Kungl. Majus proposition nr 152.

1

Nr 152.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående ersättning
till vissa personer i anledning av sjukdom,
ådragen under militärtjänstgöring; given Stockholms
slott den 23 februari 1934.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över försvarsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla de förslag, örn vilkas avlåtande till riksdagen föredragande t. f. departementschefen
under punkterna l:o—3:o hemställt.

Under Hans Marits

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Karl Levinson.

Utdrag av protokollet över försvarsärenden, hållet inför
Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regeuten i statsrådet
å Stockholms slott den 23 februari 1934.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden

Schlyter, Wigforss, Möller, Levinson, Leo, Engberg, Ekman, Sköld.

T. f. chefen för försvarsdepartementet, statsrådet Levinson anför:

Ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring,
utgår enligt bestämmelserna i förordningen den 18 juni 1927 (nr 234), vilken
förordning trätt i kraft den 1 januari 1928. Genom ifrågavarande förordning
har förordningen den 18 juni 1909 (nr 89 sid. 1) örn ersättning i anledning
av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring, upphävts, dock att ersättningsanspråk,
som grundas på olycksfall som inträffat eller sjukdom som
yppats före den 1 januari 1928, skall bedömas enligt äldre bestämmelser.

Bihang till riksdagens protokoll 1934. 1 sami. Nr 152.

395 81

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 152.

I 1 § av förordningen den 18 juni 1909 stadgas, att därest under militärtjänstgöring
i fred olycksfall inträffar, så att tjänstgörande värnpliktig,
volontär vid hären eller någon, som tillhör flottans eller kustartilleriets
stammanskap, varder skadad, eller därest person, som nu nämnts, skadas
under tjänstgöring i krig, staten skall utgiva ersättning jämlikt vissa i förordningen
stadgade grunder. Dylik ersättning utgives jämväl, örn sjukdom
med därav följande skada yppas under eller efter slutad militärtjänstgöring
och tjänstgöringen skäligen kan antagas hava till sjukdomen bidragit.

Göres ej framställning örn ersättning i anledning av skada inom två år
efter det skadan yppades eller, där fråga är örn ersättning i anledning av
dödsfall, från det döden inträdde, är, enligt den ursprungliga lydelsen av
12 § i omförmälda förordning, rätten till ersättning förverkad.

I sistnämnda stadgande har genom förordning den 4 juni 1920 (nr 305)
vidtagits den ändring, att, beträffande skada, som yppats efter ingången av
år 1919, rätten till ersättning är förverkad, därest ej framställning örn ersättning
i anledning av skada göres inom tre år från det för värnpliktig
tjänstgöringen samt för volontär vid hären och för den, som tillhör flottans
eller kustartilleriets stammanskap, anställningen upphörde eller från den
senare tidpunkt, då skadan yppades, eller, där fråga är örn ersättning i anledning
av dödsfall, från det döden inträdde.

Ifrågavarande ersättning utgår från den i § 46 mom. 1 värn pliktslagen
omförmälda invalid- och pensionsfond.

l:o.

I en till riksförsäkringsanstalten den 12 september 1933 inkommen skrift
gjorde Ernst Wilhelm Göthlin i Stockholm framställning örn ersättning
i anledning av benskada, som han ådragit sig genom olycksfall under militärtjänstgöring
i början av år 1923. Då berörda framställning icke gjorts inom
den tid, som stadgats i förordningen den 18 juni 1909 örn ersättning i anledning
av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring, med den ändrade lydelse
nämnda förordning erhållit genom förordningen den 4 juni 1920, fann anstalten
sig icke kunna upptaga framställningen till prövning, i vad densamma avsåge
ersättning enligt förstnämnda förordning, och då framställningen vidare
gjorts först sedan mer än tio år förflutit efter det olycksfallet inträffade, förklarade
riksförsäkringsanstalten Göthlin gentemot anstalten hava förlorat sin
rätt till ersättning enligt lagen den 17 juni 1916 örn ersättning för olycksfall
i arbete.

