Kungl. Maj:ts proposition Nr 154.

1

Nr 154.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag om
tillsättning av prästerliga tjänster; given Stockholms slott
den 23 februari 1934.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll
vill Kungl. Maj:t härmed jämlikt § 87 regeringsformen föreslå riksdagen
att antaga härvid fogade förslag till lag om tillsättning av prästerliga tjänster.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Arthur Engberg.

Bihang till riksdagens protokoll 1934.

1 sami.

Nr 154.

1

2

Kungl. Maj:ts proposition Kr 154.

Förslag

till

Lag

om tillsättning av prästerliga tjänster.

Härigenom förordnas som följer:

1 %.

1. Har ordinarie prästerlig tjänst blivit ledig, skall, där ej annorlunda
är stadgat, det domkapitel, under vilket tjänsten lyder, ofördröjligen
genom offentligt anslag och tillkännagivande i allmänna tidningarna kungöra
tjänsten till ansökning ledig, med utsättande av den tid, inom vilken
ansökningarna skola vara ingivna.

2. Vad i avseende på ansökningstid samt ansökningshandlingar och
deras inlämnande bör iakttagas, därom förordnar Konungen.

2 §.

Sedan ansökningstid gått till ända, skall domkapitlet så snart ske kan
och senast inom trettio dagar företaga de ingivna ansökningarna till
granskning, pröva de sökandes behörighet och uppgöra förslag till tjänstens
besättande.

3 §.

1. Till prästerlig tjänst njute präst befordringsrätt endast inom det
stift, han tillhör, där han icke, efter ty i 28 § sägs, varder av församling i
annat stift kallad till fjärde provpredikant eller eljest enligt denna lag
äger vidsträcktare rätt eller ock sådan rätt är honom särskilt av Konungen
meddelad.

2. Befordringsrätt till domprostbefattning samt till prästerlig tjänst i
Stockholm skall stå öppen för hela rikets prästerskap.

3. Präst, som tillhör Härnösands eller Luleå stift, skall äga befordringsrätt
inom båda dessa stift.

4. Befordringsrätt till ordinarie prästerlig tjänst inom vilket stift som
helst tillkommer präst, som ej vunnit befordran till kyrkoherdetjänst, därest
han är eller varit anställd:

i svenska kyrkans missionsstyrelses tjänst såsom missionär bland icke
kristna folk,

i svenska kyrkans missionsstyrelses eller sjömansvårdsstyrelses tjänst
såsom sjömanspräst eller eljest för verksamhet bland svenskar i utlandet,

såsom pastor vid svensk församling i utlandet, för vilken kyrkoordning
blivit av Konungen fastställd, samt

3

Kungl. Maj:ts proposition Nr 154.

vid central straff- och arbetsanstalt i sådan predikantbefattning, nied
vilken ej får förenas annan syssla än predikantstjänst vid läns- och kronohäkte; allt

dock under villkor att han under minst åtta år tjänstgjort i en eller
flera av nu nämnda befattningar.

4 i

Är präst till ämbetsutövning obehörig, må han ej uppföras på förslag
eller eljest komma i fråga till prästerlig befordran.

5 §.

På förslag till prästerlig tjänst må ej uppföras präst, som innehar eller
vid ansökningstidens utgång eller vid kallelse till fjärde provpredikant
innehade förslag till annan prästerlig tjänst, eller som över sådant förslag
anfört besvär, vilka äro eller vid tid, som nyss är sagd, voro oavgjorda.

6 §.

1. Sökande till komministerstjänst må ej uppföras på förslag till tjänsten,
därest han förut blivit utnämnd till annan sådan tjänst men icke tillträtt
denna, innan ansökningstiden till den nya tjänsten utgår.

2. Kyrkoherde må ej på grund av egen ansökan uppföras på förslag till
prästerlig tjänst, därest han icke vid ansökningstidens slut under minst
fem år, räknat från tillträdet, innehaft den kyrkoherdetjänst, vartill han
senast blev befordrad.

7 $.

1. Präst må ej, utan att Konungen giver lov därtill, uppföras på förslag
till kyrkoherdetjänst, med mindre han vid ansökningstidens utgång eller
vid kallelse till fjärde provpredikant fyllt trettio år samt tillika hans
prästerliga tjänstålder, utan inberäknande av tjänstår enligt 10 § 3 morn.,
vid tid, som nyss är sagd, utgjorde minst tre år.

2. Präst, som av församling kallats till fjärde provpredikant, må ej uppföras
på förslag till tjänsten, därest han ej innehar minst samma prästerliga
tjänstålder som den med lägsta antalet tjänstår å förslaget uppförde
eller ock hans prästerliga tjänstålder, utan inberäknande av tjänstår
enligt 10 § 3 morn., vid kallelsen utgjorde minst tio år.

8 %.

Ej må domkapitlet till prästerlig tjänst utnämna eller på förslag därtill
uppföra annan än den, som prövas äga den förmåga och de egenskaper,
vilka för tjänstens nöjaktiga bestridande erfordras.

9 §.

Sedan de sökandes behörighet till den lediga tjänsten blivit prövad, uppföre
domkapitlet bland dem, som förklarats behöriga, på förslaget tre, efter

4

Kungl. Maj:ts proposition Nr 15å.

som de, med hänsyn jämväl till tjänstens särskilda behov, finnas framför
andra och sinsemellan äga företräde i förtjänst och skicklighet; och böra
därvid tagas i betraktande såväl det nit, det allvar och den skicklighet,
varmed sökande skött det kall, honom i kyrkans eller läroverkens tjänst
dittills varit anförtrott, jämte hans tjänstålder, som ock hans genom examina,
utgivna skrifter eller annorledes offentligen ådagalagda lärdom i
teologiska ämnen. Äro sökande jämngoda i teologiska insikter, må avseende
fästas jämväl på lärdom i andra kunskapsämnen, ådagalagd på sätt
nu är sagt.

10 $.

1. Tjänstålder skall, lika för ordinarie och extra ordinarie befattning,
räknas efter tjänstgöringstid; dock att vid tjänstårsberäkningen ej må avdragas
tid, varunder någon för sjukdom eller för teologiska studiers idkande
eller provs avläggande eller för fullgörande av offentligt uppdrag
eller av annan därmed jämförlig anledning fått åtnjuta tjänstledighet,
samt ej heller tid, varunder ledighet åtnjutits för hälsans vårdande eller
för enskilda angelägenheter, i den mån sådan ledighet icke under samma
kalenderår överstigit sex veckor. Tjänstår må icke beräknas för mer än en
tjänstebefattning, där någon flera sådana samtidigt bestritt. Konungen åge
i särskilda fall medgiva, att prästerlig verksamhet, som ej utövats inom
svenska kyrkan men är med tjänstgöring i samma kyrka jämförlig, må i
fråga örn tjänstårsberäkning helt eller delvis tillgodoräknas.

2. Vid bestämmandet av tjänstålder gäde årsberäkning såsom för prästerlig
tjänst även för lärarbefattning, med vilken sådan förmån är eller
varder av Konungen förenad. Ej må dock någon på grund härav såsom
tjänstår räkna sig till godo tid, som förflutit, innan han avlagt teologisk
examen vid något av rikets universitet eller eljest förvärvat med sådan
examen förbunden behörighet, ej heller annan tid än den, under vilken
han varit medlem av svenska kyrkan.

3. Filosofie doktorsgrad eller behörighet därtill, genom avlagda prov
förvärvad vid universitet eller högskola inom riket, räknas lika med tre
prästerliga tjänstår.

11 %.

Vid omröstning till förslag skall röstas örn vart förslagsrum särskilt
från det första och vidare nedåt, och varde på vart rum uppförd den, som
därtill erhållit mer än hälften av de avgivna rösterna. Har vid sådan omröstning
icke någon erhållit mer än hälften av de avgivna rösterna, skall
ny omröstning anställas mellan de två, vilka högsta röstetalen tillfallit.
Hava flera än två erhållit sådant röstetal, att företrädet dem emellan är
oavgjort, då skall först mellan dem skiljas genom särskild omröstning.
Falla vid sådan ny eller särskild omröstning rösterna lika, give ordförandens
röst utslaget.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 154.

5

12 $.

1. I förslagsprotokollet skall för varje sökande upptagas ett kort sammandrag
av kans tjänsteförteckning och jämväl utföras den tjänstålder,
som hail enligt domkapitlets prövning ägt vid ansökningstidens utgång
räkna sig till godo.

2. Uppföres präst på förslag såsom fjärde provpredikant, skall i förslagsprotokollet
antecknas den tjänstålder, han, utan inberäknande av
tjänstår enligt 10 § 3 morn., ägde vid tiden för församlingens kallelse, samt
angivas, huru domkapitlet finner honom enligt de i 9 § stadgade grunder
förhålla sig till övriga å förslaget uppförda präster.

13 §.

1. Hava ej tre behöriga sökande anmält sig, utsatte domkapitlet ny
ansökningstid, och skall för sådant fall ansökningsrätt stå öppen för hela
rikets prästerskap. Den eller de, som under första ansökningstiden anmält
sig och finnas behöriga, havé företräde till förslaget.

2. Finnas ej heller efter andra ansökningstidens utgång tre behöriga
sökande, skall domkapitlet på förslag uppföra den eller de sökande, som
anmält sig och prövas behöriga. Vid ledighet i kyrkoherdetjänst skall därefter
förfaras såsom eljest i denna lag är föreskrivet, dock att vad i 7 §
2 mom. är stadgat ej skall äga tillämpning i fråga örn provpredikant, som
fömamling i sådant fall kallar utom den eller de å förslaget uppförda,
samt att, därest endast en sökande är uppförd å förslaget och församlingen
icke kallar någon provpredikant utom den föreslagne eller fråga
därom jämlikt 28 § 3 eller 4 mom. förfaller, den omständigheten, att kallande
av provpredikant sålunda icke kommer till stånd, skall anses lika
med val av den å förslaget uppförde. Är fråga örn komministerstjänst,
läte domkapitlet inför kyrkostämmans ordförande höra församlingen,
huruvida den åtnöjes med det ofullständiga förslaget. Begäres i sadan
fråga omröstning, skall den verkställas enligt röstlängd, som för ändamålet
upprättas och inför kyrkostämmans ordförande justeras; och skola
därvid stadgandena i 26 och 27 §§ i tillämpliga delar lända till efterrättelse.
Förklarar församlingen sig nöjd med förslaget, och är endast en
sökande därå uppförd, varde det förklarande lika med val ansett; äro två
sökande å förslaget uppförda, och förklarar församlingen sig nöjd, vidtage
domkapitlet i vanlig ordning de åtgärder, som för tjänstens besät-,
tande ytterligare erfordras.

3. Nöjes vid ledighet i komministerstjänst församlingen icke åt ofullständigt
förslag, eller har vid ledighet i prästerlig tjänst varken vid första
eller vid andra ansökningstidens utgång behörig sökande anmält sig, inberätte
domkapitlet förhållandet hos Konungen och avbidc hans beslut.

6

Kungl. Maj:ts proposition Nr 154.

14 §.

Präst må ej, innan val ägt rum, avsäga sig förslag, varå lian blivit uppförd,
utan så är, att han vunnit annan befordran, efter det han tjänsten
sökte eller antog kallelse till fjärde provpredikant.

*15 §.

Har, innan val ägt rum, någon av de föreslagna blivit obehörig att på
förslag uppföras, varde han av domkapitlet från förslaget skild.

16 %.

Har, innan val ägt rum, någon av de föreslagna avlidit eller fått avsäga
sig förslaget eller blivit från förslaget skild, anslås ett rum på förslaget
till ansökning ledigt; skolande, där någon förut förslaget sökt men ej blivit
därå uppförd, hans då ingivna ansökning icke, utan att den uttryckligen
förnyats, komma under prövning, ej heller den omständigheten, att
han förut sökt, berättiga honom till företräde framför senare sökande.
Anmäler sig ej behörig sökande, äge 13 § motsvarande tillämpning.

17 i

1. Sedan förslag vunnit laga kraft, eller däröver anförda besvär blivit
slutligen avgjorda, skola de föreslagna, var på sin dag, i ordning efter
deras rum på förslaget, vid högmässogudstjänst avlägga prov med predikande
och altartjänst i församlingens kyrka eller, örn inom församlingen
finnas flera kyrkor eller tjänsten omfattar flera församlingar, i den kyrka,
domkapitlet bestämmer. Där domkapitlet så finner nödigt, äge domkapitlet
bestämma, att prov skola avläggas i två kyrkor.

2. Ej må provpredikant, örn annan präst är att tillgå, i församling, där
han avlägger prov, utföra annan prästerlig förrättning än här är sagt.

18 %.

1. Är präst, som blivit uppförd på förslag, i fält eller på ämbetets vägnar
eller i offentligt uppdrag utrikes stadd, och kan han förty icke inställa
sig för avläggande av prov, vare dock behörig att vid valet komma under
omröstning.

2. Har präst, som blivit uppförd på förslag, i annat fall än i 1 mom.
sägs hos domkapitlet anhållit örn befrielse från fullgörande av prov, äge
domkapitlet, när särskilda skäl därtill föranleda, medgiva, att han må
utan avläggande av prov komma under omröstning.

19 %.

Varder någon av de på förslaget uppförda av sjukdom eller annat laga
förfall hindrad att å utsatt dag avlägga prov, gore därom ofördröjligen
anmälan hos domkapitlet. Är han fortfarande av laga förfall hindrad att

7

Kungl. May.ts proposition Nr 154.

anmäla sig till prov inom fyrtiofem dagar från den förelagda provdagen,
må lian utan avläggande av prov komma under omröstning. Har den uteblivne
ej anmält förfall, som av domkapitlet godkännes, må lian kunna av
domkapitlet från förslaget skiljas.

20

Har, efter det provdagar varit för de föreslagna utsatta, sökande blivit
i den ordning, som i 16 § sägs, på förslaget uppförd, förelägge domkapitlet
honom särskild provdag. Lag samma vare, örn den, som av laga förfall
varit hindrad att på förelagd dag avlägga prov, anmält sig därtill inom
tid, som i 19 § sägs.

21 §.

Ej må tjänstgöring anvisas präst i pastorat, där han söker prästerlig
tjänst. Är han förut där anställd, ma han kunna med tjänstgöringen
fortfara.

22 §.

1. Valförrättare jämte suppleant för denne förordnas av domkapitlet.
Ej må den vara valförrättare eller suppleant för denne, som är med någon
av de på förslaget uppförda i den skyldskap eller det svågerlag, som
enligt allmän lag utgör jäv mot domare, ej heller röstägande, såvida han
ej sin röst nedlägger.

2. Skall, efter vad i 23 § 4 mom. eller 32 § 3 mom. sägs, frågodagsförrättning
eller val inom samma lokal ske på avdelningar, tillkommer det
domkapitlet att på framställning av valförrättaren förordna en eller flera
lämpliga personer att därvid tjänstgöra såsom biträdande valförrättare.
Till suppleant för sålunda utsedd biträdande valförrättare förordne domkapitlet
tillika därtill lämplig petson.

3. Där enligt bestämmelserna i 23 § 5 mom. eller 32 § 4 morn. frågodagsförrättning
eller val skall äga rum i två eller flera lokaler, förordne domkapitlet
en eller flera lämpliga personer att såsom biträdande valförättare
leda frågodags- eller valförhandlingarna i den eller de lokaler, varest icke
nämnda förhandlingar skola ledas av valförrättaren. Till suppleant för
sålunda utsedd biträdande valförrättare förordne domkapitlet tillika därtill
lämplig person. I fråga örn jäv mot biträdande valförrättare, som här
avses, eller mot suppleant för sådan biträdande valförrättare gälle vad i
1 mom. är stadgat beträffande jäv mot valförrättaren och dennes suppleant.

4. Är den, som förordnats till valförrättare eller biträdande valförrättare,
icke bosatt inom den församling, där uppdraget skall fullgöras, äge
han för uppdraget åtnjuta resekostnads- och traktamentsersättning enligt
allmänna resereglementet. Är den, som förordnats till suppleant för valförrättare
eller biträdande valförrättare, icke bosatt inom den församling,

8

Kungl. Maj:ts proposition Nr 154.

som med uppdraget avses, åge han rätt till ersättning, som nu är sagd,
där han å fråga- eller valdag tjänstgjort i valförrättarens eller biträdande
valförrättarens ställe eller ock vid valförrättning eljest varit tillstädes på
anmodan av valförrättaren eller vederbörande biträdande valförrättare.
Ersättning, varom nu stadgats, skall gäldas av den eller de församlingar,
den lediga tjänsten omfattar. Konungen åge bestämma, efter vilken reseoch
traktamentsklass i resereglemente! ersättningen skall beräknas, ävensom
meddela närmare föreskrifter rörande ordningen för dess utbetalande.

5. Till valnotarie, som å frågo- och valdag för protokoll, utser valförrättaren
lämplig person. Skall frågodagsförrättning eller val äga rum i
två eller flera lokaler, anlite valförrättaren därjämte en eller flera lämpliga
personer att såsom biträdande valnotarier föra nämnda protokoll i
den eller de lokaler, varest icke protokollet skall föras av valnotarien.

23 i

1. Söndagen efter sista provdagen vare frågodag. Har provdag infallit
efter frågodag, vare dock ny frågodag ej erforderlig, där ej jämlikt stadgandena
i 29 § frågan örn kallande av fjärde provpredikant skall ånyo
upptagas.

2- Å frågodag skall valförrättaren vid sammanträde med församlingens
röstägande ledamöter det förestående valet bereda på sätt nedan i denna
lag sägs.

3. Frågodagsförrättning skall hållas i församlingens kyrka eller, örn
inom församlingen finnas flera kyrkor eller tjänsten omfattar flera församlingar,
i den kyrka, domkapitlet bestämmer.

4. I större församling må, där valförrättaren efter kyrkorådets hörande
finner lämpligt, frågodagsförrättningen under hans inseende och inom
samma lokal äga rum på två eller flera efter församlingens lokala indelning
hestämda avdelningar.

5. Där med hänsyn till församlings folkrikhet eller av annan orsak prövas
nödigt, att frågodagsförrättning skall äga rum i två eller flera lokaler,
åge domkapitlet därom förordna.

24 §.

Yppas på frågodag mot valförrättaren eller mot sådan biträdande valförrättare,
som avses i 22 § 3 morn., jäv, som valförrättaren eller biträdande
valförrättaren finner lagligt, uppskjutes förrättningen till dess
domkapitlet örn ny frågodag och annan valförrättare eller biträdande valförrättare
förordnat.

25 $.

1. Befinnes på frågodag, att provdagarna ej blivit behörigen kungjorda,
eller att förelagt prov icke fullgjorts, eller att föreslagen präst avlidit eller
blivit till förslaget obehörig, uppskjutes frågodagsförrättningen, och an -

Kungl. Maj:ts proposition Nr 154. 9

komme det på domkapitlet att vidtaga den åtgärd, som med denna lag
överensstämmer.

2. Har frågodagssammanträdet icke blivit vederbörligen kungjort, utsatte
valförrättaren ny frågodag till annan söndag.

26 §.

1. Rösträtt vid prästval tillkomme en var, som inom församlingen äger
att deltaga i kyrkostämmans överläggningar och beslut.

2. Medlem av icke territoriell församling åge ej rösträtt vid prästval
inom territoriell församling.

3. Rösträtt må ej utövas av annan än den, som personligen infinner sig
vid valtillfället. Äro äkta makar båda röstberättigade, äge dock den ena
av dem genom fullmakt överlåta sin rösträtt till andra maken. Fullmakt
skall vara ställd till andra maken samt av utställaren underskriven med
angivande av den dag underskrivandet skett. Å fullmakten skall tillika
vara av två vittnen tecknat bevis, att den egenhändigt underskrivits av
utställaren å den dag, fullmakten utvisar. Är fullmakt ej så underskriven
och bevittnad, som nu är sagt, är den ogin. Fullmakt äger icke giltighet
under längre tid än trettio dagar efter dagen för utfärdandet.

4. Varje röstande äge en röst.

27 %.

1. För prästval skall särskild vallängd upprättas och på frågodagen
justeras. Anmärkning mot vallängden skall, för att kunna komma under
prövning, av röstägande eller dess ombud antingen före frågodagen skriftligen
avfattad ingivas till den, som kyrkoherdeämbetet i församlingen
förvaltar, eller ock vid justeringen på frågodagen framställas. Över gjord
anmärkning beslute valförrättaren. Gillar han den, varde vallängden därefter
rättad. Förekomma anmärkningar mot vallängden i så stort antal,
att valförrättaren finner uppskov med justeringen oundgängligen nödigt,
må justeringens avslutande kunna anstå till fortsatt frågodagsförrättning
å annan dag. Avser valet komministerstjänst, må justeringens avslutande
ock kunna uppskjutas till valdagen.

2. Vad i 1 morn. stadgats rörande befogenhet för valförrättaren att
besluta över anmärkning mot vallängden samt att meddela uppskov med
justeringen skall äga tillämpning jämväl beträffande sådan biträdande
valförrättare, som avses i 22 § 3 mom.

3. Har ett år förflutit från justeringens avslutande, vare vallängden
förfallen och skall ny längd för valet upprättas samt å frågodag justeras.

28 §.

