Kungl. Majus proposition nr 136.
1
Kr 136.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till
lag angående ändrad lydelse av 1 § lagen den 29
juni 1912 (nr 206) om arbetarskydd; given Stockholms
slott den 16 februari 1934.
Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll
vill Kungl. Majit härmed, jämlikt § 87 regeringsformen, föreslå riksdagen
att antaga härvid fogat förslag till lag angående ändrad lydelse av 1 § lagen
den 29 juni 1912 (nr 206) örn arbetarskydd.
Under Hans Maj:ts
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:
GUSTAF ADOLF.
P. Albin Hansson.
Bihang till riksdagens protokoll 1934. 1 sami. Nr 136.
268 31 1
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 136.
Förslag
tili
Lag
angående ändrad lydelse av 1 § lagen den 29 juni 1912 (nr 206)
om arbetarskydd.
Härigenom förordnas, att 1 § lagen den 29 juni 1912 om arbetarskydd
skall i nedan angiven del erhålla följande ändrade lydelse :
1 §•
Denna lag---sätt användes.
Från lagens---eller icke.
Beträffande arbete inom jordbruket skall denna lag äga tillämpning allenast
i vad den åsyftar att förekomma olycksfall vid användande av maskiner,
redskap, elektriska apparater eller ledningar samt sådana ångpannor, kokare
eller andra kärl under tryck, som genom explosion kunna förorsaka olycksfall.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1934.
Kungl. Maj:ts proposition nr 136.
3
Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför
Hans Majit Konungen i statsrådet ä Stockholms slott
den 1 februari 1934.
Närvarande:
Statsministern Hansson, statsråden Undén, Schlyter, Wigforss, Möller,
Levinson, Yennerström, Leo, Engberg, Ekman, Sköld.
Efter gemensam beredning med cbeferna för justitie- oell jordbruksdepartementen
anmäler chefen för socialdepartementet, statsrådet Möller, fråga
örn utvidgning av tillämpningsområdet för lagen den 29 juni 1912 (nr 206) om
arbetarskydd, såvitt angår arbete inom jordbruket, samt anför:
Gällande bestämmelser i ämnet.
I 1 § sista stycket arbetarskyddslagen stadgas, att lagen beträffande
arbete inom jordbruket skall äga tillämpning allenast i vad den åsyftar att
förekomma olycksfall vid användande av maskinella hjälpmedel eller sådana
ångpannor, kokare eller andra kärl under tryck, som genom explosion kunna
förorsaka olycksfall.
Innebörden av nu angivna bestämmelser framgår närmare av lagens förarbeten.
Lagen grundar sig å det förslag till lag, som den 9 december 1909
avgavs av den s. k. yrkesfarekommittén. Enligt detta förslag skulle lagen
omfatta jämväl arbete inom jordbruket. Häremot framställdes emellertid
åtskilliga anmärkningar i de yttranden, som avgåvos över förslaget. I anledning
av dessa erinringar framhöll kommerskollegium, att lagen otvivelaktigt
borde äga tillämpning i den omfattning, som påkallades till förekommande
av olycksfall i arbete inom jordbruket vid användande av maskiner,
vare sig dessa dreves med mekanisk kraft eller så kallad kreatursvandring.
I övrigt kunde däremot ur skyddssynpunkt jordbruket utan olägenhet
undantagas från lagens tillämpning.
Förslaget underkastades härpå omarbetning inom finansdepartementet,
varefter förslaget den 30 december 1911 remitterades till lagrådet. Härvid
förklarade föredragande departementschefen, att han, i överensstämmelse
med vad kommerskollegium framhållit, till 1 § i lagen såsom sista stycke
fogat en inskränkande bestämmelse beträffande arbete inom jordbruket,
vilken bestämmelse emellertid givits en något mindre snäv avfattning än
kollegium förordat, i det att »maskiner» utbytts mot »maskinella hjälpmedel»
samt därmed likställts ångpannor, kokare eller andra kärl under tryck. Bestämmelsen
löd sålunda: Beträffande arbete inom jordbruket skall denna lag
äga tillämpning allenast i vad den åsyftar att förekomma olycksfall vid användande
av maskinella hjälpmedel, ångpannor, kokare eller andra kärl under
tryck.
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 136.
Lagrådet lämnade bestämmelsen utan anmärkning.
Vid anmälan av lagrådets utlåtande yttrade föredragande departementschefen,
att bestämmelsen ifråga visserligen ej föranlett någon anmärkning
från lagrådets sida, men att densamma onekligen till följd av den något
obestämda innebörden av de uppräknade beteckningarna syntes kunna leda
till osäkerhet i avseende å lagens tillämpning å jordbruket. Till förekommande
av denna osäkerhet, som måhända i viss mån skulle äventyra den
med bestämmelsen åsyftade inskränkningen av lagens tillämpning, hade till
beteckningen »maskinella hjälpmedel» fogats »för tillvaratagande, utvecklande
eller tillgodogörande av mekanisk kraft». Härmed hade avsetts att
under maskinella hjälpmedel inbegripa kraftmaskiner för tillvaratagande av
vatten- eller vindkraft eller för utvecklande av mekanisk kraft medelst ånga,
elektricitet eller förbränning (explosionsmotorer) samt alla slag av arbetsmaskiner,
som tillgodogöra kraft från dylika kraftmaskiner jämte till kraftoch
arbetsmaskiner hörande transmissioner och andra inrättningar. Under
de angivna maskinella hjälpmedlen hade ansetts böra uttryckligen inbegripas
kreatursvandringar. Vidare hade till beteckningarna Ȍngpannor, kokare eller
andra kärl under tryck» fogats bestämningen »som genom explosion kunna
förorsaka olycksfall) .
I överensstämmelse med vad departementschefen sålunda uttalat erhöll
bestämmelsen i den proposition (nr 104), varmed förslaget framlades för
1912 års riksdag, följande lydelse: Beträffande arbete inom jordbruket skall
denna lag äga tillämpning allenast i vad den åsyftar att förekomma olycksfall
vid användande av maskinella hjälpmedel för tillvaratagande, utvecklande
eller tillgodogörande av mekanisk kraft, kreatursvandringar därunder
inbegripna, eller vid användande av sådana ångpannor, kokare eller andra
kärl under tryck, som genom explosion kunna förorsaka olycksfall.
I utlåtande, nr 1, över lagförslaget anförde vederbörande utskott, särskilda
utskottet nr 1, att utskottet med anledning av anmärkningar, som framställts
mot avfattningen av 1 § sista stycket, ansett sig med viss jämkning
böra återgå till den formulering stycket hade i det till lagrådet remitterade
förslaget. I fråga örn det mindre jordbruket uttalade utskottet särskilt, att
det väl blott undantagsvis inom detsamma användes maskinella hjälpmedel
och dylikt i sådan utsträckning, att lagen skulle kunna i någon avsevärd
mån bliva kännbar för detta slag av jordbruk.
Utskottets förslag till avfattning av 1 § sista stycket i lagen bifölls av
riksdagen.
Anledningen till att utskottet ansett sig böra utesluta den i Kungl. Maj:ts
förslag intagna bestämningen »för tillvaratagande, utvecklande eller tillgodogörande
av mekanisk kraft, kreatursvandringar därunder inbegripna» och endast
bibehålla beteckningen »maskinella hjälpmedel» har ej angivits i utskottets
utlåtande. Av den vid lagförslagets behandling i riksdagens andra
kammare förda debatten (se andra kammarens protokoll nr 46 s. 26 o. f.,
särskilt s. 38 o. 50) synes emellertid framgå, att utskottet med anledning av
en framställning av några av dess ledamöter, som bevakade de mindre
o
Kungl. Majus proposition nr 136.
jordbrukarnas intressen, uteslutit orden »kreatur svan dringar därunder inbegripna»
samt att utskottet i samband därmed jämväl uteslutit orden »för
tillvaratagande, utvecklande eller tillgodogörande av mekanisk kraft», under
förmenande, att beteckningen »maskinella hjälpmedel» endast innefattade
sådana jordbruksmaskiner, som dreves av annan kraft än »organisk» sådan.
Förevarande bestämmelse Ilar sedermera icke undergått någon ändring.
Emellertid Ilar fråga härom vid olika tillfällen varit föremål för övervägande.
Tidigare ändringsförslag.
19S1 urs riksdag.
