Kungl. Majus proposition nr 146.

Nr 146.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående reglering
av Södra Dalarnes järnvägsaktiebolags skuldförhållande
till staten; given Stockholms slott den 16 februari
1934.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över kommunikationsärenden för denna dag, föreslå riksdagen
att bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.

Under Hans Majits

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Henning Leo.

Utdrag av protokollet över kommunikationsärenden, hållet
inför Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Reg euten i
statsrådet å Stockholms slott den 16 februari 1934.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden
Undén, Schlyter, Wigforss, Levinson, Vennerström, Leo, Engberg,
Ekman, Sköld.

Departementschefen, statsrådet Leo anför:

Jag har nu att anmäla en av Södra Dalarnes järnvägsaktiebolag gjord
framställning örn viss reglering av bolagets skuldförhållande till staten.

Bolaget är innehavare av de sedermera till en järnvägsenhet sammanslutna
järnvägarna Krylbo—Borlänge, varå bolaget erhöll koncession den 12
april 1876, mellan Borlänge och Insjön, å vilken järnväg Siljans järnvägsaktiebolag
meddelades koncession den 1 september 1882, samt från KnippboBihang
till riksdagens protokoll 1934. 1 sami. Nr 146. 392 34 1

Kungl. Majus proposition nr 146.

heden å sistnämnda järnväg till Rättviks station, varå Siljans järnvägsaktiebolag
erhöll koncession den 17 mars 1899. De båda förstnämnda järnvägarna
kommo till utförande inom de närmaste åren efter respektive koncessioners
meddelande. Järnvägen Knippboheden—Rättvik åter byggdes av
Södra Dalarnes järnvägsaktiebolag, sedan koncessionen å densamma jämte
järnvägen Borlänge—Insjön med Kungl. Maj:ts den 27 oktober 1911 lämnade
godkännande överlåtits å bolaget. Ifrågavarande tre banor äro samtliga
normalspåriga med en spårvidd av 1.4 3 5 meter.

För anläggning av järnvägen Krylbo—Borlänge beviljades Södra Dalarnes
järnvägsaktiebolag den 24 november 1876 ett låneunderstöd av 2,500,000
kronor, motsvarande en beräknad anläggningskostnad av 4,193,000 kronor,
av vilket lån emellertid endast ett till 2,375,000 kronor minskat belopp utbekommits
av bolaget. Beloppet utbetalades under åren 1879—1882. För
åtnjutande av detta lån stadgades, bland andra, följande villkor:

Annuiteten för låneunderstödets återgäldande beräknades till sex procent
å ursprungliga försträckningsbeloppet, av vilken annuitet först skulle gottgöras
ränta efter fem procent å oguldet kapitalbelopp och återstoden utgöra
avbetalning därå. Anstånd med räntans erläggande medgavs för tre år från
lyftningsdagen, dock icke utöver ett år från den dag eller den 31 december
1882, då järnvägen senast skulle vara öppnad för trafik; och skulle den sålunda
uppskjutna likviden av räntan fullgöras genom en mot samma räntas
belopp svarande utsträckning i tiden för annuitetens erläggande, så att statsverket
för sin försträckning bleve till fullo gottgjort. Kapitalavbetalningen
skulle vidtaga den 31 december 1885 och i sammanhang därmed gottgörelse
ske av därförinnan upplupen obetald ränta, för så vitt uppskov med densammas
erläggande icke beviljats; och skulle annuiteten sedermera erläggas
samma dag varje år till dess låneunderstödet och ali därå upplupen ränta
blivit till fullo gottgjord. Därest till betalning förfallet belopp icke bleve i
föreskriven ordning erlagt, skulle bolaget därå gälda sex procent årlig ränta,
intill dess samma belopp bleve behörigen inbetalt. Järnvägsanläggningen
med alla därtill hörande byggnader och materiel ävensom ali bolagets övriga
egendom skulle utgöra underpant och säkerhet för det av staten lämnade
låneunderstödet och staten vara berättigad åtnjuta all den pant- och förmånsrätt,
som enligt gällande eller blivande lagstiftning kunde för det lämnade
låneunderstödets återbetalande medgivas, såsom följd varav järnvägsanläggningen
med tillhörande byggnader och materiel ävensom bolagets egendom
i övrigt icke finge såsom säkerhet för annat lån pantförskrivas utan
förbehåll örn statens bättre rätt till säkerhet för det av staten lämnade
låneunderstödet.