1. På frågodag för beredande av val till kyrkoherdetjänst må församling,
som det önskar, kalla fjärde provpredikant. Har röstägande väckt

10

Kungl. Maj:ts proposition Nr 154.

förslag härom, skall enligt de i 26 § stadgade grunder omröstning företagas
sålunda, att den, som ej vill att fjärde provpredikant skall kallas,
röstar nej, och den, som önskar fjärde provpredikants kallande, på sin
röstsedel uppför namnet på den präst, han anser böra kallas. Därest vid
sådan omröstning nejrösterna ej uppgå till hälften av de avgivna rösterna,
samt röstsiffran för den präst, som erhållit högsta röstetalet, antingen
uppgår till minst en femtedel av samtliga i den justerade vallängden upptagna
röstberättigade eller utgör minst trehundra, vare denne kallad till
fjärde provpredikant. Hava flera präster var för sig erhållit högsta röstetalet
och sådan röstsiffra, som nu är sagd, skilje lotten mellan dem. Uppgå
nejrösterna till hälften av de avgivna rösterna eller har ej tillräckligt
röstetal tillfallit någon av de präster, som varit under omröstning, vare
frågan örn kallande av fjärde predikant förfallen. Hålles frågodagsförrättningen
i två eller flera lokaler, må omröstningen kunna uppskjutas till
annan söndag, som av valförrättaren bestämmes.

2. Har fjärde provpredikant blivit kallad, åligge valförrättaren att örn
församlingens begäran skyndsamt göra anmälan hos domkapitlet och samtidigt,
medelst översändande av utdrag av frågodagsprotokollet, underrätta
den kallade, vilken ofördröjligen skall hos domkapitlet skriftligen
tillkännagiva, huruvida han är villig mottaga kallelsen, och för sådant
fall bifoga de för ansökning till prästerlig tjänst föreskrivna handlingar.

3. Vägrar den, som blivit kallad till fjärde provpredikant, att efterkomma
kallelsen, vare frågan örn fjärde provpredikant förfallen, och bestämme
domkapitlet ofördröjligen dag för valet, där ej på grund av stadgandet
i 13 § 2 mom. särskild valförrättning ej tarvas; åliggande det domkapitlet
att därom underrätta församlingen.

4. Har församling till fjärde provpredikant begärt präst, som är obehörig
att uppföras på förslaget, skall domkapitlet avslå församlingens begäran.
Har beslutet därom vunnit laga kraft, vare frågan örn fjärde provpredikant
förfallen, varom domkapitlet har att underrätta församlingen.

5. Har den, som blivit kallad till fjärde provpredikant, förklarat sig
villig att efterkomma kallelsen, och förekommer ej skäl, som i 4 mom.
avses, till avslag på församlingens begäran, uppföre domkapitlet den kallade
såsom fjärde provpredikant på förslaget och utförde ofördröjligen
till honom kallelse att på förelagd dag avlägga prov som i 20 § sägs.

6. Anföras besvär över domkapitlets beslut, varigenom präst blivit
såsom fjärde provpredikant uppförd å förslaget, inställe domkapitlet valförrättningen
i avbidan på besvärens avgörande.

29 §.

1. Har efter frågodag, där fjärde provpredikant ej kallats, någon av de
föreslagna avlidit eller fått avsäga sig förslaget eller blivit från förslaget
skild, vare församlingen berättigad att å ny frågodag kalla fjärde provpredikant.

11

Kungl. Maj:ts proposition Nr 154.

2. Dör fjärde provpredikant, innan val är hållet, eller förlorar han
innan den tid behörighet, sorn han å frågodagen hade, stånde församlingen
öppet att å ny frågodag kalla annan fjärde provpredikant.

30 i

1. Över valförrättarens eller i 22 § 3 mom. avsedd biträdande valförrättares
åtgärd till valets beredning må besvär ej anföras utan i sammanhang
med besvär över valförrättningen.

2. Är fråga örn tillsättande av kyrkoherdetjänst och skall på grund av
frågodagsförrättningens utgång särskild valförrättning jämlikt stadgandet
i 13 § 2 morn. icke äga rum, må dock särskilda besvär anföras över
frågodagsförrättningen och, i samband därmed, över annan i 1 morn. avsedd
åtgärd.

31 §.

1. Prästval skall efter pålysning hållas å fjortonde dagen efter frågodag
eller, där frågodagsförrättning icke ägt rum efter sista provdagen,
å fjortonde dagen efter sistnämnda dag. Kan valet ej förrättas å sålunda
bestämd dag, utsätte domkapitlet annan dag.

2. Befinnes på valdagen, att valet ej blivit behörigen utlyst, utsätte valförrättaren
ny valdag till annan söndag.

3. Har frågodagsförrättning ej hållits efter sista provdagen och befinnes
å valdagen, att provdag, som infallit efter frågodagen, ej blivit behörigen
kungjord eller att provet icke fullgjorts, uppskjutes valförrättningen,
och ankomme på domkapitlet att vidtaga den åtgärd, som med
denna lag överensstämmer.

4. Göres av församling ansökning, att prästval i församlingen må hållas
å söckendag, åge Konungen sådant medgiva och meddela de föreskrifter,
som i anledning därav erfordras.

32 §.

1. Valet skall ske med slutna sedlar, och böra de röstande i den ordning,
i vilken de framträda, var för sig avlämna sina valsedlar.

2. Valet skall förrättas i församlingens kyrka eller, örn inom församlingen
finnas flera kyrkor eller tjänsten omfattar flera församlingar, i
den kyrka, domkapitlet bestämmer, samt försiggå under de timmar, som
av valförrättaren efter kyrkorådets hörande blivit bestämda och i kungörelsen
örn valet angivits. När den utsatta tiden är till ända och någon
ej längre är tillstädes för avgivande av röst, skall omröstningen förklaras
avslutad.

3. I större församling må, där valförrättaren efter kyrkorådets hörande
finner lämpligt, valet under hans inseende och inom samma lokal förrättas
på två eller flera efter församlingens lokala indelning bestämda avdelningar.

12

Kungl. Maj:ts proposition Nr 154.

4. Där med hänsyn till församlings folklikhet eller av annan orsak prövas
nödigt, att valet skall äga rum i två eller flera lokaler, äge domkapitlet
därom förordna.

33 %.

Vad utöver föreskrifterna i 17—32 §§ i avseende å provpredikanters
missiverande, frågodagsförrättning och val hör iakttagas, därom förordnar
Konungen.

34 %.

1. Besvär över frågodagsförrättning, då fråga är örn tillsättande av
kyrkoherdetjänst och särskild valförrättning jämlikt stadgandet i 13 §
2 morn. ej tarvas, må anföras allenast av röstägande och skola vid talans
förlust till domkapitlet ingivas sist före klockan tolv å tjugonde dagen
efter frågodagen eller, i de särskilda fall då fråga örn kallande av provpredikant
jämlikt 28 § 3 eller 4 morn. förfallit, inom samma tid efter
erhållen underrättelse, varom där stadgas.

2. Besvär över frågodagsförrättning i andra fall, än i 1 moni, sägs,
ävensom över prästval må anföras endast av röstägande eller av präst,
som vid valet varit ställd under omröstning, och skola vid talans förlust
till domkapitlet ingivas sist före klockan tolv å tjugonde dagen efter det
valförrättningen avslutats.

35 §.

Prövar domkapitlet i anledning av anförda besvär nödigt, att vittnen
höras må, skall därvid förfaras på sätt i allmänhet angående vittnesförhör
i de vid domkapitlet anhängiggjorda mål är stadgat.

36 §.

Innefatta besvär anmärkning mot behörigen justerad vallängd, må de i
denna del icke upptagas till prövning, därest ej mot det beslut av valförrättaren
eller vederbörande biträdande valförrättare, varöver klagan
föres, missnöje blivit anmält till det protokoll, som innehåller heslutet.

37 %.

Varder röst avgiven, som genom köp, hot, tubbande eller annat olaga
medel vunnen är eller tillhör någon, den där i valet obehörigen verkat,
den röst vare ogin. Ej må dock sådan fråga väckas annorledes än genom
besvär; och bör, därest avseende skall å besvären fästas, hos domkapitlet
styrkas, att åtal för brottet blivit väckt vid allmän domstol. Prövar domkapitlet
valet vara av åtalets utgång beroende, uppskjutes besvärens prövning,
intill dess slutlig dom i brottmålet fallit. Eljest varde de genast
avslagna.

Kungl. May.ts proposition Nr 154.

13

38 $.

1. Skall, sedan val till prästerlig tjänst hållits, domkapitlet utfärda fullmakt
å tjänsten, och har, innan detta skett, den, som undfått de flesta rösterna,
blivit till förslag obehörig eller avlidit eller hos domkapitlet anmält,
att han på grund av erhållen annan befordran ej vill till tjänsten ifrågakomma,
varde tjänsten kungjord till ny ansökan ledig. Är han satt under
åtal, på vars utgång beror, om han må vara till förslag obehörig, skall
med fullmaktens utfärdande anstå, till dess över åtalet blivit slutligen
dömt.

2. Vad i 1 mom. är stadgat skall äga motsvarande tillämpning då hinder,
som där är sagt, uppkommit beträffande någon, som jämlikt 13 §
2 morn. skall anses vald till prästerlig tjänst, å vilken domkapitlet enligt
41 § 6 mom. bär att utfärda fullmakt.

39 $.

1. Skall efter hållet val till kyrkoherdetjänst Konungen tillsätta tjänsten,
och inträffar, att den, som vid sådant val kommit under omröstning,
blivit, innan valhandlingarna äro till Konungen insända, till förslag obehörig,
varde han av domkapitlet från förslaget skild; skolande i sådant
fall, ävensom örn någon av de föreslagna blivit ställd under åtal, som i
38 § sägs, eller efter valet avlidit eller fått avsäga sig förslaget, domkapitlet
utan förslagets fyllande vid handlingarnas insändande till Konungen
härom göra anmälan.

2. Skall, då enligt 13 § 2 morn. särskild valförrättning ej tarvas, tjänsten
jämlikt 41 § 4 eller 5 mom. tillsättas av Konungen, och har, innan
handlingarna blivit till Konungen insända, den, som enligt 13 § 2 mom.
skall anses vald till tjänsten, blivit till förslag obehörig eller avlidit eller
hos domkapitlet anmält, att han på grund av erhållen annan befordran ej
vill till tjänsten ifrågakomma, varde tjänsten kungjord till ny ansökan
ledig. Är han satt under åtal, som i 38 § sägs, skall med handlingarnas
insändande anstå, till dess över åtalet blivit slutligen dömt.

40 $.

Skall efter hållet val till kyrkoherdetjänst Konungen tillsätta tjänsten,
och vill någon, som vid valet icke erhållit de flesta rösterna, sedan valhandlingarna
blivit till Konungen insända, avsäga sig förslaget, gore
därom ansökning hos Konungen. Vill någon, som vid prästval icke erhållit
de flesta rösterna, eljest från förslaget avgå, åge domkapitlet, efter
ansökning, därom meddela beslut.

41 $.

1. Den, som vid val till prästerlig tjänst erhållit de flesta rösterna,
skall, där ej annat följer av vad i 2—5 mom. sägs, av domkapitlet förses
med fullmakt å tjänsten. Finnes högsta röstetal hava tillfallit flera, som

14

Kungl. Maj:ts proposition Nr 154.

voro under omröstning, namne domkapitlet till tjänsten den bland dessa,
som prövas därtill mest lämplig. Har vid valet icke någon röstberättigad
avgivit röst, välje domkapitlet bland de föreslagna, som nyss är nämnt.

2. Har vid val till kyrkoherdetjänst, där fjärde provpredikant varit
under omröstning, någon av de å förslaget uppförda erhållit mer än hälften
av de avgivna rösterna, och har minst en femtedel av samtliga i den
justerade vallängden upptagna röstberättigade deltagit i omröstningen,
åge Konungen att till tjänsten utnämna en av de å förslaget uppförda.

3. Har vid val till kyrkoherdetjänst, varom i 2 mom. förmäles, ej någon
erhållit sådan röstövervikt, som där sägs, eller har ej av samtliga i den
justerade vallängden upptagna röstberättigade det i 2 mom. angivna
antal deltagit i omröstningen, äge Konungen att till tjänsten utnämna
antingen en av de å förslaget uppförda eller ock någon till tjänsten behörig
präst, som jämlikt 43 § såsom sökande anmält sig hos Konungen.

4. Oavsett örn vid val till kyrkoherdetjänst fjärde provpredikant varit
under omröstning eller ej, skall sådan tjänst var tredje gång den är ledig
tillsättas av Konungen, vilken därvid äger att till tjänsten utnämna antingen
en av de å förslaget uppförda eller ock någon till tjänsten behörig
präst, som jämlikt 43 § såsom sökande anmält sig hos Konungen.

5. Domprostbefattning tilisättes av Konungen, vilken därvid äger att
till tjänsten utnämna antingen en av de å förslaget uppförda eller ock
någon till tjänsten behörig präst, som jämlikt 43 § såsom sökande anmält
sig hos Konungen.

6. Har vid ledighet i prästerlig tjänst endast en sökande blivit uppförd
å förslaget och skall jämlikt bestämmelserna i 13 § 2 mom. den å förslaget
uppförde anses vald, skall, där ej annat föranledes av vad ovan i 4 och
5 mom. är stadgat, denne av domkapitlet förses med fullmakt å tjänsten.

42 §.

1. Skall Konungen utnämna till prästerlig tjänst, insände domkapitlet,
sedan valet eller, där på grund av frågodagsförrättningens utgång särskild
valförrättning jämlikt stadgandet i 13 § 2 mom. icke skall äga rum,
frågodagsförrättningen vunnit laga kraft, ofördröjligen till Konungen
samtliga ansöknings- och valhandlingar samt förslagsprotokoll.

2. Anmäler sig någon jämlikt 43 § såsom sökande hos Konungen, infordrar
Konungen yttrande av domkapitlet.

43 §.

1. Skall jämlikt 41 § 3—5 mom. kyrkoherdetjänst tillsättas av Konungen,
må tjänsten kunna utom förslag hos Konungen sökas av präst, som enligt
3 § äger befordringsrätt till tjänsten.

2. Konungen må i särskilt fall åt präst av framstående förtjänst meddela
rätt att utom förslag hos Konungen söka kyrkoherdetjänst inom vilket
stift som helst.

Kungl. Maj:ts proposition Nr lod. 15

3. Var och när sökande, som här sägs, må sig anmäla, därom förordnar
Konungen.

44 §.

Besvär, vilka hos Konungen anföras över domkapitlets beslut i fråga örn
tillsättning av prästerlig tjänst, skola vid talans förlust ingivas till domkapitlet
sist före klockan tolv å tjugonde dagen från den dag, då beslutet
blivit genom anslag kungjort. Domkapitlet åligge i ty fall att med föreläggande
av viss tid och äventyr, örn den tid försittes, att sådant icke föranleder
uppehåll med målets avgörande, över besvären infordra vederbörandes
underdåniga förklaring. Örn klaganden eller annan tillhandahåller
erforderligt antal bestyrkta avskrifter av besvärsskriften, skall
dylik förklaring infordras genom tillställande av avskrift av besvärsskriften.
Sedan förklaring inkommit eller den därför förelagda tid tilländalupit
utan att förklaring blivit avgiven, insände domkapitlet ofördröjligen
besvärshandlingarna till ecklesiastikdepartementet och foge därvid
eget underdånigt utlåtande.

45 §.

Kyrkoherdetjänst i pastorat, som är anslaget till prebende, tillsättes i
och genom tillsättning av den tjänst, vilken pastoratet såsom prebende
åtföljer.

46 $.

Är någon särskild rätt eller förmån i fråga örn tillsättning av prästerlig
tjänst församling försäkrad, eller äro i avseende på domkapitlets förfarande
vid tillsättning av viss kyrkoherde- eller komministerstjänst särskilda
bestämmelser av Konungen meddelade, galle vad därom är eller
bliver av Konungen stadgat; dock att vid omröstning för tillsättning av
sådan tjänst stadgandena i 26 § skola äga tillämpning.

47 §.

1. Örn tillsättning av prästerlig tjänst vid krigsmakten, utländsk beskickning,
fängelse eller hospital lände till efterrättelse vad Konungen
förordnar.

2. Med tillsättning av prästerlig tjänst, som vid sjukhus eller ock vid
bruk, fabrik eller annat verk eller vid arbetsföretag av större omfattning
må vara inrättad eller med Konungens tillstånd inrättas, så ock med tillsättning
av extra ordinarie prästerlig tjänst, som i församling med
Konungens tillstånd inrättas, gånge efter vad för var särskild sådan tjänst
vederbörligen stadgas.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1935.

16

Kungl. Maj:ts proposition Nr 154.

Genom denna lag upphävas lagen den 9 december 1910 (nr 141 s. 1) angående
tillsättning av prästerliga tjänster ävensom stadgandena i 2 §
första och andra styckena i lagen den 3 juni 1921 (nr 282) örn upphävande
av patronatsrätt.

Med tillsättande av prästerlig tjänst, som är kungjord till ansökning
ledig, då denna lag träder i kraft, skall förfaras efter hittills gällande lag.

En var, som, då denna lag träder i kraft, på grund av slutbestämmelserna
till ovannämnda lag den 9 december 1910 är, utöver vad i nya lagen
stadgas, berättigad att för befordran till prästerlig tjänst räkna tjänstår
eller att utom förslag hos Konungen söka kyrkoherdetjänst, skall för sin
person vid den rätt bibehållas.

För bestämmandet av den ordning, i vilken stadgandet i 41 § 4 mom.
denna lag skall vinna tillämpning, skola domkapitlen, vart inom sitt stift,
medelst lottning fördela kyrkoherdetjänsterna inom stiftet i tre så långt
möjligt jämnstora, med nr 1, 2 och 3 betecknade grupper; och skall berörda
stadgande första gången tillämpas beträffande kyrkoherdetjänst, som hänförts
till gruppen nr 1, första gången tjänsten efter denna lags ikraftträdande
varder ledig, beträffande kyrkoherdetjänst, som hänförts till
gruppen nr 2, andra gången tjänsten efter denna lags ikraftträdande
varder ledig, samt beträffande kyrkoherdetjänst, som hänförts till gruppen
nr 3, tredje gången tjänsten efter denna lags ikraftträdande varder
ledig. Varder pastorat nybildat, bestämmer Konungen, i vilken ordning
stadgandet i 41 § 4 morn. skall vinna tillämpning å kyrkoherdetjänsten i
det nybildade pastoratet.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 154.

17

Utdrag av protokollet över ecldesiastikärenden, hållet inför Hans
Kungl. Höghet Kronprinsen-Begenten i statsrådet å Stockholms
slott den 9 februari 1934.

N ärvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandlek, statsråden
Undén, Schlyter, Wigforss, Möller, Levinson, Vennerström, Leo,
Engberg, Ekman, Sköld.

Efter gemensam beredning med chefen för justitiedepartementet anför
chefen för ecklesiastikdepartementet, statsrådet Engberg:

Frågan örn en reformering av det prästerliga befordringssättet har vid
upprepade tillfällen sedan åtskilliga år tillbaka varit å bane, och tid efter
annan hava till ecklesiastikdepartementet inkommit framställningar örn mer
eller mindre genomgripande reformer i den nuvarande lagstiftningen å förevarande
område.

I. Frågans upprinnelse och utredning.

Enligt nu gällande lag den 9 december 1910 angående tillsättning av
prästerliga tjänster (1910 års prästvalslag) skall vid uppkommen ledighet
vederbörande domkapitel bland de behöriga sökandena uppföra tre på förslag.
Sedan dessa provpredikat, äger församlingen mellan dem anställa val.
Den av de tre, som då erhåller de flesta rösterna, skall av domkapitlet förses
med fullmakt å tjänsten. Emellertid kan församlingen, när det gäller
kyrkoherdetjänst, å den s. k. frågodagen kalla fjärde provpredikant, såvida
en viss majoritet härför vinnes. Därest vissa förutsättningar äro uppfyllda,
skall domkapitlet uppföra jämväl fjärde provpredikanten å förslaget. Har
fjärde provpredikant vid valet varit under omröstning, skall tjänsten tillsättas
av Konungen. Härvid gälla följande bestämmelser: Har någon av

de fyra å fösslaget uppförda erhållit mer än hälften av de avgivna rösterna,
och har minst en femtedel av samtliga i den justerade vallängden upptagna
röstberättigade deltagit i omröstningen, äger Konungen att till tjänsten utnämna
en av de å förslaget uppförda. I annan händelse äger Konungen
att till tjänsten utnämna antingen en av de å förslaget uppförda eller ock
någon till tjänsten behörig präst, som jämlikt 43 § i prästvalslagen anmält
sig såsom extra sökande.

Denna i 1910 års prästvalslag stadgade ordning för tillsättning av prästerliga
tjänster har — särskilt i vad den avser kyrkoherdebefattningarna —
från prästerligt håll varit föremål för många anmärkningar, enär den icke
ansetts uppfylla de krav på en någorlunda rättvis befordran efter förtjänst
och skicklighet, vilka prästerskapet ansett sig skäligen böra framställa.

Bihang till riksdagens protokoll 1934. 1 sami. Nr 154. 2

18

Kungl. Maj:ts proposition Nr 154.

Frågan om ändring av tillsättningsproceduren framfördes också redan vid
1920 års kyrkomöte, som i särskilda skrivelser den 23 november 1920 hos
Kungl. Majit anhöll dels örn åtgärder för erforderliga ändringar i prästvalslagen
i syfte att vid val till kyrkoherdetjänst, där fjärde provpredikant ej
varit under omröstning, domkapitlets skyldighet att utfärda fullmakt skulle
inskränkas till det fall, att någon av de å förslaget uppförda erhållit mer
än hälften av de avgivna rösterna samt tillika minst en femtedel av samtliga
i den justerade vallängden upptagna röstberättigade deltagit i omröstningen,
men att eljest Konungen skulle äga att utnämna inom förslaget,
dels ock örn vidtagande av åtgärder för sådan ändring av prästvalslagen,
att villkoren för att prästman skulle anses vara å frågodag kallad till fjärde
provpredikant skärptes.

