Kungl. Maj-.ts proposition nr 147.

1

Nr 147.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående åtgärder
för fortsättande av Dals-Eds—Rölanda elektriska
distributions förenings u. p. a. verksamhet; qiven
Stockholms slott den 16 februari 1934.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över kommunikationsärenden för denna dag, föreslå riksdagen
att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.

Under Hans Majits

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Henning Leo.

Utdrag av protokollet över kommunikationsärenden, hållet
inför Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten
i statsrådet å Stockholms slott den 16 februari 1934.

Närvarande;

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden
Undén, Schlyter, Wigforss, Levinson, Vennerström, Leo, Engberg,
Ekman, Sköld.

Efter gemensam beredning med chefen för jordbruksdepartementet anför
chefen för kommunikationsdepartementet, statsrådet Leo:

I en till Kungl. Majit den 13 januari 1934 ingiven skrift har Dals-Eds
—Rölanda elektriska distributionsförening u. p. a. gjort framställning i fråga
om statens övertagande av föreningens anläggningar.

Innan jag ingår härpå, torde jag få lämna en kortfattad redogörelse
rörande ifrågavarande förening samt dess verksamhet och ekonomiska ställning: -

Bihang till riksdagens protokoll 1934, 1 sami. Nr 147.

401 34 )

2 Kungl. Maj:ts proposition nr 147.

Föreningen bildades år 1922 för att handhava elektrifieringen av DalsEds
och Rölanda socknar i Älvsborgs län. Rörelsen har efter hand utvidgats,
så att distributionen av elektrisk kraft numera omfattar åtta socknar och en
del av en nionde samt Eds municipalsamhälle i Älvsborgs län ävensom tre
socknar i Göteborgs och Röhus län. Föreningen äger två i drift varande
kraftanläggningar. Den ena av dessa, kraftstationen i Rävemarken i DalsEds
socken, utbyggdes år 1923 och omfattar två vattenturbiner om tillhopa
400 hästkrafter och med en generatoreffekt örn 350 kVA samt, såsom reserv
vid lag vattenföring, en dieselmotoranläggning om 180 hästkrafter. Berörda
kraftstation är i gott skick. Den andra kraftstationen, belägen i Mon ^Töftedals
socken, är obetydlig och omfattar en vattenturbin örn endast 25 hästkrafter
med tillhörande generator. Denna kraftstation övertogs år 1931 efter
det dess förra ägare, Mons elektriska distributionsförening u. p. a., försatts
i konkurs. Dessutom disponerar föreningen en mindre kraftstation med två
vattenturbiner örn 30 respektive 15 hästkrafter och en råoljemotor örn 45
hästkrafter i Hökedalen i Dals-Eds socken, vilken station emellertid icke
återställts efter en år 1930 inträffad eldsvåda, varvid generatorer och elektrisk
instrumentering förstördes.

Föreningens distributionsanläggningar omfatta liögspänningsledningar örn
tillhopa 157 kilometers längd, 49 sekundärtransformatorstationer med en
sammanlagd effekt av drygt 800 kVA, lågspänningsledningar örn tillhopa
cirka 300 kilometers längd, mätare m. m. Beträffande kraftledningarna föreligger
ett starkt behov av stolputbyten, varjämte det saknas betryggande
avtal örn rätt att framdraga elektriska ledningar över ett flertal markområden.

Distributionsområdets konsumtion av elektrisk kraft har under senare år
uppgått till inemot en halv miljon kWh per år. Detta kraftbehov Ilar under
år med normal vattentillgång kunnat mer än val täckas av produktionen vid
föreningens egna vattenkraftanläggningar, vilken produktion normalt kan
beräknas utgöra omkring 700,000 kWh per år. Under den onormalt starka
vattenbrist, som rått under år 1933, hava dock tidvis svårigheter förefunnits
att tillgodose kraftbehovet inom distributionsområdet.

Antalet till föreningens nät anslutna tariffenheter enligt vattenfallsstyrelsens
normer uppgår till omkring 9,000, och ytterligare ett antal anslutningsbara
dylika enheter finnas inom distributionsområdet.

