Kungl. Maj:ts proposition nr 163.

1

Nr 163.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående anslag till vissa
åtgärder på skogshushållningens område m. m.; given Stockholms
slott den 23 februari 1934.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av
statsrådsprotokollet över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen
att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande
departementschefen hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Per Edvin Sköld.

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans
Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms
slott den 23 februari 1934.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden
Schlyter, Wigforss, Möller, Levinson, Leo, Engberg, Ekman, Sköld.

Chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Sköld, anför:

I årets statsverksproposition, utgifter för kapitalökning, bilaga 7, bar(/
under rubriken fonden för förlag till statsverket, i avbidan på de propositioner,
som härutinnan kunde varda riksdagen förelagda, för budgetåret
1934/1935 beräknats dels i punkt 20 till vissa åtgärder på skogshushållningens
område m. m. ett reservationsanslag av 1,100,000 kronor,
dels ock punkt 23 såsom kapital till en lånefond för inmontering av vedeldningspannor
vid kommuner m. fl. tillhöriga värmeanläggningar ett

Bihang till riksdagens protokoll 193i. 1 sami. Nr 163.

1

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 163.

reservationsanslag av 2,500,000 kronor. Jag torde nu få ånyo, i ett sammanhang,
anmäla dessa anslagsfrågor.

Vid 1933 års riksdag beslötos vidtagande av åtskilliga åtgärder för
åstadkommande av ökad avsättning av inhemska skogsprodukter. I anledning
av propositionen nr 189 och vissa i ämnet väckta motioner beslöt
sålunda riksdagen (särskilda utskottets uti. nr 3; R. skr. nr 283), bland
annat, att för budgetåret 1933/1934 till vissa åtgärder på skogshushållningens
område m. m., under rubriken fonden för förlag till statsverket, anvisa
ett reservationsanslag av 475,000 kronor. Av detta belopp voro 75,000
kronor beräknade för bestridande av kostnader för anordningar vid eller
omändringar av statliga stationära värmeanläggningar, som kunde vara
nödvändiga eller eljest lämpliga vid en övergång till vedeldning. För understödjande
av anläggning av fabriker för brikettering av träkol beräknades
ett belopp av 150,000 kronor. Återstoden av anslaget, eller 250,000
kronor, skulle stå till Kungl. Maj:ts förfogande för diverse åtgärder på
skogshushållningens område.

Kungl. Majit bar av ifrågavarande anslag hittills disponerat sammanlagt
361,616 kronor för följande ändamål.

Det för bestridande av kostnader för särskilda anordningar vid eller
omändringar av statliga stationära värmeanläggningar vid övergång
till vedeldning avsedda beloppet av 75,000 kronor har ställts till socialstyrelsens
förfogande. — För uppförande av en anläggning för tillverkning
av träkolsbriketter i fabriksmässig drift har till domänstyrelsen anvisats
ett anslag av 50,000 kronor. Fabrikören Tor Brunberg bar, under
de i kungörelsen den 30 juni 1933 (nr 456) med bestämmelser angående
understöd av statsmedel för anläggning av fabriker för brikettering av
träkol angivna villkor, beviljats ett lån å 48,666 kronor för anläggning
av en fabrik i Tving i Blekinge län för tillverkning av träkolsbriketter.
Såsom ersättning för kostnader i oell för utexperimenterande av en valspress
för brikettering av träkol bar ingenjören Ragnar Thygesen erhållit
ett anslag av 2,000 kronor. — För utförande av provningsförsök med
flyttbara kolugnar hava anvisats till ingenjörvetenskapsakademien 1,550
kronor och till Gammelkroppa kolarskola 3,500 kronor. För bestridande
av kostnaderna för anordnande vid nämnda kolarskola av kurser för undervisning
i träkols användning för motordrift bar jernkontoret erhållit
ett anslag av 3,000 kronor. Till ingenjören J. Nerén bar såsom bidrag till
kostnaderna för utgivande av en lärobok i handbavande av träkolsgasdrivna
automobiler lii. m. anvisats ett anslag av 1,500 kronor. — Ingenjören
Vilhelm Löf har erhållit ett anslag av 10,000 kronor med eventuell återbetalningsskyldigbet
för utförande av försök att förädla vanligt träkol
till finfördelat kol för användning inom gummiindustrien. — Skånska
ättiksfabriken aktiebolag bär såsom bidrag till uppförande av en anläggning
för utvinning av kemiska produkter ur trä beviljats ett anslag
av 115,000 kronor. — Till förfogande för länsstyrelsen i Kopparbergs län
har ställts ett belopp av 10,000 kronor för bekostande av sakkunnig utredning
rörande skogshanteringens och sågverksindustriens ställning
inom länet. — Anslag hava beviljats skogsvårdsstyrelserna i Blekinge
samt Gotlands län till ett sammanlagt belopp av 35,000 kronor för utlämnande
till skogsägare av bidrag för utförande av skyndsamma åtgärder

3

Kungl. Maj:ts proposition nr 163.

för återväxtens betryggande inom områden, som stormhär jäts 1931. Förledande
och övervakande av åtgärder för skogsinsekters bekämpande i
samband med tillvaratagande av stormfälld skog har slutligen till styrelsen
för skogshögskolan och statens skogsförsöksanstalt anvisats ett belopp
av 6,400 kronor.

