Kungl. Maj.ts proposition nr 169.
1
Nr 169.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till
lag angående ändrad lydelse av 5 § 2 och 3 mom. samt
26 § lagen den 2 juni 1916 (nr 180) örn skyddskoppympning;
given Stockholms slott den 23 februari 1934.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över socialärenden för denna dag, föreslå riksdagen att antaga
härvid fogade förslag till lag angående ändrad lydelse av 5 § 2 och 3 mom.
samt 26 § lagen den 2 juni 1916 (nr 180) örn skyddskoppympning.
Under Hans Majlis
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:
GUSTAF ADOLF.
Gustav Möller.
Bihang till riksdagens protokoll 1934,
1 sami. Nr 169.
402 24
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 169.
Förslag
till
Lag
angående ändrad lydelse av 5 § 2 och 3 morn. saint 26 § lagen
den 2 juni 1916 (nr 180) om skyddskoppympning.
Härigenom förordnas, att 5 § 2 och 3 mom. samt 26 § lagen den 2 juni
1916 örn skyddskoppympning skola, 5 § 2 och 3 mom. sådana de lyda enligt
lag den 6 juni 1930 (nr 181), erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives:
5 §.
2 moni. Från skyddskoppympning---av tjänsteläkare.
Föreligger enligt ymparens mening på grund av sjukdom eller sjukdomsanlag
hos någon i den ympningspliktiges omgivning anledning antaga, att
hälsofara för den ympningspliktige eller annan skulle uppstå genom ympningen,
må ock undantagande från ympning medgivas.
Undantagande medgives ---enligt 2 §.
3. mom. Säger sig--— nämnda paragraf.
Den, som av nu nämnd anledning vill hava barn undantaget från ympning,
gore skriftligen ansökning därom hos medicinalstyrelsen. Innan ansökningen
göres, åligger det sökanden att personligen inställa sig i Stockholm inför Överståthållarämbetet,
i annan stad inför magistraten och på landet hos landsfiskalen
i orten samt förebringa utredning angående skälen för sina betänkligheter
mot ympningen. Protokoll skall föras över vad vid sökandens inställelse
förekommit, och har sökanden att vid sin ansökning foga utdrag av detta
protokoll.
Finner medicinalstyrelsen---Kungl. Majlis prövning.
26 §.
Böter och vitén, som enligt denna lag åläggas, tillfalla kommunens kassa.
Saknas tillgång till gäldande av böter eller av vitén, som åläggas enligt 19 §,
skola de förvandlas enligt allmän strafflag. Vitén, som åläggas enligt 21 §,
må i händelse av bristande tillgång till deras gäldande ej förvandlas.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1934.
Kungl. Maj:ts proposition nr 169.
3
Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför
Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regeuten i statsrådet
d Stockholms slott den 23 februari 1934.
Närvarande:
Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden
Schlyter, Wigforss, Möller, Levinson, Leo, Engberg, Ekman, Sköld.
Departementschefen, statsrådet Möller anmäler fråga örn vidtagande av vissa
jämkningar i lagen den 2 juni 1916 örn skyddskoppympning samt anför:
Tidigare i dag har jag anmält riksdagens skrivelse den 30 maj 1930, nr 317,
däri riksdagen bland annat hemställt, att Kungl. Maj:t måtte låta verkställa
en allsidig och förutsättningslös utredning, huruvida och i vilken mån utan
äventyrande av folkhälsan undantag från ympning enligt 2 § och 3 § a) och
b) i lagen örn skyddskoppympning skulle kunna medgivas i större utsträckning
än för närvarande vore fallet samt för riksdagen framlägga det förslag, vartill
utredningen kunde föranleda. Jag meddelade därvid, att särskilt tillkallade
sakkunniga — numera häradshövdingen Sture Petersson, ordförande, numera
professorn vid karolinska mediko-kirurgiska institutet A. Lichtenstein och
ledamoten av riksdagens andra kammare redaktören Anders Olsson — den 8
november 1932 avlämnat betänkande angående skyddskoppympningen (statens
offentliga utredningar 1932: 37) samt att yttranden inhämtats däröver av vissa
myndigheter och korporationer. Vidare tillkännagav jag, att frågan, huruvida
den obligatoriska barnvaccinationen borde bibehållas eller eventuellt ersättas
med andra åtgärder, syntes påkalla en mera ingående undersökning och att med
hänsyn därtill någon ändring av principiell innebörd i nuvarande lagregler icke
borde företagas. Jag uttalade mig emellertid för vidtagande av vissa detaljändringar
utan inverkan på lagstiftningens principer. På min hemställan beslöt
Kungl. Maj:t bemyndiga chefen för socialdepartementet att tillkalla sakkunniga
att inom departementet biträda med behandling av frågan örn den nuvarande
obligatoriska barnvaccinationens bibehållande.
