Kungl. Maj:ts proposition nr 151.
1
Nr 151.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående ändrad
lydelse av 5 § 2 mom. avlöning sreglementet den 11
maj 1928 (nr 128) för fast anställt manskap vid
försvarsväsendet; given Stockholms slott den 16 februari
1934.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över försvarsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
godkänna härvid fogade förslag till kungörelse om ändrad lydelse av 5 §
2 mom. avlöningsreglementet den 11 maj 1928 för fast anställt manskap vid
försvarsväsendet.
Under Hans Maj:ts
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:
GUSTAF ADOLF.
Ivar Vennerström.
Bihang till riksdagens protokoll 1934.
I sami. Nr 151,
388 34 1
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 151.
Förslag
till
Kungörelse
om ändrad lydelse ay 5 § 2 mom. avlöningsreglementet den 11 maj 1928
(nr 128) för fast anställt manskap vid försvarsväsendet.
Härigenom förordnas, att 5 § 2 mom. aylöningsreglementet den 11 maj
1928 för fast anställt manskap vid försvarsväsendet skall erhålla följande
ändrade lydelse:
5 §■
2. I fråga örn rätt för beställningshavare att bibehålla lön under tjänstledighet,
som beviljats för studier i och för fortsatt militär utbildning eller
för förvärvande av kompetens till vinnande av civilanställning, gälla de bestämmelser,
som av Kungl. Maj:t meddelas.
Denna kungörelse träder i kraft dagen efter den då kungörelsen, enligt
därå meddelad uppgift, från trycket utkommit i Svensk författningssamling.
Kungl. Majus proposition nr 151.
3
Utdrag av -protokollet över för svar sär erid en, hållet inför
Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Reg euten i statsrådet
å Stockholms slott den 16 februari 1934.
Närvarande:
Statsministern Hånsson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden
Undén, Schlyter, Wigforss, Levinson, Vennerström, Leo, Engberg,
Ekman, Sköld.
Chefen för försvarsdepartementet, statsrådet Vennerström anför:
Sedan fråga uppkommit örn vidtagande av vissa åtgärder för beredande
av ökad möjlighet till civilanställning för det fast anställda manskapet vid
försvarsväsendet, anhåller jag att i dylikt syfte få underställa Kungl. Majit
förslag till viss ändring av 5 § 2 mom. i gällande manskapsavlöningsreglemente.
Civilanställningsfrågan har tidigare vid olika tillfällen varit föremål för
statsmakternas prövning. Sålunda föreslog Kungl. Maj:t i proposition den
19 juni 1914 (nr 162) vidtagande av vissa åtgärder för underlättande av fast
anställning i statens civila tjänst för manskap, som avslutat militär tjänst
av minst fem års varaktighet. Därvid framhölls, bland annat, att en lämplig
åtgärd i sådant syfte vore, att dylik beställningshavare under sista anställningsåret
å stat erhölle — med bibehållande av löneförmåner m. m. — viss
kortare tids, högst några månaders ledighet från den militära tjänsten för
fullgörande av erforderlig övnings- och provtjänstgöring vid det civila
verket å tid, då ledigheten kunde beviljas utan avsevärd olägenhet för militärtjänsten.
Förslaget vann riksdagens godkännande.
I anledning av riksdagens beslut hava för vissa fall generella bestämmelser
i ämnet meddelats av Kungl. Majit [kungörelserna den 19 februari
1915 angående beredande av anställning i postverket för viss personal vid
armén (S. F. S. nr 104), med däri den 13 juni 1919 och den 20 oktober
1922 vidtagna ändringar (S. F. S. nr 404 respektive nr 515), den 1 december
1916 angående beredande av anställning vid statens järnvägar för viss personal
vid armén (S. F. S. nr 597), den 8 februari 1918 angående beredande
av anställning i postverket för viss personal vid marinen (S. F. S. nr 64),
med däri den 20 oktober 1922 vidtagna ändringar (S. F. S. nr 516), samt
den 8 februari 1918 angående beredande av anställning vid statens järnvägar
för viss personal vid marinen (S. F. 8. nr 65)].