Frågan örn prästvalslagens brister i angivna hänseende blev därjämte
föremål för beaktande i samband med behandlingen vid 1920 års kyrkomöte
av ett av Kungl. Majit för kyrkomötet då framlagt förslag till lagom
upphävande av patronell kallelserätt. Berörda förslag innebar, bland
annat, att alla patronella kallelserätter till ordinarie prästerliga tjänster skulle
vid viss tidpunkt upphöra samt att beträffande dessa tjänsters tillsättande
därefter skulle gälla vad i allmänhet vore stadgat. Kyrkomötet beslöt emellertid
för sin del antaga ett av kyrkolagsutskottet utarbetat förslag till lag
örn upphävande av patronatsrätt, enligt vilket kyrkoherdetjänst, vartill patronus
då hade kallelserätt, efter patronatsrättens upphävande icke skulle tillsättas
i vanlig ordning, d. v. s. enligt reglerna i 1910 års prästvalslag, utan
av Kungl. Majit, sedan dock förslag och val i vanlig ordning föregått; och
skulle Kungl. Majit därvid äga att till tjänsten utnämna antingen en av de
å förslaget uppförda eller ock, utan hinder av eljest gällande stiftsband,
annan till kyrkoherdetjänst behörig präst, vilken såsom sökande anmält sig
hos Konungen. I sin motivering för det sålunda föreslagna nya tillsättningsförfarandet
anförde kyrkomötet, att den nuvarande ordningen för prästval
vore behäftad med vissa olägenheter samt att, då patronatsrätten i viss
mån vore ägnad att motverka dessa olägenheter, densamma icke borde
upphävas, utan att det däri liggande korrektivet mot prästvalslagens brister
på något sätt bleve tillvarataget; och hade kyrkomötet ansett, att en lämplig
utväg härtill skulle beredas, örn utnämningsrätten till kyrkoherdetjänst, som
förut tillsatts i patronell ordning, lades i Kungl. Majits hand.

I enlighet med kyrkomötets förenämnda beslut, som biträddes av 1921
års riksdag, utfärdades sedermera lagen örn upphävande av patronatsrätt
den 3 juni 1921, vilken lag i fråga om tillsättning av kyrkoherdetjänst i
församling, som förut varit patronell, innehåller bestämmelser av den innebörd,
som nyss angivits.

Enligt vad förarbetena till denna lag giva vid handen, tillsattes år 1920
kyrkoherde i 110 pastorat i patronell ordning. Av dessa 110 pastorat voro
29 endast alternativt patronella. De bestämmelser angående tillsättande av

19

Kungl. Marits proposition Nr 154.

kyrkoherdebefattning, som meddelats i lagen örn upphävande av patronatsrätt,
hava sålunda ett ganska begränsat tillämplighetsområde.

Frågan örn en mera vittgående reformering av det prästerliga befordringssättet
har sedermera framförts vid flera kyrkomöten. Sålunda förelåg ämnet
till behandling vid kyrkomötena 1925, 1926 och 1929.

Vid 1925 års kyrkomöte framfördes i särskilda motioner av kontraktsprosten
Gunnar Ekström och kontraktsprosten L. Tofft två förslag örn ändring
av prästvalslagens bestämmelser rörande kyrkoherdebefattnings tillsättande,
vilka båda förslag av kyrkolagsutskottet sammanfördes under benämningen
Ekström-Toffts linje. Vidare framfördes vid samma kyrkomöte i
särskilda motioner av prosten E. Leufvén och biskopen Viktor Rundgren
m. fl. två förslag örn reformering av det prästerliga befordringssättet, vilka
sistnämnda båda förslag av kyrkolagsutskottet sammanfördes under benämningen
Leufvén-Rundgrens linje.

Den Ekström-Tofftska linjen bygger på det nuvarande systemets grund
men uppställer såsom villkor för att valutslaget skall vara bindande, att
vederbörande prästman erhållit på visst sätt kvalificerad majoritet. För att
val av kyrkoherde eller kallande av fjärde provpredikant skall vara avgörande,
fordras sålunda, att den valde erhållit en viss kvotdel av samtliga
avgivna röster och i förhållande till den honom i röstetal närmast stående
fått på visst sätt kvalificerad majoritet, samt att i valet deltagit viss kvotdel
eller visst antal av de röstberättigade. Därest samtliga dessa förutsättningar
icke föreligga, övergår utnämningsrätten till högre myndighet — Konungen
eller biskopen med domkapitlet — vilken vid utnämningen icke skall vara
bunden till förslaget.

Det för den Leufvén-Rundgrenska linjen utmärkande ligger däri, att,
medan såsom regel de prästerliga befattningarna skola tillsättas i den ordning,
som för närvarande gäller, kyrkoherdetjänsterna i vissa fall skola tillsättas
av kyrkostyrelsen, utan att något församlingsval därvid föregått. Omförmälda
av prosten Leufvén och biskopen Rundgren m. fl. framförda förslag
om reformering av det prästerliga befordringssättet gingo sålunda båda
ut på, att var tredje gång en kyrkoherdetjänst bleve ledig, densamma skulle
utan prov och val efter ansökan tillsättas av Konungen på förslag av domkapitlet.

1925 års kyrkomöte — som i huvudsak anslöt sig till den Ekström-Tofftska
linjen — beslöt att hos Kungl. Majit dels framhålla sin bestämda övertygelse
om det trängande behovet av åtgärders vidtagande för ändrade bestämmelser
om tillsättning av kyrkoherdebefattning dels ock anhålla, att
Kungl. Majit ville vidtaga erforderliga åtgärder för en reformering av bestämmelserna
för tillsättande av kyrkoherdebeställning i den riktning, som
innefattades i den Ekström-Tofftska linjen.

Frågan örn en reformering av det prästerliga befordringssättet framfördes
sedermera ånyo genom särskilda motioner vid 1926 års kyrkomöte. Kyrko -

20

Kungl. Maj:ts proposition Nr 154.

lagsutskottet, till vars behandling motionerna hänvisades, framhöll önskvärdheten
av, att prästvalsfrågan med det snaraste fördes fram till sin lösning.
Då emellertid kyrkomötet så sent som år 1925 gjort framställning därom
hos Kungl. Majit och denna framställning vore beroende på Kungl. Majits
prövning, syntes det utskottet icke vara nödigt eller lämpligt, att kyrkomötet
förnyade sin år 1925 gjorda hemställan. Utskottet, som sade sig hysa den
varma förhoppningen, att Kungl. Majit inom kort tid därefter skulle komma
att föreslå sådana ändringar i gällande prästvalslag, varom 1925 års kyrkomöte
hemställt, föreslog därefter kyrkomötet, att de vid kyrkomötet väckta
motionerna icke skulle till någon kyrkomötets åtgärd föranleda. Denna
utskottets hemställan blev av kyrkomötet bifallen.

Vid 1929 års kyrkomöte återupptogs frågan örn ändrad lagstiftning å
förevarande område. I en vid nämnda kyrkomöte väckt motion framfördes
sålunda ett förslag i ämnet av i huvudsak samma innebörd som LeufvénRundgrens
linje.

I anledning av denna motion hemställde kyrkomötet i skrivelse till
Konungen den 28 oktober 1929, att en allsidig utredning — med beaktande
av de olika inom kyrkomötet i denna fråga framkomna förslagen — måtte
verkställas rörande revision av nu gällande lag angående tillsättning av
prästerliga tjänster, i syfte att, vid sidan av församlingarnas berättigade
anspråk på inflytande vid prästerliga befattningars tillsättande, jämväl dels
prästerskapets krav på rättvis befordran dels och kyrkans intresse av, att
vid tillsättande av krävande tjänster de därför lämpligaste krafter kom me
i åtanke, måtte bättre än vid nu gällande ordning kunna tillgodoses, samt
att Kungl. Majit därefter måtte för kyrkomötet framlägga det förslag, vartill
utredningen kunde föranleda.

Förutom från kyrkomötets sida har frågan örn en reformering av det
prästerliga befordringssättet gjorts till föremål för framställningar till Kungl.
Majit jämväl från vissa prästmöten.

De framställningar och förslag, för vilka nu i korthet redogjorts, hava
samtliga åsyftat en mer eller mindre väsentlig omgestaltning av de grunder,
enligt vilka bestämmanderätten vid prästerliga tjänsters tillsättande för närvarande
är fördelad mellan kyrkostyrelsen och församlingarna. Emellertid
hava därjämte framställningar örn ändringar i åtskilliga andra hänseenden
av prästvalslagen gjorts såväl från riksdagens som från kyrkomötets sida.
Jag erinrar sålunda i detta sammanhang örn riksdagens skrivelse den 12
maj 1922 angående sådan ändring i prästvalslagen, att, där vid tillsättande
av kyrkoherde, sedan ansökningstiden utgått, endast en behörig sökande
funnes och fjärde provpredikant ej kallats, valförrättning icke måtte förekomma,
kyrkomötets skrivelse den 30 oktober 1926 angående ändrade bestämmelser
rörande rätten till fullmaktsröstning vid prästval i landsförsamling,
kyrkomötets skrivelse den 2 november 1926 angående utvidgad befordringsrätt
för vissa i utlandet verksamma prästmän samt kyrkomötets

21

Kungl. Maj:ts proposition Nr 154.

skrivelser den 23 november 1920 och den 28 oktober 1926 med anhållan
örn åtgärders vidtagande för beredande av reseersättning och dagtraktamente
åt kontraktsprostar m. fl. för inställelse vid frågodagsförrättningar och
prästval.

Frågan örn ändrad lagstiftning å förevarande område anmäldes inför
Kungl. Majit i statsrådet den 23 maj 1930. Dåvarande chefen för ecklesiastikdepartementet
anförde vid detta tillfälle bland annat följande:

Det huvudproblem, det här gäller att lösa, är spörsmålet örn ett rätt avvägande
mot varandra av församlingarnas på den historiska utvecklingen
grundade och även i och för sig berättigade anspråk på medbestämmanderätt
vid utseendet av deras själasörjare och prästerskapets lika berättigade
krav på en i möjligaste mån rättvis och likformig samt efter i lag fastställda
grunder skeende befordran. Frågan är mycket svårlöst. Att de nu
gällande författningsbestämmelserna vid omsättandet i praktiken icke lett
till ett för prästernas del tillfredsställande resultat, därom torde allmän enighet
råda. Att ändringen bör gå i riktning mot ett stärkande av kyrkostyrelsens
inflytande vid tillsättningen, synes vara allmänt erkänt. Däremot
gå meningarna isär, då det gäller att närmare anvisa den väg, på vilken
man bör gå fram för att nå ett för samtliga intressen tillfredsställande resultat.
Med hänsyn till de olika meningar, som råda i fråga örn sättet för
lösandet av de i många fall ömtåliga spörsmål, varom här är fråga, anser
jag det vara, för att över huvud nå ett resultat, som kan tillgodose samtliga
föreliggande intressen, erforderligt att verkställa en undersökning av
alla de olika möjligheter, som kunna erbjuda sig för vinnandet av en lösning
av det nu angivna huvudproblemet. Det gäller då först att undersöka
de inom kyrkomötet föreslagna linjerna samt de modifikationer i dessa och
de kombinationer mellan dem, som kunna erbjuda sig. Möjligt är jämväl,
att den förhållandevis bästa lösningen står att vinna på någon hittills ej
föreslagen väg.

Utom den stora huvudfrågan framträder vid en reformering av lagstiftningen
örn tillsättning av prästerliga tjänster en hel rad spörsmål, delvis
av ej obetydlig principiell och praktisk betydelse. Jag tillåter mig i detta
sammanhang erinra om t. ex. frågorna örn de särskilt privilegierade församlingarna,
örn uppställandet av särskilda kompetensfordringar för sökande
till domprost- och andra viktigare kyrkoherdebefattningar samt örn upphävande
av stiftsbandet.

Efter ett närmare övervägande av de föreliggande omständigheterna har
jag kommit till den uppfattningen, att frågan örn nya bestämmelser för tillsättning
av kyrkoherde- och komministersbefattningar bör i bela sin omfattning
göras till föremål för utredning genom särskilda inom ecklesiastikdepartementet
tillkallade sakkunniga, vilkas antal lämpligen torde kunna
bestämmas till fyra.

Efter erhållet bemyndigande tillkallade dåvarande departementschefen den
24 maj 1930 landshövdingen, förutvarande statsrådet Bror Carl Hasselrot,
dåvarande ledamoten av riksdagens första kammare, lantbrukaren Karl Emil
Andersson i Eliantorp samt ledamöterna av riksdagens andra kammare,
hemmansägaren Carl Johan Johansson i Uppmälby och kontraktsprosten

22

Kungl. Maj:ts proposition Nr 154.

Anders Teodor Adolf Wallerius att såsom sakkunniga inom departementet
biträda med den föreslagna utredningen.

Till de sakkunniga överlämnades för att tagas i övervägande vid utredningen
följande, i det föregående delvis omnämnda handlingar:

1) kyrkomötets skrivelse den 23 november 1920, nr 30, angående ändring
av 41 § i lagen angående tillsättning av prästerliga tjänster den 9
december 1910;

2) Stockholms prästmötes framställning den 2 juni 1925 angående ändring
i gällande bestämmelser om tillsättning av prästerliga tjänster;

3) Uppsala stifts prästmötes framställning den 16 juni 1927 angående
ändring i gällande bestämmelser örn tillsättning av prästerliga tjänster rörande
kyrkoherdetillsättningar;

4) kyrkomötets skrivelse den 26 oktober 1925, nr 11, angående ändrade
bestämmelser rörande tillsättning av prästerliga befattningar;

5) kyrkomötets skrivelse den 26 oktober 1925, nr 12, angående rätt för
kyrkoherde att söka transport efter allenast tre års innehav av senast erhållen
tjänst;

6) kyrkomötets skrivelse den 2 november 1925, nr 20, angående viss
ändring i gällande prästvalslag;

7) kyrkomötets skrivelse den 2 november 1925, nr 21, angående viss
ändring i gällande prästvalslag;

8) kyrkomötets skrivelse den 23 november 1920, nr 31, angående ändring
i vissa delar av lagen angående tillsättning av prästerliga tjänster;

9) kyrkomötets skrivelse den 30 oktober 1926, nr 21, angående ändrade
bestämmelser rörande rätten till fullmaktsröstning vid prästval i landsförsamling; 10)

kyrkomötets skrivelse den 2 november 1926, nr 29, angående utvidgad
befordringsrätt för i utlandet verksamma prästmän;

11) styrelsens för svenska kyrkoföreningen i Oslo skrivelse den 29 augusti
1925 angående extra ansökningsrätt för pastor vid svenska församlingen i
Oslo;

12) en av allmänna svenska prästföreningens centralstyrelse i mars 1927
gjord framställning angående kungörandet av lediga prästerliga tjänster;

13) Stockholms prästmötes framställning den 2 juni 1925 angående åtgärder
i syfte att präst med 25 tjänstår i Stockholm beredes förmån att
söka och mottaga prästerlig tjänst inom hela riket;

14) riksdagens skrivelse den 12 maj 1922, nr 150, angående ändring i
13 § 2 mom. i lagen angående tillsättning av prästerliga tjänster;

15) kyrkomötets skrivelse den 23 november 1920, nr 28, angående ersättning
åt provpredikant för de med provets avläggande förbundna kostnader; 16)

kyrkomötets skrivelse den 23 november 1920, nr 29, angående beredande
av ersättning för utförande av vissa kyrkliga förrättningar;

17) kyrkomötets skrivelse den 28 oktober 1926, nr 15, angående reseersättning
och dagtraktamente åt prästmän m. fl. för inställelse vid frågodagsförrättningar
och prästval;

18) inom ecklesiastikdepartementet år 1925 utarbetat förslag angående
ändrad lydelse av 33 § 2 mom. och 40 § prästvalslagen;

19) kyrkomötets skrivelse den 28 oktober 1929, nr 6, i anledning av
väckt motion örn tillsättning av kyrkoherde var tredje gång utan prov och

Kungl. Maj:ts proposition Nr 154. 23

val genom utnämning av Kungl. Maj:t efter förslag och förord av vederbörande
domkapitel;

20) riksdagens skrivelse den 8 mars 1919, nr 49, rörande viss ändring i
lagen angående tillsättning av prästerliga tjänster;

21) en av Stockholms prästmöte i oktober 1930 gjord framställning örn
förslag till nya bestämmelser i fråga örn prästerliga tjänsters tillsättande;

22) Strängnäs stifts prästmötes framställning den 10 juli 1930 angående
revision av nu gällande lag rörande tillsättning av prästerliga tjänster;

23) en av chefen för ecklesiastikdepartementet den 16 juli 1932 till de
sakkunniga avlåten skrivelse rörande visst förhållande att tagas i beaktande
vid den pågående revideringen av gällande prästvalslag;

24) kyrkomötets skrivelse den 26 augusti 1932, nr 10, rörande viss ändring
av 10 § 1 mom. i lagen angående tillsättning av prästerliga tjänster;
samt

25) domkapitlets i Göteborg skrivelse den 30 november 1932 angående
ändrade bestämmelser rörande tillsättning av prästerliga tjänster i vissa privilegierade
församlingar.

De sakkunniga avgåvo den 31 december 1932 betänkande (statens offentliga
utredningar 1932: 35) med

1) förslag till lag angående tillsättning av prästerliga tjänster;

2) förslag till stadga angående prästval;

3) förslag till kungörelse med vissa föreskrifter angående vad som bör
iakttagas vid ledighet i prästerlig tjänst samt ansökning till sådan tjänst; och

4) förslag till ändrad lydelse av 6 § i lagen örn kyrkofond den 30
augusti 1932.

Över de sakkunnigas betänkande hava samtliga domkapitel, Stockholms
stads konsistorium och hovkonsistoriet avgivit infordrade utlåtanden, därvid
vissa domkapitel överlämnat yttranden från medlemmar av det underlydande
prästerskapet inom vederbörande stift, varjämte domkapitlet i Lund
överlämnat yttranden från de privilegierade församlingarna i Lunds stift.
Vidare hava kammarkollegiet och statskontoret gemensamt ävensom svenska
kyrkans missionsstyrelse fått yttra sig över vissa delar av betänkandet. Slutligen
hava yttranden över betänkandet inhämtats av centralstyrelsen för
allmänna svenska prästföreningen samt av styrelserna för svenska landskommunernas
förbund och svenska stadsförbundet.

Sedan Kungl. Majit härefter genom beslut den 22 september 1933 bemyndigat
mig att för fortsatt beredning av frågan örn ändrade bestämmelser
angående tillsättning av prästerliga tjänster kalla ärkebiskopen E. Eidem
samt biskoparna O. Bergqvist, E. M. Rodhe och N. S. Städener till överläggning
under viss begränsad tid, har jag den 16 och den 17 oktober 1933
haft överläggning i ämnet med Eidem, Bergqvist, Rodhe och Städener.

Det av de sakkunniga utarbetade förslaget till lag angående tillsättning
av prästerliga tjänster har sedermera inom ecklesiastikdepartementet gjorts
till föremål för en överarbetning, varvid i detsamma vidtagits vissa änd -

24

Kungl. Maj.is proposition Nr 154.

ringar, som föranletts av anmärkningar från de i ärendet hörda myndigheterna
eller eljest funnits behövliga. Förslaget till ändrad lydelse av 6 §
i lagen om kyrkofond har jag av skäl, vartill jag i det följande återkommer,
ansett icke böra för närvarande föranleda någon åtgärd. De övriga
förslagen, vilka avse administrativa författningar, torde icke nu böra upptagas
till vidare behandling.

Den väsentligaste av de ändringar, som vid förenämnda inom ecklesiastikdepartementet
verkställda överarbetning vidtagits i de sakkunnigas förslag
till lag angående tillsättning av prästerliga tjänster, hänför sig till den
å förevarande område grundläggande frågan om fördelningen av bestämmanderätten
vid prästtjänsternas tillsättande mellan kyrkostyrelsen och församlingarna.

II. Frågan om fördelningen av bestämmanderätten vid prästtjänsternas
tillsättande mellan kyrkostyrelsen och församlingarna.

Såsom i det föregående omnämnts, hava inom kyrkomötet olika förslag
framförts i syfte att åstadkomma en reformering av det prästerliga befordringssättet.

De sakkunniga. De sakkunniga, vilka underkastat de inom kyrkomötet
föreslagna linjerna en ingående granskning, hava ansett sig icke kunna
förorda någon av dessa linjer. Beträffande den Ekström-Tofftska linjen —
till vilken linje jämväl förutnämnda, av 1920 års kyrkomöte förordade förslag
till ändring av bestämmelserna örn kyrkoherdebefattnings tillsättande
närmast torde kunna hänföras — hava de sakkunniga särskilt framhållit,
att det med hänsyn till de olika förhållandena inom olika pastorat i avseende
å folkmängd, ytvidd och kommunikationer knappast torde vara möjligt
att på ett fullt rättvist och tillfredsställande sätt fastställa de kvot- eller
röstetal, vilka skulle erfordras, för att valet skulle vara utslagsgivande, samt
att de föreslagna bestämmelserna om kvalificerad majoritet och om kvalificerat
deltagande i valet med all säkerhet komme att föranleda till ökad valagitation
med därav följande olägenheter. Med avseende å Leufvén-Rundgrens
linje hava de sakkunniga uttalat, att en reform enligt denna linje
komme att innebära ett icke oväsentligt brytande med den historiska utvecklingen
å förevarande område samt att den risken icke torde vara utesluten,
att i sådana fall, då en kyrkoherdetjänst skulle tillsättas utan att
församlingen haft tillfälle att genom val uttala sig i frågan, den utnämnande
myndigheten komme att fästa alltför stort avseende vid vederbörandes
tjänstålder och formella meriter, under det att andra kvalifikationer av
måhända större betydelse med hänsyn till den ifrågavarande tjänstens behov
icke komme att vinna tillräckligt beaktande.