Jag anhåller nu få upptaga till behandling de särskilda punkter, beträffande
vilka enligt min mening ändring i lagen om skyddskoppympning bör företagas.
5 § 2 mom.
Enligt 5 § 2 mom. första stycket i lagen skall från skyddskoppympning
undantagas den, som vederbörande ympare finner till följd av sjukdom, sjuk
-
Departementschefen.
4 Kungl. Majus proposition nr 169.
domsanlag eller allmän svaghet kunna komma att erhålla men av ympningeu
eller beträffande vilken i sådant hänseende företes intyg av tjänsteläkare. I
andra stycket stadgas, att om enligt ymparens mening på grund av sjukdomsfall
i den ympningspliktiges omgivning anledning finnes att antaga, att hälsofara
för annan skulle uppstå genom ympningen, undantagande från ympning
må medgivas.
T)e sakkunniga framhålla angående bestämmelserna i andra stycket bland
annat, att bestämmelserna torde kunna och böra utvidgas i vissa avseenden.
Uttrycket sjukdomsfall syntes sålunda vara något för inskränkt och böra ersättas
med de i törsta stycket använda orden sjukdom eller sjukdomsanlag.
Vidare förefölle undantagande från ympning böra ske även i det fall att av
anledning som här vore ifråga kunde antagas, att hälsofara skulle uppstå
för den ympningspliktige själv. Härpå hade för övrigt medicinalstyrelsen i
cirkulärskrivelse den 24 november 1916 redan fäst läkarnas uppmärksamhet.
Medicinalstyrelsen framhåller, att styrelsen principiellt ställer sig på den
ståndpunkten, att undantagande från ympning på grund av medicinska skäl bör
medgivas i alla fall, där hälsofara rimligen kan antagas uppstå genom
ympningen, samt förklarar sig icke hava något att erinra mot de föreslagna
ändringarna.
biet föreslagna utbytet av ordet »sjukdomsfall» mot »sjukdom eller sjukdomsanlag»
synes innebära allenast ett stadfästande av den praxis, som
ymparna i anslutning till direktiv av medicinalstyrelsen tillämpa. Med hänsyn
härtill och då denna ändring liksom den ändring, som i övrigt föreslagits,
torde vara ägnad att skapa ytterligare garantier mot uppkomsten av vacciuationsskador,
tillstyrker jag de sakkunnigas förevarande förslag.
5 § 3 morn .
Enligt 5 § 3 mom. kan undantag från ympning enligt 2 § — den obligatoriska
barnympningen — medgivas, därest den, som är ansvarig för barnets
befordran till ympning, hyser farhåga för att ympningen skall för barnet medföra
ohälsa, som ej är blott tillfällig, samt det med hänsyn till av sökanden
förebragta omständigheter måste antagas, att farhågan har sin grund i personlig
erfarenhet om något fall av dylik ohälsa, som han haft skälig anledning anse
hava inträffat i samband med ympning av barn. Skriftlig ansökning örn undantagande
skall göras senast under det kalenderår, då barnet fyller nio år.
Beträffande detta stadgande hava de sakkunniga föreslagit ändring av principiell
innebörd, till vilket förslag jag — på sätt inledningsvis framhållits —
icke är beredd att taga ställning.
Medicinalstyrelsen har i sitt yttrande föreslagit, att bestämmelsen örn den
ålder, vid vilken ansökan örn undantagande senast skall göras, måtte borttagas,
samt anför såsom motivering härför:
Vid styrelsens prövning av ansökningar örn befrielse jämlikt 5 § 3 mom.
hade det vid upprepade tillfällen förekommit, att på grund av stadgandet örn
viss åldersgräns befrielse- endast kunnat medgivas inom en och samma familj
för barn under den stadgade åldersgränsen, under det att ansökning i fråga örn
5
Kungl. Majus proposition nr 169.
överåriga syskon icke kunnat bifallas. Då befrielsegrunden — på personlig
erfarenhet grundad farhåga för ympningens följder — vore densamma, syntes
det icke berättigat att uppställa en viss bestämd förfallotid för ansökningens
ingivande, så mycket mindre som olägenheter och icke önskvärda följder av
vaccinationen vore mera framträdande hos äldre barn. För de fall, där åldersgränsen
överskridits på den grund, att uppskov med vaccinationen medgivits
av medicinska skäl, vore bestämmelsen uppenbarligen orättvis.
