter samma procent, som staten finge vidkännas
för motsvarande upplåning, samt att förräntningen och amorteringen måtte
få utgöras genom en årlig annuitet, som med en procent överstege räntan å
det ursprungliga lånebeloppet.

Kungl. Maj:ts beslut i ämnet fattades den 1 december 1933. Kungl. Majit
erkände därvid alkoholistanstalten Åsbrohemmet såsom allmän alkoholistanstalt
från och med nämnda dag samt beviljade stiftelsen — på sätt i det
föregående redan omförmälts — ett statsbidrag av 50,000 kronor för anstaltens
anordnande att utgå från det för budgetåret 1932/1933 uppförda reservationsanslaget
till bidrag till anordnande av erkända alkoholistanstalter. Beträffande
stiftelsens anhållan örn åtgärder för ställande till stiftelsens förfogande
av ytterligare belopp för anstaltens anordnande förklarade sig Kungl. Majit
vilja framdeles meddela beslut.

5

Ktnvjl. }faj:ts proposition nr 193.

Statskontoret, som genom remiss elen 2 december 1933 anbefalldes avgiva
utlåtande i ärendet rörande stiftelsens framställning om statsbidrag eller
lån å 100,000 kronor, avgav dylikt utlåtande den 9 december 1933. Statskontoret
anförde däri i liuvudsak följande.

Med hänsyn till vad socialstyrelsen upplyst angående behövligheten av
den planerade anstalten hade statskontoret icke något att erinra mot att
stiftelsen av statsmedel erhölle ett lån å 100,000 kronor samt att detta lån
utlämnades mot låg ränta och med lång amorteringstid.

Enligt socialstyrelsens förslag skulle lånet utgå från ett för ändamålet på
riksstaten uppfört anslag. Med anledning härav ville statskontoret framhålla,
att det också kunde ifrågasättas att sagda lån finge utgå från rusdrycksmedelsfonden.
Statskontoret ville i sådant avseende erinra, att jämlikt medgivande
av 1932 års riksdag ett lån å 50,000 kronor blivit från sagda fond
utlämnat till frälsningsarméns förlagsaktiebolag att användas till bestridande
av kostnaderna för utförande av vissa byggnadsarbeten vid frälsningsarméns
alkoholistanstalt å Kurön.5 Det ville synas, som örn en dylik anordning
jämväl i förevarande fall vore att föredraga framför att i riksstaten under
utgifter för kapitalökning uppföra ett anslag att utgå av lånemedel. Räntan
å det begärda lånet syntes med hänsyn till rådande läge å lånemarknaden
kunna fastställas till 4 procent. Det av socialstyrelsen föreslagna sättet för
lånets amortering medförde, att amorteringstiden bleve osedvanligt lång.
Statskontoret ansåge sig likväl icke böra resa någon erinran mot berörda
förslag. Den föreslagna säkerheten för lånet — inteckningar, som åtminstone
till större delen skulle komma att ligga ovanför den inköpta fastighetens
taxeringsvärde — skulle statskontoret vid vanlig kapitalplacering hava ansett
otillfredsställande. Då emellertid det ifrågavarande lånet skulle utlämnas
till en institution, som staten hade särskilda skäl att giva ett verksamt stöd,
torde den erbjudna säkerheten måhända kunna få godtagas.

I en den 2 februari 1934 dagtecknad skrift bär stiftelsen Asbrohemmet ingivit
förnyad framställning i ämnet. Stiftelsen har däri — under hänvisning
jämväl till vad tidigare i frågan förekommit — anfört i huvudsak följande.

Den sammanlagda kostnaden för anordnandet av anstalten hade beräknats
till 248,000 kronor. Genom köpekontrakt den 30 december 1933 hade stiftelsen
av enskild person för en köpeskilling av 17,000 kronor förvärvat ytterligare
en fastighet, vars inägor vore belägna inom området för de tidigare
inköpta fastigheterna och i omedelbar närhet till anstaltens huvudbyggnad.
Kostnaden för anstaltens anordnande kunde alltså numera uppskattas till
sammanlagt 265,000 kronor.