För 1931 års riksdag framlade Kungl. Maj:t genom propositionen nr 40 förslag
till lag angående ändring i vissa delar av arbetarskyddslagen. Till grund
härför låg ett av socialstyrelsen den 2 november 1925 avgivet förslag till
reviderad lag örn arbetarskydd (statens offentliga utredningar 1925: 34). I fråga
örn arbetarskyddslagens tillämpning å jordbruksarbetet innebar styrelsens förslag
den utvidgningen, att detta arbete skulle i sin helhet omfattas av lagen
utan andra inskränkningar än att de särskilda bestämmelserna rörande minderårigas
och kvinnors användande till arbete samt föreskrifterna angående
arbetstiden icke skulle äga tillämpning beträffande arbetet. Till motivering
av förslaget anförde styrelsen, bland annat, att då lagen till sin läggning
vore allmängiltig, tedde sig gällande begränsning av dess tillämplighet å
jordbruket inkonseqvent och orättvis. Enligt styrelsens mening syntes det
påkallat, att lagens tillämpning utvidgades så, att åtminstone dess bestämmelser
till förekommande av olycksfall och ohälsa i sin helhet bleve tilllämpliga
å jordbruksarbetet. Styrelsen framhöll vidare, att ifrågavarande lagstiftningsåtgärd
vore motiverad med hänsyn till praktiska skyddsbeliov. Härutinnan
påpekade styrelsen, att en del inom jordbruket använda redskap
visat sig medföra sådan olycksfallsrisk, att de borde giva anledning till ingripande
från yrkesinspektionens sida, men att då dessa redskap ej kunnat
räknas till de i lagen angivna hjälpmedlen, yrkesinspektionens befattningshavare
saknat befogenhet därtill. Beträffande kostnaderna för den utvidgade
tillämpningen av lagen anfördes, att någon ökning eller fördyring av inspektionsväsendet
ej torde behöva ifrågakomma, då underinspektörerna redan nu
för sin tillsyn å ångpannor och maskiner m. m. relativt ofta besökte det
stora flertalet av de jordbrukets arbetsställen, där utvidgningen skulle kunna
påkalla tillsyn från deras sida. Att märka vore, dels att 25 § i gällande lag fritoge
inspektionsorganen från förpliktelsen att utan särskild anledning besöka
arbetsställen, där yrkesfara eller fara för andra mot lagen stridande förhållanden
i regel kunde anses utesluten, dels ock att lagen icke komme att äga
tillämpning på de små jordbruksföretag, som icke använde främmande arbetskraft.
Såvitt styrelsen kunde bedöma, skulle den föreslagna utsträckningen
av lagens tillämpning överhuvud taget i praktiken bli föga märkbar men
medföra den fördelen, att man skulle vinna möjlighet att ingripa mot eventuellt
förekommande missförhållanden.
En ledamot av socialstyrelsen ansåg den ifrågasatta utvidgningen icke
6
Kungl. Maj-.ts proposition nr 136.
böra komma till stånd men uttalade sig för sådan ändring av lagen, att
denna komme att omfatta inom jordbruket använda redskap och anläggningar,
vilka visat sig medföra olycksfallsrisk av den beskaffenhet, att de
borde giva anledning till ingripande.
Av de myndigheter och sammanslutningar, vilka avgåvo utlåtanden över
förslaget, avstyrkte det övervägande antalet den föreslagna utsträckningen.
Det förslag, som framlades i förut omförmälda proposition, innebar ej heller
någon dylik utvidgning. Såsom huvudskäl härför anförde föredragande departementschefen,
att under rådande, för jordbrukets ekonomi bekymmersamma
förhållanden åtgärder som kunde ytterligare belasta denna näring
borde undvikas. Departementschefen framhöll vidare, att han övervägt möjligheten
av någon lämplig komplettering av uppräkningen i 1 § sista stycket,
varigenom det i praktiken yppade behovet av utvidgning kunde i huvudsak
tillfredsställas. Genom ett tillägg i 1 §, varigenom med maskinella hjälpmedel
jämställdes övriga redskap, skulle det angivna behovet till synes kunna
väsentligen tillgodoses. Mot ett dylikt tillägg hade måhända — yttrade departementschefen
—- under normala förhållanden några allvarliga betänkligheter
icke behövt möta. Såsom det ekonomiska läget för närvarande vore
inom jordbruksnäringen, syntes det emellertid icke vara lämpligt vidtaga
några åtgärder, ägnade att öka de redan nu stora svårigheter, varmed jordbruksdriften
vore förenad. Tydligt vore, att även en ändring av antydda
mera begränsade art skulle kunna medföra stegrade utgifter för jordbrukarna.
Och i allt fall vore en dylik ändring till sina ekonomiska verkningar svår
att med någon större grad av säkerhet beräkna. På grund härav hade icke
heller en partiell ändring av 1 § i lagen kunnat tillstyrkas.
I anledning av propositionen väcktes inom riksdagen bland annat motionerna
I: 205 och 206 samt II: 349 och 352, vilka inneburo, att lagens bestämmelser
i allo eller med vissa undantag skulle äga tillämpning å jordbruket.
I utlåtande, nr 24, anslöt sig andra lagutskottet till propositionens ståndpunkt
i förevarande del och framhöll bland annat, att den i ärendet förebragta
utredningen ej övertygat utskottet därom, att någon mera väsentlig
minskning av olycksfallsriskerna skulle stå att vinna genom en utsträckning
av lagen.
Reservation anfördes av flera ledamöter, som ansågo lagen med vissa
undantag — avseende raster, natt- och veckovila samt de särskilda bestämmelserna
rörande minderårigas och kvinnors användande till arbete — böra
äga tillämpning å jordbruket.
Riksdagen godkände utskottets utlåtande i denna del.
1932 års riksdag.
Vid denna riksdag väcktes jämväl motioner i förevarande ämne. I motionen
II: 133 framställdes samma yrkanden som av reservanterna i andra lagutskottet
vid 1931 års riksdag, och i motionen II: 61 hemställdes, att riksdagen
måtte besluta vidtaga den ändringen i lagen, att densamma i sin helhet
bleve tillämplig även beträffande jordbruket.
7
Kungl. Majus proposition nr 136.
Andra lagutskottet avstyrkte i utlåtande ur 14 motionerna under hänvisning
till att frågan befunne sig i väsentligen samma skick som förra året.
Reservation anfördes av sex ledamöter, som yrkade bifall till motionen
II: 133.
Riksdagen beslöt i enlighet med utskottets förslag.
1933 års riksdag.
I motionerna II: 51 och II: 80 framställdes vid 1933 års riksdag samma
yrkanden som i motionerna II: 133 respektive II: 61 vid föregående års
riksdag.
I utlåtande nr 15 tillstyrkte andra lagutskottet, i överensstämmelse med
yrkandet i motionen II: 51, antagande av ett lagförslag, innebärande sådan
ändring av lagen, att densamma med undantag av bestämmelserna örn raster
samt natt- och veckovila ävensom de särskilda föreskrifterna rörande minderårigas
och kvinnors användande till arbete bleve tillämplig å jordbruket.
I motiveringen yttrade utskottet bland annat:
Lagen örn arbetarskydd ägde enligt sin nu gällande lydelse beträffande
arbete inom jordbruket giltighet allenast i vad den åsyftade att förekomma
olycksfall vid användande av maskinella hjälpmedel eller sådana ångpannor,
kokare eller andra kärl under tryck, som genom explosion kunde förorsaka
olycksfall. Uttrycket maskinella hjälpmedel hade i praktiken tolkats så, att
det övervägande antalet jordbruksmaskiner, nämligen de, som dreves med
handkraft eller med användande av dragdjur, kommit utanför lagens tillämplighetsområde.
Lagen örn arbetarskydd vore emellertid till sin läggning allmängiltig.
Att jordbruket och dess binäringar med den begränsning, som
här berörts, vore uteslutna från lagens tillämpning, måste därför anses vara
inkonsekvent och orättvist.
Att arbetarna inom jordbruket vore i behov av ökat skydd vore oomtvistligt.
Den risk för skada under arbetet, för vilken lantarbetarna vore utsatta,
vore större än för en hel del andra arbetargrupper.
Reservationer anfördes dels av herr K. G. Westman och dels av sex
andra ledamöter av utskottet, av vilka fem hemställde, att motionerna måtte
av riksdagen avslås, och en avgav blank reservation.
Herr Westman hemställde, att riksdagen ville i anledning av motionerna
i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t måtte låta verkställa
utredning angående tolkningen av uttrycket »maskinella hjälpmedel» i sista
stycket av 1 § i lagen örn arbetarskydd och, därest utredningen därtill gåve
anledning, vidtaga åtgärder för att vidga arbetarskyddslagens tillämpningsområde
i fråga örn jordbruket i syfte att, i den mån det vore praktiskt möjligt,
bereda ökat skydd för jordbrukets arbetare vid användning av den
maskinella utrustning, som förekomme inom jordbruket.
Till stöd för denna hemställan anfördes:
Det kunde ingalunda förnekas, att vissa olycksfallsrisker funnes inom jordbruket,
vilka folie utanför den gällande lagens tillämplighetsområde. Mot
åtskilliga av dessa risker kunde dock något skydd i den ordning, varom här
vore fråga, icke givas. Så vore förhållandet beträffande risker vid arbete
utomhus utan samband med bristfällighet i maskiner, i fråga örn risker,
som härledde från djur samt beträffande risker, som förekomme vid han
-
8
Kungl. Majus proposition nr 136.
terandet av enklare redskap. Vad jordbrukets byggnader beträffade, vöre
förhållandena i fråga om dem avsevärt olika förhållandena inom industrien
och därmed någorlunda jämförlig verksamhet. Att föra jordbrukets byggnader
under lagen, i den mån de icke redan vore underkastade densamma,
syntes icke lämpligt och skulle stöta på synnerligen avsevärda praktiska
svårigheter.
