Kungl. Maj:ts proposition nr 161.

1

Nr 161.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående vissa ändringar i
bestämmelserna örn stämpelavgift för spelkort; given Stockholms
slott den 23 februari 1934.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Ernst Wigforss.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Kungl.

Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms
slott den 23 februari 1934.

Närvarande:

Statsministern Hånsson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden
Schlyter, Wigforss, Möller, Levinson, Leo, Engberg, Ekman, Sköld.

Efter gemensam beredning med ministern för utrikes ärendena anmäler
chefen för finansdepartementet, statsrådet Wigforss, fråga örn vissa ändringar
i bestämmelserna örn stämpelavgift för spelkort samt anför därvid:

Bestämmelser örn stämpelavgift för spelkort innefattas i kungörelsen
den 13 juni 1919 (nr 291) angående stämpelavgift för spelkort samt örn
kortstämplingens verkställande, vilken kungörelse utfärdades av Kungl.
Maj:t sedan riksdagen beslutat viss höjning av förut utgående avgift. Kungörelsen
har sedermera i administrativ väg ändrats i vissa delar — avseBiliang
till riksdagens protokoll 193b. 1 sami. Nr 161. 1

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 161.

ende uppbörden och stämplingens verkställande — nämligen genom kungörelse
den 7 april 1933 (nr 133). Enligt punkt l:o i kungörelsen skola »alla till försäljning
och förbrukning inom riket ämnade, figurerade eller ofigurerade kort,
varmed spel kan övas, antingen de äro i riket tillverkade eller från utrikes ort
hit införda», beläggas med en avgift av en krona för varje kortlek. I följande
punkter lämnas bestämmelser örn kortstämplingen samt örn avgifternas
erläggande och redovisning. Till kortstämplingen hör, att varje kortlek skall
inneslutas i ett särskilt konvolut, som tillhandahålles mot en avgift av en
krona, varefter ett kort stämplas genom ett hål i detta konvolut. Stämplingen
verkställes beträffande kort av svensk tillverkning av särskilda stämplingsförrättare
och i vad rör kort av utländsk tillverkning vid tullkammaren
i den stad, där de äro införtullade. Enligt punkt 9:o skall den, som
försäljer eller till salu håller spelkort, vilka icke äro på föreskrivet sätt
stämplade eller uti behöriga konvolut inlagda, böta från och med 100 till
och med 500 kronor och hava förverkat varan; likaså skall den, vilken beträdes
med att nyttja ostämplade spelkort, böta tio kronor. Av böterna
samt värdet av kort, som anses förbrutna, skall enligt samma punkt två
tredjedelar tillfalla åklagaren och en tredjedel den stads eller sockens fattigkassa,
där den åtalade förbrytelsen är begången; finnes särskild angivare,
erhåller han hälften av åklagarens andel.

I en inom finansdepartementet utarbetad promemoria, över vilken infordrade
utlåtanden avgivits av generaltullstyrelsen och generalpoststyrelsen,
har anförts i huvudsak följande:

Enligt vad från utrikesdepartementet meddelats hade vid upprepade tillfällen
framträtt olägenheter därav, att här i riket anställda utländska diplomatiska
och konsulära tjänstemän, vilka jämlikt 5 § b) i tulltaxeförordningen
— senaste lydelse Sv. ffs. nr 242/1931 — åtnjöte tullfrihet för varor
som för deras räkning infördes, icke jämlikt berörda kungörelse vore Såkallade
från stämpelavgift för spelkort, som av dem infördes. I anledning
härav hade utrikesdepartementet uttalat önskvärdheten av att åtgärder vidtoges
i syfte att ernå en författningsändring. Det hade därvid även framhållits,
att i andra författningar angående skatt vid införsel skattefrihet
stadgades i fråga örn varor, som enligt särskilda bestämmelser linge tullfritt
införas.

Vid företagandet av berörda ändringar i 1919 års kungörelse, vilka föranletts
av en framställning av generalpoststyrelsen, hade jämväl förelegat
ett av generaltullstyrelsen i yttrande den 1 december 1932 avlämnat förslag
till ny förordning i ämnet. Häri hade från regeln, att stämpelavgift skulle
erläggas för spelkort, som tillverkades inom riket eller infördes från utlandet,
upptagits bland annat det undantaget, att frihet från stämpelavgift
skulle åtnjutas för från utlandet införda spelkort, vilka inkommit för sådan
persons räkning, som enligt särskilt stadgande ägde åtnjuta tullfrihet för
från utlandet inkommande varor. Emellertid hade genomförts endast vissa
ändringar i förordningen, avseende förenklingar i fråga örn stämpeluppbörden
och stämplingens verkställande, vilka ändringar ansetts kunna ske
i administrativ ordning.

