Kungl. Maj:ts proposition nr 187.
11
Nr 187.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående familjepensionsrätt
i statens pensionsanstalt för vissa befattningshavare vid
lantbruks^ g skolan; given Stockholms slott den 23 februari
1934.
Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av
statsrådsprotokollet över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen
att bifalla det förslag, örn vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
Under Hans Maj:ts
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:
GUSTAF ADOLF.
Ernst Wigforss.
Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Kungl.
Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms slott
den 23 februari 1934.
Närvarande:
Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden
Schlyter, Wigforss, Möller, Levinson, Leo, Engberg, Ekman, Sköld.
Chefen för finansdepartementet, statsrådet Wigforss, anför:
Enligt § 2 i reglementet den 15 december 1916 (nr 582) för civilstatens
änke- och pupillkassa är ordinarie innehavare av civil tjänst med lön å
stat, som blivit fastställd av Konungen och riksdagen, förpliktad till delaktighet
i kassan. Från delaktighet äro dock undantagna, bland andra,
innehavare av tjänster, med vilka är förenad skyldighet att för beredande
av pension åt änkor och barn erlägga avgifter till statens pensionsanstalt.
12 Kungl. Maj:ts proposition nr 187.
Delägare i statens pensionsanstalt, vilken övergår till statstjänst, är i
regel icke pliktig att kvarstå i statens pensionsanstalt. Sker övergången
till sådan ordinarie civil statstjänst, som i familjepensionshänseende tillhör
civilstatens änke- oell pupillkassa, blir befattningshavaren därför i
allmänhet skyldig att inträda i nämnda kassa. Därvid blir befattningshavaren
på grund av föreskrift i § 14 i kassans reglemente pliktig att erlägga
befordringsavgift (retroaktivavgift) för tid, varmed hans ålder
överstiger 29 år. De familjepensionsavgifter, befattningshavaren erlagt
till statens pensionsanstalt, äger han icke rätt att återfå, utan dessa kvarstå
i anstalten och berättiga vid hans frånfälle de efterlevande till den
pension, som enligt försäkringsteknisk beräkning motsvarar de erlagda
avgifterna.
I en till Kungl. Maj:t ställd, den 30 december 1932 dagtecknad skrivelse
hava lantbrukshögskolekommitterade, i anledning av en av lantbrukshögskolans
lärarråd hos kommitterade gjord framställning, hemställt, att
Kungl. Maj:t måtte medgiva, att ordinarie befattningshavare vid lanthrukshögskolan,
som vid tillträdet av sin tjänst vid högskolan i familjepensionshänseende
varit delaktig i statens pensionsanstalt, finge — därest
befattningshavaren så önskade — i nämnda hänseende kvarstå såsom delägare
i pensionsanstalten samt befrias från skyldighet att tillhöra civilstatens
änke- och pupillkassa.
Till stöd för framställningen hava kommitterade anfört följande:
I icke obetydlig utsträckning syntes det kunna emotses, att befattningshavare
vid lantbrukshögskolan, särskilt dess lärare, komme att utses ur
grupper, som i avseende å familjepensionering vore anslutna till statens
pensionsanstalt. Beträffande sådana befattningshavare syntes billigheten
fordra, att de för att undgå stundom betydande retroaktivavgifter
till civilstatens änke- och pupillkassa erhölle möjlighet att ordna familjepensioneringen
genom fortsatt tillhörighet till statens pensionsanstalt.
Frågan hade aktualiserats därigenom, att Kungl. Majit den 10 augusti
1932 till professor vid högskolan utnämnt dåvarande förste jordbrukskonsulenten
hos Örebro läns hushållningssällskap G. H. Flodkvist, vilken
såsom tjänsteman hos hushållningssällskapet tillhört statens pensionsanstalt.
I skrivelse till lantbrukshögskolans lärarråd i november 1932, vilken av
lärarrådet åberopats såsom eget yttrande, hade Flodkvist anfört bland
annat följande:
Förevarande fråga vore av betydelse icke endast för Flodkvist utan
komme att för framtiden bliva av vikt för varje innehavare av professur
vid lantbrukshögskolan, som vid utnämningen hade pensionsrätt i statens
pensionsanstalt, t. ex. tjänstemän vid Svalövs och Weibullsholms
växtförädlingsanstalter, Svenska mosskulturföreningen, Svenska betesoch
vallföreningen, hushållningssällskapen etc., ur vilka institutioner
innehavare av professurer vid lantbrukshögskolan i vissa fall kunde förväntas
komma att utgå. Det syntes för lantbrukshögskolan vara av
Kungl. Maj:ts proposition nr 187.
13
utomordentligt stor betydelse, att framstående fackmän och forskare icke
genom ekonomisk förlust i och för familjepensioneringen avskräcktes
från att söka ledigförklarad professur.