I fråga örn jordbruksarbetet vore naturligtvis skydd av behovet påkallat,,
i den mån maskiner användes i arbetet. I syfte att åstadkomma ett sådant
skydd hade i arbetarskyddslagen införts bestämmelser, som avsåge att förhindra,
att farliga jordbruksmaskiner försåldes och användes. Vidare stadgade
lagen i sista stycket i 1 §, att den skulle äga tillämpning på jordbruket,
i vad den åsyftade att förekomma olycksfall vid användande av
maskinella hjälpmedel eller ångpannor o. dyl. Uttrycket »maskinella hjälpmedel»
torde emellertid i praktiken tolkas så, att därunder hänfördes allenast
»maskiner, som motsvarade dem, som användes inom industrien». Inom
jordbruket användes ett flertal maskinella hjälpmedel, som icke motsvarade
dem, som användes inom industrien. Med hänsyn till jordbrukets moderna
maskinella utrustning syntes anledning föreligga att verkställa en utredning,
örn och i vilken utsträckning de av jordbrukets maskinella hjälpmedel, som
icke motsvarade industriens, kunde inbegripas under tillämpning av arbetarskyddslagen,
där detta utan nämnvärda kostnader och praktiska olägenheter
läte sig göra.
Riksdagen biföll den av herr Westman avgivna reservationen. Beslutet
meddelades Kungl. Majit i skrivelse nr 104.
Föreliggande förslag.
Utredning 1033—1931.
Hörda myndigheter och sammanslutningar.
I anledning av riksdagens berörda skrivelse uppdrog Kungl. Majit den 22
juni 1933 åt socialstyrelsen att verkställa den utredning, varom riksdagen
hemställt, samt till Kungl. Majit inkomma med det förslag, vartill utredningen
kunde föranleda. Till fullgörande av detta uppdrag har socialstyrelsen den
29 december 1933 avgivit utlåtande samt därvid överlämnat yttranden i
ärendet av yrkesinspektörerna, riksförsäkringsanstalten, de ömsesidiga socialförsäkringsbolagens
förening, svenska lantarbetsgivarnes centralförening och
svenska lantarbetareförbundet. Därefter har lantbruksstyrelsen den 13
januari 1934 avgivit utlåtande i ärendet.
De frågor, som närmast varit föremål för utredning, hava avsett innebörden
av uttrycket »maskinella hjälpmedel» i sista stycket av 1 § i arbetarskyddslagen
samt behovet av en utsträckt tillämpning av lagen å jordbruket
och, därest sådant behov skulle anses föreligga, de åtgärder som med an -ledning därav skulle vara påkallade.
Innebörden av uttryclcet »maskinella
hjälpmedel».
Av de yttranden, som avgivits av yrkes inspektörerna, framgår, att uttrycket
»maskinella hjälpmedel» varit föremål för olika tolkningar. Den förhärskande
uppfattningen bland dem synes emellertid hava varit, att till dylika hjälp
-
9
Kungl. Majus proposition nr 136.
medel endast räknats maskiner, drivna av mekanisk eller därmed jämförlig
kraft. Tillsyn Ilar sålunda i allmänhet icke ägnats maskiner och redskap,
som drivits av handkraft eller medelst hästvandring. Emellertid hava inspektionsförrättarna
ganska allmänt i förekommande fall meddelat arbetsgivaren
råd även beträffande anordningar, som enligt den vanliga tillämpningen
icke skulle falla under lagen. Detta har emellertid då skett endast
i upplysande syfte och utan skyldighet för arbetsgivaren att ställa sig till
efterrättelse vad sålunda meddelats. Avvikelser från vad nu angivits såsom
den förhärskande tolkningen hava närmast förekommit inom femte, sjätte
och sjunde distrikten. I dessa distrikt har nämligen tillsynen utsträckts
även till vissa maskiner, drivna medelst handkraft eller hästvandring. Vad
särskilt angår elektriska anordningar för kraft eller ljus hava dessa i samtliga
distrikt såsom regel ansetts hänförliga till maskinella hjälpmedel.
Socialstyrelsen uttalar — efter att hava berört yrkesinspektörernas yttranden
— följande:
Delade meningar kunde uppenbarligen råda örn rätta innebörden av uttrycket
»maskinella hjälpmedel». Mera teoretiskt-tekniskt sett syntes knappast
den förklaring av uttrycket, som framställdes i riksdagen vid lagens
tillkomst, kunna godtagas. Från sådan synpunkt torde en maskin kunna
definieras på ungefär följande sätt: En maskin vore en kombination av med
varandra rörligt förbundna delar, som under påverkan av en eller flera krafter
försattes i rörelse och därvid kunde åstadkomma nyttigt arbete. Därest
denna begreppsbestämning lades till grund för tolkningen av uttrycket
maskinella hjälpmedel, skulle tydligen alla inom jordbruket använda hjälpmedel,
som i det vanliga språkbruket benämndes maskiner eller eljest allmänt
betraktades såsom sådana, komma att oavsett kraftkällans art — alltså
vare sig drivkraften vore »organisk» eller icke — inbegripas under arbetarskyddslagens
tillämpning. Men därjämte skulle inom lagens tillämpningsområde
även komma att falla en del hjälpmedel, exempelvis vältar och rullliarvar,
som i allmänhet icke torde betraktas såsom maskiner. Däremot
skulle fortfarande från lagens tillämpning vara uteslutna vanliga enkla redskap
och verktyg såsom plogar, grepar, spadar, spett, yxor, hammare och
släggor. Vad slutligen den elektriska utrustningen inom jordbruket beträffade
skulle någon förändring icke inträda, enär den sedan länge vid tilllämpningen
räknats till maskinella hjälpmedel. Rörande riktigheten av denna
tillämpning i vad den avsåge apparater och ledningar syntes dock tvekan
kunna råda.
Frågan om utsträclct tillämpning av
lagen å jordbr nied.
Yrlccsinspelc tor er na hava såsom hjälpmedel, vilka icke nu falla under lagen
men som böra göras till föremål för tillsyn, nämnt bland annat rullliarvar,
hästräfsor, sånings-, skörde- och slåttermaskiner, handdrivna halm- och höpressar,
handdrivna hackelse- och rotfruktsskärmaskiner, kreatursdrivna tröskverk
samt handdrivna hissar, kranar och stubbrytare. Härutöver hava yrkesinspektörerna
emellertid allmänt framhållit önskvärdheten av att särskilt
golvöppningar, trappor, stegar och ställningar jämväl underkastades tillsyn
enligt lagen.
10
Kungl. Majus proposition nr 136.
De ömsesidiga social försäkringsbolagens förening har yttrat:
Beträffande behovet av en utsträckt tillämpning av lagen å jordbruket hade
föreningen väsentligen att hålla sig till erfarenheterna vid granskningen av
inkomna olycksfallsanmälningar till de till föreningen anslutna bolagen.
Att talrika olycksfall orsakades även av enkla, för hand eller av dragare
drivna jordbruksmaskiner vore obestridligt. Härutinnan kunde endast erinras
örn de ej sällsynta och stundom svårartade finger- och handskadorna
vid användande av rotfrukts- och gröpekvarnar samt fotskadorna vid körandet
av skördemaskiner (hästräfsor). Huruvida vid dylika maskiner skyddsåtgärder
läte sig genomföras av väsentlig betydelse för olycksfallsriskens
minskande, syntes dock mycket svårbedömligt, och sålunda även frågan,
huruvida arbetarskyddslagens utsträckande till dylika enklare maskiner
kunde medföra en minskning i olycksfallsfrekvensen, som kunde inverka å
jordbruksnäringens premiekostnader för den sociala olycksfallsförsäkringen.
Hå man emellertid med allt fog torde få förutsätta, att tillsynsmyndigheten
vid krav på förbättrade anordningar i fråga örn de enklare jordbruksmaskinerna
komme att framgå med all den varsamhet, vartill rådande praktiska
och ekonomiska förhållanden inom jordbruket obestridligen syntes
giva anledning, ansåge föreningen det ensidigt, att lagen örn arbetarskydd
måtte avse förekommandet av olycksfall även vid sådana jordbruksmaskiner,
som dreves med handkraft eller med användande av dragdjur.
Eli dylik utvidgning av lagens tillämpningsområde syntes emellertid föreningen
med den tolkning, uttrycket maskinella hjälpmedel i praktiken erhållit,
böra förutsätta en ändring i lagens ordalydelse.
På grund av det anförda har föreningen föreslagit sådan ändrad lydelse av
1 § sista stycket i arbetarskyddslagen, att uttrycket maskinella hjälpmedel
utbyttes mot orden maskiner och redskap.