Att i större eller mindre utsträckning fråntaga församlingarna deras rätt
att genom val medverka vid tillsättning av prästerliga befattningar hava de
sakkunniga följaktligen ansett icke böra ifrågakomma. Enligt det förslag,
de sakkunniga framlagt till lösning av frågan om fördelningen av bestämmanderätten
vid prästtjänsternas tillsättande mellan kyrkostyrelsen och församlingarna,
skall ock församlingens val såsom hittills i regel vara utslags -

25

Kungl. Maj:ts proposition Nr 154.

givande men domkapitlet i vissa undantagsfall kunna hänskjuta frågan om
tjänstens tillsättande till Konungens avgörande.

De av de sakkunniga ifrågasatta stadgandena härutinnan återfinnas i 41
§ i förslaget till lag angående tillsättning av prästerliga tjänster, vilken
paragrafs första moment innehåller huvudregeln, att den, som vid val till
prästerlig tjänst erhållit de flesta rösterna, av domkapitlet skall förses med
fullmakt å tjänsten, under det att däremot i andra och tredje momenten
av samma paragraf närmare angivas de förutsättningar, under vilka frågan
om tjänstens tillsättande skall kunna hänskjutas till Konungens avgörande.
Enligt bestämmelserna i 41 § 2 morn., vilka bestämmelser hava avseende å
såväl kyrkoherde- som komministerstjänster, skall domkapitlet sålunda äga
hänskjuta frågan örn tjänstens tillsättande till Konungens avgörande, därest
domkapitlet skulle finna, antingen att valets utgång så väsentligt avviker
från vad de föreslagnas företräde sinsemellan i förtjänst och skicklighet
bort föranleda, att utgången måste anses innebära en uppenbar orättvisa mot
någon av dem, samt att tillika denna avvikelse icke kan anses skäligen betingad
av tjänstens särskilda behov, eller ock att valet ovidkommande hänsyn
uppenbart inverkat på utgången av detsamma; och skall Konungen
därvid äga att till tjänsten utnämna en av de å förslaget uppförda. Enligt
41 § 3 morn., vilket moment avser allenast kyrkoherdebefattningar, skall
domkapitlet vidare hänskjuta frågan om tjänstens tillsättande till Konungens
avgörande, därest domkapitlet skulle finna, att valet på grund av ringa
deltagande däri eller stor röstsplittring icke kan anses vara ett samlat uttryck
för församlingens vilja; och skall Konungen i dylika fall äga att till
tjänsten utnämna antingen en av de å förslaget uppförda eller ock, utan
hinder av eljest gällande stiftsband, annan till kyrkoherdetjänst behörig
präst, vilken såsom sökande anmält sig hos Konungen. Innan domkapitlet
fattar beslut i anledning av uppkommen fråga att enligt 41 § 2 eller 3
mom. till Konungen hänskjuta avgörandet beträffande tjänstens tillsättande,
skall domkapitlet bereda församlingen tillfälle att genom kyrkofullmäktige
eller, där kyrkofullmäktige icke finnas eller icke utsetts enbart för den eller
de församlingar, tjänsten omfattar, genom vederbörande kyrkoråd avgiva
yttrande i frågan. Har domkapitlet beslutat hänskjuta frågan örn tjänstens
tillsättande till Konungens avgörande, skall det åligga domkapitlet att till
Konungen insända, förutom samtliga ansöknings- och valhandlingar samt
förslagsprotokoll, jämväl det yttrande, som må hava avgivits av vederbörande
kyrkofullmäktige eller kyrkoråd, ävensom att vid insändandet av
nämnda handlingar närmare angiva de skäl, vilka föranlett domkapitlet att
till Konungens avgörande hänskjuta frågan örn tjänstens tillsättande.

Myndigheternas yttranden. I de avgivna yttrandena hava starka betänkligheter
uttalats mot en lösning av prästvalsfrågan i den riktning, de sakkunniga
föreslagit. Det har sålunda ansetts mindre lämpligt, att det skulle
ankomma på domkapitlet att pröva, huruvida vid valet förekommit omständigheter,
som kunde föranleda, att frågan örn tjänstens tillsättande hänskötes
till Konungens avgörande. Det har framhållits, att en dylik prövningsrätt
för domkapitlen komme att bliva av en mycket ömtålig och grannlaga
natur och att dess handhavande komme att i olika hänseenden vara förenat
med stora vanskligheter. Farhågor hava även uttalats för att en reform i

26

Kungl. Maj:ts proposition Nr 154.

den riktning, de sakkunniga ifrågasatt, komme att medföra en viss osäkerhet
för såväl församlingarna som de sökande, vilken osäkerhet kunde
komma att leda till irritation på båda hållen och därjämte äventyra det
goda samarbetet mellan församlingarna och domkapitlen. Uttalanden, däri
erkännande givits åt själva tankegången i de sakkunnigas förslag, hava visserligen
ej saknats, men har man dock i allmänhet hållit före, att från såväl
domkapitlens som prästerskapets och församlingarnas sida måste krävas
klarare och mera bestämda regler för prästtjänsternas tillsättande än vad
de sakkunniga föreslagit. I sådant syfte hava vissa av de hörda myndigheterna
förordat en reform enligt Leufvén-Rundgrens linje, medan däremot
i andra yttranden gjorts gällande, att en lösning av prästvalsfrågan borde
sökas i den riktning, som innefattades i Ekström-Toffts linje. Emellertid
hava även nya förslag framförts i syfte att åstadkomma en reformering av
det prästerliga befordringssättet. Sålunda har domkapitlet i Linköping hemställt,
att som grundval för en reformerad lagstiftning i ämnet måtte läggas
en bestämmelse av innebörd, att var tredje gång kyrkoherde skulle tillsättas
i ett pastorat, tillsättningen skulle ske på det sätt, att sedan förslag blivit
upprättat och val ägt rum, Konungen skulle äga att till tjänsten utnämna
antingen en av de å förslaget uppförda eller ock, utan hinder av eljest gällande
stiftsband, annan till kyrkoherdetjänst behörig präst, vilken såsom
sökande anmält sig hos Konungen. Ett liknande förslag har jämväl framställts
av domkapitlet i Lund. Enligt detta förslag borde var tredje eller
fjärde gång kyrkoherdetjänst bleve ledig valet icke uteslutande utgöra
grunden till utnämningen, utan fullmakt av domkapitlet utfärdas för den,
som enligt domkapitlets förmenande vore därtill mest förtjänt, därvid möjlighet
även borde lämnas för extra sökande att anmäla sig hos domkapitlet.
Över domkapitlets beslut borde besvär kunna anföras hos Kungl. Majit och
Kungl. Majit i sådant fall kunna till tjänsten utnämna en av dem, bland
vilka domkapitlet haft att välja.

Departementschefen. Såsom framgår av vad nu i korthet anförts rörande
de sakkunnigas förslag och de däröver avgivna yttrandena, råda alltjämt
olika meningar beträffande lämpligaste sättet att åstadkomma en tillfredsställande
lösning av frågan örn en reformering av det prästerliga befordringssättet.
Med hänsyn härtill kunde det måhända med ett visst fog göras
gällande, att frågan icke ännu vore mogen för sin lösning och att densamma
följaktligen icke nu borde upptagas till avgörande. Å andra sidan
lärer det dock icke kunna förnekas, att den i 1910 års prästvalslag stadgade
ordningen för prästtjänsternas tillsättande är behäftad med allvarliga
brister, som det måste anses angeläget att snarast möjligt avhjälpa. Att
de nu gällande bestämmelserna å förevarande område i tillämpningen icke
lett till ett för prästerskapet tillfredsställande resultat, har jämväl framgått
av vissa av de sakkunniga verkställda statistiska utredningar, vilka oförtydbart
giva vid handen, att det nuvarande systemet för tillsättning av pras -

27

Kungl. Maj:ts proposition Nr 154.

terliga tjänster icke är ägnat att bereda prästerna någon säkerhet till befordran
efter skicklighet och förtjänst. Vad särskilt beträffar befordran till
kyrkoherdetjänst, hava de sakkunniga med stöd av berörda statistiska utredningar
framhållit, att denna synes försiggå synnerligen ojämnt. Åtskilliga
hava erhållit sådan befordran ganska kort tid efter prästvigningen,
under det att många fått vänta därpå alltför länge, varjämte ett icke obetydligt
antal präster med en tjänstålder av 20 år eller däröver icke vunnit
befordran till kyrkoherdetjänst, oaktat de vid ett eller flera tillfällen varit
uppförda i första rummet å förslag till dylik tjänst. Beträffande den närmare
anledningen till berörda ojämnhet i befordran till kyrkoherdetjänst
hava de sakkunniga framhållit, att denna till väsentlig del måste bero på,
att församlingarna vid val av kyrkoherde i betydande utsträckning frångått
den ordning, i vilken de sökande varit uppförda å förslaget, samt att församlingarna
därvid i talrika fall underlåtit att taga skälig hänsyn till de
föreslagnas företräde sinsemellan i förtjänst och skicklighet. De sakkunniga
hava i samband härmed ytterligare anmärkt, att den omständigheten, att
församlingarna i nämnda utsträckning frångått den av domkapitlet bestämda
ordningen mellan de föreslagna, även lärer få anses giva vid handen, att
kyrkans intresse av, att vid tillsättande av krävande tjänster de därför
lämpligaste krafter må komma i åtanke, i många fall icke blivit vederbörligen
tillgodosett. Det låter sig nog ej heller förneka, att de för tillsättningen
av andra tjänster grundlagsfästa befordringsgrunderna, förtjänst och
skicklighet, i talrika fall icke komma till sin rätt vid prästvalen. I alltför
många fall äro helt andra synpunkter, i vissa fall mindre tilltalande
sådana, de för valets utgång avgörande. Det torde sålunda dessvärre icke
vara någon sällsynt företeelse, att under den mer eller mindre intensiva
agitation, som ofta föregår ett prästval, ogrundade rykten om vederbörande
prästers förhållanden i ena eller andra hänseendet spridas och vinna tilltro
bland församlingens medlemmar. Icke heller torde det saknas exempel på,
hurusom under vissa förhållanden även politiska synpunkter kunna inverka
på valets utgång. Att ovidkommande synpunkter av olika slag sålunda
kunna på ett avgörande sätt spela in vid prästvalen, måste uppenbarligen
betecknas som ett allvarligt missförhållande, som icke blott inverkar menligt
på prästtjänsternas tillsättande utan även verkar därhän, att prästvalen
ej sällan komma att äga rum under mindre värdiga former, än som med
hänsyn till dessa valförrättningars innebörd och betydelse måste anses önskvärt.
Slutligen synes det icke kunna bortses därifrån, att 1910 års prästvalslag
lämnar för liten möjlighet till befordran för vissa kategorier prästmän,
såsom pastorer vid de svenska församlingarna i utlandet, sjömanspräster,
svenska kyrkans missionärer, predikanter vid vissa anstalter samt
docenter vid de teologiska fakulteterna. Dessa innehava övergångsplatser
och yttre omständigheter lägga ofta hinder i vägen för dem att med utsikt
till framgång konkurrera med andra sökande vid prästval. Med hänsyn

28

Kungl. Maj:ts proposition Nr 154.

till de avsevärda olägenheter, som sålunda i olika hänseenden äro förenade
med det nuvarande systemet för tillsättning av prästerliga tjänster, har det
synts mig, att frågan örn en reformering av det prästerliga befordringssättet
icke längre bör undanskjutas, och har jag på grund härav ansett
mig böra upptaga frågan till behandling samt framställa förslag i ämnet.

Såsom framgår av den förut lämnade redogörelsen för de sakkunnigas
förslag, hava de sakkunniga ifrågasatt en reformering av det prästerliga
befordringssättet såväl i vad det avser reglerna för tillsättande av kyrkoherdebefattningar
som ock, ehuru i mera begränsad omfattning, i vad det
avser bestämmelserna för tillsättning av komministerstjänster. Beträffande
sistnämnda slag av prästtjänster intaga de emellertid i viss mån en annan
ställning än kyrkoherdetjänsterna, ett förhållande som även funnit uttryck
däri, att någon rätt att kalla fjärde provpredikant vid dem ej är medgiven.
De sakkunniga hava ock själva med stöd av förut omnämnda statistiska
utredningar framhållit, att befordran till komministerstjänst syntes
försiggå tämligen jämnt och snabbt samt att behovet av en prästvalsreform
icke syntes vara lika framträdande i fråga örn komministerstjänsterna
som beträffande kyrkoherdebefattningarna. Då en reform i bestämmelserna
för tillsättande av komministerstjänster sålunda icke torde vara påkallad av
något mera trängande behov, har jag ansett, att man åtminstone för närvarande
bör inskränka sig till en reformering av reglerna för tillsättande
av kyrkoherdetjänster.

Vad angår de förslag till reformering av det prästerliga befordringssättet,
vilka pläga benämnas Ekström—Toffts linje och Leufvén—Rundgrens linje,
framgår av såväl de inom kyrkomötet förda förhandlingarna i ämnet som
den offentliga diskussionen i övrigt i denna fråga, att inom för frågans lösning
intresserade kretsar meningarna väga tämligen jämnt vid valet mellan
dessa båda linjer ävensom att de, vilka ansluta sig till endera linjen,
i allmänhet synnerligen bestämt motsätta sig en reform enligt den
andra linjen. Redan det betydande motstånd, varmed en reform enligt
någon av dessa linjer sålunda bomme att mötas, torde tala mot, att
vare sig den ena eller den andra linjen lägges till grund för en ny
lagstiftning å förevarande område. Även oavsett nu berörda förhållande
torde emellertid vägande invändningar kunna framställas mot såväl den
Ekström—Tofftska som den Leufvén—Rundgrenska linjen. Beträffande de
skäl, som sålunda kunna andragas mot ifrågavarande båda linjer, anser jag
mig i huvudsak kunna instämma i vad de sakkunniga härutinnan anfört.
Vidkommande den Ekström—Tofftska linjen synes mig emellertid, utöver
vad de sakkunniga anfört, mot denna linje ytterligare kunna särskilt anmärkas,
att de många bestämmelserna örn kvalificerade majoriteter och minoriteter
äro ägnade att för väljarna försvåra överblicken över valställningen och
därigenom lätt kunna framkalla obehöriga valmanövrer och valkupper,
vilket uppenbarligen måste anses som en betänklig olägenhet.

29

Kungl. Maj:ts proposition Nr 154.

Om jag sålunda i likhet med de sakkunniga icke kunnat ansluta mig till
vare sig den Ekström—Tofftska eller den Leufvén—Rundgrenska linjen, har
jag emellertid å andra sidan icke heller ansett mig kunna biträda det förslag,
de sakkunniga framlagt till lösning av frågan örn fördelningen av bestämmanderätten
vid kyrkoherdetjänsternas tillsättande mellan kyrkostyrelsen
och församlingarna. Beträffande detta förslag delar jag de betänkligheter mot
detsamma, vilka kommit till uttryck i myndigheternas yttranden. Över
huvud taget finner jag det mindre lämpligt, att den viktiga frågan, huruvida
församlingens val skall vara avgörande eller ej, skulle vara beroende
på domkapitlets prövning i de särskilda fallen. Då det gäller att närmare
fastställa gränsen mellan kyrkostyrelsens och församlingarnas befogenheter
vid kyrkoherdetjänsternas tillsättande, synes det mig fastmera vara av synnerlig
vikt att äga tillgång till klara och tydliga normer, vilka på ett fullt objektivt
sätt angiva grunden för fördelningen av bestämmanderätten härutinnan
mellan kyrkostyrelsen och församlingarna.

Ur denna synpunkt hava de i det föregående omnämnda reformförslag,
vilka framförts av domkapitlen i Linköping och Lund, synts mig äga ett
avgjort företräde framför de sakkunnigas förslag. Berörda av domkapitlen
i Linköping och Lund framställda förslag förete visserligen i avseende å
den närmare utformningen vissa skiljaktigheter sinsemellan men gå emellertid
båda ut på, att vid tillsättning av kyrkoherdetjänst församlingens val
icke alltid skall hava avgörande betydelse utan att vid vissa, periodiskt återkommande
tillfällen tjänstens tillsättande i sista hand skall ankomma på
kyrkostyrelsen — Konungen eller domkapitlet — som därvid skall äga
utnämna även någon annan än den, som vid valet erhållit högsta röstetalet.

Genom en reformering i denna riktning av bestämmelserna för kyrkoherdetjänsternas
tillsättande komme kyrkostyrelsen att erhålla ett större inflytande
vid dessa tjänsters tillsättande, än vad nu är förhållandet. Enligt 1910 års
prästvalslag är ju församlingens val ovillkorligt avgörande i de fall, då valet
endast gäller de präster, som efter ansökning i vanlig ordning blivit av domkapitlet
uppförda på förslag till tjänsten, d. v. s. i alla de fall, då den regelbundna
befordringsordningen skall tillämpas. Allenast i de fall, då fjärde
provpredikant varit under omröstning vid valet, skall enligt 1910 års prästvalslag
tjänsten tillsättas av Konungen. Att det inflytande vid kyrkoherdetjänsternas
tillsättande, som sålunda för närvarande tillkommer kyrkostyrelsen,
är alltför ringa, torde icke kunna med fog bestridas. Kyrkostyrelsens
inflytande i berörda hänseende var också väsentligt större, innan genom 1910
års prästvalslag den gamla skillnaden mellan konsistoriella och regala gäll ännu
blivit upphävd. Endast i de konsistoriella pastoraten var sålunda såsom nu församlingens
val avgörande, så snart fjärde provpredikant ej kallats, under det att
däremot i de regala gallen utnämningsrätten alltid tillkom Konungen, oav -

30

Kungl. Maj:ts proposition Nr 154.

sett huruvida fjärde provpredikant vid valet varit under omröstning eller ej.
Berörda på historisk mark framvuxna skillnad mellan konsistoriella och
regala gäll var otvivelaktigt av stor betydelse för prästernas befordringsförhållanden,
i det att den mången gång beredde Konungen tillfälle att korrigera
olämpliga val av församlingarna och särskilt att låta dugliga och nitiska
präster, som utan skäl gång efter annan blivit tillbakasätta av församlingarna,
erhålla välbehövlig och välförtjänt befordran. Att skillnaden
mellan konsistoriella och regala gäll, oaktat de fördelar densamma sålunda
innebar med hänsyn till rättvis befordran för prästerskapet, likväl upphävdes
i samband med 1910 års prästvalslagstiftning, torde huvudsakligen hava
berott på, att det ansågs mindre befogat, att vissa församlingar av denna
anledning skulle vara i sämre ställning än de övriga i fråga örn rätten att
inverka på utseendet av sina präster. Genom en reform i huvudsaklig
överensstämmelse med de förslag, som nu framförts av domkapitlen i Linköping
och Lund, bomme man emellertid att, med undvikande av berörda
olägenhet, återvinna de fördelar, som ur synpunkten av prästernas befordringstrygghet
voro förenade med den äldre ordningen med konsistoriella
och regala gäll.

En reform i denna riktning komme därjämte att stå i god överensstämmelse
med de principer, som så nyligen som åren 1920 och 1921 blivit
godtagna av Kungl. Maj:t, riksdagen och kyrkomötet, med avseende å förfarandet
vid tillsättning av kyrkoherdetjänster i förutvarande patronella
pastorat. Såsom tidigare omnämnts, skall sålunda enligt lagen den 3 juni
1921 örn upphävande av patronatsrätt kyrkoherdetjänst, som enligt äldre
rätt tillsatts i patronell ordning, tillsättas av Konungen, sedan förslag och
val i vanlig ordning föregått. På sätt jag i det föregående framhållit, infördes
berörda tillsättningsförfarande på initiativ av 1920 års kyrkomöte
i syfte att motverka de olägenheter, som äro förenade med den för närvarande
i allmänhet gällande ordningen för tillsättning av prästerliga tjänster.
Beträffande den ståndpunkt, som 1921 års riksdag intog till det av kyrkomötet
sålunda föreslagna tillsättningsförfarandet, anser jag mig böra i detta
sammanhang ytterligare erinra örn, hurusom första lagutskottet i sitt av
riksdagen godkända utlåtande i ämnet yttrade, bland annat, att utskottet,
som icke ansåge, att det borde uppställas någon oeftergivlig fordran på enahanda
ordning för tillsättning av alla prästerliga tjänster, ville framhålla,
att ett återupplivande i den av kyrkomötet föreslagna formen av de regala
gallen icke komme att sakna sitt värde i vissa fall.