För vissa andra åtgärder för åstadkommande av ökad användning av
inhemskt bränsle anvisade 1933 års riksdag för budgetåret 1933/1934 sammanlagt
600,000 kronor. För budgetåret 1934/1935 har Kungl. Majit i
dessa avseenden under nionde huvudtiteln begärt följande anslag:

punkt 134, till täckande av merkostnader vid användning av inhemskt
vedbränsle vid statens stationära värmeanläggningar .. kronor 170,000
punkt 135, till bidrag till täckande av merkostnader
vid användning av inhemskt vedbränsle vid vissa kommunala
och enskilda anläggningar .................... » 70,000

punkt 136, till rådgivande och kontrollerande verksamhet
m. m. för vedeldningens främjande ............ » 111,000.

Socialstyrelsen har i skrivelse den 27 november 1933 angående anslagsbehovet
för vedeldningens främjande under budgetåret 1934/1935 föreslagit
dels att till utbyte av förefintliga kokspannor mot vedpannor eller
inmontering av förugnar skulle anvisas 130,000 kronor såvitt anginge
anläggningar, som lyda under generaltullstyrelsen och skolöverstyrelsen
och äro ställda till dessa styrelsers förfogande av de kommuner, inom
vilka anläggningarna äro belägna, samt 450,000 kronor såvitt anginge
övriga statsverket, tillhörande stationära anläggningar med undantag
av sådana, som tillhöra statens affärsdrivande verk, dels att en lånefond
å 2,500,000 kronor måtte inrättas för beviljande till landsting, kommuner
och enskilda bränsleförbrukare av femåriga, räntefria amorteringslån, i
regel ej understigande 1,500 kronor, för täckande av genom utbyte av
förefintliga kokspannor mot vedpannor eller inmontering av förugnar
vid gamla anläggningar uppstående kostnader samt med installering av
vedpannor i stället för kokspannor vid nyanläggningar förbundna merkostnader,
dels ock att ett anslag av 100,000 kronor måtte anvisas för
täckande av för nämnda lånefond uppkommande ränteförlust.
Socialstyrelsen har till stöd för angivna förslag anfört:

Under den senaste tiden hade ett flertal för vedbränsle lämpade pannkonstruktioner
förts ut i marknaden. Detta hade föranlett socialstyrelsen
att verkställa en undersökning för utrönande av örn den ekonomiskt sett
lämpligaste formen för åstadkommande av ökad förbrukning av brännved
vore subventionering av vedeldning i kokspannor eller lämnande av bidrag
till inmontering av vedpannor eller förugnar. Socialstyrelsen finge beträffande
denna undersökning först anföra följande.

Den totala förbrukningen av koks vid statens stationära anläggningar —
förutom sådana, som vore belägna i Stockholm med omnejd, Malmöhus län
samt Göteborgs och Bohus län — hade under åren 1930—1932 utgjort i
medeltal per år 39,500 ton. Medelpriset för koks hade 1933 utgjort 31 lero -

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 163.

nor 60 öre per ton. De skiljaktigheter i prissättningen, som förekommit,
vore beroende på olika transportkostnader. Vid en jämförelse med
föregående år kunde konstateras, att en prisreduktion företagits, som ej
obetydligt överstege den pr ^nedsättning, som betingades av importprisens
fall. Några större prisförändringar syntes icke vara att förvänta
utan motsvarande växlingar på den utländska marknaden. Skulle sådana
inträda, torde de komma att gå i prisstegringens tecken. Priserna
under 1933 torde därför kunna anses återge koksens lägsta inköpspris för
den närmaste framtiden.

Med utgående från nämnda genomsnittliga koksförbrukning och kokspris
samt ett vedpris av 4 kronor 50 öre per kubikmeter fritt anläggningen
hade socialstyrelsen i avseende å ifrågavarande statliga anläggningar
gjort en beräkning av den mängd koks, som enligt cirkuläret den
30 juni 1933 (nr 455) angående ökad användning av inhemskt vedbränsle
m. m. kunde utbytas mot ved dels vid eldning med ved bela dygnet och
dels vid eldning med ved under dagen och koks under natten. Resultatet
av denna beräkning kunde sammanfattas på följande sätt:

Vedeldning i kokspannor vid statens stationära anläggningar.

Vedeldning hela dygnet ...............

» dagtid (koks nattetid)...

Å r 1

igen

Subven-

Årlig

utbytbar

koksmängd

använd

vedmängd

tion per
kbm. ved

subvention

merkostnad

kbm.

kbm.

öre

kronor

kronor

21,100

.

148,000

81

120,000

107,000

24,500

172,000

80

138,000

117,000

Motsvarande undersökning i fråga örn förutsättningarna för och resultatet
av en övergång till vedeldning i vedpannor hade visat följande.

Medelpriset per kvadratmeter eldyta, inberäknat kostnaderna för inmontering,
kunde för olika pannanläggningar beräknas sålunda:

kokspannor .......................... 90 kronor

vedpannor vid nyanläggningar ...... 165 „

vedpannor vid utbyte av kokspannor 180

Kokspannans värde vid olika åldrar och merkostnaderna för deras utbyte
mot vedpannor kunde beräknas på följande sätt:

Kokspannans värde vid olika åldrar m. m.