Svenska lantarbetsgivarnes centralförening har yttrat i huvudsak följande:
Den hittills tillämpade fördelningsgrunden beträffande de å arbete inom
jordbruket använda maskinella hjälpmedlen syntes irrationell, då det vore
tämligen uppenbart, att olycksfallsrisker, som förelåge i anledning av nyttjandet
av exempelvis motordrivna tröskverk och skördemaskiner, ävenledes
kunde vara för handen, örn sådana maskiner dreves av dragdjur. Begreppet
maskinella lijäljunedel kunde sålunda icke enligt föreningens mening —
bedömt med hänsyn till risken för olycksfall — begränsas till allenast sådana
maskiner, som dreves av elektricitet, motorbränsle o. s. v., utan borde
omfatta även därmed jämförliga maskiner och redskap, som dreves manuellt
eller med hjälp av dragare och vilkas begagnande måste anses medföra
ungefär lika stora olycksfallsrisker. Mot en sådan vidgad tolkning av begreppet
maskinella hjälpmedel hade föreningen för sin del intet att erinra,
helst som detta, begrepp bättre skulle svara mot förhållandena i det praktiska
livet.
Mången gång vore det vanskligt att fastslå, huruvida användandet av en viss
maskin eller ett visst redskap i det aktuella fallet innebure olycksfallsrisker
av sådan grad, att maskinen eller redskapet borde falla under begreppet
maskinella hjälpmedel. Man torde dock kunna emotse, att en viss praxis
utbildade sig, vilken kunde tjiina till ledning vid bedömningen. Såsom
exempel på sådana manuellt eller med dragdjur drivna redskap, vilka kunde
anses såsom »farliga», ville föreningen nämna rullharvar, hackelsemaskiner
och rotfruktsskärare. A dylika maskiner och redskap borde otvivelaktigt
vissa skyddsanordningar kunna vidtagas för eliminerande av olycksfallsrisker.
Ä andra sidan ansåge föreningen emellertid icke, att rinder begreppet ma
-
Kungl. Majus proposition nr 136.
11
signella hjälpmedel skulle innefattas varje slag av maskiner och redskap,
även örn det måste medgivas, att olycksfall kunde inträffa vid deras nyttjande.
Det borde i detta sammanhang framhållas, att det vore synnerligen
svårt att bedöma, huruvida arbetarskyddslagens utsträckande till att omfatta
även enklare slag av maskiner och redskap kunde medföra en minskning
i olycksfallsfrekvensen. Emellertid förutsatte föreningen, att tillsynsmyndigheten
vid krav på förbättrade anordningar i fråga örn de enklare
jordbruksmaskinerna komme att framgå med ali den varsamhet, vartill rådande
praktiska och ekonomiska förhållanden inom jordbruket obestridligen
gåve anledning.
Svenska lantarbetareförbundet har anfört:
I fråga örn behovet av en utsträckt tillämpning av lagen å jordbruket ville
förbundet i första hand framhålla den utveckling inom jordbruket under senaste
decennier, som medfört allt längre gående rationalisering av driften
med därav följande ersättning av mänsklig arbetskraft med maskinell sådan.
Ehuruväl förbundet icke hade tillfälle att med konkreta fall bevisa sina påståenden
i föreliggande fråga, ansåge förbundet i allmänhet svaga skäl föreligga
för att jordbrukets arbetare i detta hänseende längre skulle befinna
sig i en märkbar undantagsställning. Bland annat ville förbundet fästa uppmärksamheten
vid den omständigheten, att enligt den officiella statistiken
antalet olyckshändelser vid arbete inom jordbruket vore överraskande stort,
och detta, oaktat det måste antagas att den till följd av indragningen av
arbetskraft minskade arbetarstammen i stort sett utgjordes av de bästa av
de tidigare anställda.
Förbundet har för sin del på det livligaste tillstyrkt en utsträckning av
arbetarskyddslagen till att omfatta alla arbeten, som förekomma inom det
moderna större jordbruket.
Jiiksför säkrings anst alten har meddelat, att anstalten till belysande av
olycksfallsorsakerna inom jordbruket låtit på grundval av för anstalten tillgängliga
primäruppgifter utföra en statistisk undersökning, omfattande samtliga
de olycksfall inom yrkesgruppen jordbruk och boskapsskötsel, som
under år 1930 inträffat hos större arbetsgivare (i regel med minst 5 årsarbetare)
förutom staten. Beträffande de svårare olycksfallen, som förorsakat
invaliditet eller död, har undersökningen emellertid utsträckts att omfatta
jämväl de olycksfall, som inträffat under åren 1928—1930. Besultatet av
undersökningen har av anstalten framlagts i tre med 1 — 3 betecknade tabeller,
vilka såsom bilaga (B) torde få åtfölja detta protokoll. I tabellerna
hava olycksfallen fördelats efter den inom olycksfallsstatistiken brukade
orsaksgrupperingen, varvid emellertid för vissa orsaksgrupper tillämpats en
mera specificerad uppdelning. I tabell 1 hava för varje orsaksgrupp angivits
antalet olycksfall, invaliditets- och dödsfall, antalet sjukdagar samt
antalet förlorade arbetsdagar per årsarbetare. I tabell 2 hava för varje
orsaksgrupp angivits antalet invaliditetsfall, summa invaliditetsprocent, kapitalvärdet
av livräntorna, antalet dödsfall samt kapitalvärdet av dödsfallsersättningarna.
I tabell 3 har vidare antalet på grund av olycksfall under
år 1930 förlorade arbetsdagar per årsarbetare angivits för var och en av de
i olycksfallsstatistiken upptagna orsaksgrupperna dels för samtliga olycksfall
bland arbetare hos större arbetsgivare förutom staten och dels för olycks
-
12
Kungl. Maj:ts proposition nr 136.
fall inom yrkesgruppen jordbruk oell boskapsskötsel. För jämförelse hava
även motsvarande siffror angivits för yrkesgrupperna metallindustri, näringsocli
njutningsämnesindustri samt textil- och beklädnadsindustri.
Härjämte har anstalten i sitt yttrande sammanfört de skilda olycksfallsorsakerna
i fyra grupper och i en sammanställning angivit den procentuella
fördelningen på dessa fyra orsaksgrupper av antalet förlorade arbetsdagar
per årsarbetare för de i tabell 3 upptagna yrkesgrupperna sålunda: I
Orsaksgrupp |
Samtliga yrkes-grupper |
Jordbruk och boskaps- skötsel |
Metall- industri |
Närings- oeh njutnings- ämnes- industri |
Texti 1-och be-klädnads-industri |
Motorer, transmissioner, arbetsmaskiner, |
18.3 |
18.1 |
26.8 |
19.2 |
35.2 |
Fordon av alla slag, transportledningar, sjö-farts- och luftfartsolycksfall, d. v. s. trans-portanordningar, (olyoksfallsorsakerna F. G, H, I, K och L) ........................ Elektrisk ström, giftiga, frätande, eldfarliga |
22.9 |
21.4 |
10.9 |
23.7 |
23.5 |
7.8 |
7.s |
9.2 |
3.9 |
1.0 |
|
Övriga orsaker, till vilken grupp då skulle |
51.0 |
52.7 |
53.1 |
53.2 |
40.3 |
Summa |
lOO.o |
lOO.o |
lOO.o |
lOO.o |
lOO.o |
I anslutning till denna sammanställning har anstalten påpekat, att för
yrkesgruppen jordbruk och boskapsskötsel de maskinella anordningarna
representerade ungefär lika stor andel av hela olycksfall srisken som inom
yrkesgruppen närings- och njutningsämnesindustri.
Slutligen har anstalten för sin del uttalat önskvärdheten av att yrkesinspektionens
tillsyn över arbetet inom jordbruket omfattade åtminstone
allt arbete, vid vilket maskinella anordningar av något slag komme till användning.
Socialstyrelsen har i fråga örn behovet av en utsträckt tillämpning av
arbetarskyddslagen i avseende å den maskinella utrustning, som förekomme
inom jordbruket, anfört, att ända från början av arbetarskyddslagens tilllämpning
yrkesinspektionens befattningshavare kunnat konstatera, att en
avsevärd del av olycksfallsriskerna inom jordbruket icke kunde med stöd
av lagen nås av yrkesinspektionens förebyggande verksamhet samt att detta
särskilt gällde de risker, som vore förenade med användningen av en del hjälpmedel
i arbetet, vilka icke kunnat inrymmas under »maskinella hjälpmedel»,
sådant detta begrepp ansetts böra tolkas.
Kungl. Majus proposition nr 136. 13
Styrelsen Ilar därefter med anledning av den av riksförsäkringsanstalten
utförda statistiska undersökningen yttrat följande:
Av de meddelade resultaten av undersökningen framginge bland annat,
att de olycksfall, som under år 1930 förorsakats av sådana inom jordbruket
använda, utom den nuvarande tillämpningen av lagen fallande hjälpmedel i
arbetet som harvar, vältar, plogar, liästräfsor, sånings- och slåttermaskiner,
självbindare m. fi., föranlett en förlust i arbetstid av O.20 arbetsdagar per
årsarbetare eller ganska avsevärt mer än den arbetstid, som gått förlorad
på grund av olycksfall förorsakade av de såsom särskilt farliga ansedda tröskverken.
