Kungl. Maj:ts proposition nr 132.
1
Nr 132.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående godkännande av
en i Geneve den 11 oktober 1933 undertecknad internationell
konvention för undertryckande av handeln med
myndiga kvinnor; given Stockholms slott den 16 februari
1934.
Under åberopande av bilagda i statsrådet förda protokoll samt med överlämnande
av texten till en i Genéve den 11 oktober 1933 undertecknad internationell
konvention för undertryckande av handeln med myndiga kvinnor vill Kungl.
Maj:t härmed äska riksdagens godkännande av denna konvention.
Under Hans Maj:ts
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:
GUSTAF ADOLF.
Rickard Sandler.
Bihang till riksdagens protokoll 1984.
1 sami.
Nr
1
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 182.
nternationell konvention för undertryckande av handeln nied
myndiga kvinnor.
Convention internationale
relative ä la Repression
de la Traite des
Femmes majeures.
International Convention
for the Suppression of
tile Traffic in Women of
full Age.
(Översättning.)
Internationell konvention
för undertryckande
av handeln med myndiga
kvinnor.
(De fördragsslutande parternas namn.)
Désireux d’assurer
d’une maniére plus compléte
la répression de la
traite des femmes et des
enfants;
Ayant pris connaissance
des recommendations
contenues dans le
rapport au Conseil de la
Société des Nations par
le Comité de la traite des
femmes et des enfants
sur les travaux de sa
douziéme session;
Ayant décidé de compléter,
par une convention
nouvelle, 1’Arrangement
du 18 mai 1904 et
les Conventions du 4 mai
1910 et du 30 septembre
1921, relatifs å la répression
de la traite des femmes
et des enfants,
Ont désigné ä cet effet
pour leurs plénipotentiaires:
-
Being anxious to secure
more completely the suppression
of the traffic in
women and children;
Having taken note of
the recommendations contained
in the Beport to
the Council of the League
of Nations by the Traffic
in Women and Children
Committee on the work
of its twelfth session;
Having decided to complete
by a new Convention
the Agreement of
May 18th, 1904, and the
Conventions of May 4th,
1910, and September
30th, 1921, relating to the
suppression of the traffic
in women and children,
Havé appointed for this
purpose as their Plenipotentiaries:
-
vilka önska på ett fullkomligare
sätt säkerställa
undertryckandet av handeln
med kvinnor och
barn;
vilka tagit del av de
rekommendationer, som
ingå i den rapport kommittén
för frågor rörande
handeln med kvinnor och
barn avgivit till Nationernas
förbunds råd rörande
sin verksamhet under
sitt tolfte sammanträde;
och
vilka beslutat att
med en ny konvention
komplettera överenskommelsen
den 18 maj 1904
och konventionerna den
4 maj 1910 och den 30
september 1921 angående
undertryckande av handeln
med kvinnor och
barn;
hava i sådant syfte till
sina fullmäktige utsett:
Lesquels, apres avoir
communiqué leurs pleins
pouvoirs reconnus en
Who, having communicated
their full powers,
found in good and due
vilka efter att hava
givit varandra del av sina
i god och behörig ordning
Kungl. Maj:ts proposition nr 182.
3
bonne et due torine, sont
convenus des dispositions
suivantes:
Article premier.
Doit étre puni quiconque,
pour satisfaire les
passions d’autrui, a embauché,
entrainé ou détourné,
méme avec son
consentement, une femme
ou tille majeure en vue
de la débauche dans un
autre pays, alors méme
que les divers aetea qui
sont les éléments constitutifs
de 1’infraction auraient
été accomplis dans
des pays différents.
La tentative est également
punissable. Il en
est de méme, dans les
limites légales, des aetes
préparatoires.
Au sens du présent article,
T expression << pays »
comprend les colonies et
protectorats de la Haute
Partie contractante intéressée,
ainsi que les territoires
sous sa suzeraineté
et ceux pour lesquels
un mandat lui a été confié.
Article 2.