Till bestridande av nämnda kostnad hade stiftelsen beräknat att — utöver
det av Kungl. Majit beviljade statsbidraget örn 50,000 kronor — komma i åtnjutande
av ett lån av staten till ett belopp av 100,000 kronor, varjämte
stiftelsen skulle genom upptagande av lån i övrigt, huvudsakligen mot inteckningssäkerhet,
anskaffa återstående belopp, 115,000 kronor.

De av stiftelsen inköpta fastigheterna vore taxeringsvärderade till 146,100
kronor. Stiftelsen hade förbundit sig att såsom säkerhet för återbetalning
i vissa fall av det beviljade statsbidraget örn 50,000 kronor överlämna inteckning
å samma belopp i stiftelsen tillhöriga fastigheter, liggande inom
fastigheternas taxeringsvärde. Då stiftelsen avsåge att utnyttja övriga inom
fastigheternas taxeringsvärde liggande inteckningar såsom säkerhet för andra
lån än det nu ifrågasatta statslånet, sage sig stiftelsen nödsakad hemställa,

Se propositionen nr 47 och riksdagens skrivelse nr 142

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 193.

att som säkerhet för sistnämnda lån måtte få lämnas inteckning, liggande
utom fastigheternas taxeringsvärde.

Utöver de statsbidrag till anstaltens drift, som vore att påräkna, komme
förhållandevis obetydliga inkomster att stå till förfogande för täckande av
anstaltens driftkostnader. På grund härav och då anstalten beräknades
komma att få gälda ränta å andra lån än statslån till betydande belopp,
ville stiftelsen slutligen framhålla angelägenheten av att, därest det begärda
statslånet beviljades, lånevillkoren måtte bliva för stiftelsen så förmånliga
som möjligt.

Under åberopande av det anförda har stiftelsen hemställt, att Kungl. Majit
täcktes utverka riksdagens medgivande till att efter förnyad ansökan från
stiftelsen ett belopp av 100,000 kronor måtte ställas till stiftelsens förfogande
såsom bidrag till anordnandet av anstalten Åsbrohemmet, att utgå i
form av lån, örn möjligt fritt från ränta samt med amortering efter grunder,
som Kungl. Majit kunde komma att bestämma.

Jag ber härefter få redogöra för en av styrelsen för alkoholistanstalten
vid Lerjeholm i Göteborg gjord framställning örn statsbidrag m. m.

Beträffande denna anstalt får jag erinra att densamma, som innehaves
och drives av Göteborgs stad, den 25 januari 1918 av Kungl. Majit erkändes
såsom allmän alkoholistanstalt. A anstalten, som för närvarande har 26
vårdplatser, mottagas i första hand personer med hemortsrätt i Göteborg
men i mån av utrymme även personer från annan ort. För anordnande av
anstalten har icke utgått något statsbidrag. Ej heller har dylikt bidrag
varit ifrågasatt.

I skrivelse den 24 januari 1934 har nu styrelsen för Lerjeholmsanstalten
anfört följande.

Under den tid, anstalten varit förlagd till Lerjeholm, hade det visat
sig, att platsen icke vore lämplig för alkoholistanstalt. Olägenheterna, som
framträtt särskilt under senare år, bestode huvudsakligen dels i otillfredsställande
och bristande arbetsmöjligheter för de å anstalten intagna såväl
beträffande arbetets beskaffenhet — trädgårdsarbete — som dess omfattning
och dels i närheten till Göteborg. Kär anstalten hade tagits i bruk såsom
alkoholistanstalt, hade för iordningställande av den till anstalten upplåtna
delen av egendomen Lerjeholm erfordrats ganska betydande arbeten, med
vilka de intagna varit sysselsatta under åtskilliga år vid sidan av det ordinarie
arbetet i trädgården. Sådana extraarbeten stöde emellertid icke längre
till buds. Närheten till Göteborg hade blivit för anstaltsvården alltmera
besvärande i samma mån som kommunikationsmöjligheterna ökats och bebyggelsen
i anstaltens närhet tillvuxit.

Härtill komme, att 1931 års lag örn behandling av alkoholister, som trätt
i kraft den 1 juli 1932, medfört behov av att öka antalet vårdplatser vid
anstalten till 40.