Antalet olycksfall hade vid nämnda grupp av hjälpmedel utgjort
211 och vid tröskverken 89. Antalet invaliditetsfall vid samma hjälpmedel
uppginge för åren 1928—1930 till 13, medan motsvarande tal för tröskverken
vore 11, varvid emellertid vore att beakta, att invaliditetsfallens svårighetsgrad
syntes vara åtskilligt högre vid tröskverken än vid ifrågavarande hjälpmedel.
Antalet dödsfall vore 2 respektive 3.
Vid hackelsemaskiner, rotfruktsskärare, gröpkvarnar och krossmaskiner för
oljekakor samt halm- och höpressar inträffade olycksfall hade år 1930 föranlett
en förlust i arbetstid av O.11 arbetsdagar per årsarbetare eller ungefär i/3
av motsvarande tal för tröskverken. Antalet olycksfall hade uppgått till 66
eller något mer än 2/s av antalet olycksfall vid tröskverken. Olycksfallen
inom denna grupp hade således i genomsnitt varit nästan lika svåra som
de vid tröskverken inträffade, vilket syntes ganska anmärkningsvärt. Under
åren 1928—1930 hade inom samma grupp inträffat 16 olycksfall, vilka lett
till invaliditet, medan däremot inga dödsfall förekommit. Anmärkas kunde,
att det övervägande antalet av de till denna grupp hänförda hjälpmedlen
torde, i enlighet med vad förut anförts, falla utom lagen. Sistnämnda förhållande
gällde för övrigt också de kreatursdrivna tröskverken.
Vid anordningar för upphissning av hö, säd m. m., vilka anordningar i
stor utsträckning torde drivas manuellt, hade under år 1930 inträffat 33
olycksfall, därav 3 invaliditetsfall, medförande en förlust i arbetstid av 0.0 7
arbetsdagar per årsarbetare.
Uppmärksammas borde vidare, att inom gruppen handverktyg och enklare
redskap yxor samt övriga skär- och huggverktyg år 1930 orsakat icke mindre
än 488 olycksfall, därav 12 invaliditetsfall, vilka olycksfall medfört 0.2 6 för
lorade arbetsdagar per årsarbetare, att fall från höskullar, logar och dylikt
genom golv- och väggöppningar medfört 46 olycksfall, därav 6 invaliditetsfall,
och resulterat i 0.16 förlorade arbetsdagar per årsarbetare, samt att
sammanstörtande av föremål och ställningar givit upphov till 97 olycksfall,
därav 7 invaliditetsfall, med en förlust i arbetstid av O.20 arbetsdagar
per årsarbetare. Slutligen kunde antecknas, att användandet av giftiga och
frätande ämnen under år 1930 haft till följd 41 olycksfall med en förlust i
arbetstid av O.07 arbetsdagar per årsarbetare och hanterandet av eldfarliga
och heta ämnen 43 olycksfall med en förlust av O.21 arbetsdagar per årsarbetare.
Av tabell 3 kunde bland annat utläsas, att antalet förlorade arbetsdagar
per årsarbetare på grund av olycksfall förorsakade av arbetsmaskiner ■— till
vilken kategori tydligen i denna tabell i fråga örn jordbruket jämväl hänförts
de båda bär förut först omförmälda grupperna av hjälpmedel (harvar, vältar
etc. samt hackelsemaskiner, rotfruktsskärare etc.) — inom jordbruket med
10 % överstigit motsvarande antal inom närings- och njutningsämnesindustrien
och med icke mindre jin 100 % motsvarande antal inom textil- och
beklädnadsindustrien. Vidare framginge av tabellen, att siffran för antalet
förlorade arbetsdagar per årsarbetare på grund av olycksfall inträffade vid
14
Kungl. Majus proposition nr 136.
lyftanordningar av olika slag inom jordbruket vore nära dubbelt så hög som
motsvararande siffra för närings- och njutningsämnesindustrien och mer än
tre gånger så hög som siffran , för textil- och beklädnadsindustrien.
Av en av anstalten utarbetad sammanställning rörande den procentuella
fördelningen på fyra särskilt angivna orsaksgrupper av antalet förlorade
arbetsdagar per årsarbetare för de i nyss berörda tabell upptagna yrkesgrupperna
framginge slutligen, att de maskinella anordningarna inom jordbruket
— vartill bär räknades motorer, transmissioner, arbetsmaskiner, hissar
samt ångpannor m. m. — representerade hälften så stor andel av hela olycksfallsrisken
som motsvarande anordningar inom textil- och beklädnadsindustrien
. men ungefär lika stor andel som samma anordningar inom näringsoch
njutningsämnesindustrien.
Den av riksförsäkringsanstalten förebragta statistiska utredningen torde
få anses på ett ganska tydligt sätt bekräfta yrkesinspektionens erfarenhet
rörande behovet av _ en utvidgning av arbetarskyddslagens tillämpningsområde,
sådant det hittills uppdragits i praktiken.
Efter det styrelsen härefter jämväl berört de yttranden, som avgivits av
de ömsesidiga socialförsäkringsbolagens förening, svenska lantarbetsgivarnes
centralförening och svenska lantarbetareförbundet, har styrelsen för egen
del anfört:
I fråga örn arbetarskyddslagens tillämpning på jordbruket intoge styrelsen
alltjämt den ståndpunkt, som styrelsen givit uttryck åt i sitt betänkande
den 2 november 1925. Styrelsen ansåge sålunda fortfarande påkallat, att
lagens tillämpning utvidgades så, att dess bestämmelser till förekommande
av olycksfall och ohälsa i sin helhet bleve tillämpliga å jordbruksarbetet,
och alldeles särskilt syntes det styrelsen motiverat, att bestämmelserna till
förebyggande av olycksfall utan inskränkning bleve gällande för jordbruket.
Då emellertid i förevarande sammanhang från riksdagens sida allenast ifrågasatts
åtgärder avseende utvidgning av lagens tillämpningsområde i syfte att
bereda ökat skydd för jordbrukets arbetare vid användning av den maskinella
utrustning, som förekomme inom jordbruket, begränsade sig styrelsen
till dryftande av denna fråga.
En mera omfattande tillämpning av arbetarskyddslagen beträffande jordbrukets
maskinella utrustning skulle givetvis kunna åvägabringas genom en
tolkning i utvidgande riktning av uttrycket maskinella hjälpmedel." Direktiv
i sådant syfte skulle då meddelas inspektionsorganen av chefsmyndigheten.
Med hänsyn till den långa tidrymd, varunder den nuvarande tillämpningen
av lagen i förevarande avseende ägt rum, ansåge sig styrelsen emellertid
icke böra förorda detta tillvägagångssätt. Styrelsen finge för sin del i stället
tillstyrka, att en ändring av lagen vidtoges, varigenom det avsedda syftet på
ett tydligt sätt komme till uttryck. Härvid syntes det mest rationella vara
att inrymma såväl maskiner som redska]) under lagen. Genom en dylik
utvidgning av lagens tillämpningsområde skulle man väsentligen undgå de
tolkningssvårigheter, som säkerligen skulle uppstå även vid en ny gränsdragning.
Emot en sådan utvidgning skulle visserligen kunna invändas, att
därigenom en hel del redskap, vilkas användande icke kunde anses medföra
någon fara för olycksfall, skulle komma att inbegripas under lagen. Denna
invändning torde emellertid sakna praktisk betydelse, enär dylika redskap
givetvis icke komme att bliva föremål för någon inspektion. Motsvarande
förhållande förelåge för övrigt mer eller mindre beträffande alla arbetsområden,
varå lagen örn arbetarskydd ägde tillämpning.
Såsom tidigare anförts hade den elektriska utrustningen inom jordbruket
i sin helhet varit föremål för tillsyn från yrkesinspektionens sida. Då
15
Kungl. Maj-.ts proposition nr 136.
emellertid viss tveksamhet kunde råda rörande riktigheten av denna praxis
i vad den avsåge elektriska apparater och ledningar och då otvivelaktigt behov
förelåge att låta dessa apparater och ledningar vara underkastade inspektion,
syntes det lämpligt att upptaga dem i lagen, för den händelse en ändring
däri nu vidtoges.
I anslutning till vad styrelsen sålunda förordat, har styrelsen föreslagit,
att sista stycket i 1 § av lagen erhölle följande avfattning:
Beträffande arbete inom jordbruket skall denna lag äga tillämpning allenast
i vad den åsyftar att förekomma olycksfall vid användande av maskiner
och redskap samt elektriska apparater och ledningar ävensom sådana ångpannor,
kokare eller andra kärl under tryck, som genom explosion kunna
förorsaka olycksfall.
Angående den föreslagna utvidgningens sannolika återverkan på inspektionsverksamheten
yttrar styrelsen slutligen:
Kunde i avseende å ett arbetsställe inom jordbruket, där maskinella
hjälpmedel komme till användning, fara för olycksfall i regel anses vara
utesluten, vore jämlikt 25 § arbetarskyddslagen vederbörande tillsynsorgan
ej förpliktat företaga inspektion å arbetsstället, såvida ej anmälan eller annan
särskild omständighet gåve skälig anledning därtill. Med stöd av detta
stadgande hade yrkesinspektionen vid sin inspektionsverksamhet inom jordbruket
väsentligen hållit sig till medelstora eller större lantegendomar,
medan däremot det mindre jordbruket icke annat än undantagsvis blivit
föremål för inspektion. En ändring av arbetarskyddslagen på sätt föreslagits
torde icke komma att medföra någon förändring i berörda förhållande.