Les Hautes Parties contraetantes
dont la législa.-tion ne sera pas, des å présent,
suffisante pour réprimer
les infraetions prévues
par 1’article précédent
s’engagent å prendre
les mesures nécessaires
pour que ees infraetions
soient punies suivant leur
gravité.
Article 3.
Les Hautes Parties contraetantes
s’engagent å
se commun iquer au sujet
form, havé agreed as follows: -
Article 1.
Whoever, in order to
gratify the passions of
another person, has procured,
enticed or led
away, even with her consent,
a woman or girl of
full åge for immoral purposes
to be carried out in
another country, shall be
punished, notwithstanding
that the various aets
constituting the offence
may havé been committed
in different countries.
Attempted offences,
and, within the legal limits,
aets preparator to
the offences in question,
shall also be punishable.
För the purposes of the
present Article, the term
“country” ineludes the colonies
and protectorates
of the High Contracting
Party concerned, as well
as territories under his
suzerainty and territories
for which a mandate has
been entrusted to him.
Article 2.
The High Contracting
Parties whose laws are at
present inadequate to deal
with the offences specified
in the preceding Article
agrée to take the necessär
steps to ensure
that these offences shall
be punished in accordance
with their gravity.
Article 3.
The High Contracting
Parties undertake to communicate
to esch other in
befunna fullmakter överenskommit
örn följande
bestämmelser:
Art. 1.
Underkastad straff är
envar, som för att tillfredsställa
andras lidelser
värvar, bortför eller
förleder myndig kvinna
även örn det sker med
hennes samtycke för hennes
nyttjande i otuktigt
syfte i annat land och
även då de särskilda
handlingar, som grundlägga
gärningens egenskap
av brott, utförts i
skilda länder.
Försök är även straffbart.
Detsamma gäller,
inom de i lag angivna
gränserna, förberedande
handlingar.
I uttrycket »land» innefattas
i denna artikel ifrågakommande
höga fördragsslutande
parts kolonier
och protektorat ävensom
områden under dess
överhöghet eller mandat.
Art. 2.
De av de höga fördragsslutande
parterna, enligt
vilkas lagstiftning straff
icke för närvarande stadgas
för gärningar, som avses
i föregående artikel,
förbinda sig att vidtaga
erforderliga åtgärder för
att de må bliva belagda
med straff svarande mot
deras allvarliga beskaffenhet.
Art. 3.
De höga fördragsslutande
parterna förbinda
sig att beträffande envar
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 182.
de tout individa de l’un
ou l’autre sexe qui aura
commis ou tenté de commettre
1’une des infractions
visées par la présente
Convention, ou par
les Conventions de 1910
et 1921, relatives å la répression
de la traite des
femmes et des enfants, si
les éléments constitutifs
de 1’infraction ont été ou
devaient étre réalisés dans
des pays différents, les
informations suivantes
(ou des informations analogues
que permettent de
fournir les lois et réglements
intérieurs):
a) Les jugements de
condamnation avec
toutes autres informations
utiles qui pourraient
étre obtenues sur
le délinquant, par
exemple sur son état
civil, son signalement,
ses empreintes digitales,
sa pbotographie,
son dossier de police,
sa maniére d’opérer,
etc.;
b) L’indication des
mesures de refoulement
ou d’expulsion dont il
aurait été l’objet.
Ces documents et informations
seront envoyés
directement et sans délai
aux autorités des pays
intéressés dans cbaque cas
particulier par les autorités
désignées conformément
å 1’article premier
de P Arrangement conclu
å Paris le 18 mai 1904.
Cet envoi aura lieu, autant
qu’il est possible,
dans tous les cas de constatation
de 1’infraction,
de condamnation, de refoulement
ou d’expulsion.
regard to any person of
elther sex who bas committed
or attempted to
commit any of tbe offences
referred to in tbe present
Convention or in tbe
Conventions of 1910 and
1921 on tbe Suppression
of tbe Traffic in Women
and Cbildren, tbe various
constituent acts of wbich
were, or were to bave
been, accomplisbed in different
countries, tbe following
information (or
similar information wbicb
it may be possible to
supply under tbe laws and
regulations of tbe country
concerned);
a) Records of convictions,
togetber with any
useful and available information
with regard
to tbe offender, sucb as
bis civil status, description,
finger-prints, pbotograph
and police record,
bis methoda of
operation, etc.;
b) Particulars of any
measures of refusal of
admission or of expulsion
wbicb may bave
been applied to birn.