Ansökningar örn tjänstledighet för fullgörande av övnings och provtjänstgöring
vid andra statens verk än, som i nyssnämnda kungörelser sägs, hava
av Kungl. Majit prövats och avgjorts från fall till fall.
4
Kungl. Majus proposition nr 151.
Vidare har Kungl. Majit, i anledning av 1925 års försvarsbeslut, i brev
rörande antagning, utbildning, avlöning m. m. av reservkadetter medgivit
korpral (flaggkorpral) vid flottan, som erhållit tjänstledighet för genomgående
av sjökaptensklass vid navigationsskola, att härunder åtnjuta oavkortad
lön.
I anslutning till riksdagens åt Kungl. Majit sålunda lämnade bemyndiganden
att i förenämnda fall medgiva bibehållande av lön under tjänstledighet
har i 5 § 2 mom. manskapsavlöningsreglementet den 11 maj 1928 intagits
följande stadgande:
»I fråga örn rätt för beställningshavare, som till vinnande av civilanställning
erhållit tjänstledighet för fullgörande av övnings- eller provtjänstgöring
vid något av statens civila verk, samt för beställningshavare vid flottan, som
erhållit tjänstledighet för genomgående av sjökaptensklass vid navigationsskola,
att bibehålla lön gälla de bestämmelser, som av Kungl. Majit meddelas.
»
Genom beslut den 16 januari 1930 bemyndigade Kungl. Majit chefen för
försvarsdepartementet att tillkalla sakkunniga för verkställande av utredning,
bland annat, angående revision av gällande militära avlöningsförfattningar.
De jämlikt sagda bemyndigande tillkallade sakkunniga (1930 års militäravlöning
ssakkunniga) avgåvo den 10 december 1930 betänkande med förslag
till militärt avlöningsreglemente m. m.
5 § 2 mom. i 1928 års manskapsavlöningsreglemente motsvaras av följande
i de sakkunnigas förslag upptagna stadgande (56 § 2 morn.):
»I fråga örn rätt för beställningshavare att bibehålla lön under tjänstledighet,
som beviljats för studier i och för fortsatt militär utbildning eller för
förvärvande av kompetens till vinnande av civilanställning, gälla de bestämmelser,
som av Kungl. Maj:t meddelas».
Till stöd för den ändrade avfattningen av berörda stadgande hava de sakkunniga
huvudsakligen anfört.
Det syntes rimligt, att statsverket i sin mån lämnade sin medverkan till
att förberedelserna för att skapa en ny levnadsbana för det fast anställda
manskapet underlättades. En dylik åtgärd vore ägnad såväl att uppmuntra
intresset för att taga anställning som att förmå äldre underbefäl att kvarstanna
i tjänst längre, än de eljest avsett; och komme därigenom att indirekt
tillgodoses ett viktigt statsintresse. Då det emellertid torde möta svårighet
att uttömmande angiva de fall, som kunde komma i fråga, ansåge de
sakkunniga lämpligt, att förevarande bestämmelser gåves en motsvarande,
mera allmän lydelse, därvid det alltjämt borde förbehållas åt Kungl. Majit
att med hänsyn till skiftande omständigheter avgöra, i vad mån medgivande
att bibehålla lön under ledighet för ifrågavarande ändamål borde lämnas.
Försvarsväsendets lönenätnnd, som den 15 oktober 1931 avgav utlåtande
över förenämnda sakkunnigbetänkande, lämnade förslaget i berörda del utan
erinran.
De sakkunnigas förslag är alltjämt beroende på Kungl. Majits prövning.
