Kungl. Maj:ts proposition nr 186.
1
Nr 186.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående rätt för innehavare
av befattning med delaktighet i statens pensionsanstalt
att vid avgång ur tjänst i vissa fall bibehålla delaktighet
i anstalten; given Stockholms slott den 23 februari 1934.
Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av
statsrådsprotokollet över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen
att bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande
departementschefen hemställt.
Under Hans Maj:ts
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:
GUSTAF ADOLF.
Ernst Wigforss.
Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Kungl.
Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms slott
den 23 februari 1934.
Närvarande:
Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden
Schlyter, Wigforss, Möller, Levinson, Leo, Engberg, Ekman, Sköld.
Chefen för finansdepartementet, statsrådet Wigforss, anför:
Delaktighet i statens pensionsanstalt är enligt anstaltens reglemente
den 31 december 1919 (nr 878) knuten till viss befattning. Avgår befattningens
innehavare utan rätt till genast börjande tjänstepension,
upphör hans rätt och skyldighet att erlägga pensionsavgifter och därmed
hans rätt att räkna tjänstår för pension. I stället inträder för honom
rätt att vid uppnådd pensionsålder eller dessförinnan inträdd varaktig
arbetsoförmåga komma i åtnjutande av s. k. uppskjuten pension (roglemen
Bihang
till riksdagens protokoll 193i. 1 sami. Nr 186 — 187.
I
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 186.
tet §§ 11: 3, 20, 27, 31). Den uppskjutna pensionen bestämmes enligt försäkringstekniska
grunder och beräknas i allmänhet blott på befattningshavarens
egna avgifter. Endast örn avgången föranletts av tjänstens indragning,
grundas den uppskjutna pensionen jämväl å statens och huvudmannens avgifter;
endast i sistnämnda fall kan pensionsbeloppet sägas motsvara hela
den intjänta pensionsrätten. Undantag från nu angivna regler för beräkning
av uppskjuten pension har stadgats beträffande fjärdingsmännen,
för vilka den uppskjutna pensionen alltid motsvarar hela pensionsrätten,
och förekommer dessutom i några särskilt angivna fall (§§ 67:2 och 77 i
reglementet). För samtliga i anstalten delaktiga personalgrupper gäller,
att rätten till uppskjuten pension förloras, örn den avgångne ånyo tillträder
med pensionsrätt förenad befattning, i vilken han för genast börjande
pension får tillgodoräkna den tjänstgöring, varpå rätten till uppskjuten
pension skulle grunda sig. För den händelse den avgångnes delaktighet
i pensionsanstalten var förbunden med familjepensionsrätt, bevaras
jämväl denna i den mån den redan är intjänt, och beträffande pensionsbeloppets
beräkning gälla bestämmelser, analoga med dem, som avse uppskjuten
tjänstepension (§§ 32, 34: l:a och 36).
I en till Kungl. Maj:t ställd skrift har Sveriges utsädesförening gjort
framställning örn vidtagande av sådan ändring i gällande reglemente för
statens pensionsanstalt, att befattningshavare, som ägde delaktighet i
pensionsanstalten men överginge till annan med pensionsrätt ej förenad
befattning, skulle under vissa villkor och efter Kungl. Maj:ts prövning i
varje särskilt fall kunna medgivas fortsatt rätt till tjänstårsberäkning i
anstalten.
Hos Kungl. Maj:t har vidare jordbrukareungdomens förbund anhållit,
att befattningen såsom sekreterare och centralbyråföreståndare hos förbundet
måtte förenas med pensionsrätt i statens pensionsanstalt eller, örn
detta icke skulle kunna medgivas, att nuvarande innehavaren av nämnda
befattning, vilken i egenskap av föreståndare och lärare vid lantmannaskola
vore delaktig i anstalten, måtte jämväl efter frånträdande av sin
befattning vid lantmannaskolan bibehållas vid rätt till tjänstårsberäkning
i anstalten.
