Kungl. Maj:ts proposition nr 139.
1
Pir 139.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag angående
ändrad lydelse av 23 § lagen den 16 oktober 1914 (nr 349) om
tillsyn å fartyg; given Stockholms slott den 16 februari 1934.
Under åberopande av bilagda, i statsrådet och lagrådet förda protokoll
vill Kungl. Majit, jämlikt § 87 regeringsformen, föreslå riksdagen att antaga
härvid fogat förslag till lag angående ändrad lydelse av 23 § lagen
den 16 oktober 1914 (nr 349) örn tillsyn å fartyg.
Under Hans Majlis
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:
GUSTAF ADOLF.
Fritjof Ekman.
Bihang till riksdagens protokoll 1934
1 sami.
Nr 139.
1
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 139.
Förslag
till
Lag
angående ändrad lydelse av 23 § lagen den 16 oktober 1914 (nr 349)
om tillsyn å fartyg.
Härigenom förordnas, att 23 § lagen den 16 oktober 1914 om tillsyn å
fartyg skall erhålla följande ändrade lydelse:
23 §.
Där ej Konungen annorledes förordnat, är fartyg underkastat inspektion
för utrönande, huruvida fartyget är i behörigt skick. För sådant ändamål
må tillsynsmyndighet närhelst så finnes påkallat eller lämpligt och i ett
vart hänseende, vari fartyget är föremål för tillsyn, företaga undersökning,
dock att för inspektionens verkställande icke må krävas vidtagande
av sådana åtgärder, varom i 13 § förmäles.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1934.
Kungl. May.ts proposition nr 139.
3
Utdrag av protokollet över handelsärenden, hållet inför Hans Majit
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 26 januari 1934.
Närvarande:
Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden
Undén, Schlyter, Wigforss, Möller, Levinson, Vennerström, Leo,
Ekman, Sköld.
Chefen för handelsdepartementet, statsrådet Ekman, anför efter gemensam
beredning med cheferna för justitie- och socialdepartementen:
I en till Kungl. Maj :t ställd, den 28 februari 1933 dagtecknad skrift kar
styrelsen för Sveriges allmänna sjöt artsförening gjort framställning örn
åtgärder för utsträckande av tillsynsföreskrifterna i lagen den 16 oktober
1914 örn tillsyn å fartyg att omfatta samtliga fartyg, för vilka bland annat
föreskrifterna i förordningen den 20 maj 1927 angående fartygs byggnad
och utrustning äro tillämpliga.
De grundläggande föreskrifterna angående tillsyn å fartyg innehållas
i förenämnda lag den 16 oktober 1914. Tillämpningsområdet för lagen regleras
i första hand av dess 1 %, jämlikt vilken tillsyn å fartyg enligt lagen
skall utövas för utrönande, huruvida bestämmelserna i 5 a § sjölagen och
de med stöd därav utfärdade föreskrifterna äro iakttagna.
Tillsynen utövas dels genom sådana besiktningar för undersökning av
fartyg i vissa hänseenden, varom stadgas i 2 och 3 kapitlen av tillsynslagen
(sjövärdighetsbesiktning och passagerarfartygsbesiktning), och dels
medelst inspektion, varom sägs i lagens 4 kapitel. — Sjövärdighetsbesiktning
äger i allmänhet rum allenast å fartyg, som äro av en bruttodräktighet
av minst 100 registerton eller som skola undergå passagerarfartygsbesiktning;
å andra fartyg kan sjövärdighetsbesiktning endast förekomma
på grund av särskild anledning, varvid det i regel fordras, att kommerskollegium
för det särskilda fallet förordnat därom. Denna besiktning utgör
en under vissa förutsättningar och vid vissa tider eller tillfällen obligatoriskt
företagen undersökning för bedömande av fartygets sjövärdighet,
sålunda särskilt rörande skrovets och maskineriets samt övriga fasta
delars beskaffenhet. — Passagerarfartygsbesiktning, som avser att bedöma
de speciella villkoren för ett fartygs användning såsom passagerarfartyg,
i fråga kommer allenast å fartyg, som äro avsedda att föra passagerare
i viss omfattning. — Inspektion slutligen är benämningen på den
4 Kungl. Maj:ts proposition nr 139.
fortlöpande, när som helst av vederbörande myndighet påfordrade tillsynen,
som avser vadhelst inspektören har anledning att undersöka, men
företrädesvis det allmänna fartygsunderhållet, utrustning, lastning och
de sociala förhållandena ombord. Inspektion är enligt 23 § tillsynslagen
begränsad till att äga rum å fartyg, varå någon är mot betalning anställd
eller färdas såsom passagerare.
