Kungl. Maj:ts proposition nr 165.

Nr 165.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående ersättning
åt avlidne korpralen vid flottan J. G. L. Almlunds
änka och minderåriga dotter; given Stockholms
slott den 23 februari 1934.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över försvarsärenden för denna dag, föreslå riksdagen
att bifalla det förslag, örn vars avlåtande till riksdagen föredragande t. f. departementschefen
hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Karl Levinson.

Utdrag av protokollet över försvarsärenden, hållet inför
Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet
å Stockholms slott den 23 februari 1934.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden
Schlyter, Wigforss, Möller, Levinson, Leo, Ungberg, Ekman, Sköld.

T. f. chefen för försvarsdepartementet, statsrådet Levinson anför:
Ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring,
utgår enligt bestämmelserna i förordningen den 18 juni 1927 (nr 234), vilken
förordning trätt i kraft den 1 januari 1928; dock att ersättningsanspråk, som
grundas på olycksfall, som inträffat eller sjukdom som yppats före nämnda
dag, skall bedömas enligt äldre bestämmelser (1909 års militärersättningsförordning).

Bihang till riksdagens protokoll 1934. 1 sami. Nr 165.

4S7 34

Kungl. Maj:ts proposition nr 165.

I 1 § förordningen den 18 juni 1927 stadgas, att därest under militärtjänstgöring
i fredstid värnpliktig eller vid försvarsväsendet fast anställd, som
i förordningen avses, skadas till följd av olycksfall eller annorledes ådrager
sig sjukdom, utgives av allmänna medel ersättning enligt vissa i förordningen
stadgade grunder. Har sjukdom, som icke förorsakats av olycksfall,
medfört döden, skall jämlikt 7 § oell 19 § 2 mom. av förordningen utgivas:
till änka, när äktenskapet slutits före olycksfallet, en livränta från
dödsfallet, så länge hon lever ogift, å ett årligt belopp, motsvarande en
fjärdedel av den avlidnes årliga arbetsförtjänst, samt till varje den avlidnes
barn, som ej fyllt sexton år, en livränta från dödsfallet, till dess barnet
uppnått samma ålder, å ett årligt belopp, motsvarande en sjättedel av arbetsförtjänsten.

Rätt till ersättning i anledning av sjukdom, som icke förorsakats av
olycksfall, är enligt 23 § sagda förordning förverkad, därest icke inom en
tid av tre år underrättelse blivit lämnad örn sjukdomen till vederbörande
kompanichef eller motsvarande befäl eller sjukdomen blivit anmäld i riksförsäkringsanstalten
eller anhållan därstädes blivit gjord örn ersättning i anledning
av sjukdomen. Nämnda tid av tre år räknas från det för fast anställt manskap
vid försvarsväsendet, musikelev och skeppsgosse anställningen samt för
annan fast anställd och värnpliktig tjänstgöringen upphört eller från den
senare tidpunkt, da sjukdomen yppades eller, där fråga är örn ersättning i
anledning av dödsfall, från det döden inträdde.

Vidare föreskrives i 24 §, att örn sjukdom, som nyss nämnts, yppats
under militärtjänstgöring och för vederbörande militärläkare föreligga otvetydiga
skäl att antaga, att sjukdomen kan föranleda ersättning enligt ifrågavarande
förordning, skall skriftlig anmälan örn sjukdomen av militärläkaren
för översändande till riksförsäkringsanstalten ingivas till vederbörande militära
personalchef.

Ifrågavarande ersättning utgår från den i 46 § 1 mom. värnpliktslagen
omförmälda invalid- och pensionsfond.

I en till riksförsäkringsanstalten den 14 november 1933 inkommen skrift
gjorde Hedvig Elvira Charlotta Almlund, född Bergqvist, änka efter
korpralen vid flottan John Gunnar Ludvig Almlund, framställning örn understöd
för sig och makarnas minderåriga dotter i anledning därav att mannen
den 21 april 1930 avlidit under sin anställning vid flottan.