Genom beslut den 19 maj 1933 anbefallde Kungl. Majit, i anslutning
till behandlingen av nyssnämnda ärenden, statens pensionsanstalt att
till Kungl. Majit inkomma med utredning jämte därå grundat förslag i
fråga örn beredande av fortsatt rätt till tjänstårsberäkning i pensionsanstalten
för delägare, vilken före uppnådd pensionsålder avgår från av
honom innehavd med pensionsrätt i anstalten förenad befattning.
Med skrivelse den 30 oktober 1933 har statens peyisionsanstalt därefter
inkommit med den begärda utredningen jämte förslag i ämnet.
Härvid har statens pensionsanstalt angivit sin principiella ståndpunkt
till den av utredningsuppdraget berörda frågan sålunda:
3
Kungl. Maj:ts proposition nr 186.
Av bestämmelserna i anstaltens reglemente framginge, att ett medgivande
till fortsatt tjänstårsberäkning för delägare, vilken före uppnådd
pensionsålder avgått från sin befattning, skulle innebära ett avsteg
från en för anstaltens pensionering konsekvent genomförd princip. Ett
sådant medgivande skulle vidare avvika från de för statens egen pensionering
hittills gällande reglerna, enligt vilka avgång före uppnådd
pensionsålder medförde, för allmänna civilförvaltningens vidkommande
förlust av pensionsrätten helt och hållet samt beträffande kommunikationsverken
förlust av rätt till pension utom i vad anginge det belopp,
som svarade mot kapitalvärdet av egna pensionsavgifter. Ett dylikt avsteg
kunde givetvis möta principiella betänkligheter, men örn ett verkligt
behov därav prövades föreligga, syntes det kunna medgivas, dock under
förutsättning, att det befunnes möjligt att pä ett såväl från principiella
utgångspunkter som med hänsyn till praktiska konsekvenser någorlunda
tillfredsställande sätt avgränsa de fall, i vilka ett sådant avsteg kunde
tillåtas.
Börande behovet av en anordning av ifrågasatt art har pensionsanstalten
anfört, att då det icke syntes oberättigat att antaga, att frågan
om pensionsrätt för icke-ordinarie personal i statens tjänst inom nära
framtid komrne att vinna sin lösning, särskilda åtgärder icke syntes påkallade
i fråga örn personal, som från befattning med delaktighet i statens
pensionsanstalt Övergånge till icke-ordinarie anställning i statens tjänst.
Något annorlunda ställde sig saken beträffande delägare i statens pensionsanstalt,
som tillträdde befattning utom statens tjänst, för vilken
pensionsrätt saknades. Fall kunde inträffa, då övergång från i anstalten
delaktig tjänst ägde rum till anställning hos enskild institution, vilken
staten med hänsyn till institutionens uppgift funnit anledning understödja
men vars förenande med pensionsrätt i anstalten av olika skäl
ansetts icke böra ifrågakomma. I dylika fall kunde det för befattningshavaren
synas obilligt att nödgas gå miste örn den intjänade pensionsrätten.
Jämväl ur statens synpunkt skulle i vissa fall, där institutionens
uppgift funnes särskilt betydelsefull, förlust av pensionsrätten kunna
betraktas såsom mindre tillfredsställande.
Beträffande formen för tillgodoseende av det med utredningsuppdraget
avsedda syftet har pensionsanstalten anfört följande:
Örn de berörda olägenheterna prövades motivera åtgärder för bibehållande
av pensionsrätten i nyss avhandlade fall, kunde det måhända ligga
närmast till hands att för sådant syfte tillgripa en utvidgning av den
enda form för personlig delaktighet, som anstaltens reglemente kände,
nämligen rätten till uppskjuten pension. Att, såsom för närvarande vöre
förhållandet, denna pension i vissa fall beräknades mindre förmånligt än
i andra kunde knappast sägas vara betingat av principiella skäl. De sakkunniga,
som avgivit förslag till reglemente för pensionsanstalten, hade
ansett, att den i förtid avgångne befattningshavaren alltid borde få
behålla hela den pension, som beräknades vara intjänad under hans
tjänstetid. Men de hade icke ansett sig kunna föreslå ett genomförande
av donna princip i vidsträcktare mån än densamma av statsmakterna då
godkänts för andra tjänstemannagrupper, nämligen för vissa icke
-
■i Kungl. Majda proposition nr 186.