Bland de viktigaste av de med stöd av 5 a § sjölagen utfärdade föreskrifterna
märkas förordningen den 20 maj 1927 (nr 184) angående fartygs
byggnad och utrustning (byggnadsförordningen) samt förordningen samma
dag (nr 185) angående bostäder m. m. å fartyg för ombord anställda
(bostadsförordningen) ävensom förordningen den 9 december 1932 (nr 570)
angående vissa säkerhetsåtgärder vid nyttjande av fartyg (nyttjandeförordningen).
Före den omfattande författningsrevision å hithörande område, som år
1927 föranledde utfärdandet av de nuvarande byggnads- och bostadsförordningarna
samt ändringar i den intill utgången av år 1932 gällande nyttjandeförordningen,
fanns förutom den sistnämnda förordningen en byggnadsförordning,
i vilken meddelades föreskrifter jämväl i de ämnen, som
behandlas i den nuvarande bostadsförordningen. Dessa tidigare byggnads-
och nyttjandeförordningar voro anknutna till tillsynslagen på så
sätt, att deras giltighet begränsades till »sådana fartyg, å vilka lagen örn
tillsyn å fartyg äger tillämpning». En sammankoppling av detta slag med
tillsynslagen torde emellertid hava befunnits mindre lämplig, bland annat
med hänsyn till den olika utsträckning, i vilken lagens skilda institut kunna
komma till användning.
Vid utfärdandet år 1927 av de nya byggnads- och bostadsförordningarna
samt ändrandet nämnda år av nyttjandeförordningen gjordes samtliga de
tre förordningarna, i anslutning till ingressen till 5 a § sjölagen, tillämpliga
å »fartyg, när det till sjöfart nyttjas». Från denna generella regel,
som jämväl gäller 1932 års nyttjandeförordning, äro dock stadgade vissa
undantag.
Från byggnads- och nyttjandeförordningarnas tillämpning äro sålunda
undantagna -— förutom kronan eller främmande stat tillhörigt fartyg, som
icke i allmän trafik befordrar gods eller passagerare -— dels maskindrivet
fartyg med en längd understigande 10 meter samt lustsegelfartyg — i den
mån sådana fartyg icke enligt tillsynslagen skola vara försedda med passagerarfartygscertifikat
och ej heller å fartygen någon mot ersättning
färdas såsom passagerare — dels ock fartyg med en bruttodräktighet understigande
20 registerton, å vilket icke någon är mot betalning anställd
eller färdas såsom passagerare.
Från bostadsförordningens tillämpningsområde äro undantagna, förutom
utländska fartyg, a) kronan tillhörigt fartyg, som icke i allmän trafik befordrar
gods eller passagerare, b) lustsegelfartyg och c) fartyg med en
Kungl. May.ts proposition nr 139. 5
bruttodräktighet understigande 20 register ton, å vilket icke någon är mot
betalning anställd.
I den av styrelsen för Sveriges allmänna sjöf artsförening nu gjorda
framställningen örn utsträckt tillämpning av tillsynsföreskrifterna har
styrelsen anfört i huvudsak följande:
Enligt gällande sjöfartssäkerhetslagstiftning vore, åtminstone i tillämpningen,
vissa fartyg praktiskt sett undantagna från all säkerhetskontroll i
viktiga avseenden. Styrelsen syftade därvid på sådana fartyg, å vilka icke
någon vore mot betalning anställd eller färdades såsom passagerare (tillsynslagens
23 §). Då den nuvarande sjöfartssäkerhetslagstiftningen i sina
huvuddrag tillkom år 1914, kunde tvivelsutan ifrågavarande undantag anses
berättigat med hänsyn till då rådande förhållanden. Numera hade emellertid
den tekniska utvecklingen, särskilt motoriseringen av den tidigare
segelfartygsflottan, medfört, att antalet s. k. familjefartyg (d. v. s. fartyg,
ägda och bemannade allenast av medlemmar av en och samma familj eller
åtminstone av fränden) ökats samtidigt som fartygens manövrering såsom
maskindrivna krävde väsentligt mindre bemanning än tillförene fartyg av
motsvarande storlek.