Såsom förut omnämnts, tillsattes år 1920 kyrkoherde i 110 pastorat i patronell
ordning, och voro 29 av dessa 110 pastorat alternativt patronella.
Under det att flertalet av de patronella pastoraten, eller 81 pastorat, genom
lagen örn upphävande av patronatsrätt blevo helt regala, blevo däremot berörda
29 pastorat, vilka voro alternativt patronella, till följd av bestämmelserna
i nämnda lag alternativt regala. Av dessa 29 pastorat tillsättas så -

31

Kungl. Maj:ts proposition Kr 154.

lunda enligt lagen om upphävande av patronatsrätt 27 av Konungen vid
varannan ledighet, 1 (Allerum och Fleninge) av Konungen vid två ledigheter
av tre och 1 (Kropp och Mörarp) av Konungen vid tre ledigheter av
fyra. Beträffande verkningarna i praktiken av de bestämmelser angående
tillsättande av kyrkoherdebefattning, som meddelats i lagen örn upphävande
av patronatsrätt, har domkapitlet i Lund, inom vars ämbetsområde ett fyrtiotal
förutvarande patronella pastorat, däribland ett tjugutal förutvarande alternativt
patronella pastorat, äro belägna, vitsordat, att ifrågavarande bestämmelser
fungerat på ett tillfredsställande sätt, i det att, oaktat församlingens val i
de flesta fall faktiskt fått vara avgörande vid utnämningsrättens utövande,
berörda bestämmelser likväl verkat i utjämnande riktning med avseende å
prästerskapets befordran.

Med hänsyn till vad sålunda anförts har jag ansett mig böra förorda en
lösning av prästvalsfrågan i huvudsaklig överensstämmelse med de förslag
i ämnet, som framförts av domkapitlen i Linköping och Lund.

I avseende å den närmare utformningen av en lagstiftning i denna riktning
framställer sig till en början den frågan, i vilken omfattning det slutliga
avgörandet vid tillsättande av kyrkoherdetjänst bör förbehållas kyrkostyrelsen.
Beträffande denna fråga har, såsom förut nämnts, domkapitlet i
Linköping föreslagit, att var tredje gång kyrkoherde skulle tillsättas i ett
pastorat, tillsättningen skulle ankomma på kyrkostyrelsen, under det att
domkapitlet i Lund ifrågasatt, att utnämningsrätten skulle tillkomma kyrkostyrelsen
var tredje eller fjärde gång tjänsten bleve ledig. Vad man här
bör eftersträva är uppenbarligen en anordning, som, utan att alltför mycket
inkräkta på församlingarnas valrätt, är ägnad att innebära en viss säkerhet
för, att dugande och förtjänta präster icke skola nödgas på grund av mer
eller mindre tillfälliga omständigheter gå miste örn vederbörlig befordran.
Med avseende å frågan, i vilken omfattning utnämningsrätten bör tillkomma
kyrkostyrelsen, gäller det därför att tillse, å ena sidan att icke åt kyrkostyrelsen
inrymmes större inflytande än som påkallas av angivna syfte, men å
andra sidan att kyrkostyrelsens inflytande icke heller begränsas så snävt,
att berörda syfte förfelas. Vid prövning ur nu angivna synpunkter av de
olika möjligheter, som härvid kunna erbjuda sig, har jag stannat för den
meningen, att utnämningsrätten bör tillkomma kyrkostyrelsen var tredje
gång tjänsten skall tillsättas.

Vidkommande härefter frågan, åt vilken myndighet utnämningsrätten bör
uppdragas i de fall, då det slutliga avgörandet vid tillsättande av kyrkoherdetjänst
skall ankomma på kyrkostyrelsen, har domkapitlet i Linköping
ansett utnämningsrätten böra tillkomma Konungen, medan däremot domkapitlet
i Lund ansett, att utnämningsrätten i första hand bör uppdragas
åt domkapitlet. Även om vissa skäl kunna anföras till stöd för en sådan
anordning som den av domkapitlet i Lund sålunda föreslagna, torde det
dock få anses vara mindre lämpligt, att den myndighet, som har att upp -

32

Kungl. Maj:ts proposition Nr 154.

göra förslag till tjänstens besättande, tillika skulle hava att, sedan valet
ägt rum, träffa det slutliga avgörandet i fråga om tjänstens tillsättande.
I likhet med domkapitlet i Linköping har jag därför ansett, att utnämningsrätten
lämpligen bör uppdragas åt Kungl. Maj:t.

En reformering i nu angivna riktning av bestämmelserna för kyrkoherdetjänsternas
tillsättande komme visserligen att innebära en del avvikelser från
de regler, som gälla enligt 1910 års prästvalslag, men å andra sidan komme
emellertid en dylik reform även att i flera avseenden stå i överensstämmelse
med de allmänna grunder, på vilka denna lag vilar. Till att börja
med skall sålunda vid två ledigheter av tre församlingens val såsom hittills
fortfarande hava avgörande betydelse, så snart fjärde provpredikant ej
kallats. Men även i de fall, då vid var tredje ledighet församlingens val
icke skall vara avgörande, står det föreslagna nya tillsättningsförfarandet i
åtskilliga avseenden i överensstämmelse med den i 1910 års prästvalslag
stadgade ordningen för tillsättande av kyrkoherdebefattning. Tjänsten skall
sålunda i vanlig ordning anslås ledig till ansökning, domkapitlet skall upprätta
förslag, församlingen skall, efter det de å förslaget uppförda avlagt
predikoprov, tillfrågas, huruvida den vill kalla fjärde provpredikant, varefter,
därest sådan i föreskriven ordning kallas och sedan han av domkapitlet
uppförts å förslaget och provpredikat, val skall äga rum. Först därefter
skola de nya reglerna gripa in. Då enligt prästvalslagen i alla de
tämligen ofta förekommande fall, där fjärde provpredikant varit under omröstning,
församlingens val icke är avgörande utan utnämningsrätten förbehållits
Kungl. Maj:t, torde det icke vara ägnat att väcka betänkligheter, att
denna i prästvalslagen redan förekommande princip örn utnämningsrättens
överlämnande till Kungl. Majit erhåller en mera vidsträckt användning.
Det är nämligen alldeles givet, att vid utnämningsrättens utövande stort avseende
alltid måste fästas vid den anslutning, som någon av de å förslaget
uppförda kan hava vunnit vid församlingsvalet.

Såsom nyss nämndes, har enligt 1910 års prästvalslag utnämningsrätten
förbehållits Kungl. Majit i sådana fall, då vid val till kyrkoherdetjänst
fjärde provpredikant varit under omröstning. De i prästvalslagen meddelade
reglerna för Kungl. Majits utövande av utnämningsrätten, vilka
regler återfinnas i 41 § 2 och 3 morn., äro följande: Har någon av de å
förslaget uppförda vid valet erhållit mer än hälften av de avgivna rösterna
och har tillika minst en femtedel av de röstberättigade deltagit i valet, äger
enligt 41 § 2 mom. Kungl. Majit rätt att utnämna någon av de å förslaget
uppförda. Har icke någon av dessa erhållit angivna röstövervikt eller har
antalet i valet deltagande icke uppgått till en femtedel av de röstberättigade,
äger däremot enligt 41 § 3 mom. Kungl. Majit utnämna antingen en av
de å förslaget uppförda eller ock någon till tjänsten behörig präst, som
jämlikt 43 § anmält sig såsom sökande hos Kungl. Majit.

I enlighet med de riktlinjer, jag i det föregående angivit för en reforme -

33

Kungl. Maj-''ts proposition Nr 154.

ring av det prästerliga befordringssättet, har i 41 § 4 mom. i det inom ecklesiastikdepartementet
omarbetade förslaget till lag angående tillsättning av
prästerliga tjänster införts ett stadgande av innehåll, att, oavsett örn vid
val till kyrkoherdetjänst fjärde provpredikant varit under omröstning eller
ej, sådan tjänst skall var tredje gång densamma är ledig tillsättas av Konungen.
Beträffande omfattningen av Kungl. Maj:ts utnämningsrätt i nu berörda
fall har jag ansett, att Kungl. Majit vid utnämningen icke bör vara
inskränkt till det upprättade förslaget, utan att, såsom förhållandet är i de
fall som avses i 41 § 3 morn., Kungl. Majit bör äga att till tjänsten utnämna
antingen en av de å förslaget uppförda eller ock någon till tjänsten
behörig präst, som jämlikt 43 § anmält sig såsom sökande hos Kungl. Majit.

De nuvarande reglerna i 43 § angående extra ansökningsrätt äro följande:
Jämlikt 43 § 1 mom. må kyrkoherdetjänst inom vilket stift som helst kunna
utom förslag hos Konungen sökas av vissa utomlands tjänstgörande präster
ävensom vissa fångpredikanter. Enligt 43 § 2 mom. må Konungen därjämte
i särskilt fall förunna dylik ansökningsrätt åt präst av framstående
förtjänst. Rätt att utom förslag hos Konungen söka kyrkoherdetjänst inom
Härnösands eller Luleå stift tillkommer slutligen enligt 43 § 3 mom. präst,
som tillhör Luleå stift och under viss tid tjänstgjort inom stiftets finsktalande
församlingar. Den extra ansökningsrätten är sålunda enligt de nuvarande
reglerna i 43 § ganska begränsad. Då fråga är örn kyrkoherdetjänst,
som enligt äldre rätt tillsatts i patronell ordning, äger däremot enligt lagen
om upphävande av patronatsrätt vilken präst som helst, som är till kyrkoherdetjänst
behörig, rätt att utan hinder av eljest gällande stiftsband anmäla
sig såsom sökande hos Konungen.

Beträffande frågan, huru den extra ansökningsrätten bör regleras i samband
med en ny lagstiftning å förevarande område, har domkapitlet i Linköping
anslutit sig till den ståndpunkt, som kommit till uttryck i lagen örn
upphävande av patronatsrätt, varemot domkapitlet i Lund ifrågasatt, att
extra ansökningsrätt endast skulle tillkomma prästerskapet inom vederbörande
stift. Att medgiva extra ansökningsrätt i den synnerligen vidsträckta
omfattning, som skett i lagen örn upphävande av patronatsrätt, har icke
synts mig tillrådligt, utan har jag i förevarande hänseende ansett mig böra
i huvudsak ansluta mig till den mening, varåt domkapitlet i Lund givit
uttryck. I sådana fall, då enligt 3 § befordringsrätt till prästerlig tjänst
står öppen för hela rikets prästerskap eller präst eljest äger vidsträcktare
befordringsrätt än som med hänsyn till stiftsbandet i allmänhet är medgiven,
torde emellertid även extra ansökningsrätt böra vara i motsvarande
omfattning tillåten, och torde jämväl såsom hittills Konungen böra äga befogenhet
att i särskilt fall förunna dylik ansökningsrätt åt präst av framstående
förtjänst. Jämte det de nuvarande bestämmelserna i 43 § 1 och 3
mom. uteslutits men bestämmelsen i 43 § 2 mom. bibehållits i sak oförändrad,
har därför i 4.3 § 1 mom. införts ett stadgande av innehåll, att

Bihang till riksdagens •protokoll 1934. 1 sami. Nr 154. 3

34

Kungl. Maj:ts proposition Nr 154.

kyrkoherdetjänst må kunna utom förslag hos Konungen sökas av präst,
som enligt 3 § äger befordringsrätt till tjänsten. Att genom detta stadgande
de kategorier prästmän, vilka omförmälas i de nuvarande bestämmelserna
i 43 § 1 och 3 morn., bibehållas vid sin hittillsvarande extra ansökningsrätt,
framgår av en jämförelse mellan berörda stadgande och 3 § 3
och 4 morn., av vilka moment det sistnämnda, på sätt i det följande kommer
att närmare beröras, underkastats viss omarbetning.

Då någon jämlikt 43 § anmäler sig såsom sökande hos Kungl. Maj:t,
torde det vara lämpligt, att yttrande i ärendet infordras från domkapitlet.
En föreskrift härom har införts i 42 §. I samband härmed hava i anledning
av de ändringar, som vidtagits i 41 §, vissa av de sakkunniga föreslagna
bestämmelser i 42 § uteslutits.

För bestämmandet av den ordning, i vilken det i 41 § 4 mom. angivna
nya tillsättningsförfarandet skall vinna tillämpning, torde domkapitlen lämpligen
böra, vart inom sitt stift, medelst lottning fördela kyrkoherdetjänsterna
inom stiftet i tre så långt möjligt jämnstora, med nr 1, 2 och 3 betecknade
grupper; och torde stadgandet i 41 § 4 mom. böra första gången tillämpas
beträffande kyrkoherdetjänst, som hänförts till gruppen nr 1, första gången
densamma efter den nya lagens ikraftträdande varder ledig, men beträffande
kyrkoherdetjänst, som hänförts till gruppen nr 2 eller till gruppen nr 3,
först andra, respektive tredje gången densamma efter lagens ikraftträdande
varder ledig. Därest sedermera genom förändring i den kyrkliga indelningen
pastorat varder nybildat, torde det böra ankomma på Kungl. Majit att
bestämma, i vilken ordning stadgandet i 41 § 4 mom. skall vinna tillämpning
å kyrkoherdetjänsten i det nybildade pastoratet. Föreskrifter i sålunda
angiven riktning hava intagits bland slutbestämmelserna.

För såvitt de nu föreslagna förändringarna med avseende å kyrkoherdetjänsternas
tillsättande genomföras, synes tillräcklig anledning ej föreligga
att längre låta de förutvarande patronella församlingarna intaga en särskild
ställning, utan torde beträffande tillsättning av kyrkoherdetjänst i sådan
församling därefter böra gälla vad i allmänhet är stadgat. Den av de sakkunniga
föreslagna slutbestämmelsen örn upphävande av vissa stadganden.
i lagen örn upphävande av patronatsrätt har därför bibehållits.

III. Särskilda frågor. — Detaljanmärkningar till förslaget till lag
angående tillsättning av prästerliga tjänster.

Vid sidan av den stora huvudfrågan örn fördelningen av bestämmanderätten
vid prästtjänsternas tillsättande mellan kyrkostyrelsen och församlingarna
hava de sakkunniga även haft att taga i övervägande åtskilliga
mera speciella spörsmål av större eller mindre betydelse. Bland de
mera betydelsefulla av dessa spörsmål må särskilt nämnas frågorna örn

35

Kungl. Maj:ts proposition Nr 154.

tillsättningen, av domprostbefattningar, om utvidgad befordringsrätt för
vissa i utlandet verksamma präster, örn rätten till fullmaktsröstning vid
prästval, örn frågodags- och valförrättnings hållande i skilda lokaler och
örn resekostnads- och traktamentsersättning åt valförrättare m. fl. De särskilda
anordningar, som i dessa hänseenden föreslagits av de sakkunniga,
hava i allmänhet gillats av samtliga de hörda myndigheterna. De sakkunnigas
förslag i berörda frågor hava också i allt väsentligt synts mig
lämpliga och väl ägnade att upptagas i en ny lagstiftning å förevarande
område. Med hänsyn till den ingående behandling, de sakkunniga ägnat
ifrågavarande spörsmål, har jag emellertid icke funnit nödigt att utförligare
uppehålla mig vid desamma, utan kommer jag i det följande att
närmare beröra dessa frågor allenast i den mån de föreslagna bestämmelserna
föranlett invändningar från myndigheter eller sammanslutningar,
som yttrat sig i ärendet, eller eljest givit anledning till erinringar från
min sida; i övrigt hänvisas till motiveringen i de sakkunnigas betänkande.

I avseende å de särskilda bestämmelserna i förslaget till lag angående
tillsättning av prästerliga tjänster torde böra framhållas följande.

3 %.

I 3 § 1 mom. hava de sakkunniga ifrågasatt viss ändring av redaktionell
natur, vilken ändring föranletts därav, att de sakkunniga föreslagit,
att predikoproven skulle bliva fakultativa, och med hänsyn därtill ansett
benämningen fjärde provpredikant icke vidare böra bibehållas. Liknande
ändringar hava givetvis ifrågasatts även i samtliga övriga paragrafer,
beträffande vilka anledning därtill förekommit. Såsom i det följande kommer
att närmare beröras, har jag emellertid icke ansett mig böra biträda
de sakkunnigas förslag, att predikoproven skulle bliva fakultativa, och
har jag i följd därav jämväl saknat anledning att vidtaga angivna ändringar
av redaktionell natur. Även örn, på sätt de sakkunniga tillika anmärkt,
benämningen fjärde provpredikant måste anses vara mindre egentlig
med avseende å sådana fall, då det av domkapitlet uppgjorda förslaget
upptager endast en eller två sökande, synes mig detta förhållande
vara av mindre betydelse i jämförelse med de fördelar, som ur praktisk
synpunkt äro förenade med ett bibehållande av ifrågavarande sedan gammalt
hävdvunna benämning.

I 3 § 4 mom. hava de sakkunniga infört en bestämmelse av innehåll, att
präst, som under minst åtta år varit anställd i svenska kyrkans missionsstyrelses
tjänst såsom sjömanspräst eller eljest för verksamhet bland svenskar
i utlandet eller under angivna tid varit anställd såsom pastor vid
svensk församling i utlandet, för vilken kyrkoordning blivit av Konungen
fastställd, eller ock under sammanlagt minst åtta år tjänstgjort i flera
av nu nämnda befattningar, skall äga befordringsrätt till ordinarie prästerlig
tjänst inom vilket stift som helst, varjämte föreskrivits, att, då så -

36 Kungl. Maj.ts proposition Nr 154.

dan präst vunnit befordran till kyrkoherdetjänst, omförmälda rätt för
honom upphört.

Beträffande detta moment hava svenska kyrkans missionsstyrelse och
centralstyrelsen för allmänna svenska prästföreningen hemställt, att den
förmån, varom här är fråga, måtte utsträckas att omfatta jämväl i missionsstyrelsens
tjänst anställda missionärer. Vidare har missionsstyrelsen
ifrågasatt, att berörda förmån även borde tillerkännas hos missionsstyrelsen
anställda prästerliga sekreterare. Slutligen har ett domkapitel
föreslagit sådan ändring i förevarande moment, att så snart utlandspräst
vunnit befordran till ordinarie prästerlig tjänst — vare sig
kyrkoherdetjänst eller komministerstjänst — hans rätt att söka prästerlig
tjänst inom vilket stift som helst skulle upphöra.

Såsom missionsstyrelsen och prästföreningens centralstyrelse föreslagit,
torde de i missionsstyrelsens tjänst anställda missionärerna böra i det hänseende,
varom här är fråga, likställas med de övriga utlandsprästerna. Då
vidare de i 43 § i gällande prästvalslag omförmälda fångpredikanterna för
närvarande äro i fråga örn extra ansökningsrätt likställda med utlandsprästerna,
har det därjämte synts mig skäligt, att även sagda fångpredikanter
komma i åtnjutande av sådan utvidgad befordringsrätt som utlandsprästerna.
3 § 4 mom. har i enlighet härmed omarbetats, därvid jämväl
tagits hänsyn till att den kyrkliga sjömansvården och diasporaverksamheten
numera omhändertagits av svenska kyrkans sjömansvårdsstyrelse.
Vad beträffar de övriga ändringsförslagen, har jag icke funnit skäl
att biträda desamma.

6 $.

Ett domkapitel har föreslagit sådan förändring i 6 § 2 morn., att den
tid kyrkoherde skall hava innehaft sin befattning, innan han må på grund
av egen ansökning uppföras på förslag till annan prästerlig tjänst, skall
nedsättas från fem år till tre år. I likhet med de sakkunniga, vilka i anledning
av vissa framställningar från kyrkomötets sida yttrat sig i denna
fråga, anser jag emellertid vägande skäl tala mot en lagändring i dylik
riktning. Särskilt med hänsyn till församlingarnas berättigade intresse
av, att icke kyrkoherdetjänsterna alltför ofta växla innehavare, lärer
det sålunda, på sätt de sakkunniga framhållit, skäligen kunna fordras,
att den, som blivit innehavare av en kyrkoherdebefattning, kvarstannar
i nämnda befattning under åtminstone den för närvarande stadgade
tiden av fem år från det befattningen tillträddes. Jag har följaktligen
icke ansett mig böra biträda ifrågavarande ändringsförslag.

7 $.

En myndighet har hemställt, att till 7 § 1 mom. måtte fogas ett tillägg
av innehåll, att präst icke må, utan att Konungen giver lov därtill, upp -

37

Kungl. May.ts proposition Nr 154.

föras på förslag till kyrkoherdetjänst, om han icke haft prästerlig tjänstgöring
under minst tre år. Ett liknande förslag har även framförts av
en annan myndighet, som emellertid ansett, att präst icke hör få uppföras
på förslag till kyrkoherdetjänst förrän fem år efter erhållen prästvigning.
Till stöd för dessa förslag har huvudsakligen framhållits önskvärdheten
av att den, som erhåller befordran till kyrkoherdetjänst, är i
besittning av tillräcklig praktisk erfarenhet. Då en bestämmelse i dylik
riktning synts mig väl motiverad, har jag låtit 7 § 1 mom. undergå förändring
i berörda syfte, därvid i anslutning till vad förstnämnda myndighet
föreslagit den tjänstålder, som, bortsett från de fall då Konungen
giver dispens, präst vid ansökningstidens utgång eller vid kallelse till
fjärde provpredikant skall innehava för att kunna uppföras på förslag
till kyrkoherdetjänst, hestämts till tre år utan inheräknande av tjänstår
enligt 10 § 3 mom.

17 och 18

Den nuvarande bestämmelsen i 17 § 1 mom. örn skyldighet för de å förslaget
uppförda att avlägga predikoprov har i de sakkunnigas förslag utbytts
mot en bestämmelse av innehåll, att tillfälle skall beredas å förslaget
uppförd sökande, som det önskar, att avlägga dylikt prov. Med hänsyn till
att predikoproven sålunda skulle bliva fakultativa hava de sakkunniga
vidare uteslutit den nuvarande bestämmelsen i 18 § örn rätt för å förslag
uppförd präst, som är i fält eller på ämbetets vägnar eller i offentligt uppdrag
utrikes stadd och förty icke kan inställa sig till provs avläggande,
att det oaktat komma under omröstning vid valet, varjämte de sakkunniga
i samband därmed till 18 § överfört det nuvarande stadgandet i 17 §
2 mom.