Däremot skulle tydligen inspektionerna efter lagändringen i genomsnitt
komma att draga längre tid än förut, enär vid varje besök ett större antal
i arbetet använda hjälpmedel än tidigare i regel komme att bliva föremål
för tillsyn. Följden härav skulle tydligen bliva, att inspektionsfrekvensen
vid oförändrat antal inspektionskrafter komme att nedgå. Förändringen
måste likväl anses innebära ett mera rationellt utnyttjande än nu vore fallet
av yrkesinspektionens personal i fråga örn inspektionsverksamheten inom
jordbruket. Att sedan yrkesinspektionens inspektionsverksamhet över huvud
taget kännetecknades av en beklagligt låg inspektionsfrekvens vore ett förhållande
för sig, vilket styrelsen utförligt behandlat i sitt utlåtande den 17
december 1931 rörande effektivisering av yrkesinspektionens verksamhet.
Till sist finge i anledning av vissa uttalanden i förevarande avseende
erinras, att tillsynsorganen enligt bestämmelse i 25 § arbetarskyddslagen
vore skyldiga att vid utövande av tillsyn städse akta på, huru i varje särskilt
fall ändamålet med lagen kunde vinnas med minsta möjliga olägenhet
och kostnad för arbetsgivaren. Den varsamhet vid fullgörandet av sin uppgift,
som tillsynsorganen sålunda allmänt anbefallts, torde också hittills i det
stora hela hava till fullo iakttagits i fråga örn inspektionsverksamheten inom
jordbruket. Enligt styrelsens förmenande syntes det näppeligen vara att
befara, att någon förändring i berörda avseende skulle föranledas av en utvidgning
av lagens tillämpningsområde på sätt nu vore i fråga.
Lantbruksstyrelsen har anfört:
Då den gjorda utredningen syntes styrka behovet av en utvidgning av
arbetarskyddslagens tillämpningsområde inom jordbruket, funne lantbruksstyrelsen
sig böra förorda socialstyrelsens förslag. Önskligt hade utan tvivel
varit, att förslaget kunnat få en sådan utformning, att därigenom det
avsedda tillämpningsområdet mera bestämt avgränsades. Lantbruksstyrel
-
16
Departe
ments
chefen.
Kungl. Maj:ts proposition nr 136.
sen insåge val, att stora svårigheter kunde möta härför, och ville styrelsen
därför endast uttala en förväntan, att de omedelbara inspektionsorganen
måtte åläggas vederbörlig återhållsamhet vid inspektionens utövande, så att
icke jordbruket genom förslagets genomförande tillskyndades större kostnader
än som påkallades av lagändringens direkta syfte.
Arbetarskyddslagens tillämpningsområde beträffande arbete inom jordbruket
— förekommande av olycksfall vid användande av maskinella hjälpmedel
eller ångpannor eller dylikt — har på grund av den innebörd uttrycket
maskinella hjälpmedel i praktiken erhållit blivit i viss mån begränsat.
Uttrycket har nämligen av de tillämpande myndigheterna i anslutning till
vissa uttalanden i samband med lagens tillkomst tolkats så, att till maskinella
hjälpmedel hänförts endast sådana, som drivits av mekanisk eller därmed
jämförlig kraft. Tillsyn har följaktligen i allmänhet icke ägnats inom
jordbruket använda maskiner av olika slag, som drivits av handkraft eller
dragdjur. Yad angår de för jordbruket avsedda redskapen hava dessa ansetts
falla utom lagens tillämpningsområde. Däremot har den elektriska utrustningen
inom jordbruket i regel — örn ock med viss tvekan — inbegripits
under maskinella hjälpmedel och sålunda varit föremål för tillsyn.
Den begränsning i lagens tillämpningsområde beträffande jordbruksmaskiner,
som nu anförda tolkning av begreppet maskinella hjälpmedel fört med sig, är
föga rationell, i det att den omständigheten att en maskin drives av handkraft
eller dragdjur i många fall icke lärer avsevärt minska den olycksfallsrisk,
som kan vara förenad med maskinen. Men framför allt kan mot den ifrågavarande
begränsningen erinras, att det skydd, som förevarande lag avser att
skänka, helt saknas vid åtskilliga jordbruksmaskiner, som enligt den i det
föregående meddelade statistiken erbjuda betydande olycksfallsrisker. Enahanda
är också förhållandet med flera inom jordbruket begagnade redskap.
Såsom exempel å farligare maskiner och redskap, vilka ej falla under arbetarskyddslagen,
må framhållas kreatursdrivna tröskverk, av kreatur dragna sånings-
och slåttermaskiner samt självbindare, handdrivna hackelsemaskiner och
rotfruktsskärare, vissa anordningar för upphissning av hö eller säd samt
harvar, vältar och hästräfsor.
Nu berörda brist i fråga örn arbetarskyddslagens tillämpning å jordbruket
bör enligt min mening såvitt möjligt avhjälpas. Mot en utvidgning av lagens
tillämpningsområde till att omfatta samtliga inom jordbruket begagnade
maskiner, oavsett den drivkraft som användes, lära knappast avgörande betänkligheter
kunna anföras. En viss tvekan kan däremot göra sig gällande,
huruvida jämväl jordbruksredskap utan undantag böra inrymmas under lagen,
detta emedan åtskilliga redskap tydligen icke behöva underkastas någon
tillsyn. Såsom socialstyrelsen framhållit, kan emellertid förväntas, att sådana
redskap, som icke medföra någon fara för olycksfall, ej heller bliva föremål
för inspektion.
För lagens utvidgning till att omfatta maskiner och redskap, som begagnas
inom jordbruket, kräves tydligen ändring av lagen. I detta sammanhang
17
Kungl. Majus proposition nr 136.
tillåter jag mig framhålla, att jag helst skulle ha sett, att jämväl i vissa
övriga delar en utvidgning av lagen kommit till stånd i fråga om jordbruket.
Med hänsyn till den ställning riksdagen härutinnan vid flera tillfällen och
senast förlidet år intagit har jag likväl icke för närvarande ansett mig böra
ifrågasätta en längre gående ändring än den nu berörda. Vad angår utformningen
av lagändringen ansluter jag mig till det förslag socialstyrelsen
framlagt.
Föredragande departementschefen uppläser härefter ett i enlighet med
det anförda upprättat förslag till lag angående ändrad lydelse av 1 § lagen den
29 juni 1912 (nr 206) om arbetarskydd av den lydelse bilaga AT) till detta protokoll
utvisar samt hemställer, att lagrådets utlåtande över förslaget måtte för
det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas genom utdrag
av protokollet.
Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan
bifaller Hans Majit Konungen.
Ur protokollet:
B. Spångberg
*) Denna bilaga, vilken
har hiir uteslutits.
är lika lydande med det vid propositionen
fogade lagförslaget,
Bihang till riksdagens protokoll 1934.
1 sami.
Nr 136.
268 84 2
18
Kungl. Maj:ts proposition nr 186.
Bilaga B.
Tab. 1. Olycksfall i arbete år 1930 fördelade efter olycksfallsorsak.
Större arbetsgivare, exkl. staten. Män och kvinnor.
Yrkesgrupp 5 a 3 jordbruk och boskapsskötsel.