Inom anstaltsstyrelsen hade därför övervägts möjligheterna till en förflyttning
av anstalten och vidtagits undersökningar i detta hänseende. En
sådan förflyttning ansåge anstaltsstyrelsen vara nödvändig inom icke alltför
lång tid. Den plats, som kunde ifrågakomma, borde vara belägen på ett
sådant avstånd från Göteborg, att förutnämnda olägenheter av stadens närhet
undanröjdes, samt inrymma erforderliga arbetsmöjligheter såväl beträffande
arbetets omfattning som dess beskaffenhet. En egendom med erfor -

7

Kungl. Maj-.ts proposition nr 193.

derligt lantbruk oell skogsbruk vore i detta hänseende lämpligast. Förslag
beträffande sådana egendomar förelåge.

Det hade vidare ifrågasatts, att anstalten å den nya platsen skulle innehavas
av en för ändamålet särskilt bildad stiftelse efter ungefär de riktlinjer,
som kommit till användning vid erkända alkoholistanstalterna Hagbyhemmet
och Åsbroliemmet.

En förutsättning för att ifrågavarande förflyttning och utvidgning av anstalten
skulle kunna ske, vore emellertid att statsbidrag erhölles för anordnandet
av den nya anstalten.

Under åberopande av det anförda har anstaltsstyrelsen hemställt, att
Kungl. Majit måtte bevilja statsbidrag för anordnande av den anstalt, som
kunde komma att upprättas för fortsättande av den av Lerjeholmsanstalten
bedrivna verksamheten, med (30,000 kronor. Därest icke hela beloppet skulle
kunna utgå i form av statsbidrag, anhåller styrelsen, att återstående del
därav måtte medgivas utgå i form av lån mot lägsta möjliga ränta, intill
dess möjlighet framdeles kunde beredas, att sistberörda belopp kunde ställas
till förfogande såsom statsbidrag utan räntebetalningsskyldighet. Slutligen
hemställer styrelsen, att det bidrag eller lån, som kunde komma att beviljas,
måtte medgivas att gälla för den styrelse, som kunde komma att förvalta
den ifrågavarande nya anstalten, vare sig densamma komme att bedrivas
såsom särskild stiftelse eller under annan form.

Socialstyrelsen har överlämnat sist berörda båda framställningar med skrivelse
den 8 februari 1934.

Styrelsen har däri till en början lämnat vissa uppgifter rörande beläggningen
å statens alkoholistanstalt å Yenngarn och å de fem nu existerande
erkända alkoholistanstalterna för män. Uppgifterna, som avse förhållandena
den 1 februari 1934, innefattas i följande tablå.

Vård-

Antal

Överbeläggning av

platser

inskrivn a

närvarande

inskrivna

närvarande

Yenngarn ................

............ 125

201

139

76

14

Älvgården .............

........... 50

76

59

26

9

Björknäs ................

.............. 64

90

61

36

—

Lerjeholm .............

............... 26

32

25

6

—

Holma ...................

............. 50

65

55

15

5

Åsbro.....................

............. 75

34

34

—

—

I anslutning till denna tablå har styrelsen därefter uttalat sig på följande
sätt.

Av tablån framginge att — även örn man räknade blott med de vid anstalterna
närvarande vårdtagarna och sålunda bland annat bortsåge från de
försökspermitterade — vid angivna tidpunkt av de fem äldre anstalterna tre
varit kännbart överbelagda och de två återstående i det närmaste fullbelagda.
Belastningen å dessa anstalter vore delvis hårdare än omkring senaste årsskiftet,
oaktat under mellantiden över ett trettiotal vårdbehövande hänvisats
till Åsbroliemmet. Man hade, trots den allmänna knappheten på vårdplatser,
låtit nybeläggning vid sistnämnda anstalt ske i ett försiktigt, lugnt tempo,
under hänsynstagande till de vårdsynpunkter, som helt naturligt måste an -

8

Kungl. Majlis proposition nr 193.

läggas vid en ny anstalt, särskilt där denna, såsom här vore fallet, i viss
mån vore av o specialkaraktär. I allmänhet hade överflyttningar från andra
anstalter till Åsbrohemmet undvikits; nästan hela klientelet utgjordes alltså
av nyintagna. Huvudsakligen hade intagits recidiverande och andra mindre
förbättringsbara alkoholister, vilka mindre väl lämpade sig för vård å andra
öppna anstalter. Härigenom hade en ökad differentiering av det manliga
anstaltsklientelet kunnat börja genomföras. Aven i sådant hänseende hade
anstalten ur vårdsynpunkt visat sig fylla ett verkligt behov.