I enlighet med beslut av 1886 års riksdag minskades annuiteten å ifrågavarande
lån från och med år 1887 till fem procent, varav först gottgöres
ränta efter 472 procent å oguldet kapitalbelopp och resten utgör avbetalning
därå.

Sedermera medgav 1897 års riksdag, att den ränta, som enligt gällande
föreskrifter borde till riksgäldskontoret erläggas å uteblivna inbetalningsbelopp
för lån till understödjande av enskilda järnvägsanläggningar, från och
med år 1898 skulle å alla dylika lån beräknas efter fem procent för år.

För anläggning av järnvägen Borlänge— Insjön beviljade Kungl. Majit

Kungl. Majus proposition nr 146.

den 6 oktober 1882 Siljans järnvägsaktiebolag ett låneunderstöd av 950,000
kronor; kostnaden för anläggningen beräknades därvid till 2,054,000 kronor.
För detta lån, som utlämnades under åren 1883 — 1886, stadgades bland andra
följande villkor:

Annuiteten för låneunderstödets återgäldande beräknades till fem procent
å ursprungliga försträckningsbeloppet, av vilken annuitet först skulle gottgöras
ränta efter fyra och en halv procent å oguldet kapitalbelopp och återstoden
utgöra avbetalning därå. Anstånd med räntans erläggande medgavs
för tre år från lyftningsdagen, dock icke utöver ett år från den dag eller den
1 januari 1887, då järnvägen senast skulle vara färdig och öppnad för trafik;
och skulle beloppet av den ränta, med vars erläggande anstånd sålunda
medgivits, inbetalas till staten, sedan genom de stadgade annuitetslikviderna
ali övrig ränta, med vilken anstånd icke beviljats, blivit gulden och kapitalet
gottgjort, så att efter nämnda tids förlopp med annuitetens erläggande skulle
fortfara så länge, till dess även beloppet av den ränta, med vars erläggande
anstånd medgivits, blivit till staten inbetalt. Kapitalavbetalningen skulle
vidtaga den 1 januari 1890 och i sammanhang därmed gottgörelse ske av
därförinnan upplupen obetald ränta, för så vitt uppskov med densammas
erläggande icke beviljats; och skulle annuiteten sedermera erläggas samma
dag varje år till dess försträckningen och all därå upplupen ränta blivit till
fullo gulden. Därest till betalning förfallet belopp icke bleve i föreskriven
ordning erlagt, skulle bolaget därå gälda sex procent årlig ränta intill dess
samma belopp bleve behörigen inbetalt. Järnvägsanläggningen med alla
därtill hörande byggnader och materiel ävensom all bolagets övriga egendom
skulle utgöra säkerhet för den av staten lämnade försträckning och staten
till säkerhet för sin fordrans utbekommande erhålla inteckning i järnvägen
med förmånsrätt framför varje annan fordran.

Såsom förut erinrats har räntan å förfallna, icke betalade annuitetsbelopp
jämlikt medgivande av 1897 års riksdag minskats från sex till fem procent.