Familjefartygen omfattade numera i stor utsträckning väsentligen större
fartyg än som tidigare i regel såsom familjefartyg förekommit. Detta
hade medfört, att fartyg av ifrågavarande slag, från att tidigare hava tillgodosett
huvudsakligen skeppningsbehov allenast inom vissa geografiskt
snävt begränsade områden, med vilkas navigeringsförliållanden vederbörande
sedan gammalt varit väl förtrogna, numera övergått till att uppträda
såsom fraktsökande på den allmänna fraktmarknaden och därigenom vidgat
sitt verksamhetsområde till att omfatta över huvud taget hela området
för nämnda marknad, så långt densamma stöde öppen med hänsyn till fartygens
storlek, men oberoende av all för en jämförelsevis vidsträcktare
sjöfart erforderlig tillsyn i sjöfartssäkerhetsavseende. Det vore uppenbart,
att med denna utveckling de tidigare skälen för familjefartygens undantagande
från kontroll icke längre kunde anses försvarliga. Det förhållandet
att besättningen icke vore anställd mot särskild betalning kunde icke vara
tillräckligt skäl för underlåtenhet att vidtaga behövliga åtgärder för fartygs
och besättnings säkerhet. Såvitt styrelsen hade sig bekant, torde dessutom
icke förekomma någon som helst kontroll därav, att i de särskilda
fallen verkligen vore fråga örn fartyg av angivet slag, familjefartyg, då
i regel syntes godtagas allenast av vederbörande lämnade uppgifter därutinnan.
Att en sådan ordning i och för sig icke kunde anses tillfredsställande
funne styrelsen uppenbart med hänsyn till den omfattning, denna
grupp av fartyg numera intoge inom svensk sjöfart.
Över berörda framställning bär kommerskollegium den 27 december 1933
avgivit infordrat utlåtande. Vid utlåtandet äro fogade av förste fartygsinspektörerna
och Sveriges segelfartygsförening till kollegium avgivna
yttranden.
Förste forty g sinspektör er na hava förordat bifall till framställningen.
Därvid har av några av dem framhållits, att enahanda ämne som det i
framställningen avsedda avhandlats vid ett år 1930 hållet sammanträde
med samtliga förste fartygsinspektörer och vissa nautiskt utbildade andre
6 Kungl. Maj:ts proposition nr 139.
fartygsinspektörer, varvid man varit ense om behovet av en ändring av
23 § tillsynslagen.
Sveriges segelfartygsförening har uttalat, att, innan någon åtgärd i anledning
av framställningen vidtoges, en utredning borde företagas rörande
familjefartygens antal, trader, beskaffenhet, underhåll, utrustning m. m.
Av en sådan utredning borde framgå, örn en ändring i enlighet med förslaget
vore påkallad.
Kommerskollegium har för egen del —- efter att hava lämnat en översikt
beträffande nu ifrågavarande lagstiftning — anfört huvudsakligen
följande:
Tillsynslagens i dess 1 § angivna tillämpningsområde finge anses i erforderlig
mån omsluta tillämpningsområdena för 5 a § sjölagen ävensom
för byggnads-, bostads- och nyttjandeförordningarna samt övriga med stöd
av sistnämnda paragraf meddelade föreskrifter. På grund av de begränsningar,
som bestämts för de olika tillsynsinstitutens tillämpningsområden,
vore det allenast sjövärdighetsbesiktningen, som eventuellt kunde komma
till användning i och för tillsyn å en del av de fartyg, som berördes av
bestämmelserna i 5 a § sjölagen och de med stöd därav meddelade föreskrifterna.