På de skäl medicinalstyrelsen anfört tillstyrker jag den av styrelsen föreslagna
ändringen.
26 §.
I 21 och 22 §§ meddelas vissa föreskrifter i syfte att framtvinga ympningspliktens
fullgörande. I 21 § stadgas befogenhet för hälsovårdsmyndigheten att
medelst föreläggande av vitén, som tillhopa ej må överstiga tjugu kronor, tillhålla
den, som är skyldig att enligt 2 § befordra barn till ympning, att fullgöra
denna sin skyldighet. Tredskas han ändock, må myndigheten anmäla förhållandet
hos länsstyrelsen, som äger att vid förhöjda vitén giva enahanda föreläggande.
22 § innehåller bestämmelser örn bötesstraff dels för den, som underlåter att
fullgöra, ympningsplikt, vilken påbjudits vid inträffad eller hotande smittkoppsepidemi,
eller att till undergående av sålunda ålagd ympning befordra annan,
för vars befordrande till ympning han ansvarar, dels ock för stamanställda
samt vissa värnpliktiga och utlänningar, som underlåta fullgöra sin ympningsplikt.
Vidare stadgas i lagrummet bötesstraff för ledamot av styrelse för skola
eller läro- eller uppfostringsanstalt eller, där sådan styrelse ej finnes, för vederbörande
föreståndare, om i skolan eller anstalten intages lärjunge, vilken på
grund av underlåten ympningsplikt icke må där mottagas, samt för den som
anställer eller mottager person, som på grund av bristfälligt ympningsskydd
icke må vinna tillträde till vissa yrken och anstalter för yrkesutbildning. I
26 § föreskrives, att om tillgång till böternas eller vitenas fulla gäldande saknas,
desamma skola förvandlas enligt allmän strafflag.
De sakkunniga hava i denna del anfört:
Det syntes kunna starkt ifrågasättas, huruvida insättandet i fängelse vore
en lämplig reaktion från samhällets sida gentemot dem, som icke ville underkasta
sig eller sina barn ympning. I flertalet fall, där böter eller vitén ålades
i anledning av försummelse i fråga örn ympningsskyldighetens. fullgörande,
hade denna försummelse sitt upphov i en övertygelse om ympningens hälsofarlighet.
Denna övertygelse vore kanske mestadels grundad å missförstånd
och bristande kännedom örn sakernas rätta sammanhang. Men det syntes icke
desto mindre osympatiskt att låta vederbörande träda inom fängelsets murar
för sin berörda övertygelses skull. Samhällets krav på att lagens bestämmelser
skulle efterlevas syntes ej heller behöva hävdas intill en sådan ytterlighet. De
sakkunniga föresloge därför, att böter eller vitén, som ådömdes för underlåtenhet
att fullgöra ympningsskyldighet, ej finge i händelse av bristande tillgång
förvandlas till fängelse.
Länsstyrelserna i Uppsala, Kristianstads, Älvsborgs, Västernorrlands och
Norrbottens län, åtskilliga förste provinsialläkare samt medicinska fakulteterna
i Uppsala och Lund hava antingen tillstyrkt förslaget eller icke haft något att
erinra mot detsamma.
Departements
chefen.
6
Departements
chefen.
Kungl. Maj.ts proposition nr 169.
I övriga yttranden, där den ifrågasatta ändringen blivit föremål för uttalande,
har förslaget avstyrkts eller starka betänkligheter mot detsammas
genomförande kommit till uttryck.
Överståthållarämbetet har sålunda ifrågasatt, huruvida ej effektiviteten av
lagens bestämmelser i alltför stor utsträckning skulle äventyras genom ett
förbud mot bötesförvandling. Så mycket mindre vore ett frångående av en
eljest så gott som undantagslöst tillämpad regel tillräckligt motiverad som
redan vid avfattandet av lagens föreskrift om ympningsplikt all behörig
hänsyn måste anses hava tagits till den på olika håll rådande uppfattningen
örn ympningens hälsofarlighet.
Länsstyrelsen i Södermanlands län har funnit förslaget stridande mot principen
örn likhet inför lagen, emedan mindre bemedlade personer skulle helt
undgå straff för förseelser, som begångna av andra skulle bestraffas.
Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län har påpekat att med samma fog
som förbud mot bötesförvandling nu föresloges det kunde ifrågasättas, att i
andra fall befrielse från förvandlingsstraff stadgades. Länsstyrelserna i
Blekinge, Malmöhus och Västmanlands län hava anslutit sig till samma tankegång,
därvid sistnämnda länsstyrelse betonat, att, innan en dylik ny princip
infördes, frågan dessförinnan måste vara fullständigt utredd.