För anläggning av järnvägen Knippboheden—Rättvik beviljade
Kungl. Majit den 23 juni 1910 Södra Dalarnes järnvägsaktiebolag — under
förutsättning att nämnda järnväg och järnvägen Borlänge—Insjön efter överlåtelse
till bolaget bleve sammanslutna med järnvägen Krylbo—Borlänge
till en järnvägsenhet — ett lån å 1,252,000 kronor, motsvarande en beräknad
anläggningskostnad av 2,505,000 kronor. För återbetalningen av detta lån,
som utlämnades åren 1913 och 1916, gälla, med iakttagande att järnvägen
skulle vara färdigställd och öppnad för trafik senast den 1 april 1914 samt
att kapitalavbetalningen skulle vidtaga tre år därefter, samma bestämmelser
som nyss angivits beträffande statslånet till anläggning av järnvägen Borlänge
—Insjön. Beträffande inteckningssäkerliet meddelades vissa föreskrifter.

Sedermera medgav Kungl. Majit den 16 juni 1911, i enlighet med riksdagens
beslut (skrivelse nr 72), att såväl anståndsräntan å det den 6 oktober
1882 beviljade lånet som alla andra till och med den 1 september 1911 a
samma lån upplupna räntor finge efterskänkas, under förutsättning att Södra
Dalarnes järnvägsaktiebolag ej mindre övertoge betalningsskyldigheten för
återstoden av ifrågavarande lån, att förräntas och amorteras i överensstämmelse
med de för lånet gällande villkor, än även medgave, att inteckning för

Kungl. Majus proposition nr 146.

lånet med förmånsrätt framför varje annan fordran än statens finge fastställas i,
förutom järnvägen Borlänge—Insjön, jämväl järnvägarna Krylbo—Borlänge
och Knippboheden—Rättvik.

Det kapitalbelopp, som Södra Dalarnes järnvägsaktiebolag i enlighet
härmed övertog såsom statslån, uppgick till 905,444 kronor 94 öre; annuiteten
skulle fortfarande vara fem procent å ursprungliga lånebeloppet, 950,000
kronor.

Slutligen må nämnas, att Kungl. Majit den 27 oktober 1911, jämte godkännande
av gjorda överlåtelser, förklarat, att järnvägarna från Borlänge till
Insjön samt från Knippboheden till Kattvik ävensom järnvägen från Krylbo
till Borlänge skulle vara att anse såsom en särskild järnväg, benämnd Södra
Dalarnes järnväg, under villkor, bland andra, att berörda järnvägsenhet med
därtill hörande byggnader, materiel och all övrig egendom skulle utgöra
säkerhet för förenämnda tre statslån samt att staten för fordringarnas utbekommande
skulle erhålla inteckning med förmånsrätt för äldre fordran
gentemot yngre och för statens nämnda fordringar framför varje annan
fordran än statens.

Riksgäldskontoret innehar till säkerhet för berörda tre statslån inteckningar
å sammanlagt 4,657,444 kronor 94 öre med bästa förmånsrätt i Södra
Dalarnes järnväg. Riksgäldskontoret har förbundit sig att, i den mån inteckningarna
ej behöva tagas i anspråk för gäldande av bolagets återstående
skuld för statslånen jämte ränta, tillhandahålla Leksands sparbank inteckningarna
till säkerhet för ett bolagets lån hos sparbanken å 650,000 kronor
med ränta.

Södra Dalarnes järnvägsaktiebolags skuld till staten, varå annuiteterna
hittills behörigen fullgjorts, uppgick per den 1 januari 1934, frånsett den
samma dag förfallna annuiteten å 1911 års lån, till följande belopp:

Kapital Anståndsränta

kronor kronor

1876 års lån.................................................... 357,450: 20 345,468: 75

1911 (1882) års lån ......................................... 570,887: 35 —: —

1910 års lån..................................................... 1,097,116:88_92,953: 57

Summa kronor 2,025,454: 43 438,422: 32

Södra Dalarnes järnväg ingår jämte Bergslagernas järnvägar och Gävle—
Dala järnväg i trafikförvaltningen Göteborg—Dalarne—Gävle. Enligt träffad
överenskommelse fördelas det gemensamma överskottet mellan företagen
efter vissa grunder. På Södra Dalarnes järnvägsaktiebolag har av nämnda
överskott belöpt, förutom viss räntegottgörelse, för år 1930 6.2 3 procent, för
år 1931 6.4 procent och för år 1932 6.4 procent.