* Bruttoinkomsterna med de av föreningen tillämpade taxorna uppgå för
närvarande till något över 60,000 kronor för år. Föreningens direkta utgifter
för drift och underhåll av anläggningarna kunna beräknas uppgå till mellan

25.000 och 30,000 kronor, så att ett överskott örn 30,000 ä 35,000 kronor till
förräntning av det i anläggningarna nedlagda kapitalet och för avskrivningar
nu står till förfogande.

Föreningens andelskapital utgöres av 1,750 andelar örn 75 kronor eller
131,250 kronor, varav emellertid endast något över 100,000 kronor inbetalts
Återstoden har icke kunnat erläggas på grund av bristande solvens hos an
delstecknarna.

Föreningen åtnjuter åtskilliga statslån. Kungl. Maj:t har fran vattenkraftslånefonden
beviljat den 11 juli 1924 ett lån å 70,000 kronor och den 20 maj
1927 ett lån å 25,000 kronor eller sålunda tillhopa 95,000 kronor. Vidare
hava kommerskollegium och lantbruksstyrelsen beviljat föreningen sex lån
örn tillhopa 350,000 kronor från kraftledningslånefonden, nämligen den 29
mars 1924 ett å 60,000 kronor, den 12 maj 1925 ett å 80,000 kronor, den 2
augusti 1926 ett å 20,000 kronor, den 30 september 1927 ett å 35,000 kronor,
den 13 november 1929 ett å 55,000 kronor och den 8 oktober 1931 ett å

100.000 kronor.

3

Kungl. Majds proposition nr 147.

Genom brev den 11 juli 1924 beviljade Kungl. Majit förenämnda Mons
elektriska distributionsförening u. p. a. ett lån från vattenkraftslånefonden å

30.000 kronor. Sedan denna förening försatts i konkurs och statskontoret
å exekutiv auktion inropat dess kraftanläggning, försålde statskontoret genom
köpekontrakt den 20 och den 21 november 1931 samma anläggning till DalsEds—Kolanda
elektriska distributionsförening u. p. a. för en köpeskilling av

20.000 kronor att enligt köpeskillingsrevers amorteras under åren 1932 — 1936
med lika kapitalbelopp.

Den 31 december 1933 utgjorde den oguldna kapitalåterstoden a vattenkraftslånen
tillhopa 90,952 kronor 49 öre, å kraftledningslånen tillhopa 317,418
kronor 51 öre samt å köpeskillingsreversen 20,000 kronor eller sammanlagt
428,371 kronor. Härav utgjorde 22,219 kronor 82 öre förfallna oguldna amorteringar
för åren 1932 och 1933. Inberäknat förfallna oguldna räntor, 5,680
kronor 96 öre, varav straffräntor 543 kronor 33 öre, utgjorde föreningens
skuld på grund av statslånen den 31 december 1933 sammanlagt 434,051
kronor 96 öre. Sedermera har härå icke någon inbetalning gjorts.

Förutom statslånen har föreningen hos enskilda penninginstitutioner och
hos Älvsborgs läns landsting upptagit lån, varå skulden utgör tillhopa omkring
148,000 kronor.

Föreningens sammanlagda skuld uppgår alltså till omkring 580,000 kronor;
inberäknat andelskapitalet utgör följaktligen det av föreningen i anspråk
tagna kapitalet omkring 680,000 kronor.

I förutberörda skrift har Dals-Eds—Rölanda elektriska distributionsförening
u. j). a. anfört bland annat följande:

Vid sammanträde den 8 juni 1933, vid vilket 1,063 andelar av befintliga
1,750 voro representerade, beslöt föreningen att tillsätta en kommitté med
uppdrag att underhandla med vattenfallsstyrelsen örn övertagande av föreningens
anläggningar och rörelse. Vid sammanträde den 19 september 1933
beslöts att uppdraga åt den tillsatta kommittén att å föreningens vägnar förnya
kommitténs erbjudande till vattenfallsstyrelsen om övertagande av föreningens
egendom, varjämte kommittén bemyndigades att å föreningens vägnar inhämta
de berörda kommunernas yttrande örn förslaget.

Berörda kommitté hade i skrivelse den 29 september 1933 upprepat sm
framställning till vattenfallsstyrelsen örn statens övertagande av föreningens
anläggningar ävensom omförmält att, enligt vad ordförandena inom respektive
kommuner meddelat, kommunerna för sin del biträdde föreningens uppfattning,
att en överlåtelse till staten av föreningens distribution skulle vara
önskvärd och till gagn för orten.