Förste provinsialläkaren i Stockholms län har erinrat örn att genom den
föreslagna ändringen just de obemedlade kunde undgå ympningstvånget och
erfarenheten visade, att kopporna ofta skördade sina flesta offer bland dessa
befolkningslager.
Medicinalstyrelsen har uttalat sig på enahanda sätt som länsstyrelsen i
Södermanlands län.
Styrelsen för svenska provinsialläk ar föreningen och styrelsen för svenska
stadsläkarföreningen hava givit uttryck åt starka farhågor för att i realiteten
den föreslagna ändringen skulle medföra, att straffet för en ej ringa del lagöverträdare
skulle bortfalla samt vitesföreläggandena bliva verkningslösa.
Svenska läkarsällskapet har påpekat betydelsen av att korrektiv skapades mot
underlåtenhet att befordra barn till ympning.
Vissa föreningar och enskilda hava uttryckt sin tillfredsställelse över den
föreslagna ändringen.
Det kan icke förnekas, att den föreslagna ändringen såsom i flera av de
avstyrkande yttrandena framhållits är ägnad att minska effektiviteten av de
tvångs- och straffbestämmelser, som avse att trygga ympningspliktens fullgörande,
och därigenom i någon mån försvaga ympningsskyddet hos den mindre
bemedlade befolkningen. Å andra sidan är det på sätt de sakkunniga framhålla
föga tilltalande att inskrida med frihetsstraff mot en person, endast därför
att han i enlighet med sin övertygelse örn ympningens hälsofarlighet underlåter
att fullgöra sina skyldigheter med avseende å ympningen. En lämpligare
utväg från samhällets sida att motverka vaccinationsvägran och de olägenheter,
som följa därmed, är otvivelaktigt ökad upplysningsverksamhet i
vaccinationsfrågan. Yad angår den i vissa yttranden framställda invänd
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 16i).
7
ningen, att den föreslagna ändringen innebure en nyhet och att den skulle
strida mot principen om likhet inför lagen, må framhållas, att förbud mot
bötesförvandling redan finnes stadgat i gällande lagstiftning, exempelvis i
11 § av lagen den 27 juni 1927 angående uppsikt å vissa jordbruk.
I enlighet med vad jag sålunda anfört tillstyrker jag införande av ett sådant
förbud som det av de sakkunniga föreslagna. Emellertid anser jag en
viktig begränsning böra göras i förslaget. Skälen för ett förbud torde särskilt
göra sig gällande, då fråga är örn föräldrar, som vägra att låta vaccinera sina
barn. Däremot framträda de med mindre styrka beträffande vuxna, som
själva underlåta fullgöra vaccinationsplikten. Härtill kommer, att vaccinationsplikten
för vuxna är påkallad av ett samhällets särskilda intresse. Nämnda
plikt avser nämligen i huvudsak stamanställda och värnpliktiga samt de personer,
som angivas i ett påbud örn vaccination, vilket utfärdas vid inträffad
eller hotande smittkoppsepidemi. Förbud mot förvandling av böter, som i dessa
fall åläggas, synes följaktligen ej böra stadgas. Avser ett påbud örn vaccination
vid en epidemi jämväl barn, lärer i detta fall samhällets intresse av skydd
mot smittorisken kräva, att böter som åläggas dem, vilka underlåta befordra
barn till ympning, skola kunna förvandlas. Likaledes torde förvandling böra
kunna äga rum av de böter, som äro stadgade i 22 § för ledamöter av skolstyrelse
och dylika funktionärer, vilka i utövningen av sin tjänst göra sig
skyldiga till de i paragrafen närmare angivna förseelserna. Samma är förhållandet
med vitén, som länsstyrelserna med stöd av 19 § förelägga för att
förmå hälsovårdsmyndigheterna att fullgöra vad dem åligger med hänsyn till
skyddskoppympningen. På grund av det sålunda anförda har jag ansett förbudet
mot förvandling böra begränsas till vitén, som åläggas enligt 21 §.
Departementschefen uppläser härefter ett i enlighet med hans
anförande upprättat förslag till lag angående ändrad lydelse av
5 § 2 och 3 mom. samt 26 § lagen den 2 juni 1916 örn skyddskoppympning
av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar
samt hemställer, att förslaget måtte genom proposition föreläggas
riksdagen till antagande.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan behagar Hans Kungl. Höghet KronprinsenRegenten
lämna bifall samt förordnar, att proposition av
den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar skall avlåtas
till riksdagen.
Ur protokollet:
Bertil Wirseen.