Av handlingarna i detta ärende inhämtas, att korpralen Almlund varit
anställd vid flottan sedan den 12 februari 1921; att han intagits å garnisonssjukhuset
i Stockholm den 11 april 1930 på grund av lunginflammation samt
avlidit därstädes den 21 i samma månad; att han efterlämnat, förutom änkan,
dottern Irene, född den 9 januari 1929; samt att distriktsläkaren, förste
marinläkaren K. V. Dahlman i den 29 november 1933 avgivet yttrande uttalat,
dels att Almlunds sjukdom yppats under militärtjänstgöring, dels ock
att skälig anledning ej funnes att antaga det sjukdomens framträdande för -

Kungl. Majus proposition nr 165. 3

anletts av amian orsak än tjänstgöringen och att denna icke väsentligen bidragit
därtill.

Vidare inhämtas av handlingarna, att riksförsäkringsanstalten i skrivelse
till chefen för underofficers- och sjömanskårerna vid Stockholms örlogsstation
den 8 december 1933 anhållit örn det yttrande från vederbörande, vartill
bestämmelserna i 24 § av förordningen den 18 juni 1927 örn ersättning i
anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring, angående ingivande
til] anstalten av anmälan rörande sjukdom i förevarande fall kunde
föranleda. I skrivelse den 18 december 1933 har marinläkaren Dahlman i
anledning härav uttalat, att Dahlman, sedan han fått del av från garnisonssjukhuset
i Stockholm lämnat meddelande örn Almlunds död, ej ansett, att
otvetydiga skäl funnes att antaga, att sjukdomen, som förorsakat döden,
kunde föranleda ersättning enligt nyssnämnda förordning den 18 juni 1927.

Enär anhållan örn ersättning i anledning av Almlunds dödsfall icke gjorts
hos riksförsäkringsanstalten inom en tid av tre år från Almlunds död, förklarade
riksförsäkringsanstalten i beslut den 29 december 1933, att anstalten
på grund av 23 § i förordningen den 18 juni 1927 örn ersättning i anledning
av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring, funnit sig icke kunna
upptaga ifrågavarande ersättningsanspråk till prövning.

Hos Kungl. Majit har sedermera änkan Almlund i en den 5 januari 1934
dagtecknad skrift anhållit, att Kungl. Majit måtte — då hon icke i tid meddelats,
till vilken myndighet anspråk på ersättning skulle framställas — åt
henne och hennes dotter utverka från mannens dödsdag utgående livräntor
enligt 1927 års militärersättningsförordning.

Biles för säkrings anstalten har i utlåtande den 16 januari 1934 anfört, bland
annat, att för den händelse Kungl. Majit skulle finna skäligt, att korpral Almlunds
efterlevande, utan hinder därav att framställning örn ersättning icke gjorts
inom föreskriven tid, bereddes ersättning jämlikt grunderna för förordningen
den 18 juni 1927, hade anstalten i anledning av nu förevarande framställning till
behandling upptagit frågan örn och i vad mån den avlidnes efterlevande
varit berättigade till ersättning. Härvid hade anstalten funnit, att, därest
framställning örn ersättning gjorts inom därför föreskriven tid, omförmälda
förordning den 18 juni 1927 i förevarande fall skulle hava varit tillämplig.
Vidkommande frågan örn den ersättning, som i så fall skulle hava tillerkänts
i anledning av dödsfallet, finge anstalten framhålla, att den avlidnes arbetsförtjänst
skulle hava fastställts till 2,600 kronor och ersättning hava utgivits
med dels livränta till änkan å 650 kronor för år räknat att utgå, så länge
hon levde ogift, dels och livränta till dottern å 433 kronor 34 öre för år
räknat, till dess hon fyllt 16 år.

Marinförvaltningen, som den 25 januari 1934 avgivit utlåtande i ärendet, har
anfört, att på sätt framginge av riksförsäkringsanstaltens utlåtande syntes
änkan Almlund hava bort tillerkännas livränta för sig och sin dotter enligt

Departements chefen.