Vidare hade landstingsdirektören i Älvsborgs län i skrivelse den 27 september
1933 till föreningen framhållit nödvändigheten av att distributionen
till landstingets sjukstuga i Bäckefors ordnades på ett mera tillfredsställande
sätt än för närvarande med avseende på både spänningsförhållandena och
driftsäkerheten. Därest förbättringar i berörda avseende icke kunde åvägabringas,
kunde landstingets förvaltningsutskott icke nöja sig med den från
föreningen pågående leveransen utan nödgades förklara avtalet brutet och
förskaffa sig tillfredsställande leverans från annat håll. Därjämte hade landstingsdirektören
uppmanat föreningen att med statens vattonfallsverk träffa
erforderlig överenskommelse örn anläggningarnas ställande under dess kontroll
för åvägabringande av anmärkningsfri leverans.

Kommerskollegium, till vilket berörda kommitté även hänvänt sig, hade
förordat, att den till vattenfallsstyrelsen gjorda framställningen om övertagande
av föreningens anläggningar upptoges till välvillig provning.

4

Kungl. Majlis proposition nr 147.

Tekniskt sett torde föreningen få anses hava löst frågan om elektrifieringen
av sitt. område på ett rationellt sätt. På grund av områdets relativt ringa
ekonomiska bärkraft hade föreningen emellertid kommit i en svag ställning.

För det av staten genom statskontoret till föreningen lämnade lånet hade
ställts säkerhet i form av dels inteckning i föreningens egendom, dels borgen
av föreningens styrelsemedlemmar och ortens mera betydande män. Dessa
senare hade även gått i borgen för föreningens enskilda lån. Föreningens brydsamina
ekonomiska ställning gjorde det omöjligt för dessa män att anskaffa
ytterligare medel för den utveckling och konsolidering av rörelsen, som nu
erfordrades. På grund härav hade föreningens verksamhet stagnerat och
hotades^ av tillbakagång. Erfarenheten från Värmlandsnäs utvisade, att
under sådana förhållanden affären kunde snabbt försämras med det resultat,
att säkerheten för de av staten genom statskontoret beviljade lånen bleve
otillräcklig.

Örn vattenfallsstyrelsen övertoge rörelsen, syntes man däremot kunna
räkna med en lugn ehuru långsam utveckling av företaget. Det kunde
anföras, att vattenfallsstyrelsens avsättningsområde väster örn Vänern
genom övertagandet av föreningens anläggningar finge en naturlig avgränsning
norrut. Övertagandet borde därjämte vara så tillvida naturligt för
vattenfallsstyrelsen, som föreningens distributionsområde direkt gränsade
till vattenfallsstyrelsens nuvarande område.

Genom att vattenfallsstyrelsen övertoge distributionsrörelsen tryggades
till fullo de lån, som staten lämnat föreningen. Så tillvida vore det ett
direkt statligt affärsintresse, att övertagandet ägde rum. Ur ren allmän
synpunkt kunde för övertagandet anföras det motivet, att staten utan
någon direkt uppoffring stödde en landsända, som ekonomiskt sett vore
ganska svag och som utan denna hjälp syntes bliva ekonomiskt rätt hårt
belastad. Det vore ett viktigt ortsintresse, att rörelsen kunde fortgå
utan störningar. Det skulle kunna medföra stora vanskligheter för ortsbefolkningen,
ifall rörelsen icke upprätthölles.

På grund av att förhållandena mellan föreningen och fordringsägarna
måste ordnas mycket snart vore det av synnerlig vikt, att frågan örn övertagandet
bleve avgjord inom den närmaste framtiden.

På grund av det anförda har föreningen hemställt, att föreningens kraftanläggningar
och distributionsnät m. m. måtte av staten genom vattenfallsstyrelsen
övertagas mot en ersättning av 500,000 kronor samt på de villkor
i övrigt, varom närmare överenskommelse kunde träffas med vattenfallsstyrelsen.

Över framställningen hava utlåtanden avgivits av kommerskollegium samt
väg- och vattenbyggnadsstyrelsen gemensamt den 22 januari 1934, av statskontoret
den 29 januari 1934 samt av vattenfallsstyrelsen den 10 februari 1934.