I skrivelse till Kungl. Majit den 21 juni 1933 har den s. k. civilanställningskommittén
(tillkallad jämlikt Kungl. Majits bemyndigande den 25 okto
-
5
Kungl. Majus proposition nr 151.
ber 1929) i samband med framställande av vissa förslag angående utbildning
i civilanställningssyfte för fast anställt manskap uttalat sig för ett utvidgande
av möjligheten att erhålla tjänstledighet med oavkortad lön. Sålunda borde
enligt kommitténs förmenande beställningshavare — i varje fall gift dylik
— som erhölle tjänstledighet för att i civilanställningssyfte genomgå viss
skola eller utbildningskurs, äga uppbära samtliga med innehavande beställning
förenade löneförmåner. Jämväl under tjänstledighet, som beviljades för
provtjänstgöring i civilanställningssyfte på annat håll än vid statens verk,
borde den tjänstledige kunna få uppbära de med hans militära beställning
förenade löneförmåner, i den mån han icke under provtjänstgöringen erhölle
särskilda förmåner.
Arméförvaltningen, som den 15 november 1933 avgivit utlåtande över civilanställningskommitténs
förslag, har beträffande nyssberörda spörsmål anfört.
Arméförvaltningen finge efter övervägande av framställningen i nu angivna
del framhålla, att frågan örn avlöningsförhållandena för manskap under tjänstledighet
för provtjänstgöring för vinnande av civilanställning i statens tjänst,
syntes kunna på ett tillfredsställande sätt ordnas med stöd av bestämmelserna
i 5 § 2 mom. manskapsavlöningsreglementet. Därest förutom de i
gällande kungörelser angående volontärs anställning vid postverket och statens
järnvägar givna stadganden, generella sådana ansåges erforderliga jämväl
beträffande anställning hos andra statliga verk och inrättningar, syntes
dylika kunna meddelas med tillämpning av åberopade bestämmelse i manskapsavlöningsreglementet.
Vad åter anginge frågan örn avlöningsförhållandena
för manskap, som beviljades tjänstledighet för att genomgå kurser
eller annan utbildning i civilanställningssyfte eller för att provtjänstgöra
hos kommunala myndigheter eller enskilda arbetsgivare, ansåge arméförvaltningen
det vara obilligt, att manskapet icke kunde åtminstone i vissa fall
erhålla ledighet för nu ifrågavarande ändamål med oavkortade avlöningsförmåner
i kontant och in natura. Enligt ämbetsverkets åsikt syntes samma
regler böra gälla för tjänstledighet för nu ifrågavarande ändamål som vid
tjänstledighet för vinnande av civilanställning vid statens civila verk.
I utlåtande den 6 december 1933 har marinförvaltningen anfört.
Kommittén ansåge, att manskap, åtminstone gift beställningshavare, skulle
under tjänstledighet, som beviljats för att i civilanställningssyfte antingen
genomgå viss skola eller utbildningskurs eller provtjänstgöra och under vilken
särskild avlöning icke åtnjötes, medgivas rätt att därunder bibehålla samtliga
avlöningsförmåner oavkortade. Att det kunde finnas fall, då det med hänsyn
till vederbörandes försörjningsmöjligheter kunde befinnas skäligt, att löneavdrag
icke gjordes under dylik tjänstledighet, torde vara obestridligt. Men
att utfärda en allmänt gällande föreskrift i sådant syfte syntes knappast
tillrådligt med hänsyn till de konsekvenser, som därigenom kunde uppstå.
Det nuvarande förfaringssättet att Kungl. Majit prövade och avgjorde framställningar
i berört hänseende från fall till fall, torde bäst tillgodose det
allmännas intresse. Möjligen skulle ett överlåtande av prövning och beslut
på underlydande central myndighet kunna tillrådas, då även därigenom enhetligheten
i tillämpningen och garantier för att kronans rätt tillgodosages
skulle kunna nöjaktigt erhållas. Såsom villkor för medgivande av sålunda
utom vanlig ordning bibehållen lön under tjänstledighet måste dock fordras
garantier mot missbruk, t. ex. genom stipulerande av att planen för utbildningen
(provtjänstgöringen) skulle underställas truppförbandschefen (motsvarande
chef) och av honom godkännas samt att övervakning och kontroll skulle
6
Kungl. Maj:ts proposition nr 151.
anordnas genom vederbörande chefs försorg i samråd med vederbörande
studie- eller arbetsledare (antagningsmyndighet).