Olycksfallsorsak |
A n |
t a 1 |
Antal |
|||
olycks- fall |
inv.- fall |
döds- fall |
sjuk- dagar |
|||
A. |
Motorer...................................................... |
15 |
2 |
— |
485 |
0.04 |
B. |
Transmissioner: hästvandringar ....................................... |
2 |
_ |
77 |
O.oo |
|
övriga...................................................... |
26 |
2 |
i |
1,271 |
0.13 |
|
C. |
Arbetsmaskiner: harvar, vältar, plogar m. fl..................... |
105 |
1 |
i |
3,086 |
0.15 |
såningsmaskiner, hästräfsor, potatissättnings-och plockningsmaskiner, konstgödnings-spridare.............................................. |
56 |
1,309 |
O.oi |
|||
slättermaskiner, självbindare, självläggare... |
50 |
1 |
— |
1,048 |
0.0 4 |
|
tröskverk ................................................ |
89 |
4 |
— |
2,072 |
O.ic |
|
hackelsemaskiner, rotfruktsskärare ........... |
29 |
3 |
— |
787 |
0.04 |
|
gröpkvarnar, krossmaskiner för oljekakor... |
19 |
1 |
— |
760 |
0.0 5 |
|
halm- och höpressar................................. |
18 |
1 |
— |
792 |
0.02 |
|
torvströrivare ......................................... |
5 |
1 |
— |
190 |
O.oi |
|
cirkelsågar -............................................ |
83 |
21 |
i |
3,078 |
0.47 |
|
övriga arbetsmaskiner............................. |
76 |
4 |
— |
1,671 |
0.07 |
|
D. |
Handverktyg och enklare redskap: yxor ..................................................... övriga skär- och huggverktyg ................. |
275 |
8 |
5,896 |
0.16 |
|
213 |
4 |
— |
4,193 645 |
O.io |
||
hammare och släggor .............................. |
41 |
— |
— |
O.oi |
||
gafflar, grepar och spadar........................ övriga handverktyg och enklare redskap ... |
150 |
— |
— |
2,276 |
0.02 |
|
80 |
4 |
— |
1,727 |
0.09 |
||
skärvor från med handverktyg bearbetade |
75 |
5 |
— |
1,039 |
0.08 |
|
E. |
Hissar, kranar och andra lyftverktyg: anordningar för upphissning av hö, säd m. m. |
33 |
3 |
— |
1.303 |
0.07 |
övriga (såsom stubbrytare, stenkranar m. fl.,'' |
13 |
— |
— |
225 |
O.oo |
|
F. |
Fordon i trafik, ej tillhörande spårbanor, med transportredskap såsom dragkärror, bårar |
71 |
2 |
2,315 |
0.13 |
|
övriga .................................................... |
737 |
24 |
6 |
25,760 |
1.22 |
|
G. |
Fordon i trafik, ej tillhörande spårbanor, med |
93 |
4 |
— |
3,777 |
0.14 |
H. |
Vagnar tillhörande spårbanor: öppnade för allmän trafik ....................... |
4 |
_ |
_ |
48 |
O.oo |
övriga (däribland fodervagnar på räls m. fl.) |
14 |
— |
— |
426 |
O.oo |
|
I. |
Transportledningar: hängbanor på räls och lina ...................... |
1 |
— |
— |
15 |
O.oo |
M. |
Ångpannor, ångkokapparater, ångledningar |
8 |
— |
— |
249 |
O.oo |
N. |
Elektrisk ström .......................................... |
5 |
— |
3 |
100 |
0.26 |
o. |
Explosion av sprängämnen.......................... |
3 |
— |
— |
58 |
O.oo |
Kungl. Maj:ts proposition nr 136.
19
A n |
tal |
Antal |
||
olycks- fall |
inv.- fall |
döds- fall |
sjuk- dagar |
|
7 |
2 |
213 |
0.08 |
|
19 |
2 |
— |
470 |
0.04 |
15 |
— |
— |
343 |
O.oo |
43 |
1 |
2 |
942 |
0.21 |
1 |
— |
— |
9 |
O.oo |
46 |
6 |
— |
1,935 |
0.16 ! |
30 |
— |
— |
792 |
O.oi |
23 |
1 |
_ |
827 |
0.02 |
116 |
4 |
— |
3,843 |
0.14 |
321 |
5 |
1 |
11,090 |
0.32 |
99 |
1 |
— |
2,799 |
0.04 |
97 |
7 |
3,720 |
0.20 i |
|
8 |
— |
385 |
O.oo |
|
697 |
11 |
1 |
19,272 |
0.41 |
139 |
6 |
2 |
3,208 |
1 0.30 ! |
42 |
— |
— |
559 |
O.oi |
803 |
14 |
1 |
22,232 |
0.67 |
3 |
— |
1 |
45 |
0.09 |
2 |
— |
2 |
— |
0.17 |
616 |
20 |
2 |
12,680 |
0.66 ; |
13 |
— |
— |
374 |
O.oo | |
3 |
— |
— |
52 |
O.oo |
| 5,532 |
| 175 |
24 |
1152,468 |
1 6.95 ! |
Olycksfallsorsak
P. Giftiga och frätande ämnen:
kalksprutor .........................................
andra fall ay skada genom kalk ...........
övriga giftiga och frätande ämnen........
Q. Eldfarliga och heta ämnen......................
E. Intensivt ljus och strålande värme.........
T. Halkning och fall:
a. från upphöjningar och i fördjupningar:
från höskullar, logar o. dyl. genom golv
och
väggöppningar................................
från stegar, trappor, landgångar till hö
skullar, logar o. dyl..............................
från ställningar och stegar för byggnads
och reparationsarbete m. m..................
övriga....................................................
b. å slät mark............................................
U. 1. Nedfallande föremål ...... ........................
V.
X.
Y.
Z.
Ö.
samt ras:
sammanstörtande ...............................
ras av jord, sand, sten, spannmål m. m.
Lyftning, bärande och hanterande av förem
sträckning, klämning, halkning o. dyl. ..
rivning, skärning, stickning, skrapning o. (3
Föremål, på vilka den skadade trampat ...
Slag, stöt eller bett av djur (häri ingå e
olycksfall under ridning).......................
Annan person, som avsiktligt förorsakat olyc
fallet ................................................
Övriga orsaker:
drunkning............................................
klämning, stöt, rivning m. m. i fall, som ej
särskilt nämnts ............................
andra orsaker (förfrysning m. m.) .....
okända orsaker ...............................
Summa
w
Kungl. Maj:ts proposition nr 186.
Tab. 2. Invaliditets- oell dödsfall, som inträffat i arbete åren 1928-1930,
fördelade efter olycksfallsorsak.
Större arbetsgivare, exkl. staten. Män och kvinnor.
Yrkesgrupp 5 a 3 jordbruk och boskapsskötsel.
Olycksfallsorsak |
Antal inv.- fall |
Summa inv.- % |
Kap.-värde |
Antal döds- fall |
Kap.-värde |
|
i A. |
Motorer ............................................ |
5 |
107 |
13,399 |
||
i B. |
Transmissioner: |
|||||
hästvandringar ................................ |
4 |
95>/s |
8,135 |
|||
övriga transmissioner........................ |
5 |
80 |
14,899 |
2 |
3,857 |
|
C. |
Arbetsmaskiner: |
|||||
harvar, vältar, plogar m. fl. |
4 |
103Vs |
11,436 |
1 |
4,991 |
|
såningsmaskiner, hästräfsor, potatis- |
||||||
sättnings- och plockningsmaskiner... |
3 |
50 |
8,028 |
|||
slåttermaskiner, självbindare, självläg- |
||||||
gare ............ |
6 |
157 |
21,291 |
1 |
14,006 |
|
tröskverk............... |
11 |
4652/s |
66,884 |
3 |
8,063 |
|
hackelsemaskiner, rotfruktsskärare..... |
8 |
125V» |
17,800 |
|||
gröpkvarnar, krossmaskiner för olje- |
||||||
kakor ......... |
3 |
100 |
15,205 |
|||
halm- och höpressar ................... |
5 |
159*/s |
23,446 |
|||
torvströrivare........................ |
6 |
164 |
22,768 |
|||
cirkelsågar ............................. |
47 |
l,1402/s |
154,620 |
1 |
100 |
|
övriga arbetsmaskiner ..................... |
7 |
94 |
13,581 |
|||
D. |
Handverktyg och enklare redskap: |
|||||
yxor................................................ |
25 |
369 |
46,070 |
1 |
140 |
|
övriga skär- och huggverktyg....... |
11 |
266 |
26,678 |
|||
hammare och släggor......... |
5 |
120 |
12,724 |
|||
gafflar, grepar och spadar ............ |
5 |
85 |
9,273 |
|||
övriga handverktyg och enklare redskap |
9 |
202 |
27,472 |
|||
skärvor från med handverktyg bearbe- |
||||||
tade föremål ............... |
27 |
513 |
67,901 |
|||
E. |
Hissar, kranar och andra lyftverktyg: |
|||||
anordningar för npphissning av hö, |
||||||
säd m. m................. |
8 |
167 |
23,753 |
1 |
4,139 |
|
övriga (såsom stubbrytare, stenkranar |
||||||
m. fl.) ......................................... |
3 |
65 |
4,858 |
|||
F. |
Fordon i trafik, ej tillhörande spårbanor, |
i |
||||
med animal drivkraft: |
||||||
transportredskap såsom dragkärror, |
||||||
bårar m. fl..................... |
7 |
225 |
35,112 |
2 |
27,128 |
|
cyklar ...................................... |
9 |
21 l2/s |
18,377 |
1 |
1,847 |
|
övriga ............ |
68 |
1,905*/» |
201,872 |
18 |
57,735 |
|
G. |
Fordon i trafik, ej tillhörande spårbanor, |
|||||
med mekanisk eller elektrisk drivkraft |
13 |
2762/3 |
40,819 |
1 |
125 |
|
H. |
Vagnar tillhörande spårbanor: |
|||||
öppnade för allmän trafik............'' |
2 |
32 |
4,889 |
2 |
12.170 |
|
övriga .............................................I |
— |
— |
— |
— |
— |
|
I. |
Transportledningar: |
|||||
hängbanor på räls och lina ...............j |
1 |
12 |
1,790 |
|||
N. |
Elektrisk ström....................................! |
— |
— |
— |
7 |
37,467 |
Kungl. Maj:ts proposition nr 186.