Ä r

Värde per
krm. eldyta

kronor

Merkostnad
vid utbyte mot
vedpanna
kronor

Å r

Värde per
kvm. eldyta

kronor

Merkostnad
vid utbyte mot
vedpanna
kronor

90. oo

180.00

8..................

50. Oä

140.0 5

85.83

175.83 1

9..................

43.9 0

133.90

81.43

171.43 1

10..................

37.45

127.4 5

76.63

166.63

11 ..................

30.6 6

120.6 6

71.80

161.80

12..................

23.53

113.63

66.78

156.7 3

13..................

16.03

106.0 3

61.43

151.43

14..................

8.17

98.17

55.90

145.90

15..................

O.oo

90.oo

0

1

2

3

4

5

6
7

5

Kungl. Marits proposition nr 163.

De erforderliga kapitalutläggen för ett utbyte av de vid hithörande
anläggningar för närvarande förefintliga kokspannorna mot vedpannor
samt härigenom uppkommande besparingar i bränslekostnaderna, nettovinster
och utbytta koksmängder framginge av följande sammanställning:

Vedeldning i vedpannor vid statens stationära anläggningar.

Koks-

pannor-

nas

ålder

år

Ökning i
anskaff-ningskost-nad vid
byte per
kvm. eld-yta

kronor

Summa

kapital-

behov

kronor

Bränsle-

bespa-

ringens

nuvärde

per

ålders-

grupp

kronor

Ökning i
anskaff-ningskost-nad vid ut-byte av
helaålders-gruppen

kronor

Summa
ökning i
anskaff-nings-kostnad
vid byte

kronor

Netto-vinst per
ålders-grupp

kronor

Summa

netto-

vinst

kronor

Netto-vinst \%
av kapi-talbe-hovet

Summa

utbytt

koks-

mängd

ton

15—14

94

150,000

168,000

78,000

78,000

90,000

90,000

60

1,980

14—13

102

300,000

168,000

85,000

163,000

83,000

173,000

58

3,960

13—12

110

450,000

168,000

92,000

255,000

76,000

249,000

55

5,940

12—11

117

600,000

168,000

97,000

352,000

71,000

320,000

53

7,920

11—10

124

750,000

168,000

103,000

455,000

65,000

385,000

51

9,900

10—9

131

900,000

168,000

109,000

564,000

59,000

444,000

49

11,880

9—8

137

1,050,000

168,000

114,000

678,000

54,000

498,000

47

13,860

8—7

143

1,200,000

168,000

119,000

797,000

49,000

547,000

46

15,840

7-6

149

1,350,000

168,000

124,000

921,000

44,000

591,000

44

17,820

6—5

154

1,500,000

168,000

128,000

1,049,000

40,000

631,000

42

19,800

5—4

159

1,650,000

168,000

132,000

1,181,000

oH,000

667,000

40

21,780

4—3

164

1,800,000

168,000

137,000

1,318,000

31,000

698,000

39

23,760

3-2

169

1,950,000

168,000

141,000

1,459,000

27,000

725,000

37

25,740

2—1

173

2,100,000

168,000

144,000

1,603,000

24,000

749,000

36

27,720

1—0

178

2,250,000

168,000

148,000

1,751,000

20,000

769,000

34

29,700

Sammanställningen utvisade exempelvis, att 14—15 år gamla kokspannor
skulle med ett kapitalutlägg av 150,000 kronor kunna utbytas mot
vedpannor med resultat, att ökningen i anskaffningskostnaden förräntades
och amorterades under 15 år, samtidigt som en vinst med ett nuvärde
av 90,000 kronor eller 60 procent av kapitalbehovet skulle uppstå. Utbyttes
samtliga pannor äldre än 8 år, stege kapitalbehovet till 1,050.000 kronor
och komme vinsten att utgöra 47 procent härav. Utbyttes samtliga och
följaktligen även alldeles nyinsatta pannor, kunde härmed förbunden
ökning i anskaffningskostnaden, 2,250,000 kronor, förräntas och amorteras
under nämnda tid, samtidigt med att en vinst på 769,000 kronor eller
34 procent å kapitalutlägget uppstode. I respektive fall utbytbara koksmängder
bleve 1,980, 13,860 och 29,700 ton per år. Ett fullständigt pannbyte
skulle följaktligen medföra en stegring av den utbytbara koksmängden
från den genom subventionering beräknade högsta kvantiteten av
24,500 ton till 29,700 ton eller med 21 procent. Sistnämnda kvantitet motsvarade
en vedmängd av 170,000 kubikmeter löst mått, och genom utbytet
säkerställdes under angivna förutsättningar för framtiden en
sådan årlig förbrukning. För att ytterligare belysa det goda ekonomiska
resultatet av pannbyte kunde framhållas, att utbyte av 15, 10 och 5 år
gamla pannor medförde så stor minskning i bränslekostnaden, att ökningen
i anskaffningskostnad härmed förräntades och amorterades under
respektive 5.4, 8.i och IO.g år.

Vid undersökningen hade hänsyn icke tagits till förugnar, men i de
fall, då lokala skäl kunde anses tala för att värmecentralens förändring

6

Kungl. Majlis ''proposition nr 163.

borde försiggå genom installering av förugnär i stället för vedpannor,
komme det ekonomiska resultatet ej härav att försämras.