Chefen för generalstaben har i yttrande den 9 september 1933 uttalat, att
möjligheten till oavkortade avlöningsförmåner för manskap under provtjänstgöring
vid statens civila verk kunde utan olägenhet ur militär synpunkt utvidgas
att gälla för provtjänstgöring även vid andra än statens verk ävensom
hos enskilda företagare samt för genomgående av skola eller kurs i civilanställningssyfte,
allt under förutsättning att avgörandet i ärendet förbehölles
vederbörande truppförbandschef.
Slutligen har chefen för marinstaben, som den 16 januari 1934 avgivit utlåtande
i ärendet, anfört, att avlöningsförhållandena under tjänstledighet för
underlättande av civilanställning syntes böra från fall till fall regleras av
Kungl. Majit eller eventuellt av vederbörande förvaltningsmyndighet.
Sedan Kungl. Majit den 12 januari 1934 tillkallat särskilda sakkunniga
för att inom försvarsdepartementet biträda med utredning av vissa civilanställningsfrågor,
hava nämnda sakkunniga, de s. k. civilanställningssakJcwiniga,
i skrivelse den 22 januari 1934 — under erinran örn civilanställningskommitténs
nyssberörda uttalande och vederbörande myndigheters i förevarande
avseende avgivna yttranden — anfört.
De föreslagna åtgärderna för vidgande av möjligheten att vid tjänstledighet
för förberedelse till civilanställning låta vederbörande beställningshavare
bibehålla oavkortad lön syntes vara väl ägnade att i viss män bidraga till
att åstadkomma förbättrade förhållanden på ifrågavarande område. Det måste
nämligen hållas för visst, att åtskilliga befattningshavare av manskapet, särskilt
sådana som vore familjeförsörjare, ansåge sig av ekonomiska skäl förhindrade
att antaga erbjudande örn viss provtjänstgöring eller genomgående
av viss undervisningskurs, örn de därvid skulle vara tvungna att avstå från
en del av den kontanta avlöningen.
Enligt de sakkunnigas mening borde därför Kungl. Majit få i sin hand
att bestämma angående rätt för beställningshavare av manskapet att bibehålla
lön vid tjänstledighet för utbildning i civilanställningssyfte icke blott
där enligt 5 § 2 mom. manskapsavlöningsreglementet så redan nu vore fallet
utan även vid annan tjänstledighet i samma syfte. De bestämmelser, som
Kungl. Majit med stöd av ett dylikt bemyndigande skulle komma att meddela,
kunde antingen vara av generell natur eller ock utfärdas från fall till
fall. I fråga örn tjänstledighet för genomgående av kurser, som med statsmedel
anordnades i civilanställningssyfte, borde sålunda generella bestämmelser
kunna lämnas, medan däremot avgörande från fall till fall syntes
mera på sin plats, då det gällde anställning hos enskild person. Principen
syntes i bägge fallen böra vara den, att bibehållande av oavkortad lön icke
borde få betraktas som en under alla förhållanden vederbörande befattningshavare
tillkommande rättighet utan borde få tillgodonjutas huvudsakligen
endast då ett avdrag å lönen kunde sägas utgöra en verklig tunga
eller ett hinder för vederbörande att begagna sig av tjänstledighet för
ändamålet.
Under åberopande av vad sålunda anförts hemställde de sakkunniga örn
vidtagande av åtgärder för framläggande för riksdagen av proposition till
ändring av 5 § 2 mom. manskapsavlöningsreglementet i enlighet med av
de sakkunniga avgivet författningsförslag.