Bolagets vinst- och förlusträkningar för åren 1930—1932 (för år 1933 äro
uppgifter ännu icke tillgängliga) utvisa följande:

Kungl. Maj:ts proposition nr 146.

		1930	1931	1932
Inkomster.		kronor	kronor	kronor
Balanserad vinst .........		84,876: 50	105,190: 51	58,170: 70
Andel i trafikförvaltningens nettobe-
hållning......................		504,077: 09	365,320: 16	260,567: 90
Ränta enligt trafiköverenskommelsen...	45,405: 20	53,043: 09	63,907: 45
Diverse inkomster...........		5,176: 53	2,080: 14	2,013: 92
Summa inkomster	639,535: 32	525,633: 90	384,659: 97
Utgifter.
Avsättning till förnyelsefond..............	223,105: 41	154,914: 84	97,460: 74
Avskrivning av aktier .		1,600: —	—	—
Ränta å statslån ...........		113,376: 29	108,179: 97	102,749: 82
Övrig ränta ....................		29,197: 28	35,595: 65	42,824: 61
Skatter ..........................		14,178: 72	18,557: 05	10,714: 88
Premier, avgifter, pensioner och under-
stöd...........................		63,463: 71	60,034: 09	58,850: 47
Allmänna omkostnader ..		10,695: 40	11,453: 60	11,363: 51
Balanserad vinst ...........		84,876: 50	105,190: 51	58,170: 70
Årets vinst ...................		99,042: 01	31,708: 19	2,525: 24
Summa utgifter 639,535: 32	525,633: 90	384,659: 97
Utdelning 4 %..............		78,728: —	78,728: —	—
Bolagets balansräkning per den	31 december	1932 har i	sammandrag
följande utseende:
Tillgångar.	Kronor.	Skulder.		Kronor.
Järnvägsanläggningen _ ...	9,536,399: 73	1876 års statslån............	801,162: 72
Rullande materiel............	2,589,193: 49	1910 års statslån............	1,202,730: 49
Inventarier ....................	169,079: 50	1911 (1882)	års statslån	591,758: 23
Fastigheter ....................	99,763: 63	Leksands sparbank, 5 %	650,000: —
Aktier..............................	—: —	Gävle—Dala järnvägs pen-
Bankräkning och kassa...	13,010: 70	sionskassor, 5 % .........	165,000: —
Insatskapital i traflkför-		Lån av allmänna medel,
valtningen .................	134,998: 88	räntefritt		157,600: —
Slutavräkning för året		Gävle—Dala	järnvägsak-
från trafikförvaltningen	141,675: 94	tiebolag, reverslån, 5 %	40,000: —
		Oinlösta aktiekuponger...	5,720: —
		Aktiekapital.		2,132,700: —
		Reservfond .		1,215,000: —
		Byggnads- oell underhålls-
		fond ........		251,903: 22
		Förnyelsefonder..............	5,409,851: 27
		Överskott, balanserat och
		årets ......		60,695: 94
Summa tillgångar	12,684,121: 87	Summa skulder	12,684,121: 87

I en av fullmäktige i riksgäldskontoret med skrivelse den 1 februari 1934
överlämnad skrift har Södra Dalarnes järnvägsaktiebolag gjort framställning
om ifrågavarande tre låns sammanslagning till ett lån med 30-årig amorteringstid
oell till stöd härför anfört i huvudsak följande:

Kungl. Majus proposition nr 146.

På grund av rådande depression hade bolaget under de senaste åren
endast med svårighet och genom upplåning på annat håll kunnat fullgöra
sin betalningsskyldighet. Bolaget hade dock städse drivit en synnerligen
försiktig utdelningspolitik och under åren 1921—1931 lämnat utdelning med
4- %. Någon utdelning på det relativt lilla aktiekapitalet hade naturligtvis
icke kunnat komma i fråga för åren 1932 och 1933.