I brist på erforderliga uppgifter kunde en liknande undersökningrörande
koksförbrukning vid kommunala och enskilda anläggningar i
här berörda delar av landet icke genomföras. Emellertid torde med viss
sannolikhet kunna antagas, att kokspriserna för dessa anläggningar ej
ställde sig gynnsammare än för statens anläggningar å samma ort,
samt att förbrukningens fördelning å olika prislägen torde vara i viss
mån analog. På grund härav torde den för statsanläggningarna verkställda
utredningen även kunna läggas till grund för frågans bedömande
för de kommunala och enskilda anläggningarna.

Undersökningen utvisade, att det hittills tillämpade subventionsförfarandet
ställde sig mindre förmånligt än angivna förändringar av
värmecentralerna. Då vedeldningens framtida bestånd skulle betryggas
genom kokspannornas utbytande mot vedpannor, borde enligt socialstyrelsens
uppfattning statliga åtgärder för främjande härav vidtagas.

Statens affärsdrivande verk torde utan vidare kunna och böra vidtaga
ifrågavarande pannbyte med anlitande av till förfogande stående medel.

Helt annorlunda läge däremot frågan till för de av skolöverstyrelsen
och tullverket disponerade värmeanläggningar, som utförts och ställts
till vederbörandes disposition av de kommuner, inom vilka de vore belägna.
Ett utbyte av pannorna vid dessa anläggningar torde ej komma
till stånd, med mindre statsverket iklädde sig därmed förbundna kostnader.
Det totala kapitalbehovet för utbyte av samtliga panuor i nu
ifrågavarande anläggningar torde kunna beräknas till 390,000 kronor,
vilken kostnad, fördelad på 3 år, uppginge till 130,000 kronor per år.

\ id övriga statsverket tillhörande stationära anläggningar skedde
under normala förhållanden successivt ett utbyte av förslitna pannor, och
torde det kunna förutsättas, att vedpannor komme att inmonteras. Med
hänsyn till vedeldningens betydelse syntes det emellertid socialstyrelsen
önskvärt, att denna föryngring av pannbeståndet kunde genomföras
snabbare än vad hittills varit fallet. Deli årliga här föreliggande utbytbara
kokskvantiteten av 18,150 ton medförde vid utbyte av samtliga de
kokspannor, i vilka denna koksmängd för närvarande förbrukades, ett
totalt kapitalbehov av 1,370,000 kronor. Beräknades utbytet företaget på
tre år, skulle för varje år erfordras 450,000 kronor. För att sådant pannbyte
i lämplig omfattning skulle kunna komma till stånd redan under
budgetåret 1934/1935 syntes ett anslag av 450,000 kronor böra ställas till
förfogande.

Vad anginge den av socialstyrelsen föreslagna lånefonden å 2,500,000
kronor skulle ett kapital av denna storlek möjliggöra utbyte av pannor
med årlig koksförbrukning av 33,000 ton och därigenom säkerställa ett
framtida årligt användande av 185,000 kubikmeter ved. Statens ränteförlust
å en sådan fond utgjorde, vid en upplåningsränta av 4 procent
och 5 års amortering, 300,000 kronor och den under motsvarande tid i

7

Kungl. Maj:ts proposition nr 163.

dessa pannor använda vedkvantiteten 925,000 kubikmeter. Det statliga
bidraget komme i detta fall att utgöra 32.5 öre per kubikmeter. Jämfördes
detta bidrag med vad vedeldningssubventioneringen krävde, eller 81
öre per kubikmeter, framginge tydligt den ekonomiska skillnaden mellan
dessa båda understödsformer, oavsett pannbytets betydelse för en alltjämt
bestående vedavsättning. Som antalet kokspannor vid landstingens
anläggningar vore relativt stort och ett snabbt utbyte med en rationell
användning av veden därför vore önskvärt och detta resultat utan avsevärd
belastning av statsverket syntes kunna uppnås därigenom, att även
landstingen medgåves rättighet att anlita fonden, torde denna, förutom
för kommuner och enskilda, även böra göras tillgänglig för landstingen.
Det borde vidare beaktas, att merkostnader även uppstode vid nyanläggningar,
då vedpannor i stället för kokspannor installerades. Fonden
borde därför till förhindrande av nyanläggningarnas olämpliga utformning
lämpligen kunna få anlitas för lån avsedda att täcka sådana merkostnader
vid nyanläggningar tillhörande landsting, kommuner och enskilda.
Av praktiska skäl torde lånebeloppet i regel ej böra understiga
1,500 kronor.

Över socialstyrelsens förslag hava infordrade utlåtanden avgivits den
15 december 1933 av centralrådet för skogsvårdsstyrelsernas förbund,
den 19 januari 1934 av statskontoret och den 7 februari 1934 av byggnadsstyrelsen.