Hos Kungl. Majit har Göthlin sedermera i en den 27 november 1933 dagtecknad
skrift anhållit att, utan hinder därav att hans framställning örn ersättning
icke blivit gjord inom föreskriven tid, komma i åtnjutande av ersättning
enligt grunderna för nyssnämnda förordning den 18 juni 1909.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Göthlin varit fast anställd vid
Norrlands trängkår under tiden 1 november 1918—31 oktober 1926; att han
under skidlöpning den 21 februari 1923 ådragit sig brott å vänster ben, för

3

Kungl. Majus proposition nr 152.

vilken skada lian vårdades dels å Sollefteå lasarett, dels å trängkårens sjukrum
till och med den 3 juni nämnda år, varefter han friskskrevs den 7 i samma
månad; att han, enligt egen uppgift, alltsedan olycksfallet känt besvär i
vänster ben; samt att vederbörande militärläkare såsom sin åsikt uttalat,
att det icke kunde uteslutas, att olycksfallet ägde samband med de besvär,
varav Göthlin nu lede.

Riksförsäkringsanstalten har i avgivet utlåtande i ärendet den 5 december
1933 anfört, bland annat, att för den händelse Kungl. Majit skulle finna
skäligt, att Göthlin, utan hinder därav att framställning örn ersättning icke
gjorts inom föreskriven tid, bereddes ersättning jämlikt grunderna för förordningen
den 18 juni 1909, hade riksförsäkringsanstalten prövat ärendet
i sistnämnda hänseende. Vid granskning av vad sålunda i ärendet förekommit
hade riksförsäkringsanstalten med stöd av ett från anstaltens biträdande
läkare, professorn P. Haglund, inhämtat utlåtande funnit ifrågavarande olycksfall
hava inträffat under sådana förhållanden, att anstalten, därest framställning
örn ersättning gjorts inom därför föreskriven tid, skulle hava tillerkänt
Göthlin ersättning enligt berörda förordning.

Arméförvaltningens civila departement och sjukvårdsstyrelse hava i avgivet
utlåtande den 28 december 1933 hemställt, att Kungl. Majit måtte föreslå
riksdagen medgiva, att till Göthlin finge — utan hinder därav att framställning
örn ersättning icke blivit gjord inom föreskriven tid — från och med
den 1 januari 1934 från beväringsmanskapets invalid- och pensionsfond utbetalas
den ersättning, vartill han enligt grunderna för ovannämnda förordning
den 18 juni 1909 kunde anses berättigad.

Av den lämnade redogörelsen framgår, att Göthlin icke kunnat tillerkännas
någon ersättning enligt förordningen den 18 juni 1909, enär ansökning
därom icke gjorts inom behörig tid. Emellertid har förut i åtskilliga fall
dispens från förordningens preskriptionsföreskrifter medgivits. Då, enligt
vad riksförsäkringsanstalten meddelat, Göthlin ådragit sig ifrågavarande skada
under sådana förhållanden, att ersättning enligt bestämmelserna i förutnämnda
förordning kunnat tillerkännas honom, därest framställning därom
gjorts inom föreskriven tid, finner jag billigt, att han får komma i åtnjutande
av ersättning enligt i förordningen angivna grunder. Ersättningen
torde böra utgå från och med den 1 januari 1934.

Jag får alltså hemställa, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen medgiva,

att till Ernst Wilhelm Göthlin må — utan hinder därav att
framställning om ersättning icke blivit gjord inom den tid, som
föreskrives i 12 § av förordningen den 18 juni 1909 om ersättning
i anledning av kroppskada, ådragen under militärtjänst
göring — från och med den 1 januari 1934 från beväringsman -

4

Kungl. Majus proposition nr 152.

skåpets invalid- ock pensionsfond utbetalas den ersättning,
vartill han enligt grunderna för nämnda förordning kan anses
berättigad.

2:o.

I en till riksförsäkringsanstalten den 3 februari 1933 inkommen skrift
gjorde Karl Johan Gunnar Johansson från Harshult, Klavreström,
framställning örn ersättning i anledning av sjukdom, som han ådragit sig
under militärtjänstgöring under tiden 9 september 1921—31 oktober 1924.
Då berörda framställning icke gjorts inom den tid, som stadgats i förordningen
den 18 juni 1909 örn ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen
under militärtjänstgöring, med den ändrade lydelse nämnda förordning erhållit
genom förordningen den 4 juni 1920, fann riksförsäkringsanstalten enligt
beslut den 18 april 1933 ersättning för ifrågavarande sjukdom icke kunna
utgå till Johansson.

Av Johansson hos försäkringsrådet över anstaltens beslut anförda besvär
fann rådet i utslag den 8 september 1933 icke föranleda någon dess vidare
åtgärd.