Tbese documents and
information sball be sent
direct and witbout delay
to tbe autborities of the
countries concerned in
eacb particular case by
tbe autborities named in
Artide 1 of the Agreement
concluded in Paris on
May 18th, 1904, and, if
possible, in all cases when
tbe offence, conviction,
refusal of admission or
expulsion bas been duly
established.
man eller kvinna, som begått
eller försökt begå sådant
brott, som avses i
denna eller i de åren 1910
och 1921 avslutade konventionerna
angående undertryckande
av handeln
med kvinnor och barn,
under förutsättning att
de handlingar, som grundlägga
gärningens egenskap
av brott, utförts i
skilda länder, giva varandra
del av följande uppgifter
— eller av de liknande
uppgifter som enligt
gällande lagar och
föreskrifter kunna meddelas
— nämligen:
a) domstolsutslag
tillika med de uppgifter,
som kunna vara av
nytta och som må vara
möjliga att erhålla rörande
gärningsmannen,
såsom angående bans
civilstånd, signalement,
fingeravtryck, fotografi,
polisdossier, sätt att
förfara o. s. v.;
b) uppgift örn de avvisnings-
eller utvisningsåtgärder,
vilka
ban varit underkastad.
Dessa handlingar och
uppgifter skola av de
myndigheter, som för sådant
ändamål utsetts
jämlikt art. 1 i den i Paris
den 18 maj 1904 avslutade
överenskommelsen i
varje särskilt fall direkt
och utan uppskov tillställas
myndigheterna i
de länder, som saken angår.
Så skall såvitt möjligt
ske i alla fall då fråga
är örn fastställande av
brott, örn dom, avvisning
eller utvisning.
Kungl. Maj:ts proposition nr 132.
5
Article 4.
S’il s’éléve entre les
Hautes Parties contractantes
un différend quelconque
relatif ä Interpretation
ou å 1’application
de la présente Convention
ou des Conventions de
1910 et 1921, et si ce différend
n’a pu étre résolu
de fa9on satisfaisante par
voie diplomatique, il sera
réglé conformément aux
dispositions en vigueur
entre les parties concernant
le réglement des différends
internationaux.
Au cas ou de telles dispositions
n’existeraient
pas entre les parties au
différend, elles le soumettront
a une procédure arbitrale
ou judiciaire. A
défaut d’un accord sur le
clioix d’un autre tribunal,
elles soumettront le différend,
å la requéte de
Tune dilles, å la Cour
permanente de Justiee internationale,
si elles sont
toutes parties au Protocole
du 16 décembre 1920,
relatif au Statut de ladite
Cour, et, si elles n’y sont
pas toutes parties, å un
tribunal d’arbitrage constitué
conformément å la
Convention de La Haye
du 18 oetobre 1907 pour
le réglement pacifique des
conflits internationaux.
Article 5.
La présente Convention,
dont les textes fran
-
Article 4.
If there sbould anse
between tbe High Contraeting
Parties a dispute
of any kind relating to the
interpretation or application
of the present Convention
or of the Conventions
of 1910 and 1921,
and if suell dispute cannot
be satisfactorily settled
by diplomacy, it shall be
settled in accordance with
any applicable agreements
in force between the Parties
providing for the
settlement of international
disputes.
In case there is no
such agreement in force
between the Parties, the
dispute shall be referred
to arbitration or judicial
settlement. In the absence
of agreement on
the choice of another tribunal,
the dispute shall,
at the request of any one
of the Parties, be referred
to the Permanent Court
of International Justiee,
if all the Parties to the
dispute are Parties to the
Protocol of December
löth, 1920, relating to the
Statute of that Court,
and, if any of the Parties
to the dispute is not a
Party to the Protocol of
December löth, 1920, to
an arbitral tribunal constituted
in accordance
with the Hague Convention
of October 18th,
1907, for the Pacific Settlement
of International
Disputes.