4 Kungl. Majlis proposition nr 165.

förordningen den 18 juni 1927 om ersättning i anledning av kroppsskada,
ådragen under militärtjänstgöring, därest framställning därom gjorts inom
den tid, som stadgades i 23 § samma förordning. Emellertid hade riksdagen
tidigare i åtskilliga fall meddelat dispens från i 1909 års militärersättningsförordning
stadgade preskriptionsbestämmelser, då särskilda omständigheter
ansetts böra därtill föranleda. I förevarande fall syntes änkan
efter mannens död icke hava erhållit meddelande från mannens arbetsgivare,
i vilka fall ersättning utginge. På grund härav och då änkan Almlund vöre
medellös, hemställde marinförvaltningen, att Kungl. Majit måtte föreslå
riksdagen medgiva, att till änkan Almlund och hennes minderåriga dotter
finge — utan hinder därav att framställning örn ersättning icke blivit gjord
inom därför föreskriven tid — från beväringsmanskapets invalid- och pensionsfond
utbetalas de livräntor, vartill de enligt grunderna för förordningen den
18 juni 1927 kunde anses vara berättigade.

I utlåtande den 2 februari 1934 har slutligen statskontoret anfört, att riksdagen
i ett flertal fall, bland annat så sent som år 1933 (riksdagens skr.
nr 271), medgivit, att med hänsyn till föreliggande särskilda omständigheter
ersättning finge utgå enligt föreskrifterna i tidigare gällande 1909 års förordning
örn ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring,
utan hinder därav att framställning örn ersättning icke blivit
gjord inom därför föreskriven tid. Samma skäl, som legat till grund för riksdagens
beslut i dessa fall, anfördes nu för en liknande tillämpning av föreskrifterna
i nu gällande författning av år 1927. Under åberopande härav och vad i
övrigt i ärendet förekommit finge statskontoret tillstyrka bifall till marinförvaltningens
i ärendet gjorda hemställan. I överensstämmelse med riksdagens
ovan angivna beslut syntes ersättningen böra utgå från och med den
1 januari 1934.

Under ett flertal år har riksdagen i åtskilliga fall medgivit dispens från
preskriptionsbestämmelserna i 1909 års militärersättningsförordning. Däremot
har icke förrän i nu föreliggande fall fråga väckts örn dispens från
motsvarande bestämmelser i 1927 års förordning. Med hänsyn till den utformning,
sistnämnda förordning med därtill hörande tillämpningsföreskrifter
erhållit, torde man ock kunna räkna med att dispenser från preskriptionsbestämmelserna
i denna förordning icke skola behöva ifrågakomma i samma
omfattning som vid tillämpningen av den äldre förordningen.

De i förevarande ärende föreliggande särskilda omständigheter torde motivera
utverkande av riksdagens samtycke till att Almlunds efterlevande må
komma i åtnjutande av livräntor enligt i förordningen den 18 juni 1927 angivna
grunder. Samma omständigheter synas mig jämväl tala för att livräntorna
få utgå från dagen för Almlunds död (jfr. prop. nr 79/1926 och
riksdagens skr. nr 148/1926 p. 10).

Jag får alltså hemställa, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen medgiva,

Kungl. Maj:ts proposition nr 165.

att till avlidne korpralen vid flottan Jolin Gunnar Ludvig
Almlunds efterlämnade änka Hedvig Elvira Charlotta Almlund,
född Bergqvist, och makarnas minderåriga dotter Irene må —
utan hinder av bestämmelserna i 23 § förordningen den 18 juni
1927 örn ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under
militärtjänstgöring — från beväringsmanskapets invalid- och
pensionsfond utbetalas de livräntor, vartill de enligt grunderna
för nämnda förordning kunna anses berättigade.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan behagar Hans Kungl. Höghet KronprinsenKegenten
lämna bifall samt förordnar, att proposition
av den lydelse bilaga vid detta protokoll utvisar skall
avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:
A. Broberg.