Hos Kungl. Maj:t har Johansson sedermera i en den 10 november 1933
dagtecknad skrift anhållit att, utan hinder därav att hans framställning örn
ersättning icke blivit gjord inom föreskriven tid, komma i åtnjutande av
ersättning i anledning av ovanberörda sjukdom.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Johansson erhållit fast anställning
vid Vaxholms grenadjärregemente den 9 september 1921; att han under
tiden 11 december 1922—5 februari 1923 vårdats å regementets sjukhus å
Oscar-Fredriksborg för lungsjukdom; att han den 31 oktober 1924 på grund
av tilländalupen kontraktstid erhållit avsked från regementet; att han därefter
varit boende i sitt hem intill den 1 maj 1925 utan att deltaga i något
arbete; att han efter en kortare tids anställning som sjukvårdare å sjukhuset
vid Långbro ånyo vistats i sitt hem utan att kunna innehava någon stadig
varande arbetsanställning på grund av tidvis förvärrad sjuklighet; samt att
vid å Växjö lasarett den 16 september 1931 företagen röntgenundersökning
Johansson befunnits lida av lungtuberkulos, för vilken sjukdom han sedermera
under tiden 14 oktober 1931—20 februari 1932 vårdats å sanatoriet
Lugnet.

Riksförsäkringsanstalten har i avgivet utlåtande i ärendet den 28 november
1933 anfört, bland annat, att för den händelse Kungl. Majit skulle finna
skäligt, att Johansson, utan hinder därav att framställning örn ersättning
icke gjorts inom föreskriven tid, bereddes ersättning jämlikt grunderna för
förordningen den 18 juni 1909, därest hans militärtjänstgöring skäligen
kunde antagas hava bidragit till hans ifrågavarande sjukdom, hade riksförsäkringsanstalten
prövat ärendet i sistnämnda hänseende. Vid granskning
äv vad sålunda i ärendet förekommit hade riksförsäkringsanstalten med stöd
av från sin biträdande läkare, överläkaren A. Gullbring, inhämtat utlåtande

5

Kungl. Maj:ts proposition nr 152.

funnit sjukdomen hava ådragits under sådana förhållanden, att anstalten,
därest framställning om ersättning gjorts inom därför föreskriven tid, skulle
hava tillerkänt Johansson ersättning jämlikt ovannämnda förordning.

Arméförvaltningens civila departement och sjukvårdsstyrelse hava i avgivet
utlåtande i ärendet den 10 januari 1934 hemställt, att Kungl. Majit måtte
föreslå riksdagen medgiva, att till Johansson finge — utan hinder därav att
Karn ställning örn ersättning icke blivit gjord inom föreskriven tid — från
beväringsmanskapets invalid- och pensionsfond utbetalas den ersättning,
vartill han enligt grunderna för förordningen den 18 juni 1909 örn ersättning
i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring, kunde anses
berättigad.

Under åberopande av vad sålunda förekommit får jag hemställa, att
Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen medgiva,

att till Karl Johan Gunnar Johansson må — utan hinder
därav att framställning örn ersättning icke blivit gjord inom
den tid, som föreskrives i 12 § av förordningen den 18 juni
1909 örn ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under
militärtjänstgöring — från och med den 1 januari 1934 från beväringsmanskapets
invalid- och pensionsfond utbetalas den
ersättning, vartill han enligt grunderna för nämnda förordning
kan anses berättigad.

3:o.

I en till riksförsäkringsanstalten den 29 december 1932 inkommen skrift
gjorde Henning Evald Johansson från Torsgården, Vara, framställning
örn ersättning i anledning av sjukdom, som han ådragit sig under militärtjänstgöring
år 1922. Enär berörda framställning icke gjorts inom den tid,
som föreskrivits i förordningen den 4 mars 1862 örn tioårig preskription
och örn årsstämning, fann anstalten enligt beslut den 23 maj 1933 Johansson
hava förlorat sin talan mot anstalten i fråga om rätt till ersättning.