Article 5.
The present Convention,
of which the English
Art. 4.
Uppkommer mellan de
höga fördragsslutande
parterna tvist av vilken
beskaffenhet det vara må
angående tolkningen eller
tillämpningen av denna
konvention eller av de
åren 1910 och 1921 avslutade
konventionerna
och har denna tvist icke
på diplomatisk väg kunnat
biläggas på ett tillfredsställande
sätt, skall
den avgöras i enlighet
med de bestämmelser,
som äro gällande mellan
parterna beträffande avgörande
av internationella
tvister.
Skulle dylika bestämmelser
icke vara gällande
mellan parterna i tvisten,
skola de under iakttagande
envar av sina grundlagar,
underkasta tvisten
ett skiljedoms- eller domstolsförf
arande. I händelse
parterna icke enas
örn val av annan domstol,
skall tvisten, därest samtliga
äro fördragsslutande
parter i protokollet av
den 16 december 1920 angående
den fasta mellanfolkliga
domstolen, underställas
denna domstol,
och i annat fall en skiljedomstol,
sammansatt i enlighet
med den i Haag
den 18 oktober 1907 avslutade
konventionen örn
avgörande på fredlig väg
av internationella tvister.
Art. 5.
Denna konvention, vars
franska och engelska tex
-
6
Kungl. Maj:ts proposition nr 182.
gais et anglais feront également
foi, portera la date
de ce jour et sera,
jusqu’au ler avril 1934,
ouverte å la signatur^ de
tout Membre de la Société
des Nations ou de tout
Etat non membre qui
s’est fait représenter ä la
Conférence qui a élaboré
la présente Convention,
ou auquel le Conseil de la
Société des Nations aura
communiqué copie de la
présente Convention å cet
effet.
Artide 6.
La présente Convention
sera ratifiée. Les instruments
de ratification
seront transmis au Secrétaire
général de la Société
des Nations, qui en notifiera
le dépöt å tous les
Membres de la Société,
ainsi qu’aux Etats non
membres visés å 1’article
précédent.
Artide 7.
A dater du ler avril
1934, tout Membre de la
Société des Nations et
tout Etat non membre
visé å 1’article 5 pourra
adhérer å la présente Convention.
Les instruments d’adhésion
seront transmis au
Secrétaire général de la
Société des Nations, qui
en notifiera le dépot å tous
les Membres de la Société,
ainsi qu’aux Etats non
membres visés audit artide.
and French texts are both
authoritative, shall bear
this day’s date, and shall
until April 1st, 1934, be
open for signature on behåll
of any Member of
the League of Nations, or
of any non-member State
whick was represented at
the Conference which
drew up this Convention
or to which the Council
of the League of Nations
shall havé communicated
a copy of the Convention
for this purpose.
Artide 6.
The present Convention
shall be r atif ied. The instruments
of ratification
shall be transmitted to
the Secretary-General of
the League of Nations,
who shall notify their receipt
to all Members of
the League and to the
non-member States referred
to in the preceding
Artide.
Artide 7.
As from April 1st, 1934,
the present Convention
may be acceded to on behåll
of any Member of the
League of Nations or any
non-member State mentioned
in Artide 5.
The instruments of accession
shall be transmitted
to the Secretary-General
of the League of
Nations, who shall notify
their receipt to all the
Members of the League
and to the non-member
States mentioned in that
Artide.
ter äga lika vitsord, skall
bära denna dags datum
och må intill den 1 april
1934 undertecknas av envar
medlem av Nationernas
förbund och envar
utanför förbundet stående
stat, som låtit sig företräda
vid den konferens,
vid vilken denna konvention
utarbetats, eller som
av Nationernas förbunds
råd för sådant ändamål
tillställts en avskrift av
konventionen.
Art. 6.
Denna konvention skall
ratificeras. Ratifikationsinstrumenten
skola överlämnas
till Nationernas
förbunds generalsekreterare,
vilken det åligger att
örn deponeringen av instrumentet
underrätta
samtliga medlemmar av
förbundet ävensom de i
föregående artikel avsedda
stater, som icke äro
medlemmar därav.