m dinari0 befattningshavare vid kommunikationsverken. Sedermera
hade berörda grundsats vunnit tillämpning i fråga om, bland andra, fjärdingsmannen,
vilka år 1926 erhållit pensionsrätt i anstalten. En utvidgning
av institutet uppskjuten pension borde, i anslutning till de sakkunnigas
nyssnämnda tanke, gå ut på att denna pensionsrätt alltid, oavsett
anledningen till avgång ur tjänsten, finge tillgodonjutas fullt, på sätt
“edgivits för fjärdingsmannen. Ville man ej gå så långt, kunde
det ifragasattas, att Kungl. Majit i förekommande fall skulle äga medgiva,
att den uppskjutna pensionen finge motsvara hela den intjänade
pensionsrätten.
Mot en generell utvidgning av rätten till uppskjuten pension kunde
emellertid mahanda invändas, att en anordning av denna art icke lämpligen.
borde införas för statens pensionsanstalt, så länge motsvarande
principfråga ännu icke prövats med avseende å statens egen pensionering.
Örn man bortsåge från denna mera principiella invändning, kunde det
möjligen förtjäna övervägas, huruvida en utvidgning i förekommande
fall av rätten till uppskjuten pension skulle tillräckligt tillgodose det
behov, som föranlett det föreliggande utredningsuppdraget till pensionsanstalten
Visserligen skulle möjlighet till tjänstårsberäkning för
tjanstetM iden nya anställningen alltjämt icke öppnas, men det kunde
mahanda förutsättas, att den nye huvudmannen finge sörja för en mot
tjänstetiden i denna senare anställning svarande pensionsrätt, exempelvm
genom något enskilt försäkringsföretag. Det skulle till och med kunna
ltragasättas., att den nye huvudmannen finge såsom villkor för statsbidragets
bibehållande sig ålagt att föranstalta örn dylik pensionering.
Örn man emellertid ville i full utsträckning tillgodose det bakom utredningsuppdraget
liggande syftet, syntes man vara hänvisad till någon
lorm av fortsatt personlig delaktighet efter avgång från den i anstalten
pensionsberättigade befattningen.
Ifråga örn förutsättningarna och sättet för beredande av dylik personlig
delaktighet har statens pensionsanstalt därefter anfört följande:
Såsom förutsättning för rätten till fortsatt delaktighet borde väl till
en början uppställas, att den institution, vid vilken den nya anställningen
vöre bunden, åtnjöte statsunderstöd. Vidare borde förutsättas, att befattningshavaren
kunde, vid övergången till den nya tjänsten, för pension
tran anstalten räkna tjänstår till visst minimum, förslagsvis tio år.
Ytterligare syntes, böra krävas, att den nya anställningen i fråga örn
tjänstgöringsskyldighetens^ omfattning vore av den beskaffenhet, att
pensionsrätt för tjänsten såsom sadan skäligen kunde enligt vanliga principal
ifrågakomma. Att härutinnan uppställa några generella regler
syntes emellertid knappast lämpligt, utan medgivande till fortsatt delaktighet
i anstalten syntes böra göras beroende av Kungl. Maj:ts prövning
i varje särskilt fall.
.Beträffande pensionsvillkoren i övrigt mötte främst frågan örn avgiftsskyldigheten.
Att staten skulle efter befattningshavarens övergång
till den nya anställningen fortsätta att bidraga med pensionsavgifter
syntes icke rimligen böra ifrågakomma. Fortsatt avgiftsbetalning från
statens sida skulle nämligen i sak innebära detsamma som att den nya
befattningen upptoges till delaktighet i anstalten eller att den äldre befattningen
bleve förenad med två pensionsrätter, till vilka staten
Kungl. Majlis proposition nr 186.