Hos Kungl. Majit har Johansson sedermera i en till försvarsdepartementet
den 18 november 1933 inkommen skrift anhållit att, utan hinder därav
att hans framställning om ersättning icke blivit gjord inom föreskriven tid,
komma i åtnjutande av ersättning enligt grunderna för förordningen den
18 juni 1909 om ersättning i anledning av kroppskada, ådragen under militärt
jän stgöri ng.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Johansson, som år 1921 erhållit
ett års uppskov med värnpliktstjänstgöring på grund av sjukdom, ledgångsreumatism,
den 30 maj 1922 såsom vapenför i all tjänst inryckt till tjänstgöring
vid Skaraborgs regemente; att han redan den 6 därpåföljande juni
på grund av organiskt hjärtfel förklarats icke vapenför och överförts till
handräckningstjänst; att han sedermera vårdats å regementets sjukhus under

6

Kungl. Majus proposition nr 152.

diagnosen hjärtfel och halsfluss under tiden 29 oktober—12 november 1922,
vilken sistnämnda dag han överförts till garnisonssjukhuset i Skövde, varest
han, som skulle hava utryckt från tjänstgöringen den 10 november 1922,
därefter under diagnosen ledgångsreumatism och hjärtfel vårdats till den 9
februari 1923; samt att vederbörande militärläkare såsom sin åsikt uttalat,
dels att Johansson redan ett år före värnpliktstjänstgöringens början lidit
av ledgångsreumatism, vilken sjukdom med största sannolikhet varit upphov
till hans hjärtåkomma, dels att det icke syntes kunna säkert uteslutas, att
sagda åkomma förvärrats under de tillfällen, Johansson varit sjuk under
militärtjänstgöringen.

Piiksförsäkring saust allen har i avgivet utlåtande i ärendet den 19 januari
1934 anfört, bland annat, att för den händelse Kungl. Majit skulla finna
skäligt, att Johansson, utan hinder därav att framställning örn ersättning
icke gjorts inom vederbörlig tid, bereddes ersättning jämlikt grunderna för
förordningen den 18 juni 1909 örn ersättning i anledning av kroppsskada,
ådragen under militärtjänstgöring, hade riksförsäkringsanstalten i anledning
av nu förevarande framställning till behandling upptagit frågan, örn och i
vad mån Johansson kunde vara berättigad till ersättning, och fördenskull
införskaffat ytterligare utredning i ärendet. Riksförsäkringsanstalten hade
härvid, bland annat, låtit Johansson undergå särskild undersökning å Lidköpings
lasarett, med ledning av vilken undersökning utlåtande den 15
januari 1934 avgivits av lasarettsläkaren E. Akmar. Av nämnda utlåtande
framginge, bland annat, att Johansson vid undersökningen befunnits lida av
organiskt hjärtfel, att han lidit av hjärtfel redan före sin värnpliktstjänstgöring
samt att intet motsade antagandet, att denna tjänstgöring kunde
hava på ena eller andra sättet ogynnsamt inverkat på hans förut angripna
hjärta. "Vid granskning av vad sålunda i ärendet förekommit hade riksförsäkringsanstalten,
som jämväl inhämtat yttrande från en av sina biträdande
läkare, överläkaren A. Gullbring, funnit, att anstalten, därest framställning
örn ersättning gjorts inom vederbörlig tid, skulle hava tillerkänt Johansson
ersättning jämlikt berörda förordning den 18 juni 1909 för den försämring
av hans hjärtsjukdom, som föranletts av hans militärtjänstgöring.

Arméförvaltningens civila departement och sjukvårdsstyrelse hava i avgivet
utlåtande i ärendet den 6 februari 1934 hemställt, att Kungl. Majit måtte
föreslå riksdagen medgiva, att till Johansson finge — utan hinder därav att
framställning om ersättning icke blivit gjord inom föreskriven tid — från
och med den 1 januari 1934 från beväringsmanskapets invalid- och pensionsfond
utbetalas ersättning jämlikt förordningen den 18 juni 1909 örn ersättning
i anledning av kroppsskada ådragen under militärtjänstgöring, för den
försämring av hans hjärtsjukdom, som föranletts av militärtjänstgöringen.

Under åberopande av vad sålunda förekommit får jag hemställa, att
Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen medgiva,

7

Kungl. Maj:ts proposition nr 152.

att till Henning Evald Johansson må — utan hinder därav
att framställning örn ersättning icke blivit gjord inom den tid,
som föreskrives i 12 § av förordningen den 18 juni 1909 örn
ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring
— från och med den 1 januari 1934 från beväringsmanskapets
invalid- och pensionsfond utbetalas den ersättning,
vartill han enligt grunderna för nämnda förordning kan anses
berättigad.

Yad t. f. departementschefen ovan under punkterna
l:o—3:o hemställt, däri statsrådets övriga ledamöter
instämma, behagar Hans Kungl. Höghet KronprinsenRegenten
bifalla samt förordnar, att proposition av den
lydelse bilaga vid detta protokoll utvisar skall avlåtas
till riksdagen.

Ur protokollet:

A. Broberg.