Centralrådet för skogsvårdsstyrelsernas förbund har tillstyrkt vidtagande
av de åtgärder, som socialstyrelsen föreslagit, samt härutinnan vidare
anfört. Socialstyrelsens förslag till vedeldningens främjande syntes
centralrådet välgrundade och av beskaffenhet att icke blott tillfälligt utan
även för framtiden åvägabringa förutsättningar för ökad användning
av inhemskt vedbränsle. Ur skogsvårdssynpunkt vore det av största
vikt, att så skedde. Örn icke planmässiga åtgärder vidtoges för ernående
av vidgad användning för den del av skogsavkastningen, som icke kunde
förädlas inom sågverk och massafabriker, torde nämligen svårigheterna
att upprätthålla en god skogsvård snarare komma att öka än minska.
För ifrågavarande träförädlingsindustris förseende i tillräcklig mängd
med råvaror av god kvalité vore en rationell skogsvård nödvändig. Sådana
åtgärder, som bidroge till att skapa en fast grund för skogsvårdsarbetet,
måste därför i olika avseenden anses ägnade att stärka landets
skogsbruk och dess förmåga att bidraga till folkförsörjningen. De åtgärder,
varom vore fråga, torde även ur den synpunkten få anses vara för
det allmänna gagneliga, att deras genomförande skulle motverka arbetslösheten.

Statskontoret har anfört:

Statskontoret insåge och bchjärtade, att det särskilt i nuvarande tidsläge
vore av betydelse att, för beredande av nya arbetstillfällen och av

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 163.

vidgad avsättning för skogsprodukter, i ökad omfattning möjliggöra ett
utnyttjande av ved i stället för kolbränsle. Även med beaktande härav
måste statskontoret likväl hysa starka betänkligheter mot de åtgärder
för detta syftes vinnande, som innefattades i det föreliggande förslaget.

Det torde nämligen svårligen kunna förnekas, att vedeldningsproblemet
alltjämt i väsentlig mån befunne sig på försöksstadiet och att det
fortfarande torde få anses som en öppen fråga, huruvida användningen
av ved såsom pannbränsle — åtminstone för vissa delar av vårt land —
bomme att i längden visa sig ekonomiskt bärande och därmed försvarbart.
I varje fall hade icke den i socialstyrelsens framställning förebragta,
på vissa genomsnittskalkyler grundade utredningen synts statskontoret
vara av den fullständighet och beskaffenhet i övrigt, att möjligen
förekommande tvivelsmål på denna punkt kunde anses undanröjda.
I detta sammanhang kunde särskilt understrykas, att frågan örn
vedbränslets större eller mindre ändamålsenlighet ur ekonomiska synpunkter
ej torde kunna generellt avgöras utan torde ställa sig väsentligt
olika i olika fall, beroende på värmeanläggningarnas belägenhet i skilda
delar av riket, vid eller i närheten av kusten med goda sjöförbindelser
eller inuti landet, i skogrika eller i skogfattiga trakter o. s. v. Bland
andra omständigheter, som spelade in i förevarande hänseende, kunde
det vara nog att peka på beskaffenheten av de lokaler, i vilka värmeanläggningarna
vore inrymda och som kunde vara sådana, att en ombyggnad
icke alls eller endast med ekonomisk uppoffring läte sig genomföra.

Av de nu anförda skäl syntes det statskontoret, att vedeldningsfrågan
näppeligen ännu befunne sig i det skick, att det kunde vara tillrådligt
att, i och för övergång till framtida vedeldning, i betydande omfattning
binda kapital i fasta anläggningar, på sätt här föresloges. Statskontoret
funne sig för den skull förhindrat att i frågans nuvarande läge tillstyrka
socialstyrelsens i sådant avseende gjorda framställning.

Därest Kungl. Majit trots de betänkligheter, som sålunda yppade sig,
likväl skulle finna påkallat, att redan nu medel ställdes till förfogande
för tillgodoseende av förevarande syfte, hemställde statskontoret, att det
föreslagna ombyggnadsprogrammet måtte väsentligen reduceras och
tillsvidare begränsas till statens egna anläggningar, därvid det anslag,
varom socialstyrelsen för detta ändamål hemställt, torde kunna högst av^
sevärt nedsättas.

Att i enlighet med förslaget inrätta en särskild lånefond till tjänst för
landsting, kommuner och enskilda syntes statskontoret i varje fall ej
böra ifrågakomma, med mindre allmännare önskemål därom kunde påvisas
från deras sida, till vilkas förmån en dylik fond skulle komma till
stånd. I sistnämnda hänseende ville statskontoret fästa uppmärksamheten
på att de betydande medel, som på riksstaten för budgetåret 1933/
1934 anvisats som bidrag till täckande av merkostnader vid användning
av vedbränsle vid kommunala och enskilda anläggningar, hittills förblivit
till övervägande del oanvända.

För den händelse Kungl. Majit likväl skulle finna övervägande skäl
tala för den föreslagna lånefondens inrättande, torde statskontoret få
emotse anmodan att inkomma med förslag till närmare bestämmelser för
lånerörelsens handhavande. Ämbetsverket ifrågasatte emellertid, huruvida
räntefrihet borde äga rum för lån, som bomme att utlämnas från

9

Kungl. Maj:ts proposition nr 163.

fonden. Om räntefrihet skulle föreskrivas, torde i varje fall särskilt anslag
ej böra, på sätt socialstyrelsen förutsatt, upptagas å riksstaten för
täckande av ränteförlust å låneverksamheten.

Byggnadsstyrelsen har anfört följande.