Vattenfallsstyrelsen har anfört bland annat följande:

För att kunna fortsätta sin rörelse är föreningen i behov av nytt kapital,
men det synes icke föreligga någon möjlighet för föreningen att uppbringa
sådant. I stället har föreningen anhållit, att Kungl. Maj:t och kronan genom
vattenfallsstyrelsen måtte övertaga föreningens rörelse. Föreningen har redan
tidigare under hand gjort förfrågan härom hos vattenfallsstyrelsen. Enligt
inom vattenfallsstyrelsen gjord beräkning hava föreningens anläggningar ett
tekniskt värde av cirka 600,000 kronor. På grund av ogynnsamma avsättningsförhållanden
anser vattenfallsstyrelsen, att föreningens anläggningar
icke kunna förränta högre kapital än cirka 500,000 kronor. Försäljning till

5

Kungl. Maj.ts proposition nr 147.

detta belopp innebär, att andelskapitalet går förlorat, varjämte borgensmännen
för föreningens skulder måste övertaga ansvaret för överskjutande skuldbeloppet.

Därest vattenfallsstyrelsen skall övertaga föreningens rörelse, bör denna
icke direkt införlivas med vattenfallsstyrelsens verksamhet. Föreningens
taxor äro icke i överensstämmelse med de taxor, som tillämpas inom föreningar,
tillhörande vattenfallsstyrelsens distributionssystem. Även i andra
avseenden förefinnas avvikelser från de normer, som gälla för vattenfallsstyrelsens
verksamhet.

Under dessa förhållanden synes det mest ändamålsenliga tillvägagångssättet
vara, att en ny förening, i vilken vattenfallsstyrelsen äger beslutanderätt,
bildas, vilken förening inköper och förvärvar ifrågavarande kraft- och
distributionsanläggningar jämte övrig fast och lös egendom, som för närvarande
äges av Dals-Eds—Kolanda distributionsförening.

Såsom framgår av föreningens skrivelse, utgjorde dess skuld per den 1
januari 1934 cirka 580,000 kronor, varav till statsverket cirka 434,000 kronor
inklusive upplupna räntor. Skulden till staten skulle övertagas av den nya
föreningen. Ifall köpeskillingen sättes till 500,000 kronor, skulle föreningen
bekomma ett belopp av cirka 66,000 kronor, att användas till avbetalning å
andra skulder än till staten. Det återstår därefter ett belopp av cirka 80,000
kronor, vilket måste gäldas av borgensmännen för föreningens skulder. Det
synes erforderligt, att i samband med övertagandet betryggande garantier
erhållas, att föreningens samtliga skulder bliva ordnade.

För verkställande av förnyelser av vissa delar av anläggningarna och för
nyanslutningar synes den blivande föreningen behöva ett rörelsekapital örn
cirka 70,000 kronor. Häri ingår då icke kostnaden för anslutningsledning
mellan föreningens nät och vattenfallsstyrelsens distributionsområde i Dalsland,
vilken kraftledning erfordras för att dels säkerställa kraftleveranserna
inom föreningens område även under torrår och dels möjliggöra, att det
kraftöverskott, som finnes vid föreningens kraftstationer under normala eller
mera vattenrika år, skall kunna inmatas på vattenfallsstyrelsens kraftnät.
En dylik förbindelse bör emellertid icke bekostas av föreningen, utan synes
böra bestridas av vattenfallsstyrelsen med medel av dess anslag för distributionsanläggningar.

För att den nya föreningen skall kunna bliva i stånd att förränta det i
densamma investerade kapitalet, måste vattenfallsstyrelsen, innan det definitiva
övertagandet äger rum, försäkra sig örn, att distributionsrörelsen i nuvarande
omfattning kommer att fortgå. Med anledning härav måste särskilt
avtal träffas med de större kraftkonsumenterna och vidare tillstånd till ensam
distributionsrätt tillförsäkras i fråga om distributionen inom vissa samhällen.
Likaså måste vattenfallsstyrelsen tillse, att betryggande rätt erhålles
att bibehålla de nu framdragna ledningarna över den därav berörda marken.
Härjämte kunna förekomma andra villkor, som vattenfallsstyrelsen måste
uppställa för att övertaga föreningens rörelse.