De fartyg, som nu avsåges, vore vissa s. k. familjefartyg. I den
mån dessa fartyg vore under 100 bruttoregisterton, fordrades för att sjövärdighetsbesiktning
skulle kunna äga rum å dem i allmänhet särskilt
förordnande av kollegium. Dylikt förordnande stöde emellertid i regel ej
vederbörande fartygsinspektör till buds, när han tillfälligtvis anträffade
fartyg av detta slag och ansåge detsamma böra underkastas tillsyn. Sjövärdighetsbesiktning
vore för övrigt i flertalet fall en jämförelsevis vidlyftig
förrättning, som kunde åsamka redare diverse kostnader. Den tillsynsform,
som bäst lämpade sig vid sådant tillfälle, vore inspektion. För
att inspektion skulle kunna äga rum fordrades dock, att någon vore mot
betalning anställd å fartyget eller färdades såsom passagerare å detsamma.
Detta hade föranlett, att berörda familjefartyg vid upprepade tillfällen
kunnat undandragas kontroll över efterlevnaden av de å fartygen ifråga
tillämpliga stadgandena i 5 ,a § sjölagen och med stöd därav utfärdade föreskrifter.
Det måste anses rimligt att, där bestämmelser på området gällde jämväl
för dessa fartyg och en särskild inspektionsmyndighet funnes anordnad
för tillsyn av bestämmelsernas efterlevnad, denna myndighet även bereddes
tillfälle att utöva tillsynen med anlitande av det förefintliga institut,
som vore därför lämpat och komme till användning å andra fartyg under
motsvarande förhållanden.
I sådant syfte syntes det kollegium ändamålsenligast att borttaga den
inskränkning i förhållande till tillsynslagens i dess 1 § bestämda tillämpningsområde,
som inspektionsinstitutets tillämpningsområde vore underkastat
genom att institutets användning enligt lagens 23 § gjordes beroende
av att det vore fråga örn fartyg, »varå någon är mot betalning anställd
eller färdas såsom passagerare». Borttoges denna inskränkning,
komme inspektionsinstitutets tillämpningsområde att regleras av stadgandena
i 1 § och de med stöd därav meddelade bestämmelserna.
I anslutning till vad kommerskollegium sålunda anfört har kollegium
hemställt, att Kungl. Majit måtte vidtaga åtgärder för att första punkten
7
Kungl. Martts proposition nr 139.
i 23 § tillsynslagen måtte erhålla följande ändrade lydelse: »Fartyg är underkastat
inspektion för utrönande, huruvida fartyget är i behörigt skick».
Den av styrelsen för Sveriges allmänna sjöfartsförening gjorda fram- Departement»-ställningen örn ändring i gällande föreskrifter örn tillsyn från statsmyn- cA</fe”''
digheternas sida å fartyg avser att möjliggöra utövandet av kontroll i
större utsträckning än hittills beträffande vissa kategorier av fartyg,
vilka visserligen äro underkastade bestämmelserna i de med stöd av 5 a §
sjölagen utfärdade författningar men likväl äro praktiskt taget undandragna
den statliga tillsynen över bestämmelsernas iakttagande. Härvid
åsyftas särskilt en del s. k. familjefartyg och med dem jämförliga fartyg,
vilka bemannas av ägarna själva och å vilka således icke någon är mot
betalning anställd. Det stora flertalet av sådana fartyg har tidigare haft
så ringa storlek, att fartygen varit undantagna från bestämmelserna i nyss
antydda författningar. Numera synas emellertid i stor utsträckning förekomma
dylika fartyg av den storlek, att nämnda författningar äro å dem
tillämpliga. På grund av begränsningen i tillsynsinstitutens tillämpningsområden
äro fartygen dock, i den mån de hava en bruttodräktighet under
100 registerton, i regel undantagna från tillsyn jämlikt tillsynslagen. Inspektion
kan ej företagas å dem och endast på grund av särskilt förordnande
av kommerskollegium kan sjövärdighetsbesiktning verkställas.
Kommerskollegium, som i likhet med styrelsen för sjöfartsföreningen ansett
en utvidgning av området för tillsynen av förhållandena påkallad, har
i detta syfte föreslagit sådan ändring av 23 § tillsynslagen, att alla fartyg
skulle bliva underkastade inspektion.