Art. 7.
Från och med den 1
april 1934 kan envar medlem
av Nationernas förbund
och envar i artikel
5 avsedd utanför förbundet
stående stat ansluta
sig till konventionen.
Den urkund, genom vilken
anslutning tillkännagives,
skall överlämnas
till Nationernas förbunds
generalsekreterare, vilken
det åligger att örn deponeringen
av densamma
underrätta samtliga medlemmar
av förbundet
ävensom de i föregående
artikel avsedda stater,
som icke äro medlemmar
därav.
Kungl. Maj:ts proposition nr 182.
7
Artide 8.
La présente Convention
entrera en vigueur
soixante jours apres que
le Secrétaire général de
la Société des Nations
aura re§u deux ratifications
ou adhésions.
Elle sera enregistrée par
le Secrétaire général le
jour de son entrée en vigueur.
Les ratifications ou adhésions
ultérieures prendront
effet å 1’expiration
d’un délai de soixante
jours, å partir du jour de
leur réception par le Secrétaire
général.
Artide 9.
La présente Convention
pourra étre dénoncée
par une notification adressée
au Secrétaire général
de la Société des Nations.
Cette dénonciation
prendra effet un an apres
sa réception et seulement
å 1’égard de la Haute
Partie contractante qui
Laura notifiée.
Artide 10.
Toute Haute Partie
contractante pourra déclarer
au moment de la
signature, de la ratification
ou de 1’adhésion,
qu’en acceptant la présente
Convention, elle
n’assume aucune obligation
pour 1’ensemble ou
une partie de ses colonies,
protectorats, territoires
Artide 8.
The present Convention
shall come into force sixty
days after the SecretaryGeneral
of the League of
Nations has received two
ratifications or accessions.
It shall be registered
by the Secretary-General
on the day of its entry into
force.
Subsequent ratifications
or accessions shall
take effet at the end of
sixty days after their recept
by the SecretaryGeneral.
Artide 9.
The present Convention
may be denounced
by notification addressed
to the Secretary-General
of the League of Nations.
Such denunciation shall
take effect one year after
its receipt, but only in relation
to the High Contracting
Party who has
notified it.
Artide 10.
Any High Contracting
Party may, at the time
of signature, ratification
or accession, declare that,
in accepting the present
Convention, he does not
assume any obligation in
respect of all or any of
his colonies, protectorates,
oversea territories,
territories under his su
-
Art. 8.
Denna konvention träder
i kraft å sextionde dagen
efter det Nationernas
förbunds generalsekreterare
erhållit två ratifikations-
eller anslutningsurkunder.
Konventionen skall å
dagen för dess ikraftträdande,
inregistreras av
Nationernas förbunds generalsekreterare.
Eatifikation eller anslutning,
som därefter
sker, äger verkan efter utgången
av sextionde dagen
räknat från och med
den dag å vilken densamma
delgivits Nationernas
förbunds generalsekreterare.
Art. 9.
Denna konvention må
uppsägas genom ett tillkännagivande
som skall
ställas till Nationernas
förbunds generalsekreterare.
Konventionen upphör
att gälla ett år från
den dag då tillkännagivandet
om uppsägningen
kommit Nationernas förbunds
generalsekreterare
tillhanda och uppsägningen
äger verkan endast
med avsende å denna
höga fördragsslutande
part.
Art. 10.
Envar av de höga fördragsslutande
parterna
äger vid det tillfälle undertecknande,
ratifikation
eller anslutning sker förklara,
att parten därigenom
icke avser att ikläda
sig någon förbindelse beträffande
samtliga eller
vissa angivna av sina
kolonier, protektorat,
8
Kungl. Maj:ts proposition nr ISS.
d’outre-mer, territoires
placés sous sa suzeraineté
ou territoires pour lesquels
un mandat lui a été
confié.
Toute Haute Partie
contractante pourra ultérieurement
déclarer au
Secrétaire général de la
Société des Nations que la
présente Convention s’applique
å 1’ensemble ou å
une partie des territoires
qui auront fait 1’objet
(Pune déclaration aux termes
de 1’alinéa précédent.