Ur ren affärssynpunkt innebär det icke någon fördel för vattenfallsstyrelsen
att på förenämnt sätt övertaga föreningens rörelse. Enligt vattenfallsstyrelsens
undersökningar bör icke någon förlust uppstå genom övertagandet av
föreningens verksamhet på ifrågavarande villkor. Någon nämnvärd vinst
torde emellertid icke heller vara att påräkna utöver erforderlig ränta å det
nedlagda kapitalet. Det synes dock föreligga ett statsintresse, att sådant
övertagande äger rum, enär härigenom säkerhet erhålles för att de redan
lämnade statslånen bliva i behörig ordning likviderade. Skulle statsingripande
icke nu ilga rum, kan riskeras, att föreningens distributionsområde
och kraftavsättning beskäras och att härigenom föreningens inkomster avse -

(i

Kungl. Majlis proposition nr 147.

värt nedgå. Därigenom skulle värdet av föreningens tillgångar kunna sjunka
högst betydligt, så att allvarlig fara uppstår för att full täckning för statslånen
icke längre förefinnes oell att borgensmännens ansvar utökas över
bristningsgränsen.

Den av föreningen framhållna synpunkten, att genom vattenfallsstyrelsens
övertagande av distributionen densamma bomme att ordnas på ett mera tillfredsställande
sätt, synes ur allmän synpunkt vara värd beaktande.

Även om rent affärsmässigt sett någon säker fördel icke kommer att beredas
vattenfallsstyrelsen genom övertagandet, är vattenfallsstyrelsen dock,
med hänsyn till föreliggande faktorer och då någon förlust icke därigenom
tillskyndas" statsverket, villig att medverka till en lösning av de för föreningen
föreliggande ekonomiska svårigheterna genom att övertaga dess rörelse enligt
bär angivna riktlinjer och mot en köpeskilling av 500,000 kronor samt på
de närmare villkor, varom överenskommelse kan träffas mellan styrelsen
och föreningen.

Föreningens anläggningar utgöras huvudsakligen av distributionsanläggningar.
De förefintliga kraftstationsanläggningarna representera cirka 20 %
av värdet av samtliga tillgångar. Styrelsen föreslår därför, att eventuellt
erforderliga medel för övertagandet tågås ur anslaget för distributionsanläggningar
m. m. Under förutsättning att statslånen i nuvarande skick
övertagas av den nya föreningen, skulle av sagda anslag krävas ett belopp
av intill U0,000 kronor, varav 100,000 kronor skulle utgöra andelskapital för
den blivande föreningen och återstoden utlämnas såsom lån till densamma
för erhållande av nödigt förlag och rörelsekapital. Lånen hos statsverket
böra övertagas av den nybildade föreningen på i huvudsak samma villkor,
som gälla gentemot den nuvarande föreningen. Till säkerhet för lånen förefinnas
för närvarande inteckningar i kraftanläggningarna med därå registrerade
kraftledningar, varjämte föreligga personliga borgensförbindelser. Sedan
rörelsen övertagits av en förening, vari vattenfallsstyrelsen äger bestämmanderätt,
förutsättes, att icke längre några borgensförbindelser behöva
ifrågakomma såsom säkerhet för lånen.

Vattenfallsstyrelsen har hemställt att — därest föreningens framställning
bifölles och styrelsen skulle bemyndigas att genom en nybildad ekonomisk
förening, i vilken styrelsen ägde ensam beslutanderätt, övertaga den fasta
och lösa egendom, som för närvarande ägdes av Dals-Eds—Hölanda elektriska
distributionsförening u. p. a., mot en köpeskilling av 500,000 kronor och på
de närmare villkor, varom överenskommelse kunde träffas mellan styrelsen
och sistnämnda förening — få av det till styrelsens förfogande ställda reservationsanslaget
till distributionsanläggningar och därmed sammanhängande
arbeten vid statens kraftverk använda dels ett belopp av 100,000 kronor
såsom andelskapital för den blivande nya distributionsföreningen, dels ock
ett belopp av högst 40,000 kronor att utlämnas såsom lån åt nämnda förening
för erhållande av nödigt förlag och rörelsekapital.