Då det — särskilt med hänsyn till den utveckling förhållandena å hithörande
område numera tagit — torde vara önskvärt, att möjlighet beredes
statsmyndigheterna att utöva tillsyn å alla fartyg, som äro underkastade
de särskilda föreskrifterna angående sjöfartssäkerheten, finner jag mig
böra förorda den av styrelsen för sjöfartsföreningen åsyftade ändringen i
tillsynslagen. Däremot synas mig tillräckliga skäl icke föreligga att jämlikt
kommerskollegii förslag utvidga kontrollen till att avse alla fartyg,
således jämväl sådana, å vilka berörda säkerhetsförfattningar icke äro
tillämpliga.
Den för nu ifrågavarande ändamål bäst lämpade tillsynsformen torde,
såsom kollegium framhållit, vara inspektion. Då det synes önskvärt, att
Kungl. Majit erhåller möjlighet att anpassa tillämpningsområdet för inspektion
efter de av Kungl. Majit utfärdade säkerhetsförfattningarna, bör
åt den avsedda ändringen av 23 § tillsynslagen lämpligen givas den formen,
att fartyg, där ej Konungen annorledes förordnat, skall vara underkastat
inspektion för utrönande, huruvida fartyget är i behörigt
skick.
Föredraganden uppläser härefter ett inom handelsdepartementet i enlighet
med vad han sålunda anfört upprättat förslag till lag angående
8
Kungl. Maj:ts proposition nr 139.
ändrad lydelse av 23 § lagen den 16 oktober 1914 (nr 349) om tillsyn å
fartyg av den lydelse, den vid detta protokoll fogade bilagan1 utvisar,
samt hemställer, att lagrådets utlåtande över förslaget måtte för det
i § 87 regeringsformen avsedda ändamålet inhämtas genom utdrag av
protokollet.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan lämnar Hans Majit Konungen bifall.
Ur protokollet:
N. Tolstoy.
1 Denna bilaga, vilken är lika lydande nied det vid propositionen togade lagförslaget,
har här uteslutits.
Kungl. Maj:ts proposition nr 139.
9
Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj:ts lagråd den 13 februari
1934.
Närvarande:
justitierådet Eklund,
regeringsrådet Aschan,
justi tieråden Grefberg,
Forssman.
Enligt lagrådet tillhandakommet utdrag av protokollet över handelsärenden,
hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet den 26 januari
1934, hade Kungl. Majit för ordnat, att lagrådets utlåtande skulle för det
i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas över upprättat
förslag till lag angående ändrad lydelse av 23 § lagen den 16 oktober
1914 (nr 349) om tillsyn å fartyg.
Förslaget, som finnes hilagt detta protokoll, föredrogs inför lagrådet
av tillförordnade expeditionschefen Gösta Engzell.
Lagrådet lämnade förslaget utan anmärkning.
Ur protokollet:
Ragnar Kihlgren.
Bihang till riksdagens protokoll 193i.
1 saini
Nr 139.
2
10
Kungl. Maj:ts proposition nr 139.
Utdrag av protokollet över handelsärenden, hållet inför Hans Kungl.
Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms slott
den 16 februari 1934.
Närvarande:
Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden
Undén, Schlyter, Wigforss, Levinson, Vennerström, Leo, Engberg,
Ekman, Sköld.
Efter gemensam beredning med chefen för justitiedepartementet och
tillförordnade chefen för socialdepartementet anmäler chefen för handelsdepartementet,
statsrådet Ekman, lagrådets den 13 februari 1934 avgivna
utlåtande över det den 26 januari 1934 till lagrådet remitterade förslaget
till lag angånde ändrad lydelse av 23 § lagen den 16 oktober 1911 (nr 349)
om tillsyn å fartyg; därvid föredraganden hemställer, att förslaget, som
av lagrådet lämnats utan anmärkning, måtte jämlikt § 87 regeringsformen
genom proposition föreläggas riksdagen till antagande.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Kungl. Höghet
Kronprinsen-Regenten, att proposition av den lydelse,
bilaga vid detta protokoll utvisar, skall avlåtas
till riksdagen.
Ur protokollet:
Elin Sjöcrona.
340346. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1934.