Men något kapital hade ej heller kunnat nedläggas i företaget. Förnyelse
av bana och rullande materiel hade under det föregående kvartsseklet skötts
målmedvetet bland annat genom utbyte av räls och av alla växlar i huvudspår,
genom ökande av antalet sliprar per meter, genom förstärkning av
alla broar så att ett axeltryck av 18 ton vore tillåtet (den å banan tillatna
hastigheten hade härigenom ökats från 55 till 80 kilometer per timme) samt
genom utbyte av lokvändskivorna mot längre och kraftigare. Den ursprungliga
lokparken hade, på ett lokomotiv när, slopats och ersatts med moderna
maskiner och likaså den ursprungliga personvagnsparken, av vilken endast
tre vagnar nu återstode. Ett hundratal äldre, numera otidsenliga godsvagnar
hade slopats och ersatts med ett något större antal lastdrygare
och kraftigare vagnar.

På grund av den livliga samtrafiken med statens järnvägar hade bolaget
sett sig nödsakat införa tryckluftbroms på såväl lokomotiv som person- och
godsvagnar. Nu förestode ytterligare utgifter på grund av denna samtrafik
i det efter elektrifieringen av linjen Stockholm—Krylbo en del av bolagets
vagnar måste utrustas med anordning för elektrisk uppvärmning.

Modernisering av banans signal- och växelanläggningar hade påbörjats
men på grund av de dåliga tiderna måst avbrytas. För att öka trafiksäkerheten
och nedbringa driftkostnaderna vore det synnerligen önskvärt att åter
få igångsätta detta arbete. Med de allt mera växande anspraken å kommunikationsmöjligheter
och komfort vore anskaffandet av lokomotiv och moderna
personvagnar ett ofrånkomligt krav. På grund av den med turistsäsongerna
starkt växlande trafiken måste nu lokomotiv- och vagnparken under tider
för högtrafik ansträngas till det yttersta; därigenom kunde underhållet ej
ordnas så ekonomiskt som fallet vore med en större lokomotiv- och vagnpark.

Det förelåge således ett oavvisligt behov av kapital, såvida anläggningen
icke skulle bliva efter i konkurrensen och statens säkerhet förlora i värde.

Den annuitet, som nu i 7 år ålåge bolaget, 228,850 kronor, finge, i synnerhet
i dessa tider, anses som synnerligen kraftig för ett företag ej större än
ifrågavarande.

Bolagets järnväg ägde stor betydelse för de orter den genomlöpte och
utgjorde en viktig led för såväl gods- som persontrafik från Dalarne till
hamnstäderna Göteborg och Gävle samt Stockholm, och man måste kunna
antaga att järnvägen även under tänkbara förändrade förhållanden inom
trafikväsendet alltjämt finge en viktig plats att fylla. Genom ett bifall till
den framställning, bolaget avsåge att göra, skulle bolaget kunna med lugn
fortsätta sitt arbete för förbättring av trafikförhållandena inom Dalarne, och
statsverket skulle utan uppoffring av nämnvärd art få sitt förlag till bolaget
slutbetalt 7 år tidigare än enligt nu gällande lånebestämmelser.

Med stöd av det anförda har bolaget hemställt, att Södra Dalarnes järnvägsaktiebolags
tre lån med oförändrat hypotek och ränta ifraga örn den räntelöpande
återstoden, nu tillsammans 2,025,454 kronor 43 öre, måtte få utbytas
mot ett 30-årigt amorteringslån med lika stora årliga annuiteter och
att de båda anståndsräntorna, tillsammans 438,422 kronor 32 öre, måtte
under samma 30 år få betalas med lika delar årligen.

Kungl. Majus proposition nr 146.