Styrelsen har härefter framhållit, att det av stiftelsen Åsbrohemmet begärda
beloppet av 100,000 kronor syntes vara oundgängligen erforderligt för
tryggandet av den av stiftelsen drivna anstaltens ekonomi. På grund härav
har styrelsen, som jämväl hänvisat till vad styrelsen i ämnet anfört i sin skrivelse
den 18 november 1933, tillstyrkt utverkande av riksdagens medgivande
till utlämnande av det begärda lånebeloppet.

Beträffande villkoren för lånets åtnjutande har styrelsen anfört, att föreskrifterna
i kungörelsen den 27 maj 1932 (nr 217) borde i tillämpliga delar
lända till efterrättelse. Styrelsen har dock härvid föreslagit vissa undantag.
Sålunda hemställer styrelsen, att stadgandet örn statsbidragets bestämmande
till visst maximibelopp per vårdplats icke måtte tillämpas vid lånebeloppets
fixerande, liksom ej heller villkoret, att bidrag från staten ej må överstiga
vad som från annat håll tillskjutes. Styrelsen hemställer vidare, att vid
lånet icke måtte knytas villkor örn åtagande för stiftelsen att säkerställa
lånet genom inteckning inom senast fastställda taxeringsvärde. Såsom stöd
för de föreslagna avvikelserna hänvisar styrelsen till den förut omförmälda
bestämmelsen i stiftelseurkunden, att stiftelsens samtliga tillgångar under
vissa förutsättningar skola tillfalla staten. Även den omständigheten, att
Åsbrohemmet är anordnat för ett speciellt anstaltsklientel och äger en för
sådant ändamål särskilt anpassad utrustning, har synts styrelsen härvid förtjäna
beaktande.

Styrelsen har vidare hemställt, att räntan å lånet måtte bestämmas till
4 procent samt att förräntning och amortering å lånet måtte få utgöras
genom en årlig annuitet, som med en procent överstiger räntan å det ursprungliga
lånebeloppet.

Med anledning av den av styrelsen för Lerjeholmsanstalten gjorda ansökningen
har socialstyrelsen vitsordat riktigheten av de i ansökningen
lämnade uppgifterna rörande de brister, som i olika hänseenden vidlåda
denna anstalt, samt angående behovet av anstaltens ersättande med en ny
och större sådan. Styrelsen har därför ansett, att statsmedel borde ställas
till förfogande för det av anstaltsstyrelsen ifrågasatta ändamålet. Angående
det sätt, varpå detta lämpligen borde ske, har styrelsen närmare anfört
följande.

Det statsbidrag, som författningsenligt kunde ifrågakomma i förevarande
fall, kunde beräknas till 1,500 kronor för vårdplats. Enär statsbidrag ej
tidigare utgått för anstaltens anordnande, skulle — därest vårdkapaciteten
utökades till minst 40 platser — således kunna utgå ett statsbidrag av högst
(1,500 x 40) 60,000 kronor. Med hänsyn därtill syntes här böra beräknas ett
belopp av nämnda storlek. Då å anslaget till bidrag till anordnande av er -

9

Kungl. Maj:ts proposition nr 193.

kända alkoliolistanstalter ännu återstode en reservation av omkring 10,000
kronor, syntes denna reservation böra tagas i anspråk för ifrågavarande
ändamål. Det därutöver erforderliga beloppet eller högst 50,000 kronor borde
— på samma sätt som föreslagits beträffande Asbrohemmet — anskaffas
genom lån. De nu ifrågavarande beloppen borde utbetalas antingen till Lerjeholmsanstaltens
styrelse i dess nuvarande form eller till den juridiska person,
som framdeles kunde hava bildats för övertagande av anstalten.

Även beträffande villkoren för förevarande lån har socialstyrelsen räknat
med att 1932 års statsbidragskungörelse skulle i tillämpliga delar gälla.
Styrelsen ifrågasätter dock, huruvida icke också här någon eftergift kunde
ifrågakomma beträffande kravet på inteckningssäkerhet.