Kommerskollegium samt väg- och vattenbyggnadsstyrelscn hava yttrat följande:

De ekonomiska svårigheter, som nu göra sig gällande för föreningen,
torde till huvudsaklig elei vara förorsakade dels av brist på eget kapital i
tillfredsställande proportion till anläggningarnas omfattning, dels även i
bristande förutseende i tekniskt och ekonomiskt avseende hos föreningens
ledning. De beräkningar, som legat till grund för den succesiva utbyggnaden av
distributionsanläggningarna, hava icke visat sig hållbara. Uppmaningar från

Kungl. Majlis proposition nr 147. 7

kommerskollegium örn inriktande av föreningens strävan mot konsolidering
inom ramen för ett mera begränsat distributionsområde hava icke uppmärksammats.

Nu befinner sig synbarligen föreningen, närmast på grund av kapitalbrist,
i ett så brydsamt ekonomiskt läge, att dess fortbestånd riskeras, om det ej
visar sig möjligt att öka det egna kapitalet oell att anskaffa en för uppgiften
vuxen ledning. Dessa förutsättningar torde ej föreligga, då föreningen själv
anhåller örn statens övertagande av anläggningarna till ett pris, som medför
betydande förluster för de personor, vilka tecknat borgen för företagets lån.

Under sådana omständigheter och med hänsyn till att anläggningarna i statens
hand komma att erhålla den bättre skötsel, som är ett önskemål ur
allmän synpunkt, samt då därigenom trygghet jämväl skulle erhållas för
återbetalning av föreningens statslån, synas starka skäl föreligga för att den
planerade överlåtelsen må komma till stånd.

På grund av vad sålunda och i övrigt anförts hava ämbetsverken för sin
del tillstyrkt bifall till framställningen, under förutsättning att återbetalningen
av föreningens skulder till statsverket säkerställdes.

Statskontoret har förklarat sig för sin del icke hava något att erinra mot
att föreningens anläggningar övertoges av en ny elektrisk distributionsförening,
under förutsättning att sistnämnda förening kunde anses säkerställa
företagets fortsatta bestånd. Därest statslånen övertoges av den nya föreningen,
hade statskontoret ej heller något häremot att invända, under villkor
att för lånen avlämnades nya skuldförbindelser och ställdes säkerhet,
som kunde av statskontoret godkännas.

Av den lämnade redogörelsen framgår, att Dals-Eds—Kolanda elektriska Departementsdistributionsförening
u. p. a., huvudsakligen på grund av att föreningens di- chefen
stributionsområde utvidgats utan att tillräckligt kapital för ändamålet funnits
att tillgå, numera kommit i ett sådant ekonomiskt läge att, därest icke företaget
tillföres ytterligare kapital, dess fortsatta verksamhet torde komma att
allvarligt hotas till men icke blott för den därav berörda befolkningen i
denna del av landet utan jämväl för staten, vars utsikter att erhålla
full återbetalning av de till företaget beviljade statslånen komme att i betänklig
grad minskas. Att vare sig i bygden eller annorstädes på enskild
väg uppbringa erforderligt ytterligare kapital till företagets konsolidering
torde få anses uteslutet. I betraktande härav och då staten med hänsyn
till de betydande belopp, som utlånats till företaget, har ett påtagligt intresse
av att ifrågavarande distributionsverksamhet upprätthålles, synes anledning
föreligga att överväga, huruvida icke staten i någon form bör träda
emellan för att sagda verksamhet skall bliva ordnad på ett ur olika synpunkter
mera tillfredsställande sätt och därigenom kunna vidmakthållas.

I sådant hänseende har nu efter förhandlingar framkommit ett förslag, att
föreningens fasta och lösa egendom skulle för ett belopp av 500,000 kronor,
motsvarande anläggningarnas uppskattade affärs värde, övertagas av en för
ändamålet bildad ny distributionsförening, i vilken vattenfallsstyrelsen skulle
innehava samtliga andelar utom ett fåtal. Köpeskillingen skulle av den nya
föreningen erläggas dels genom övertagande av den nuvarande föreningens

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 147.