Kungl. Majlis proposition nr 151. 7
De sakkunniga föreslogo, att ifrågavarande stadgande måtte givas följande
lydelse:
»I fråga om rätt för beställningskavare, som till vinnande av civilanställning
erhållit tjänstledighet för fullgörande av övnings- eller provtjänstgöring
vid något av statens civila verk, i kommuns tjänst eller hos enskild arbetsgivare
eller för genomgående av kurs eller annan utbildning i civilanställningssyfte,
samt för beställningshavare vid flottan, som erhållit tjänstledighet
för genomgående av sjökaptensklass vid navigationsskola, att bibehålla
lön gälla de bestämmelser, som av Kungl. Majit meddelas.»
I utlåtande den 26 januari 1934 har flygstyrelsen förklarat sig ej hava
något att erinra mot de sakkunnigas förslag.
Försvarsväsendets lönenämnd, som den 29 januari 1934 avgivit utlåtande i
ärendet, har — under erinran örn 1930 års militäravlöningssakkunnigas ovan
omförmälda förslag till ändrad avfattning av 5 § 2 mom. manskapsavlöningsreglementet
— anfört.
Den nu föreliggande framställningen, vilken utgjorde ett led i de strävanden,
som enligt vad lönenämnden hade sig bekant påginge för beredande
av ökad möjlighet till civilanställning för det fast anställda manskapet,
syntes till sitt syfte i huvudsak överensstämma med de synpunkter,
vilka legat till grund för 1930 års militäravlöningssakkunnigas av lönenämnden
tillstyrkta författningsförslag. På grund härav hade lönenämnden intet
att erinra mot, att frågan underställdes riksdagen.
Lönenämnden förutsatte därvid, att -— ehuru givetvis de militära tjänstgöringsförhållandena
i och för sig torde begränsa möjligheten att medgiva
ledighet i större omfattning — vid beviljande av ledighet med oavkortad
lön för provtjänstgöring en viss varsamhet komme att iakttagas, i synnerhet
när fråga vore örn ledighet för provtjänstgöring i icke statlig tjänst.
I detta sammanhang ville lönenämnden erinra därom, att nämnden den
23 oktober 1933 avgivit yttrande i anledning av Kungl. Majits remiss rörande
förslag till nya bestämmelser örn antagning, utbildning, avlöning m. m.
av reservkadetter.
Berörda förslags genomförande förutsatte emellertid framställning till
riksdagen örn sådan ändring av 5 § 2 mom. manskapsavlöningsreglementet,
som bemyndigade Kungl. Majit att medgiva för utbildning till reservkadett
uttagen korpral (flaggkorpral) att uppbära oavkortad lön under tjänstledighet
för idkande av handelssjöfart.
Därest Kungl. Majit i anledning av den nu remitterade framställningen
i proposition till riksdagen framlade förslag örn ändring av 5 § 2 mom.
manskapsavlöningsreglementet, torde böra tagas under övervägande, huruvida
ej stadgandet borde givas en sådan avfattning, att detsamma möjliggjorde
jämväl beviljande av här berörd ledighet för till reservkadett avsedd korpral
(flaggkorpral).
Då det, såsom 1930 års militäravlöningssakkunniga anfört, torde möta en
viss svårighet att uttömmande angiva de fall, som kunde komma i fråga,
syntes den av militäravlöningssakkunniga föreslagna, mera allmänna lydelsen
av ifrågavarande stadgande, vilken lydelse torde täcka samtliga nu åsyftade
fall, vara att föredraga. Lönenämnden finge därför för sin del förorda en
formulering av bestämmelserna i enlighet med sistnämnda förslag.
8
Kungl. Maj:ts proposition nr 151.
Såsom av lönenämndens vitlåtande framgår, föreligger till Kungl. Majda
prövning förslag till iindrade bestämmelser örn antagning, utbildning och
avlöning m. m. av reservkadetter.