Mot de sakkunnigas förslag i denna del hava betänkligheter uttalats av
ett flertal myndigheter, vilka ansett, att den nuvarande skyldigheten att
avlägga prov principiellt hör bibehållas men att präst, som icke önskar
fullgöra prov, må efter domkapitlets beprövande befrias därifrån, när särskilda
skäl därtill föreligga. Då jag ansett en dylik anordning vara att
föredraga framför den av de sakkunniga föreslagna, har jag låtit återinföra
den nuvarande bestämmelsen i 17 § 1 mom. örn skyldighet att avlägga
prov ävensom det nuvarande stadgandet i 18 § örn rätt för präst
att i vissa fall utan provs avläggande komma under omröstning vid valet,
varjämte jag i sistnämnda paragraf låtit införa en bestämmelse örn befogenhet
för domkapitlet att jämväl eljest, när särskilda skäl därtill föranleda,
medgiva, att präst, som blivit på förslag uppförd, må utan avläggande
av prov komma under omröstning.

Enligt den nuvarande bestämmelsen i andra punkten av 17 § 1 morn.
äger domkapitlet allenast i sådana fall, då med den lediga tjänsten är
förenad skyldighet att på samma sön- eller högtidsdag förrätta gudstjänst
i mer än en kyrka, bestämma, örn prov skola avläggas i två kyrkor. Emel -

38

Kungl. Maj:ts proposition Nr 154.

lertid torde det även i andra fall, då inom församlingen finnas flera
kyrkor eller tjänsten omfattar flera församlingar, kunna vara lämpligt,
att prov avläggas i två kyrkor. I anledning härav har ifrågavarande bestämmelse
utbytts mot ett stadgande av innebörd, att, där domkapitlet så
finner nödigt, domkapitlet äger bestämma, att prov skola avläggas i två
kyrkor.

I 17 § 2 mom. hava de sakkunniga infört vissa bestämmelser örn ersättning
åt provpredikant för de med provets avläggande förbundna kostnader.
Provpredikant, som ej är bosatt inom den församling, där han skall
avlägga prov, skall sålunda enligt de föreslagna bestämmelserna äga att
för fullgörande av prov åtnjuta resekostnads- och traktamentsersättning
att utgå beträffande provpredikant, bosatt inom landet, enligt bestämmelserna
i gällande resereglemente och beträffande annan efter Konungens
prövning i varje särskilt fall, dock högst med 500 kronor; och skall ersättning,
varom bär är fråga, gäldas av kyrkofonden. I samband härmed hava
de sakkunniga tillika föreslagit införande i lagen örn kyrkofond den 30
augusti 1932 av en bestämmelse, att ifrågavarande resekostnads- och traktamentsersättningar
skola utgöras av kyrkofonden. Sagda bestämmelse
återfinnes i det av de sakkunniga utarbetade förslaget till ändrad lydelse
av 6 § i lagen örn kyrkofond. De utgifter, som i anledning av berörda ersättningar
skulle komma att åsamkas kyrkofonden, hava av de sakkunniga
beräknats icke komma att överstiga 34,000 kronor för år.

Beträffande de sakkunnigas förslag i förevarande hänseende liava kammarkollegiet
och statskontoret anfört bland annat följande:

Ämbetsverken ansåge billighetsskäl tala för att präst i viss omfattningbereddes
ersättning för kostnaden vid avläggande av predikoprov med
anledning av prästval. Rörande de i betänkandet föreslagna grunderna
för ersättningens beräknande syntes dock erinringar kunna göras. Enligt
förslaget skulle provpredikant, som ej vore bosatt inom den församling,
där han hade att avlägga prov, oavsett huruvida provresan vore längre
eller kortare, vara berättigad att åtnjuta såväl resekostnads- som traktamentsersättning.
Denna ersättning skulle utgå för provpredikant, bosatt
inom landet, enligt bestämmelserna i gällande resereglemente och beträffande
provpredikant, som bade sin tjänstgöring utom riket, efter Konungens
prövning i varje särskilt fall, dock högst med 500 kronor. Ämbetsverken
funne det kunna med fog ifrågasättas, huruvida resekostnads- och
traktamentsersättning skäligen borde utgå i sålunda angiven omfattning.
Även örn, såsom i betänkandet anfördes, proven finge anses hava till ändamål
att bereda församlingarna kännedom örn de präster, vilka vid valet
kunde komma i fråga, hade proven tillika en väsentlig betydelse även folden
sökande prästen. I viss mån hade provets avläggande karaktären aven
uppvaktning hos dem, som vid tjänstetillsättningen utövade valrätten.
Motsvarande uppvaktning — örn än under helt andra former — vore ingalunda
okänd vid tjänstetillsättningar å andra områden utan att någon
gottgörelse för kostnaden därför ifrågasattes att utgå av allmänna medel.
Med hänsyn till vad sålunda erinrats funne ämbetsverken övervägande

39

Kungl. Maj:ts proposition Nr 154.

skäl tala för att ersättningen begränsades till resekostnaden, under det att
den tjänstsökande prästen själv skulle svara för övrig kostnad. Likaledes
ställde sig ämbetsverken tvekande i frågan om lämpligheten att undantagslöst
tillerkänna provpredikant, som hade sin tjänstgöring utom riket,
ersättning, även örn denna begränsades till allenast resekostnaden. Väl
kunde det erkännas, att anledning funnes att genom beredande av ersättning
för företagen provresa befrämja återvändandet till hemlandet av en
präst, som ägnat sig åt det ofta påfrestande arbetet bland utlandssvenskar,
särskilt örn detta arbete varit långvarigt, men å andra sidan syntes det ej
uteslutet, att en obetingad rätt till gottgörelse för resan för predikoprovs
avläggande kunde giva anledning till missbruk. Ämbetsverken tilltrodde
sig dock ej att framlägga något förslag till begränsning av kostnadsersättningen
för utom riket tjänstgörande präst. Det syntes vara underförstått,
att ifrågavarande ersättningsrätt skulle tillkomma allenast sådana
i utlandet tjänstgörande präster, som avsåges i förslagets 3 § 4 morn. Mot
det i betänkandet framställda förslaget, att gäldandet av de ersättningsbelopp,
som kunde böra utgå i ifrågavarande hänseende, skulle åläggas
kyrkofonden, hade ämbetsverken intet att i sak erinra. Ämbetsverken ansåge
sig dock böra ifrågasätta, örn det kunde vara lämpligt att för närvarande
pålägga kyrkofonden några nya förpliktelser utöver dem, som
genom den nya kyrkofondslagen med flera nyligen antagna lagar blivit
bestämda. Kyrkofondens förmåga att med sina årliga inkomster bära de
fonden ålagda utgifterna vöre ytterst beroende på storleken av den allmänna
kyrkoavgiften, som enligt 5 § nya kyrkofondslagen skulle utgöras
av varje pastorat. Kyrkoavgiftens grundbelopp vöre 15 öre för skattekrona.
Huru stor del av grundbeloppet skulle för varje särskilt år uttagas bestämdes
av Konungen. För ecklesiastikåret 1933/1934 skulle, enligt kungörelse
den 14 oktober 1932, av sagda belopp uttagas 12 öre för skattekrona. I beräkningen
av de belopp, varpå fastställandet av den allmänna kyrkoavgiften
för det särskilda året skulle grundas, inginge så många osäkra faktorer,
däribland särskilt det sammanlagda belopp vartill de ecklesiastika löneboställenas
normalavkastning kunde komma att bestämmas, att man efter ämbetsverkens
uppfattning ej för närvarande kunde våga helt bortse från risken,
att ett uttagande av allmänna kyrkoavgiften även till högsta tillåtna
beloppet kunde komma att visa sig otillräckligt för att balansera utgifter
och inkomster. Att vid sådant förhållande utan nödtvång nu pålägga
kyrkofonden nya skyldigheter — även örn dessa icke skulle medföra större
utgifter än nu beräknats eller högst 34,000 kronor syntes icke välbetänkt.
På grund av det anförda hemställde ämbetsverken, att det föreliggande
förslaget, i vad det avsåge dels 17 § 2 mom. i förslaget till lag angående
tillsättning av prästerliga tjänster och dels förslaget till ändrad
lydelse av 6 § i lagen örn kyrkofond, icke för närvarande måtte föranleda
någon Kungl. Maj:ts åtgärd. Skulle vid den tid, då Kungl. Maj:t kunde
komma att framlägga förslag till lagstiftning i de i betänkandet berörda
hänseendena, säkrare beräkningar rörande kyrkofondens ekonomi kunna
verkställas och det därvid skulle visa sig, att kyrkofonden utan höjning
av den allmänna kyrkoavgiften kunde bestrida den utgift, varom nu vore
fråga — och andra eventuellt ifrågakommandc nya utgifter — hade ämbetsverken
icke någon erinran mot införande av bestämmelser av det innehåll,
förslaget i nu angivna delar avsåge, med den jämkning ämbetsverken
förut angivit.

40

Kungl. May.ts proposition Nr 154.

Någon meningsskiljaktighet torde icke råda därom, att ersättning åtminstone
i viss omfattning bör beredas provpredikant för de med provets
avläggande förbundna kostnader. Däremot kunna givetvis delade meningar
råda i fråga örn grunderna för ersättningens beräknande ävensom
beträffande frågan, varifrån ersättningsbeloppen skola gäldas. I båda
dessa hänseenden hava sålunda kammarkollegiet och statskontoret framställt
vissa erinringar mot de sakkunnigas förslag. Vad ämbetsverken härutinnan
anfört synes mig giva vid banden, att ifrågavarande spörsmål
är i behov av ytterligare viss utredning, innan det låter sig göra att taga
definitiv ståndpunkt till detsamma. I likhet med ämbetsverken har jag
därför ansett vad de sakkunniga ifrågasatt i 17 § 2 mom. i förslaget till
lag angående tillsättning av prästerliga tjänster ävensom de sakkunnigas
förslag till ändrad lydelse av 6 § i lagen örn kyrkofond icke böra för närvarande
föranleda någon åtgärd. Jag har följaktligen uteslutit de föreslagna
bestämmelserna i 17 § 2 mom. och i samband därmed återinfört den
nuvarande bestämmelsen i berörda moment, vilken bestämmelse, såsom
förut nämnts, av de sakkunniga överförts till 18 §.

19 och 20

I dessa paragrafer hava de sakkunniga ifrågasatt vissa ändringar, vilka
föranletts av de sakkunnigas förslag, att predikoproven skulle bliva fakultativa.
I anledning av den ståndpunkt, jag intagit till frågan örn predikoproven,
bär jag låtit återföra ifrågavarande paragrafer till deras nuvarande
lydelse.

22

Jämte det i anledning av vissa ändringar i 23 § jämkning vidtagits i
lydelsen av andra och tredje momenten av 22 §, bar ordningsföljden mellan
dessa båda moment ansetts böra omkastas.

Beträffande 22 § 4 mom. bar en myndighet hemställt örn införande av
en bestämmelse örn rätt för valförrättare och biträdande valförrättare att,
därest så visade sig erforderligt, erhålla bidrag till bekostande av predikobiträde
i egen församling. Då emellertid tillräcklig anledning att tillerkänna
valförrättare och biträdande valförrättare rätt till dylikt bidrag
icke synts mig föreligga, bar jag icke låtit förevarande moment undergå
någon förändring i angivna syfte.

I några yttranden har vidare hemställts, att bestämmelserna i 22 §
4 mom. örn resekostnads- och traktamentsersättning åt valförrättare m. fl.
måtte utsträckas att gälla även med avseende å valnotarier. Ej heller
denna förändring bar jag ansett mig böra tillstyrka. Såsom de sakkunniga
anfört, torde nämligen till valnotarier alltid kunna utses personer, bosatta
inom den församling där uppdraget skall fullgöras, varför något praktiskt
behov av att tillerkänna även valnotarier resekostnads- och traktamentsersättning
icke synes föreligga.

Kungl. Majlis proposition Nr 154.

41

23 %.

De sakkunniga hava i anledning av sitt förslag om fakultativa prov vidtagit
vissa ändringar i de nuvarande bestämmelserna i första momentet
och i samband därmed sammanfört dessa med den nuvarande bestämmelsen
i andra momentet. Ifrågavarande bestämmelser hava i det omarbetade
förslaget återförts till sin nuvarande lydelse och därvid åter uppdelats på
två moment.

Tredje momentet i det omarbetade förslaget motsvarar andra momentet
i de sakkunnigas förslag.

Enligt nuvarande ordning föreligger icke, då frågodagsförrättning skall
hållas i en och samma lokal, möjlighet att låta förrättningen äga rum på
skilda avdelningar. Beträffande valförrättning innehåller däremot 32 §
3 mom. en bestämmelse, att i större församling sådan förrättning må, där
valförrättaren efter kyrkorådets börande finner lämpligt, under bans inseende
och inom samma lokal äga rum på två eller flera efter församlingens
lokala indelning bestämda avdelningar. Då en liknande bestämmelse
torde vara av behovet påkallad även med avseende å frågodagsförrättning,
har en dylik bestämmelse införts i 23 § 4 mom.

Femte momentet i det omarbetade förslaget motsvarar tredje momentet i
de sakkunnigas förslag.

28 $.

Beträffande villkoren för åvägabringande av beslut rörande f järdemanskallelse
gäller för närvarande, att för beslut örn sådan kallelse erfordras,
att mer än hälften av de i omröstningen deltagande röstat för kallelse av
fjärde provpredikant samt att tillika minst en femtedel av samtliga i den
justerade vallängden upptagna röstberättigade förenat sig örn samma
prästman, dock att för kallelse i varje fall erfordras minst tjugu röster
men å andra sidan ett röstetal av trehundra alltid är tillräckligt. Jämte
det de sakkunniga uteslutit bestämmelsen, att minst tjugu röster alltid
skola erfordras för kallelse, hava de sakkunniga tillika föreslagit, att det
antal röster, som under alla förhållanden skall vara tillräckligt för kallelse,
skall bestämmas till femhundra.

I fråga örn den skärpning av villkoren för genomdrivande av f järdemanskallelse,
de sakkunniga sålunda föreslagit, har en myndighet anmärkt, att
densamma icke syntes vara tillräckligt motiverad och att den nuvarande
bestämmelsen, att trehundra röstberättigade städse skola utgöra tillräckligt
antal för kallelse, följaktligen borde bibehållas.

Såsom framgår av en vid de sakkunnigas betänkande fogad tabell över
de kyrkoherdeval, vilka efter förutgånget, av domkapitlet uppgjort förslag
ägt rum under åren 1911—1930, bar fjärde provpredikant varit under
omröstning vid allenast 154 av de i tabellen upptagna 1,272 kyrkoherdevalen.
Endast i ganska begränsad omfattning hava sålunda församling -

42

Kungl. Maj.ts proposition Nr 154.

arna begagnat sig av sin rätt att vid val till kyrkoherdetjänst kalla fjärde
provpredikant. Då med hänsyn härtill villkoren för genomdrivande av
fjärdemanskallelse icke torde vara i behov av någon skärpning, har jag
låtit återinföra den nuvarande bestämmelsen, att trehundra röstberättigade
städse skola utgöra tillräckligt antal för kallelse.

I 28 § 1 mom. hava de sakkunniga vidare infört en bestämmelse av innebörd,
att där frågodagsförrättning hålles i två eller flera lokaler, omröstning
i fråga örn kallande av fjärde provpredikant må uppskjutas till annan
söndag, som av valförrättaren bestämmes. Liksom de sakkunniga anser
jag, i motsats till den mening varåt en myndighet givit uttryck, det
vara nödvändigt att genom en dylik bestämmelse möjliggöra en sådan
uppdelning av de vid frågodagsförrättningen förekommande ärenden, att
omröstning örn kallande av fjärde provpredikant må kunna företagas å
annan dag än övriga till förrättningen hörande angelägenheter. Såsom de
sakkunniga framhållit, lärer dock en dylik uppdelning av de vid frågodagsförrättningen
förekommande ärenden ingalunda alltid vara behövlig,
utan torde omröstning örn kallande av fjärde provpredikant ofta kunna
företagas utan att något uppskov härför erfordras. Meningen med berörda
stadgande är icke heller, såsom nämnda myndighet synes hava antagit, att
så snart frågodagsförrättning hålles i skilda lokaler, omröstning i fråga
örn kallande av fjärde provpredikant alltid skall uppskjutas till annan dag
utan endast att i sådana fall, där ett uppskov med omröstningen kan vara
av behovet påkallat, bereda möjlighet därtill. I syfte att ytterligare framhäva
den sålunda angivna innebörden av ifrågavarande stadgande har
emellertid en mindre jämkning av ordalagen vidtagits.

38 och 39

Jämte det i lydelsen av det av de sakkunniga föreslagna tillägget till
38 § viss jämkning vidtagits, har ett motsvarande tillägg ansetts böra fogas
även till 39 §. I övrigt hava bestämmelserna i förevarande paragrafer
i anledning av de ändringar, som vidtagits i 41 §, återförts till sin nuvarande
lydelse.

40 $.

I motsats till de sakkunniga har jag ansett, att även i de fall, då avsägelse
av förslag skall göras hos Kungl. Maj:t, endast den, som vid valet
icke erhållit majoritet, bör kunna på grund av egen önskan avgå från förslaget.
I anledning härav ävensom på grund av de ändringar, som vidtagits
i 41 §, har första punkten av 40 § omredigerats.

41 $.

Av skäl, som i det föregående angivits, har denna paragraf i väsentliga
delar omarbetats.

43

Kungl. Maj:ts proposition Nr 154.

Första momentet i det omarbetade förslaget motsvarar de nuvarande
första och fjärde momenten, vilka ansetts lämpligen kunna sammanföras
till ett moment.

I andra och tredje momenten hava återinförts de nuvarande bestämmelserna
i nämnda moment.

För fjärde momentet i det omarbetade förslaget har förut redogjorts.

Femte och sjätte momenten i det omarbetade förslaget motsvara respektive
fjärde och sjätte momenten i de sakkunnigas förslag.

Med avseende å domprostbefattningarna har en myndighet ifrågasatt,
huruvida icke särskilda kvalifikationer utöver de för kyrkoherdetjänst i
allmänhet erforderliga borde krävas för behörighet till domprostbefattning.
Då emellertid, såsom de sakkunniga framhållit, domkapitlet enligt
9 § har att vid uppgörande av förslag till prästerlig tjänst taga hänsyn till
tjänstens särskilda behov samt följaktligen i sådana fall, där för uppförande
å förslag till viss prästerlig tjänst högre kvalifikationer böra fordras
än för ernående av förslagsrum till annan prästerlig beställning, domkapitlet
redan för närvarande har möjlighet att taga hänsyn därtill, torde
några bestämmelser i berörda hänseende icke vara erforderliga. Därest
vidare, på sätt i 41 § föreslagits, det slutliga avgörandet beträffande domprostbefattningarnas
tillsättande alltid förbehålles Kungl. Majit, torde
därigenom ytterligare säkerhet vinnas för att dessa befattningar bliva besatta
med väl kvalificerade personer. På grund av vad sålunda anförts
har jag icke låtit förslaget undergå någon förändring i angivna syfte.

42 och 43 §§.

Med avseende å dessa paragrafer hänvisar jag till vad förut anförts.

46 och 47 §§.

I fråga örn de församlingar, som äro i åtnjutande av särskild rätt eller
förmån vid tillsättning av prästerlig tjänst, har man att skilja mellan
territoriella och icke territoriella församlingar. Beträffande de privilegierade
territoriella församlingarna hava de sakkunniga föreslagit, att dessa
skola bliva i fråga örn tillsättning av präster likställda med övriga församlingar.
På grund härav och då de sakkuniga tillika i 47 § 1 mom. infört ett
särskilt förbehåll rörande tillsättning av prästerlig tjänst inom icke territoriell
församling, hava de sakkunniga i 46 § uteslutit det nuvarande förbehållet
beträffande församlingar, som äro i åtnjutande av särskild rätt
eller förmån vid tillsättning av prästerlig tjänst.

Mot de sakkunnigas förslag i fråga örn de privilegierade territoriella
församlingarna hava betänkligheter uttalats av ett flertal myndigheter,
därvid en myndighet särskilt framhållit, att enligt dess erfarenhet ifrågavarande
församlingar alltid vetat att draga till sig framstående och för
vederbörande befattningar lämpliga prästmän. Emellertid hava några

44

Kungl. Maj:ts proposition Nr 154.

myndigheter tillika framhållit önskvärdheten av, att vissa ändringar vidtoges
i de bestämmelser, som med avseende å berörda församlingar meddelats
i kungörelsen den 10 december 1920 angående särskild ordning vid
tillsättning av vissa prästerliga tjänster.

Med anledning av de erinringar, som sålunda framställts mot de sakkunnigas
förslag i denna del, har jag ansett mig höra återinföra omförmälda
förbehåll i 46 §, varjämte jag i samband därmed uteslutit den av
de sakkunniga föreslagna bestämmelsen i 47 $ 1 mom. Vad beträffar de
framställda önskemålen örn en reformering av bestämmelserna i förenämnda
kungörelse, delar jag den uppfattningen, att desamma äro i behov
av ändring i vissa hänseenden, men då berörda bestämmelser äro
av administrativ natur, torde frågan härom icke böra i detta sammanhang
upptagas till närmare behandling.