5
bidroge. Beaktas borde vidare, att övergången till den nya anställningen
väl regelmässigt betingats av ett befattningshavarens personliga intresse
av ekonomisk eller annan art. Av nu antydda skäl syntes böra förutsättas,
att befattningshavaren bestrede icke blott do avgifter, som enligt
reglementets grunder folie på honom och huvudmannen, utan även den
avgift, som belöpte på staten, eller med andra ord att befattningshavarens
avgifter så avvägdes, att de beträffande tjänstetiden i den nya anställningen
täckte hela pensionsrätten.
Med avseende å pensionsunderlag, pensionsålder m. m. syntes med hänsyn
till den föreslagna anordningens natur det ligga närmast till hands,
att för den fortsatta delaktigheten i dessa hänseenden komme att lända
till efterrättelse samma villkor, som gällt beträffande den pensionsberättigade
befattning, från vilken avgången ägt rum.
Tydligen skulle vissa vanskligheter yppa sig, därest på den fortsatta
delaktigheten skulle tillämpas sådana föreskrifter i reglementet som
bestämmelserna örn skyldighet att avgå ur tjänst vid pensionsåldern eller
tidigare och örn rättighet att kvarstå efter pensionsåldern (§ 18), örn
tjänstårsberäkning (§ 21), örn vissa slag av förtidspensionering på grund
av sjukdom eller försvagad hälsa (§<§> 24 och 26) o. s. v. För en sådan tilllämpning
skulle fordras, att den nya befattningen reglerades enligt § 5
i anstaltens reglemente, vilket ju i själva verket innebure delaktighet
för själva befattningen. Med hänsyn härtill syntes det vara nödvändigt,
att särskilda grunder tillämpades för den här ifrågavarande pensioneringen.
I sådant avseende torde lämpligen böra föreskrivas, att den pensionsrätt,
som förvärvades under den fortsatta delaktigheten, skulle beräknas
försäkringstekniskt på de erlagda avgifterna och att den på detta
sätt bestämda pensionen skulle utgå vid uppnådd pensionsålder eller vid
därförut inträdd varaktig oförmåga till arbete. Ifrågavarande pension
skulle sålunda få livräntekaraktär och behandlas såsom ett fristående
tillägg till den uppskjutna pension, som förvärvats under den
gamla delaktigheten. Denna senare pension skulle självfallet utgå enligt
reglementets föreskrifter. Härvid skulle likväl iakttagas den betydelsefulla
modifikationen, att pensionen normalt skulle beräknas icke blott
på befattningshavarens egna utan jämväl på huvudmannens och statens
pensionsavgifter. Det ville dock synas, som örn pensionen i vissa fall
borde beräknas uteslutande på befattningshavarens egna avgifter. Detta
beräkningssätt borde tillämpas, örn den fortsatta delaktigheten genom
upphörande av avgiftsbetalning eller genom avgång från den statsunderstödda
tjänsten icke bibehölles ända fram till tidpunkten för rätten
att komma i åtnjutande av pension.
Till pensionstagare i statens pensionsanstalt utginge vissa tilläggsförmåner,
nämligen dels pensionsförhöjning å tjänstepensioner, beräknade å
oreglerade underlag, dels ock dyrtidstillägg å samtliga pensioner. Då
dessa tilläggsförmåner icke motsvarades av pensionsavgifter, torde det
vara riktigast, att pensionsbeloppen för anställningshavare med personlig
delaktighet av här avsedd art, i den mån dessa belopp grundades på
pensionsavgifter, som erlagts efter frånträdande av den med delaktighet i
pensionsanstalten förenade befattningen, undantoges från rätt till dylika
förmåner.
Ytterligare en fråga vore att beakta, nämligen spörsmålet örn huvudmannaskapet.