skuld på grund av statslånen, uppgående såsom förut nämnts till omkring
434,000 kronor, dels ock med ett kontant belopp av omkring 66,000 kronor,
vilket belopp skulle användas som bidrag till gäldandet av den nuvarande
föreningens enskilda skulder men dock ej till föreningen utbetalas, förrän
densamma visat, att dessa skulder komme att på ett betryggande sätt bliva
ordnade. För att den nya föreningen skulle kunna erlägga berörda kontanta
belopp, omkring 66,000 kronor, ävensom för att bereda sagda förening
ett för förnyelse av vissa delar av anläggningarna och för nyanslutningar
erforderligt rörelsekapital av omkring 70,000 kronor skulle enligt vattenfallsstyrelsens
förslag av kapitalökningsanslag till distributionsanläggningar
och därmed sammanhängande arbeten vid statens kraftverk användas ett
belopp av högst 140,000 kronor, varav omkring 100,000 kronor skulle tillhandahållas
den nya föreningen såsom andelskapital och högst 40,000 kronor
såsom lån. Innan den nya föreningen övertager den nuvarande föreningens
anläggningar och distributionsverksamhet, skulle, såsom vattenfallsstyrelsen
antytt, vissa åtgärder vidtagas i syfte att såvitt möjligt åstadkomma en säkrare
förräntning av det investerade kapitalet. Slutligen skulle det övertagna
distributionsnätet sättas i förbindelse med statens vattenfallsverks distributionsområde
i Dalsland, varigenom under torrår föreningens kraftleveranser
skulle säkerställas samt under normala år vid föreningens anläggningar uppkommande
kraftöverskott kunna utnyttjas i vattenfallsverkets kraftdistribution.

Ehuru, enligt vad av utredningen framgår, det ekonomiska resultatet av
en på sålunda föreslaget sätt ordnad distributionsverksamhet rent affärsmässigt
sett i bästa fall torde begränsa sig till skälig förräntning av det
nedlagda kapitalet, synes dock en sådan rekonstruktion såväl för staten i
egenskap av långivare som för de av företaget berörda bygderna medföra
så beaktansvärda fördelar att — trots den tvekan, som möjligen kan hysas
mot att staten på detta sätt ekonomiskt intresserar sig i en lokal distributionsverksamhet
•— en dylik lösning av spörsmålet bör komma till stånd.
Jag vill därför tillstyrka att, därest överenskommelse kan träffas mellan
vattenfallsstyrelsen och Dals-Eds —Rölanda elektriska distributionsförening
u. p. a. rörande de närmare villkoren för överlåtande av föreningens fasta
och lösa egendom på en ny ekonomisk förening med vattenfallsstyrelsen
som praktiskt taget ensam beslutande, nämnda styrelse må bemyndigas att
genom sagda nya förening för en köpeskilling av högst 500,000 kronor övertaga
förstnämnda förenings tillgångar ävensom att, på sätt vattenfallsstyrelsen
föreslagit, medel ur reservationsanslaget till distributionsanläggningar
må till ett belopp av högst 140,000 kronor disponeras för här ifrågavarande
ändamål.

Därest i enlighet härmed de nuvarande statslånen övertagas av den nya
ekonomiska föreningen, torde för lånen böra avlämnas nya skuldförbindelser
och ställas säkerhet, som kan av statskontoret godkännas.

På grund av vad sålunda anförts får jag hemställa, att Kungl. Majit måtte
föreslå riksdagen medgiva,

9

Kungl. Maj:ts proposition nr 147.

att den av Dals-Eds—Rölanda elektriska distributionsförening
u. p. a. bedrivna verksamheten med produktion och distribution
av elektrisk energi må, i huvudsaklig överensstämmelse med
vad av mig i det föregående förordats, av vattenfallsstyrelsen
övertagas genom en för ändamålet bildad ny ekonomisk förning;
samt

att av reservationsanslaget till distributionsanläggningar och
därmed sammanhängande arbeten vid statens kraftverk må för
att möjliggöra fortsättandet av nämnda verksamhet användas
ett belopp av högst 140,000 kronor.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan behagar Hans Kungl. Höghet KronprinsenRegenten
lämna bifall samt förordnar, att proposition
av den lydelse bilaga vid detta protokoll utvisar skall
avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Waldemar Wiens.

Bihang till riksdagens protokoll W!14. 1 sand. Ar 147.

401 84 2