Ladite déclaration prendra
ef fet soixante jours
apres sa réception.
Toute Haute Partie
contractante pourra, å
tout moment, retirer en
tout ou en partie la déclaration
visée å Palmea 2.
Dans ce cas, cette déclaration
de retrait aura effet
un an apres sa réception
par le Secrétaire général
de la Société des Nations.
Le Secrétaire général
communiquera å tous les
Membres de la Société des
Nations, ainsi qu’aux
Etats non membres visés
å 1’article 5, les dénonciations
prévues å 1’article
9 et les déclarations re9ues
en vertu du présent
article.
Malgré la déclaration
faite en vertu de 1’alinéa
premier du présent article,
Talinéa 3 de 1’article
ler reste applicable.
zerainty, or territories for transmarina territorier
which a mandate has been eller territorier under dess
entrusted to him. överhöghet eller mandat.
Any High Contracting
Party may subsequently
declare to the SecretaryGeneral
of the League of
Nations that the present
Convention is to apply to
all or any of the territories
which havé been made the
subject of a déclaration
under the preceding paragraph.
The said declaration
shall take effect
sixty days after its receipt.
Any High Contracting
Party may at any moment
withdraw, in whole
or in part, any déclaration
made under the second
paragraph of this Article.
Such withdrawal will take
effect one year after its
receipt by the SecretaryGeneral
of the League of
Nations.
The Secretary-General
shall communicate to all
the Members of the
League, and to the nonmember
States mentioned
in Article 5, the denunciations
referred to in Article
9, and the declarations
received under the
present Article.
Notwithstanding any
déclaration made under
the first paragraph of the
present Article, the third
paragraph of Article 1 remains
applicable.
Envar av de höga fördragsslutande
staterna
äger senare avlåta en förklaring
till Nationernas
förbunds generalsekreterare
därom, att denna
konvention kommer att
tillämpas beträffande
samtliga eller vissa angivna
av dess områden, i
fråga örn vilka sådan förklaring
avgivits,som avses
i föregående stycke. Förklaring,
varom här är
fråga, äger verkan från
och med sextionde dagen
räknat från den dag, då
densamma kom generalsekreteraren
tillhanda.
Envar av de höga fördragsslutande
staterna
äger när som helst helt
eller delvis återkalla sådan
förklaring, som avses i
andra stycket. Har så
skett, inträder verkan
härav ett år efter det återkallelsen
kommit Nationernas
förbunds generalsekreterare
tillhanda.
Generalsekreteraren åligger
att underrätta medlemmarna
av Nationernas
förbund ävensom de i artikel
5 avsedda staterna,
som icke äro medlemmar
därav, då uppsägning enligt
artikel 9 skett eller
då han mottagit sådan
förklaring som avses i
denna artikel.
Utan hinder av att sådan
förklaring avgivits,
som avses i första stycket
av denna artikel, skall
tredje stycket av denna
artikel fortfarande äga
tillämpning.
Kungl. Maj:ts proposition nr 13%.
9
En foi de quoi lea plénipotentiaires
susmentionnés
ont signé la présente
Convention.
Falt å Genéve, le onze
octobre mil neuf cent
trente-trois, en un seul
exemplaire, qui sera déposé
dans les archives du
Secrétariat de la Société
des Nations et dont les
copies certifiées conformes
seront remises å tous
les Membres de la Société
des Nations et aux Etats
non membres visés a l’article
5.
In faith whereof the
above-mentioned Plenipotentiaires
havé signed
the present Convention.
Done at Geneva, the
eleventh day of October,
one thousand nine hundred
and thirtythree, in a
single copy, which shall
remain deposited in the
archives of the Secretariat
of the League of Nations,
and certified true copies
of which shall be delivered
to all the Members of the
League and to the nonmember
States referred to
in Artide 5.
(Namnunderskrifter)
Till bekräftande härav
hava ovan angivna befullmäktigade
ombud undertecknat
denna konvention.