I fråga örn ränta och amortering å lånet har styrelsen förordat meddelande
av samma bestämmelser, som styrelsen förut tillstyrkt med avseende
å lånet till Asbrohemmet.

I anslutning till frågan örn beviljandet av lån för anordnande av alkoholistanstalter
har socialstyrelsen jämväl upptagit spörsmålet örn det framtida
utbyggandet av anstaltssystemet för den organiserade alkoholistvården. Härom
har styrelsen anfört bland annat följande.

Den ökning av platstillgången, som vunnits genom anordnandet av Asbrohemmet
och som kunde förväntas genom utvidgningen av Lerjeholmsanstalten,
torde inom en snar framtid komma att visa sig otillräcklig.

Statsmakterna hade alltsedan år 1910 träffat åtgärder till främjande genom
statsbidrag av anordnande av erkända alkolistanstalter. Förutsättningarna
för en sådan bidragsverksamhet hade emellertid märkbart förändrats. Är
1916 och tiden närmast därefter hade man ansett sig kunna lita till ett
starkt enskilt intresse, som stöde redo att med egna uppoffringar träffa åtgärder
för dylika anstalters upprättande. _ Förhållandena vore emellertid numera
ändrade och omständigheterna vid Äsbrohemmets anordnande torde i
viss mån markera den väg, man framdeles hade att gå. Syftet med statsbidrag
kunde icke längre vara att stimulera det enskilda intresset utan att
bereda anstalter tillgång till nödigt förlagskapital. Praktiskt taget torde
staten framdeles få räkna med att till huvudsaklig del få tillskjuta sådant
förlagskapital.

Under hänvisning till att statens kostnader för den organiserade alkoholistvården
numera enligt principbeslut av riksdagen i första hand täckas genom
avkastningen av rusdrycksmedelsfonden, har styrelsen därefter framfört den
tanken, huruvida staten icke vid anstaltsväsendets fortsatta utbyggande borde
i princip besluta, att rusdrycksmedelsfondens tillgångar i viss utsträckning
finge placeras såsom räntebärande förlagslån till upprättande av erkända
alkoholistanstalter.

Med hänsyn härtill har styrelsen hemställt, att Kungl. Majit täcktes
bringa under riksdagens övervägande, huruvida icke riksdagen kunde medgiva,
att — utöver förut berörda 150,000 kronor — förslagsvis 350,000 kronor
finge i mån av behov under nästkommande och påföljande budgetår disponeras
ur rusdrycksmedelsfonden för beredande av räntebärande förlagslån
för anordnande av nya erkända alkoholistanstalter.

Bihang till riksdagens protokoll 1934. 1 sami. Nr 193.

454 34 2

10

Departements chefen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 193.

Behovet av nya vårdplatser för alkoholister, vilket sedan länge befunnit
sig i stigande, har genom 1931 års alkoholistlag blivit alltmera framträdande.
Denna lag medger som bekant omhändertagande av alkoholister i större
omfattning än den äldre lagen, och tiderna för anstaltsvistelsen hava avsevärt
förlängts. Härtill kommer, att genom ökade understöd åt nykterhetsnämnderna
dessas verksamhet kunnat vidgas och få en mera effektiv karaktär
än tidigare. För att möta det växande platsbehovet hava planer sedan någon
tid förelegat att inrätta en helt ny erkänd anstalt. Dessa planer förverkligades
genom Kungl. Maj:ts beslut den 1 december 1933 örn erkännande av
Asbrohemmet såsom allmän alkoholistanstalt. Med tillkomsten av denna
anstalt, som nu rymmer 75 vårdplatser, har ej allenast en avsevärd lättnad
vunnits i den svåra platsbristen utan därjämte skapats i viss mån gynnsammare
förutsättningar för en framgångsrik alkoholistvård. Då denna anstalt,
såsom förut berörts, är avsedd att mottaga mindre förbättringsbara
alkoholister, befrias nämligen övriga allmänna anstalter från det ej sällan
för vården störande element, som nämnda alkoholister utgöra.