Statens pensionsanstalt har i ärendet avgivit utlåtande av i huvudsak
följande innehåll:
Vid lantbrukshögskolan vore vid 1933 års början 5 professurer vakanta,
och med hänsyn till läroämnenas beskaffenhet syntes ej osannolikt, att
innehavarna av dessa professurer komme att i större eller mindre omfattning
utses bland befattningshavare med pensionsrätt i pensionsanstalten.
Med hänsyn härtill och då åtminstone i viss mån i förevarande fall kunde
åberopas samma skäl, som föranlett föreskrifter örn att statens folkskolinspektörer
och vissa befattningshavare vid skolöverstyrelsen — § 42
och § 89 a) i anstaltens reglemente — skulle i familjepensionshänseende
tillhöra statens pensionsanstalt, syntes ingen erinran böra göras mot
framställningens syfte.
Vad frågans formella sida anginge ville pensionsanstalten erinra, att
det borde stadgas skyldighet, således ej allenast rättighet, för ifrågavarande
befattningshavare att fortfarande i familjepensionshänseende tillhöra
pensionsanstalten.
För ändamålet syntes i anstaltens reglemente höra införas ett stadgande,
analogt med stadgandet i förenämnda § 89 a) i reglementet. Den
nya föreskriften torde lämpligast böra inflyta under kap. VII i reglementet,
förslagsvis i § 71, och kunde givas ungefär följande lydelse:
»De rättigheter och skyldigheter, som med avseende å familjepensioneringen
stadgas i kap. I och III samt i detta kapitel, tillkomma sådana
ordinarie befattningshavare vid lantbrukshögskolan, som vid tillträdet
av sin tjänst innehade befattning med rätt till familjepension i denna
pensionsanstalt eller i pensionsinrättning, som omförmäles i § 3.»
Då kostnaden för familjepensioneringen i statens pensionsanstalt — liksom
i civilstatens änke- och pupillkassa — beräknades komma att täckas
av befattningshavarnas egna avgifter, kunde den föreslagna anordningen
icke hava någon betydelse ur statsfinansiell synpunkt.
Styrelsen över civilstatens änke- och pupillkassa har förklarat sig icke
hava något att erinra emot pensionsanstaltens förslag men framhållit,
att den av pensionsanstalten föreslagna författningsbestämmelsen för
att bliva gällande även i fråga örn befattningshavare, som redan tillträtt
tjänst vid lantbrukshögskolan, måste givas retroaktiv verkan.
Statskontoret har tillstyrkt bifall till framställningen, därvid ämbetsverket
dock, i likhet med statens pensionsanstalt, framhållit, att det föreslagna
stadgandet givetvis borde avse skyldighet och ej allenast rättighet
för vederbörande att fortfarande i familjepensionshänseende tillhöra
anstalten. Statskontoret har vidare påpekat, att det nya stadgandet syntes
böra vinna tillämpning redan från och med den 1 juli 1932, då lantbrukshögskolan
börjat sin verksamhet, eller å redan utnämnd befattningshavare
vid högskolan.
Bihang lill riksdagens protokoll 1934. 1 saini. Nr ISO—IS7.
14
Departements
chefen.
Kungl. Maj:ts proposition nr 187.
På de skäl, som anförts i lantbrukshögskolekommitterades framställning,
tillstyrker jag, att åtgärd vidtages för att bereda den, som från befattning
med familjepensionsrätt i statens pensionsanstalt övergår till
ordinarie tjänst vid lantbrukshögskolan, befrielse från skyldighet att
inträda i civilstatens änke- och pupillkassa och möjlighet att i familjepensionshänseende
kvarstå i nämnda anstalt. I likhet med statens pensionsanstalt
och statskontoret anser jag, att en anordning i sådant syfte
ej bör avse valfrihet för befattningshavaren utan bör innefatta skyldighet
för honom att för sin familjepensionering fortfarande tillhöra pensionsanstalten.
Det förslag till stadgande i ämnet, som framlagts av
pensionsans tal ten och till vilket statskontoret anslutit sig, finner även
jag mig kunna biträda. Såsom statskontoret påpekat, bör stadgandet erhålla
tillämpning även på redan utnämnd befattningshavare vid högskolan.
Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl.
Maj:t måtte föreslå riksdagen
att bemyndiga Kungl. Majit att i enlighet med
av mig angivna grunder utfärda bestämmelser angående
familjepensionsrätt i statens pensionsanstalt
för vissa befattningshavare vid lantbrukshögskolan.
Med bifall till denna av statsrådets övriga
ledamöter biträdda hemställan förordnar Hans
Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten, att proposition
av den lydelse, bilaga till detta protokoll
utvisar, skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
R. Borgström.
340596. Stockholm, Isaac Marcus B oktryckeri-Aktiebolag, 1934.