Socialstyrelsen hade vid sina beräkningar utgått från följande förutsättningar,
nämligen att livslängden hos kokspannor vore 15 år, att den nuvarande
relationen mellan koks- och vedpris skulle hålla sig oförändrad
under likaledes 15 år samt att kostnaderna för utbyte av kokspannor mot
pannor för vedeldning belöpte sig till visst pris per kvadratmeter eldyta.

Vad anginge livslängden hos kokspannor syntes en tid av 15 år vara
väl knappt tilltagen, även örn därvid toges i beaktande en del med åren
uppkommande underhålls- och reparationskostnader. Såsom exempel
kunde anföras, att byggnadsstyrelsen vid ombyggnad av kasernetablissementet
i Vänersborg efter noggranna undersökningar funnit det ekonomiskt
fördelaktigt att nyttja där befintliga pannor på andra håll inom
statens byggnader, ehuru dessa pannor då varit i bruk under 13 eller 14
år. Även annorstädes inom de av styrelsen förvaltade byggnaderna hade
livslängden hos kokspannorna visat sig icke oväsentligt överstiga den
nu beräknade tidsperioden.

Beträffande relationen mellan koks- och vedprisen syntes det vanskligt
att under rådande osäkra förhållanden göra några antaganden, även
för en mycket begränsad tid. En mångfald faktorer kunde nämligen här
inverka på prisbildningen beträffande både inhemska och utländska produkter
av ifrågavarande slag. Utan gensägelse vore det emellertid synnerligen
lämpligt, att man vid nya pannanläggningar Öller vid behövligt
utbyte av kokspannor på platser, där olika slag av bränsle kunde
tänkas komma i fråga, anskaffade panntyper, som vore konstruerade för
dylik alternativ drift, sä att en anpassning efter det billigaste bränslet
lätt läte sig göra. Vid övergång från koksbränsle till vedbränsle syntes
man emellertid i allmänhet böra räkna med ökade arbetskostnader, för
så vitt det gällde användande av ved under en längre tid, eftersom vedbränsle
till sin volym vore omkring 2.5 gånger större än och till sin vikt
omkring dubbelt så tungt som koksbränse av motsvarande bränslevärde.

De föreliggande beräkningarna över kostnaderna för utbyte av kokspannor
mot pannor för vedeldning syntes icke inrymma några kostnader
för eventuellt behövliga ändringsarbeten i pann- och bränslerum utan
endast för smärre arbeten för det direkta pannutbytet. Med största sannolikhet
måste man på åtskilliga platser räkna med att de ic-ke oväsentligt
större vedeldningspannorna icke kunde inmonteras utan att pannrummen
och i samband därmed förrådslokalcrna för bränsle utökades, örn detta
ens läte sig göra, varjämte intransporten av pannorna, för såvitt de icke
vore tillverkade i sektioner, kunde vålla svårigheter av byggnadsteknisk
art och därmed förknippade kostnader.

Av det anförda framginge, att ett pannutbyte icke borde företagas utan
en noggrann undersökning och såväl teknisk som ekonomisk utredning
i varje särskilt fall. En dylik utredning bordo sålunda även avse en värdering
av gamla pannanläggningar med hänsyn till panntyp och det
skick, i vilket pannorna befunne sig. Man syntes också böra gå fram
med försiktighet och icke forcera fram ett pannutbyte i stor skala, innan
en på praktisk erfarenhet grundad uppfattning vunnits örn de iiya
panntyperna, vilka hittills varit i bruk endast några månader. Det finge

Bihang till riksdagens protokoll 1934. 1 saini. Nr 163. 2

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 163.

val icke anses uteslutet, att under de närmaste åren komme att frambringas
bättre och kanske billigare panntyper.

Även med beaktande av att alla möjligheter borde tillgripas för att
avhjälpa den nu rådande arbetslösheten — vilket otvivelaktigt i icke oväsentlig
grad skulle bliva fallet genom vedeldningens främjande — syntes
dock de anförda omständigheterna tala för att åtgärder av det slag, som
socialstyrelsen i förevarande framställning föreslagit, för närvarande
borde vidtagas i en mera begränsad omfattning, än den av socialstyrelsen
angivna.

Skogsägareföreningarnas riksförbund har i skrivelse den 15 februari
1934 förordat socialstyrelsens förevarande förslag samt anfört i huvudsak
följande.

Med hänsyn till de skogliga, sociala och nationalekonomiska intressen,
som en ökad vedförbrukning innebure, hade från statsmakternas sida under
de senaste åren tagits en del beaktansvärda initiativ och genomförts
vissa kraftiga åtgärder för att få till stånd en ökad vedförbrukning genom
ersättande av importerade bränslen med ved. Härvid hade bland annat
understöd lämnats i viss utsträckning för att täcka de merkostnader,
som kunde uppkomma vid användande av ved i stället för kol och koks.

Ehuru denna, subvention med hänsyn till de förhandenvarande omständigheterna
varit påkallad och kanske den enda framkomliga vägen för att
ernå ett snabbt resultat, torde vedeldningen i längden icke böra bedrivas
med stöd av allmänna medel annat än i alldeles speciella fall. Man måste
inrikta sig på, att vedeldning skulle kunna ske i fri ekonomisk konkurrens
med andra bränslen. I för koks specialbyggda värmepannor vore detta
för närvarande icke alltid möjligt. Särskilt vore så förhållandet i trakter,
dar kokspriserna vore låga. Vedeldning finge i sådana fall onekligen en
prägel av krisföreteelse.