För värjo i anstalten nu delaktig befattning funnes en
huvudman med uppgift bland annat att svara för pensionsavgifters behöriga
erläggande. Örn man även i här avsedda fall skulle kräva före
-
6
Kungl. Majrid proposition nr 186.
fintligheten av en huvudman med den ställning, som angåves i anstaltens
reglemente, borde givetvis huvudmannaskapet påläggas den statsunderstödda.
institution, till vilken övergång ägde rum. Så som den fortsatta
delaktigheten i det föregående tänkts anordnad, syntes det emellertid
naturligast, att kravet på huvudman i dessa fall uppgåves och att anställningshavaren
finge gent emot anstalten ensam svara för pensionsavgifters
erläggande, med förbehåll att delaktigheten upphörde, så snart stadgad
avgiftsskyldighet icke fullgjordes. Frågan, huruvida arbetsgivaren bidroge
till pensionsavgifterna eller ej, skulle alltså av staten lämnas å
sido.
För genomförande av vad sålunda ifrågasatts syntes i anstaltens reglemente
böra intagas en allmänt hållen föreskrift örn möjlighet till fortsatt
personlig delaktighet i anstalten efter prövning i varje särskilt fall
av Kungl. Majit och enligt de närmare villkor, som bestämdes av Kungl.
Majit samt i tillämpningskänseenden av pensionsanstalten. Bestämmelserna
kunde lämpligen placeras närmast efter § 7 och erhålla ungefär följande
lydelse i
»Befattningshavare, som från tjänst med delaktighet i pensionsanstalten
övergår till med dylik delaktighet icke förenad befattning hos statsunderstödd
institution, må, örn han vid övergången räknar minst 10 tjänstår
för pension från anstalten, kunna, där Kungl. Majit så prövar skäligt och
på de villkor, Kungl. Majit för varje särskilt fall föreskriver, bibehållas
vid delaktighet i pensionsanstalten.»
Det syntes böra övervägas, örn ej retroaktiv tillämpning av dessa föreskrifter
borde i förekommande fall medgivas, under förutsättning att erforderlig
tilläggsavgift erlades.
Några ytterligare författningsbestämmelser syntes icke vara erforderliga.
De närmare föreskrifter i övrigt, som kunde finnas påkallade, kunde
lämpligen, på förslag av pensionsanstalten, meddelas av Kungl. Majit i
varje särskilt fall.
Då huvudgrunderna för anstaltens pensionering antagits av riksdagen,
syntes förslagets genomförande förutsätta riksdagens medgivande.
I anledning av den av pensionsanstalten förebragta utredningen och
det framlagda förslaget har statskontoret, efter remiss, avgivit utlåtande
och därvid anfört bland annat följande:
Såsom statens pensionsanstalt framhållit, torde icke-ordinarie personal
i statstjänst inom kort kunna förväntas erhålla pensionsrätt, varigenom
frågan örn sådan rätt för personal, som övergått från befattning med delaktighet
i pensionsanstalten till icke-ordinarie anställning i statstjänst,
syntes komma att lösas på ett tillfredsställande sätt.
Yad därefter anginge spörsmålet örn fortsatt delaktighet i anstalten i
det fall, att befattningshavare överginge till statsunderstödd institution,
vars befattningshavare ej hade dylik delaktighet, ville statskontoret framhålla,
att ett medgivande örn sådan delaktighet endast syntes böra ifrågakomma
för den händelse institutionen ifråga uppfyllde vissa fordringar.
Sådan institution borde nämligen tjäna ett verkligt statsintresse, varförutom
den borde hava en viss fasthet i organisationen. Det ville överhuvud
taget synas, som örn man i dylikt avseende borde uppställa samma
fordringar som vid institutionens egen anslutning till pensionsanstalten.
Därest emellertid sådana fordringar kunde anses vara uppfyllda, syntes
det vara en onödig omgång att i särskilt fall medgiva fortsatt delaktighet,
Kungl. Maj:ts proposition nr 186.
7
då frågan hellre borde lösas på det sättet, att den institution, till vilken
befattningshavare övergått, bleve ansluten till pensionsanstalten.