Föredraganden uppläser härefter förslaget till lag angående tillsättning
av prästerliga tjänster av den lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar,
samt hemställer, att lagrådets utlåtande över förslaget måtte för det i § 87
regeringsformen avsedda ändamål inhämtas genom utdrag av protokollet.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan lämnar Hans Kungl. Höghet KronprinsenRegenten
bifall.

Ur protokollet:

E. Hedenlund.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 154.

45

Bilaga.

Förslag

till

Lag

angående tillsättning av prästerliga tjänster.

Härigenom förordnas som följer:

1 i

1. Har ordinarie prästerlig tjänst blivit ledig, skall, där ej annorlunda
stadgat är, det domkapitel, under vilket tjänsten lyder, ofördröjligen
genom offentligt anslag och tillkännagivande i allmänna tidningarna kungöra
densamma till ansökning ledig, med utsättande av den tid, inom vilken
ansökningarna skola vara ingivna.

2. Vad i avseende på ansökningstid samt ansökningshandlingar och
deras inlämnande bör iakttagas, därom förordnar Konungen.

2 $.

Sedan ansökningstid gått till ända, skall domkapitlet så snart ske kan
och senast inom trettio dagar företaga de ingivna ansökningarna till
granskning, pröva de sökandes behörighet och uppgöra förslag till tjänstens
besättande.

3 %.

1. Till prästerlig tjänst njute präst befordringsrätt endast inom det
stift, han tillhör, där han icke, efter ty i 28 § sägs, varder av församling i
annat stift kallad till fjärde provpredikant eller eljest enligt denna lag
äger vidsträcktare rätt eller ock sådan rätt är honom särskilt av Konungen
meddelad.

2. Befordringsrätt till domprostbefattning samt till prästerlig tjänst i
Stockholm skall stå öppen för hela rikets prästerskap.

3. Präst, som tillhör Härnösands eller Luleå stift, skall äga befordringsrätt
inom båda dessa stift.

4. Befordringsrätt till ordinarie prästerlig tjänst inom vilket stift som
helst tillkommer:

präst, som är eller varit anställd i svenska kyrkans missionsstyrelses
tjänst såsom missionär bland icke kristna folk,

präst, som är eller varit anställd i svenska kyrkans missionsstyrelses
eller sjömansvårdsstyrelses tjänst såsom sjömanspräst eller eljest för verksamhet
bland svenskar i utlandet,

präst, som är eller varit anställd såsom pastor vid svensk församling i
utlandet, för vilken kyrkoordning blivit av Konungen fastställd, samt

präst, som innebar eller innehaft sådan vid central straff- och arbets -

46

Kungl. Maj:ts proposition Nr 154.

anstalt inrättad predikantbefattning, med vilken ej får förenas annan
syssla än predikantstjänst vid läns- och kronohäkte;

allt dock under villkor att präst, varom ovan sägs, under minst åtta år
tjänstgjort i en eller flera av nu nämnda befattningar. Då sådan präst
vunnit befordran till kyrkoherdetjänst, har omförmälda rätt för honom
upphört.

4 §.

År präst till ämbetsutövning obehörig, må han ej på förslag uppföras
eller eljest till prästerlig befordran komma i fråga.

5 i

På förslag till prästerlig tjänst må ej uppföras präst, som innehar eller
vid ansökningstidens utgång eller vid kallelse till fjärde provpredikant
innehade förslag till annan prästerlig tjänst, eller som över sådant förslag
anfört besvär, vilka är o eller vid tid, som nyss är sagd, voro oavgjorda.

6

1. Sökande till komministerstjänst må ej uppföras på förslag till tjänsten,
därest han förut blivit utnämnd till annan sådan tjänst, men densamma
icke tillträtt, innan ansökningstiden till den nya tjänsten utgår.

2. Kyrkoherde må ej på grund av egen ansökan uppföras på förslag till
prästerlig tjänst, därest han icke vid ansökningstidens slut under minst
fem år, räknat från tillträdet, innehaft den kyrkoherdetjänst, vartill han
senast blev befordrad.

7 §.

1. Präst må ej, utan att Konungen giver lov därtill, uppföras på förslag
till kyrkoherdetjänst, med mindre han vid ansökningstidens utgång eller
vid kallelse till fjärde provpredikant fyllt trettio år samt tillika hans
prästerliga tjänstålder, utan inberäknande av tjänstår enligt 10 § 3 morn.,
vid tid, som nyss är sagd, utgjorde minst tre år.

2. Präst, som av församling kallats till fjärde provpredikant, må ej uppföras
på förslag till tjänsten, därest han ej innehar minst samma prästerliga
tjänstålder som den med lägsta antalet tjänstår å förslaget uppförde
eller ock hans prästerliga tjänstålder, utan inberäknande av tjänstår
enligt 10 § 3 morn., vid kallelsen utgjorde minst tio år.

8 §.

Ej må domkapitlet till prästerlig tjänst utnämna eller på förslag därtill
uppföra annan än den, som prövas äga den förmåga och de egenskaper,
vilka för tjänstens nöjaktiga bestridande erfordras.

9 §.

Sedan de sökandes behörighet till den lediga tjänsten blivit prövad, uppföre
domkapitlet bland dem, som förklarats behöriga, på förslaget tre, efter

47

Kungl. Maj. ts proposition Nr 154.

som de, med hänsyn jämväl till tjänstens särskilda behov, finnas framför
andra och sinsemellan äga företräde i förtjänst och skicklighet; och böra
därvid tagas i betraktande såväl det nit, det allvar och den skicklighet,
varmed sökande skött det kall, honom i kyrkans eller läroverkens tjänst
dittills varit anförtrott, jämte hans tjänstålder, som ock hans genom examina,
utgivna skrifter eller annorledes offentligen ådagalagda lärdom i
teologiska ämnen. Äro sökande jämngoda i teologiska insikter, må avseende
fästas jämväl på lärdom i andra kunskapsämnen, ådagalagd på sätt
nu är sagt.

10 %.

1. Tjänstålder skall, lika för ordinarie och extra ordinarie befattning,
räknas efter tjänstgöringstid; dock att vid tjänstårsberäkningen ej må avdragas
tid, varunder någon för sjukdom eller för teologiska studiers idkande
eller provs avläggande eller för fullgörande av offentligt uppdrag
eller av annan därmed jämförlig anledning fått åtnjuta tjänstledighet,
samt ej heller tid, varunder ledighet åtnjutits för hälsans vårdande eller
för enskilda angelägenheter, i den mån sådan ledighet icke under samma
kalenderår överstigit sex veckor. Tjänstår må icke beräknas för mer än en
tjänstebefattning, där någon flera sådana samtidigt bestritt. Konungen åge
i särskilda fall medgiva, att prästerlig verksamhet, som ej utövats inom
svenska kyrkan men är med tjänstgöring i samma kyrka jämförlig, må i
fråga örn tjänstårsheräkning helt eller delvis tillgodoräknas.

2. Vid bestämmandet av tjänstålder gälle årsberäkning såsom för prästerlig
tjänst även för lärarhefattning, med vilken sådan förmån är eller varder
av Konungen förenad. Ej må dock någon på grund härav såsom tjänstår
räkna sig till godo tid, som förflutit, innan han avlagt teologisk examen
vid något av rikets universitet eller eljest förvärvat med sådan examen
förbunden behörighet, ej heller annan tid än den, under vilken han varit
medlem av svenska kyrkan.

3. Filosofie doktorsgrad eller behörighet därtill, genom avlagda prov
förvärvad vid universitet eller högskola inom riket, räknas lika med tre
prästerliga tjänstår.

11 i

Vid omröstning till förslag skall röstas örn vart förslagsrum särskilt
från det första och vidare nedåt, och varde på vart rum uppförd den, som
därtill erhållit mer än hälften av de avgivna rösterna. Har vid sådan omröstning
icke någon erhållit mer än hälften av de avgivna rösterna, skall
ny omröstning anställas mellan de två, vilka högsta röstetalen tillfallit.
Hava flera än två erhållit sådant röstetal, att företrädet dem emellan är
oavgjort, då skall först mellan dem skiljas genom särskild omröstning.
Falla vid sådan ny eller särskild omröstning rösterna lika, give ordförandens
röst utslaget.

48

Kungl. Maj:ts proposition Nr 154.

12 %.

1. I förslagsprotokollet skall för varje sökande upptagas ett kort sammandrag
av hans tjänsteförteckning och jämväl utföras den tjänstålder,
som han enligt domkapitlets prövning ägt vid ansökningstidens utgång
räkna sig till godo.

2. Uppföres präst på förslag såsom fjärde provpredikant, skall i förslagsprotokollet
antecknas den tjänstålder, han, utan inheräknande av
tjänstår enligt 10 § 3 morn., ägde vid tiden för församlingens kallelse, samt
angivas, huru domkapitlet finner honom enligt de i 9 § stadgade grunder
förhålla sig till övriga å förslaget uppförda präster.

13 §.

1. Hava ej tre behöriga sökande sig anmält, utsätte domkapitlet ny
ansökningstid, och skall för sådant fall ansökningsrätt stå öppen för hela
rikets prästerskap. Den eller de, som under första ansökningstiden anmält
sig och finnas behöriga, havé företräde till förslaget.

2. Finnas ej heller efter andra ansökningstidens utgång tre behöriga
sökande, skall domkapitlet på förslag uppföra den eller de sökande, som
anmält sig och prövas behöriga. Vid ledighet i kyrkoherdetjänst skall därefter
förfaras såsom eljest i denna lag är föreskrivet, dock att vad i 7 §
2 mom. är stadgat ej skall äga tillämpning i fråga örn provpredikant, som
församling i sådant fall kallar utom den eller de å förslaget uppförda,
samt att, därest endast en sökande är uppförd å förslaget och församlingen
icke kallar någon provpredikant utom den föreslagne eller fråga
därom jämlikt 28 § 3 eller 4 morn. förfaller, den omständigheten, att kallande
av provpredikant sålunda icke kommer till stånd, skall anses lika
med val av den å förslaget uppförde. Är fråga örn komministerstjänst,
läte domkapitlet inför kyrkostämmans ordförande höra församlingen,
huruvida den åtnöjes med det ofullständiga förslaget. Begäres i sådan
fråga omröstning, skall den verkställas enligt röstlängd, som för ändamålet
upprättas och inför kyrkostämmans ordförande justeras; och skola
därvid stadgandena i 26 och 27 §§ i tillämpliga delar lända till efterrättelse.
Förklarar församlingen sig nöjd med förslaget, och är endast en
sökande därå uppförd, varde det förklarande lika med val ansett; äro två
sökande å förslaget uppförda, och förklarar församlingen sig nöjd, vidtaga
domkapitlet i vanlig ordning de åtgärder, som för tjänstens besättande
ytterligare erfordras.

3. Nöjes vid ledighet i komministerstjänst församlingen icke åt ofullständigt
förslag, eller har vid ledighet i prästerlig tjänst varken vid första
eller vid andra ansökningstidens utgång behörig sökande sig anmält, inberätta
domkapitlet förhållandet hos Konungen och avhide hans beslut.

Kungl. Majlis proposition Nr 154.

49

14

Präst ma ej, innan val ägt rum, avsäga sig förslag, varå han blivit uppförd,
utan så är, att han vunnit annan befordran, efter det han tjänsten
sökte eller antog kallelse till fjärde provpredikant.

15 %.

Har, innan val ägt rum, någon av de föreslagna blivit obehörig att på
förslag uppföras, varde han av domkapitlet från förslaget skild.

16 %.

Har, innan val ägt rum, någon av de föreslagna med döden avgått eller
fått förslaget sig avsäga eller blivit från förslaget skild, anslås ett rum
på förslaget till ansökning ledigt; skolande, där någon förut förslaget sökt
men ej blivit därå uppförd, hans då ingivna ansökning icke, utan att han
densamma uttryckligen förnyat, komma under prövning, ej heller den
omständigheten, att han förut sökt, berättiga honom till företräde framför
senare sökande. Anmäler sig ej behörig sökande, äge 13 § motsvarande
tillämpning.

17 §.

1. Sedan förslag vunnit laga kraft, eller däröver anförda besvär blivit
slutligen avgjorda, skola de föreslagna, var på sin dag, i ordning efter
deras rum på förslaget, vid högmässogudstjänst avlägga prov med predikande
och altartjänst i församlingens kyrka eller, om inom församlingen
finnas flera kyrkor eller tjänsten omfattar flera församlingar, i den kyrka,
domkapitlet bestämmer. Där domkapitlet så finner nödigt, äge domkapitlet
bestämma, att prov skola avläggas i två kyrkor.

2. Ej må provpredikant, örn annan präst är att tillgå, i församling, där
han avlägger prov, utföra annan prästerlig förrättning än här är sagt.

18 §.

Är präst, som blivit på förslag uppförd, i fält eller på ämbetets vägnar
eller i offentligt uppdrag utrikes stadd, och kan han förty icke till provs
avläggande sig inställa, vare dock behörig att vid valet komma under omröstning.

Har präst, som blivit på förslag uppförd, i annat fall än i första stycket
sägs hos domkapitlet anhållit örn befrielse från fullgörande av prov, äge
domkapitlet, när särskilda skäl därtill föranleda, medgiva, att han må
utan avläggande av prov komma under omröstning.

19 $.

Varder någon av de på förslaget uppförda av sjukdom eller annat laga
förfall hindrad att å utsatt dag avlägga prov, gore därom ofördröjligen
anmälan hos domkapitlet. Är han fortfarande av laga förfall hindrad att

Bihang till riksdagens protokoll 1934. 1 sami. Nr 154.

4

50

Kungl. Maj:ts proposition Nr 154.

anmäla sig till prov inom fyrtiofem dagar från den förelagda provdagen,
må han utan avläggande av prov komma under omröstning. Har den uteblivne
ej anmält förfall, som av domkapitlet godkännes, må han kunna av
domkapitlet från förslaget skiljas.

20 §.

Har, efter det provdagar varit för de föreslagna utsatta, sökande blivit
i den ordning, som i 16 § sägs, på förslaget uppförd, förelägge domkapitlet
honom särskild provdag. Lag samma vare, örn den, som av laga förfall
varit hindrad att på förelagd dag avlägga prov, inom den i nästföregående
§ föreskrivna tid därtill sig anmält.

21 %.

Ej må tjänstgöring anvisas präst i pastorat, där han söker prästerlig
tjänst. Är han förut där anställd, må han kunna med tjänstgöringen
fortfara.

22 $.

1. Valförrättare jämte suppleant för denne förordnas av domkapitlet.
Ej må den vara valförrättare eller suppleant för denne, som är med någon
av de på förslaget uppförda i den skyldskap eller det svågerlag, som
enligt allmän lag utgör jäv mot domare, ej heller röstägande, såvida han
ej sin röst nedlägger.

2. Skall, efter vad i 23 § 4 mom. eller 32 § 3 mom. sägs, frågodagsförrättning
eller val inom samma lokal ske på avdelningar, tillkommer det
domkapitlet att på framställning av valförrättaren förordna en eller flera
lämpliga personer att därvid tjänstgöra såsom biträdande valförrättare.
Till suppleant för sålunda utsedd biträdande valförrättare förordne domkapitlet
tillika därtill lämplig person.

3. Där enligt bestämmelserna i 23 § 5 mom. eller 32 § 4 mom. frågodagsförrättning
eller val skall äga rum i två eller flera lokaler, förordne domkapitlet
en eller flera lämpliga personer att såsom biträdande valförrättare
leda frågodags- eller valförhandlingarna i den eller de lokaler, varest icke
nämnda förhandlingar skola ledas av valförrättaren. Till suppleant för
sålunda utsedd biträdande valförrättare förordne domkapitlet tillika därtill
lämplig person. I fråga örn jäv mot biträdande valförrättare, som här
avses, eller mot suppleant för sådan biträdande valförrättare gäde vad i
1 mom. är stadgat beträffande jäv mot valförrättaren och dennes suppleant.

4. Är den, som förordnats till valförrättare eller biträdande valförrättare,
icke bosatt inom den församling, där uppdraget skall fullgöras, äge
han för uppdraget åtnjuta resekostnads- och traktamentsersättning enligt
bestämmelserna i gällande resereglemente. Är den, som förordnats till
suppleant för valförrättare eller biträdande valförrättare, icke bosatt inom

51

Kungl. Maj:ts proposition Nr 154.

den församling, som med uppdraget avses, åge han rätt till ersättning,
som nu är sagd, där han å frågo- eller valdag tjänstgjort i valförrättarens
eller biträdande valförrättarens ställe eller ock vid valförrättning eljest
varit tillstädes på anmodan av valförrättaren eller vederbörande biträdande
valförrättare. Ersättning, varom nu stadgats, skall gäldas av den
eller de församlingar, den lediga tjänsten omfattar. Konungen äge bestämma,
efter vilken rese- och traktamentsklass i resereglementet ersättningen
skall beräknas, ävensom meddela närmare föreskrifter rörande ordningen
för dess utbetalande.

5. Till valnotarie, som å frågo- och valdag för protokoll, utser valförrättaren
lämplig person. Skall frågodagsförrättning eller val äga rum i
två eller flera lokaler, anlite valförrättaren därjämte en eller flera lämpliga
personer att såsom biträdande valnotarier föra nämnda protokoll i
den eller de lokaler, varest icke protokollet skall föras av valnotarien.

23 §.

1. Söndagen efter sista provdagen vare frågodag. Har provdag infallit
efter frågodag, vare dock ny frågodag ej erforderlig, där ej jämlikt stadgandena
i 29 § frågan örn kallande av fjärde provpredikant skall ånyo
upptagas.

2. Å frågodag skall valförrättaren vid sammanträde med församlingens
röstägande ledamöter det förestående valet bereda på sätt här nedan sägs.

3. Frågodagsförrättning skall hållas i församlingens kyrka eller, örn
inom församlingen finnas flera kyrkor eller tjänsten omfattar flera församlingar,
i den kyrka, domkapitlet bestämmer.

4. I större församling må, där valförrättaren efter kyrkorådets hörande
finner lämpligt, frågodagsförrättningen under hans inseende och inom
samma lokal äga rum på två eller flera efter församlingens lokala indelning
bestämda avdelningar.

5. Där med hänsyn till församlings folkrikhet eller av annan orsak prövas
nödigt, att frågodagsförrättning skall äga rum i två eller flera lokaler,
äge domkapitlet därom förordna.

24 $.

Yppas på frågodag mot valförrättaren eller mot sådan biträdande valförrättare,
som avses i 22 § 3 morn., jäv, som valförrättaren eller biträdande
valförrättaren finner lagligt, uppskjutes förrättningen till dess
domkapitlet örn ny frågodag och annan valförrättare eller biträdande valförrättare
förordnat.

25 §.

1. Befinnes på frågodag, att provdagarna ej blivit behörigen kungjorda,
eller att förelagt prov icke fullgjorts, eller att löreslagen präst dött eller
är till förslaget obehörig vorden, uppskjutes frågodagsförrättningen, och

52 Kungl. Maj:ts proposition Nr 154.

ankomme det på domkapitlet att vidtaga den åtgärd, som med denna lag
överensstämmer.

2. Har frågodagssammanträdet icke blivit vederbörligen kungjort, utsätta
valförrättaren ny frågodag till annan söndag.

26 §.

1. Rösträtt vid prästval tillkomme en var, som inom församlingen äger
att deltaga i kyrkostämmans överläggningar och beslut.

2. Medlem av icke territoriell församling äge ej rösträtt vid prästval
inom territoriell församling.

3. Rösträtt må ej utövas av annan än den, som personligen infinner sig
vid valtillfället. Äro äkta makar båda röstberättigade, äge dock den ena
av dem genom fullmakt överlåta sin rösträtt till andra maken. Fullmakt
skall vara ställd till andra maken samt av utställaren underskriven med
angivande av den dag underskrivandet skett. Å fullmakten skall tillika
vara av två vittnen tecknat bevis, att densamma egenhändigt underskrivits
av utställaren å den dag, fullmakten utvisar. År fullmakt ej så underskriven
och bevittnad, som nu är sagt, är den ogin. Fullmakt äger icke
giltighet under längre tid än trettio dagar efter dagen för utfärdandet.

4. Varje röstande äge en röst.

27 §.

1. För prästval skall särskild vallängd upprättas och på frågodagen
justeras. Anmärkning mot vallängden skall, för att kunna komma under
prövning, av röstägande eller dess ombud antingen före frågodagen skriftligen
avfattad ingivas till den, som kyrkoherdeämbetet i församlingen
förvaltar, eller ock vid justeringen på frågodagen framställas, över gjord
anmärkning beslute valförrättaren. Gillar han den, varde vallängden därefter
rättad. Förekomma anmärkningar mot vallängden i så stort antal,
att valförrättaren finner uppskov med justeringen oundgängligen nödigt,
må justeringens avslutande kunna anstå till fortsatt frågodagsförrättning
å annan dag. Avser valet komministerstjänst, må justeringens avslutande
ock kunna uppskjutas till valdagen.

2. Vad i 1 mom. stadgats rörande befogenhet för valförrättaren att
besluta över anmärkning mot vallängden samt att meddela uppskov med
justeringen av densamma skall äga tillämpning jämväl beträffande sådan
biträdande valförrättare, som avses i 22 § 3 mom.

3. Har ett år förflutit från justeringens avslutande, vare vallängden
förfallen och skall ny längd för valet upprättas samt å frågodag justeras.

28 $.