Fullmäktige i riksgäldskontoret hava anfört huvudsakligen följande:

Ifrågavarande tre låns kapitalbelopp skulle vara slutbetalda respektive den
31 december 1937, den 1 januari 1952 och den 31 december 1969. Slutbetalning
av anståndsräntan å 1910 års lån skulle äga rum den 31 december
1970.

Den i framställningen lämnade uppgiften att bolaget på grund av rådande
depression under de senaste åren endast med svårighet och genom upplåning
på annat håll kunnat fullgöra sina skyldigheter mot riksgäldskontoret
bestyrktes av för fullmäktige tillgängliga uppgifter angående bolagets inkomster
och utgifter under år 1932 samt balansräkningar för åren 1931
och 1932. Under sistnämnda år hade bolagets skuld för statslånen, inklusive
anståndsräntor, nedbragts med omkring 126,000 kronor, varemot bolagets
övriga lån ökats med 165,000 kronor, motsvarande ett under året hos Gävle—
Dala järnvägs pensionskassor upptaget nytt lån.

Då bolaget framhållit såsom ett oavvisligt behov att för tillgodoseende
av de alltmer växande anspråken på kommunikationsmöjligheter och komfort
anskaffa ytterligare lokomotiv och moderna personvagnar, syntes fullmäktige
skäl tala för att ej motsätta sig bolagets hemställan att genom en reglering
av dess skuldförhållande till staten minska bolagets utgifter för statslånen,
under åren 1934—1939 uppgående till 228,850 kronor om året. Staten skulle
härigenom ej komma att lida någon förlust, och slutbetalningen av dess
fordran skulle äga rum några år tidigare än enligt nu gällande amorteringsvillkor,
nämligen år 1963 i stället för år 1970.

Annuiteten å ett 30-årigt amorteringslån å 2,025,454 kronor 43 öre, löpande
med 4''/2 procent ränta, uppginge till 124,345 kronor 77 öre, motsvarande
6.139 procent av lånebeloppet. Med tillägg enligt bolagets förslag av en
trettiondedel av anståndsräntebeloppet, 438,422 kronor 32 öre, skulle bolagets
årliga utgift för statslånen för framtiden utgöra 138,959 kronor 85 öre. En
skuldreglering enligt bolagets förslag skulle sålunda under de närmaste sju
åren innebära en minskad årlig utgift för bolaget av omkring 90,000 kronor.

Vid en eventuell skuldreglering syntes det emellertid fullmäktige lämpligare
att, såsom förut skett i liknande fall, till kapitalskulden för det nybildade
lånet lägga det efter en räntefot av 4V2 procent beräknade nutidsvärdet,
292,914 kronor 73 öre, av anståndsräntan å lånen av åren 1876 och
1910, i vilket fall hela lånebeloppet, örn anståndsräntans överskjutande
belopp avskreves, skulle komma att uppgå till 2,318,369 kronor 16 ore och
annuiteten med en trettioårig amorteringstid till 142,328 kronor 25 öre eller
sålunda endast obetydligt mer än enligt bolagets förslag.

En eventuell skuldreglering borde räknas från och med innevarande år
och annuiteten å det nybildade lånet erläggas första gången den 31 december
1934 och sedermera samma dag varje år till dess lånet blivit slutbetalt.
Enligt uppgift av ordföranden i bolagets styrelse komme det ej att
möta något hinder att tillhandahålla riksgäldskontoret inteckningssäkerhet
med bästa förmånsrätt för hela nyssnämnda belopp, 2,318,369 kronor 16 öre.

Med åberopande av vad sålunda anförts tillstyrka fullmäktige, att förslag
framlägges för den nu församlade riksdagen om reglering i enlighet med vad
fullmäktige förordat av Södra Dalarnes järnvägsaktiebolags skuldförhållande
till staten på grund av ifrågavarande tre statslån.

Väg- och vattenhyggnadsstyrelsen har i utlåtande den 10 februari 1934 hemställt
örn bifall till riksgäldsfullmäktiges förslag.

Departements chefen.

Kungl. Majlis proposition nr 146.