Såsom av det anförda framginge, ansåge statskontoret, att tillräcklig
anledning icke förelåge att vidtaga särskilda åtgärder för beredande av
fortsatt delaktighet i statens pensionsanstalt för den, vilken avginge från
befattning, förenad med delaktighet i anstalten.
Enligt gällande reglemente för statens pensionsanstalt förlorar delägare,
vilken före uppnådd pensionsålder avgår från sin befattning, rätt
till annan pension från anstalten än s. k. uppskjuten pension. Sådan
pension beräknas i regel på grundval allenast av befattningshavarens
egna pensionsavgifter, och en avgång i förtid innebär därför i allmänhet
förlust av större delen av den intjänta pensionen.
Under senare tid har i några fall inträffat, att innehavare av befattning
hos statsunderstödd institution med delaktighet i statens pensionsanstalt
ställts inför dylik förlust av pensionsrätt vid övergång till
anställning hos annan statsunderstödd organisation, vars befattningshavare
icke vunnit inträde i anstalten, eller till anställning i statstjänst,
vilken icke varit förenad med rätt till pension. I vissa sådana fall har
huvudmannen sökt tills vidare bevara befattningshavarens pensionsrätt
genom att bevilja honom ledighet från den med pensionsrätt förenade
befattningen och tillåta honom att formellt kvarstå i densamma. Ett
dylikt förfaringssätt har givetvis icke i längden varit hållbart.
Med anledning härav har fråga uppstått, huruvida icke särskilda anordningar
skulle kunna vidtagas för att i fall som de antydda bereda avgående
befattningshavare möjlighet till fortsatt delaktighet i anstalten.
De skäl, som legat till grund för de förut omförmälda framställningarna
i sådant syfte, synas mig vara värda beaktande.
I fall, där övergången sker till statstjänst, vilken icke är förenad med
pensionsrätt, torde dock frågans lösning icke lämpligen böra sökas efter
den linje, som nyss blivit antydd. Den naturliga utvägen i dylika fall
synes vara, att pension, där omständigheterna det påkalla, beredes för
statstjänsten, varvid tjänstgöringen i den förra befattningen får tillgodoräknas.
Sker däremot övergången till statsunderstödd institution, vars befattningshavare
icke äga pensionsrätt i pensionsanstalten, synas mig starka
skäl tala för ett medgivande i någon form av fortsatt delaktighet i anstalten.
Statskontoret, som avstyrkt den av pensionsanstalten i sådant hänseende
föreslagna anordningen, har visserligen betecknat det såsom en onödig
omväg att i dylika särskilda fall medgiva fortsatt delaktighet, då enligt
statskontorets mening frågan hellre borde lösas så, att den institution, till
vilken befattningshavaren övergått, bleve ansluten till anstalten. Denna
uppfattning kan jag för min del icke biträda. Erfarenheten har nämligen
visat, att fall förekomma, där tillräckliga skäl prövas icke föreligga
för den nya befattningens inordnande i pensionsanstalten men där örn
-
Departements
chefen.
8
Kungl. Majlis proposition nr 186.
ständigheterna lika fullt måste anses göra ett bevarande av befattningshavarens
redan förvärvade pensionsrätt önskvärt. Vid bedömande av
frågor örn upptagande i statens pensionsanstalt av befattningar, tillhörande
enskilda institutioner, vilka hittills icke vunnit inträde i anstalten,
måste tydligen, med hänsyn till de ekonomiska konsekvenserna för statsverket,
en viss varsamhet iakttagas. Det är emellertid fara värt att, örn
ej särskilda anordningar i här ifrågasatt syfte vidtagas, de föreliggande
personliga omständigheterna i ett visst fall kunna leda till att en befattning
inordnas i anstalten, även örn skälen härför vid ett strängt sakligt
bedömande skulle befinnas otillräckliga. Icke minst med hänsyn härtill
har jag ansett lämpligt, att syftet med de föreliggande framställningarna
tillgodoses.