Som skedde i Genéve
den 11 oktober 1933 i ett
exemplar vilket skall deponeras
i Nationernas förbunds
sekretariats arkiv
och varav bestyrkt avskrift
skall tillställas
samtliga medlemmar av
Nationernas förbund och
samtliga utanför förbundet
stående stater, som
avses i artikel 5.
Bihang till riksdagens protokoll 1934. 1 sami. Nr 18%.
10
Kungl. Maj:ts proposition nr 132.
Utdrag av protokoll över utrikesdepartementsärenden, hållet inför
Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regeuten i statsrårådet
å Stockholms slott den 16 februari 1934.
Närvarande:
Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden
Undén, Schlyter, Wigforss, Levinson, Vennerström, Leo, Engberg,
Ekman, Sköld.
Efter gemensam beredning med chefen för justitiedepartementet anför ministern
för utrikes ärendena:
»Av ombud för Sverige, Albanien, Belgien, den fria staden Danzig, Kina,
Frankrike, Grekland, Lithauen, Nederländerna med Nederländska Indien,
Surinam och Curagao, Panama, Polen, Portugal, Spanien, Storbritannien och
Norra Irland ävensom samtliga delar av Brittiska riket, som icke äro självständiga
medlemmar av Nationernas förbund, Australien och Sydafrikanska
Unionen, Tjeckoslovakien, Tyskland och Österrike undertecknades den 11 oktober
1933 i Genéve en internationell konvention för undertryckande av handeln
med myndiga kvinnor.
Genom denna konvention, som nära ansluter sig till den i Paris den 18 maj
1904 avslutade överenskommelsn örn åtgärder emot den s. k. vita slavhandeln,
den likaledes i Paris den 4 maj 1910 avslutade internationella konventionen
angående bekämpande av den vita slavhandeln och den i Genéve den 30 september
1921 avslutade internationella konventionen för undertryckande av
handeln med kvinnor och barn, i vilka överenskommelser Sverige är fördragsslutande
part, har åsyftats att i vissa delar komplettera bestämmelserna i
dessa konventioner.
Genom nu nämnda tidigare avslutade konventioner lia de fördragsslutande
parterna förbundit sig att, i den mån så ej redan skett, stadga straff för vissa
gärningar hänförliga till området för den s. k. vita slavhandeln ävensom för försök
till sådana gärningar och, inom de i lag angivna gränserna, för förberedande
handlingar. Ifrågavarande gärningar äro angivna i artiklarna 1 och 2 i 1910 års
konvention och i artikel 2 i 1921 års konvention. Brottet enligt artikel 1 i
1910 års konvention består i värvande, bortförande eller förledande av omyndig
kvinna för hennes nyttjande till otukt med annan. Enligt artikel 2 i 1921
års konvention skall under brottet inbegripas jämväl enahanda förfarande med
barn av manligt kön. Artikel 2 i 1910 års konvention avser värvande, bortförande
eller förledande av myndig kvinna i enahanda syfte. Förutsättnin
-
Kungl. Majlis proposition nr 1 Sä -
ll
gen för att gärningen i detta fall skall vara straffbar är dock att vissa tvångsmedel
eller svek kommit till användning. Enligt artikel 5 i 1921 års konvention
avses med ''omyndig kvinna’ kvinna under tjuguett års ålder och ''med
''myndig kvinna’ kvinna, som uppnått denna ålder.
Enligt artiklarna 1 och 2 i den nu undertecknade konventionen
av den 11 oktober 1933 förbinda sig de fördragsslutande parterna att, i den
mån så ej redan skett, stadga straff för den som för att tillfredsställa andras
lidelser värvar, bortför eller förleder myndig kvinna även örn det sker med
hennes samtycke för hennes nyttjande i otuktigt syfte i annat land. Försök
är även straffbart och detsamma gäller, inom de i lag angivna gränserna, förberedande
handlingar.