Av utredningen framgår, att Asbrohemmets anordnande kan beräknas draga
en kostnad av 265,000 kronor. Härtill har anstalten erhållit ett statsbidrag
å allenast 50,000 kronor. Ett bidrag av denna storlek är emellertid icke
tillfyllest för att anstaltens ekonomi skall kunna anses tryggad utan ytterligare
avsevärt understöd är av behovet påkallat. Då bidrag från enskilt
håll icke synes kunna förväntas, torde staten böra lämna det bistånd, som
behöves. Det erforderliga understödet synes få beräknas till 100,000 kronor.
Med hänsyn till beloppets storlek lärer detsamma i nuvarande statsfinansiella
läge icke böra utgå såsom statsbidrag utan i stället såsom lån.

Yad härefter angår Lerjeholmsanstalten har det länge varit ett önskemål, att
denna anstalt förflyttas till en lämpligare plats samt att i samband därmed
anstalten utvidgas till att omfatta sammanlagt 40 vårdplatser, varigenom ett
tillskott av 14 platser skulle vinnas. Även här synes statens ekonomiska
medverkan vara erforderlig. Av det belopp å 60,000 kronor, som ansetts
behövligt för ändamålet, torde lämpligen 10,000 kronor kunna utgå såsom
statsbidrag i vanlig ordning. Den återstående delen eller 50,000 kronor
synes böra utgå i form av lån av statsmedel. Lånet torde böra utlämnas
till ägaren av den anstalt, som är avsedd att träda i stället för den nuvarande
alkoholistanstalten.

Yad angår villkoren för de lån, som enligt vad jag nu förordat böra utgå,
torde räntan å lånen böra bestämmas till 4V2 procent och amortering
ske på sätt socialstyrelsen förordat d. v. s. genom erläggande av en
annuitet, som med en procent överstiger räntan å de ursprungliga lånebeloppen.
Övriga villkor torde få bestämmas av Kungl. Majit, som därvid
lärer böra avgöra, i vad män föreskrifter skola utfärdas motsvarande dem,
som gälla för åtnjutande av statsbidrag för anordnande av alkoholistanstalter.

Beträffande det sätt, varpå medel böra erhållas för utlämnande av lånen,
har statskontoret ifrågasatt, huruvida icke lån för dylikt ändamål kunde

11

Kungl. Majus proposition nr 193.

beredas ur rusdrycksmedelsfonden, ett förslag som socialstyrelsen i sitt senaste
utlåtande i ämnet förordat. Efter samråd med cliefen för finansdepartementet
finner jag mig icke böra ansluta mig till detta förslag. Lånen
torde i stället böra utgå från ett särskilt i riksstaten bland utgifter för
kapitalökning under rubrik »Statens utlåningsfonder: Fonden för låneunderstöd»
uppfört anslag.

Socialstyrelsen har vidare framkastat tanken på att ur rusdrycksmedelsfonden
avsätta ett större belopp, från vilket under nästa och följande budgetår
skulle kunna utlämnas lån för anordnande av ytterligare alkoholistanstalter.
Då detta förslag tarvar ytterligare övervägande, kan jag icke nu
förorda åtgärd för dess realiserande.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Majit måtte
föreslå riksdagen

1. medgiva, att lån, i huvudsaklig överensstämmelse med av
mig i det föregående förordade grunder och i övrigt på de villkor,
som av Kungl. Majit bestämmas, må utlämnas dels till stiftelsen
Åsbrohemmet å högst 100,000 kronor för anordnande av
erkända alkoholistanstalten Åsbrohemmet dels ock till ägaren
av den anstalt, som är avsedd att träda i stället för den nuvarande
alkoholistanstalten vid Lerjeholm, å högst 50,000 kronor
för anordnande av den nya anstalten;

2. till lån för anordnande av vissa alkoholistanstalter för
budgetåret 1934/1935 bland utgifter för kapitalökning under
rubrik »Statens utlåningsfonder: Fonden för låneunderstöd»
anvisa ett reservationsanslag, att utgå av lånemedel,

av.......................................................................... kronor 150,000.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan lämnar Hans Kungl. Höghet KronprinsenRegenten
bifall samt förordnar, att proposition av den
lydelse bilaga till detta protokoll utvisar skall avlåtas
till riksdagen.

Ur protokollet:

Bertil Wirseen.