Genom utbyte av kokspannor mot för vedeldning specialbyggda värmepannor
— vilka dock kunde eldas även med andra bränslen — kunde emellertid
eldning med ved ske till samma eller lägre kostnad som vid eldning
med köks även med .nuvarande abnormt låga priser på koks. Därmed vore
vedeldningsfrågan inne på sund ekonomisk grund.

. Vid 1933 ars riksdag framföi‘des motionsvis frågan örn viss statssubvention
för utbyte av. kokspannor mot vedpannor. Det ansågs då, att vedpannorna,
som nyligen kommit i marknaden, mera ingående borde prövas
och tagas i praktiskt bruk, innan en sådan åtgärd skulle komma ifråga
från statsmakternas sida.

Under det gångna året hade emellertid vunnits en del erfarenheter beträffande
vedpannornas användbarhet. Praktiska försök hade visat, att
de fyllde rimliga anspråk på driftsäkerhet och bränsleekonomi, och flera
typer, tillverkade av landets mest vederhäftiga firmor på området, hade
förts i marknaden till skäliga priser.

Socialstyrelsen hade genom sin värmetekniska avdelning ägnat denna
fråga en mera ingående behandling och med stöd av inhämtade erfarenbeter
utformat ett förslag till viss subvention för utbyte av värmepannor.

Riksförbundet ville livligt understryka de synpunkter, som av socialstyrelsen
anförts i föreliggande fråga, och tillstyrka, att av nämnda myndighet
framförda förslag måtte vinna beaktande.

11

Kungl. Maj:ts proposition nr 163.

På min anmodan har socialstyrelsen den 22 februari 1934 inkommit med
följande av styrelsens värmetekniska avdelning upprättade översikt angående
förbrukningen av inhemskt ved- och kolbränsle vid statens stationära
värmeanläggningar under tiden 1 juli—31 december 1933.

Utbytt bränsleslag

koksbränsle ............

Använt inhemsk bränsle

Merkostnad
i kronor

koksbränsle
kolbränsle .

kolbränsle

39,100 kbm sekunda ved 18,500
71,400 *_ » » 21,400

110,500 kbm sekunda ved 39,900

1,600 ton svenska kol 1,800

2,000 » » » —

3,600 ton svenska kol 1,800.

Styrelsen har framhållit, att uppgifterna äro approximativa, samt vidare
meddelat följande. Vid den för bränsleåret 1933—1934 företagna upphandlingen
för statens stationära värmeanläggningar hade upphandlats 41.6
procent inhemskt bränsle och 58.4 procent importbränsle. Av det upphandlade
inhemska bränslet hade den sekunda veden betingat ett medelpris av
4 kronor 18 öre för kubikmeter.

Den verksamhet, som med anlitande av de härför i fjol anvisade med- Departementslen
bedrivits för främjande av ökad vedeldning, har väsentligen gått chefen.
efter de linjer, som föreslogos i det av 1931 års skogssakkunniga avgivna
betänkandet angående åtgärder för ett bättre utnyttjande av landets skogstillgångar
(st. off. utr. 1933: 2). Resultatet av verksamheten synes hava
varit gott. Läget å marknaden för skogsprodukter har visserligen numera
i någon mån förbättrats, men de skäl, som vid 1933 års riksdag
påkallade statsmakternas ingripande, äga alltjämt giltighet. I överensstämmelse
härmed har Kungl. Majit i årets statsverksproposition under
nionde huvudtiteln (punkterna 134—136) begärt anslag för fullföljande av
vissa av de vid 1933 års riksdag beslutade åtgärderna. Fråga är nu örn fullföljd
och utbyggnad av ifrågavarande verksamhet i vissa andra hänseenden.

Socialstyrelsens förslag, att medel för nästa budgetår skulle anvisas för
befordrandet av ett utbyte av kokspannor mot vedpannor och liknande
åtgärder, kan jag i huvudsak biträda. 1 den mån vedpannor av ändamålsenlig
konstruktion kunna anskaffas och lämpligen inmonteras för
skäliga kostnader, synes understödjande härav utgöra en bättre form för
vedeldningens främjande än direkt subventionering av vedeldning i
kokspannor. Genom värmeanläggningarnas förseende med vedpannor okas
utsikterna för att vedeldningen skall upprätthållas för framtiden. Betydelsen
härav har särskilt understrukits av centralrådet för skogsvårdsstyrelsernas
förbund och skogsägareföreningarnas riksförbund. I anslutning
till de uttalanden, som gjorts av statskontoret och byggnadsstyrelsen,
vill jag emellertid betona vikten av att man här framgår med försiktighet.

12

Kungl. Majlis proposition nr 163.

De olika förhållandena i varje särskilt fall höra sålunda göras till föremål
för noggrann prövning, innan något understöd lämnas.