Beträffande gällande bestämmelser örn antagning till reservkadett vill jag
erinra därom, att härför, bland annat, fordras att vid någon av rikets navigationsskolor
hava avlagt sjökaptensexamen. För utbildning till reservkadett
avsedd korpral (flaggkorpral) äger, såsom redan nämnts, under genomgående av
sjökaptensklass vid navigationsskola åtnjuta tjänstledighet med bibehållande av
oavkortad lön. Nu nämnd befattningshavare må därjämte efter avlagd sjökaptensexamen
beviljas viss tjänstledighet för idkande av handelssjöfart, längst intill
tiden för reservkadettkursens början vid sjökrigsskolan kalenderåret näst
efter det år, då sjökaptensexamen avlagts — varigenom vederbörande beredes
tillfälle att i viss utsträckning fullgöra för erhållande av sjökaptensbrev
stadgad tjänstgöring å handelsfartyg. Under sistnämnda ledighet äger vederbörande
icke uppbära lön vid flottan. Nämnda på Kungl. Maj:ts prövning
beroende förslag, enligt vilket högst fem korpraler (flaggkorpraler) årligen
skola antagas till reservkadetter, innebär, bland annat, att oavkortad lön
skall utgå under till högst sexton månader beräknad tjänstledighet för
idkande av handelssjöfart.
Chefen för marinstaben har till stöd för ifrågavarande förslag för sin del
framhållit, att för de korpraler (flaggkorpraler), som ämnade genomgå utbildning
till officerare i reserven, hade det ur civilanställningssynpunkt ansetts
önskvärt att, så långt kunde ske, underlätta möjligheten till bedrivande
av handelssjöfart före antagningen till reservkadetter. Det vore överhuvudtaget
svårt för ifrågavarande personal att sålunda få anställning å handelsfartyg,
och på grund av rådande arbetsförhållanden inom sjöfarten förelåge
blott ringa utsikt för dem att härunder erhålla någon avlönad anställning.
Det vore på den grund angeläget, att denna personal med säkerhet kunde
påräkna att få behålla samma förmåner, som utginge under övrig förberedande
utbildning till reservkadett (d. v. s. genomgående av navigationsskolas
sjökaptensklass).
Marinförvaltningen har i yttrande den 2 september 1933 i förevarande
avseende framhållit, att det icke kunde anses uteslutet, att, särskilt örn konjunkturerna
för sjöfarten förbättrades, avlöning i vissa fall erhölles å handelsfartygen,
varför marinförvaltningen ansåge befogat, att vederbörande
skulle vidkännas visst avdrag på den från staten erhållna lönen i förhållande
till den ersättning, vederbörande rederi eventuellt lämnade.
Försvarsväsendets lönenämnd har i sitt förut omförmälda den 23 oktober
1933 avgivna utlåtande, bland annat, anfört, att därest medgivande av ifrågavarande
förmån för reservkadetterna ansåges utgöra en nödvändig förutsättning
för en lämplig rekrytering av flottans reservofficerskår från dess underbefälskår,
syntes de bestämmelser, som på grund härav erfordrades, böra
givas det innehåll, som av marinförvaltningen föreslagits.
Departements- Såsom av den lämnade redogörelsen framgår, äger Kungl. Majit enligt nu
chefen. gällande bestämmelser medgiva beställningsliavare, som till vinnande av
Kungl. Majit» proposition nr 151. 9
civilanställning erhållit tjänstledighet för fullgörande av övnings- eller provtjänstgöring
vid något av statens civila verk, att härunder bibehålla lön. Civilanställningssakkunniga
hava framhållit, att ett vidgande av möjligheten att
låta vederbörande bibehålla lön vid tjänstledighet för förberedelse till civilanställning
vore en åtgärd, ägnad att i viss män bidraga till åstadkommande
av förbättrade förhållanden på ifrågavarande område. De sakkunniga hava
därför föreslagit, att bestämmelserna i 5 § 2 mom. manskapsavlöningsreglementet
måtte ändras därhän, att i Kungl. Maj:ts hand skulle läggas befogenhet
att medgiva bibehållande av lön jämväl vid tjänstledighet för fullgörande
av övnings- och provtjänstgöring i kommuns tjänst eller hos enskild
arbetsgivare eller för genomgående av kurs eller annan utbildning i civilanställningssyfte.