1. På frågodag för beredande av val till kyrkoherdetjänst må församling,
som det önskar, kalla fjärde provpredikant. Har röstägande väckt

53

Kungl. Maj:ts proposition Nr 154.

förslag härom, skall enligt de i 26 § stadgade grunder omröstning företagas
sålunda, att den, som ej vill att fjärde provpredikant skall kallas,
röstar nej, och den, som önskar fjärde provpredikants kallande, på sin
röstsedel uppför namnet på den präst, han anser höra kallas. Därest vid
sådan omröstning nejrösterna ej uppgå till hälften av de avgivna rösterna,
samt röstsiffran för den präst, som erhållit högsta röstetalet, antingen
uppgår till minst en femtedel av samtliga i den justerade vallängden upptagna
röstberättigade eller utgör minst trehundra, vare denne kallad till
fjärde provpredikant. Hava flera präster var för sig erhållit högsta röstetalet
och sådan röstsiffra, som nu är sagd, skilje lotten mellan dem. Uppgå
nejrösterna till hälften av de avgivna rösterna eller har ej tillräckligt
röstetal tillfallit någon av de präster, som varit under omröstning, vare
frågan örn kallande av fjärde predikant förfallen. Hålles frågodagsförrättningen
i två eller flera lokaler, må omröstningen kunna uppskjutas till
annan söndag, som av valförrättaren bestämmes.

2. Har fjärde provpredikant blivit kallad, åligge valförrättaren att örn
församlingens begäran skyndsamt göra anmälan hos domkapitlet och samtidigt,
medelst översändande av utdrag av frågodagsprotokollet, underrätta
den kallade, vilken ofördröjligen skall hos domkapitlet skriftligen
tillkännagiva, huruvida han är villig mottaga kallelsen, och för sådant
fall bifoga de för ansökning till prästerlig tjänst föreskrivna handlingar.

3. Vägrar den, som blivit kallad till fjärde provpredikant, att efterkomma
kallelsen, vare frågan örn fjärde provpredikant förfallen, och bestämme
domkapitlet ofördröjligen dag för valet, där ej på grund av stadgandet
i 13 § 2 mom. särskild valförrättning ej tarvas; åliggande det domkapitlet
att därom underrätta församlingen.

4. Har församling till fjärde provpredikant begärt präst, som är obehörig
att på förslaget uppföras, skall domkapitlet avslå församlingens begäran.
Har beslutet därom vunnit laga kraft, vare frågan örn fjärde provpredikant
förfallen, varom domkapitlet har att underrätta församlingen.

5. Har den, som till fjärde provpredikant blivit kallad, förklarat sig
villig att efterkomma kallelsen, och förekommer ej skäl, som i 4 mom.
avses, till avslag på församlingens begäran, uppföre domkapitlet den kallade
såsom fjärde provpredikant på förslaget och utförde ofördröjligen
till honom kallelse att på förelagd dag avlägga prov som i 20 § sägs.

6. Anföras besvär över domkapitlets beslut, varigenom präst blivit
såsom fjärde provpredikant å förslaget uppförd, inställe domkapitlet valförrättningen
i avbidan på besvärens avgörande.

29 i

1. Har efter frågodag, där fjärde provpredikant ej kallats, någon av de
föreslagna med döden avgått eller fått förslaget sig avsäga eller blivit
från förslaget skild, vare församlingen berättigad att å ny frågodag kalla
fjärde provpredikant.

54

Kungl. Maj:ts proposition Nr 154.

2. Dör fjärde provpredikant, innan val är hållet, eller förlorar han innan
den tid behörighet, som han å frågodagen hade, stånde församlingen öppet
att å ny frågodag kalla annan fjärde provpredikant.

30

1. Över valförrättare^ eller i 22 § 3 mom. avsedd biträdande valförrättares
åtgärd till valets beredning må besvär ej anföras utan i sammanhang
med besvär över valförrättningen.

2. Är fråga örn tillsättande av kyrkoherdetjänst och skall på grund av
frågodagsförrättningens utgång särskild valförrättning jämlikt stadgandet
i 13 § 2 mom. icke äga rum, må dock särskilda besvär anföras över
frågodagsförrättningen och, i samband därmed, över annan i 1 mom. avsedd
åtgärd.

31 $.

1. Prästval skall efter pålysning hållas å fjortonde dagen efter frågodag
eller, där frågodagsförrättning icke ägt rum efter sista provdagen,
å fjortonde dagen efter sistnämnda dag. Kun valet ej förrättas å sålunda
bestämd dag, utsätte domkapitlet annan dag.

2. Befinnes på valdagen, att valet ej blivit behörigen utlyst, utsätte valförrättaren
ny valdag till annan söndag.

3. Har frågodagsförrättning ej hållits efter sista provdagen och befinnes
å valdagen, att provdag, som infallit efter frågodagen, ej blivit behörigen
kungjord eller att provet icke fullgjorts, uppskjutes valförrättningen,
och ankomme på domkapitlet att vidtaga den åtgärd, som med
denna lag överensstämmer.

4. Göres av församling ansökning, att prästval i församlingen må hållas
å söckendag, åge Konungen sådant medgiva och meddela de föreskrifter,
som i anledning därav erfordras.

32 $.

1. Valet skall ske med slutna sedlar, och böra de röstande i den ordning,
i vilken de framträda, var för sig avlämna sina valsedlar.

2. Valet skall förrättas i församlingens kyrka eller, örn inom försam lingen

finnas flera kyrkor eller tjänsten omfattar flera församlingar, i
den kyrka, domkapitlet bestämmer, samt försiggå under de timmar, som
av valförrättaren efter kyrkorådets hörande blivit bestämda och i kungörelsen
örn valet angivits. När den utsatta tiden är till ända och någon
ej längre är tillstädes för avgivande av röst, skall omröstningen förklaras
avslutad. i i

3. I större församling må, där valförrättaren efter kyrkorådets hörande
finner lämpligt, valet under hans inseende och inom samma lokal förrättas
på två eller flera efter församlingens lokala indelning bestämda avdelningar.

55

Kungl. Maj:ts proposition Nr 154.

4. Där med hänsyn till församlings folkrikhet eller av annan orsak prövas
nödigt, att valet skall äga rum i två eller flera lokaler, äge domkapitlet
därom förordna.

33 §.

Vad utöver föreskrifterna i 17—32 §§ i avseende å provpredikanters
missiverande, frågodagsförrättning och val iakttagas hör, därom förordnar
Konungen.

34 $.

1. Besvär över frågodagsförrättning, då fråga är örn tillsättande av
kyrkoherdetjänst och särskild valförrättning jämlikt stadgandet i 13 §
2 mom. ej tarvas, må anföras allenast av röstägande och skola vid talans
förlust till domkapitlet ingivas sist före klockan tolv å tjugonde dagen
efter frågodagen eller, i de särskilda fall då fråga örn kallande av provpredikant
jämlikt 28 § 3 eller 4 mom. förfallit, inom samma tid efter
erhållen underrättelse, varom där stadgas.

2. Besvär över frågodagsförrättning i andra fall, än i 1 mom. sägs,
ävensom över prästval må anföras ondast av röstägande eller av präst,
som vid valet varit ställd under omröstning, och skola vid talans förlust
till domkapitlet ingivas sist före klockan tolv å tjugonde dagen efter valdagen.

35 §.

Prövar domkapitlet i anledning av anförda besvär nödigt, att vittnen
höras må, skall därvid förfaras på sätt i allmänhet angående vittnesförhör
i de vid domkapitlet anhängiggjorda mål är stadgat.

36 $.

Innefatta besvär anmärkning mot behörigen justerad vallängd, må de i
denna del icke till prövning upptagas, därest ej mot det beslut av valförrättaren
eller vederbörande biträdande valförrättare, varöver klagan
föres, missnöje blivit anmält till det protokoll, som innehåller beslutet.

37 §.

Varder röst avgiven, som genom köp, hot, tubbande eller annat olaga
medel vunnen är eller tillhör någon, den där i valet obehörigen verkat,
den röst vare ogin. Ej må dock sådan fråga väckas annorledes än genom
besvär; och bör, därest avseende skall å besvären fästas, hos domkapitlet
styrkas, att åtal för brottet blivit väckt vid allmän domstol. Prövar domkapitlet
valet vara av åtalets utgång beroende, uppskjutes besvärens prövning,
intill dess slutlig dom i brottmålet fallit. Eljest varde de genast
avslagna.

38 §.

Skall, sedan val till prästerlig tjänst hållits, domkapitlet utfärda fullmakt
å tjänsten, och har, innan detta skett, den, som undfått de flesta ros -

56 Kungl. Maj:ts proposition Nr 154.

terna, blivit till förslag obehörig eller avlidit eller hos domkapitlet anmält,
att han på grund av erhållen annan befordran ej vill till tjänsten ifrågakomma,
varde tjänsten kungjord till ny ansökan ledig. Är han satt under
åtal, på vars utgång beror, örn han må vara till förslag obehörig, skall
med fullmaktens utfärdande anstå, till dess över åtalet slutligen dömt är.

Lag samma vare, örn den, som jämlikt 13 § 2 mom. skall anses vald till
prästerlig tjänst, a vilken domkapitlet enligt 41 § 6 mom. skall utfärda
fullmakt, blivit obehörig eller avlidit eller gjort anmälan eller ställts
under åtal, varom ovan sägs.

39 §.

Skall efter hållet val till kyrkoherdetjänst Konungen tillsätta tjänsten,
och inträffar, att den, som vid sådant val kommit under omröstning, blivit,
innan valhandlingarna äro till Konungen insända, till förslag obehörig,
varde han av domkapitlet från förslaget skild; skolande i sådant fall,
ävensom örn någon av de föreslagna blivit ställd under åtal, som i 38 §
sägs, eller efter valet avlidit eller fått förslaget sig avsäga, domkapitlet
utan förslagets fyllande vid handlingarnas insändande till Konungen
härom göra anmälan.

Skall, då enligt 13 § 2 mom. särskild valförrättning ej tarvas, tjänsten
jämlikt 41 § 4 eller 5 mom. tillsättas av Konungen, och har, innan handlingarna
blivit till Konungen insända, den, som enligt 13 § 2 mom. skall
anses vald till tjänsten, blivit till förslag obehörig eller avlidit eller hos
domkapitlet anmält, att han på grund av erhållen annan befordran ej
vill till tjänsten ifrågakomma, varde tjänsten kungjord till ny ansökan
ledig. Är han satt under åtal, som i 38 § sägs, skall med handlingarnas
insändande anstå, till dess över åtalet slutligen dömt är.

40 §.

Skall efter hållet val till kyrkoherdetjänst Konungen tillsätta tjänsten,
och vill någon, som vid valet icke erhållit de flesta rösterna, sedan valhandlingarna
blivit till Konungen insända, avsäga sig förslaget, gore
därom ansökning hos Konungen. Vill någon, som vid prästval icke erhållit
de flesta rösterna, eljest från förslaget avgå, åge domkapitlet, efter
ansökning, därom meddela beslut.

41 $.

1. Den, som vid val till prästerlig tjänst erhållit de flesta rösterna, skall,
där ej annat följer av vad i 2—5 mom. sägs, av domkapitlet förses med fullmakt
å tjänsten. Finnes högsta röstetal hava tillfallit flera, som voro
under omröstning, nämne domkapitlet till tjänsten den bland dessa, som
prövas därtill mest lämplig. Har vid valet icke någon röstberättigad avgivit
röst, välje domkapitlet bland de föreslagna, som nyss är nämnt.

57

Kungl. Maj:ts proposition Nr 15å.

2. Har vid val till kyrkoherdetjänst, där fjärde provpredikant varit
under omröstning, någon av de å förslaget uppförda erhållit mer än hälften
av de avgivna rösterna, och har minst en femtedel av samtliga i den
justerade vallängden upptagna röstberättigade deltagit i omröstningen,
åge Konungen att till tjänsten utnämna en av de å förslaget uppförda.

3. Har vid val till kyrkoherdetjänst, varom i 2 morn. förmäles, ej någon
erhållit sådan röstövervikt, som där sägs, eller har ej av samtliga i den
justerade vallängden upptagna röstberättigade det i 2 mom. angivna
antal deltagit i omröstningen, äge Konungen att till tjänsten utnämna
antingen en av de å förslaget uppförda eller ock någon till tjänsten behörig
präst, som jämlikt 43 § såsom sökande anmält sig hos Konungen.

4. Oavsett örn vid val till kyrkoherdetjänst fjärde provpredikant varit
under omröstning eller ej, skall sådan tjänst var tredje gång densamma är
ledig tillsättas av Konungen, vilken därvid äger att till tjänsten utnämna
antingen en av de å förslaget uppförda eller ock någon till tjänsten behörig
präst, som jämlikt 43 § såsom sökande anmält sig hos Konungen.

5. Domprostbefattning tillsättes av Konungen, vilken därvid äger att
till tjänsten utnämna antingen en av de å förslaget uppförda eller ock
någon till tjänsten behörig präst, som jämlikt 43 § såsom sökande anmält
sig hos Konungen.

6. Har vid ledighet i prästerlig tjänst endast en sökande blivit uppförd
å förslaget och skall jämlikt bestämmelserna i 13 § 2 mom. den å förslaget
uppförde anses vald, skall, där ej annat föranledes av vad ovan i 4 och
5 mom. är stadgat, denne av domkapitlet förses med fullmakt å tjänsten.

42 %.

1. Skall Konungen utnämna till prästerlig tjänst, insände domkapitlet,
sedan valet eller, där på grund av frågodagsförrättningens utgång särskild
valförrättning jämlikt stadgandet i 13 § 2 mom. icke skall äga rum,
frågodagsförrättningen vunnit laga kraft, ofördröjligen till Konungen
samtliga ansöknings- och valhandlingar samt förslagsprotokoll.

2. Anmäler sig någon jämlikt 43 § såsom sökande hos Konungen, infordrar
Konungen yttrande av domkapitlet.

43 §.

1. Kyrkoherdetjänst må kunna utom förslag hos Konungen sökas av
präst, som enligt 3 § äger befordringsrätt till tjänsten.

2. Konungen må i särskilt fall åt präst av framstående förtjänst meddela
rätt att utom förslag hos Konungen söka kyrkoherdetjänst inom vilket
stift som helst.

3. Var och när sökande, som här sägs, må sig anmäla, därom förordnar
Konungen.

58

Kungl. May.ts proposition Nr 154.

44 §.

Besvär, vilka hos Konungen anföras över domkapitlets beslut i fråga om
tillsättning av prästerlig tjänst, skola vid talans förlust ingivas till domkapitlet
sist före klockan tolv å tjugonde dagen från den dag, då beslutet
blivit genom anslag kungjort. Domkapitlet åligge i ty fall att med föreläggande
av viss tid och äventyr, örn den tid försittes, att sådant icke föranleder
uppehåll med målets avgörande, över besvären infordra vederbörandes
underdåniga förklaring. Örn klaganden eller annan tillhandahåller
erforderligt antal bestyrka avskrifter av besvärsskriften, skall dylik
förklaring infordras genom tillställande av avskrift av besvärsskriften.
Sedan förklaring inkommit eller den därför förelagda tid tilländalupit
utan att förklaring blivit avgiven, insände domkapitlet ofördröjligen besvärshandlingarna
till ecklesiastikdepartementet och foge därvid eget
underdånigt utlåtande.

45 §.

Kyrkoherdetjänst i pastorat, som är anslaget till prebende, tillsättes i
och genom tillsättning av den tjänst, vilken pastoratet såsom prebende
åtföljer.

46 $.

Är någon särskild rätt eller förmån i fråga örn tillsättning av prästerlig
tjänst församling försäkrad, eller äro i avseende på domkapitlets förfarande
vid tillsättning av viss kyrkoherde- eller komministerstjänst särskilda
bestämmelser av Konungen meddelade, gälle vad därom är eller
bliver av Konungen stadgat; dock att vid omröstning för tillsättning av
sådan tjänst stadgandena i 26 § skola äga tillämpning.

47 §.

1. Örn tillsättning av prästerlig tjänst vid krigsmakten, utländsk beskickning,
fängelse eller hospital lände till efterrättelse vad Konungen
förordnar.

2. Med tillsättning av prästerlig tjänst, som vid sjukhus eller ock vid
bruk, fabrik eller annat verk eller vid arbetsföretag av större omfattning
må vara inrättad eller med Konungens tillstånd inrättas, så ock med tillsättning
av extra ordinarie prästerlig tjänst, som i församling med
Konungens tillstånd inrättas, gånge efter vad för var särskild sådan tjänst
vederbörligen stadgas.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1935.

Genom denna lag upphävas lagen den 9 december 1910 (nr 141 s. 1) angående
tillsättning av prästerliga tjänster ävensom stadgandena i 2 §

Kungl. Maj:ts proposition Nr 154. 59

första och andra styckena i lagen den 3 juni 1921 (nr 282) om upphävande
av patronatsrätt.

Med tillsättande av prästerlig tjänst, som är kungjord till ansökning
ledig, då denna lag träder i kraft, skall förfaras efter hittills gällande lag.

En var, som, då denna lag träder i kraft, på grund av slutbestämmelserna
till ovannämnda lag den 9 december 1910 är, utöver vad i nya lagen
stadgas, berättigad att för befordran till prästerlig tjänst räkna tjänstår,
skall för sin person vid den rätt bibehållas.

För bestämmandet av den ordning, i vilken stadgandet i 41 § 4 mom.
denna lag skall vinna tillämpning, skola domkapitlen, vart inom sitt stift,
medelst lottning fördela kyrkoherdetjänsterna inom stiftet i tre så långt
möjligt jämnstora, med nr 1, 2 och 3 betecknade grupper; och skall berörda
stadgande första gången tillämpas beträffande kyrkoherdetjänst, som hänförts
till gruppen nr 1, första gången densamma efter denna lags ikraftträdande
varder ledig, beträffande kyrkoherdetjänst, som hänförts till
gruppen nr 2, andra gången densamma efter denna lags ikraftträdande
varder ledig, samt beträffande kyrkoherdetjänst, som hänförts till gruppen
nr 3, tredje gången densamma efter denna lags ikraftträdande varder
ledig. Varder pastorat nybildat, bestämmer Konungen, i vilken ordning
stadgandet i 41 § 4 mom. skall vinna tillämpning å kyrkoherdetjänsten i
det nybildade pastoratet.

60

Kungl. Majlis proposition Nr 154.

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Majis lagråd den 19 februari
1934.

Närvarande:

justitierådet Eklund,
regeringsrådet Aschan,
justitieråden Grefberg,

Forssman.

Enligt lagrådet tillhandakommet utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden,
hållet inför Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet
den 9 februari 1934, hade Kungl. Majit förordnat, att lagrådets utlåtande
skulle för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas över
upprättat förslag till lag angående tillsättning av prästerliga tjänster.

Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, hade inför lagrådet föredragits
av hovrättsrådet Sven Nyström.

Lagrådet yttrade:

Föreskriften i 34 § 2 morn., enligt vilken den för ingivande av besvär
över frågodagsförrättning och prästval fastställda tiden börjar löpa från valdagen,
kan tänkas föranleda missförstånd i sådana fall då röstsammanräkning
sker å en senare dag än den under vilken rösterna avgivits. Jämkning av lagtexten
torde därför böra vidtagas för att tydligare utmärka att besvärstiden
skall räknas från det valförrättningen avslutats. Tillräckliga skäl synas
knappast föreligga att på sätt som skett i 42 § 2 mom. upptaga en ovillkorlig
föreskrift örn skyldighet för Kungl. Maj:t att i där avsedda fall infordra
yttrande från domkapitlet. Vad i tredje stycket av övergångsbestämmelserna
är föreslaget lärer böra gälla jämväl i sådana fall då någon
på grund av slutbestämmelserna till lagen den 9 december 1910 angående
tillsättning av prästerliga tjänster äger att utom förslag hos Konungen söka
kyrkoherdetjänst. I övrigt lämnar lagrådet förevarande lagförslag utan
annan anmärkning än att avfattningen av vissa paragrafer, vilka oförändrade
upptagits från äldre lagstiftning i ämnet, synes böra jämkas i syfte att
undvika ord och ordföljd med alltför ålderdomlig prägel.

Ur protokollet:
Ragnar Kihlgren.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 154.

61

Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans
Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms
slott den 23 februari 1934.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandle», statsråden
Schlyter, Wigforss, Möller, Levinson, Leo, Engberg, Ekman, Sköld.

Efter gemensam beredning med chefen för justitiedepartementet anmäler
chefen för ecklesiastikdepartementet, statsrådet Engberg, lagrådets den 19
februari 1934 avgivna utlåtande över det den 9 februari 1934 till lagrådet
remitterade förslaget till lag angående tillsättning av prästerliga tjänster.

Föredraganden anför:

I enlighet med vad lagrådet hemställt har lydelsen av 34 § 2 mom. jämkats
i syfte att tydligare än som skett i det remitterade förslaget utmärka,
att besvärstid, som där avses, skall räknas från det valförrättning avslutats.

Vad lagrådet anfört beträffande 42 § 2 mom. har jag ansett icke böra föranleda
någon ändring i förslaget.

Till slutbestämmelserna har gjorts ett tillägg i enlighet med vad lagrådet
föreslagit.

I anledning av lagrådets hemställan har vidare avfattningen av vissa
paragrafer, vilka i det remitterade förslaget oförändrade upptagits från äldre
lagstiftning i ämnet, jämkats i av lagrådet angivet syfte.

Även i övrigt hava några smärre formella jämkningar vidtagits i lagtexten,
varjämte en mindre jämkning vidtagits i lagförslagets rubrik.

Föredraganden uppläser härefter det sålunda ändrade lagförslaget och
hemställer, att detsamma måtte jämlikt § 87 regeringsformen genom proposition
föreläggas riksdagen till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan förordnar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten,
att till riksdagen skall avlåtas proposition
av den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:
Curt Nordwall.