I anledning av vad socialstyrelsen anfört finner jag, att statens affärsdrivande
verk böra, i den mån så hefinnes ekonomiskt fördelaktigt, verkställa
utbyten av pannor och inmontering av förugnar, varvid kostnaderna
böra bestridas i den för vederbörande affärsverk eljest vanliga ordningen.
Att bedöma medelsbehovet i övrigt för de statliga anläggningarna med
avseende å nästa budgetår möter svårigheter. Med hänsyn till den försiktighet,
som jag anser böra iakttagas vid ifrågavarande verksamhets
bedrivande, torde emellertid medelsbehovet böra beräknas till något lägre
belopp än vad socialstyrelsen föreslagit, och synes mig ett belopp för nästa
budgetår av sammanlagt förslagsvis 500,000 kronor böra vara tillfyllest.

För den av socialstyrelsen föreslagna lånefonden torde högre kapitalanslag
än 2,000,000 kronor näppeligen böra ifrågakomma. Jag ansluter
mig till socialstyrelsens förslag, att lånen från fonden, vilken bör benämnas
vedeldningslånefonden och förvaltas av statskontoret, skola vara räntefria
och återbetalas inom fem år. Lån från fonden bör kunna tilldelas
landsting, kommuner och enskilda bränsleförbrukare. Såsom socialstyrelsen
föreslagit torde lån böra lämnas icke allenast för bestridande av kostnader
för utbyte av förefintliga kokspannor mot vedpannor eller inmontering av
förugnar vid gamla anläggningar utan även för täckande av merkostnader
vid installering av vedpannor i stället för kokspannor vid nyanläggningar.
Det torde få ankomma på Kungl. Majit att, sedan riksdagen beslutat i
anslagsfrågan och efter hörande av byggnadsstyrelsen och statskontoret,
utfärda erforderliga närmare bestämmelser för låneverksamheten.

Något särskilt anslag för täckande av för lånefonden uppkommande
ränteförlust torde, såsom statskontoret framhållit och med hänsyn till att
ifrågavarande medel äro avsedda att redovisas under fonden för förlag
till statsverket, ej böra upptagas å riksstaten.

Utöver vad nu angivits torde, i likhet med vad som skett för innevarande
budgetår, ett visst belopp böra för nästa budgetår ställas till
Kungl. Majits förfogande för tillgodoseende av sådana behov på skogshushållningens
område, som framdeles kunna yppa sig och för vilkas
tillgodoseende medel i övrigt ej finnas tillgängliga eller lämpligen kunna
användas. Bland annat må erinras, att sedan den 30 juni 1933 utfärdats
kungörelse (nr 456) med bestämmelser angående understöd av statsmedel
för anläggning av fabriker för brikettering av träkol, ett livligt intresse
härutinnan yppat sig. De för ändamålet avsedda medlen hava beräknats
närmast för två enskilda briketteringsanläggningar; men torde hinder ej böra
möta för Kungl. Majit att, därest så finnes påkallat, bevilja understöd
till ytterligare företag av ifrågavarande eller liknande art. Även för
andra åtgärder på skogshushållningens område torde medel lämpligen
böra stå till Kungl. Majits förfogande. För ändamålen torde för nästa
budgetår böra beräknas ett belopp av förslagsvis 400,000 kronor.

Kungl. Maurts proposition nr 163. 13

Sammanlagda medelsbehovet för här avsedda ändamål utgör sålunda

500.000 kronor för pannbyten m. in. vid vissa under statens förvaltning
stående anläggningar, 2,000,000 kronor för förenämnda lånefond och

400.000 kronor för särskilda åtgärder på skogshushållningens område. Det
första och det tredje beloppet, tillhopa 900,000 kronor, torde böra äskas
som ett gemensamt reservationsanslag, benämnt vissa åtgärder på skogshushållningens
område m. m. Av de inledningsvis nämnda, i statsverkspropositionen
bebådade anslagsbeloppen å (1,100,000 + 2,500,000 =) 3,600,000
kronor skulle vid bifall till vad jag föreslagit ett belopp av 700,000
kronor icke för ifrågavarande ändamål tagas i anspråk Under

åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Hajd
måtte föreslå riksdagen att

1) för budgetåret 1934/1935 under Utgifter för kapitalökning,
fonden för förlag till statsverket, till vissa
åtgärder på skogshushållningens område m. m. anvisa
ett reservationsanslag av 900,000 kronor;

2) besluta inrättande av en lånefond, benämnd vedeldningslånefonden,
som skall förvaltas av statskontoret
och varifrån lån må, i mån av tillgång, utlämnas
till landsting, kommuner och enskilda för främjande
av utbyte av kokspannor mot vedpannor eller inmontering
av förugnar vid förefintliga värmeanläggningar
ävensom för installering av vedpannor i stället
för kokspannor vid nya värmeanläggningar;

3) bemyndiga Kungl. Majit att, i huvudsaklig överensstämmelse
med av mig tillstyrkta grunder, meddela
erforderliga bestämmelser för erhållande och tillgodonjutande
av lån ur vedeldningslånefonden;

4) såsom kapital för vedeldningslånefonden för budgetåret
1934/1935 under Utgifter för kapitalökning,
fonden för förlag till statsverket, anvisa ett reservationsanslag
av 2,000,000 kronor.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Kungl.
Höghet Kronprinsen-Regenten, att proposition i
ämnet av den lydelse, bilaga till detta protokoll
utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Rune Thygesen.

Bihang till riksdagens protokoll 1934. 1 sami .Vr 163.

■3