Då den nu ifrågavarande åtgärden avsåge själva skattskyldighetens örn -

3

Kungl. Maj:ts proposition nr 161.

fattning, syntes för densamma erfordras riksdagens medverkan. Örn än
saken vore av mindre vikt, syntes en åtgärd av föreslagen art vara påkallad
med hänsyn till att de nuvarande bestämmelserna knappast stöde i överensstämmelse
med internationell sedvänja och att olägenheter därav yppats.

I anslutning till motsvarande bestämmelser i exempelvis förordningen den
3 maj 1929 (nr 62) om särskild skatt å bensin och motorsprit samt förordningen
den 2 juni 1922 (nr 261) örn särskild skatt å automobilgummiringar
syntes en bestämmelse om avgiftsfrihet, införd såsom tillägg till punkt l:o,
kunna, uttryckas så, att spelkort, som införas till riket, icke skola beläggas
med avgift, därest för desamma åtnjutes tullfrihet. En sådan allmän hänvisning
till bestämmelserna örn tullfrihet innebure att avgiftsfriheten här
såsom i andra motsvarande fall bomme att åtnjutas ej mindre av ifrågavarande
utlänningar än även av de kungliga personer, som enligt 5 § a) i
tulltaxeförordningen åtnjöte tullfrihet. Nämnda tillägg till spelkortskungörelsen
hade ansetts böra erfordra en sådan jämkning i straffbestämmelsen
i punkt 9:o, att straff för nyttjande av ostämplade spelkort endast stadgades
för det fall att stämpling skolat ske. Samtidigt syntes då punkten
böra ändras därhän, att böter och förverkade kort skulle tillfalla kronan.

Vid den remitterade promemorian fanns fogat förslag till ändringar i
punkterna l:o och 9:o i enlighet med vad i promemorian anförts.

Generaltullstyrelsen och generalpoststyrelsen ha icke haft annan erinran
mot förslaget än att de ansett bestämmelsen örn avgiftsfrihet böra direkt
anknyta sig till de fall av tullfrihet, som avses i 5 § a) och b) tulltaxeförordningen.
Generaltullstyrelsen har sålunda föreslagit, att bestämmelsen
formuleras i överensstämmelse med 10 § 4 mom. a) i förordningen den 14
juni 1917 (nr 340) angående försäljning av rusdrycker, enligt vilket författningsrum
rusdrycker må införas av den, som enligt särskilt stadgande äger
åtnjuta tullfrihet för från utlandet inkommande varor.

För egen del anser jag mig böra förorda, att ifrågavarande bestämmelser, Departementsför
vinnande av överensstämmelse med vad i motsvarande andra fall gäller, chefen.
undergå jämkning i föreslagen riktning. Avgiftsfrihetens omfattning synes
mig böra angivas på sätt generaltullstyrelsen föreslagit.

Under hänvisning härtill får jag hemställa, att Kungl. Majit måtte genom
proposition föreslå riksdagen besluta

att i stället för vad i punkterna l:o och 9:o i kungörelsen
den 13 juni 1919 (nr 291) angående stämpelavgift
för spelkort samt örn kortstämplingens verkställande
stadgas skall från den dag som Kungl. Majit bestämmer
gälla följande:

Alla till försäljning och förbrukning inom riket ämnade,
figurerade eller o figurerade kort, varmed spel kan
övas, antingen de äro i riket tillverkade eller från utrikes
ort hit införda, skola beläggas med en avgift av en
krona för varje kortlek. Spelkort, vilka införas till

4

Kungl. Majlis proposition nr 161.

riket av den, som enligt särskilt stadgande äger åtnjuta
tullfrihet för från utlandet inkommande varor, skola
dock icke beläggas med avgift.

Den, som försäljer eller till salu håller spelkort, vilka
icke äro på föreskrivet sätt stämplade eller uti behöriga
konvolut inlagda, skall straffas med dagsböter, dock ej
under tio, och hava förverkat paran; likaså skall den,
vilken beträdes med att nyttja spelkort, vilka icke blivit
stämplade, där sådant skolat ske, därför böta tio kronor.
Böterna och värdet av förverkad egendom tillfalla kronan.
Saknas tillgång till böternas gäldande, skola de förvandlas
enligt allmänna strafflagen.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Kungl.
Höghet Kronprinsen-Begenten, att proposition av
den lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar, skall
avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:
R. Borgström.

340609. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1934.