Såsom av den lämnade redogörelsen framgår Ilar Södra Dalarnes järnvägsaktiebolag
hittills fullgjort den bolaget på grund av omförmälda tre
statslån åliggande betalningsskyldigheten. Under de senaste åren har
emellertid annuitetsbetalningen endast med svårighet kunnat fullgöras och
nödgat bolaget att upptaga lån på annat håll.

Bolagets av fullmäktige i riksgäldskontoret med viss jämkning tillstyrkta
förslag till omreglering av statslånen innebär i stort sett, att bolagets nuvarande
kapitalskuld till staten samt de på två av lånen belöpande anståndsräntorna
skulle jämte ränta å kapitalskulden med lika årliga belopp återbetalas
under de närmaste trettio åren. Slutbetalningen av statens fordran
skulle på detta sätt komma att ske år 1963 i stället för enligt gällande lånevillkor
år 1970. Enligt bolagets förslag skulle alltså kapitalskulden, 2,025,454
kronor 43 öre, bilda ett nytt lån, varå ränta skulle liksom nu utgå efter
4’/2 procent, medan anståndsräntornas belopp, (345,468: 75 + 92,953: 57) 438,422
kronor 32 öre, skulle utan ränta med en trettiondedel årligen återbetalas
under samma tid. Fullmäktige i riksgäldskontoret hava med avseende å
återbetalningen av anståndsräntorna förordat den jämkningen i bolagets
förslag, att såsom i andra liknande fall plägat ske anståndsräntornas nuvärde,
efter 41/., procent beräknat till 292,914 kronor 73 öre, skulle sammanslås
med kapitalskulden till ett nytt lån, uppgående till 2,318,369 kronor 16 öre,
vilket lån skulle förräntas med 41/2 procent och amorteras under 30 år med
första inbetalning den 31 december 1934. Den årliga annuiteten skulle
enligt bolagets förslag uppgå till 138,959 kronor 85 öre och med den av
riksgäldsfullmäktige förordade jämkningen till 142,328 kronor 25 öre.

Den nuvarande annuiteten, 228,850 kronor, som enligt lånevillkoren skall
utgå till och med år 1939, minskas efter slutbetalningen år 1940 av 1876
års lån till 110,100 kronor samt efter slutbetalningen år 1952 av 1911 (1882)
års lån ytterligare till 62,600 kronor. Föreliggande förslag till omreglering av
statslånen innebär alltså en för de närmaste åren betydande nedsättning av
annuitetsbetalningen — i runt tal 86,000 kronor, örn nyssnämnda jämkning
göres — medan för de därpå följande åren en icke obetydlig ökning av de
eljert utgående annuiteterna skulle ske.

Med hänsyn till vad i ärendet upplysts örn bolagets ekonomiska ställning
synes förevarande förslag icke böra möta hinder från statsmakternas sida. Den
eftergift, som annuiteternas nedbringande under de närmaste åren innebär,
synes bliva tillfredsställande kompenserad av den därefter snabbare återbetalningen
av resterande skuld till staten. För det nybildade länet skall
staten hava säkerhet i inteckning med bästa förmånsrätt i Södra Dalarnes
järnväg. Jag vill alltså tillstyrka bifall till bolagets framställning med den
jämkning i lånevillkoren, som fullmäktige i riksgäldskontoret föreslagit.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte
föreslå riksdagen medgiva,

att Södra Dalarnes järnvägsaktiebolags återstående skuld
till staten på grund av statslån för anläggning av bolagets
järnväg må, räknat från och med år 1934, bilda ett nytt lån,
att åtnjutas på de i statsrådsprotokollet förordade villkor.

Kungl. Majlis proposition nr 146.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan behagar Hans Kungl. Höghet KronprinsenIiegenten
lämna bifall samt förordnar, att proposition
av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar skall
avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Waldemar Wiens.

Bihang till riksdagens protokoll 1634.

1 sami.

Nr 146.

S92 »4 2