Det förslag, som statens pensionsanstalt i detta hänseende framlagt,
går ut på att fortsatt delaktighet i anstalten skulle på vissa villkor och
enligt vissa grunder kunna efter prövning av Kungl. Majit i varje särskilt
fall beredas innehavare av befattning med pensionsrätt i anstalten
vid övergång till institution, som åtnjuter statsunderstöd.
De föreslagna grunderna innebära bland annat, att staten icke skulle
belastas med några utgifter för den fortsatta delaktigheten och att alltså
pensionsavgifterna skulle försäkringstekniskt avvägas på sådant sätt, att
de täckte hela kostnaden för den pensionsförmån, vid vilken befattningshavaren
skulle bibehållas. Några tilläggsförmåner i form av pensionsförhöjning
eller dyrtidstillägg skulle ej heller utgå å den pension, som
grundades på de sålunda erlagda avgifterna. Däremot skulle för
dessa fall medgivas en förmånligare beräkning av den s. k. uppskjutna
pensionen än vad anstaltens reglemente i regel medgiver,
i det att denna pension skulle med vissa angivna undantag beräknas
icke blott på befattningshavarens egna utan även på huvudmannens och
statens avgifter. Mot denna jämkning till befattningshavarens förmån i
reglerna för den uppskjutna pensionens beräkning synas mig några betänkligheter
icke behöva möta; jag erinrar örn att 1930 års pensionssakkunniga
i sitt betänkande angående civilt tjänstepensionsreglemente
föreslagit, att statstjänsteman, som avgår ur tjänst före pensionsrättens
inträde, skulle tillförsäkras s. k. uppskjuten livränta, normalt beräknad
efter likartade grunder. I tekniskt avseende skulle den pensionsförmån,
som grundades under den fortsatta delaktigheten, få karaktär av livränta
och behandlas såsom ett ''.fristående tillägg till den uppskjutna
pensionen.
Vad statens pensionsanstalt föreslagit finner jag mig kunna biträda. Den
ifrågasatta anordningen innebär visserligen såtillvida en nyhet i anstaltens
pensioneringssystem, som anstalten för närvarande icke inrymmer någon
form av pensionering, till vars kostnader staten icke bidrager. Denna
omständighet synes mig emellertid icke kunna anföras såsom skäl mot
åtgärdens genomförande.
Kungl. Maj:ts proposition nr 186. 9
Såsom pensionsanstalten anfört, torde den föreslagna anordningen
icke böra regleras genom detaljbestämmelser i anstaltens reglemente.
I reglementet synes endast böra intagas ett allmänt hållet stadgande i
ämnet. Mot anstaltens förslag till dylikt stadgande bar jag icke funnit
anledning till erinran. Det må bär framhållas, att den fortsatta delaktigheten
förutsättes kunna avse såväl tjänste- som familjepension.
Pensionsanstalten har ifrågasatt, att retroaktiv tillämpning av de avsedda
föreskrifterna skulle i förekommande fall medgivas, under förutsättning
att erforderlig tilläggsavgift erlades. Även detta förslag finner
jag mig kunna biträda, varvid jag emellertid förutsätter, att en tillbakaverkande
tillämpning endast kommer att avse fall, där befattningshavare
under något av de senaste åren avgått fran befattning med delaktighet i
pensionsanstalten.
På grund av det anförda får jag hemställa, att Kungl. Maj :t måtte
föreslå riksdagen
att bemyndiga Kungl. Maj:t att i huvudsaklig
överensstämmelse med de av mig i det föregående
angivna grunderna utfärda föreskrifter angående
fortsatt delaktighet i statens pensionsanstalt för befattningshavare,
som övergår till befattning i statsunderstödd
institution, vilken icke äger delaktighet i
anstalten.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan lämnar Hans Kungl. Höghet
Kronprinsen-Kegenten bifall och förordnar,
att proposition av den lydelse, bilaga vid
detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
R. Borgström.
2
Bihang till riksdagens protokoll 193i. 1 sami. Nr 186—187.
.«•