Sedan de två konventionerna av 1910 och 1921 för Sveriges del undertecknats,
uppkom spörsmålet vilka åtgärder av legislativ natur som kunde finnas
erforderliga för möjliggörande av dessas ratificering. Vid anmälan av denna
fråga i statsrådet den 21 augusti 1924 uttalade dåvarande chefen för justitiedepartementet,
statsrådet Ekeberg, att de i artiklarna 1 och 2 i 1910 års konvention
samt i artikel 2 i 1921 års konvention avsedda brotten syntes vara
straffbara enligt 18 kap. 11 § strafflagen, i den mån straff icke följde
redan enligt 15 kap. 17 eller 18 §§ samma lag. Då emellertid även
försök till sådana brott enligt art. 3 i 1921 års konvention skulle beläggas
nied straff, ansåg han förstnämnda lagrum böra kompletteras med stadgande
örn straff för den som för egen vinning gjorde försök till främjande
av otukt mellan andra. Sedan lagrådet i utlåtande över upprättat förslag till
lagändring i denna riktning ifrågasatt huruvida icke lagrummet redan
utan ändring praktiskt taget i allt väsentligt täckte även försöksbrotten, fann
sig den 12 december 1924 dåvarande chefen för justitiedepartementet, statsrådet
Nothin, vid anmälan i statsrådet av lagrådets utlåtande kunna avstå
från att föreslå någon ändring i strafflagen; och genom proposition samma
dag (nr 4) äskade Kungl. Majit allenast riksdagens godkännande av konventionerna.
Genom skrivelse den 4 mars 1925 (nr 57) lämnade riksdagen sitt
bifall till propositionen, varefter konventionerna ratificerades av Kungl. Majit
den 27 mars 1925.
Såsom framgår av vad här förut anförts, innebära artiklarna 1 och 2 i 1933
års konvention att de särskilda förutsättningar för straffbarhet angående
tvång och svek som i de äldre konventionerna uppställts i fråga om brott mot
myndig kvinna skola bortfalla. I överensstämmelse med den ståndpunkt, som
statsmakterna intagit vid behandlingen av 1910 och 1921 års konventioner i
fråga om däri beskrivna brottstyper, lärer för en ratificering av nu föreliggande
konvention någon lagändring icke vara erforderlig. I 18 kap. 11 §
strafflagen, vilket lagrum, såsom förut anmärkts, ansetts täcka de äldre konventionernas
stadganden i ämnet, straffas nämligen kopplerideliktet oavsett
om det riktar sig mot omyndig eller myndig person.
Beträffande innehållet i återstående artiklar i konventionen torde blott
följande påkalla ett omnämnande.
Genom artikel 3 förbinda sig de fördragsslutande parterna att med -
12
Kungl. Maj:ts proposition nr 182.
dela varandra uppgifter angående brott, som avses i konventionen samt i 1910
och 1921 års konventioner. Innehållet i denna artikel synes icke böra föranleda
någon erinran.
Genom artikel 4 förbinda sig de fördragsslutande staterna att till internationellt
skiljedoms- eller domstolsförfarande hänskjuta tvist angående tolkningen
eller tillämpningen av konventionen. Icke heller denna artikel, vars
innehåll överensstämmer med bestämmelserna i åtskilliga av Sverige tidigare
ingångna överenskommelser, lärer föranleda någon erinran.
Då konventionens innehåll sålunda lärer få anses överensstämma med svensk
lag och Sverige icke torde böra undandraga sig att lämna sin medverkan till
de nu ifrågavarande ytterligare åtgärderna, avseende undertryckandet genom
internationell samverkan av olika former av den s. k. vita slavhandeln, tillstyrker
jag ratificering av konventionen. Densamma torde emellertid med
hänsyn till sitt innehåll dessförinnan böra underställas riksdagen för godkännande.
»
Ministern uppläser härefter ifrågavarande i Genéve den 11 oktober 1933 undertecknade
internationella konvention för undertryckande av handeln med
myndiga kvinnor samt hemställer, att Kungl. Maj :t måtte genom proposition
äska riksdagens godkännande av densamma.
Till vad ministern under ovanstående punkt anfört, däruti
övriga statsrådsledamöter förena sig, behagar Hans Kungl.
Höghet Kronprinsen-Regenten lämna bifall.
Ur protokollet:
Adolf Croneborg.
Stockholm 1934. Kungl. Boktryckeriet, P. A. Norstedt & Söner.
340476