I ämnet hörda myndigheter hava uttalat sig i samma riktning
Aven
jag delar den uppfattning, som kommit till uttryck i de sakkunnigas
framställning. Därest Kungl. Majit erhåller den föreslagna ökade befogenheten
i berörda avseende, bör denna dock utövas med största varsamhet.
Såsom försvarsväsendets lönenämnd antytt, torde för övrigt redan de militära
tjänstgöringsförhållandena komma att begränsa möjligheten att medgiva
ledighet i någon större omfattning.
Vad härefter angår förenämnda förslag örn ändrade bestämmelser örn antagning,
utbildning och avlöning m. m. av reservkadetter, är jag icke beredd
att nu underställa Kungl. Majit detsamma i dess helhet. Emellertid torde
förslaget, i vad det avser, att förmån av oavkortad lön må kunna medgivas
korpral (flaggkorpral), uttagen för utbildning till reservkadett, under tjänstledighet
för idkande av handelssjöfart, redan i nu förevarande sammanhang
böra upptagas till avgörande.
Den nuvarande föreskriften att korpral (flaggkorpral), som nyss nämnts,
må erhålla tjänstledighet för idkande av handelssjöfart har meddelats i syfte,
bland annat, att bereda vederbörande större möjligheter att efter avslutad
reservofficersutbildning vinna anställning inom handelsflottan. Att sådan anställning
verkligen vinnes är givetvis ett statsintresse såväl ur civilanställningssynpunkt
som med hänsyn till att härigenom säkrare garantier skapas
för att vederbörande efter avlagd reservofficersexamen kommer att ägna sig
åt ett yrke, där hans duglighet för sjötjänst upprätthålles, vilket ur sjöförsvarets
synpunkt uppenbarligen är av stort värde. Framhållas må ock, att
berörda tjänstgöring i handelssjöfart torde vara av viss betydelse för den
efterföljande reservkadettsutbildningen. Den möjlighet att erhålla tjänstledighet
för idkande av handelssjöfart, som gällande bestämmelser erbjuda,
har emellertid, enligt vad erfarenheten ådagalagt, i stort sett icke kunnat utnyttjas,
enär här avsedd personal — som under tjänstledigheten har att avstå
sin lön vid flottan — av ekonomiska skäl i regel funnit sig förhindrad
taga anställning å handelsfartyg, då någon avlöning under denna utbildningstid
endast i undantagsfall kunnat erhållas från vederbörande rederi.
Vid nu angivna förhållanden anser jag mig böra förorda vidtagande av sådan
ändring i 5 § 2 mom. manskapsavlöningsreglementet att lön under tjänstledig
Bihang
till riksdagens protokoll lidi4. I sand. Nr 151. sss 34 2
10
Kungl. Maj:ts proposition nr 151.
het för nu berört ändamål må kunna bibehållas. Jag förutsätter dock, att,
i det fall avlöning erliålles under anställning å handelsfartyg, avdrag till
motsvarande belopp göres å den lön, som uppbäres från staten.
I likhet med försvarsväsendets lönenämnd får jag förorda, att nyssnämnda
stadgande i manskapsavlöningsreglementet — på av 1930 års militäravlöningssakkunniga
angivna skäl — gives den av dessa sakkunniga föreslagna lydelse.
Föredraganden uppläser härefter ett i enlighet med vad sålunda anförts
upprättat förslag till kungörelse örn ändrad lydelse av 5 § 2 mom. avida ing sreglementet
den 11 maj 1928 (nr 128) för fast anställt manskap vid försvar sväsendet
samt hemställer, att förslaget måtte genom proposition föreläggas riksdagen
till antagande.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan förordnar Hans Kungl. Höghet KronprinsenRegenten,
att till riksdagen skall avlåtas proposition av den
lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Alf Ewerlöf.
Stockholm 1934. K. L. Beckmans Boktr.