Kungl. Maj:ts proposition nr 178.
1
Sr 178.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående nedsättning i vissa
fall av arrendet för kronoegendom m. m.; given Stockholms
slott den 23 februari 193i.
Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen
att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
Under Hans Marits
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:
GUSTAF ADOLF.
Per Edvin Sköld.
Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans
Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms
slott den 23 februari 1934.
Närvarande:
Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden
Schlyter, Wigforss, Möller, Levinson, Leo, Engberg, Ekman, Sköld.
Chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Sköld, anför:
Jämlikt kontrakt den 23 november 1929 har domänstyrelsen till fiskaren
Wiktor Öman, Åhus, för tiden från och med sagda dag till den 1
januari 1939 utarrenderat det vid kronoflygsandsfältet Gamla Espet i
Kristianstads län belägna ålfisket å den s. k. åldrätten nr 28 eller lotsdrätten
mot en årlig avgäkl av 850 kronor. Vid det infordrande av anbud
å arrendet, som föregick utarrenderingen, hade Öman avgivit högsta bu
Bihang
till riksdagens protokoll 1934. 1 sami. Nr 178.
I
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 178.
Departementschefen.
det med 850 kronor. Därjämte hade tre anbud å 512 kronor 50 öre, 480
kronor och 300 kronor avgivits. En av Öman i oktober 1933 direkt hos
domänstyrelsen gjord hemställan örn nedsättning av arrendet har styrelsen
genom beslut den 23 november 1933 funnit sig sakna befogenhet att
bifalla.
Hos Kungl. Maj:t har Öman i skrivelse den 20 december 1933 hemställt,
att arrendet måtte nedsättas till 500 kronor. Häröver hava infordrade
utlåtanden avgivits den 17 januari 1934 av domänstyrelsen, som överlämnat
från jägmästaren infordrat yttrande, och den 31 januari 1934 av statskontoret.
Av handlingarna i ärendet inhämtas i huvudsak följande.
Öman har anfört, att han och två andra fiskare gemensamt bedreve
fisket. Förtjänsten bleve obetydlig på grund av prisfallet å ål. Vid anbudets
avgivande hade ålen kostat 2 kronor 25 öre å 2 kronor 75 öre per
kilogram mot 1 krona 50 öre å 1 krona 70 öre per kilogram för närvarande.
Under åren 1930—1933 hade fisket givit 5,467 kilogram ål, som inbringat
9,268 kronor. Utgifterna för redskap för ålfiskets bedrivande hade för
samma tid uppgått till 7,840 kronor. Förtjänsten hade sålunda för fyraårsperioden
uppgått till sammanlagt 1,428 kronor. Då detta belopp skulle
fördelas på tre personer, bleve den årliga förtjänsten 119 kronor per person,
vilket, med hänsyn till risken för förstörda redskap, vore otillräckligt
för fyra månaders arbete.
Jägmästaren har från trovärdiga personer inhämtat, att Ömans uppgifter
örn inkomster och utgifter vore i stort sett riktiga. Det dåliga ekonomiska
resultatet för Öman kunde helt tillskrivas prisfallet på ål. Då
Ömans ekonomiska ställning vore svag och det måste anses fastslaget, att
arrendet med nuvarande priser på ål vore för högt för att kunna lämna
anständig försörjning för 3 man under tre och en halv månader, tillstyrkte
jägmästaren, att arrendet från den 1 januari 1934 nedsattes till 600
kronor.
Domänstyrelsen har ansett, att nedgången i priset på ål ej vore av den
omfattning, att den utgjorde tillräckliga skäl för en nedsättning av den
enligt avgivet anbud bestämda arrendeavgälden. Det ekonomiskt otillfredsställande
resultatet av fisket hade sin grund däri, att Ömans anbud
varit för högt även med hänsyn till de år 1929 rådande förhållanden. Styrelsen
ansåge i betraktande av konsekvenserna, att en dylik omständighet
ej borde föranleda arrendelindring.
Statskontoret har ej funnit tillräcklig anledning föreligga för framställning
till riksdagen örn nedsättning i arrendet.
Jag torde få erinra, att enligt beslut vid 1932 års riksdag (prop. nr 126;
R. skr. nr 253) vissa befogenheter tillagts vederbörande förvaltningsmyndigheter
att medgiva lindring i bestående arrendevillkor för kronoarrendatorer.
I enlighet härmed har Kungl. Majit utfärdat föreskrifter i ämnet
(se Sv. förf.-saml. nr 186/1932, övergångsbestämmelsen, nr 187/1932, nr
376/1932 och nr 79/1933). Härigenom Lava möjligheter öppnats för olika
grupper av arrendatorer av kronans jordbruksegendomar att — där de
kontraherade arrendevillkoren med hänsyn till rådande förhållanden
finnas för arrendatorn tyngande och det på grund härav kan antagas
möta svårigheter för denne att fullgöra sina förbindelser enligt avtalet
i
3
Kungl. Maj:ts proposition nr 176.
samt då skäl därtill för övrigt äro — i viss ordning erhålla lindring i
arrendevillkoren. I särskilda fall kan detta ske genom omvärdering av
arrendet. Framhållas må, att ifrågavarande möjligheter äro begränsade
till sådana fastigheter, där brukaren kan antagas av egendomens jordbruk
erhålla sin huvudsakliga utkomst.
Vad angår nu förevarande ärende, där fråga är om fiskearrende, finnes
ej möjlighet att med stöd av riksdagens förenämnda beslut 1932 medgiva
någon lindring i arrendevillkoren. Emellertid finner jag billighetsskäl
tala för en nedsättning av arrendet, vilket tydligen är alltför högt,
till det av jägmästaren förordade beloppet, 600 kronor. Under rådande
förhållanden skulle det bliva svårt för kronan att, örn Öman nödgas frångå
arrendet, av ny arrendator utfå mer än en del av vad Öman betalar.
Framställning i enlighet med vad jag nyss tillstyrkt torde därför böra
göras hos riksdagen.
Jag tillstyrker vidare, att hos riksdagen nu begäres utvidgning av förberörda
1932 lämnade bemyndigande i så måtto, att jämväl andra kronoarrenden
än sådana, som avse egentliga jordbruksegendomar, må kunna
bliva föremål för liknande arrendelindring. Det synes nämligen som örn
de skäl, vilka lågo till grund för 1932 års beslut örn arrendelindring, numera
i huvudsak äro tillämpliga även i fråga örn sådana kronoarrenden
som fiskearrenden, arrenden av smärre lägenheter, kvarnarrenden m. m.
Rörande de villkor, som för nu ifrågavarande fall böra uppställas, torde
det få ankomma på Kungl. Maj:t att meddela erforderliga bestämmelser.
Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte
föreslå riksdagen medgiva,
1) att arrendet för det vid kronoflygsandsfältet
Gamla Espet i Kristianstads län belägna ålfisket å
den s. k. åldrätten nr 28 eller lotsdrätten må för tiden
från den 1 januari 1934 till den 1 januari 1939 nedsättas
till 600 kronor för år;
2) att Kungl. Majit må meddela bestämmelser örn
nedsättning av arrendeavgift jämväl beträffande andra
kronoarrenden än sådana, som avse jordbruksegendomar
av den storlek, att brukaren kan antagas av egendomens
jordbruk erhålla sin huvudsakliga utkomst.
Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan bifaller Hans Kungl. Höghet
Kronprinsen-Regenten samt förordnar, att proposition
i ämnet av den lydelse, bilaga till detta
protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Rune Thygesen.