21
Antal |
Summa |
Kap.-värde |
Antal |
Kap.-värde |
|
Olycksfallsorsak |
inv.- fall |
inv.- % |
livräntor kr. |
döds- fall |
fallsersätt- ningar kr. |
0. Explosion av sprängämnen ................ | P. Giftiga och frätande ämnen: |
2 |
35 |
4,770 |
||
kalksprutor................ |
5 |
1017a |
16,897 |
||
andra fall av skada genom kalk......... |
4 |
77 |
9,230 |
||
Q. Eldfarliga och heta ämnen ................. T. Halkning och fall |
2 |
53 Vs |
5,534 |
2 |
6,693 |
a. från upphöjningar och i fördjup- |
|||||
ningar: från höskullar, logar o. dyl. genom golv- och väggöppningar.. ......... från stegar, trappor och landgångar |
19 |
5507a |
53,084 |
3 |
1,515 |
till höskullar, logar o. dyl......... •från ställningar och stegar för bygg- |
2 |
45 |
6,039 |
||
nads- och reparationsarbete m. m. |
3 |
165 |
39,916 |
||
övriga.......................................... |
16 |
454 |
36,321 |
2 |
248 |
b. å slät mark ................................. |
15 |
4537a |
46,349 |
4 |
5,156 |
U 1. Nedfallande föremål ........................ U 2. Sammanstörtande av föremål och ställ- |
6 |
113 |
12,676 |
3 |
3,167 |
ningar samt ras: sönderbristande golv å höskullar, |
|||||
logar o. dyl.............................. stegar, trappor och landgångar till |
3 |
72 |
6,027 |
1 |
140 |
höskullar, logar o. dyl. .............. ställningar och stegar för byggnads- |
3 |
45 |
5,370 |
.. |
|
och reparationsarbete m. m.......... |
9 |
2887a |
36,340 |
||
övriga fall av sammanstörtande ...... |
8 |
155 |
18,533 |
1 |
113 |
ras av jord, sand, sten, spannmål m.m. |
3 |
102 |
13,724 |
2 |
13,380 |
Y. Lyftning, bärande och hanterande av |
|||||
föremål: |
|||||
sträckning, klämning, halkning o. dyl. |
36 |
738 |
76,087 |
5 |
14,301 |
o- dyl........................................... |
22 |
501 |
52,354 |
3 |
15,808 |
Y. Slag, stöt eller bett av djur (häri ingå |
|||||
alla olycksfall under ridning) ............ |
55 |
1,3627a |
156,204 |
3 |
10,744 |
Z. Annan person, som avsiktligt förorsakat |
|||||
olycksfallet....................................... |
— |
— |
— |
i |
7,262 |
0. Övriga orsaker: |
|||||
drunkning ...................................... klämning, stöt, rivning m. m. i fall, |
— |
— |
— |
2 |
11,715 |
51 |
1,1217a |
99,865 |
5 |
30,425 |
|
andra orsaker (förfrysning m. m.) ...... |
1 |
10 |
1,054 |
1 |
6,082 |
Summa |
572 |
13,7337a |
1,609,454 |
79 |
298,517 |
22
Kungl. Majds proposition nr lod.
Tab. 3. Antal förlorade arbetsdagar per årsarbetare på grund ar olycksfall i arbete
år 1930, fördelade efter olycksfallsorsak.
Större arbetsgivare, exkl. staten. Män och kvinnor.
Antal förlorade arbetsdagar per årsarbetare
Olycksfallsorsak |
Samtliga yrkes- grupper |
Jordbruk och boskaps- skötsel |
Metall- industri |
Narin gs-och njutnings- ämnes- |
Textil- och bekläd- nads- |
industri |
industri |
||||
1-20 |
5 a 3 |
3 |
8 |
9 |
|
A. Motorer................................................ |
0*034 |
0.04 |
O.oi |
O.oo |
O.oo |
B. Transmissioner ................................. |
0.138 |
0.13 |
0.07 |
0.09 |
0.17 |
C. Arbetsmaskiner .................................... |
0.907 |
1.02 |
1.87 |
0.93 |
0.50 |
D. Handverktyg och enklare redskap ......... |
0.783 |
0.46 |
1.06 |
0.38 |
0.3 8 |
E. Hissar, kranar och andra lyftverktyg...... P. Fordon i trafik, ej tillhörande spårbanor, |
0.386 |
0.07 |
0.48 |
0.04 |
0.02 0.11 |
med animal drivkraft ........................ |
0.563 |
1.36 |
0.32 |
0.51 |
|
G. Fordon i trafik, ej tillhörande spårbanor, |
0.34 |
||||
med mekanisk eller elektrisk drivkraft |
0 474 |
0.14 |
0.46 |
0.28 |
|
H. Vagnar tillhörande spårbanor ............... |
0.846 |
O.oo |
0.24 |
0.35 |
0.01 |
I. Transportledningar................................. |
0.07 9 |
O.oo |
O.oo |
0.07 |
— |
K. Sjöfart ................................................ |
0-413 |
— |
O.oo |
0.16 |
— |
L. Luftfart............................................... M. Ångpannor, ångkokapparater, ånglednin- |
O.oo |
0.09 |
0.01 |
O.oo |
|
gar samt andra kärl under tryck......... |
0.033 |
||||
N. Elektrisk ström .................................. |
0.117 |
0.26 |
O.oi |
— |
O.oo |
0. Explosion av sprängämnen..................... |
0.249 |
O.oo |
O.oo |
— |
O.oo |
P. Giftiga och frätande ämnen .................. |
0.035 |
0.07 |
0.02 |
O.oo |
O.oo |
Q. Eldfarliga och heta ämnen .................1 K. Intensivt ljus och strålande värme ....../ |
0.224 |
0.21 |
0.83 |
0.06 |
0.02 |
S. Rök, gaser och komprimerad luft............ |
0.01 7 |
— |
O.oo |
0.16 |
O.oo |
T. Halkning och fall ................................ |
0.942 |
0.65 |
1-10 |
0.53 |
0.29 |
U 1. Nedfallande föremål ........................... U 2. Sammanstörtande av föremål och ställnin- |
0-248 |
0.04 |
0.28 |
0.07 0.12 |
0.12 |
gar samt ras .................................... |
0.480 |
0.20 |
0.77 |
0.04 |
|
V. Lyftning, bärande och hanterande av före- |
1.07 |
||||
mål..................................................... |
0.9 02 |
0.71 |
1.03 |
0.07 |
|
X. Föremål, på vilka den skadade trampat... |
0.030 |
0.01 |
0.04 |
0.02 |
O.oi |
Y. Slag, stöt eller bett av djur................ Z. Annan person, som avsiktligt förorsakat ! |
0.075 |
0.67 0.92 |
O.oo 0.71 |
0.02 0.76 |
O.oo 0.08 |
olycksfallet .....................................J Ö. Övriga orsaker...................................| |
0.721 |
||||
Summa |
8.196 |
6.95 |
9.89 |
5.58 |
1.96 |
därav på grund av |
|||||
sjukdom ............................................ |
1.799 |
1.44 |
2.87 |
1.51 |
0.56 |
invaliditet.......................................... |
3.492 |
3.44 |
4.09 |
2.27 |
0.85 |
död ................................................... |
2.905 |
2.07 |
2.43 |
1.80 |
0.55 |
Kungl. Majus proposition nr 136.
23
Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj:ts lagråd
den 13 februari 1934.
Närvarande:
justitierådet Eklund,
regeringsrådet Aschan,
justitieråden Grefberg,
Forssman.
Enligt lagrådet tillhandakommet utdrag av protokollet över socialärenden,
hållet inför Hans Majit Konungen i statsrådet den 1 februari 1934, hade
Kungl. Majit förordnat, att lagrådets utlåtande skulle för det i § 87 regeringsformen
omförmälda ändamålet inhämtas över upprättat förslag till lag
angående ändrad lydelse av 1 § lagen den 29 juni 1912 (nr 206) om arbetarskydd.
Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, föredrogs inför lagrådet av
revisionssekreteraren Ove Hesselgren.
Lagrådet lämnade förslaget utan erinran.
Ur protokollet:
Ragnar Kihlgren.
24
Kungl. Maj:ts proposition nr 136.
Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför
Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet
å Stockholms slott den 16 februari 1934.
Närvarande:
Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden
Undén, Schlyter, Wigforss, Levinson, Vennerström, Leo, Engberg,
Ekman, Sköld.
Efter gemensam beredning med cheferna för justitie- och jordbruksdepartementen
anmäler statsministern i egenskap av tillförordnad chef för
socialdepartementet lagrådets den 13 februari 1934 avgivna utlåtande över det
den 1 i samma månad till lagrådet remitterade förslaget till lag angående ändrad
lydelse av 1 § lagen den 29 juni 1912 (nr 206) om arbetarskydd och hemställer,
att förslaget, som av lagrådet lämnats utan erinran, måtte, jämlikt
§ 87 regeringsformen, genom proposition föreläggas riksdagen till antagande.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan förordnar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten,
att till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse
bilaga till detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
A. Nordwall.
Stockholm 1934. K. L. Beckmans Boktr.